Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

Borgen 1844
128(258)
Radio för Luftbevakning
Uppgifter i detta avsnitt är hämtade från ”Elevföredrag vid Flygvapnets Krigsskola
1976-12-06 Fk Heden”, från ”Museala minnen från Kung. Flygförvaltningen, Flygvapnet
av Jan-Henrik Kylberg maj 1980” samt från dokument vid krigsarkivet och Flygvapenmuseum,
Första gången som begreppet luftbevakning påträffats är i ett från 1910 handskrivet utkast
till Kungl. Maj-t:s nådig skrivelse där Tullbevakningen ålades uppgiften att meddela:
”Om främmande luftskepp eller flygmaskiner iakttagits härom ofördröjligen
göra anmälan till vederbörande gränsuppsyningsman”.
1922 skrev en löjtnant Colliander ett aspirantarbete med titeln ”Hur bör luftbevakningen
och det fasta luftförsvaret ordnas inom Sverige söder om Dalälven”. Där anges bland
annat följande:
”För att det emellertid skall vara möjligt att hinna vidtaga erforderliga förberedelser
att möta ett luftanfall måste till följd av flygplanens oerhörda hastighet,
150-200 km/tim, meddelanden om annalkande av fientliga flygare erhållas redan
då dessa befinna sig på ett stort avstånd. Annordnande av noggrann luftbevakning
är därför en huvudfaktor vid luftförsvarsorganisation”.
Luftbevakningsstationer (ls) upprättades under början av 30-talet av
arme´fördelningschefen längs kusterna samt runt viktigare skyddsföremål samt utefter
de sannolikaste flygvägarna till dessa.
Ls-postens viktigaste uppgift var att ”ständigt med syn och hörsel söka upptäcka flygverksamhet.
Då flygmotorljud höres och flygplan iakttages, tillkallas befälhavaren från
ls slutna del som fastställer den riktning som i vilken flygplan/motorljud iakttages”.