Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

116(258)
Prov avsågs att utföras med flygradiostationer för jaktflygplan inom inom frekvensområdet
5000-7500 kc/s.
I ett VPM från flygstyrelsen 1932 anges bland annat att de mobila radiostationerna skall
förses med en kortvågstillsats. Räckvidden för radiosambandet anges till 500 km för telegrafi
och 150 km med telefoni.
Frågan om eventuell anskaffning av materiel för bildöverföring initierades av ett marint
önskemål. En förfrågan till SATT om sändarna i F2:s modernaste radiostation Fr m/29
kunde anpassas för markändamål resulterade i svaret att Fr sändaren svårligen skulle kunna
användas för det nya ändamålet.
Av CFV årsredovisning för 1933 framgår tydligt att man fått en mer enhetlig radioutrustning
och att kortvåg har blivit standard. Det som benämns kortvåg är egentligen det band
som vi nu kallar mellanvåg.
1936 meddelar CF1 att radiotelefoni på kortvåg visat sig vara synnerligen användbart och
för de nya mark- och flygradiostationer som 1936 års försvarsbeslut gav utrymme för blev
kortvåg och telefoni det dominerande sambandsmediet.
Efter de omfattande krigsövningar som hölls hösten 1940 rapporterade jaktflottiljcheferna
om stora positiva erfarenheter av telefoni efter att divisionerna vid samtliga flygföretag
letts med telefoni.
När de nya flygradiostationerna Fr typ I, II och III togs fram fanns kortvåg med i samtliga
radiostationer och i Fr III som var avsedd för jaktflyg fanns enbart kortvåg.
De nya fasta- och mobila markradiostationerna, Fmr och Tmr, hade inledningsvis både
lång- och kortvåg för att efter några år ha tyngdpunkt på kortvåg och telefoni.
Under de sista krigsåren kom genombrottet för det svenska flygvapnet med telefoni även
om telegrafin fanns kvar på flottiljerna till mitten av 60-talet.
Radionät mark-mark (CFV radio)
1926 hade användningen av radio fått så stor användning, omfattning och betydelse att
användningen och samverkan inom och mellan försvarsgrenarna måste säkerställas genom
gemensamma bestämmelser. Krav ställdes på att ta fram en för hela förvaret samordnad
radioinstruktion som blev klar under 1927.
Under 1929 väckte CF1 frågan om direktiv för omfattningen och innehållet av radiotrafiken
mellan flygkårernas markradiostationer. CFV tog fasta på detta initiativ och tog
fram föreskrifter för en försökstrafik för utvärdering av ett slutligt direktiv.
Januari 1930 genomfördes de första försöken med en enhetligt reglerad daglig radiotrafik
mellan flygkårerna. De första veckorna gav blandade erfarenheter och det visade sig
att personalens yrkesskicklighet, i alltför många fall, var långt ifrån bra. Intresset för att
få ett fungerande radionät mellan flygkårerna var stort varför försöksverksamheten fortsatte.
Den kom snart att benämnas för ”Övningstrafiken”.
Radiosambandet skedde på långvåg med telegrafi och telefoni. Man kan anta att telegrafi
var det dominerande sättet då telefonin enligt dåtida rapporter hade dålig och
ojämn kvalité. Det bekräftas av att flygstyrelsen. 1930 angav räckvidder för telegrafi på
500 km och telefoni på 40-50 km. De radiosändare som användes hade uteffekterna 200
och 500 W och var de tidigare omnämnda Mr m/26/28 och Br m/23/25.