Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

Tillämpningar för markradio
115(258)
Telegrafi/Telefoni
När radio för samband flyg-mark i Sverige började att utprovas inom arméns och marinens
flygväsende 1916 var telegrafi en självklar sak. Det var på gnistsändarnas tid och
elektronrören med dess modulationsmöjligheter fanns inte i de dåtida radioteknikernas
medvetande.
Under tidigt 20-tal började information att komma om att man bland annat i USA kunnat
överföra tal mellan flygplan och marken. Det var förknippat med stora problem, radiokanalerna
var bredbandiga, informationen försvann i brus, ljudnivån i flygplanen var
hög mm.
Telegrafi med morsetecken var relativt säkert, treställiga bokstavskombinationer med
olika betydelser var lättare att ta emot speciellt om de upprepades och radions motståndare
hade tveksamt börjat att acceptera radio med telegrafi.
Från 1926 har dokument hittats i Krigsarkivet som anger att radiotelefoni började att
provas i olika sammanhang, troligen för samband med jaktflyg som var ensitsiga och
därmed hade svårt att hantera telegrafimeddelanden.
Manöverreglemente för flygvapnet som gavs ut 1927 behandlar bland annat ”Ordergivning
i luften, med Radiotelefonering”. Försök utfördes vid F3 med Fr m/25 men utan
tillfredställande resultat. Man fann att mottagaren inte var tillräckligt känslig och rapporterade
att mottagning av telefoni från en 200 W markstation inte var möjligt.
Flygvapnets ekonomi var under de 10 första åren (1926-1936) knapp och några dyrare
materielanskaffningar utöver det absolut nödvändigaste gjordes inte. Det kanske var anledningen
till att Flygstyrelsen 1929 vidhöll att radio endast skulle användas med radiotelegrafi.
Chefen för kustflottan framförde under 1930 att ”Sommarens erfarenheter har givit ytterliggare
belägg på svårigheten att efter starten dirigera jaktflygplanen mot ett fientligt mål.
Enda tillförlitliga sättet torde vara inmonterande av radio i jaktplanen, t.ex. kortvågstelefoni”.
Utprovningen av den kortvågsradio som påbörjats vid F5 under 1929 fortsätter nu vid
CVV. CF2 begär att få disponera kortvågsradion för prov med motiveringen att ”kortvåg
alltmera vinner terräng utomlands och att flottans fartyg redan är försedda med kortvågsstationer”.
C CVV yttrar sig över CF2 propå och anför synpunkter på kortvågsstationer i
jämförelse med långvågsstationer och sammanfattar ”Någon övergång just nu till uteslutande
kortvåg kan ej tillstyrkas…..”
I ett internt VPM inom flygstyrelsen anges att för de fasta- och bilburna radioutrustningarna
är radiomottagarna föremål för omkonstruktion vid CVV. Ett förslag har framförts om
att se över om radiosändarna kan kompletteras med kortvåg. En kortvågstillsats fm/31
hade tagits fram och proven skulle bland annat ge underlag för bedömning om radiostationernas
lämplighet för radiotelefonförbindelse inom jaktförband i luften samt mellan jaktförband
i luften och markstation.
I oktober 1931upprättades inom flygstyrelsen ett VPM för de fortsatta radioprov med jaktflygplan.
Nu hade man inriktningen att få fram kortvågsstationer. Det var viktigt att finna
lämpliga våglängder för samband med flygplan under olika tider på dygnet samt att klarlägga
materielens funktion och räckvidder.