lisbeth Johnson - WebNews

eKonomI
Kommunforskning i Västsverige 2007
Verksamheten inom Kommunforskning i Västsverige
(Kfi) omsatte under 2007 cirka fem miljoner
kronor. Under de senaste åren har omfattningen
på verksamheten mätt i ekonomiska termer varit
runt fem miljoner, vilket är en volym som innebär
att de gemensamma kostnaderna för ledning och
administration täcks.
KFi baseras i hög grad på ett omfattande
nätverk av forskare vid universitet
och högskolor och omfattningen
på verksamheten beskrivs inte alltid
bäst av hur mycket medel som har
tillförts verksamheten. Under 2007
avrapporterades många studier, vilket
gjorde att rapportfloran var betydligt
intensivare än ett normalår. Åtta
KFi-rapporter publicerades, vilket
innebar att det vid årsskiftet givits
ut 92 rapporter sedan verksamheten
startade. Till detta kommer åtta så
kallade U-rapporter och två RoS-
1. Stabila spelregler mellan stat
och kommun
2. Tydliga finansiella förutsättningar
3. Reformera kommunstrukturen
(om det krävs för att åstadkomma
1 och 2)
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv
är det viktigt att spelreglerna mellan
stat och kommun är tydliga och
stabila. Det är inte ändamålsenligt
att besluta om förändringar med
kort varsel vare sig det handlar om
nya pålagor eller nya medel för att
förstärka eller satsa på något politiskt
angeläget område. En kvalitet
i stabila spelregler är att de bygger
på en långtgående decentralisering,
den kommunala självstyrelsen måste
värnas.
16
rapporter som är den särskilda serien
där resultat från vår årliga ekonomichefsenkät
redovisas. Enkäten har nu
genomförts tre år i rad och den fjärde
studien förbereds i skrivande stund,
detta medför att vi får alltmer intressanta
data rörande uppfattning om
ekonomi, styrmodeller och ledning i
våra kommuner.
Under 2007 har arbetet inom
KFi bedrivits inom ramen för fyra
programområden; kommunal
utveckling, redovisning och finansiell
bedömning, styrning och
Artikel ett i Offentliga Affärers serie korta artiklar ur verksamheten vid Kfi.
Betydelsefullt för
kommunernas framtid
mot bakgrund av ett stort antal studier av kommuners
utveckling och tillståndet i kommunsektorn
framträder tre saker som betydelsefulla för en
gynnsam kommunal utveckling ekonomiskt och
verksamhetsmässigt
Tydliga finansiella förutsättningar
följer av stabila spelregler.
Det är viktigt att kommuner och
landsting är trygga i sin förvissning
om hur deras verksamhet finansieras
och vilket ansvar staten tar i
denna finansiering. Av stor vikt är
att riktade ekonomiska bidrag och
i synnerhet extraordinärt stöd till
så kallade kriskommuner undviks.
Det är nödvändigt för att förhindra
den dubbelt negativa effekten av
bail-out-problematiken. Om staten
beviljar extra stöd till kommuner
som inte tar ansvar för sin ekonomi
behöver dessa kommuner inte heller
i fortsättningen göra nödvändiga
anpassningar och företrädare övriga
kommuner kan komma att göra
bedömningen att det inte lönar sig
att följa uppsatta spelregler. Mycket
ledning samt kommunal självstyrelse.
En diskussion har påbörjats
inom styrelsen och ledningen om en
översyn av programstrukturen och en
ny indelning av forskningsverksamheten
som bättre svarar mot angelägna
forskningsbehov och samtidigt
är en bättre beskrivning av den profil
som forskningen vid KFi har eller
bör sträva mot. Som en konsekvens
av att forskningen kring klassiska
kommunalekonomiska frågor har
försvagats i ett nationellt perspektiv
är det viktigt att KFi starkt profilerar
kommunforskningsverksamheten
och driver på utvecklingen. Inför
den nya avtalsperioden från och med
år 2010 kommer en ny struktur att
presenteras.
Det finns ett stort behov av
forskning kring hur kommuner och
landsting hanterar sitt välfärdsuppdrag
och balanserar ställda krav på
hög verksamhetskvalitet och kostnadseffektivitet.
Alldeles oavsett om
de finansiella förutsättningarna är
talar också för att en ökad tydlighet i
kommunernas ansvar för ekonomin
skulle gynnas av att det ekonomiska
balanskravet avvecklas. Kravet har
urholkats men skapar fortfarande
viss förvirring i resonemang kring
innebörden av god ekonomisk
hushållning och i formulering av
finansiella strategier.
En förutsättning för att staten
och kommunsektorn ska utveckla
den relation som förespråkas ovan
kan vara att kommunstrukturen
reformeras. Vi förespråkar ingen ny
allomfattande kommunindelningsreform
även om vi i våra genomförda
studier noterar att organisationsförändringar
kan medverka till en
gynnsam utveckling eftersom det
innebär att etablerade företeelser
ifrågasätts och nödvändig förändring
kan komma till stånd. På det sättet
kan en genomgripande omorganisering
vara ett betydelsefullt medel
för institutionell förändring. Men
samtidigt har vi i våra studier noterat
att de tidigare kommunsammanslagningarna
har haft svårt att få genomslag
i praktiken. I alla fall har det tagit
tämligen lång tid. Vi är medvetna om
gynnsamma eller om försvagningar
innebär att reduceringar och prioriteringar
måste göras är forskning viktig
för att belysa, förklara och bidra till
ökad förståelse för hur effektiv verksamhet
upprätthålls och utvecklas.
Inriktningen på verksamheten inom
Kommunforskning i Västsverige
innebär att vi dessutom erbjuder oss
att medverka i utveckling och implementering
av lämpliga modeller och
metoder för ekonomisk och verksamhetsmässig
bedömning, organisation,
styrning och ledning.
I detta nummer av Offentliga
Affärer redovisas en av de korta
artiklar som kompletterar vår årsredovisning.
I nästa nummer av
Offentliga Affärer följer vi upp med
ytterligare artiklar som författade av
forskare inom Kfi 2007-kretsen.
Trevlig läsning.
Björn Brorström, Professor
Rolf Solli, Professor
att det är svårt att på generell nivå
avgöra hur stor en lagom kommun
är och det finns studier som visar att
mindre kommuner inte har svårare
att hantera ekonomin än större
kommuner. Vad vi ändå menar är
att det torde finnas ett minimum för
hur liten en kommun kan vara för att
staten ska våga skapa och respektera
stabila spelregler för kommunerna
vilket även inbegriper de finansiella
förutsättningarna. Om det ska bli
möjligt att förverkliga de idéer som
finns om att stärka det kommunala
självstyret, vilket en expertgrupp
till Grundlagsutredningen har föreslagit,
kan det finnas skäl att ifrågasätta
de allra minsta kommunernas
möjligheter. Dessa kan ha svårt att
upprätthålla kompetens och enskilda
händelser riskerar att få alltför stort
genomslag på deras ekonomi för att
den statliga nivån – inte minst rikspolitikerna
– ska acceptera kommunerna
och avstå från interventioner.
Offentliga Affärer 3 2008 | www.offentligaaffarer.se