KOMPETENSCENTRUM OM VÅLD I NÄRA RELATIONER - Västra ...
KOMPETENSCENTRUM OM VÅLD I NÄRA RELATIONER - Västra ...
KOMPETENSCENTRUM OM VÅLD I NÄRA RELATIONER - Västra ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
VÄSTRA GÖTALANDSREGIONENS<br />
<strong>K<strong>OM</strong>PETENSCENTRUM</strong><br />
<strong>OM</strong> <strong>VÅLD</strong> I <strong>NÄRA</strong><br />
<strong>RELATIONER</strong><br />
SLUTRAPPORT, SEPTEMBER 2007
Innehållsförteckning<br />
Sammanfattning 4<br />
1. Utredningens uppdrag och arbete 6<br />
1.1 Uppdraget 7<br />
1.2 Metodik 7<br />
2. Bakgrund 8<br />
2.1 Våld mot kvinnor 9<br />
2.2 Nationellt Kunskapscentrum – NKC 9<br />
2.3 Juridiska begrepp – lagstiftning 10<br />
2.4 Våldets omfattning 10<br />
2.4.1 Omfångsstudier 10<br />
2.4.2 Brottsstatistik 11<br />
2.4.3 Dödligt våld 11<br />
2.4.4 Mörkertal 11<br />
2.5 Våldets konsekvenser 11<br />
2.5.1 Hälsokonsekvenser 11<br />
2.5.2 Sjukfrånvaro och vårdutnyttjande 12<br />
2.5.3 Våldets kostnader 12<br />
3. Målgrupper 14<br />
3.1 Särskilt sårbara grupper inom hälso- och sjukvården 15<br />
3.1.1 Unga kvinnor 15<br />
3.1.2 Gravida kvinnor 15<br />
3.1.3 Kvinnor med funktionshinder 15<br />
3.1.4 Missbrukande kvinnor 15<br />
3.1.5 Tidigt traumatiserade kvinnor 15<br />
3.1.6 Äldre kvinnor 16<br />
3.1.7 Hedersrelaterat våld (HRV) 16<br />
3.1.8 Samkönade parrelationer 16<br />
3.1.9 Trafficking 16<br />
3.2 Barn och ungdomar 16<br />
3.3 Övriga grupper 17<br />
3.3.1 Närstående<br />
3.3.2 Anställda inom <strong>Västra</strong> Götalandsregionens<br />
17<br />
3.3.2 hälso- och sjukvård 18<br />
3.3.3 Män som våldsoffer 18<br />
3.4 Män som förövare<br />
4. Myndigheternas ansvar – kartläggning<br />
18<br />
inom <strong>Västra</strong> Götaland 20<br />
4.1 Hälso- och sjukvården 21<br />
4.1.1 Rättsintyg 21<br />
4.1.2 Anmälningsplikt och sekretess 21<br />
4.2 Länsstyrelsen 21<br />
4.3 Kommunerna 21<br />
4.4 Polismyndigheten 22<br />
4.5 Åklagarmyndigheten 22<br />
4.6 Domstolarna 22<br />
4.7 Kriminalvården 22<br />
4.8 Försäkringskassan 22<br />
5. Verksamheter inom <strong>Västra</strong> Götaland<br />
5.1 Verksamheter inom Hälso- och sjukvården<br />
24<br />
som berörs av våldet i nära relationer<br />
5.2 Handlingsplaner och rutiner inom<br />
25<br />
<strong>Västra</strong> Götalandsregionen<br />
5.3 Forskning och utvecklingsarbete inom<br />
25<br />
<strong>Västra</strong> Götaland 26<br />
5.3.1 Högskolor och universitet 26<br />
5.3.2 FoU-verksamhet<br />
5.3.3 Studier inom Kompetenscentrums<br />
26<br />
3.3.2 verksamhetsområde 26<br />
5.4 Myndighetssamverkan 27<br />
5.5 Övriga organisationer 27<br />
6. Regionalt kompetenscentrum – förslag 30<br />
6.1 Verksamhetsinnehåll 31<br />
6.1.1 Värdegrund 31<br />
6.1.2 Utbildning 31<br />
6.1.3 Metodutveckling 32<br />
6.1.4 Konsultation 32<br />
6.1.5 Forskning 32<br />
6.1.6 Samverkan 32<br />
6.1.7 Prevention 33<br />
6.2 Bemanning 34<br />
6.3 Namnfrågan 34<br />
6.4 Organisationstillhörighet 34<br />
6.5 Ledning 35<br />
6.6 Lokalisering 35<br />
6.7 Budget 35<br />
6.8 Utvärdering 35<br />
Referenslista 36<br />
Bilaga 1 38<br />
Bilaga 2 39<br />
3
SAMMANFATTNING<br />
Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är<br />
ett omfattande folkhälsoproblem med<br />
sociala, psykologiska och hälsomässiga<br />
konsekvenser. Våldet utgör även ett hinder<br />
för jämställdhetens utveckling. Var tionde kvinna har<br />
blivit utsatt för våld av sin nuvarande partner och antalet<br />
polisanmälda fall i Sverige har stadigt ökat under de senaste<br />
15 åren. Mörkertalen är dock fortfarande stora.<br />
Hälso- och sjukvårdspersonalen är en viktig aktör i samhället<br />
och ofta den enda myndighetskontakt dessa kvinnor<br />
har. Sjukvården uppmärksammar ännu i alltför låg ut -<br />
sträckning när kvinnor som söker vård är utsatta för våld.<br />
Vårdpersonalen måste våga fråga och samtidigt veta att det<br />
finns goda möjligheter till ett professionellt omhändertagande.<br />
Hälso- och sjukvårdens egen roll för denna patientgrupp<br />
är viktig att tydliggöra. Kunskap och medvetenhet<br />
om egna attityder hos sjukvårdspersonalen är viktigt för ett<br />
bra bemötande i kontakten med kvinnor som utsatts för<br />
våld. I Sverige har länge arbetet mot mäns våld i nära relationer<br />
i första hand bedrivits av ideella organisationer och<br />
varit inriktat på att ge kvinnor och barn möjlighet att söka<br />
skydd vid landets kvinnojourer. Under senare år har fokus<br />
riktats på myndigheternas roll och under 2007 har kommunernas<br />
skyldigheter blivit ännu tydligare genom en skärpning<br />
i socialtjänstlagen. Utöver skärpt lagstiftning ger staten<br />
ekonomiskt stöd till socialtjänsterna för att utveckla<br />
stöd, hjälp och skydd till kvinnorna. Barn som upplevt våld<br />
mot ena föräldern kan också behöva hjälp.<br />
Det finns en ökande kunskap om männen både som<br />
vålds för övare och våldsoffer och därför krävs uppmärksamhet<br />
och kunskapsspridning också kring männen och<br />
även olika uttryck för nära relationers våld.<br />
4<br />
FÖRSLAGET<br />
Utredningen har i uppdrag att ta fram ett förslag till innehåll<br />
och finansiering av ett regionalt kompetenscentrum för<br />
att öka kunskapen om våld i nära relationer bland regionens<br />
personal. Regionfullmäktige har avsatt 10 miljoner kronor<br />
i budget för 2008 till ett kompetenscentrum.<br />
Projektet har letts av Marianne Melkersson, strategisk<br />
jämställdhetssamordnare på regionkansliet på uppdrag av<br />
hälso- och sjukvårdsdirektören Lars-Olof Rönnqvist.<br />
Två deltidsanställda projektledare, Tove Corneliussen och<br />
Göran Lindén har drivit projektets genomförande och tagit<br />
fram rapporten. En projektgrupp och en referensgrupp har<br />
varit delaktiga vid framtagandet av underlaget, se bilaga 1.<br />
INNEHÅLL<br />
Utredningen föreslår att ett regionalt kompetenscentrum<br />
bildas med huvuduppgift att utveckla metoder om bemötande<br />
och omhändertagande av våldsutsatta kvinnor och<br />
män i nära relationer samt att sprida kunskap om mäns våld<br />
mot kvinnor till i första hand sjukvårdspersonal och andra<br />
berörda personalkategorier. För utom kunskapsspridning<br />
och metodutveckling skall kompetenscentrum ge konsultation,<br />
utveckla samverkan och preventivt arbete samt<br />
bedriva och stimulera till forskning inom kunskapsområdet.<br />
Det skall dock inte ha någon egen klinisk verksamhet,<br />
men kontakt med sjukvården etableras genom att<br />
deltidsanställa kliniskt aktiva medarbe tare.<br />
Kompetenscentrum bör ha en mångfaktoriell syn på de<br />
våldsutsattas situation och även uppmärksamma barnen<br />
och de våldsutövande männen. När det gäller utbildning av<br />
personal så behövs främst en baskunskap hos de anställda<br />
men även spetskompetens och yrkesspecifik kompetens
ehöver utvecklas. Det är viktigt att den kompetens som<br />
finns såväl inom VGRs organisation som hos samverkande<br />
organisationer tas tillvara när utbildningar planeras. Det<br />
är också viktigt att utbildningar erbjuds i regionens alla<br />
geografiska delar.<br />
Av forskningen inom detta kunskapsområde finns det<br />
mesta idag koncentrerat till Sahlgrenska Akademin i Göteborg,<br />
men det finns även möjligheter att samverka med<br />
FoU- Väst och de lokala FoU-råden.<br />
Screening för våld (se kap 6.1.7) är en metod som rekommenderas<br />
då patienterna kan fångas upp i ett tidigare skede<br />
och öka möjligheterna till ett gott bemötande och<br />
omhändertagande av denna patientgrupp.<br />
ORGANISATION OCH PLACERING<br />
Kompetenscentrum föreslås knytas till primärvården.<br />
Primär vården möter de flesta av de kvinnor som är våldsutsatta.<br />
Personalen där har ofta en helhetssyn på patienten och<br />
de närstående och har samverkan med andra lokala aktörer.<br />
Det finns en stark koppling mellan våld i nära relationer<br />
och somatisk och psykisk ohälsa och – insatser för att<br />
minska den såväl den fysiska som den psykiska ohälsan<br />
ingår i primärvårdens uppdrag.<br />
Vi föreslår en lokalisering i anslutning till Kungshöjds<br />
vårdcentral centralt i Göteborg. Där finns flera regionspecifika<br />
verksamheter och lediga lokaler att tillträda. Det är<br />
dessutom nära till Sahlgrenska Akademin och den forskning<br />
som bedrivs där. Läget är också bra ur rekryteringssynpunkt.<br />
Det finns även en möjlighet till samlokalisering<br />
med liknande verksamheter.<br />
Ledningen för Primärvården i Göteborg är positiv till att<br />
ta ansvar för ett kompetenscentrum. Ansvaret föreslås lig-<br />
ga på Primärvårdsstyrelsen i Göteborg och Primärvårdsförvaltningen<br />
i Göteborg har utföruppdraget. Kompetens -<br />
centrum skall drivas av en verksamhetschef som är direkt<br />
underställd förvaltningschefen. Det är viktigt att framhålla<br />
att förutsättningen för Kompetens centrum är att det är<br />
regionöver gri pande.<br />
BEMANNING OCH BUDGET<br />
Personalen vid Kompetenscentrum behöver ha såväl medicinsk,<br />
psykosocial och pedagogisk kompetens. Det skall<br />
finnas en kärna med fast anställda och möjligheter att kombinera<br />
ordinarie kliniska tjänster med undervisning/forskning<br />
t ex i form av kliniska lektorat. Tidsbegränsade<br />
projektanställningar kan vara ett annat sätt att lyfta in<br />
specialkompetens, se bilaga 2. Det föreslås att en del av<br />
budgeten öronmärks till utvecklingsmedel för att stimulera<br />
FoU-projekt och pilotprojekt m m.<br />
Finansiering under 2008 sker genom avrop av medel som<br />
avsatts på Hälso- och sjukvårdsavdelningen.<br />
Verksamheten föreslås få benämningen »<strong>Västra</strong> Götalandsregionens<br />
kompetenscentrum om våld i nära relationer«.<br />
5
6<br />
1. UTREDNINGENS<br />
UPPDRAG OCH ARBETE
1.1 Uppdraget<br />
Regionfullmäktige beslutade i fastställandet av budget<br />
2007 att ett regionalt kunskaps – och kompetenscentrum<br />
för att öka kunskapen om bemötande och behandling av<br />
våldtagna och misshandlade kvinnor och våld i nära relationer<br />
ska etableras.<br />
Hälso- och sjukvårdsutskottet fick i uppdrag att ta fram<br />
ett förslag och finansiering över hur ett sådant centrum ska<br />
etableras senast från och med 2008. Uppdraget skall resultera<br />
i förslag på en enhet som kan svara för de uppgifter<br />
som angivits i regionstyrelsens beslut enligt nedan:<br />
utveckla metoder för bemötande och omhändertagande<br />
av kvinnor som misshandlats eller våldtagits och sprida<br />
kunskapen till regionens sjukvårdsverksamheter,<br />
sprida kunskap och information om mäns våld mot kvinnor<br />
till regionens sjukvårdsverksamheter<br />
bedriva utbildning om mäns våld mot kvinnor, i första<br />
hand till sjukvårdspersonal och andra personalkategorier,<br />
följa, sammanställa och sprida forskningsresultat och<br />
analysera behovet av forskning inom området och<br />
bedriva forskning med anknytning till den kliniska verksamheten<br />
Regionstyrelsen beslutade den 8 maj 2007/§107, att underteckna<br />
CLRAE:s (Congress of Local and Regional Authorities<br />
of the Council of Europe) deklaration om kampen<br />
mot människohandel och gav samtidigt projektet i uppdrag<br />
att inkludera deklarationens innehåll i centrumets kunskapsspridning.<br />
Projektet har letts av Marianne Melkersson, jämställdhetssamordnare<br />
vid Regionkansliet, på uppdrag av Hälsooch<br />
sjukvårdsdirektören. Två deltidsanställda projektledare,<br />
Tove Corneliussen och Göran Lindén, har drivit projektets<br />
genomförande och rapportens framtagande. En projektgrupp<br />
och en referensgrupp har varit delaktiga vid<br />
framtagandet av underlaget.<br />
1.2 Metodik<br />
Arbetet med att ta fram riktlinjer för ett kompetenscentrum<br />
har skett genom att ta fram underlag, analysera samt formulera<br />
förslag till riktlinjer. Till hjälp har projektledningen<br />
haft en projektgrupp. Som komplement har ett antal<br />
nyckelpersoner intervjuats (bilaga 1).<br />
En referensgrupp har bildats med representanter från aktuella<br />
samverkansaktörer (bilaga 1). Vid referensgruppens<br />
två halvdagar har verksamhetsinnehåll för kompetenscentrum<br />
och samverkansfrågor diskuterats.<br />
Projektledningen har tagit del av en omfattande dokumentation.<br />
Med tanke på att publiceringen i ämnet är stor,<br />
kan vi inte göra anspråk på att vara heltäckande. Vi har<br />
företrädesvis tagit del av kunskapsöversikter och metastudier.<br />
7
8<br />
2. BAKGRUND
2.1 Våld mot kvinnor<br />
I FN:s »Deklaration om avskaffande av våld« från 1993<br />
(Declaration on the Elimination of Violence against<br />
Women, 1993) framgår att mäns våld mot kvinnor är en<br />
kränkning av kvinnors rättigheter och grundläggande friheter<br />
och ett uttryck för mäns överordning. FN:s definition<br />
av våld mot kvinnor enligt deklarationen är:<br />
»Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk,<br />
sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt<br />
hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande,<br />
vare sig det sker i det offentliga eller privata<br />
livet«. Medlemsstaterna uppmanades att med alla lämpliga<br />
medel och utan dröjsmål bedriva en politik som syftar<br />
till att avskaffa våld mot kvinnor.<br />
På FN:s kvinnokonferens i Bejing 1995 fastställdes en<br />
handlingsplan för jämställdhet. Handlingsplanen förstärker<br />
FN-deklarationen från 1993 och lyfter bl a fram att våldtäkt<br />
och våld inom äktenskapet ska ses som våld mot kvinnor.<br />
I deklarationen fastställdes att en helhetssyn och ett tvärsektoriellt<br />
arbetssätt måste utvecklas för att åstadkomma ett<br />
samhälle fritt från det könsspecifika våldet. Åtgärder för att<br />
förebygga våld mot kvinnor och skydda kvinnor mot våld<br />
bör enligt handlingsplanen vidtas inom rättsväsendet, liksom<br />
inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. De olika<br />
regeringarna åtog sig att lagstifta om våld mot kvinnor<br />
i hemmet, på arbetsplatser och i samhället i övrigt.<br />
Den svenska regeringens »Kvinnofridsproposition«<br />
(1997/ 98:55) har samma breda perspektiv. Riksdagen fattade<br />
beslut om propositionen under våren 1998 där myndigheterna<br />
gavs ett gemensamt uppdrag att förebygga<br />
våldsbrott mot kvinnor, utarbeta åtgärdsprogram och samverka<br />
med andra myndigheter. Besluten berörde en mängd<br />
områden och hade tre centrala utgångspunkter, nämligen:<br />
förbättring och skärpning av lagstiftningen<br />
förebyggande åtgärder<br />
ett bättre bemötande av våldsutsatta kvinnor<br />
Lagstiftningen innebär i korthet en ny lagregel om grovt<br />
kvinnofridsbrott för att beivra upprepad kränkning av kvinnans<br />
integritet, en skärpning av lagstiftningen mot våldtäkt<br />
och ett förbud mot köp av sexuella tjänster.<br />
Sveriges riksdag antog 2006 nya mål för jämställdhetspolitiken.<br />
Ett av delmålen är att mäns våld mot kvinnor ska<br />
upphöra. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet<br />
till kroppslig integritet.<br />
Den nuvarande regeringen har under 2007 beslutat för-<br />
stärka samhällets insatser för de våldsutsatta kvinnorna.<br />
Besluten är att se som en del av den nationella handlingsplan<br />
som beräknas komma hösten 2007. Regeringen har<br />
beslutat ge Nationellt Kunskapscentrum i Uppsala i uppdrag<br />
att utarbeta ett nationellt program för hälso- och sjukvården<br />
avseende omhändertagande av offer för sexualbrott.<br />
Vidare finns 109 miljoner i utvecklingsmedel till kommunerna<br />
avsatta, varav 18 miljoner till <strong>Västra</strong> Götaland, i syfte<br />
att förstärka kvinnojoursverksamhet och socialtjänst<br />
samt att kvalitetsutveckla stödet till utsatta kvinnor och<br />
barn som bevittnar våld. Kunskapsstödet till socialtjänsten<br />
ska utvecklas av socialstyrelsen. Kvalitetssäkrade bedömningsinstrument<br />
ska tas fram för socialtjänsten och länsstyrelserna<br />
tilldelas ansvaret för förstärkt tillsyn. Länsstyrelserna<br />
får även i uppdrag att ansvara för den regionala samordningen<br />
av kommunernas och andra aktörers insatser.<br />
Kulturen och samhället vi lever i bidrar till och påverkar<br />
mäns våld mot kvinnor. I detta komplex brukar man tala om<br />
tre olika nivåer som ger en delvis förklaring och förståelse<br />
av våldet. Det handlar om individuella olikheter, strukturella<br />
faktorer samt kulturella normer och värderingar.<br />
Tillsammans bildar dessa vad som brukar kallas könsmaktordningen.<br />
Med begreppet »ordning« avses ett maktförhållande<br />
där män är överordnade och kvinnor underordnade<br />
(Eliasson, 2006).<br />
En kvinna som misshandlas har ofta tvingats leva med<br />
mannens krav på kontroll och dominans under lång tid. Att<br />
utsättas för psykiskt, fysiskt och/eller sexuellt våld av en<br />
närstående person ger psykiska men. Det leder till att kvinnan<br />
får bristande tillit till människor som vill hjälpa henne.<br />
Hon vill inte alltid själv berätta vad som hänt och förväntar<br />
sig inte att bli trodd. Kvinnor som blivit fysiskt och<br />
sexuellt utsatta visar ofta samma symtom som människor<br />
som lever med posttraumatiskt stressyndrom. Misshandel<br />
inom ett förhållande skiljer sig väsentligt från andra<br />
våldsbrott eftersom man på olika sätt är beroende av<br />
varandra känslomässigt och genom gemensamt boende,<br />
delad livshistoria och dessutom ofta gemensamma barn,<br />
vän- och släktkrets och gemensam ekonomi.<br />
2.2 Nationellt Kunskapscentrum – NKC<br />
Rikskvinnocentrum, RKC startades 1994 som ett gemensamt<br />
åtagande av dåvarande regeringen och Landstinget i<br />
Uppsala län för att erbjuda hälso- och sjukvård till våldsutsatta<br />
kvinnor samt utveckla metoder för vård och bemötande<br />
samt bedriva utbildning och forskning. RKC ombildades<br />
9
2006 genom en statlig förordning (SFS 2006:1 072) till<br />
Nationellt kunskapscentrum för mäns våld mot kvinnor –<br />
NKC. Centrumet skall finnas vid Uppsala Universitet med<br />
särskilda uppgifter och har ett rikstäckande perspektiv. Det<br />
leds av en styrelse där ordförande och två andra ledamöter<br />
utses av regeringen. De övriga ledamöterna utses av Uppsala<br />
Universitet, varav en på förslag från landstinget i Uppsala<br />
län. Centrumet leds av en föreståndare som utses av<br />
rektorn vid Uppsala Universitet. NKC är beläget vid Akademiska<br />
sjukhuset. NKCs uppdrag är att sprida kunskap<br />
och information om mäns våld mot kvinnor, utarbeta metoder<br />
för omhändertagande, forska och utbilda samt ge stöd<br />
till våldsutsatta kvinnor. NKC bedriver bl a utbildning av<br />
yrkesverksamma. Mot slutet av 2007 öppnar NKC en nationell<br />
kristelefon där våldsutsatta kvinnor och anställda inom<br />
hälso- och sjukvården dygnet runt skall kunna få information<br />
om lokala verksamheter i hela landet som hjälper kvinnor<br />
och barn samt bedriver behandlingsverksamhet för<br />
män.<br />
Den kliniska verksamheten finns kvar som en del vid<br />
Akademiska sjukhuset där det finns en klinik för våldtagna<br />
och våldsutsatta kvinnor inom Uppsala Län. Kliniken<br />
erbjuder medicinskt och psykosocialt omhändertagande.<br />
En handlingsplan finns vid sjukhuset och samtliga patienter<br />
tillfrågas om de varit utsatta för våld. Telefonrådgivning<br />
ges dygnet runt både till våldsutsatta kvinnor, myndigheter/organisationer<br />
samt enskilda personer. En viktig uppgift<br />
inom patientverksamheten är att utveckla metoder för vård<br />
och behandling samt att utveckla samverkan. En rad kartläggningar<br />
och forskningsrapporter har publicerats genom<br />
åren, främst inom området gynekologi och mödrahälsovård.<br />
25 personer är anställda vid NKC och de har en budget<br />
på 30 mkr.<br />
2.3 Juridiska begrepp – lagstiftning<br />
Mord och dråp är de allvarligaste formerna av våld mot<br />
kvinnor. De brottskategorier som används för att rubricera<br />
icke-dödliga former av våld är:<br />
misshandel<br />
grov kvinnofridskränkning<br />
våldtäkt och andra sexualbrott (sexuellt tvång, sexuellt<br />
utnyttjande, sexuellt ofredande)<br />
olaga hot<br />
Misshandel är ett brott som består i att man tillfogar en<br />
annan person kroppsskada, sjukdom, smärta eller försätter<br />
10<br />
offret i vanmakt eller liknande tillstånd. Grov misshandel<br />
föreligger om gärningen är livshotande eller offret tillfogas<br />
svår kroppsskada eller om gärningsmannen visar särskild<br />
hänsynslöshet.<br />
Grov kvinnofridskränkning är en ny brottskategori från<br />
1998 och den avser upprepade och systematiska kränkningar<br />
av kvinnan och där förövaren är en person som hon har<br />
eller har haft en nära relation med.<br />
Ursprungligen innebar våldtäkt juridiskt sett att en eller<br />
flera män med våld tvingade en kvinna till samlag. Genom<br />
förändringar i lagstiftningen har begreppet senare utvidgats:<br />
idag behöver det inte röra sig om ett samlag, utan det<br />
räcker med »en jämförbar sexuell handling«. Det är heller<br />
inte nödvändigt att offret gör motstånd för att det skall räknas<br />
som våldtäkt. Förövaren kan bli dömd om offret hotats<br />
eller befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd t ex genom droger<br />
eller psykisk störning.<br />
Förövaren vid våldtäkt är i de allra flesta fall män och offret<br />
är oftast kvinnor de åtminstone har en ytlig relation till.<br />
Ny hetsmedierna fokuserar oftast på överfallsvåldtäkter där<br />
offer och förövare inte känner varandra vilket inte är så<br />
vanligt.<br />
2.4 Våldets omfattning<br />
2.4.1 Omfångsstudier<br />
Relationsbetingat våld mot kvinnor torde vara ett av de<br />
mest dolda brott som förekommer. De flesta fall av misshandel<br />
av kvinnor sker i hemmet och förövaren är oftast en<br />
närstående man som är eller har varit gift eller sambo med<br />
kvinnan. Våld mellan vuxna personer förekommer även i<br />
andra nära relationer. Få kvinnor polisanmäler att de misshandlats<br />
och söker samhällets hjälp. De berättar inte själva<br />
om sin situation och myndigheterna frågar inte.<br />
I samband med Kvinnofridsreformen under senare<br />
delen av 1990-talet uppdrog regeringen åt Brottsoffermyndigheten<br />
att genomföra en omfångsstudie. 10 000 slumpmässigt<br />
utvalda kvinnor fick en enkät och 70 % svarade<br />
(Slagen Dam, 2001):<br />
35 % av kvinnorna hade någon gång upplevt fysiskt eller<br />
sexuellt våld eller hot från en tidigare partner.<br />
11 % hade någon gång varit utsatt för fysiskt eller sexuellt<br />
våld från nuvarande partner.<br />
unga kvinnor utgjorde en riskgrupp – 22 % rapporterade<br />
att de det senaste året var utsatt någon typ av våld från en<br />
man.<br />
Varje år genomför Statistiska Centralbyrån, SCB, under-
sökningar om levnadsförhållanden, bland kvinnor och män<br />
i åldern 18 –84 år. Genom besöksintervjuer ställs frågor om<br />
fysisk våldsutsatthet de senaste 12 månaderna. Denna studie<br />
visar genom en »ögonblicksbild« av våldets omfattning<br />
att 3,3% av kvinnorna utsatts för fysiskt våld det senaste<br />
året (Statistiska Centralbyrån, ULF-undersökningarna).<br />
2.4.2 Brottsstatistik<br />
Under de senaste 25 åren i Sverige har polisanmälda misshandelsbrott<br />
mot kvinnor med bekant gärningsman nästan<br />
fördubblats och våldtäktsbrotten mer än tredubblats. Varje<br />
år anmäls ca 18 000 fall av misshandel mot kvinna där gärningsmannen<br />
är bekant.<br />
När det gäller sexualbrott kan detta enligt Brottsförebyggande<br />
rådet (BRÅ) bero på en ökad anmälningsbenägenhet<br />
men även en faktisk ökning. Synen på sexualbrott har<br />
skärpts och medierna har ökat sin fokusering på denna typ<br />
av brott. Våldtäkt är ett brott där man förmodar att anmälningsbenägenheten<br />
är mycket låg. BRÅ uppskattar utifrån<br />
tidigare forskning att endast 20 % av alla våldtäkter anmäls<br />
och att endast 12 – 20 % av dessa leder till åtal.<br />
Inom <strong>Västra</strong> Götaland anmäldes enligt BRÅ följande<br />
kvinnofridsbrott:<br />
Antal anmälda brott 2005 2006<br />
Misshandel mot kvinna<br />
(15 år el. äldre, bekant med offret) 2008 1998<br />
Våldtäkt (inkl grov) 547 610<br />
Grov kvinnofridskränkning 368 362<br />
Olaga hot (mot kvinna 18 år el. äldre) 2819 2802<br />
2.4.3 Dödligt våld<br />
Kunskap om de män som utför det allra grövsta våldet är<br />
mer ingående än kunskaper om det övriga våldet som tillgrips<br />
i nära relationer. I en nyligen publicerad totalstudie av<br />
det dödliga våldet mot kvinnor 1990 – 2004 (BRÅ 2007:6)<br />
framkommer att detta våld har minskat under en 20-årsperiod<br />
och ligger nu på ett genomsnitt av 17 kvinnor per år.<br />
BRÅ lyfter fram några hypoteser om varför detta våld har<br />
minskat:<br />
Ökad uppmärksamhet på problemet<br />
Ökat skydd för kvinnor<br />
Flera lagändringar (besöksförbudslagen m fl)<br />
Framsteg inom sjukvården<br />
Förändringar i relationsstatus och ökad ekonomisk<br />
självständighet för kvinnor<br />
En annan orsak kan vara en ökad satsning på preventivt<br />
arbete med män i tidig våldskarriär. Under perioden 1990<br />
–2005 har antalet kriscentra för män byggts ut i landet, från<br />
två till ca femton. Kriminalvården har startat ett behandlingsprogram<br />
för dömda män – IDAP.<br />
BRÅ:s studie visar att gärningsmännen ofta tidigare har<br />
begått brott och många var klassificerade som alkoholmissbrukare.<br />
En stor andel (30 %) begick självmord/gjorde<br />
självmordsförsök i samband med dödandet av kvinnan. 90<br />
% av dessa hade psykisk sjukdom eller annan psykiatrisk<br />
problematik.<br />
2.4.4 Mörkertal<br />
Mörkertalen för våldet mot kvinnor är viktiga att belysa då<br />
de utgör en så pass stor del av det totala våldet mot kvinnor.<br />
Med mörkertal avses det våld som inte kommer till<br />
myndigheternas kännedom och som därför inte ingår i officiell<br />
statistik. Bedömningar av mörkertal kan göras med<br />
hjälp av befolkningsbaserade omfångsstudier.<br />
Mörkertalen kan tolkas på två nivåer: de våldshandlingar<br />
som aldrig polisanmäls samt det polisanmälda våldet<br />
som ej leder till en fällande dom i domstol pga av att förundersökningen<br />
läggs ner eller att bevisen är otillräckliga.<br />
Den senare gruppen medför särskilda problem för kvinnan,<br />
mannen och barnen eftersom våldet är anmält men juridiskt<br />
ansvar ej är utdömt av samhället.<br />
Mörkertalet är mycket stort för våldet mot kvinnor. Med<br />
utgångspunkt i BRÅ:s årliga brottsstatistik kan mörkertalet<br />
för de två nivåerna anges till:<br />
Alla våldsbrott som ej kommer<br />
till polisens kännedom: 75 – 80 %<br />
Alla våldsbrott som ej leder till<br />
en fällande dom: 90 – 95 %<br />
(Förändring och behandlingsmöjligheter, 2006)<br />
2.5 Våldets konsekvenser<br />
2.5.1 Hälsokonsekvenser<br />
Det finns en rad negativa hälsokonsekvenser som kan drabba<br />
kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Några<br />
exempel på fysiska hälsokonsekvenser är buk- och bröstskador,<br />
frakturer, ansiktsskador, kroniska smärtsyndrom,<br />
mag- och tarmsjukdomar och nedsatt fysisk funktionsförmåga.<br />
Sexuella och reproduktiva negativa hälsokonsekvenser<br />
är vanliga och innefattar bl a gynekologiska sjukdomar,<br />
inflammationer, graviditetskomplikationer, och nedsatt<br />
sexuell förmåga. Psykologiska och beteendemässiga hälso-<br />
11
konsekvenser innefattar missbruk, depressions- och<br />
ångestsjukdomar, ät- och sömn -störningar, fobier och självtillfogade<br />
skador. Kvinnor som utsätts för våld känner ofta<br />
skam och skuld, får låg självkänsla och begränsas i sin rörlighet.<br />
Några andra konsekvenser är svårigheter i förhållande<br />
till män generellt samt ökat behov av sjukvård och läkemedel.<br />
Ett stort antal studier har visat på starka samband mellan<br />
våld och ohälsa. Några studier visar även på ett dosresponssamband,<br />
dvs att grövre våld har samband med sämre hälsa,<br />
vilket talar för ett orsakssamband. (Rikskvinnocentrum,<br />
2006 a)<br />
2.5.2 Sjukfrånvaro och vårdutnyttjande<br />
Enligt SCBs undersökningar leder våld i hemmet till sjukskrivning<br />
i större utsträckning än våld på allmän plats.<br />
Långvariga sjukskrivningar (>31 dagar) är cirka tio gånger<br />
vanligare bland dem som utsatts för våld i hemmet jämfört<br />
med annat våld.<br />
37 % av kvinnorna i en studie vid RKC (Rikskvinnocentrum,<br />
2006 a) hade vid något tillfälle varit sjukskrivna till<br />
följd av våldet. En dryg tredjedel av kvinnorna uppgav att<br />
de använde smärtstillande läkemedel eller psykofarmaka<br />
någon gång under uppföljningsperioden. 79 % av kvinnorna<br />
uttryckte behov av någon form av fortsatt stöd i form av<br />
psykolog, praktiskt stöd, skydd, ekonomi, juridisk hjälp,<br />
hjälp med eget missbruk, stödundervisning, stödperson till<br />
barnen eller stödperson i familjerätten.<br />
I en annan studie påvisas en högre sjukfrånvaro bland de<br />
kvinnor som utsatts för trakasserier, våld och sexuella övergrepp.<br />
De har oftare långa sjukskrivningar (mer än 30<br />
dagar) än de kvinnor som ej varit utsatta (Hensing & Alexandersson,<br />
2000).<br />
2.5.3 Våldets kostnader<br />
Varje år uppgår de samhällsekonomiska kostnaderna för<br />
våld mot kvinnor i nära relation till ca tre miljarder kronor<br />
enligt Socialstyrelsens lägesbeskrivning (Socialstyrelsen,<br />
2006 b). De direkta kostnaderna för sjukvården beräknas<br />
vara ca 30 miljoner kronor. I summan är följande kostnader<br />
ej medtagna: rättspsykiatri, psykiatri, BUP, tandvård,<br />
läkemedel, ambulanstransporter, sjukvård för patient som<br />
avlidit samt smärta och lidande.<br />
Övriga samhällskostnader för våld mot kvinnor fördelas<br />
på följande: rättsväsendet ca 1 100 miljoner, socialtjänsten<br />
ca 925 miljoner samt ideella stödinsatser ca 75 miljoner.<br />
Det finns även en redovisning av de indirekta kostnader-<br />
12<br />
na - produktionsbortfall och värdet av ideellt arbete - där<br />
summan beräknas ligga på över 700 miljoner kr/år. Kostnader<br />
för tandvård, läkemedel och psykiatrisk vård ingår ej<br />
– inte heller barnens skador eller kvinnans lidande.<br />
Enligt en engelsk studie kan kostnaderna för smärtor och<br />
lidande uppgå till mer än tio gånger så mycket som de<br />
beräknade tre miljarderna i denna studie omvandlat till<br />
svenska förhållanden.<br />
I en ny svensk studie från Umeå Universitet har kostnaderna<br />
undersökts i ett enskilt fall där en man misshandlat<br />
sin kvinnliga partner under 20 år. Kostnaderna summerades<br />
till 2,5 miljoner kronor. Staten bar den största delen av<br />
kostnaden (85 %) medan landstingets kostnad uppgick till<br />
115 000 kr – främst kontakterna med BUP (Weinehall,<br />
2006).
14<br />
3. MÅLGRUPPER
3.1 Särskilt sårbara grupper inom<br />
hälso- och sjukvården<br />
Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsklasser och alla<br />
åldersgrupper. Men vissa kategorier av kvinnor har uppmärksammats<br />
som särskilt sårbara när de utsätts för våld.<br />
Sårbarheten beror antingen på deras livssituation där beroendet<br />
är centralt eller på att våldet mot dem är mer förekommande.<br />
Det rör sig om kvinnor med invandrarbakgrund,<br />
ensamstående mammor, missbrukande kvinnor, psykiskt<br />
sjuka kvinnor samt äldre- och funktionshindrade kvinnor.<br />
Homo- och bisexuella är en annan utsatt grupp. Unga kvinnors<br />
situation är viktig att uppmärksamma.<br />
3.1.1 Unga kvinnor<br />
Unga kvinnor, särskilt de under 25 år, är ofta utsatta för våld<br />
i någon form som t ex hot och sexualbrott. Bland annat har<br />
nästan två tredjedelar trakasserats sexuellt någon gång och<br />
nästan var fjärde har utsatts för våld. Våldtäkter med unga<br />
offer och förövare har ökat under senare år. Även bland<br />
ensamstående mammor är de unga mammorna mer utsatta<br />
för våld än de äldre. Sårbarheten beror bl a på att de unga<br />
kvinnorna är i början av vuxenlivet och ska skapa en grund<br />
för framtida livsvillkor.<br />
3.1.2 Gravida kvinnor<br />
Kartläggningar visar att graviditet är en period då risken för<br />
våld ökar. Några få svenska studier om våldets omfång<br />
finns och de visar att 3 – 4 % av de gravida utsatts för våld<br />
under graviditeten (Edin, 2006). Några kvinnor utsätts för<br />
våld första gången i samband med graviditeten. Internationella<br />
studier visar ett samband mellan våld under graviditeten<br />
och missfall. Risken för skador på fostret finns och det<br />
finns en ökad risk för låg födelsevikt. Att leva i våldet ökar<br />
den gravida kvinnans stress med åtföljande ohälsa. Våldet<br />
motverkar även den viktiga anknytningen i föräldrarelationen<br />
som behöver ske under denna period (Hensing, 2004).<br />
Denna grupp har en sårbarhet som alltid även inkluderar<br />
det väntade barnet.<br />
3.1.3 Kvinnor med funktionshinder<br />
Kvinnor med funktionshinder är ingen homogen grupp men<br />
de är generellt sett mer utsatta än andra grupper. Ett viktigt<br />
skäl är beroendet av andra i sitt vardagliga liv. När kvinnor<br />
med funktionshinder utsätts för våld riktas våldet ofta mot<br />
funktionshindret. Flera studier talar också för att funktionshindrade<br />
kvinnor stannar längre i ett destruktivt förhållande<br />
än andra kvinnor (Dubbelt utsatt, 2006). Då dessa kvin-<br />
nor ofta är beroende av kontinuerliga kontakter med myndigheter<br />
borde chanserna till upptäckt och stöd öka.<br />
Kvinnor med psykiska funktionshinder som utsätts för<br />
våld är en extra utsatt grupp på grund av flera faktorer. Det<br />
psykiska funktionshindret i sig innebär en ökad utsatthet,<br />
flertalet av dessa kvinnor lider även av andra problem och<br />
det är inte ovanligt att de har svårt att få hjälp och stöd från<br />
såväl kommun och landsting som andra aktörer. Ytterligare<br />
en faktor som bidrar till utsattheten är att kvinnorna ofta<br />
är ensamma, utan tillgång till ett socialt nätverk. (Social -<br />
styrelsen, 2005 b).<br />
3.1.4 Missbrukande kvinnor<br />
Utredningar visar att missbrukande kvinnor ofta utsätts för<br />
våld och sexuella övergrepp men att kvinnorna sällan upplever<br />
sig själva som brottsoffer. Det är vanligt att kvinnorna<br />
lever med män som själva har missbruksproblem och<br />
står i beroendeställning till sin partner. Skadorna kvinnorna<br />
uppvisar är ofta mycket grova och många väntar med att<br />
söka vård tills det är absolut nödvändigt. I mötet med vården<br />
blir deras primära identitet att de är missbrukare och<br />
inte brottsoffer vilket kan bidra till kvinnans låga självkänsla<br />
och att hon inte berättar om sin situation. Många gånger<br />
kan vårdgivaren ha normaliserat det våld kvinnliga missbrukare<br />
utsätts för (Eliasson, 2006).<br />
En särskilt sårbar grupp av våldsutsatta kvinnor är de<br />
som missbrukar och har en psykiatrisk problematik. För<br />
dem förefaller våldserfarenhet snarare vara regel än<br />
undantag.<br />
3.1.5 Tidigt traumatiserade kvinnor<br />
En föga uppmärksammad grupp av patienter inom sjukvården<br />
är kvinnor med omfattande sjukvårdskontakter och<br />
med oklara orsaker till symtomen. Denna patientgrupp har<br />
lyfts fram av framför allt projektgruppens företrädare från<br />
gynekologin. Det har framkommit att dessa kvinnor söker<br />
sjukvården brett och med symtom som kan leda till stora<br />
sjukvårdsinsatser. De kan söka för symtom inom alla specialiteter.<br />
En studie i Norge (Kirkengen, 1998) genomförde djupintervjuer<br />
och journalstudier av främst kvinnliga patienter<br />
där det blivit känt att de utsatts för sexuella kränkningar och<br />
övergrepp under uppväxten. I denna studie framkom långvariga<br />
och omfattande sjukvårdskontakter med varierande<br />
symtombild. Dessa kvinnor finns redan inom sjukvården<br />
och deras förkroppsliganden av psykiska trauman täcker<br />
över deras upplevelser.<br />
15
3.1.6 Äldre kvinnor<br />
En omfångsstudie i Umeå visar att äldre kvinnor ofta är<br />
utsatta för våld efter att de fyllt 65 år (ca 16 %). Många rapporterar<br />
att de också utsatts för försummelse. En del av<br />
kvinnorna har tidigare trauman efter våld som de har behov<br />
av att få bearbeta. Sjukdom och funktionshinder ökar risken<br />
för våld och övergrepp och 75 % av gruppen har aldrig<br />
sökt hjälp för sina problem.<br />
3.1.7 Hedersrelaterat våld (HRV)<br />
Hedersrelaterat våld kallas det våld som utövas i namn av<br />
en familjs eller släkts heder. Definitionen är gjord utifrån<br />
normen om mäns överordning över kvinnor. En man som<br />
vill bli respekterad försörjer och försvarar sin familj och ser<br />
till att familjen följer kollektivets lagar. Hela gruppen är<br />
införstådd med dessa regler och de konsekvenser som drabbar<br />
de som avviker. Normen för manlighet är utformad i<br />
relation till mäns kontroll och makt över kvinnor, framförallt<br />
av deras sexualitet.<br />
Hedersrelaterat våld är en form av strukturellt våld som<br />
främst praktiseras av vissa grupper från Mellanöstern,<br />
Nordafrika och Sydostasien bland såväl kristna som judar<br />
och muslimer. (Eliasson, 2006).<br />
Hederskulturen upprätthålls av traditionella principer om<br />
bestraffning då kvinnorna anses ha befläckat familjens<br />
heder enligt det uppförandekodex som finns. Familjens<br />
män måste då bestraffa kvinnan för att återställa familjens<br />
heder och i extrema fall ta livet av kvinnan. Det kan även<br />
förekomma att män som sätter sig över traditionen kan<br />
bestraffas (t ex homosexualitet eller uppvaktning av bortlovad<br />
flicka).<br />
Hot kan förekomma från flera individer i släkten. Ungdomar<br />
som söker kontakt inom BUP och ungdomsmottagningar<br />
måste kunna känna sig trygga. Program måste finnas<br />
för hur kvinnan (ev. mannen) skall skyddas, restriktioner<br />
i kontakter med anhöriga, former för anmälan till socialtjänsten<br />
etc. I vissa fall skall vårdnadshavare inte underrättas.<br />
3.1.8 Samkönade parrelationer<br />
Det våld som förekommer i samkönade parrelationer är<br />
ofta osynligt då hälso- och sjukvården har bristande kunskaper.<br />
Dessa grupper söker inte hjälp i samma utsträckning<br />
och har ofta svaga sociala nätverk. Detta våld är föga<br />
känt och utforskat i vårt land. Det avser våld riktat mot<br />
homosexuella kvinnor och män av en partner av samma<br />
kön. Här ingår även våld i parrelationer där någon eller<br />
16<br />
båda definierar sig själva om bisexuella eller transsexu ella.<br />
Den enda svenska omfångsstudien inom detta område<br />
pekar mot att 25 % varit utsatta för våld (Holmberg &<br />
Stjernqvist, 2006).<br />
Samkönat våld kan innebära större möjligheter till kontroll<br />
över partnern i de fall han/hon inte kommit ut med sin<br />
homosexualitet. Många är rädda för att bli utsatta för homofobi.<br />
Att inom hälso- och sjukvården möta det samkönade<br />
våldet innebär ett utvidgat tänkande. Den väninna eller vän<br />
som följer med den våldsutsatta, kan vara den våldsamma<br />
partnern.<br />
3.1.9 Trafficking<br />
Den officiella siffran för antalet barn och kvinnor som årligen<br />
kommer till Sverige för att användas inom sexhandeln<br />
är 500. <strong>Västra</strong> Götalandsregionen medverkar i Länsstyrelsens<br />
arbetsgrupp mot trafficking där man tagit fram en samverkansplan<br />
inom länet (Samverkansplan mot människohandel<br />
för sexuella ändamål i <strong>Västra</strong> Götalands län, 2007).<br />
Regionstyrelsen har beslutat att ställa sig bakom CLRA-<br />
Es deklaration i syfte att påskynda Europakonventionen<br />
mot trafficking av människor och överlämnar ansvaret till<br />
Kompetenscentrum att inkludera deklarationen i deras kunskapsspridning.<br />
I deklarationen ingår bl a åtaganden för att<br />
skydda, rehabilitera och återanpassa offren, utbilda alla<br />
aktörer inom detta område samt att utöka arbetsmöjligheterna<br />
för kvinnor så att de blir mindre sårbara för människohandel.<br />
3.2 Barn och ungdomar<br />
Barn och ungdomar upp till 18 år är indragna i våldsproblematik<br />
på olika sätt. De kan oavsett ålder ha upplevt våld<br />
utfört av eller riktat mot närstående. De kan som ungdomar<br />
vara utsatta för våld av en partner. Särskilt bör betonas de<br />
våldtäkter och andra sexuella övergrepp som unga flickor<br />
utsätts för. Unga pojkar, men även unga flickor i ökad grad,<br />
kan vara för övare av våld mot en partner och även mot<br />
andra närstående, exempelvis syskon och föräldrar.<br />
Under senare år har alltmer uppmärksamhet riktats mot<br />
att det vanligaste vittnet till våld mot en kvinna är hennes<br />
egna barn. Rädda Barnen uppskattar att så många som vart<br />
tionde barn någon gång upplevt våld i sitt eget hem (SoS<br />
2005). Barn och ungdomar kan dessutom även vara utsatta<br />
för direkt våld av en vuxen närstående, en grupp som ligger<br />
utanför uppdraget för Kompetenscentrum.<br />
Barns närvaro vid misshandel är ett brott mot barnen.
Genom en lagändring i november 2006 kompletterades<br />
socialtjänstlagens bestämmelse om stöd till brottsoffer så<br />
att det tydliggörs att barn som upplever övergrepp mot<br />
närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av<br />
stöd och hjälp.<br />
Barn som lever i familjer där mannen utsätter kvinnan för<br />
våld är en riskgrupp för att utveckla hälsoproblem under<br />
barndomen men också i vuxenlivet. Dessa barn löper också<br />
en högre risk att utveckla emotionella och beteendemässiga<br />
problem såsom ångest, depression, svaga skol -<br />
prestationer, låg självkänsla, trots, mardrömmar och klagomål<br />
över fysiska hälsoproblem. Enligt WHO visar amerikanska<br />
studier att risken för ohälsa bland barn som bevittnar<br />
våld är nästan lika stor som bland dem som utsatts för<br />
våld. Undersökningar tyder på att minst en fjärdedel av barnen<br />
i familjer där modern misshandlas själva blir slagna.<br />
Män som vuxit upp med en misshandlande far är överrepresenterade<br />
bland män som använder våld mot sin partner.<br />
I en studie i Göteborg (Almqvist & Broberg, 2005) tillfrågades<br />
mammor med barn som kom till kvinnojourerna<br />
i Göteborg om barnen. Man utförde även barnpsykologiska<br />
och medicinska utredningar av barnen. Studien visar att<br />
en del barn inte drabbats så hårt av våldet eftersom mamman<br />
relativt snabbt brutit med mannen när han visat sig<br />
vara våldsbenägen.<br />
För en del andra barn som inte bevittnat så mycket våld<br />
kan mammans beslut att lämna pappan och flytta till kvinnojouren<br />
vara lika svårt att förstå och hantera som att pappa<br />
hotade eller slog mamma.<br />
De flesta barnen i studien hade drabbats svårare än de<br />
ovanstående två grupperna. Det var barn och ungdomar<br />
som plågades mycket av minnesbilder förknippade med<br />
våldet och rädslan, blivit alltmer våldsfixerade och/eller<br />
utvecklats till att ta hand om mamma.<br />
Barnen hade stora svårigheter i relation till andra.<br />
Anknytningen till mamman var störd och kamratrelationerna<br />
var problematiska.<br />
I en summarisk nationell kartläggning av bl a barn- och<br />
ungdomspsykiatrin, BUP (Eriksson, 2006) kunde utredarna<br />
urskilja tre olika grupper av BUP- mottagningar. Det finns<br />
mottagningar som anser att man har ett ansvar för de barn<br />
som upplever våld mot närstående och att området kräver en<br />
specialistkompetens. Andra mottagningar anser att området<br />
inte kräver någon särskild kompetens utöver den barnpsykiatriska.<br />
Den tredje gruppen av mottagningar är sådana som<br />
inte anser att dessa barn ingår i BUP:s målgrupper.<br />
I maj 2007 antogs »Regional utvecklingsplan för barn-<br />
och ungdomspsykiatrin« i <strong>Västra</strong> Götaland av Regionstyrelsen.<br />
I denna plan dras riktlinjerna upp för de närmaste fem<br />
årens BUP-verksamhet. Enligt denna plan kan barn som<br />
bevittnat våld föras till det sekundära preventionsarbetet,<br />
dvs en grupp av barn som kan upptäckas av BUP på grund<br />
av att de är traumatiserade och kan utveckla kris- och stressreaktioner.<br />
Ansvarsmässigt hör sannolikt merparten av dessa<br />
barn inte till BUP. BUP kan även ha konsultfunktion till<br />
andra verksamheter för barn. (Uppgifterna inhämtade från<br />
Stephan Ehlers, medicinsk rådgivare, Regionkansliet).<br />
Vid BUP- Gamlestaden i Göteborg pågår 2006 –2007 en<br />
screening för att identifiera barn som bevittnat våld mot ena<br />
föräldern bland de sökande på mottagningen. De preliminära<br />
resultaten från 2006 visar att nästan 20 % av de sökande<br />
barnen bevittnat våld i hemmet, mot mamman.<br />
De första resultaten av screening vid denna BUP-mottagning<br />
indikerar att gruppen barn som bevittnat våld i hemmet<br />
utgör en stor andel av alla barn inom BUP. Med andra<br />
ord är BUP-mottagningar en del av hälso- och sjukvården<br />
som kan upptäcka mammor utsatta för våld genom screening<br />
av barn.<br />
Utväg i <strong>Västra</strong> Götaland – med hälso- och sjukvården<br />
som en samverkande myndighet – uppmärksammar barn<br />
som upplevt våld och erbjuder barnen gruppverksamhet.<br />
Barnahuset i Göteborg är en försöksverksamhet 2005 –<br />
2007 med samverkan under gemensamt tak mellan BUP,<br />
socialtjänst, polis och åklagare när misstanke finns om att<br />
barn utsatts för allvarliga brott i form av fysiskt våld, sexuella<br />
övergrepp eller könsstympning. I Trollhättan startades<br />
hösten 2007 ett kommunalt kriscentrum för barn och ungdomar<br />
där samverkan sker mellan polis, primärvård och<br />
kommun.<br />
År 2006 genomförde Länsstyrelsen i <strong>Västra</strong> Götaland en<br />
inventering om hur kommunerna tar ansvar för stödinsatser<br />
för barn som sett och hört våld (Länsstyrelsen<br />
2006:56). I rapporten framgår att många kommuner har<br />
stödinsatser för barnen.<br />
3.3 Övriga grupper<br />
3.3.1 Närstående<br />
Närstående till de våldsutsatta är – förutom deras partners<br />
och barn – det sociala nätverk av betydelsefulla personer,<br />
dvs släkt och vänner. Nätverkets betydelse är föga utforskat<br />
eller på annat sätt uppmärksammat varken i Sverige<br />
eller internationellt.<br />
I det vardagliga arbetet med våldet i de nära relationer-<br />
17
na finns erfarenheter som pekar på nätverkets betydelse i<br />
ena eller andra riktningen. I hedersrelaterat våld är nätverket<br />
en aktiv del i våldet på ett för kvinnan negativt sätt.<br />
I fråga om allt övrigt våld utgör sannolikt det sociala nätverket<br />
en outforskad och ofta förbisedd potential för att<br />
avbryta våld, skydda kvinnor samt ansvariggöra de våldsamma<br />
männen för sitt beteende. Å andra sidan kan det<br />
sociala nätverket runt kvinnorna även utgöra en förnekande<br />
och bagatelliserande kraft. Hos kvinnorna kan finnas en<br />
skam och skuld som hindrar dem att införliva nätverket i<br />
våldet genom att berätta om det.<br />
Det sociala nätverket kan vara indirekt drabbade av våldet<br />
genom att en för dem närstående person utsatts för våldet.<br />
Nätverkets ageranden kan antingen vara aktivt eller<br />
passivt när våldet blivit känt. Med exempelvis kunskap om<br />
uppbrottsprocesser för kvinnor har sociala nätverket betydelse<br />
för deras väg ut ur våldet. Sannolikt behöver samhället<br />
erbjuda det sociala nätverket rådgivning för hur stöd,<br />
skydd och ansvariggörande kan ske i, framför allt fall av<br />
lindrigare våld.<br />
Intervjustudier har visat att mannen ibland använder hot<br />
om våld eller våld mot husdjur för att hålla kvinnan kvar i<br />
förhållandet (Hensing, 2004).<br />
3.3.2 Anställda inom <strong>Västra</strong> Götalandsregionens<br />
hälso- och sjukvård<br />
<strong>Västra</strong> Götalandsregionen har ca 50 000 anställda varav ca<br />
80 % är kvinnor. En grov uppskattning utifrån befintliga<br />
omfångsstudier kan innebära att 4 –5000 anställda kvinnor<br />
inom VGR är eller kan ha varit utsatta för våld av sin partner.<br />
Arbetsgivaren bör väga in detta vid bedömning och<br />
rehabilitering av långtidssjukskrivna. Företagshälsovården<br />
har en särskilt viktig funktion och har ofta god kunskap<br />
inom detta område.<br />
3.3.3 Män som våldsoffer<br />
Våld i nära relationer betyder inte alltid en man som misshandlar<br />
sin kvinnliga partner. Det finns ett fåtal fall av kvinnor<br />
som misshandlar sin manlige partner. Det anges att 3 –<br />
5 % av allt partnervåld är sådant våld. Olika ståndpunkter<br />
finns i frågan, men alla läger är dock överens om att kvinnor<br />
inte är lika aggressiva som män och deras våld är inte<br />
på långt när lika starkt och skadeframkallande som mäns.<br />
Det mycket ovanliga grova våldet från kvinnor ingår vanligtvis<br />
i en situation där mannen redan är våldsam och hotfull<br />
(Eliasson, 2006).<br />
Några omfångsstudier i Norge om våld hos unga männi-<br />
18<br />
skor visar nästan lika stor våldsanvändning hos kvinnor<br />
som män, men visar också att effekterna av våldet för kvinnor<br />
är mer allvarliga (Pape, 2003 och Haaland, 2005).<br />
3.4 Män som förövare<br />
Kunskapsutvecklingen om våldet mot kvinnor innebar från<br />
1970-talet och fram till -90-talets början en tydlig fokusering<br />
på de våldsutsatta kvinnornas situation och behov –<br />
barnens perspektiv fanns inte alls. Okunskapen var stor<br />
beträffande de män som tillgrep våld. Fördelen med den<br />
starka fokuseringen på kvinnornas situation var att en bred<br />
kunskap om kvinnors utsatthet, olika former av våld, dess<br />
konsekvenser samt utbredning kom fram. Denna fråga lyftes<br />
alltmer från att enbart höra till den privata sfären till att<br />
bli en samhällsfråga.<br />
Bristen på kunskaper om männen gjorde att de ansatser<br />
till förändringsarbete med männen som skedde gav dåligt<br />
resultat. Exempelvis fanns en övertro på att enbart straff<br />
ledde till förändring. Politiskt fanns även under många år i<br />
Sverige ett motstånd mot att satsa resurser på förändringsarbete<br />
med männen av oro för att det skulle begränsa stöd<br />
och skydd för kvinnorna.<br />
Genom nedanstående beskrivna verksamheter för män<br />
finns numera kännedom om att mäns våld mot kvinnor är<br />
handlingar/beteende som bottnar i en kombination av både<br />
avsikter att uppnå olika mål med våldet (ex vis kontroll)<br />
samt känslomässiga drivkrafter (ex vis vanmakt). Det är<br />
många olika sorters män som tillgriper våld i många olika<br />
typer av nära relationer till kvinnor (Isdal, 2001). Männen<br />
har både gemensamma drag samtidigt som vägen ut ur våld<br />
ser olika ut för olika grupper av männen.<br />
I takt med att mäns våld mot kvinnor alltmera blivit en<br />
uppmärksammad samhällsfråga samt att öppna krisverksamheter<br />
för män etablerats, söker allt flera män hjälp för<br />
sitt våldsbeteende. Det finns ännu inte någon systematisk<br />
beskrivning som kan jämföra den grupp av män som söker<br />
frivilligt för våld och de som döms till behandling. Därför<br />
är jämförelser svåra att göra beträffande respektive grupps<br />
sociala status, personligheter och våldets allvarlighetsgrad.<br />
I förståelsen av mäns våld behöver rådande maskuliniteter<br />
analyseras.<br />
Forskningen om mäns våld är fortfarande mycket eftersatt<br />
i Sverige även om spirande tendenser kan skönjas.<br />
Utvärderingar av behandling planeras då sådana i stort sett<br />
saknas i Sverige, de få som finns pekar mot att gruppbehandling<br />
av våldsamma män ger positiva resultat (Berg-
ström & Rudqvist 2006). Internationell forskning är mer<br />
omfattande men är i vissa stycken svår att överföra till<br />
svenska förhållanden med tanke på våra relativt sett mer<br />
jämställda relationer samt en mer närvarande papparoll.<br />
Den forskningen visar att det inte är tillräckligt att männen<br />
lär sig sluta med det fysiska våldet utan de behöver analysera<br />
och förändra bakgrunden till våldet. Om så inte sker,<br />
finns risken att de kan skifta över till psykiska våldsformer.<br />
MÄN S<strong>OM</strong> SÖKER FRIVILLIG HJÄLP<br />
OCH MÄN S<strong>OM</strong> DÖMS TILL BEHANDLING<br />
I takt med att verksamheter riktade till mäns våld växte<br />
fram i landet från slutet av 1980-talet började en erfarenhetsbaserad<br />
kunskap om männen att byggas upp. Ett femtontal<br />
kommuner i landet har numera verksamhet riktad till<br />
män som söker frivilligt. Arbetet bedrivs med yrkesutbildade<br />
personer och ska inte blandas samman med de ideella<br />
mansjourer som finns. Metodutveckling pågår i form av<br />
riktad verksamhet till pappor som är våldsamma mot mammor,<br />
partnerkontakter, säkerhetsarbete samt barnperspektiv<br />
i behandlingsarbetet.<br />
I <strong>Västra</strong> Götaland finns sju kommuner med dessa insatser<br />
(Göteborg, Partille, Stenungsund/Tjörn/Orust, Trollhättan<br />
och Uddevalla). Ytterligare kommuner förbereder sådan<br />
verksamhet, bl a inom Göteborgsregionen (GR).<br />
Vid de 11 kriscentrum för män som finns i landet hade<br />
fram t o m år 2006 ca 6 000 män sökt för egen våldsproblematik.<br />
Både gruppbaserad och individuell behandling sker.<br />
Behandlingsinnehållet är i huvudsak psyko-edukativt, dvs<br />
psykologiska behandlingsinslag varvas med pedagogiska<br />
inslag. Den större delen av män i Sverige som genomgått<br />
behandling för våld har gjort så på frivillig väg via kris -<br />
centra och mansmottagningar.<br />
Kriminalvården driver sedan några år ett evidensbaserat<br />
program för män dömda för våld mot kvinnor, Integrated<br />
Domestic Abuse Programme, IDAP. Detta program finns på<br />
11 platser i landet. Programmet är ackrediterat sedan 2007.<br />
Dess innehåll är kognitivt baserat och utvecklat i USA och<br />
England. Utvärdering av programmet förbereds.<br />
I <strong>Västra</strong> Götaland finns IDAP-baserad verksamhet i<br />
UTVÄG Göteborg och inom frivården i Vänersborg. Utväg<br />
i Skaraborg och Södra Älvsborg har tills nu haft gruppbaserad<br />
behandling för dömda män som under 2007, vilken<br />
kan komma att konverteras till IDAP.<br />
Kriminalvårdsanstalten Johannesberg i Mariestad är en<br />
specialanstalt för män dömda till fängelse för fysiskt våld<br />
mot kvinnor. Där bedrivs IDAP-verksamhet inom ramen<br />
för anstaltstiden. Skogomeanstalten i Göteborg är en spe-<br />
cialanstalt för män dömda till fängelse för sexualbrott. Vid<br />
Skogomeanstalten bedrivs behandling via ROS-program<br />
(Relationer och Samlevnad) och psykoterapi. Båda kriminalvårdsanstalterna<br />
har riksintagning av män.<br />
Genom samverkan med verksamheter för män i <strong>Västra</strong><br />
Götaland (Utväg och kriscentra för män) kan Kompetens -<br />
centrum tillgodogöra sig ytterligare kunskap om män och<br />
våld.<br />
Hänvisning av män till andra huvudmäns verksamheter<br />
ingår i hälso- och sjukvårdens samverkan. Behandlingsutbudet<br />
för män behöver differentieras för män med olika<br />
drivkrafter bakom våldet.<br />
KUNSKAPER <strong>OM</strong> MÄNNENS <strong>VÅLD</strong> BEHÖVS<br />
IN<strong>OM</strong> HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN<br />
Som underlag i ett bra bemötande av den utsatta kvinnan<br />
behöver hälso- och sjukvårdens personal ha en så verklighetsnära<br />
föreställning som möjligt om den våldsamma partnern.<br />
Den utsatta kvinnans relation till mannen kan innehålla<br />
en blandning av rädslor och avsky men även sympatier,<br />
lojaliteter och idealiseringar. I den viktiga frågan om<br />
skydd och säkerhet för kvinnan kan behovet variera kraftigt<br />
beroende på vilken man det gäller. I bemötande ingår<br />
– bland flera aspekter – att kunna bekräfta hennes situation,<br />
inte minst relationen med den våldsamme.<br />
Hälso- och sjukvården har till sin uppgift att upptäcka<br />
inte bara gruppen våldsutsatta kvinnor utan även de män<br />
som använder våld. Vissa erfarenheter finns från hälso- och<br />
sjukvården av screening för att ha blivit utsatt för våld.<br />
Screening för våldsanvändning verkar inte finnas överhuvudtaget<br />
och behöver utvecklas.<br />
HÄLSOKONSEKVENSER<br />
Kunskapen om hälsokonsekvenser för män som utövar våld<br />
eller utsätts för våld i nära relationer är nästan obefintlig -<br />
i stort sett finns inga studier tillgängliga. Ett svenskt undantag<br />
är dock den ovan refererade BRÅ-studien om dödligt<br />
våld mot kvinnor (BRÅ 2007). Där framgår att 30 % av<br />
männen begått självmord eller försökt ta sitt liv i samband<br />
med dödandet av kvinnan.<br />
19
20<br />
4. MYNDIGHETERNAS<br />
ANSVAR– KART-<br />
LÄGGNING IN<strong>OM</strong><br />
VÄSTRA GÖTALAND
4.1 Hälso- och sjukvården<br />
Hälso- och sjukvårdens ansvar styrs av hälso- och sjukvårdslagen.<br />
Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och<br />
vård på lika villkor för hela befolkningen. Målet är också<br />
att förebygga sjukdom eller skada. För att uppnå dessa mål<br />
betonas vikten av att beakta psykosociala faktorer och ha<br />
en helhetssyn i omvårdnadsarbetet.<br />
Hälso- och sjukvården har ett tydligt ansvar när det gäller<br />
att upptäcka och identifiera våld mot kvinnor och ge ett<br />
adekvat medicinskt och psykosocialt omhändertagande. Ett<br />
bra omhändertagande och bemötande med uppföljande<br />
stöd kan vara avgörande för kvinnors möjlighet att förändra<br />
sin situation. Våldsoffren kräver ibland behandling under<br />
lång tid. Spårsäkring och noggrann dokumentation är viktigt<br />
vilket är en förutsättning för att rättsintyg vid misshandel<br />
av kvinnor blir korrekta. En samlad dokumentation kan<br />
ha en avgörande betydelse i en kommande rättsprocess och<br />
är viktigt för rättssäkerheten.<br />
Hälso- och sjukvårdspersonal är en nyckelgrupp, då vålds -<br />
utsatta kvinnor ofta söker hälso- och sjukvården. I många fall<br />
är det också den enda kontakten med en myndighet de har.<br />
Att möta kvinnorna med respekt och förståelse är grundläggande.<br />
Det är vanligt att kvinnor kommer upprepade gånger<br />
utan att den bakomliggande orsaken avslöjas. De söker<br />
bland annat för smärtor, sömnbesvär, oro och depression –<br />
men den egentliga anledningen till besvären, våldet, förblir<br />
osynlig på grund av sjukvårdspersonalens bristande insikt,<br />
vilket gör att de inte får den hjälp de behöver.<br />
Hälso- och sjukvårdens arbete för våldsutsatta kvinnor<br />
och våldsutövande män ställer krav på kunskap, samarbete,<br />
organisation och planering från ledningsnivå till den<br />
enskilde medarbetaren. Arbetet bör dokumenteras via<br />
handlingsplaner och skriftliga rutiner, i utbildning och<br />
regelbunden fortbildning och i nära samverkan med andra<br />
aktörer.<br />
4.1.1 Rättsintyg<br />
Rättsintyg skall fr o m. 1 januari 2006 inhämtas på begäran<br />
av polis eller åklagarmyndighet från läkare inom Rättsmedicinalverket<br />
eller läkare/tandläkare som enligt avtal med<br />
verket åtagit sig att utfärda detta intyg. När det finns särskilda<br />
skäl kan även läkare/tandläkare med tillräcklig kompetens<br />
utfärda rättsintyg, t ex vid sexuella övergrepp. Ett<br />
rättsintyg ska innehålla en beskrivning av undersökningen<br />
samt ett utlåtande/bedömning. Det är viktigt att intyget<br />
utformas med stor omsorg då det kan ha en avgörande betydelse<br />
i kommande rättsprocess.<br />
4.1.2 Anmälningsplikt och sekretess<br />
All personal inom hälso- och sjukvården samt tandvården<br />
har tystnadsplikt och omfattas av sekretesslagen (SekrL<br />
1980:100) Huvudregeln är att uppgifter om patienten inte<br />
får lämnas ut. Sekretessen kan brytas om patienten ger sitt<br />
tillstånd. När det gäller minderåriga under 18 år som anlitar<br />
hälso- och sjukvården har vårdnadshavaren rätt att ta del<br />
av uppgifterna. I takt med barnets stigande ålder och<br />
utveckling skall man ta allt större hänsyn till barnets synpunkter<br />
och önskemål.<br />
All personal inom hälso – och sjukvården är skyldig att<br />
anmäla till socialtjänsten om det finns misstanke om att<br />
barn under 18 år far illa. Det är sedan socialtjänstens uppgift<br />
att utreda och bedöma barnens situation och om polis -<br />
anmälan skall ske.<br />
Hälso- och sjukvårdspersonal har möjlighet men inte<br />
skyldighet att göra polisanmälan av brott som ger minst ett<br />
års fängelse eller försök till brott som ger minst två års<br />
fängelse. Detta enligt en ändring av sekretesslagen som<br />
skedde den 1 oktober 2006.<br />
4.2 Länsstyrelsen<br />
Regeringen tilldelar länsstyrelserna ett övergripande<br />
ansvar för koordinering av samarbetet mellan myndigheter,<br />
kommuner och frivilligorganisationer. Det ingår som en del<br />
i att regeringen i skrivande stund förbereder en nationell<br />
handlingsplan för kvinnofrid.<br />
Länsstyrelsen i <strong>Västra</strong> Götaland har ett ansvar för den<br />
regionövergripande samordningen där arbetet är organiserat<br />
i två grupper: styrgruppen där chefer och företrädare för<br />
organisationer och samverkansorgan ingår samt arbetsgruppen<br />
som består av handläggare från de olika myndigheterna.<br />
En gemensam programförklaring för kvinnofrid i<br />
<strong>Västra</strong> Götalands län finns där syftet är att åstadkomma en<br />
förbättrad samverkan. Länsstyrelsen verkar för rättssäkerhet,<br />
laglighet och kvalitet samt för att nationella politiska<br />
mål följs upp i länet. Länsstyrelsen har tillsyn över kommunernas<br />
socialtjänst.<br />
4.3 Kommunerna<br />
Kommunernas ansvar styrs av bestämmelserna i socialtjänstlagen.<br />
Där fastställs en kommuns yttersta ansvar för<br />
att de som vistas i kommunen får det stöd och hjälp som de<br />
behöver. Socialtjänstens ansvar för misshandlade kvinnor<br />
har skärpts den 1 juli 2007 genom att kommunerna nume-<br />
21
a har en skyldighet att hjälpa och stödja de drabbade kvinnorna.<br />
Socialtjänsten har också ett ansvar för att barn som<br />
sett och hört våld får hjälp och stöd.<br />
Socialtjänstens uppdrag att bistå våldsoffer står ofta i<br />
konflikt med deras uppdrag att lyssna till båda parter vid<br />
familjekonflikter.<br />
Länets 49 kommuner samverkar inom fyra geografiska<br />
områden genom kommunalförbunden:<br />
Göteborgsregionens kommunalförbund (GR)<br />
Sjuhärads kommunalförbund<br />
Kommunalförbundet Fyrbodal<br />
Kommunalförbundet Skaraborg<br />
Många kommuner i <strong>Västra</strong> Götaland har samverkansgrupper<br />
och kommunövergripande handlingsplaner för sitt<br />
kvinno fridsarbete.<br />
4.4 Polismyndigheten<br />
Polisen har en viktig roll när det gäller att bekämpa våld<br />
mot kvinnor, såväl när det gäller att förebygga, som att upptäcka<br />
och beivra sådana brott. En annan viktig roll är att<br />
skydda hotade kvinnor och deras närstående från nya brott.<br />
Polisens uppdrag är fastställt i polislagen där polisen bl a<br />
åläggs att samarbeta med andra myndigheter och organisationer.<br />
Några åtgärder som vidtagits inom <strong>Västra</strong> Götaland<br />
är:<br />
Omedelbara åtgärder sätts in mot misstänkta våldshandlingar<br />
– barnens situation uppmärksammas speciellt.<br />
Skyddet förstärks för hotade kvinnor<br />
Skyndsam handläggning av ärenden i samverkan med<br />
övriga myndigheter<br />
Utbildning av personalen<br />
4.5 Åklagarmyndigheten<br />
Åklagarorganisationens huvuduppgift är att lagföra den<br />
som har begått ett brott. Åklagaren har en central och framskjuten<br />
roll när det gäller lagföringen av mäns våld mot<br />
kvinnor. Åklagaren leder förundersökningen vid dessa<br />
typer av brott och har det yttersta avgörandet för om ett<br />
brott skall prövas av domstol. Utvecklingscentrum i Göteborg<br />
har ett nationellt ansvar för bl a rättslig tillsyn och kontroll,<br />
rättslig utveckling, metodutveckling, analys och uppföljning<br />
beträffande sexualbrott, fridskränkningsbrott och<br />
våldsbrott. Inom centrumet har särskilda projekt bedrivits<br />
avseende sexualbrott och fridskränkningsbrott.<br />
22<br />
4.6 Domstolarna<br />
Domstolarna handlägger mål angående bl a sexualbrott och<br />
våld och hot mot kvinnor. Tingsrätten är första instans och<br />
hovrätten andra instans dit mål kan överklagas. Utbildning<br />
om våld mot kvinnor har anordnats för domstolarnas personal.<br />
Kunskap om situationen för brottsoffren och de tilltalade<br />
i den aktuella typen av brott är av vikt för rättssäkerheten<br />
och för förtroendet för domstolen. Till grund för åklagarnas<br />
och domstolarnas beslut ligger oftast rättsintyg<br />
utfärdade av läkare. Arbetet för att förbättra dessa pågår där<br />
Rättsmedicinalverket ansvarar.<br />
4.7 Kriminalvården<br />
Kriminalvården ansvarar för att verkställa utdömda påföljder<br />
för män som utövar våld i nära relationer (se kap 3.4).<br />
För utom arbetet med misstänkta/dömda personer arbetar<br />
kriminalvården brottsförebyggande genom engagemang i<br />
länets Utvägsverksamheter. Vid vissa frivårdsenheter finns<br />
specialiserade handläggare för arbetet med klienterna dömda<br />
för våld i nära relation.<br />
4.8 Försäkringskassan<br />
Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de<br />
insatser som behövs för rehabiliteringsverksamhet. Försäkringskassan<br />
skall, om den försäkrade medger det, samverka<br />
med dennes arbetsgivare, hälso- och sjukvården, socialtjänsten<br />
och arbetsmarknadsmyndigheterna i arbetet med<br />
rehabiliteringen. Försäkringskassan <strong>Västra</strong> Götaland<br />
erbjuder brottsoffer rehabilitering via »Väduren«. Denna<br />
syftar till att erbjuda professionell icke akut rehabilitering<br />
till brottsoffer som behöver hjälp att bearbeta sina upplevelser.<br />
Det finns en särskild enhet för handläggning av ärenden<br />
som gäller personer med skyddad identitet.
24<br />
5. VERKSAMHETER IN<strong>OM</strong><br />
VÄSTRA GÖTALAND
5.1. Verksamheter inom Hälso- och<br />
sjukvården som berörs av våldet i<br />
nära relationer<br />
Allmänt sett berörs samtliga verksamheter inom <strong>Västra</strong><br />
Götalandsregionen som bedriver klinisk verksamhet eftersom<br />
symtombilden för en våldsutsatt kvinna kan vara diffus<br />
och varierande. Vi vill ändå särskilt nämna de verksamheter<br />
som har ett större ansvar för frågan än övriga i att upptäcka,<br />
bemöta och omhänderta våldsutsatta samt våldsutövande.<br />
Inom primärvården finns vårdcentralerna. Till dessa hör<br />
distriktssköterskemottagningar, barnhälsovård, mödrahälsovård,<br />
sjukgymnastik och ungdomsmottagningar – verksamheter<br />
som möter våld i nära relationer. Sjukvårdsupplysningen<br />
finns också inom primärvården och spelar en viktig<br />
roll i att uppmärksamma och hjälpa våldsutsatta.<br />
De privata vårdgivarna inom primärvården möter också<br />
detta våld. Primärvården är den första linjens hälso- och<br />
sjukvård och framstår som en ofta naturlig instans för<br />
många utsatta för våldet. Därmed kan man på goda grunder<br />
anta att primärvården möter flest våldsutsatta inom hälso-<br />
och sjukvården.<br />
Inom specialistvården är alla verksamheter berörda<br />
genom att de möter följderna av våld i nära relationer och<br />
behöver ge adekvat omhändertagande av dem som är involverade.<br />
Folktandvården har sin verksamhet organiserad i allmän-,<br />
specialist- och sjukhustandvården. De kan också<br />
möta de vålds utsatta.<br />
Företagshälsovården möter många av de anställda som<br />
har varit utsatta för våld och de har kompetens och erfarenhet<br />
inom området (se även kap 3.3.2).<br />
5.2 Handlingsplaner och rutiner inom<br />
<strong>Västra</strong> Götalandsregionen<br />
En kartläggning utförd av RKC (Rikskvinnocentrum,<br />
2006 b) visar att det finns stora brister inom kunskapsområdet<br />
och avsaknad av skriftliga rutiner/handlingsplaner<br />
inom <strong>Västra</strong> Götalandsregionens hälso- och sjukvård.<br />
I budget för 2007 ges hälso- och sjukvårdens utförarstyrelser<br />
i uppdrag att ta fram handlingsplaner för omhändertagandet<br />
av patienter utsatta för våld i nära relationer och<br />
den krets av personer som närmast påverkas av våldet.<br />
HANDLINGSPLANER OCH RUTINER<br />
– NÅGRA GODA EXEMPEL<br />
Under projektperioden har vi kommit i kontakt med ett fler-<br />
tal exempel på handlingsplaner, rutiner och PM för handläggning<br />
av enskilda patientärenden och samverkan med<br />
andra aktörer. Några goda exempel vill vi framhålla utan<br />
anspråk på att ha genomfört någon heltäckande inventering<br />
i regionen:<br />
Primärvården Borås och Bollebygd:<br />
Handlingsprogram för kvinnofrid.<br />
Södra Älvsborgs Sjukhus:<br />
Handlingsplan för bemötande och omhändertagande av<br />
vålds utsatta kvinnor.<br />
Akutmottagningen, Kungälvs Sjukhus:<br />
Handlingsplan/Checklista-Våld i nära relationer.<br />
Kvinnokliniken, Sahlgrenska/SU, Göteborg:<br />
PM vid sexuella övergrepp.<br />
Akutmottagningen, Sahlgrenska/SU:<br />
Rutin kring bemötande av brottsoffer – RUT.<br />
Skaraborgs Sjukhus/Primärvården Skaraborg:<br />
Gemensam handlingsplan angående kvinnofrid.<br />
Primärvården Södra Bohuslän och Göteborg samt SU:<br />
Kvinnovåld – handlingsplan för Hälso- och sjukvården i<br />
Stor-Göteborg.<br />
Primärvården i Fyrbodal:<br />
Policy finns – reviderad 2007.<br />
Norra Älvsborgs Lasarett:<br />
PM finns på kvinnokliniken. Samverkansgrupp för barn<br />
utsatta för övergrepp.<br />
FOLKHÄLSOK<strong>OM</strong>MITTÉN<br />
<strong>Västra</strong> Götalandsregionen definierar våld mot kvinnor som<br />
ett folkhälsoproblem och anger i »Handlingsprogram för<br />
folkhälsoarbetet 2002 – 2006« att antalet övergrepp mot<br />
kvinnor skall minska samt dokumentationen av övergrepp<br />
skall förbättras. Skaderegistrering är prioriterat och bör<br />
utvecklas vad gäller våld. Folkhälsokommittén ger stöd till<br />
Kvinnojourer i Väst och har tagit fram regiongemensamma<br />
riktlinjer för detta stöd. Folkhälsokommittén har tagit<br />
fram en kunskapsöversikt kring våld mot kvinnor samt<br />
lämnat bidrag till Sahlgrenska Akademin till ett forskningsprojekt<br />
kring våld mot kvinnor och prevention. Kommittén<br />
har även gett stöd till en kartläggning av kvinno -<br />
fridsarbetet i Fyrbodal som Kriscentrum i Trollhättan har<br />
genomfört under 2006.<br />
FORTBILDNING<br />
I Regionstyrelsens personalutskott har diskuterats ett förslag<br />
att i samverkan med Göteborgs Universitet ta fram en<br />
25
uppdragsutbildning med syfte att höja kompetensen inom<br />
detta område. Denna utbildning beräknas starta 2008 och<br />
kommer att vara kopplad till Kompetenscentrum. I avvaktan<br />
på denna insats startar en handledarutbildning under<br />
2007 med syfte att förbättra det professionella omhändertagandet<br />
av våldsutsatta kvinnor.<br />
Här följer några andra exempel på utbildningar som<br />
anordnats lokalt:<br />
Primärvården Göta Älvdalen: Kriscentrum i Trollhättan<br />
har utbildat kvinnofridsinstruktörer med spetskompetens<br />
vid varje vårdcentral. Personal från olika myndigheter<br />
bjuds in till fortbildning två gånger årligen genom samverkan<br />
mellan Trollhättans Stad och Vänersborgs kommun.<br />
Utbildning av spetskompetensutbildning påbörjad inom<br />
psykiatrin våren 2007.<br />
Kungälvs sjukhus: Studiecirklar som riktar sig till all<br />
vårdpersonal har genomförts. Årlig utbildning sker inom<br />
området.<br />
Skaraborgs Sjukhus: Utbildningspärm finns framtagen.<br />
Kontaktnät finns inom Utväg för att föra ut kunskapen.<br />
Utbildning har skett vid bl a APT, men det finns fortfarande<br />
ett utbildningsbehov. Handledarutbildning planeras<br />
under hösten 2007.<br />
Sahlgrenska Universitetssjukhuset planerar en utbildning<br />
under 2007.<br />
LÄNSSTYRELSENS UTBILDNINGSSATSNING KRING<br />
HEDERSRELATERAT <strong>VÅLD</strong><br />
Vid länsstyrelsen i <strong>Västra</strong> Götaland finns en god kompetens<br />
i kring hedersrelaterat våld (HRV) med bl a möjlighet till<br />
konsultation. Länsstyrelsen har under perioden 2003 –2007<br />
genomfört 8 studiedagar för HoS-personal. Länsstyrelsen<br />
har under 2006 utbildat personer med spetskompetens<br />
inom HRV från skola, socialtjänst och ungdomsmottagningar.<br />
Vid en kartläggning (Länsstyrelsen, 2007) har deltagarna<br />
lyft fram ett antal angelägna områden där insatser<br />
behöver göras inom hälso- och sjukvården.<br />
En nationell handbok kring hedersrelaterat våld har tagits<br />
fram under 2007 av länsstyrelserna i Östergötland och Skåne<br />
som distribuerats till samtliga berörda enheter inom<br />
<strong>Västra</strong> Götalandsregionen. Under hösten 2007 kommer fler<br />
anställda inom hälso- och sjukvården att erbjudas spetskompetensutbildning<br />
inom hedersrelaterat våld.<br />
26<br />
5.3 Forskning och utvecklingsarbete<br />
inom <strong>Västra</strong> Götaland<br />
5.3.1 Högskolor och universitet<br />
Av högskolor och universitet i <strong>Västra</strong> Götaland är det Göteborgs<br />
Universitet som bedriver utbildning inom kunskapsområdet.<br />
Institutionen för socialmedicin bedriver kontinuerlig<br />
forskning inom området.<br />
Institutionen för Socialt arbete håller sedan några år tillbaka<br />
en fristående kurs »Mäns våld mot kvinnor«, 10<br />
poäng. Vid Sahlgrenska Akademin ingår delmoment om<br />
våld i bl a läkarutbildningen och folkhälsovetarprogrammet.<br />
Vid Institutionen för Genusvetenskap ingår könsrelaterat<br />
våld i flera olika utbildningar via 5-poängskurser.<br />
5.3.2 FoU-verksamhet<br />
Regionen ger årligen bidrag till enskilda regionala FoUprojekt<br />
i hälso- och sjukvård där kravet är att projekten<br />
finns hos flera samverkande enheter. Utöver att stimulera<br />
forskning och utvecklingsarbete syftar bidragsgivningen<br />
till att intensifiera FoU-samverkan mellan arbetsplatser i<br />
olika geografiska delar av regionen. Behöriga att söka är<br />
alla som är anställda av <strong>Västra</strong> Götalandsregionen eller<br />
vårdgivare som har avtal med regionen. Under 2007 finns<br />
det inga FoU-projekt beviljade inom kvinnofridsområdet.<br />
Inom <strong>Västra</strong> Götalandsregionen finns det dessutom fyra<br />
lokala FoU-råd, som stödjer lokala projekt.<br />
5.3.3 Studier inom Kompetenscentrums<br />
verksamhetsområde<br />
Under kartläggningen har det framkommit aktuella forskningsprojekt<br />
inom området och ytterligare sådan planeras.<br />
En studie är »Kopplingar mellan våld mot kvinnor under<br />
uppväxten eller som vuxna samt förekomst av kroppsliga<br />
och psykiska symptom« (Gunilla Krantz, NHV, 2000).<br />
Vid Sahlgrenska Akademin förbereds en studie som syftar<br />
till att ta fram ett frågeformulär för identifiering av olika<br />
typer av våld i nära relationer med fokus på könsskillnader<br />
avseende våldsanvändning, allvarlighetsgrad samt<br />
motiv. Studien planeras i samarbete med The Centre of<br />
Health Equity Studies (CHESS) , Sthlms univ/Karolinska<br />
Institutet samt Institutionen för neurovetenskap, Karolinska<br />
Institutet, Gunilla Krantz m fl.<br />
I ett nästa steg planeras en storskalig befolkningsbaserad<br />
studie: »Intimate partner violence and health in population<br />
based studies: developing a questionnaire to identify different<br />
types of violence with focus on gender differences in<br />
perpetration, severity and motives.«
På uppdrag av Folkhälsokommittén inom <strong>Västra</strong> Götalandsregionen<br />
genomförde Sahlgrenska Akademin en<br />
kunskapsöversikt (Gunnel Hensing, 2004) samt en fokusgruppsstudie<br />
kring prevention som beräknas vara färdig<br />
under hösten 2007.<br />
»Barn som bevittnat våld i hemmet« är en pågående prevalensstudie<br />
vid BUP-Gamlestaden i Göteborg.<br />
Ett urval av forskning som bedrivits i övrigt återfinns i<br />
referenslistan av denna rapport.<br />
5.4 Myndighetssamverkan<br />
UTVÄG VÄSTRA GÖTALAND<br />
Utväg är myndighetssamverkan för kvinnofrid mellan Hälso-<br />
och sjukvården, socialtjänsten, kriminalvården, polis<br />
och åklagare. Varje myndighet utvecklar sitt eget arbete,<br />
samordnar sitt handlande med övriga samarbetspartners<br />
samt bidrar till utvecklande av ett myndighetsövergripande<br />
program, Utvägs kärnverksamhet. I kärnverksamheten<br />
ingår motivationssamtal, krissamtal, stödsamtal och<br />
gruppverksamhet. Tre samordnare leder arbetet med barn,<br />
kvinnor och män. Till sin hjälp har samordnarna gruppledare<br />
och handledare. Respektive styrgrupp är ansvarig för<br />
kärnverksamheten. Utväg finansieras genom ett ekonomiskt<br />
avtal mellan tre parter: kommun – landsting och kriminalvård.<br />
Utväg Skaraborg<br />
Utväg Skaraborg startade 1996 och en utvärdering gjordes<br />
2004. Förutom kärnverksamheten bedrivs även gruppverksamhet<br />
för våldsutsatta unga flickor samt under 2007 ett<br />
preventivt skolprojekt.<br />
Utväg Södra Älvsborg<br />
Utväg Södra Älvsborg startade 2001 och är ett samverkansprojekt<br />
mellan tio kommunerna i Södra Älvsborg och de<br />
övriga myndigheterna. Utöver kärnverksamheten be drivs<br />
upp sökande och informerande verksamhet.<br />
Utväg Göteborg<br />
Utväg Göteborg startade 2002 och har fr o m 2007 alla<br />
stadsdelar i Göteborg som upptagningsområde. Bland<br />
deras framtidsfrågor finns att kunna rikta sig till persisktalande<br />
och arabisktalande män samt kunna samverka bättre<br />
när både missbruk och våld förekommer.<br />
GÖTEBORGSREGIONENS K<strong>OM</strong>MUNALFÖRBUND (GR)<br />
Inom GR planeras ett »kunskapscentrum i Göteborgsregionen<br />
– våld i nära relationer«. Det ska ha till uppgift att vara<br />
en kunskapsbank, stödja kommunernas utvecklingsarbete,<br />
samordna etablering av verksamheter, hålla sig uppdaterad<br />
på forskning och metodutveckling, bedriva kompetensutveckling<br />
samt stärka regionalt samarbete och erfarenhetsutbyte.<br />
Inom GR planeras även bildandet av en kommun -<br />
gemensam verksamhet i Göteborgsregionens kranskommuner<br />
riktad till män som använder våld.<br />
5.5 Övriga organisationer<br />
BRÄCKE DIAKONI<br />
Ett utvecklingscentrum – Dubbelt Utsatt – har startats med<br />
stöd från Allmänna Arvsfonden av Bräcke Diakoni för att<br />
öka kunskapen om våld och övergrepp mot kvinnor med<br />
funktionshinder. En förstudie »Dubbelt utsatt? genomfördes<br />
under 2005 (Dubbelt Utsatt, 2006). I studien framgår<br />
att det finns ca 250 000 personer med någon form av funktionshinder<br />
inom <strong>Västra</strong> Götaland (ej könsuppdelad statistik).<br />
De två projekt som nämns är: De sista ljuva åren – om<br />
utsatthet och erfarenheter av våld hos personal och vårdtagare<br />
inom hemtjänsten i Göteborg samt spetskompetensutbildning<br />
av omsorgspersonal vid Kriscentrum i Troll -<br />
hättan.<br />
Utvecklingscentrum skall bidra till att skapa en ökad förståelse<br />
och höjd aktionsberedskap bland kvinnor med funktionshinder<br />
samt personal som möter dessa kvinnor. De<br />
skall även arbeta förebyggande, genomföra utbildningsinsatser<br />
och bidra med kunskapsspridning om att kvinnor<br />
med funktionshinder är en särskilt utsatt grupp när det gäller<br />
våld och övergrepp. Projektet skall pågå 2007 – 2009<br />
och därefter är målet att övergå i någon form av permanent<br />
verksamhet.<br />
KVINNOJOURER<br />
Arbetet mot våld i nära relationer har tidigare till största<br />
delen drivits framåt genom kvinnors ideella engagemang.<br />
Kvinnojourerna har länge arbetat med skyddsfrågor men<br />
också med att sprida kunskap och driva opinion. Ekonomiskt<br />
stöd från samhället har varierat starkt mellan olika kommuner.<br />
Det finns två nationella paraplyorganisationer för kvinnojourer<br />
i landet: Riksorganisationen för kvinnojourer och<br />
tjejjourer (Roks) och Sveriges Kvinnojourers Riksförbund<br />
(SKR), som båda jobbar utifrån genusteoretiska förklaringsmodeller<br />
avseende våld i nära relationer. Kvinnojourer i Väst<br />
är paraplyorganisation för kvinnojourer i <strong>Västra</strong> Götaland där<br />
det finns ett 30-tal kvinnojourer.<br />
27
BROTTSOFFERJOURER<br />
I <strong>Västra</strong> Götaland finns tolv lokala brottsofferjourer (BOJ)<br />
som drivs som ideell verksamhet. Brottsofferjourerna stödjer<br />
och bistår personer som blivit utsatta för olika typer av<br />
brott. Jourerna bedriver vittnesstödsverksamhet vid tingsrätterna<br />
och vid hovrätten för <strong>Västra</strong> Sverige. BOJ i Trollhättan/Lilla<br />
Edet anordnar kvinnofridsutbildningar för olika<br />
personalgrupper/frivilliga.<br />
ÖVRIGA<br />
I Göteborgs Stad finns sedan 2004 ett stödcentrum för unga<br />
brottsoffer där ungdomar under 23 år erbjuds rådgivning,<br />
praktisk hjälp och stödsamtal. För barn finns även Bojen i<br />
Göteborg samt Rädda Barnens kriscentrum i Göteborg<br />
(start hösten 2007).<br />
Riksorganisationen Sveriges Professionella Kriscentra för<br />
Män organiserar kommunala och fristående kriscentra för<br />
män.<br />
Övergripande mål för Kompetenscentrum är att förbättra<br />
hälso- och sjukvårdens förmåga att identifiera, bemöta<br />
och omhänderta våldsutsatta.<br />
28
30<br />
6. REGIONALT<br />
<strong>K<strong>OM</strong>PETENSCENTRUM</strong><br />
- FÖRSLAG
6.1 Verksamhetsinnehåll<br />
Kompetenscentrum ska aktivt bidra till en regional kompetenshöjning<br />
av hälso- och sjukvårdens insatser för patienter<br />
berörda av våld i nära relationer som ett led i samhällets<br />
åtagande att minska detta våld. Vid Kompetenscentrum<br />
ska inte bedrivas någon patientverksamhet. Den ökade<br />
kompetensen ska leda till att hälso- och sjukvården blir<br />
bättre på att:<br />
upptäcka/identifiera de våldsutsatta kvinnor som söker<br />
hälso- och sjukvården samt dokumentera följder av våldet<br />
erbjuda adekvat hjälp till psykiskt och fysiskt skadade<br />
patienter<br />
initiera och genomföra primär- och sekundärpreventiva<br />
insatser för att förebygga våldet<br />
upptäcka de som använder våld / riskerar använda våld<br />
samt<br />
utveckla samverkan med andra myndigheter / aktörer på<br />
regional nivå samt att främja lokal samverkan<br />
Kompetenscentrums uppgifter blir att bedriva:<br />
Utbildning<br />
Konsultation<br />
Metodutveckling<br />
Forskning<br />
Prevention<br />
Samverkan<br />
Utredningen har valt att inte göra något förslag till prioritering<br />
av Kompetenscentrums uppgifter men ser dock<br />
utbildning som den överordnade uppgiften.<br />
6.1.1 Värdegrund<br />
Under projekttiden har från olika håll framhållits att Kompetenscentrum<br />
behöver en mångfaktoriell syn på de utsattas<br />
behov av stöd, behandling och skydd. Synsätt som förklarar<br />
våldets uppkomst och vidmakthållande behöver<br />
hämta kunskap från sociologiska, genusvetenskapliga, psykologiska,<br />
kulturella och medicinska områden. Att minska<br />
våldet och dess verkningar är en viktig jämställdhetsfråga.<br />
För Kompetenscentrum blir det centralt att kunna skilja<br />
ut kunskap som det råder konsensus om från frågor som<br />
behöver fortsatt problematisering. Vår samlade bedömning<br />
är att det finns frågor där konsensus råder. Dessa är:<br />
Våld i nära relationer är en samhällsfråga – inte enbart<br />
en privat angelägenhet.<br />
Våldet är en folkhälsofråga.<br />
Våldet utgör ett hinder för ökad jämställdhet.<br />
Genus är ett centralt perspektiv i förståelsen av våldet.<br />
Våldets uppkomstmekanismer och vidmakthållande be -<br />
höver förklaras mångfaktoriellt.<br />
Alkohol och våld har samband men är inte enda förklaring.<br />
Våld i de nära relationerna har särskilt negativa följder<br />
för de drabbade jämfört med våld från okänd gärningsman.<br />
Symtombilden hos en kvinna utsatt för våld kan vara diffus<br />
och kan variera mycket. Av detta följer att samtliga av<br />
hälso- och sjukvårdens verksamheter kan vara involverade.<br />
Barn som upplever våld mot eller av en närstående riskerar<br />
att ta skada i sin utveckling.<br />
Mäns våldsanvändning bottnar i en kombination av<br />
avsikter och känslor.<br />
6.1.2 Utbildning<br />
En omfattande kunskap finns redan samlad om våld i nära<br />
relationer. Denna kunskap är både evidens- och erfarenhetsbaserad.<br />
Utbildningsuppdragets syfte är dels att bereda<br />
plats och skapa legitimet för kunskapsområdet inom hälso-<br />
och sjukvården, dels att höja den yrkesmässiga kompetensen<br />
i bemötande och omhändertagande av patienter<br />
involverade i våld.<br />
Utbildningsinsatser för ledningsgrupper och politiker är<br />
nödvändiga för att ge kompetensområdet legitimitet inom<br />
hälso- och sjukvården och ska ges högsta prioritet.<br />
Eftersom Kompetenscentrums uppdrag är riktat till all<br />
hälso- och sjukvårdspersonal inom <strong>Västra</strong> Götalandsregionen<br />
ska all personal erhålla en baskompetens om våldet. I<br />
baskompetensen bör ingå kunskaper om våldets olika former,<br />
omfattning, konsekvenser för de berörda, innebörd i<br />
bra bemötande, rättsregler samt vikten av samverkan med<br />
andra. Något som särskilt ska uppmärksammas är att denna<br />
basnivå kontinuerligt behöver underhållas till följd av<br />
personalomsättning och nya kunskaper.<br />
För att hälso- och sjukvårdens kompetens ska utvecklas<br />
behövs även personer med spetskompetens. Anställda med<br />
spetskompetens ska kunna vara ett konsultativt stöd till<br />
arbetskamrater, ha god kännedom om samverkansparter,<br />
medverka till att handlingsplaner upprättas och följs, bevaka<br />
fortbildning inom området samt informera nyanställda<br />
på den egna arbetsplatsen.<br />
Även yrkesspecifik utbildning ska anordnas där betoning<br />
sker på mötet med patienten och de arbetsmetoder som är<br />
tillämpliga.<br />
Kompetenscentrum bör verka för att kunskapsområdet<br />
31
»våld i nära relationer« införs på grundutbildningar inom<br />
regionen vilka leder till arbete inom hälso- och sjukvården.<br />
Utbildningar behöver genomföras på olika platser ute i<br />
regionen. Kompetenscentrum bör ha en god överblick över<br />
personer i <strong>Västra</strong> Götaland med kompetens i att medverka<br />
i utbildning om våld. Nationellt Kunskapscentrum har stor<br />
erfarenhet av utbildning inom hälso- och sjukvården och<br />
Kompetenscentrum behöver samarbeta med dem i dessa<br />
frågor.<br />
6.1.3 Metodutveckling<br />
Med metodutveckling avses att Kompetenscentrum med<br />
utgångspunkt från evidens- och erfarenhetsbaserad kunskap<br />
skapar tillämpbara metoder för bättre omhändertagande<br />
av patienter inom hälso- och sjukvården. Till metodutveckling<br />
hör även utveckling av de preventiva insatserna.<br />
Metodutveckling behöver ske inom olika verksamheter<br />
av regionens hälso- och sjukvård eftersom våldet berör ett<br />
brett spektrum av enheter. Metodutveckling som har generellt<br />
värde för hälso- och sjukvården bör prioriteras. Särskilt<br />
bör metodutveckling inom primärvården uppmärksammas.<br />
Metoder för att aktivt identifiera våldsutsatta, särskilt de<br />
våldsutsatta kvinnorna, är grundläggande för att hälso- och<br />
sjukvården ska kunna höja kompetensen. Genom aktiv<br />
identifiering kan våldet upptäckas och därmed kan bemötande,<br />
omhändertagande och samverkan utvecklas.<br />
Metodutveckling har nära koppling till flera av de forskningsområden<br />
som anges under kapitel 6.1.5: Forskning,<br />
implementering av kunskap, utvärdering samt effektstudier.<br />
Samverkan med Nationellt kunskapscentrum behövs i dessa<br />
frågor.<br />
6.1.4 Konsultation<br />
Behovet av att som anställd inom <strong>Västra</strong> Götalandsregionen<br />
kunna konsultera någon mer sakkunnig person i frågor<br />
som rör hälso- och sjukvårdens handläggning av enskilda<br />
patientärenden finns. Eftersom denna grupp av patienter<br />
finns inom alla delar av hälso- och sjukvården kan konsultationsbehovet<br />
vara mycket varierande. Behovet kan tillgodoses<br />
genom att Kompetenscentrum skapar kontakter med<br />
olika specialister inom <strong>Västra</strong> Götalandsregionens kliniska<br />
verksamheter samt upprättar ett samarbete med Nationellt<br />
Kunskapscentrum i Uppsala.<br />
Behovet av konsultation kan även avse frågor som är<br />
gemensamma för hela hälso- och sjukvården. Exempel är<br />
sekretessfrågor, anmälningsplikt, utvecklandet av egna<br />
32<br />
handlingsplaner samt lokal samverkan. Detta konsultationsbehov<br />
bör Kompetenscentrum kunna tillgodose med<br />
ordinarie personal.<br />
6.1.5 Forskning<br />
Forskningsuppdraget innebär att sammanställa och implementera<br />
befintlig forskning inom hälso- och sjukvården<br />
samt skapa nya forskningsresultat. Arbetet kan innebära:<br />
att Kompetenscentrum håller sig ajour med befintlig<br />
forskning som bedrivs om våld inom <strong>Västra</strong> Götalands -<br />
regionen samt att göra denna forskning tillgänglig för hälso-<br />
och sjukvården.<br />
att sammanställa och uppdatera nationell och internationell<br />
forskning samt göra den tillgänglig.<br />
att bedriva egen forskning i anknytning till klinisk verksamhet<br />
genom att anställa kliniska lektorer.<br />
stimulera möten mellan hälso- och sjukvårdens personal<br />
samt forskare i syfte att tydliggöra forskningsbehov.<br />
ekonomiskt stöd och handledarstöd till mindre FoU-projekt,<br />
pilotstudier samt slutförande av forskning.<br />
samverkan med andra FoU-enheter inom <strong>Västra</strong> Götalandsregionen<br />
och hos andra huvudmän.<br />
Några exempel på forskningsområden:<br />
Forskning om hur kunskap implementeras inom hälsooch<br />
sjukvården<br />
Utvärderingar av tillämpade metoder<br />
Bemötandefrågor<br />
Effektstudier av preventiva insatser<br />
Prevalensstudier om utsatthet för våld samt våldsanvändning<br />
Skaderegistrering – koppling till relationsbetingat våld<br />
Kompetenscentrum har i sin budget avsatta utvecklingsmedel<br />
till stöd för forskning och metodutveckling. Dessa<br />
medel kan användas till att konsultera specialistkompetens,<br />
stödja forskare, projektledare för metodutveckling, m m.<br />
6.1.6 Samverkan<br />
I <strong>Västra</strong> Götaland finns flera aktörer som hälso- och sjukvården<br />
har att samverka med. Syftet med den regionala<br />
samverkan är:<br />
att skapa smidigt samarbete mellan olika instanser så att<br />
den som är berörd inte upplever några gränser<br />
att klargöra respektive huvudmans ansvarsområde avseende<br />
våldet<br />
att varje aktör utvecklar sin egen kompetens
att förhindra att grupper av individer faller mellan olika<br />
stolar eller slussas runt mellan olika aktörer<br />
att åstadkomma samordningsvinster, exempelvis vid<br />
utbildning och forskning.<br />
Kompetenscentrum behöver stimulera, utveckla och stödja<br />
lokal samverkan. Begreppet »samverkansmetodik«<br />
behöver ges en fungerande innebörd som innefattar framtagningsprocessen<br />
av handlingsplaner, hjälp till implementering,<br />
revidering och uppföljning. Varje medarbetare inom<br />
<strong>Västra</strong> Götalandsregionen och hos samverkande myndigheter<br />
skall ta ansvar för den gemensamma helheten – det<br />
är samma individer som rör sig mellan olika huvudmän.<br />
Förutom samarbetet i enskilda ärenden kan preventivt arbete<br />
på lokal nivå ingå.<br />
Handlingsplaner är ett samlingsbegrepp för olika typer<br />
av dokument som kan tas fram i syfte att höja kvalitén i<br />
arbetet med våldsutsatta (Se Socialstyrelsen 2005, Kommunala<br />
handlingsplaner för våldsutsatta kvinnor).<br />
Stiftelsen Bräcke Diakoni och GRs kunskapscentrum är<br />
två exempel på verksamheter som är viktiga för kompetenscentrum<br />
att samverka med.<br />
6.1.7 Prevention<br />
Hälsofrämjande insatser söker skapa förutsättningar för<br />
människor att leva ett gott liv och främja hälsan. Arbetet för<br />
att minska våldet kan ses som ett led i regionens vilja att<br />
arbeta hälsofrämjande inom sjukvården.<br />
Primär prevention riktar sig till friska personer i normalbefolkningen<br />
och syftar till att bevara individens välbefinnande<br />
samt förebygga att ohälsa uppstår. Primärpreventivt<br />
arbete mot våld är i dag ovanligt och forskningen inom detta<br />
område är under utveckling.<br />
Som exempel på primärpreventiva insatser kan nämnas:<br />
Jämställdhetsarbete<br />
Politisk opinionsbildning och tydliga signaler från<br />
beslutsfattare<br />
Attityd- och kunskapsförmedling till unga människor, t<br />
ex om maskuliniteter<br />
Synliggörande av våldets former och utbredning genom<br />
information.<br />
Sekundär prevention tillämpas när tecken på våld eller riskfaktorer<br />
för våld identifieras.<br />
Exempel på sekundärpreventiva insatser kan vara:<br />
Identifiering av patienter inom hälso- och sjukvården<br />
som är involverade i våld (offer/förövare) genom screening.<br />
Samverkan med andra aktörer som kan ge skydd, hjälp<br />
och stöd till våldsutsatta.<br />
Behandling för barn och ungdomar som upplever våld i<br />
sin familj.<br />
Behandling för våldsutsatta kvinnor som har psykiatrisk<br />
problematik.<br />
Insatser inom hälso- och sjukvården för män med våldsbenägenhet.<br />
Fokus på våldsbeteende hos de män som frivilligt söker<br />
kriscentra eller döms till kriminalvård.<br />
SCREENING<br />
Med screening menas att aktivt tillfråga alla i en hel patientgrupp<br />
om våld oavsett sökorsaker.<br />
I Socialstyrelsens metodstudie (Socialstyrelsen 2002 a)<br />
utvärderas screening för våld vid barnmorske- och ungdomsmottagningar.<br />
De skriver om screeningen som<br />
metod:<br />
Syftet med screening om våld mot kvinnor är att identifiera<br />
och stödja kvinnor som är eller har varit utsatta för<br />
våld, hot och kränkningar och erbjuda dem hjälp och stöd.<br />
Ett ytterligare syfte är att öka personalens medvetenhet om<br />
kvinnors våldsutsatthet och därmed höja personalens<br />
beredskap att tala om och vara lyhörda för tecken på att<br />
kvinnor kan vara utsatta. Ett indirekt syfte är att hälso- och<br />
sjukvården genom att ta upp frågor om våld bekräftar att<br />
det förekommer och markerar att det inte är accepterat. Det<br />
kan göra det lättare för kvinnor att söka hjälp samt för personal<br />
att möta problematiken.<br />
Resultaten visar att screening kan bidra till att kvinnor<br />
med våldserfarenheter kan få hjälp och stöd. Såväl kvinnor<br />
som en majoritet av personalen anser att screening om våld<br />
bör ingå i den ordinarie verksamheten vid ovanstående<br />
mottagningar.<br />
I en metastudie (Rönnberg & Hammarström, 2000) framkommer<br />
ett antal hinder mot att upptäcka våld inbyggda i<br />
sjukvården:<br />
Bristande utbildning<br />
Tidsbrist bl a på grund av produktionskrav<br />
Stereotypa uppfattningar om vem som blir utsatt för våld<br />
För hög grad av identifikation med kvinnan eller den<br />
våldsamme mannen<br />
Rädsla för att kränka patienten<br />
Motstånd mot/rädsla för att bete sig anklagande mot partnern<br />
Maktlöshet, känsla av hopplöshet och frustration<br />
33
Brist på screeningrutiner och därmed brist på ansvarskänsla<br />
Brist på kända möjligheter att hänvisa till kvalitativ uppföljning.<br />
Det framkom även en del hinder hos våldsutsatta kvinnor<br />
mot att uppge våldserfarenhet. Dessa är:<br />
Negativa erfarenheter av hälso- och sjukvården<br />
Strukturella begränsningar i form av köer och risk för<br />
anmälningar<br />
Rädsla för vedergällning från förövaren<br />
Psykologiska konsekvenser av våldet hos kvinnan:<br />
skam och normalisering.<br />
6.2 Bemanning<br />
Med utgångspunkt i uppdraget behöver Kompetenscentrum<br />
ha både medicinsk, psykosocial, pedagogisk och administrativ<br />
kompetens. Denna kompetens finns hos läkare, sjuksköterska/barnmorska,<br />
psykolog och socionom, m fl.<br />
Kompetenscentrum behöver ha varierande anställningsformer<br />
för sina medarbetare.<br />
Dels behövs en fast kärna av anställda som ansvarar för<br />
några av de viktiga funktionerna som löper över tid för<br />
Kompetenscentrum. Dessa funktioner är ledning av verksamheten,<br />
utbildning, forskningssamordning, information<br />
samt verksamhetsstöd. Detta uppskattas till fem heltidstjänster.<br />
Denna kärna av fast anställda behöver kompletteras med<br />
specialrekryterade personer som knyts till Kompetenscentrum<br />
i olika former. Dessa personer kan kombinera tjänst<br />
vid centrumet med klinisk verksamhet inom <strong>Västra</strong> Götalandsregionen<br />
eller forskning ex vis som kliniska lektorat.<br />
Det kan även avse tidsbegränsade projektanställningar för<br />
pilotstudier, lokala FoU-arbeten eller andra uppdrag. Uppdragen<br />
att genomföra utbildningar, metodutveckling,<br />
konsultation och forsk ning kan delvis ske via de specialrekryterade.<br />
Angående specialrekryteringen vill vi betona<br />
värdet av regional rekrytering.<br />
Vid rekryteringen av personal ska jämn könsfördelning<br />
inom personalgruppen eftersträvas. Genom en sådan fördelning<br />
i personalgruppen markeras att frågan om våldet är<br />
både en man- och en kvinnofråga.<br />
För närmare detaljer, se bilaga 2.<br />
6.3 Namnfrågan<br />
Det namn på verksamheten man väljer kan tyckas ha under-<br />
34<br />
ordnad betydelse, men vi anser att namnet har ett symbolvärde<br />
värt att beakta. Namnet har betydelse för hur verksamheten<br />
uppfattas av de anställda inom <strong>Västra</strong> Götalandsregionen<br />
samt dess samarbetspartners.<br />
Vi har under projekttiden diskuterat olika namn. De kriterier<br />
vi anser viktiga vid val av namn är att det anger:<br />
Vad ska verksamheten arbeta med?<br />
Kompetensutveckling<br />
Vilken målgrupp har verksamheten?<br />
Hälso- och sjukvårdens personal i <strong>Västra</strong> Götalandsregionen<br />
Vilka patientgrupper avses?<br />
Patienter som utsatts för/utsätter andra för våld i framför<br />
allt nära relationer<br />
Namnet ska utgöra ett tydligt varumärke för <strong>Västra</strong> Götalandsregionen.<br />
Namnet ska inte vara långt och krångligt<br />
och ska kunna förkortas på ett enkelt sätt.<br />
I Regionfullmäktiges beslut sägs »kunskaps- och kompetenscentrum«.<br />
Vi anser att dessa begrepp delvis överlappar<br />
varandra. »Kompetens« är det begrepp som bäst stämmer<br />
med uppdraget för verksamheten, då det syftar på den<br />
yrkesskicklighet, där kunskap är en del, som personalen har<br />
i bemötande och omhändertagande av de berörda.<br />
»Våld i nära relationer« är det våld som har mest allvarliga<br />
konsekvenser för de utsatta. Begreppet omfattar det<br />
mest förekommande våldet mot kvinnor. Det inbegriper<br />
även våld i hbt (homo-, bi- och transsexuella) -relationer.<br />
Begreppet är det som bäst omfattar det våld som åsyftas i<br />
beslutet i Regionfullmäktige.<br />
FÖRSLAG:<br />
»<strong>Västra</strong> Götalandsregionens Kompetenscentrum om våld<br />
i nära relationer«<br />
Förslag till förkortning av namnet:<br />
VKV <strong>Västra</strong> Götalandsregionens Kompetenscentrum om<br />
våld i nära relationer<br />
6.4 Organisationstillhörighet<br />
I anvisningarna till uppdraget har det tydliggjorts att ett<br />
Kunskapscentrum måste knytas till någon förvaltning och<br />
ledas av dess styrelse.<br />
Under arbetets gång har framkommit att en organisering<br />
inom Primärvården är att föredra.<br />
Några argument som framförts är:<br />
Primärvården möter till antalet flest kvinnor och män
inom hälso- och sjukvården som utsatts för våld. Här har<br />
man störst möjlighet till en tidig upptäckt.<br />
Inom primärvården råder en helhetssyn på patienten och<br />
de närstående som är inbegripna.<br />
Det finns en stark koppling mellan våld i nära relationer<br />
och ohälsa – primärvården har i sitt uppdrag att minska den<br />
fysiska och psykiska ohälsan.<br />
Insatser för våldsutsatta kvinnor bygger på god lokal<br />
samverkan med andra aktörer vilket är en del av primärvårdens<br />
ansvar.<br />
Det är aktuellt med en utökad FOU-verksamhet inom primärvården.<br />
Kompetenscentrum ska rikta sig även till specialistvården<br />
för kompetenshöjande insatser, men för den enskilda<br />
patienten som får vård inom specialistvården, sker oftast en<br />
remittering av kvinnorna för uppföljning i primärvården.<br />
Den mesta forskning som finns inom <strong>Västra</strong> Götaland i<br />
ämnet är knutet till samhällsmedicin och allmän medicin.<br />
6.5 Ledning<br />
Kompetenscentrum är en verksamhet med ett specifikt uppdrag<br />
att verka över hela regionen. En specificerad budget<br />
är avsatt för verksamheten och skall följa denna som öronmärkta<br />
pengar. Under 2008 förvaltas pengarna av HSA då<br />
det blir svårt få igång hela verksamheten direkt vid årsskiftet.<br />
I framtiden kan diskuteras om HSN 5 skall ha ansvar<br />
för beställningen från Primärvårdsförvaltningen.<br />
Ansvaret för att driva och följa upp Kompetenscentrum<br />
skall ligga på Primärvårdsstyrelsen i Göteborg och Primärvårdsförvaltningen<br />
i Göteborg har utföraransvaret. Kompetenscentrum<br />
skall ledas av en verksamhetschef som, för att<br />
betona det övergripande regionala uppdraget och verksamhetens<br />
självständiga karaktär, skall vara direkt underställd<br />
förvaltnings chefen.<br />
6.6 Lokalisering<br />
En lokalisering till Kungshöjds vårdcentral i centrala Göteborg<br />
föreslås. Några argument för detta är:<br />
I anslutning till Kungshöjds Vårdcentral finns flera<br />
regionspecifika verksamheter lokaliserade: Sjukvårdsrådgivningen,<br />
Kris- och traumaenheten, Enheten för sexuell<br />
hälsa, HIV-STI-enheten samt Avdelningen för gravida<br />
missbrukare.<br />
Närheten till Sahlgrenska Akademin och den forskning<br />
som bedrivs där.<br />
Bra läge ur rekryteringssynpunkt – bra kommunikationer<br />
till regionens alla delar, lättare för personal som skall<br />
arbeta på deltidstjänster.<br />
Ledningen positiv till att ta ansvar för ett Kompetens -<br />
centrum.<br />
Det finns lediga lokaler att tillträda som även ger möjlighet<br />
till samlokalisering med liknande verksamheter.<br />
6.7 Budget<br />
Regionfullmäktige har i beslut om budget för 2008 avsatt<br />
10 miljoner kronor för ett Kompetenscentrum.<br />
BUDGETFÖRSLAG<br />
Personal Enligt kap. 6.2 Bemanning 7,2 mkr<br />
Utvecklingsmedel Ekonomiskt stöd till<br />
mindre FOU-projekt,<br />
pilotstudier, slutföranden<br />
av forskning, m m<br />
1,5 mkr<br />
Lokalkostnad 0,7 mkr<br />
Övriga driftskostnader 0,6 mkr<br />
Summa 10,0 mkr<br />
6.8 Utvärdering<br />
<strong>Västra</strong> Götalandsregionens Kompetenscentrum etableras<br />
med start under 2008. De riktlinjer för verksamheten som<br />
anges i beslutet i Regionstyrelsen behöver följas upp. Verksamheten<br />
får formulera måltal med utgångspunkt från den<br />
nationella kartläggning RKC genomförde 2006 (Rikskvinnocentrum,<br />
2006) samt andra utvärderingar som genomförts.<br />
Vi föreslår att en extern utvärdering genomförs två år<br />
efter starten med en genomlysning av hur inriktningen<br />
utformats avseende uppdragets olika delar, bland annat det<br />
regionala uppdraget.<br />
Marianne Melkersson<br />
Projektansvarig<br />
Tove Corneliussen Göran Lindén<br />
Projektledare Projektledare<br />
35
36<br />
REFERENSLISTA
Almqvist, Kerstin & Broberg, Anders, 2005, Barn som bevittnat<br />
våld mot mamma, Göteborgs Stad & Karlstad Universitet.<br />
Bengtsson-Tops, Anita, 2004, Vi är många – övergrepp mot<br />
kvinnor som använder psykiatrin, Riksförbundet Social och<br />
Mental Hälsa.<br />
Bergström, Lars & Rudqvist, Annika, 2006, Mansfrid – en utvärdering<br />
av behandling för män som dömts för våld i nära<br />
relationer, Karlstad universitet.<br />
BRÅ rapport 2002:8, Att förebygga våld mot kvinnor i nära<br />
relationer.<br />
BRÅ, Brottsförebyggande rådet, Statistik 2006.<br />
BRÅ rapport 2007:6.Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor<br />
i nära relationer.<br />
Centrum för kvinnor utsatta för våld och övergrepp – förslag,<br />
1999, Neurosjukvård och Psykiatri, SU/Östra.<br />
Declaration of Human Rights, United Nations, 10 December<br />
1948.<br />
Declaration on the Elimination of Violence against Women.<br />
General Assembly Resolution 48/104 of 20 December 1993.<br />
Edin, Kerstin, 2006, Perspectives on intimate partner violence,<br />
focusing on the period of pregnancy, Umeå Universitet.<br />
Eliasson, Mona, 2006, Mäns våld mot kvinnor i nära relationer<br />
– en kunskapsöversikt, Sveriges Kommuner och Landsting.<br />
Eliasson, Per Elis, 2000, Män, kvinnor och våld, Manscentrum i<br />
Stockholm.<br />
Enander, Viveka & Holmberg, Carin, 2005, Varför går hon? –<br />
om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser.<br />
Eriksson, Maria, m fl, 2006, Mäns våldsutövande – barns upplevelser.<br />
Näringsdepartementets Jämställdhetsenhet.<br />
Haaland, Thomas m fl, 2005, Vold i parforhold – ulike perspektiver.<br />
Resultater fra den förste landsdekkende undersökelsen<br />
i Norge. Norska Forskningrådet, NIBR.<br />
Hedersrelaterat våld och förtryck – ett kunskapsunderlag för<br />
hälso- och sjukvården, 2007, Länsstyrelserna.<br />
Heimer, Gun & Posse, Barbro, red. 2003, Våldsutsatta kvinnor.<br />
Hensing, Gunnel, 2004, Mäns våld mot kvinnor i nära relationer<br />
– omfattning, hälsokonsekvenser och prevention. En kunskapsöversikt<br />
utförd på uppdrag av <strong>Västra</strong> Götalandsregionens<br />
Folkhälsokommitté. RSK 372-2004.<br />
Hensing, Gunnel & Alexandersson, Kristina, 2000, The Relation<br />
of Adult Experience of Domestic Harassment, Violence,<br />
and Sexual Abuse to Health and Sickness Absence. Int Journal<br />
of Behavioral Medicine, 7(1),1–18.<br />
Holmberg, Carin o Stjernqvist, Ulrica, 2006, Våldsamt lika och<br />
olika – om våld i samkönade parrelationer. Rapport nr 36<br />
.Centrum för Genusstudier, Stockholms universitet.<br />
Hovelius, Birgitta & Johansson, Eva E, red., 2004, Kropp och<br />
genus i medicinen.<br />
Hydén, Margareta, 1995, Kvinnomisshandel inom äkten -skapet.<br />
Isdal. Per, 2001, Meningen med våld.<br />
Kirkengen, A L, 1998, Embodiment of Sexual Boundary<br />
Violations in Childhood, Institute of General Practice and<br />
Community Medicine, University of Oslo.<br />
Stockholms läns landsting, Centrum för folkhälsa 2007, Mäns<br />
våld mot kvinnor – Ett folkhälsoproblem. Leander, Karen.<br />
Länsstyrelsen <strong>Västra</strong> Götalands län, Rapport 2006:56 Barn<br />
som bevittnat våld – vad gör socialtjänsten?<br />
Länsstyrelsen <strong>Västra</strong> Götaland 2007, Liten förslagskatalog för<br />
att förebygga hedersrelaterat våld. Johansson, Lasse.<br />
Skaraborg. VGR – Hälso- och sjukvårdsavdelningens analys -<br />
enhet.<br />
Samverkansplan mot människohandel för sexuella ändamål i<br />
<strong>Västra</strong> Götalands län, mars 2007.<br />
Palo, Lars, 2004, Utvärdering av myndighetssamverkan för<br />
kvinnofrid inom Utväg.<br />
Pape, Hilde, 2003, Vold og krenkelser i unge menneskers parforhold.<br />
Medisin og vitenskap, nr 15/2003.<br />
Dubbelt Utsatt – Om övergrepp på kvinnor med funktionshinder,<br />
2006. Förstudie. Bräcke Diakoni.<br />
Rikskvinnocentrum, 2006 a, Våldsutsatta kvinnors hälsa och<br />
livssituation – en longitudinell dekriptiv studie.<br />
Rikskvinnocentrum, 2006 b, Den svenska hälso- och sjuk -vårdens<br />
arbete inom kompetensområdet våld mot kvinnor – nationell<br />
kartläggning.<br />
Rikskvinnocentrum, 2006 c, Att möta kvinnor som utsatts för<br />
misshandel och våldtäkt – ett utbildningsmaterial för hälsooch<br />
sjukvårdens personal.<br />
Förändring och behandlingsmöjligheter – om mäns våld i nära<br />
relationer, 2006 Konferensrapport, Riksorg. Sveriges Professionella<br />
Kriscentra för Män & Mansmottagningen mot våld<br />
i Uppsala.<br />
Slagen Dam, en omfångsundersökning 2001, Lundgren, Eva.<br />
Heimer, Gun. Westerstrand, Jenny. Kallioski, Anne-Marie,<br />
2001, Brottsoffermyndigheten och Uppsala Universitet.<br />
Socialstyrelsen, 2002 a, »Tack för att ni frågar« – screening<br />
om våld mot kvinnor.<br />
Socialstyrelsen, 2002 b, Att motverka våld mot kvinnor – internationella<br />
erfarenheter.<br />
Socialstyrelsen, rev 2003, Våldsutsatta kvinnor – ett utbildningsmaterial<br />
för hälso- och sjukvårdens personal.<br />
Socialstyrelsen, 2005 a, Kommunala handlingsplaner för våldsutsatta<br />
kvinnor.<br />
Socialstyrelsen, 2005 b, Våld mot kvinnor med psykiska funktionshinder.<br />
IMS/Socialstyrelsen, 2006 a, Utfall och effekter av sociala metoder<br />
för kvinnor som utsatts för våld i nära relationer – en<br />
systematisk översikt.<br />
Socialstyrelsen, 2006 b, Kostnader för våld mot kvinnor.<br />
SOU 2004:121, Slag i luften – en utredning om myndigheter,<br />
mansvåld och makt.<br />
SOU 2004:117, Nytt nationellt kunskapscentrum – ombildning<br />
av RKC.<br />
SOU 2006:65, Att ta ansvar för sina insatser – socialtjänstens<br />
stöd till våldsutsatta kvinnor.<br />
Statistiska Centralbyrån, SCB, Undersökningar av levnadsförhållanden,<br />
ULF.<br />
Svensk författningssamling, Lag om ändring i sekretess -<br />
lagen (1980:100), SFS 2006:854.<br />
SFS Socialtjänstlagen 2007….<br />
Weinehall, Katharina m fl, 2006, Räkna med kostnader – en<br />
fallstudie om mäns våld mot kvinnor, Umeå universitet.<br />
Utväg Skaraborg, 2001 Våga se – Kunna handla<br />
Utväg Göteborg, 2006, Verksamhetsrapport<br />
37
BILAGOR<br />
Bilaga 1<br />
Projektgruppen<br />
I projektgruppen har ingått personer som representerar olika delar av <strong>Västra</strong> Götalandsregionens hälso- och sjukvård.<br />
Projektgruppen har bestått av:<br />
Magnus Bood Läkare, akutmott, Borås sjukhus<br />
Ola Blomberg Planeringsledare, HS-kansliet, Mariestad<br />
Wolf Clarke Psykolog, Psyk kliniken, NÄL<br />
Marie Docksjö Chefskurator, Kungälvs sjukhus<br />
Pia Ekbom-Johansson Utvecklingsledare, Folkhälsokommitténs kansli, Göteborg<br />
Joy Ellis Mödravårdsöverläkare Primärvården S:a Bohuslän/ Sahlgrenska akademin<br />
Ingela Heimann Verksamhetschef, Psyk. kliniken, Kungälvs sjukhus<br />
Carina Iloson Gynekolog, Sahlgrenska/SU<br />
Christina Lindström Styrgrupp Utväg, Skaraborg/SkaS<br />
Håkan Mannelqvist Styrgrupp Utväg, Göteborg, HSK Göteborg<br />
Agneta Persson Barnmorska, Verksamhetsledare Utväg, Borås/primärvården S:a Älvsborg<br />
Lars Schagerlind Traumakirurg, Sahlgrenska/SU, Göteborg<br />
Jaana Smedh Kurator, Torpa VC, Vänersborg<br />
Eva Smith-Knutsson Gynekolog, Kvinnokliniken, NÄL<br />
Anna Söderholm Sjuksköterska, Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus<br />
Jan Terneby Utvecklingsledare, Avd. för funktionshinder och delaktighet, Vänersborg<br />
Referensgruppen<br />
Referensgruppen har representerat:<br />
Kommunalförbundet GR<br />
Kommunalförbundet Fyrbodal<br />
Kommunalförbundet Sjuhärad<br />
Kommunalförbundet Skaraborg<br />
Utväg Skaraborg<br />
Utväg S:a Älvsborg<br />
Utväg Göteborg<br />
Kriscentrum, Trollhättans Stad<br />
Göteborgs kommun, sociala resursförvaltningen<br />
Åklagarmyndigheten<br />
Polismyndigheten i <strong>Västra</strong> Götaland<br />
Kriminalvården<br />
Försäkringskassan<br />
Länsstyrelsen<br />
Sahlgrenska Akademin, Göteborg<br />
Bräcke Diakoni<br />
Kvinnojourer i Väst<br />
38<br />
Intervjuade nyckelpersoner<br />
Eva Bona, läkare, Psyk klin, Östra/SU, Göteborg<br />
Stephan Ehlers, medicinsk rådgivare för BUP, Regionkansliet<br />
Ole Hultmann, psykolog, BUP-Gamlestaden, Göteborg<br />
Gunilla Krantz, läkare, specialist i allmän- och samhällsmedicin, docent i<br />
folkhälsovetenskap, Samhällsmedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborg<br />
Anna Westerståhl, läkare, forskare, Sahlgrenska Akademin, Göteborg<br />
Åsa Löfvenberg, tf chef Forskning och Folkhälsa, Landstinget i Värmland<br />
Aagot Loftås, allmänläkare, Vårdcentralen Skarptorp, Norrköping<br />
Gunnel Hensing, professor, Samhällsmedicin, Sahlgrenska Akademin<br />
Sven Kylén, FOU-chef, Fyrbodal<br />
Irma Styf, sjuksköterska, Kvinnomottagningen, Beroendekliniken,<br />
Östra/SU, Göteborg<br />
Carola Hedlund, Ungdomsmottagningen, Uddevalla<br />
Marianne Gustavsson, Folktandvården, Kungälv<br />
Marie-Louise Gefvert, Primärvårdsdirektör, Göteborg<br />
Kerstin von Sydow, Primärvårdsdirektör, Södra Älvsborg<br />
Kristina Stenson, forskare, Nationellt Kunskapscentrum, Uppsala<br />
Vid ett studiebesök vid Nationellt kunskapscentrum i Uppsala<br />
intervjuades:<br />
Gun Heimer, professor, chef för NKC<br />
Annika Björck, utbildningschef<br />
Åsa Witkowski, vårdchef
Bilaga 2<br />
Bemanning<br />
VERKSAMHETSCHEF 1,0 TJÄNST<br />
Leder Kompetenscentrums arbete och är ansvarig inför förvaltningschefen.<br />
Har fullt budget och personalansvar.<br />
UTBILDNINGSSAMORDNARE 1,0 TJÄNST<br />
Planerar för genomförandet av Kompetenscentrums utbildningar.<br />
Samordnar utbildningar med andra aktörer i regionen.<br />
Hanterar ekonomiredovisningen.<br />
FOU-SAMORDNARE 1,0 TJÄNST<br />
Följer med inom aktuell forskning inom kunskapsområdet<br />
och sammanställer denna som underlag i utbildningsinsatserna.<br />
Samordnar och prioriterar Kompetenscentrums egen forskning<br />
och metodutveckling i samverkan med verksamhetschefen<br />
och de aktuella forskarna.<br />
Skall kunna vara med och planera och delvis handleda forskningen<br />
för övriga medarbetare samt vid lokala projekt i<br />
regionen.<br />
INFORMATÖR 1,0 TJÄNST<br />
Ansvarar för Kompetenscentrums informationskontakter och<br />
kommunikation såväl inom VGR som externt.<br />
Tar fram material som behövs i utbildningen och information<br />
till personal.<br />
Fungerar delvis som forskningsassistent.<br />
Ansvarar för Kompetenscentrums hemsida.<br />
»UTVECKLINGSSEKRETERARE« 1,0 TJÄNST<br />
Ger olika former av verksamhetsstöd till Kompetenscentrums<br />
medarbetare och sköter praktiska funktioner inom enheten<br />
och i de externa kontakterna.<br />
39
Fler exemplar av rapporten kan beställas hos adress- och distributionscentrum i Mariestad.<br />
adress.distributionscentrum@vgregion.se, tel 0501-620 84<br />
462 80 Vänersborg 0521-27 57 00<br />
www.vgregion.se<br />
FACTUM 2007 TRYCK ROLF TRYCKERI, SKÖVDE