europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna

EUROPEISKA
KONVENTIONEN
OM SKYDD
FÖR DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA

EUROPEISKA
KONVENTIONEN
OM SKYDD FÖR
DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
ändrad genom protokoll nr 11 och 14
med protokoll nr 1, 4, 6, 7, 12 och 13

Konventionstexten inkluderar de ändringar som gjorts genom
protokoll nr 14 (CETS nr 194) från dagen för dess ikraftträdande
den 1 juni 2010.
Konventionen ändrades i enlighet med bestämmelserna
i protokoll nr 4 (ETS nr 45) som trädde i kraft
den 21 september 1970, protokoll nr 5 (ETS nr 55) som trädde
i kraft den 20 december 1971 och protokoll nr 8 (ETS nr 118)
som trädde i kraft den 1 januari 1990, och omfattade även
texten till protokoll nr 2 (ETS nr 44) som, i enlighet med dess
artikel 5 punkt 3, var en del av konventionen sedan protokollets
ikraftträdande den 21 september 1970. Samtliga bestämmelser
som blivit ändrade eller tillfogade genom dessa protokoll ersattes
av protokoll nr 11 (ETS nr 155) från dagen för dess ikraftträdande
den 1 november 1998. Samma dag upphävdes protokoll nr 9
(ETS nr 140), som hade trätt i kraft den 1 oktober 1994, och
förlorade protokoll nr 10 (ETS nr 146) sin funktion.
Den aktuella situationen vad avser undertecknanden och
ratifikationer av konventionen och protokollen samt en fullständig
lista över förklaringar och förbehåll finns tillgängliga på
www.conventions.coe.int.
Endast de engelska och franska versionerna av konventionen är
autentiska. Denna översättning är inte en officiell version av konventionen.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
Council of Europe
F-67075 Strasbourg cedex
www.echr.coe.int
INNEHÅLL
Konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna ..................................... 5
Protokoll .................................................................... 32
Protokoll nr 4 ............................................................... 35
Protokoll nr 6 ............................................................... 39
Protokoll nr 7 .............................................................. 43
Protokoll nr 12 ............................................................. 48
Protokoll nr 13 ............................................................ 52
3

Konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna
Rom, 4.XI.1950
Undertecknade regeringar, vilka är medlemmar av Europarådet,
som beaktar den allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
som antagits av Förenta nationernas generalförsamling
den 10 december 1948,
som beaktar att denna förklaring syftar till att trygga ett universellt
och verksamt erkännande och iakttagande av de rättigheter som
där angetts,
som beaktar att Europarådets syfte är att uppnå en fastare enhet
mellan dess medlemmar och att ett av medlen för att fullfölja detta
syfte är att bevara och utveckla de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna,
som bekräftar sin djupa tro på de grundläggande friheterna vilka
utgör själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och bäst
bevaras, å ena sidan, genom verklig politisk demokrati samt, å
andra sidan, genom en gemensam grundsyn på och respekt för
de mänskliga rättigheterna, på vilka de förlitar sig,
samt såsom regeringar i europeiska stater vilka besjälas av samma
anda och äger ett gemensamt arv i sina politiska traditioner, sina
ideal, sin frihet och sin grundläggande rättsuppfattning och är
beslutna att vidta de första åtgärderna ägnade att åstadkomma
en kollektiv garanti för vissa av de rättigheter som angetts i den
allmänna förklaringen,
har kommit överens om följande:
5

ARTIKEL 1
Skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna
De höga fördragsslutande parterna skall garantera var och en,
som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter
som anges i avdelning I av denna konvention.
AVDELNING I
RÄTTIGHETER OCH FRIHETER
ARTIKEL 2
Rätt till liv
1. Envars rätt till liv skall skyddas genom lag. Ingen skall
avsiktligen berövas livet utom för att verkställa domstols dom i det
fall då han dömts för ett brott som enligt lag är belagt med sådant
straff.
2. Ingen skall anses ha berövats livet i strid med denna artikel,
när detta är en följd av våld som var absolut nödvändigt
a) för att försvara någon mot olaglig våldsgärning,
b) för att verkställa en laglig arrestering eller för att hindra
någon som lagligen är berövad friheten att undkomma,
c) för att i laglig ordning stävja upplopp eller uppror.
ARTIKEL 3
Förbud mot tortyr
Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning.
ARTIKEL 4
Förbud mot slaveri och tvångsarbete
1. Ingen får hållas i slaveri eller träldom.
2. Ingen får tvingas att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat
arbete.
3. Med “tvångsarbete eller annat påtvingat arbete” enligt
denna artikel förstås inte:
a) arbete som vanligtvis utkrävs av den som är frihetsberövad
i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 i denna
konvention eller som är villkorligt frigiven från sådant
frihetsberövande,
b) tjänstgöring av militär art eller, i länder där
samvetsbetänkligheter mot sådan tjänstgöring beaktas,
tjänstgöring som i dessa fall utkrävs i stället för militär
värnpliktstjänstgöring,
c) tjänstgöring som utkrävs när nödläge eller olycka hotar
samhällets existens eller välfärd,
d) arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala
medborgerliga skyldigheterna.
ARTIKEL 5
Rätt till frihet och säkerhet
1. Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen får
berövas friheten utom i följande fall och i den ordning som lagen
föreskriver:
a) när någon är lagligen berövad friheten efter fällande
dom av behörig domstol,
b) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt
berövad friheten, antingen därför att han underlåtit att
uppfylla en domstols lagligen meddelade föreläggande
6 7

eller i syfte att säkerställa ett fullgörande av någon i lag
föreskriven skyldighet,
c) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt
berövad friheten för att ställas inför behörig rättslig
myndighet såsom skäligen misstänkt för att ha begått ett
brott, eller när det skäligen anses nödvändigt att hindra
honom från att begå ett brott eller att undkomma efter att
ha gjort detta,
d) när en underårig genom ett lagligen meddelat beslut är
berövad friheten för att undergå skyddsuppfostran eller
för att ställas inför behörig rättslig myndighet,
e) när någon är lagligen berövad friheten för att förhindra
spridning av smittosam sjukdom eller därför att han är
psykiskt sjuk, alkoholmissbrukare, missbrukare av droger
eller lösdrivare,
f) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt
berövad friheten för att förhindra att han obehörigen
reser in i landet eller som ett led i ett förfarande som rör
hans utvisning eller utlämning.
2. Var och en som arresteras skall utan dröjsmål och på ett
språk som han förstår underrättas om skälen för åtgärden och om
varje anklagelse mot honom.
3. Var och en som är arresterad eller på annat sätt berövad
friheten i enlighet med vad som sagts under punkt 1 c skall utan
dröjsmål ställas inför domare eller annan ämbetsman, som enligt
lag får fullgöra dömande uppgifter, och skall vara berättigad
till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på
rättegång. För frigivning får krävas att garantier ställs för att den
som friges inställer sig till rättegången.
4. Var och en som är arresterad eller på annat sätt berövad
friheten skall ha rätt att begära att domstol snabbt prövar
lagligheten av frihetsberövandet och beslutar att frige honom, om
frihetsberövandet inte är lagligt.
5. Var och en som arresterats eller på annat sätt berövats
friheten i strid med bestämmelserna i denna artikel skall ha rätt till
skadestånd.
ARTIKEL 6
Rätt till en rättvis rättegång
1. Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter
och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara
berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och
inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.
Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten får
utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till den
allmänna moralen, den allmänna ordningen eller den nationella
säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då minderårigas
intressen eller skyddet för parternas privatliv så kräver eller, i den
mån domstolen finner det strängt nödvändigt, under särskilda
omständigheter när offentlighet skulle skada rättvisans intresse.
2. Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som
oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.
3. Var och en som blivit anklagad för brott har följande
minimirättigheter:
a) att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i
detalj, underrättas om innebörden av och grunden för
anklagelsen mot honom,
b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar,
c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde
som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga
medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett
sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar,
d) att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas emot
honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda
8 9

under samma förhållanden som vittnen åberopade mot
honom,
e) att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller
talar det språk som används i domstolen.
ARTIKEL 7
Inget straff utan lag
1. Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller
underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde
ett brott enligt nationell eller internationell rätt. Inte heller får ett
strängare straff utmätas än som var tillämpligt vid den tidpunkt då
brottet begicks.
2. Denna artikel skall inte hindra lagföring och bestraffning av
den som gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet som
vid den tidpunkt då den begicks var brottslig enligt de allmänna
rättsprinciper som erkänns av civiliserade stater.
ARTIKEL 8
Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt
hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat
än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är
nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den
allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till
förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller
moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
ARTIKEL 9
Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro
och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller
enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning,
sedvänjor och ritualer.
2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas
sådana begränsningar som är föreskrivna i lag och som i ett
demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den
allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller
moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
ARTIKEL 10
Yttrandefrihet
1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar
åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och
tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av
territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva
tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar
och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter,
villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag
och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn
till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den
allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till
skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och
rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser
sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och
opartiskhet.
10 11

ARTIKEL 11
Mötes- och föreningsfrihet
1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster
samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig
till fackföreningar för att skydda sina intressen.
2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra
inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i
ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till
den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, till
förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller
moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Denna artikel hindrar inte att det för medlemmar av de väpnade
styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs lagliga
inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna.
ARTIKEL 12
Rätt att ingå äktenskap
Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna
konvention skall säkerställas utan diskriminering på någon grund
såsom kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åsikt,
nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet,
förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.
ARTIKEL 13
Rätt till ett effektivt rättsmedel
Var och en, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter
kränkts, skall ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell
myndighet och detta även om kränkningen utförts av någon i
offentlig ställning.
ARTIKEL 14
Förbud mot diskriminering
Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna konvention
skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på grund av kön,
ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning,
nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet,
förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.
ARTIKEL 15
Avvikelse från konventionsförpliktelse vid nödläge
1. Under krig eller i annat allmänt nödläge som hotar nationens
existens får en hög fördragsslutande part vidta åtgärder som
innebär avvikelser från dess skyldigheter enligt denna konvention
i den utsträckning som det är oundgängligen nödvändigt med
hänsyn till situationens krav, under förutsättning att dessa åtgärder
inte strider mot dess övriga förpliktelser enligt den internationella
rätten.
2. Inga inskränkningar får med stöd av denna bestämmelse
göras i artikel 2, utom i fråga om dödsfall till följd av lagliga
krigshandlingar, eller i artiklarna 3, 4 (punkt 1) och 7.
3. En hög fördragsslutande part som begagnar sig av rätten att
göra avvikelser från denna konvention skall hålla Europarådets
generalsekreterare fullt underrättad om de åtgärder som vidtagits
och om skälen för dessa. Den höga fördragsslutande parten skall
också underrätta Europarådets generalsekreterare när dessa
åtgärder har upphört att gälla och konventionens bestämmelser
åter blivit fullt tillämpliga.
12 13

ARTIKEL 16
Inskränkningar i utlänningars politiska verksamhet
Ingenting i artiklarna 10, 11 och 14 får anses hindra de höga
fördragsslutande parterna från att införa inskränkningar i
utlänningars politiska verksamhet.
ARTIKEL 17
Förbud mot missbruk av rättigheter
Ingenting i denna konvention får tolkas så att det medför en rätt
för någon stat, grupp eller person att bedriva verksamhet eller
utföra handling som syftar till att utplåna någon av de fri- och
rättigheter som angetts i konventionen eller till att inskränka dem i
större utsträckning än vad som där medgetts.
ARTIKEL 18
Begränsning av användning av inskränkningar
i rättigheter
De inskränkningar som medgetts enligt denna konvention
beträffande de angivna fri- och rättigheterna får inte tillämpas
annat än i de syften för vilka de medgetts.
AVDELNING II
EUROPEISKA DOMSTOLEN FÖR DE
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA
ARTIKEL 19
Upprättande av domstolen
För att säkerställa att de förpliktelser fullgörs som de höga
fördragsslutande parterna åtagit sig genom konventionen och
protokollen till denna skall en europeisk domstol för de mänskliga
rättigheterna upprättas, nedan kallad “domstolen”. Den skall
verka på permanent grundval.
ARTIKEL 20
Antal domare
Domstolen skall bestå av lika många domare som höga
fördragsslutande parter.
ARTIKEL 21
Villkor för ämbetet
1. Domarna skall vara moraliskt oförvitliga och skall antingen
uppfylla de villkor som erfordras för utnämning till högre
domarämbeten eller vara rättslärda med erkänd kompetens.
2. Domarna skall tjänstgöra i sin personliga egenskap.
3. Under sin mandattid får domarna inte åta sig uppdrag som
är oförenliga med deras oavhängighet och opartiskhet eller
med de krav som ett heltidsämbete ställer; alla frågor som rör
tillämpningen av denna punkt skall avgöras av domstolen.
14 15

ARTIKEL 22
Val av domare
Domarna väljs, en för varje hög fördragsslutande part, av den
parlamentariska församlingen med en majoritet av antalet avgivna
röster och från en lista över tre kandidater som nominerats av den
höga fördragsslutande parten.
ARTIKEL 23
Mandattid och entledigande
1. Domarna väljs för en tid av nio år. De får inte omväljas.
2. Domarnas mandattid skall upphöra när de uppnår 70 års
ålder.
3. Domarna innehar sitt ämbete till dess att de blir ersatta. De
skall dock fullfölja handläggningen av sådana mål som de redan
påbörjat.
4. En domare får inte entledigas från sitt ämbete om inte de
övriga domarna med två tredjedels majoritet beslutar att denne
domare inte längre uppfyller de uppställda villkoren.
ARTIKEL 24
Kansli och rapportörer
1. Domstolen skall ha ett kansli vars uppgifter och organisation
skall fastställas i domstolens arbetsordning.
2. När domstolen består av en enskild domare skall den
biträdas av rapportörer som skall tjänstgöra på bemyndigande
av domstolens ordförande. De skall ingå i domstolens kansli.
Domstolen i plenum skall
ARTIKEL 25
Domstolen i plenum
a) välja ordförande och en eller två vice ordförande för en
treårsperiod; de får omväljas,
b) inrätta kamrar för en bestämd tid,
c) välja ordförande till domstolens kamrar; de får omväljas,
d) anta arbets- och rättegångsordning för domstolen,
e) välja kanslichef samt en eller flera ställföreträdare,
f) göra en framställning enligt artikel 26 punkt 2.
ARTIKEL 26
Enskilda domare, kommittéer, kamrar och stor
sammansättning (“Grand Chamber”)
1. Domstolen skall vid handläggningen av mål som förelagts
den sammanträda med en enskild domare, i kommittéer med tre
ledamöter, i kamrar med sju ledamöter och i stor sammansättning
med sjutton ledamöter. Domstolens kamrar skall tillsätta kommittéer
för en bestämd tid.
2. Efter framställning av domstolen i plenum kan
ministerkommittén genom ett enhälligt beslut och för en bestämd
period minska antalet ledamöter i kamrarna till fem.
3. Den som tjänstgör som enskild domare får inte handlägga ett
mål mot den höga fördragsslutande part för vilken domaren har
valts.
4. Den domare som valts för den berörda höga fördragsslutande
parten skall delta som självskriven ledamot vid prövning av mål
i kammaren och i domstolen i stor sammansättning. Om det inte
finns någon sådan domare eller om denne inte kan delta, skall
16 17

en person utsedd av domstolens ordförande från en lista som på
förhand har ingetts av denna part delta i egenskap av domare.
5. Domstolen i stor sammansättning skall även innefatta
domstolens ordförande, vice ordförande, ordförande i kamrarna
och andra ledamöter som valts enligt domstolens arbetsordning.
När ett mål hänskjutits till domstolen i stor sammansättning enligt
artikel 43, får ingen ledamot från den kammare som meddelat
domen delta, med undantag för kammarens ordförande och
den ledamot som deltog som domare för den berörda höga
fördragsslutande parten.
ARTIKEL 27
Enskilda domares behörighet
1. En enskild domare får avvisa eller avskriva ett klagomål
som anförts enligt artikel 34 om ett sådant beslut kan fattas utan
ytterligare prövning.
2. Beslutet är slutgiltigt.
3. Om den enskilde domaren inte avvisar eller avskriver ett
klagomål, skall domaren hänskjuta det till en kommitté eller till en
kammare för vidare prövning.
ARTIKEL 28
Kommittéers behörighet
1. Vad gäller ett klagomål enligt artikel 34 får en kommitté
enhälligt
a) avvisa eller avskriva klagomålet, när ett sådant beslut kan
fattas utan ytterligare prövning, eller
b) ta upp klagomålet till prövning och samtidigt besluta dom
i sak, om den underliggande frågan i målet, avseende
tolkningen eller tillämpningen av konventionen eller
protokollen till denna, redan är föremål för domstolens
väletablerade praxis.
2. Beslut och domar enligt punkt 1 är slutgiltiga.
3. Om den domare som valts för den berörda höga
fördragsslutande parten inte är ledamot av kommittén, kan
kommittén när som helst under förfarandet ge denne domare
tillfälle att inta en av kommittéledamöternas platser med beaktande
av alla relevanta omständigheter, däribland om den parten har
bestridit tillämpningen av det förfarande som avses i punkt 1 b.
ARTIKEL 29
Beslut av kamrar om upptagande av klagomål till
prövning samt avgöranden i sak
1. Om inget beslut har fattats enligt artikel 27 eller 28 och
ingen dom beslutats enligt artikel 28, skall en kammare besluta
huruvida enskilda klagomål som anförts enligt artikel 34 skall tas
upp till prövning och i sådant fall avgöra målet i sak. Beslut om
upptagande av ett klagomål till prövning får fattas särskilt.
2. En kammare skall besluta huruvida mellanstatliga klagomål
som anförts enligt artikel 33 skall tas upp till prövning och i sådant
fall avgöra målet i sak. Beslut om upptagande av ett klagomål till
prövning skall fattas särskilt om inte domstolen i undantagsfall
beslutar annat.
ARTIKEL 30
Hänskjutande till domstolen i stor sammansättning
Om ett pågående mål i en kammare ger upphov till en allvarlig
fråga som rör tolkningen av konventionen eller protokollen till
denna eller om avgörandet av en fråga i en kammare kan leda
till ett resultat som strider mot en tidigare dom av domstolen, får
kammaren när som helst, innan den meddelar sin dom, hänskjuta
18 19

målet till domstolen i stor sammansättning, om inte någon av
parterna i målet motsätter sig detta.
ARTIKEL 31
Behörighet för domstolen i stor sammansättning
I stor sammansättning skall domstolen
a) avgöra klagomål som anförts enligt artikel 33 eller
artikel 34 när en kammare har hänskjutit målet enligt
artikel 30 eller när målet har hänskjutits till den enligt
artikel 43,
b) besluta om frågor som hänskjutits till domstolen av
ministerkommittén enligt artikel 46 punkt 4, och
c) behandla framställningar om rådgivande yttranden enligt
artikel 47.
ARTIKEL 32
Domstolens behörighet
1. Domstolen är behörig i alla frågor som rör tolkningen och
tillämpningen av konventionen och protokollen till denna vilka
hänskjutits till den enligt artiklarna 33, 34, 46 och 47.
2. Om en tvist uppkommer rörande domstolens behörighet, skall
domstolen avgöra frågan.
ARTIKEL 33
Mellanstatliga klagomål
En hög fördragsslutande part får till domstolen hänskjuta ett brott
mot bestämmelserna i konventionen och protokollen till denna
som påstås ha begåtts av en annan hög fördragsslutande part.
ARTIKEL 34
Enskilda klagomål
Domstolen får ta emot klagomål från enskilda personer, icke-statliga
organisationer eller grupper av enskilda personer som påstår sig
av någon av de höga fördragsslutande parterna ha utsatts för
en kränkning av någon av de i konventionen eller protokollen till
denna angivna rättigheterna. De höga fördragsslutande parterna
förbinder sig att inte på något sätt förhindra ett effektivt utövande
av denna klagorätt.
ARTIKEL 35
Villkor för upptagande av mål till prövning
1. Ett mål får anhängiggöras hos domstolen först när alla
nationella rättsmedel har uttömts i enlighet med den internationella
rättens allmänt erkända regler, och senast sex månader från den
dag då det slutgiltiga beslutet meddelades.
2. Domstolen får inte ta upp ett enskilt klagomål som anförts
enligt artikel 34 till behandling som
a) är anonymt eller
b) är väsentligen detsamma som ett ärende som redan
prövats av domstolen eller redan hänskjutits till
internationell undersökning eller reglering i annan form
och som inte innehåller nya relevanta upplysningar.
3. Domstolen skall avvisa varje enskilt klagomål som anförts
enligt artikel 34, om den anser att
a) klagomålet är oförenligt med bestämmelserna i denna
konvention eller protokollen till denna, är uppenbart
ogrundat eller utgör ett missbruk av den individuella
klagorätten, eller
b) den klagande inte har lidit avsevärt men, såvida
inte respekten för de mänskliga rättigheterna som de
20 21

definieras i denna konvention eller i protokollen till denna
kräver en sakprövning av klagomålet och förutsatt att
inget mål som inte vederbörligen har prövats av nationell
domstol får avvisas av denna anledning.
4. Domstolen skall avvisa varje klagomål som den inte anser sig
behörig att pröva enligt denna artikel. Den får göra detta på varje
stadium av förfarandet.
ARTIKEL 36
Intervention av tredje part
1. I alla mål inför en kammare eller inför domstolen i stor
sammansättning skall en hög fördragsslutande part, vars
medborgare är klagande, ha rätt att avge skriftliga yttranden och
att delta i förhandlingarna.
2. Domstolens ordförande får för att tillgodose intresset av
en god rättskipning inbjuda varje hög fördragsslutande part,
som inte är part i förfarandet, eller varje annan berörd person,
som inte är klagande, att avge skriftliga yttranden eller delta i
förhandlingarna.
3. I alla mål inför en kammare eller inför domstolen i stor
sammansättning får Europarådets kommissionär för mänskliga
rättigheter avge skriftliga yttranden och delta i muntliga
förhandlingar.
ARTIKEL 37
Avskrivning av klagomål
1. Domstolen får på varje stadium av förfarandet besluta att
avskriva ett mål om omständigheterna leder till slutsatsen att
a) klaganden inte har för avsikt att fullfölja sitt klagomål,
eller
b) frågan har lösts, eller
c) det av någon annan av domstolen konstaterad anledning
inte längre är befogat att fortsätta prövningen av
klagomålet.
Domstolen skall dock fortsätta prövningen av klagomålet om
respekten för de mänskliga rättigheterna, sådana de definierats i
denna konvention och i protokollen till denna, så kräver.
2. Domstolen får besluta att återuppta ett klagomål till
behandling om den anser att omständigheterna föranleder en
sådan åtgärd.
ARTIKEL 38
Prövning av målet
Domstolen skall pröva målet tillsammans med parternas ombud
och vid behov göra en utredning vars effektiva genomförande
de berörda höga fördragsslutande parterna på alla sätt skall
underlätta.
ARTIKEL 39
Förlikningar
1. Domstolen får på varje stadium av förfarandet ställa sig
till parternas förfogande i syfte att nå en förlikning grundad på
respekten för de mänskliga rättigheterna som de definieras i
denna konvention och protokollen till denna.
2. Handläggningen enligt punkt 1 skall vara konfidentiell.
3. Om en förlikning uppnås, skall domstolen avskriva målet
genom ett beslut som endast skall uppta en kortfattad redogörelse
för omständigheterna och för den lösning som nåtts.
4. Beslutet skall överlämnas till ministerkommittén, som skall
övervaka verkställandet av förlikningsvillkoren såsom de anges i
beslutet.
22 23

ARTIKEL 40
Offentliga förhandlingar och tillgång till handlingar
1. Förhandlingar skall vara offentliga om inte domstolen i
undantagsfall beslutar annat.
2. Handlingar som ingetts till kanslichefen skall vara tillgängliga
för allmänheten om inte domstolens ordförande beslutar annat.
ARTIKEL 41
Skälig gottgörelse
Om domstolen finner att en kränkning av konventionen eller
protokollen till denna har skett och om den berörda höga
fördragsslutande partens nationella rätt endast till en del medger
att gottgörelse lämnas, skall domstolen, om så anses nödvändigt,
tillerkänna den förfördelade parten skälig gottgörelse.
ARTIKEL 42
Kamrarnas domar
Kamrarnas domar skall bli slutgiltiga i enlighet med
bestämmelserna i artikel 44 punkt 2.
ARTIKEL 43
Hänskjutande till domstolen i stor sammansättning
1. Var och en av parterna i målet får inom en period av
tre månader från den dag då kammaren meddelat dom i
undantagsfall begära att målet skall hänskjutas till domstolen i
stor sammansättning.
2. En panel med fem ledamöter av domstolen i stor
sammansättning skall bevilja en sådan begäran om målet ger
upphov till en allvarlig fråga som rör tolkningen eller tillämpningen
av konventionen eller protokollen till denna eller rör en allvarlig
fråga av allmän betydelse.
3. Om panelen beviljar begäran, skall domstolen i stor
sammansättning avgöra målet genom dom.
ARTIKEL 44
Slutgiltiga domar
1. Dom som meddelas av domstolen i stor sammansättning är
slutgiltig.
2. Dom som meddelas av en kammare blir slutgiltig
a) när parterna förklarar att de inte kommer att begära att
målet hänskjuts till domstolen i stor sammansättning, eller
b) tre månader efter den dag då domen meddelades, om
hänskjutande till domstolen i stor sammansättning inte har
begärts, eller
c) när panelen i domstolen i stor sammansättning avslår en
begäran om hänskjutande enligt artikel 43.
3. Den slutgiltiga domen skall offentliggöras.
ARTIKEL 45
Skäl för domar och beslut
1. Skäl skall anges för domar samt för beslut om att uppta ett
mål till prövning eller avvisa det.
2. Om en dom helt eller delvis inte ger uttryck för ledamöternas
enhälliga uppfattning, har varje ledamot rätt att avge sin särskilda
mening.
24 25

ARTIKEL 46
Bindande kraft och verkställighet av domar
1. De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att rätta sig
efter domstolens slutgiltiga dom i varje mål där de är parter.
2. Domstolens slutgiltiga dom skall överlämnas till
ministerkommittén, som skall övervaka dess verkställande.
3. Om ministerkommittén finner att övervakningen av
verkställandet av en slutgiltig dom hindras av en svårighet att tolka
domen, får den hänskjuta ärendet till domstolen för avgörande av
tolkningsfrågan. Ett beslut om hänskjutande fordrar en majoritet
av två tredjedelar av de företrädare som är berättigade att sitta
med i kommittén.
4. Om ministerkommittén finner att en hög fördragsslutande part
vägrar att rätta sig efter en slutgiltig dom i ett mål där den är part,
får kommittén, efter att ha formellt underrättat parten och genom
ett beslut fattat med två tredjedels majoritet av de företrädare som
är berättigade att sitta med i kommittén, till domstolen hänskjuta
frågan om parten har brustit i att uppfylla sin skyldighet enligt
punkt 1.
5. Om domstolen finner att punkt 1 har kränkts, skall den
hänskjuta målet till ministerkommittén för bedömande av vilka
åtgärder som skall vidtas. Om domstolen finner att punkt 1 inte
har kränkts, skall den hänskjuta målet till ministerkommittén, som
skall avsluta sin behandling av detsamma.
ARTIKEL 47
Rådgivande yttranden
1. På begäran av ministerkommittén får domstolen avge
rådgivande yttranden i rättsfrågor avseende tolkningen av
konventionen och protokollen till denna.
2. Dessa yttranden får inte avse frågor om innehållet i eller
omfattningen av de rättigheter som upptagits i avdelning I i
konventionen och i protokollen till denna och inte heller någon
annan fråga till vilken domstolen eller ministerkommittén kan ha
att ta ställning till följd av ett sådant förfarande som kan komma
att inledas enligt konventionen.
3. Ministerkommitténs beslut att begära ett rådgivande yttrande
av domstolen fattas med en majoritet av de ledamöter som är
berättigade att sitta med i kommittén.
ARTIKEL 48
Domstolens behörighet att avge rådgivande yttranden
Domstolen avgör om en begäran från ministerkommittén om ett
rådgivande yttrande faller inom domstolens behörighet enligt
artikel 47.
ARTIKEL 49
Skäl för rådgivande yttranden
1. Skäl skall anges för domstolens rådgivande yttranden.
2. Om ett yttrande helt eller delvis inte ger uttryck för
ledamöternas enhälliga uppfattning, har varje ledamot rätt att
avge sin särskilda mening.
3. Domstolens rådgivande yttranden skall överlämnas till
ministerkommittén.
ARTIKEL 50
Domstolens utgifter
Domstolens utgifter skall bekostas av Europarådet.
26 27

ARTIKEL 51
Privilegier och immunitet för domstolens ledamöter
Domstolens ledamöter har under utövandet av sitt ämbete rätt
till de privilegier och den immunitet som anges i artikel 40 i
Europarådets stadga och i de avtal som ingåtts i enlighet med
den artikeln.
AVDELNING III
DIVERSE BESTÄMMELSER
ARTIKEL 52
Förfrågningar från generalsekreteraren
På anmodan av Europarådets generalsekreterare skall varje hög
fördragsslutande part tillhandahålla upplysningar om det sätt på
vilket dess inhemska lagstiftning säkerställer en effektiv tillämpning
av bestämmelserna i denna konvention.
ARTIKEL 53
Skydd för befintliga mänskliga rättigheter
Ingenting i denna konvention får tolkas som en begränsning
av eller en avvikelse från någon av de mänskliga rättigheter
och grundläggande friheter som kan vara skyddade i de höga
fördragsslutande parternas lagar eller i någon annan konvention
till vilken de är parter.
ARTIKEL 54
Ministerkommitténs befogenheter
Ingenting i denna konvention skall inskränka de befogenheter som
tillerkänts ministerkommittén genom Europarådets stadga.
ARTIKEL 55
Avstående från reglering av tvister i annan ordning
Om det inte finns en särskild överenskommelse, avstår de höga
fördragsslutande parterna från att begagna sig av de fördrag,
konventioner eller förklaringar som gäller mellan dem för
hänskjutande av en tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av
denna konvention till reglering i annan ordning än som föreskrivs
i konventionen.
ARTIKEL 56
Territoriell tillämpning
1. En stat får när den ratificerar, eller när som helst därefter,
genom en notifikation ställd till Europarådets generalsekreterare,
förklara att denna konvention skall, med förbehåll för punkt 4 i
denna artikel, tillämpas på alla eller något av de territorier för
vilkas internationella förbindelser staten i fråga svarar.
2. Konventionen skall tillämpas på det eller de territorier som
anges i notifikationen från den trettionde dagen efter det att
Europarådets generalsekreterare mottagit notifikationen.
3. Inom de nämnda territorierna skall dock konventionens
bestämmelser tillämpas med hänsyn till vad de lokala
förhållandena kräver.
4. En stat som avgett en förklaring enligt punkt 1 i denna artikel
kan när som helst därefter förklara att staten beträffande ett eller
flera av de med förklaringen avsedda territorierna erkänner
28 29

domstolens behörighet att ta emot klagomål från enskilda
personer, icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda i
enlighet med artikel 34 i konventionen.
ARTIKEL 57
Förbehåll
1. Vid undertecknandet av denna konvention eller vid
deponering av sitt ratifikationsinstrument kan en stat göra förbehåll
med avseende på någon särskild bestämmelse i konventionen,
i den mån en lag som då gäller inom statens territorium inte
överensstämmer med bestämmelsen. Förbehåll av allmän karaktär
tillåts inte enligt denna artikel.
2. Varje förbehåll som görs enligt denna artikel skall innehålla
en kort redogörelse för lagen i fråga.
ARTIKEL 58
Uppsägning
1. En hög fördragsslutande part får säga upp denna konvention
tidigast efter utgången av fem år från dagen för dess ikraftträdande
för parten och med iakttagande av en uppsägningstid om sex
månader samt genom en notifikation ställd till Europarådets
generalsekreterare, som skall underrätta de övriga höga
fördragsslutande parterna.
2. En sådan uppsägning får inte till följd att den ifrågavarande
höga fördragsslutande parten blir löst från sina förpliktelser enligt
denna konvention såvitt avser handlingar som skulle kunna utgöra
en kränkning av dessa förpliktelser och som kan ha utförts av
parten före den dag då uppsägningen blev gällande.
3. En hög fördragsslutande part som upphör att vara medlem
av Europarådet upphör på samma villkor att vara part i denna
konvention.
4. Konventionen får sägas upp enligt bestämmelserna i
föregående punkter beträffande varje territorium för vilket den
förklarats tillämplig enligt artikel 56.
ARTIKEL 59
Undertecknande och ratifikation
1. Denna konvention står öppen för undertecknande
av medlemmarna i Europarådet. Den skall ratificeras.
Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare.
2. Europeiska unionen får ansluta sig till denna konvention.
3. Konventionen träder i kraft när tio ratifikationsinstrument har
deponerats.
4. För en stat som undertecknat och som senare ratificerar
konventionen träder den i kraft den dag då ratifikationsinstrumentet
deponeras.
5. Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla
medlemmar i Europarådet om konventionens ikraftträdande, om
namnen på de höga fördragsslutande parter som har ratificerat
den och om senare deponering av ratifikationsinstrument.
Upprättat i Rom den 4 november 1950 på engelska och franska,
vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar, som skall
vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren skall
överlämna bestyrkta kopior till var och en av de stater som
undertecknat konventionen.
30 31

Protokoll
till konventionen om skydd
för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna
Paris, 20.III.1952
Undertecknade regeringar, vilka är medlemmar av Europarådet,
som är fast beslutna att vidta åtgärder för att gemensamt
säkerställa vissa andra rättigheter och friheter än dem som redan
finns upptagna i avdelning I i konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som
undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad
“konventionen”),
har kommit överens om följande:
ARTIKEL 1
Skydd för egendom
Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för
sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det
allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag
och i folkrättens allmänna grundsatser.
Ovanstående bestämmelser inskränker dock inte en stats rätt att
genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för
att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det
allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter eller
andra pålagor eller av böter och viten.
ARTIKEL 2
Rätt till undervisning
Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av
den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning
och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att
tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står
i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska
övertygelse.
ARTIKEL 3
Rätt till fria val
De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att anordna fria
och hemliga val med skäliga tidsintervaller under förhållanden
som tillförsäkrar folket rätten att fritt ge uttryck åt sin mening
beträffande sammansättningen av den lagstiftande församlingen.
ARTIKEL 4
Territoriell tillämpning
En hög fördragsslutande part får vid tidpunkten för undertecknandet
eller ratifikationen av detta protokoll eller när som helst därefter
till Europarådets generalsekreterare överlämna en förklaring som
anger i vilken utsträckning den höga fördragsslutande parten
förbinder sig att tillämpa bestämmelserna i protokollet inom de
territorier som anges i förklaringen och för vilkas internationella
förbindelser den höga fördragsslutande parten svarar.
En hög fördragsslutande part som avgett en förklaring enligt
föregående stycke får när som helst avge en ny förklaring,
som ändrar innehållet i en tidigare förklaring eller bringar
tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll att upphöra
inom ett visst territorium.
32 33

En förklaring som avgetts i enlighet med denna artikel skall anses
ha avgetts i enlighet med artikel 56 punkt 1 i konventionen.
ARTIKEL 5
Förhållande till konventionen
Mellan de höga fördragsslutande parterna skall artiklarna 1, 2,
3 och 4 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och
samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet
därmed.
ARTIKEL 6
Undertecknande och ratifikation
Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemmar av
Europarådet som undertecknat konventionen; det skall ratificeras
samtidigt med eller efter ratifikationen av konventionen. Protokollet
träder i kraft när tio ratifikationsinstrument har deponerats. För en
stat som undertecknat och som senare ratificerar protokollet träder
det i kraft den dag då ratifikationsinstrumentet deponeras.
Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare, som skall underrätta alla medlemmar om
namnen på dem som har ratificerat protokollet.
Upprättat i Paris den 20 mars 1952 på engelska och franska,
vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall
vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren skall
överlämna en bestyrkt kopia till varje regering som undertecknat
protokollet.
Protokoll nr 4
till konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, avseende
erkännande av vissa andra rättigheter
och friheter än dem som redan finns
i konventionen och i dess första
protokoll
Strasbourg, 16.IX.1963
Undertecknade regeringar, vilka är medlemmar av Europarådet,
som är fast beslutna att vidta åtgärder för att gemensamt
säkerställa vissa andra rättigheter och friheter än dem som redan
finns upptagna i avdelning I i konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som
undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad
“konventionen”), och i artiklarna 1-3 i det första protokollet till
konventionen, som undertecknades i Paris den 20 mars 1952,
har kommit överens om följande:
ARTIKEL 1
Förbud mot frihetsberövande på grund av
skuldförbindelse
Ingen får berövas friheten enbart på grund av oförmåga att
fullgöra en avtalad förpliktelse.
34 35

ARTIKEL 2
Rätt att fritt röra sig
1. Var och en som lagligen befinner sig inom en stats territorium
har rätt att fritt röra sig där och att fritt välja sin bosättningsort.
2. Var och en är fri att lämna varje land, inbegripet sitt eget.
3. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra
inskränkningar än sådana som är angivna i lag och som i ett
demokratiskt samhälle är nödvändiga av hänsyn till statens
säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att upprätthålla den
allmänna ordningen, för att förhindra brott, för att skydda hälsa
eller moral eller för att skydda annans fri- och rättigheter.
4. De rättigheter som anges i punkt 1 får inom vissa bestämda
områden också bli föremål för inskränkningar som är angivna i
lag och som är försvarliga av hänsyn till det allmännas intresse i
ett demokratiskt samhälle.
ARTIKEL 3
Förbud mot utvisning av medborgare
1. Ingen får utvisas från den stat som han är medborgare i, vare
sig genom individuella eller genom kollektiva åtgärder.
2. Ingen får förvägras rätten att resa in i den stat som han är
medborgare i.
ARTIKEL 4
Förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar
Kollektiv utvisning av utlänningar är förbjuden.
ARTIKEL 5
Territoriell tillämpning
1. En hög fördragsslutande part får vid tidpunkten för
undertecknandet eller ratifikationen av detta protokoll eller när
som helst därefter till Europarådets generalsekreterare överlämna
en förklaring som anger i vilken utsträckning den förbinder sig
att tillämpa bestämmelserna i protokollet inom de territorier som
anges i förklaringen och för vilkas internationella förbindelser den
höga fördragsslutande parten svarar.
2. En hög fördragsslutande part som avgett en förklaring
enligt föregående stycke får när som helst avge en ny förklaring,
som ändrar innehållet i en tidigare förklaring eller bringar
tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll att upphöra
inom ett visst territorium.
3. En förklaring som avgetts i enlighet med denna artikel skall
anses ha avgetts i enlighet med artikel 56 punkt 1 i konventionen.
4. En stats territorium på vilket detta protokoll är tillämpligt till
följd av denna stats ratifikation eller godkännande av protokollet,
liksom varje territorium på vilket protokollet är tillämpligt till följd av
en av samma stat avgiven förklaring i enlighet med denna artikel,
skall anses som skilda territorier såvitt avser de hänvisningar till en
stats territorium som görs i artiklarna 2 och 3.
5. En stat som har avgett en förklaring i enlighet med punkt 1
eller 2 i denna artikel får när som helst därefter förklara att
staten beträffande ett eller flera av de med förklaringen avsedda
territorierna erkänner domstolens behörighet att ta emot klagomål
från enskilda personer, icke-statliga organisationer eller grupper
av enskilda i enlighet med artikel 34 i konventionen vad avser alla
eller någon av artiklarna 1 till 4 i detta protokoll.
36 37

ARTIKEL 6
Förhållande till konventionen
Mellan de höga fördragsslutande parterna skall artiklarna 1 till 5
i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och samtliga
bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet därmed.
ARTIKEL 7
Undertecknande och ratifikation
1. Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemmar
av Europarådet som undertecknat konventionen; det skall ratificeras
samtidigt med eller efter ratifikationen av konventionen. Protokollet
träder i kraft när fem ratifikationsinstrument har deponerats. För
en stat som undertecknat och som senare ratificerar protokollet
träder det i kraft den dag då ratifikationsinstrumentet deponeras.
2. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare, som skall underrätta alla medlemmar om
namnen på dem som har ratificerat protokollet.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 16 september 1963 på engelska och
franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som
skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren
skall överlämna en bestyrkt kopia till varje stat som undertecknat
protokollet.
Protokoll nr 6
till konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, avseende
avskaffande av dödsstraffet
Strasbourg, 28.IV.1983
Europarådets medlemsstater, vilka har undertecknat detta
protokoll till den i Rom den 4 november 1950 undertecknade
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (nedan kallad “konventionen”),
som beaktar att den utveckling som skett i flera av Europarådets
medlemsstater kännetecknas av en allmän tendens till avskaffande
av dödsstraffet,
har kommit överens om följande:
ARTIKEL 1
Avskaffande av dödsstraffet
Dödsstraffet skall vara avskaffat. Ingen får dömas till ett sådant
straff eller avrättas.
ARTIKEL 2
Dödsstraff under krigstid
En stat kan i sin lag föreskriva dödsstraff för handlingar som begåtts
under krigstid eller under överhängande krigshot; ett sådant straff
38 39

skall tillämpas endast i de fall som anges i lagen och i enlighet
med dess föreskrifter. Staten skall underrätta Europarådets
generalsekreterare om de ifrågavarande föreskrifterna i lagen.
ARTIKEL 3
Förbud mot avvikelser
Avvikelser enligt artikel 15 i konventionen får inte ske från
bestämmelserna i detta protokoll.
ARTIKEL 4
Förbud mot förbehåll
Förbehåll enligt artikel 57 i konventionen får inte göras beträffande
bestämmelserna i detta protokoll.
ARTIKEL 5
Territoriell tillämpning
1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller
när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument ange på vilket territorium eller vilka
territorier detta protokoll skall vara tillämpligt.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring ställd
till Europarådets generalsekreterare, utsträcka tillämpningen av
detta protokoll till ett annat territorium som anges i förklaringen.
Med avseende på ett sådant territorium träder protokollet i kraft
den första dagen i den månad som följer efter den dag då
generalsekreteraren mottog förklaringen.
3. En förklaring, som avgetts i enlighet med de båda
föregående punkterna kan, med avseende på ett territorium som
har angetts i förklaringen, återkallas genom en underrättelse ställd
till generalsekreteraren. Återkallelsen gäller från den första dagen
i den månad som följer efter den dag då generalsekreteraren
mottog underrättelsen.
ARTIKEL 6
Förhållande till konventionen
Mellan de stater som är parter till konventionen skall
artiklarna 1 till 5 i detta protokoll anses som tillägg till
konventionen och samtliga bestämmelser i konventionen skall
tillämpas i enlighet därmed.
ARTIKEL 7
Undertecknande och ratifikation
Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemsstater
i Europarådet som har undertecknat konventionen. Det skall
ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat
får inte ratificera, godta eller godkänna detta protokoll om den inte
samtidigt eller tidigare har ratificerat konventionen. Ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstrument skall deponeras hos
Europarådets generalsekreterare.
ARTIKEL 8
Ikraftträdande
1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter den dag då fem av Europarådets medlemsstater
har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet i
enlighet med bestämmelserna i artikel 7.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt
samtycke till att vara bunden av protokollet träder det i kraft den
första dagen i den månad som följer efter den dag då ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstrumentet deponerades.
40 41

ARTIKEL 9
Depositariens uppgifter
Europarådets generalsekreterare skall underrätta rådets
medlemsstater om
a) undertecknande;
b) deponering av ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument;
c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt
artiklarna 5 och 8;
d) andra åtgärder, notifikationer eller underrättelser som rör
detta protokoll.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 28 april 1983 på engelska och
franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar
som skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Europarådets
generalsekreterare skall överlämna en bestyrkt kopia till varje
medlemsstat i Europarådet.
Protokoll nr 7
till konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna
Strasbourg, 22.XI.1984
Europarådets medlemsstater, vilka har undertecknat detta
protokoll,
som är fast beslutna att vidta ytterligare åtgärder för att gemensamt
säkerställa vissa rättigheter och friheter genom konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan
kallad “konventionen”),
har kommit överens om följande:
ARTIKEL 1
Rättssäkerhetsgarantier vid utvisning av utlänningar
1. En utlänning som lagligen är bosatt inom en stats territorium
får inte utvisas därifrån utom efter ett i laga ordning fattat beslut
och skall tillåtas att
a) framlägga skäl som talar mot utvisningen,
b) få sin sak omprövad, och
c) för dessa ändamål företrädas genom ombud inför
vederbörande myndighet eller inför en eller flera av
denna myndighet utsedda personer.
42 43

2. En utlänning kan utvisas innan han utövar sina rättigheter
enligt punkt 1 a, b och c i denna artikel, när utvisningen är
nödvändig i den allmänna ordningens intresse eller motiveras av
hänsyn till den nationella säkerheten.
ARTIKEL 2
Rätt till överklagande i brottmål
1. Var och en som dömts av domstol för brottslig gärning skall
ha rätt att få skuldfrågan eller påföljden omprövad av högre
domstol. Utövandet av denna rätt, inbegripet grunderna för dess
utövande, skall regleras i lag.
2. Undantag från denna rätt får göras i fråga om mindre grova
gärningar, enligt föreskrift i lag, eller i de fall då vederbörande
har dömts i första instans av den högsta domstolen eller har dömts
efter det att en frikännande dom har överklagats.
ARTIKEL 3
Gottgörelse vid felaktig dom
Har en lagakraftvunnen dom, varigenom någon dömts för brottslig
gärning, senare upphävts eller har nåd beviljats på grund av
en ny eller nyuppdagad omständighet som styrkt att domen var
felaktig, skall den som undergått straff till följd av domen gottgöras
i enlighet med den berörda statens lag eller praxis, om det inte
visas att det helt eller delvis berott på honom själv att den tidigare
ej kända omständigheten inte blivit uppdagad i tid.
ARTIKEL 4
Rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger
1. Ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång
i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd
eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna
stat.
2. Bestämmelserna i föregående punkt skall inte utgöra
hinder för att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och
rättegångsordningen i den berörda staten, om det föreligger
bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett
grovt fel begåtts i det tidigare rättegångsförfarandet, vilket kan ha
påverkat utgången i målet.
3. Avvikelse får inte ske från denna artikel med stöd av artikel 15
i konventionen.
ARTIKEL 5
Likställdhet mellan makar
Makar skall vara likställda i fråga om rättigheter och ansvar av
privaträttslig natur inbördes samt i förhållande till sina barn, i
fråga om äktenskapet, under äktenskapet och i händelse av
dess upplösning. Denna artikel skall inte hindra staterna att vidta
sådana åtgärder som är nödvändiga i barnens intresse.
ARTIKEL 6
Territoriell tillämpning
1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller
när den deponerar sitt ratifikations-, antagande- eller
godkännandeinstrument uppge på vilket territorium eller vilka
territorier detta protokoll skall vara tillämpligt samt ange i vilken
utsträckning den åtar sig att tillämpa protokollets bestämmelser på
detta territorium eller dessa territorier.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring ställd
till Europarådets generalsekreterare, utsträcka tillämpningen av
detta protokoll till ett annat territorium som anges i förklaringen.
Med avseende på ett sådant territorium träder protokollet i kraft
44 45

den första dagen i den månad som följer efter utgången av en
period på två månader från den dag då generalsekreteraren
mottog förklaringen.
3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående
punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts i
förklaringen, återkallas eller ändras genom en underrättelse ställd
till generalsekreteraren. Återkallelsen eller ändringen gäller från
den första dagen i den månad som följer efter utgången av en
period på två månader från den dag då generalsekreteraren
mottog underrättelsen.
4. En förklaring som avgetts i enlighet med denna artikel skall
anses ha avgetts i enlighet med artikel 56 punkt 1 i konventionen.
5. En stats territorium, på vilket detta protokoll är tillämpligt till
följd av denna stats ratifikation, godtagande eller godkännande,
liksom varje territorium, på vilket protokollet är tillämpligt till följd
av en av samma stat avgiven förklaring med stöd av denna artikel,
får betraktas som särskilda territorier när det gäller hänvisningen
i artikel 1 till en stats territorium.
6. En stat som har avgivit en förklaring enligt punkt 1 eller 2
i denna artikel får när som helst därefter förklara att staten
beträffande ett eller flera av de med förklaringen avsedda
territorierna erkänner domstolens behörighet att ta emot klagomål
från enskilda personer, icke-statliga organisationer eller grupper
av enskilda i enlighet med artikel 34 i konventionen vad avser
artikel 1 till 5 i detta protokoll.
ARTIKEL 7
Förhållande till konventionen
Mellan de stater som är parter till konventionen skall
bestämmelserna i artiklarna 1 till 6 i detta protokoll anses som
tillägg till konventionen och samtliga bestämmelser i konventionen
skall tillämpas i enlighet därmed.
ARTIKEL 8
Undertecknande och ratifikation
Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemsstater
i Europarådet som har undertecknat konventionen. Det skall
ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat i Europarådet
får inte ratificera, godta eller godkänna detta protokoll utan
tidigare eller samtidig ratifikation av konventionen. Ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos
Europarådets generalsekreterare.
ARTIKEL 9
Ikraftträdande
1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en period på två månader efter
den dag då sju av Europarådets medlemsstater har uttryckt
sitt samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med
bestämmelserna i artikel 8.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt
samtycke till att vara bunden av protokollet träder det i kraft den
första dagen i den månad som följer efter utgången av en period
på två månader efter dagen för deponeringen av ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstrumentet.
ARTIKEL 10
Depositariens uppgifter
Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla
Europarådets medlemsstater om
a) undertecknande,
b) deponering av ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument,
46 47

c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt artiklarna 6
och 9,
d) andra åtgärder, notifikationer eller förklaringar som rör
detta protokoll.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 22 november 1984 på engelska och
franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar
som skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Europarådets
generalsekreterare skall överlämna en bestyrkt kopia till varje
medlemsstat i Europarådet.
Protokoll nr 12
till konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna
Rom, 4.XI.2000
Europarådets medlemsstater, vilka har undertecknat detta
protokoll,
som beaktar den grundläggande principen att alla människor är
lika inför lagen och har rätt till ett likvärdigt skydd av lagen,
som är fast beslutna att vidta ytterligare åtgärder för att främja
alla människors likställdhet genom att gemensamt säkerställa
ett generellt förbud mot diskriminering genom konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, vilken undertecknades i Rom den 4 november 1950
(nedan kallad ”konventionen”),
som på nytt bekräftar att principen om icke-diskriminering inte
hindrar de stater som är parter till konventionen från att vidta
åtgärder i syfte att främja full och effektiv likställdhet, förutsatt att
så sker på objektiv och försvarlig grund,
har kommit överens om följande:
ARTIKEL 1
Generellt förbud mot diskriminering
1. Åtnjutandet av varje rättighet som anges i lag skall
säkerställas utan diskriminering på någon grund såsom kön, ras,
hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationellt eller
socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet,
börd eller ställning i övrigt.
2. Ingen skall bli diskriminerad av en offentlig myndighet på
någon grund såsom dem som nämnts under punkt 1.
ARTIKEL 2
Territoriell tillämpning
1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller
när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument ange på vilket territorium eller vilka
territorier detta protokoll skall vara tillämpligt.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring ställd
till Europarådets generalsekreterare, utsträcka tillämpningen av
detta protokoll till ett annat territorium som anges i förklaringen.
Med avseende på ett sådant territorium träder protokollet i kraft
den första dagen i den månad som följer efter utgången av en
period på tre månader från den dag då generalsekreteraren
mottog förklaringen.
48 49

3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående
punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts
i förklaringen, återkallas eller ändras genom en underrättelse
ställd till Europarådets generalsekreterare. Återkallelsen eller
ändringen gäller från den första dagen i den månad som följer
efter utgången av en period på tre månader från den dag då
generalsekreteraren mottog underrättelsen.
4. En förklaring som avgetts i enlighet med denna artikel skall
anses ha avgetts i enlighet med artikel 56 punkt 1 i konventionen.
5. En stat som har avgivit en förklaring enligt punkt 1 eller 2
i denna artikel får när som helst därefter förklara att staten
beträffande ett eller flera av de med förklaringen avsedda
territorierna erkänner domstolens behörighet att ta emot klagomål
från enskilda personer, icke-statliga organisationer eller grupper
av enskilda i enlighet med artikel 34 i konventionen vad avser
artikel 1 i detta protokoll.
ARTIKEL 3
Förhållande till konventionen
Mellan de stater som är parter till konventionen skall
bestämmelserna i artiklarna 1 och 2 i detta protokoll anses som
tillägg till konventionen och samtliga bestämmelser i konventionen
skall tillämpas i enlighet därmed.
ARTIKEL 4
Undertecknande och ratifikation
Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemsstater
i Europarådet som har undertecknat konventionen. Det skall
ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat i Europarådet
får inte ratificera, godta eller godkänna detta protokoll utan
tidigare eller samtidig ratifikation av konventionen. Ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstrument skall deponeras hos
Europarådets generalsekreterare.
ARTIKEL 5
Ikraftträdande
1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en period på tre månader efter den
dag då tio av Europarådets medlemsstater har uttryckt sitt samtycke
till att vara bundna av protokollet i enlighet med bestämmelserna
i artikel 4.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt
samtycke till att vara bunden av protokollet träder det i kraft den
första dagen i den månad som följer efter utgången av en period
på tre månader efter den dag då ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrumentet deponerades.
ARTIKEL 6
Depositariens uppgifter
Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla
Europarådets medlemsstater om
a) undertecknande,
b) deponering av ratifikations- godtagande- eller
godkännandeinstrument,
c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt artiklarna 2
och 5,
d) andra åtgärder, notifikationer eller underrättelser som rör
detta protokoll.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
50 51

Upprättat i Rom den 4 november 2000, på engelska och franska,
vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som ska vara
deponerat i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare
skall överlämna en bestyrkt kopia till varje medlemsstat i
Europarådet.
Protokoll nr 13
till konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, avseende
avskaffande av dödsstraffet under alla
omständigheter
Vilnius, 3.V.2002
Europarådets medlemsstater, vilka har undertecknat detta
protokoll,
som är övertygade om att allas rätt till liv är ett grundläggande
värde i ett demokratiskt samhälle och att avskaffandet av
dödsstraffet är nödvändigt för skyddet av denna rättighet och för
det fulla erkännandet av alla människors inneboende värdighet,
som önskar stärka det skydd av rätten till livet som garanteras
av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna, vilken undertecknades i Rom
den 4 november 1950 (nedan kallad ”konventionen”),
som beaktar att protokoll nr 6 till konventionen om avskaffande av
dödsstraffet, som undertecknades i Strasbourg den 28 april 1983,
inte utesluter dödsstraff för handlingar som begåtts under krigstid
eller under överhängande krigshot,
som är fast beslutna att ta det avgörande steget för att avskaffa
dödsstraffet under alla omständigheter,
har kommit överens om följande.
ARTIKEL 1
Avskaffande av dödsstraffet
Dödsstraffet skall vara avskaffat. Ingen får dömas till ett sådant
straff eller avrättas.
ARTIKEL 2
Förbud mot avvikelser
Avvikelser enligt artikel 15 i konventionen får inte ske från
bestämmelserna i detta protokoll.
ARTIKEL 3
Förbud mot förbehåll
Förbehåll enligt artikel 57 i konventionen får inte göras beträffande
bestämmelserna i detta protokoll.
ARTIKEL 4
Territoriell tillämpning
1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller
när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument ange på vilket territorium eller vilka
territorier detta protokoll skall vara tillämpligt.
52 53

2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring ställd
till Europarådets generalsekreterare, utsträcka tillämpningen av
detta protokoll till ett annat territorium som anges i förklaringen.
Med avseende på ett sådant territorium träder protokollet i kraft
den första dagen i den månad som följer efter utgången av en
tid av tre månader räknat från den dag då generalsekreteraren
mottog förklaringen.
3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående
punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts i
förklaringen, återkallas eller ändras genom en underrättelse ställd
till generalsekreteraren. Återkallelsen eller ändringen gäller från
den första dagen i den månad som följer efter utgången av en
tid av tre månader räknat från den dag då generalsekreteraren
mottog underrättelsen.
ARTIKEL 5
Förhållande till konventionen
Mellan de stater som är parter i konventionen skall artiklarna 1–4
i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och samtliga
bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet därmed.
ARTIKEL 6
Undertecknande och ratifikation
Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemsstater
i Europarådet som har undertecknat konventionen. Det skall
ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat får inte
ratificera, godta eller godkänna detta protokoll om den inte
samtidigt eller tidigare har ratificerat konventionen. Ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstrument skall deponeras hos
Europarådets generalsekreterare.
ARTIKEL 7
Ikraftträdande
1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en tid av tre månader räknat från
den dag då tio av Europarådets medlemsstater har uttryckt
sitt samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med
bestämmelserna i artikel 6.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt
samtycke till att vara bunden av protokollet träder det i kraft den
första dagen i den månad som följer efter utgången av en tid av
tre månader räknat från den dag då ratifikations-, godtagande-
eller godkännandeinstrumentet deponerades.
ARTIKEL 8
Depositariens uppgifter
Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla
Europarådets medlemsstater om
a) undertecknande,
b) deponering av ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument,
c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt
artiklarna 4 och 7,
d) andra åtgärder, notifikationer eller underrättelser som rör
detta protokoll.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Vilnius den 3 maj 2002 på engelska och franska, vilka
båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar somskall deponeras
i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall
överlämna en bestyrkt kopia till varje medlemsstat i Europarådet.
54 55

SWE
EUROPEISKA
KONVENTIONEN
OM SKYDD
FÖR DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
European Court of Human Rights
Council of Europe
F-67075 Strasbourg cedex
www.echr.coe.int
Design: © ECHR - Photo: © Shutterstock