SDS-master 5.0.31 - Sydsvenska Dagbladet

Söndag 17 februari 2013
2 112
Så många curlingklubbar
finns i Skåne
(en i Malmö, en
i Östra Göinge).
i det är stor, och man lär sig av varandra”
de ideologier som finns bakom dem.
– Idrott har blivit så tävlingsinriktat.
Man måste passa in i elitsatsningarna
som dominerar. Individen glöms
bort. Många har tröttnat på de klassiska
formerna. I de nya disciplinerna
får man uttrycka sig själv och låta
personlighet ta plats. Glädjen i det
är stor, och man lär sig av varandra.
Det måste bevaras, säger Ahmed Al-
Breihi.
Inom ridsporten har det kommersiella
alltid varit närvarande på ett för
idrottsrörelsen unikt sätt, inte bara
som konkurrenter utan även som
samarbetspartners. Ett stall med
hästar kräver en annan omsorg än en
fotbollsplan och driften av ridskolor
sköts i stor utsträckning av arrendatorer
som är egenföretagare. I Skåne
har hälften av ridsportföreningarna
samarbete med sådana näringsidkare.
De aktiva i dessa föreningar ägnar
sig istället mestadels åt tävlingsverksamheten.
De senaste åren har kraven från
Riksidrottsförbundet höjts på att föreningarna
för att få ekonomiskt stöd
ska sköta administrationen av träning
själva och kunna styrka det. Detta har
fått till följd att många klubbar väljer
att inte söka det lokala aktivitetsstödet,
LOK-stödet.
– Den LOK-stödsregistrerade föreningsverksamheten
har minskat. Men
ridverksamheten finns och är större
än någonsin. Det finns ridsport i alla
buskar och snår i Skåne. Vi hade gärna
sett att man underlättat den administrativa
biten, säger Maria G Sånesson,
tillförordnad distriktschef för
Skånes ridsportförbund.
■
Redan på söndagarna lagar Matildas
mamma Malin Limås måndagsmaten.
Annars funkar inte veckostarten.
Klockan är inte ens sju när hon lämnar
lägenheten på måndagsmorgonen.
Matilda ordnar frukost åt sig och
sin lillebror David. Pappa bor i Norge.
Vid halv tre på eftermiddagen är
Malin, Matilda och David samlade
där hemma igen.
David och Malin äter mellanmål
och packar väskan. Han ska till simskola
på Aq-va-kul. Vatten är hans rätta
element.
Matilda äter mat när de andra är
iväg och går sedan till jiujitsuträning-
Så många klubbar i Skåne
håller på med karate,
taekwondo, budo och
kampsporter (2011).
Hjälp inför träningarna. Mamma Malin Limås hjälper barnen inför träningarna. Blodsockret ska upp
och allt som behövs ska vara med i väskan.
Flätar kampsportsfrisyren. Löst hår till midjan funkar inte på jiujitsun. Matilda Limås samlar håret.
en, två kvarter bort. Hennes vecka är
full av aktiviteter. Teater på tisdagar.
Piano och veckans andra jiujitsupass
på onsdagar. Tidigare hade hon dans
och fotboll på torsdagar, men mamma
Malin sa stopp. Vardagen måste
gå ihop för hela familjen.
– Jag gillar inte att ta det lugnt.
Det känns bortkastat. Jag vill att det
ska hända något som man kan ha ett
minne av. Jag vill vara en pigg och
glad tjej. Inte tyst och trött, säger Matilda.
Hennes kroppsspråk signalerar
varken pigg och glad eller tyst och
trött. Snarare lugn och målmedveten.
Trygg. Ju mer hon lär sig
på träningen desto tryggare blir
hon dessutom. När hon testar sina
grepp på mamma Malin som håller
sig i form med en gymvariant
av kampsport så har Malin inte en
chans att ta sig loss.
– Om man går hem sent från en
kompis är det skönt att veta att man
kan något om försvar, säger Matilda.
När hon kommer hem på måndagskvällarna
är klockan åtta och hela familjen
uppskattar att ingen av barnen
brukar ha läxor just den dagen.
Redigering: Kim Alm
SEX SKÅNSKA TOPPIDROTTARE
Vilka idrotter
ägnade du dig
åt som barn?
A13
-7,24
Så många SPECIAL
procent har barn- och
ungdomsidrotten i Skåne tappat
mellan 2002 och 2011 sett till
antalet deltagartillfällen.
Hanna Zajc, taekwondoutövare
som tävlar för Po-Eun kampsportcenter,
från Malmö: – Jag har hållit
på med fotboll och taekwondo. Det
är faktiskt bara det. Jag började
med fotboll när jag var sju och
spelade i två tre år. Jag var inte så
jättebra, men jag var okej. Jag började
med taekwondo strax efter att
jag börjat med fotboll och efter några år valde jag helt
enkelt det som jag kände mig bäst på.
Caroline Hedwall, golfproffs som
i Sverige tävlar för Barsebäck GCC,
från Täby och Barsebäck: – Jag
provade innebandy, simning, basket,
karate, judo, kickboxning, fotboll,
handboll och så golf förstås.
När jag var 14 år och blev uttagen
till flicklandslaget i golf kände jag
att jag var tvungen att lägga allt
fokus på golfen för att konkurrera med de bästa i Sverige.
Jag har alltid tyckt om lagsporter och saknar ibland
känslan av att tillhöra ett lag.
Therese Sjögran, fotbollsspelare
i LDB FC Malmö, från Harlösa: – Det
var mest fotboll. Jag sysslade även
med luftgevärsskytte. Det fanns
inte så mycket att göra i Harlösa, så
jag tog det som fanns. Skytte var
för stillasittande för mig så det blev
bara en säsong. På fritidsgården
testade jag lite av varje. Jag började
med fotbollen när jag var sex år och hängde med
en killkompis som spelade fotboll. Jag testade att spela i
hans lag och sedan var jag fast.
Anders Hallberg, handbollsspelare
i Lugi, från Kävlinge: – Fotboll,
handboll och golf. Fotboll började
jag med när jag var fyra fem år. Det
var den sport som jag trodde att
jag skulle ägna mig åt som vuxen.
Men jag började med handbollen
när jag var nio år och valde den när
jag var sjutton när jag fick anbud
från Lugi och kom med i första uttagningen till ungdomslandslaget.
Golf är mer något som jag gjort och
fortfarande gör med mina kompisar.
Matias Concha, fotbollsspelare
i MFF, från Malmö: – Jag var ett
överenergiskt barn. Det enda sättet
för mina föräldrar att få lugn på
mig var att sätta mig i olika aktivteter.
Jag spelade ishockey i MIF,
tennis i Bellevue och fotboll i Kulladals
FF. Tennis och fotboll fortsatte
jag med till jag var 13 år. Jag tror
att det är otroligt viktigt att barn får hålla på med olika
idrotter. Låt barnen välja väg själva, det kommer att
komma fram naturligt om de är menade för något.
Rolf-Göran Bengtsson, tävlingsryttare
som representerar Flyinge
Ryttarförening, från Södra Sandby:
– Jag tävlade med mina ponnyhästar
och spelade back i Hardeberga
BK:s pojklag i fotboll. Vi
förlorade nästan alla matcher. Ett
år krockade fotbollen och hoppträningen
på måndagar. Jag försökte
träna varannan gång, men efter ett tag slutade jag med
fotbollen. Det var sällan snö på vintern, men gick det så
åkte jag hellre skridskor än skidor.
TEXT: TERESA LINDSTEDT, JAN JÖNSSON, ANDERS ENGMAN
FOTO: SYDSVENSKAN OCH SCANPIX