SLU-rapport om svenska bärbranschen (pdf) - Sveriges Radio

Skog & Trä 

Vindelns Försöksparker 2002:1 

En beskrivning av den svenska 

skogsbärbranschen 

Lena Jonsson 

Roger Uddstål 

Sveriges Lantbruksuniversitet ISSN 1403-6398 

Vindelns Försöksparker ISBN 91-973519-5-4 

1

2 

Omslagsbild Gun Lövdahl, Listera

Sammanfattning.....................sid 5 

Introduktion...............................sid 6 

Bakgrund 

Syfte 

Material och metoder................sid 6 

Arbetsfördelning 

Muntliga källor 

Skriftliga källor 

Undersökningar 

Vilda bär i svenska skogar........sid 7 

Blåbär 

Lingon 

Hjortron 

Bärtillgången idag och i framtiden 

Innehållsförteckning 

Tillvaratagande av skogsbär i Sverige........sid 11 

Utvecklingen av de svenska skogsbärens tillvaratagande 

Insamlade bärkvantiteter 

Plockning av bär 

Vad påverkar tillvaratagandet av svenska skogsbär? 

Insamling och transport 

Effekter av insamling och förädling av skogsbär i Västerbottens län 

Inköpsorganisation för skogsbär......sid 18 

Råvarukvalitet 

Förädling av skogsbär.......................sid 20 

Industriell rensning av frysta bär som industriråvara 

Förädlingsindustri och olika förädlingsprocesser 

Slutsatser........sid 22 

Referenser......sid 23 

Bilaga 1...........sid 24 

Lena Jonsson Roger Uddstål 

SLU SIK 

Vindelns Försöksparker Box 7963 

922 91 Vindeln 907 19 Umeå 

Layout Ulla Nylander, SLU, Vindelns Försöksparker 

Tryckt av NRA, Umeå, Sverige 2002 

3

En beskrivning av den svenska 

skogsbärbranschen 

Sammanfattning 

SLU och SIK tog under våren 2001 initiativ till 

föreliggande branschbeskrivning. Syftet med 

branschbeskrivningen är att förmedla mer kunskap 

om skogsbärbranschen och dess förutsättningar. 

Förhoppningen är också att en beskrivning ska 

kunna underlätta dialogen internt inom skogsbärbranschen 

samt gentemot aktörer utanför branschen. 

Branschbeskrivningen avhandlar den kommersiella 

handeln med skogsbär, d v s blåbär, lingon och 

hjortron. Rapporten beskriver huvudsakligen 

tillgång och tillvaratagande av vilda bär. Förädlingsindustrin 

beskrivs endast översiktligt. 

Undersökningar som gjordes i slutet av 1970-talet 

visar på att det under ett normalår totalt produceras 

ca 500 000 ton vilda bär i de svenska skogarna 

(Eriksson et al, 1979). Mellanårsvariationen är 

mycket stor och ett bra bärår kan det produceras 

två till tre gånger mer bär än under ett sämre år. 

70-75 % av den totala mängden bär produceras 

som regel i Norrland. Iakttagelser bland bärinköpare 

indikerar att produktionen av lingon och blåbär 

skulle vara under minskande i södra Sverige. 

Faktorer som ökat viltbete, svampsjukdomar och 

förändrad markanvändning missgynnar bärriset. 

Det finns dock ingen undersökning gjord som har 

kunnat fastställa att bärproduktionen faktiskt skulle 

ha minskat. 

Historiskt sett har lingon, p g a goda lagringsegenskaper, 

varit vårt mest ekonomiskt betydelsefulla 

bär och har så förblivit ända in på början av 

1990-talet då blåbär tagit över den rollen. År 2000 

samlades nästan 14 000 ton bär in för kommersiella 

ändamål, varav ca 70% blåbär. Den kommersiellt 

plockade bärkvantiteten i Sverige torde årligen 

ligga någonstans mellan 10 000 och 20 000 ton 

vilda bär, vilket skulle motsvara ca 2-4 % av den 

totala bärproduktionen på svensk skogsmark. 

Därtill kommer husbehovsplockning. Det finns 

således en stor och outnyttjad potential i de vilda 

bär som blir kvar i skogen. 

Allt färre svenskar plockar bär för försäljning. 

Uppemot 80% av bärplockarna är utländska 

medborgare. Resultat från den skattning av antal 

plockare som gjordes visar på att minst 3000 

personer plockade bär i Västerbotten säsongen 

2000. Omräknat till Sverigenivå skulle detta 

motsvara ca 8000 personer. Skogsbärbranschen 

är alltså i det närmast helt beroende av utländska 

plockare för att få in svenska bär till fryshusen. 

Beskattningsreglerna som tillämpas idag i Sverige 

på plockning av vilda bär drabbar plockare olika, 

beroende på om de anses utföra en tjänst åt en 

arbetsgivare eller ej. Enligt företrädare för 

skogsbärbranschen skapar detta problem och 

motsättningar mellan bärinköpare och plockare. 

På en allt mer global marknad är det den totala 

bärtillgången som styr prissättningen, vilket får 

till följd att plockarpriserna som regel är satta 

redan innan bärsäsongen i Sverige startat. 

Bärhandeln i Sverige domineras av fem stora 

bärgrossister, som utgör den sista länken i 

inköpskedjan innan bären går till förädlingsindustri 

eller exporteras. En viss vidareförädling i form av 

infrysning, rensning i avancerade elektroniska 

rensningsmaskiner, sortering, paketering och 

lagring sker hos grossisterna. Bären köps in, 

i främst de fyra nordligaste länen, via ett vitt 

förgrenat nätverk av ombud. För att säkerställa 

råvaruleveranserna och minska på råvaru– 

kostnaderna handlar flera av grossisterna också 

med bär från exempelvis Polen och Ryssland. 

Skogsbärbranschen domineras av ett fåtal stora 

aktörer, som bygger en stor del av sin verksamhet 

på att handla med bärråvara. Förädlingsgraden 

i branschen är låg. De volymmässigt största 

produkterna i svensk bärförädlingsindustri är saft 

och sylt. Utöver livsmedelsindustrin är hälsokostindustrin 

i syd- och mellaneuropa samt Asien en 

växande avnämare för de svenska skogsbären. 

5

6 

Introduktion 

Bakgrund 

Svensk livsmedelsindustri består av ett stort antal 

små och medelstora företag som genomgående är 

ovana vid internationell konkurrens (Anon, 1997). 

Företagen saknar som regel egen forskning och 

kontakterna med landets FoU-aktörer är ofta liten. 

Under perioden 1998-2001 genomfördes därför 

ett nationellt småföretagsprogram för att stärka 

konkurrenskraften i svensk livsmedelsindustri. 

Huvudmän för programmet var Teknopool AB 

och SIK, Institutet för livsmedel och bioteknik AB. 

Aktiviteterna i programmet bestod av uppsökande 

verksamhet, problemanalys, rådgivning, teknikspridning 

samt initiering av utveckling på företagsoch 

branschnivå. 

Inom småföretagsprogrammet har det bl a skapats 

kontakter med företag inom uppköp, infrysning och 

förädling av skogsbär i norra Sverige. Under våren 

2000 anordnade SIK ett seminarium på temat 

bärförädlingsteknik i Vindeln. Deltagande företag 

visade stort intresse av att öka sin samverkan. 

Den 28 november 2000 bildades därför Skogsbärbranschens 

Intresseförening (SBIF) i Umeå. 

Föreningens ändamål är att informera om skogsbärbranschen 

samt idka opinionsbildning i branschfrågor 

av intresse för medlemmarna. Dessutom 

ska föreningen bedriva och verka för kunskapsuppbyggnad, 

utveckling och forskning samt 

problemlösning inom skogsbärbranschen till 

gagn för medlemmarna. 

Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och SIK 

bedriver sedan tidigare arbete för ett utvecklat 

nyttjande av naturresursen skogsbär (Bergsten & 

Lundmark, 1998). I arbetet har dock en part inom 

näringslivet saknats då skogsbärsbranschen ej 

tidigare haft någon branschorganisation eller annan 

form av officiell sammanslutning. I och med 

bildandet av SBIF finns det nu en tydlig part som 

kan medverka i forsknings- och utvecklingsprojekt 

på skogsbärssidan. 

SLU och SIK tog under våren 2001 initiativ till 

föreliggande branschbeskrivning. Branschbeskrivningen 

avhandlar den kommersiella handeln 

med skogsbär d v s huvudsakligen blåbär, lingon 

och hjortron. Rapportens tyngdpunkt ligger vid 

insamling av vilda bär. Till följd av bristande 

resurser samt för att inte röja affärskonfidentiell 

information har skogsbärens vidarförädling inte 

beskrivits lika utförligt. 

Syfte 

Syftet med föreliggande arbete är att förmedla 

mer kunskap om skogsbärbranschen och dess 

förutsättningar. Förhoppningen är också att en 

beskrivning ska kunna underlätta dialogen internt 

inom skogsbärbranschen samt gentemot aktörer 

utanför branschen. 

Material och Metoder 

Arbetsfördelning 

Arbetet med att inhämta information samt det 

mesta av skrivarbetet har i huvudsak utförts 

under vintern och våren 2001. Färdigställandet av 

rapporten har dock skett under hösten. Författarna 

har under den här perioden träffats för att gemensamt 

diskutera innehåll, upplägg och struktur. 

Däremellan har arbetet med de olika delarna av 

branschbeskrivningen skett var för sig. 

Lena Jonsson, SLU, har i huvudsak ansvarat för 

kapitlen ”Vilda bär i svenska skogar” och ”Tillvaratagande 

av skogsbär i Sverige”. Kapitlet 

”Inköpsorganisation för skogsbär” har författarna 

skrivit tillsammans. Avsnittet om ”Råvarukvalitet” 

har Nicklas Jeppsson, SIK, skrivit som en del i 

arbetet med att ta fram kvalitetsnormer för 

klassindelning av lingon och blåbär. Roger 

Uddstål, SIK, har tillsammans med Uno Viberg, 

Tek Dr i Livsmedelsteknik, skrivit kapitlet 

”Förädling av skogsbär”. 

Branschbeskrivningen har faktagranskats av 

SBIF:s styrelse. Fredrik Prothon, SIK har också 

hjälpt till att granska branschbeskrivningen. 

Kapitlet om beskattning av bärplockning har 

Mikael Sindahl, Riksskatteverket, granskat. 

Muntliga källor 

Innehållet i branschbeskrivningen, främst kapitlen 

”Inköpsorganisation” och ”Förädling av skogsbär” 

bygger till stor del på intervjuer och samtal med 

företag inom skogsbärbranschen. Avsnitten som 

beskriver teknik vid exempelvis rensning bygger 

till stor del på iakttagelser vid studiebesök. Goda 

relationer med skogsbärsföretagen via SBIF har 

gjort det möjligt att få god insyn i hur branschen

fungerar samt tillgång till siffermaterial som annars 

ej skulle ha varit tillgängligt. Vid redovisningen har 

författarna dock eftersträvat att inte lämna ut 

information som kan skada enskilda företags 

affärer och därför redovisas exempelvis inköpta 

kvantiteter av bär endast på lands- och länsnivå 

och ej på företagsnivå. 

Skriftliga källor 

Oscar Johansson (1945) beskriver lingonhanteringen 

och lingonhandelns historia fram till 

1945 i sin bok ”Lingon”. Skatteförvaltningen i 

Sundsvall gjorde 1988 en kartläggning av ”Handeln 

med vilda bär”(Hellström & Svennerstam, 1988). 

I övrigt har författarna ej funnit några skriftliga 

källor som beskriver den kommersiella handeln 

och hanteringen av skogsbär i Sverige. 

Den svenska skogsmarkens produktion av skogsbär 

samt hur olika skogsskötselåtgärder påverkar 

skogsbärsproduktionen har varit föremål för 

forskning vid SLU från 1970-talet och framåt. 

Detta arbete har främst utförts av Lars Kardell, 

Institutionen för skoglig landskapsvård tillsammans 

med bl a Lars Eriksson, Evert Carlsson och Torleif 

Ingelög. Kapitlet”Vilda bär i svenska skogar” 

bygger till stor del på deras rapporter. Därtill har 

kompletterande uppgifter om de olika skogsbärens 

biologi och utbredning hämtats ur floror, 

examensarbeten och vetenskapliga artiklar. 

Statistik har hämtats från Upplysnings Centralen 

(UC), Statistiska centralbyrån (SCB) och Brottsförebyggande 

rådet (BRÅ). 

Undersökningar 

Kvantiteter kommersiellt inköpta bär i 

Sverige 

I Sverige finns det ingen officiell statistik över hur 

mycket bär som plockas för kommersiella ändamål. 

För att få en uppfattning om hur stora kvantiteter 

skogsbär i Sverige som plockas för kommersiellt 

nyttjande gjordes en liten undersökning våren 2001. 

Sex företag tillfrågades om hur mycket lingon, 

blåbär och hjortron de köpte in i Sverige och i 

Västerbotten under bärsäsongen 2000. 

Skogsbärbranschen i Sverige domineras främst av 

fem grossistföretag som i slutändan köper den 

största delen av de svenska skogsbär som plockas 

kommersiellt. Mindre företag som agerar på lokal 

nivå samt utländska företag som verkar i Sverige 

står för en förhållandevis liten del av bärinköpen. 

Undersökningen har baserats på uppgifter från de 

fem största grossistföretagen samt ytterligare ett 

d v s totalt sex företag har intervjuats, se bilaga 1. 

Därtill har ett skattat värde om 1000 ton lagts, 

vilket representerar den kvantitet bär som övriga 

aktörer köpte in i Sverige under år 2000 (Engström, 

2001, Personligt meddelande). 

Antal plockare i Västerbottens län 

För Västerbotten gjordes en skattning av antalet 

plockare under säsongen 2000. Via telefonintervjuer 

samlades uppgifter in om antal kg blåbär, som 

köptes in den 20/8 och 21/8, samt hur många 

personer som sålt dessa bär. Intervjuerna genomfördes 

bland bärinköpare aktiva i Västerbottens 

län, se bilaga 1. Undersökningen begränsades till 

Västerbotten eftersom goda kontakter och god 

kännedom om bärinköpare i undersökningsområdet 

krävdes. 

Vilda bär i svenska skogar 

Blåbär 

Blåbär (Vaccinium myrtillus) tillhör tillsammans 

med ca 200 andra arter släktet Vaccinium och 

familjen ljungväxter. Ljungväxter är vedartade, 

men har inte barrliknande blad. Blåbär fäller som 

bekant de tunna bladen på hösten. I övrigt kännetecknas 

släktet Vaccinium bl a av sin mångfröiga 

bärfrukt, egentligen ett slags miniatyräpple. 

Blåbär sprids sällan via frö utan i huvudsak 

vegetativt med jordstammar så kallade rhizom 

(Sjörs, 1989). Utbredningen för blåbär är euroasiatisk 

(Hultén & Fries, 1986). I Nordamerika 

förekommer ett antal Vacciniumarter både som vilt 

växande och odlade. Ingen av dessa arter är dock 

identiska med Vaccinium myrtillus (Sjörs, 1989). 

7

8 

Blåbär är en vanlig växt i hela Sverige och förekommer 

såväl på skogsmark som i fjällen (Krok 

& Almquist, 1984). Totalt uppskattas blåbärsris 

täcka ca 17% av Sveriges produktiva skogsmark 

(Eriksson et al, 1979). Ej för högt pH och god 

genomluftning av den mark som omger rotsystemet 

är några av de krav som blåbär har för att trivas. 

Där dessa miljökrav uppfylls blir blåbär lätt den 

dominerande växten i fältskiktet. Blåbär är ett 

vanligt ris på främst friska marker, men förekommer 

också på fuktiga, medelgoda marker. Ofta växer 

blåbär i granskog (Sjörs, 1989). 

Blommningen sker under perioden maj till början av 

juni och bären mognar från mitten av juli till slutet 

av augusti (Eriksson et al, 1979). Både blommor och 

bär är känsliga för frost . Nattfrost under blomningstiden 

reducerar bärskörden kraftigt. Blomningen 

hos blåbär följer en tvåårig periodicitet som dock 

ej är perfekt, antagligen p g a inverkan av frost 

(Eriksson & Kardell, 1990). Pollinering sker med 

hjälp av olika insekter, exempelvis myggor, flugor, 

nattfjärilar och humlor (Sjörs, 1989). 

Bärproduktionen varierar mellan olika växtplatser. 

I södra Sverige och längs södra norrlandskusten 

produceras det som regel mest bär i äldre granskog 

(Eriksson & Kardell, 1995). I norra Norrland 

produceras den största volymen och bästa kvaliteten 

av blåbär däremot på hyggen. Anledningen 

till detta är troligtvis att klimatet inne i bestånden 

är för kallt och fuktigt för att bären ska få gynnsamma 

mognadsbetingelser (Eriksson & Kardell, 

1990). Produktionen av blåbär i Sverige under 

ett normalår har uppskattats till ca 250 000 ton. 

Blåbärsriset har störst täckning i landets norra 

delar, varför också större delen, 70-75%, av den 

totala blåbärsskörden produceras där (Eriksson 

et al, 1979). Mellanårsvariationen är stor och 

blåbärsproduktionen i landet kan under ett bra 

bärår vara två till tre gånger större än produktionen 

under ett sämre år (Eriksson & Kardell, 1990). 

Blåbär är ett känsligt bär som lätt skadas mekaniskt 

under plockning och transport. Det är av stor 

vikt att bären så fort som möjligt kommer till 

infrysning för att undvika mögel, viktförlust och 

andra lagringsskador (Kardell, 1984). Relationstalet 

mellan liter och kilo är för blåbär 1.7 

(Eriksson & Kardell, 1990). 

Figur 1. Utbredningskarta för blåbär (Vaccinium myrtillus) (Hultén & Fries, 1986).

Lingon 

Lingon (Vaccinium vitis-idaea) är liksom blåbär 

en ljungväxt, som är vanligt förekommande i hela 

Sverige med undantag från för Skåne (Lid, 1985). 

Utbredningen för arten är cirkumpolär och lingon 

förekommer i norra Europa, Asien och Nordamerika 

(Hultén & Fries, 1986). 

Lingon tillhör samma släkte som blåbär och de 

båda arternas ekologi är i många avseenden 

likartade. Skillnaderna består dock bland annat 

i att bladen på lingon är vintergröna samt att lingon 

förekommer på fler olika ståndorter än blåbär. 

Lingon finner man på torra lavmarker såväl som 

ute på myrarnas tuvor. Företrädesvis växer 

lingon i tallskog, ibland tillsammans med blåbär. 

I genomsnitt 5% av all skogsmark är täckt med 

lingonris (Eriksson & Kardell, 1983). 

Blomningen sker under perioden maj-juni och 

bären är mogna från mitten av augusti till mitten av 

september, beroende var i landet man befinner 

sig (Eriksson et al, 1979). Det finns en treårig 

periodicitet i lingonets blomning, vilket innebär att 

vart tredje år är blomningen extra riklig (Eriksson 

& Kardell, 1990). Blommorna som insektspollineras 

är dock känsliga för låga temperaturer och 

nattfrost under blomningstiden minskar bärskörden. 

Bären är dock ej särskilt frostkänsliga (Eriksson 

et al, 1979). 

Blomningen och därmed bärproduktionen hos 

lingon stimuleras kraftigt av ljus och de största 

skördarna får man därför på hyggen och i gles 

äldre skog. Totalproduktionen av lingon i Sverige 

under ett normalår beräknas till totalt ca 155 000 

ton (Eriksson et al, 1979). Mellanårsvariationen 

är precis som för blåbär stor d v s goda år produceras 

två till tre gånger så mycket lingon i Sverige 

som under dåliga år (Eriksson & Kardell, 1990). 

70-75% av Sveriges lingonproduktion är lokaliserad 

till Norrland (Eriksson et al, 1979). 

Bären är i jämförelse med t ex blåbär relativt hårda 

och är därför betydligt enklare att hantera både vid 

plockning och sedermera i industrin utan att de 

blir skadade. Lingon innehåller också höga halter 

av bl a bensoesyra vilket gör att de tål lagring 

under längre tid. Relationstalet mellan liter och 

kilo är för lingon 1.9 (Eriksson & Kardell, 1990). 

Figur 2. Utbredningskarta för lingon (Vaccinium vitis-idaea) (Hultén & Fries, 1986). 

9

10 

Hjortron 

Hjortron (Rubus chamaemorus) är en enblommig 

ört tillhörande familjen rosväxter. Den förekommer 

allmänt från norra Sverige ner till Småland. 

Söder om Småland är utbredningen mindre allmän 

(Krok & Almquist, 1984). Hjortron växer främst 

på torvmarker eftersom den har ett stort vattenbehov. 

Är det tillräckligt fuktigt i luften kan den 

också växa på fastmark. Hjortron täcker ca 0,7 % 

av skogsmarken och drygt 5 % av myrmarkerna i 

Sverige (Carlsson & Kardell, 1982). Utbredningen 

är cirkumpolär dock något mer nordlig i jämförelse 

med lingon och blåbär (Hultén & Fries, 1986). 

Blomningen äger rum från slutet av maj fram till 

midsommar. I fjällen kan blomningen fortsätta 

ytterligare några veckor in i juli (Carlsson & 

Kardell, 1982). Blommorna är skildkönande, 

d v s hjortron har separata han- och honindivider. 

Honplantor allokerar mer energi och näringsämnen 

till reproduktion än hanplantor. Detta får till följd 

att fruktsättande honplantor har högre dödlighet 

och mindre chans att blomma året efter fruktsättning. 

Populationerna av hjortron domineras 

alltid av hanindivider. Andelen han- respektive 

honblommor varierar dock mellan åren, men också 

under den ca två veckor långa blomningstiden. 

Pollinering sker med hjälp av insekter, som 

exempelvis blomflugor och humlor. Blommorna 

är känsliga för frost, varför frost i juni starkt 

reducerar hjortronskörden (Ågren, 1987). 

Medelproduktionen av hjortron på skogsmark och 

myrmark under åren 1978-1980 var 76 000 ton. 

Variationen mellan olika år var stor. Svängningarna 

i hjortronproduktionen mellan åren var större ute 

på myrarna än i de mer slutna sumpskogarna, 

p g a mer variation i lokalklimatet. Den totala 

produktionen av hjortron, all mark inräknad, 

torde ligga i intervallet 70-90 000 ton per år. 

Huvudparten, drygt 70 %, av hjortronen produceras 

i Norrland, eftersom den största arealen hjortronproducerande 

mark återfinns där (Carlsson & 

Kardell, 1982). 

Bärtillgången idag och i framtiden 

De uppskattningar som gjorts i slutet av 1970-talet 

av bärproduktionen i Sverige visar på att det totalt, 

d v s alla bärslag inräknade, produceras drygt 

500 000 ton bär under ett normalår (Eriksson et al, 

1979). Iakttagelser i praktisk bärhantering indikerar 

att bärproduktionen, i första hand av blåbär och 

lingon, skulle vara under minskande i södra Sverige 

(Björkman, 2001, Personligt meddelande). SLU 

utför årligen en inventering av tillståndet i våra 

Figur 3. Utbredningskarta för hjortron (Rubus chamaemorus) (Hultén & Fries, 1986).

skogar. I den samlas grundläggande data in om 

mark och markvegetation. Vid en jämförelse 

mellan vegetationsdata från 1980- och 1990-talen 

konstateras att blåbärsris och lingonris ökat sin 

förekomst, d v s de återfinns på fler av de undersökta 

23500 ytorna under 1990-talet än under 

föregående decennium. Däremot går det ej att 

uttala sig om eventuella förändringar i bärrisens 

täckningsgrad, eftersom osäkerheten i insamlade 

data är för stor (Odell & Ståhl, 1998). 

Det finns ingen undersökning som entydigt visar att 

förekomsten av lingon- och blåbärsris har minskat 

än mindre om bärproduktionen skulle ha förändrats. 

God förekomst av bärris innebär inte heller 

automatiskt stor bärproduktion. Utan ris blir det 

dock inga bär. Nedan redovisas några faktorer 

som kan påverka bärriset negativt och i vissa fall 

också bärproduktionen. I vilken omfattning dessa 

faktorer gemensamt påverkat eller i framtiden 

kommer att påverka bärris och bärproduktion i 

Sverige återstår att undersöka. 

Nya forskningsrön indikerar att ökad tillgång på 

kväve kan öka förekomsten av en svampsjukdom 

på blåbärsrisets blad med upp till 80%. Svampen 

medför att bladen faller av redan i slutet av juli, 

vilket gör att konkurrerande gräsarter, främst 

kruståtel, får mer ljus och kan breda ut sig på risets 

bekosnad. Förekomsten av svampsjukdomen är 

störst i de delar av Sverige som har höga halter av 

kvävenedfall, d v s i sydvästra Sverige (Strengbom, 

2002). 

Under de senaste 20 åren har förekomsten av rådjur 

och älg ökat kraftigt och idag är stammarna mycket 

täta främst i södra Sverige. I försök där ytor hägnats 

in med viltstängsel var biomassan av bl a blåbär, 

mjölkört och hallon betydligt högre än på icke 

hägnade ytor. Blåbärsriset, som främst betades 

under vinterhalvåret, skadades dock inte svårare 

än att det överlevde. Bärproduktionen minskade 

dock kraftigt och under de fyra år som studien 

gjordes var bärproduktionen på hägnade ytor 10-15 

gånger högre än på icke hägnade (Bergqvist, 1998). 

Mängden lingon- och blåbärsris reduceras kraftigt 

vid hyggesupptag, särskilt om hygget dessutom 

markbereds. Bärrisen återhämtar sig dock med 

tiden och efter ca 15 år har lingonriset uppnått 

samma täckning som innan slutavverkning. För 

blåbärsriset tar det dock längre tid (Eriksson & 

Kardell, 1995). I skärmställningar där en skärm 

av tall lämnats, har större mängder blåbärsris 

påträffats under skärm än på traditionella hyggen 

(Öhman, 1997). Kvävegödsling påverkar lingonriset 

negativt, medan blåbärsris påverkas positivt 

med undantag för försöksytor i södra Sverige 

(Eriksson & Kardell, 1995). Bärproduktionen hos 

lingon gynnas, som tidigare nämnts, av hyggesupptag 

medan blåbärsproduktionen missgynnas 

med undantag för delar av Norrland, se kapitel 

”Vilda bär i svenska skogar”. 

Tillvaratagande av skogsbär i 

Sverige 

Utvecklingen av de svenska 

skogsbärens tillvaratagande 

Skogsbären har i Sverige traditionellt tillskrivits litet 

ekonomiskt värde, antagligen p g a att bärskörden 

sammanföll med den i bondesamhället så viktiga 

spannmålsskörden. Lingon är det skogsbär som vi 

historiskt sett har nyttjat mest, främst p g a goda 

lagringsegenskaper och sedermera som en viktig 

del av svensk husmanskost. I norra Sverige har 

också hjortronen varit föremål för allmän plockning 

och utgjort en inte oväsentlig C-vitaminkälla 

(Eriksson et al, 1979). 

Handeln med bär startade redan under 1700- talet 

(Linné, 1732). Exporten av lingon tog dock inte fart 

förrän i slutet 1800-talet och ökade sedan år från 

år. Kulmen nåddes 1903 då 10 393 ton lingon 

exporterades till i första hand konservfabriker i 

Tyskland. Efter första världskriget gick handeln 

med bär ner, eftersom den tyska marknaden 

föll samman, och fram till andra världskriget 

exporterade Sverige ca 2 000 ton lingon per år 

(Johansson, 1945). 

Under lingonhaussen var allemansrätten för 

bärplockning på vissa håll i södra Sverige satt ur 

spel. Skogsbären tillhörde där markägaren. Det 

fanns till och med ett förslag år 1916 till lagstiftning 

som gav markägaren ensamrätt på de vilda bären. 

Detta förslag gick dock aldrig igenom, antagligen 

p g a de försörjningssvårigheter som befarades 

följa med första världskriget (Kardell, 1981). 

Under de första decennierna av 1900-talet, var 

intresset för tillvaratagandet av skogsbär stort. 

Detta medförde teknisk utveckling för rationalisering 

av insamling och förädling. Bärplocknings- 

11

12 

redskap omnämns redan 1779 i litteraturen, men 

utvecklingen av bärplockaren till dagens skedde 

först i början av 1900-talet (Fischerström, 1779). 

Bärplockarens utveckling var ej till alla förtjusning, 

varför dåvarande Skogshögskolan anlade ett 

femårigt försök som visade att bärplockningsredskap 

inte skadade riset (Sylvén, 1918). 

Under första världskriget anlades i Sverige också 

torkningsanläggningar, s k torkhus, främst för 

att kunna tillvarata de svårlagrade blåbären. I 

dessa hus torkades också stora kvantiteter lingon 

(Lind, 1913). Den kanske historiskt mest kända 

konservfabriken var AB Lingon, som bildades 

1903 för att förädla lingon i Sverige, istället för 

att sälja dem till låga priser i Tyskland. Företaget 

var omgärdat av stor nationalromantik och gick 

under uppseendeväckande former i konkurs 1908. 

En notering från 1940-talet ger vid handen att 

”numera är det icke så få konservfabriker, såväl 

större som mindre, som syssla därmed”. Den 

fabriksbehandlade sylten och saften verkade dock 

ännu inte ha slagit igenom i Sverige och en del av 

lingonen färsklagrades därför utan tillsatser i 

tunnor (Johansson, 1945). Skulle lingonen lagras 

riktigt länge kunde lite myrsyra övergjutas bären 

(Valfridsson, 2001. Personligt meddelande). 

Fryshusen som gjorde entré på bred front under 

1960-talet kom att förändra bärhanteringen radikalt. 

Det blev nu möjligt att köpa bär, frysa in och lagra 

för att sedermera ta fram dem vid behov och rensa. 

De första enkla elektroniska rensningsmaskinerna 

togs också i bruk under 1960-talet (Valfridsson, 

2001. Personligt meddelande.). För dagens teknik se 

kapitel ”Förädling av skogsbär” stycke ”Industriell 

rensning av frysta bär som industriråvara”. 

Insamlade bärkvantiteter 

Husbehovsplockning 

1977 gjordes en enkätstudie i vilken en fråga till 

de svenska hushållen ställdes om hur mycket bär 

för husbehovsbruk de plockat det aktuella året. 

Svaren på enkäten gav att hushållen totalt samlat 

in ca 40 000 ton (78 miljoner liter) bär under 1977 

(Hultman, 1983). Samma fråga ställdes i en ny 

enkätundersökning 1997. Resultatet av denna 

enkätundersökning visade att volymen som 

plockades för husbehovsbruk i Sverige hade 

minskat till ca en tredjedel av den volym som 

plockades 1977 (Hörnsten & Lindhagen, 2000). 

Andelen personer som uppgav att de plockat bär 

eller svamp under det senaste året var 69 % år 1977 

och 58 % 1997. 

I Finland plockade de finska hushållen 1997 totalt 

ca 56 000 ton varav ca 40 000 ton till husbehov. 

Motsvarande siffror var för bärplockningen år 

1998 totalt ca 50 000 ton bär varav 37 000 ton för 

husbehovsbruk. Ca 60% av de finska hushållen 

uppgav att de plockade bär 1997 (Kangas, 2001). 

Kommersiell plockning 

Resultatet från de intervjuer som gjordes inom detta 

arbete redovisas nedan i tabell 1. Undersökningen 

baseras på uppgifter från de fem största grossistföretagen 

samt ytterligare ett, d v s totalt sex företag 

har intervjuats, se bilaga 1. Därtill har ett skattat 

värde om 1000 ton lagts, vilket representerar den 

kvantitet bär som övriga aktörer köpte in i Sverige 

under år 2000 (Engström, 2001. Personligt 

meddelande.). Det skattade värdet innefattar 

lingon, blåbär och hjortron. En förteckning över 

de företag som lämnat uppgifter till nedanstående 

tabell finns i bilaga 1. 

Kvantiteten bär som köps kommersiellt i Sverige 

varierar år från år beroende av en rad faktorer 

som bär- och plockartillgång, konkurrens och 

marknad. År 2000 klassas av bärinköparna som 

ett mellanår totalt sett vad gäller tillgången på bär 

(Björkman, 2001. Personligt meddelande). 

Tillgången på hjortron var mycket dålig, men det 

fanns på sina håll relativt stora kvantiteter blåbär 

och lingon. Den kommersiellt plockade kvantiteten 

bär i Sverige varierar mellan åren men torde 

årligen ligga någonstans mellan 10 000 och 20 000 

ton vilda bär, vilket skulle motsvara ca 2-4 % av 

den totala bärproduktionen på svensk skogsmark. 

Tabell 1. Kvantitet bär insamlade i Sverige år 2000 för 

kommersiell användning. 

Bärslag Vikt (ton) 

Hjortron 40 

Blåbär 9 500 

Lingon 3 250 

Skattat värde 1 000 

Summa 13 790

Plockning av bär 

Skörden av vilda bär startar när bären är mogna, 

vilket varierar år från år beroende på väderlek 

och var i landet man befinner sig. Bärsäsongen 

startar med plockning av hjortron, oftast i slutet 

av juli, för att fortsätta med blåbär och avslutas 

med lingon i september. 

Insamling av lingon och blåbär sker manuellt av 

plockare utrustade med hinkar och traditionella 

bärplockningsredskap, s k bärplockare. När 

hinkarna är fulla hälls bären över till särskilda 

plastlådor som ombuden tillhandahåller plockarna. 

Ingen rensning av bären görs innan de säljs till 

bärinköparna. Hjortron handplockas och säljs 

rensade. Plockarna säljer som regel de plockade 

bären var eller varannan dag till bärgrossisternas 

ombud. 

Plockare 

Allt färre svenskar plockar bär för försäljning 

och de som fortfarande gör det tillhör som regel 

den äldre generationen. Därför är idag de flesta 

personer som plockar vilda bär för försäljning i 

Sverige utländska medborgare. Några säkra 

uppgifter har inte gått att få fram vad gäller 

fördelningen svenska och utländska plockare. 

Ca 20% svenska och 80% utländska plockare är 

siffror som nämnts (Fritzon, 2001. Personligt 

meddelande). Enligt samma uppgiftslämnare skulle 

de svenska plockarna stå för endast ca 5-10 % av 

den kommersiella bärskörden. 

Under bärsäsongen 2000 beviljades 3600 arbetstillstånd 

till plockare från viseringspliktiga länder 

som exempelvis Thailand, Ryssland och Indien 

(Fylking, 2000. Muntligt föredrag). Hur många 

som kommer från viseringsfria länder som Polen, 

Litauen och Estland har det inte gått att få uppgifter 

om. 

Vid den telefonintervju som gjordes med grossister 

och ombud aktiva i Västerbotten, se bilaga 1b, 

framkom att medelvikten av invägda blåbär per 

plockare och dag uppgick till 43,9 kg (27-75kg). 

De invägda totalmängderna för de båda tillfällena 

blev då 127 687 respektive 139 948 kg. Antal 

plockare som sålt bär under de aktuella dagarna 

skulle således vara 2909 stycken respektive 3188 

stycken, d v s ca 3000 stycken. 

Den totala kvantiteten bär som köptes in under 

2000 i Västerbotten var enligt intervjuade grossister 

5100 ton, se bilaga 1. Med de ovan redovisade 

dagsvolymerna skulle det för 3000 plockare ta 39 

dagar att samla in den totala kvantiteten. Denna 

siffra är inte alldeles orimlig, då bärsäsongen anses 

starta i slutet av juli och sträcka sig en bra bit in i 

september. 

Om den skattade medelvikten och säsongslängden 

från Västerbotten enligt ovan används för att göra 

en skattning av plockarantalet på Sverigenivå så 

blir resultatet ca 8 000 stycken. Antalet faktiska 

personer kan givetvis ha varit betydligt fler då en 

del kan ha stannat kortare perioder eller bara delvis 

plockat bär under sin vistelse i Sverige. 

De siffror på antalet plockare som framkommit i 

skattningen ovan är mycket osäkra och ska ses 

som en miniminivå. Osäkerheten beror på att 

uppgifterna från alla grossister och ombud ej var 

fullständiga, d v s det kunde saknas antingen antal 

plockare eller bärvikt. Den sammanvägda medelvikten 

baseras endast på 17 uppgifter och som 

synes ovan varierade de insamlade medelvikterna 

ganska kraftigt. I Västerbotten köps större delen 

av Norrfrys bär in av ett enda ombud. Just under 

2000 hade detta ombud gjort den största delen av 

blåbärsinköpen innan de undersökta dagarna. 

Om ombudets inköpsnivåer för de undersökta 

dagarna hade varit på samma nivå som någon 

vecka tidigare hade det direkt inneburit ytterligare 

500 personer enligt den beräkningsmodell som 

använts. Ytterligare en felkälla ligger i det faktum 

att det kan finnas bärinköpare som ej medtagits i 

skattningen. Under 2000 fanns det enligt uppgift i 

Västerbotten t ex en del norska bäruppköpare 

(Persson, 2001. Personligt meddelande). Dessa 

har ej tagits med i skattningen. 

I mediasammanhang har en siffra på 40 000 

utländska plockare flitigt förekommit. Varifrån 

denna siffra kommer har ej gått att belägga. Vi 

kan dock utifrån ovanstående undersökning anta 

att alla 40 000 personer ej plockat skogsbär. Siffran 

kan dock vara rimlig om all plockning inbegrips, 

d v s även jordgubbs- och svampplockning. 

13

14 

Vad påverkar tillvaratagandet av 

svenska skogsbär? 

Infrastruktur 

I Sverige finns ca 10000 mil allmän väg, exklusive 

gator inom tätort, därtill kommer ett omfattande 

vägnät av enskilda vägar varav 19800 mil är 

skogsbilvägar utan bidrag till underhållet (Anon, 

1991). 80 % av skogsbilvägarna är öppna för 

allmänheten och utgör därmed en viktig resurs för 

jakt, fiske och friluftsliv såväl som de möjliggör 

rationell insamling av vilda bär. 

För att möjliggöra tillvaratagande av vilda bär 

krävs också en utbyggd infrastruktur av bärinköpare, 

transporter och fryshus, se kapitel 

”Inköpsorganisation för skogsbär”. 

Tillgång på plockare 

Utan plockare kommer inga bär in till industrin. 

Tillgången på plockare styrs av beskattningsregler, 

bärpriser och i viss mån av bärtillgång, 

vilket främst gäller den minoritet av plockare 

som är svenska medborgare. 

För att säkerställa arbetskraftsbehovet gör bäruppköpare/ombud 

ibland avtal med grupper av 

plockare om att komma till Sverige för att plocka 

bär. Inbjudaren ordnar ofta boende, transporter, 

mm, för denna grupp av plockare och betraktas 

då som arbetsgivare. Utöver den organiserade 

bärplockningen kommer ett stort antal utomlands 

bosatta personer på eget initiativ för att plocka 

bär. Möjligheten till goda förtjänster under relativt 

kort tid är drivkraften. Det är inte ovanligt att de i 

Sverige som organiserar bärplockargrupper själva 

har sitt ursprung i andra länder. 

Beskattning av bärplockning 

1981 infördes nuvarande beskattningregler på 

plockning av vilda bär. Bestämmelsen om skattefrihet 

för bärplockning upp till en summa av 

5000 kr anges i 8 kapitlet 28§ inkomstskattelagen 

(1999:1229) och lyder: 

”Inkomster vid försäljning av vilt växande bär, 

svamp och kottar som den skatteskyldige har 

plockat själv är skattefria till den del de under ett 

beskattningsår inte överstiger 5000 kronor. Detta 

gäller inte om plockningsverksamheten i sig utgör 

näringsverksamhet eller ersättningen utgör lön 

eller liknande förmån i inkomstslaget tjänst ”. 

Skattefrihet upp till 5000 kronor gäller alltså 

bara om ersättningen avser betalning av en vara, 

exempelvis 10 kg blåbär. Om någon däremot anlitar 

en person för att plocka bär så är han eller hon 

arbetsgivare och är därmed skyldig att göra skatteavdrag 

och betala arbetsgivaravgifter enligt de 

regler som gäller för arbetsgivare. Om den som 

anlitas är bosatt utomlands görs skatteavdraget 

enligt reglerna för ”Särskild inkomstskatt för 

utomlands bosatta”, s k SINK-skatt. Även då ska 

arbetsgivaravgifter betalas. 

SINK-skatt är en definitiv statlig källskatt som 

utgår med 25% av plockarens ersättning (lön 

och eventuella förmåner) och som arbetsgivaren 

drar av och betalar in till skattemyndigheten 

enligt särskilt beslut om SINK, som måste finnas 

i varje enskilt fall. Plockaren behöver ej själv 

deklarera ersättningen. Fri bostad i Sverige 

samt resa till och från Sverige är inte förmåner 

som beskattas, däremot fri kost. Därtill kommer 

arbetsgivaravgifterna som uppgår till ca 33% av den 

skattegrundande ersättningen. 

När betalning av skogsbär ur skattesynpunkt ska 

ses som ersättning för en vara eller för en tjänst 

avgörs av förhållandet mellan utbetalaren och 

betalningsmottagaren. Kan plockningen anses 

som organiserad, d v s att utbetalaren rekryterat 

plockaren, ordnat kost, logi och transporter samt 

plockningsutrustning, betraktas utbetalaren som 

arbetsgivare med alla skyldigheter som medföljer. 

Att svenskar får plocka bär upp till ett värde av 

5000 kronor under ett år innebär i praktiken ofta 

skattefrihet på förtjänst från försäljning av plockade 

vilda bär, eftersom varje person i ett hushåll kan 

plocka bär för 5000 kronor vardera. 

För utomlands bosatta som på egen hand reser 

till Sverige och plockar bär gäller skattefrihet 

upp till 5000 kr. Utomlands bosatta omfattas av 

SINK-skatt, men p g a SINK-lagens konstruktion 

med krav på beslut från skattemyndigheten i 

varje enskilt fall, blir utomlands bosatta ofta inte 

beskattade även om de sålt bär för mer än 5000 kr. 

För att medborgare från viseringspliktiga länder 

ska kunna åka till Sverige för att plocka vilda bär 

krävs i dagsläget arbetstillstånd. Invandrarverket 

skärpte 1999 kraven på arbetstillstånd för utländska 

plockare från viseringspliktiga länder. Detta efter att 

missförhållanden i plockarnas boendeförhållanden 

under främst sommaren och hösten 1998 uppmärksammats. 

Innan skärpningen kunde plockare

från exempelvis länder som Thailand, Ryssland 

och Indien komma som turister och plocka bär 

utan arbetstillstånd. 

Plockare bosatta utomlands med krav på visum 

och arbetstillstånd samt eventuellt andra personer 

som anlitas för bärplockning är sannolikt i praktiken 

de enda som betalar skatt för den förtjänst som de 

gör på skogsbärsplockning. Arbetsgivaren drar 

vanligtvis av SINK-skatt och arbetsgivaravgifter 

innan de betalar ut ersättningen. 

Beskattningsreglerna som tillämpas idag i Sverige 

på plockning av vilda bär drabbar således plockare 

olika, beroende på om de anses utföra en tjänst 

åt en arbetsgivare eller ej. Enligt företrädare för 

skogsbärbranschen skapar detta problem och 

motsättningar både mellan plockare och bäruppköpare. 

Inför skogsbärsäsongen 2001 förordade 

SBIF därför sina medlemmar att ej bjuda in 

viseringspliktiga grupper (Engström, 2001. 

Personligt meddelande). Detta gjordes i samarbete 

med Migrationsverket, som beslutade att inför 

bärsäsongen 2001 inte ge ut några viseringar för 

plockning av vilda bär. 

SBIF har informerat berörda myndigheter för att 

om möjligt få till stånd en förändring av skattelagstiftningen. 

8 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

svensk/turist viserad/anställd 

SINK 

Lkp 

Till 

plockaren 

Figur 4. Ersättning (kr/kg), efter eventuellt skatteavdrag, 

till olika kategorier av bärplockare vid ett plockarpris 

på 8kr/kg. 

Lkp = Lönekostnadspåslag (arbetsgivaravgift 33%) 

Konkurrens och prissättning på 

råvarumarknaden 

Svenska bär konkurrerar med bär främst från länder 

som Ryssland, Polen, Baltikum och Finland, men 

också med amerikanska och kinesiska bär. Polen 

agerar ofta som mottagarland för vidare export 

till EU. I huvudsak är det blåbär som plockas i 

dessa länder, men från Ryssland och Finland 

kommer även lingon (Ohlsson, 2001. Personligt 

meddelande.). 

Tabell 2. Import och exportstatistik 1999 och 2000 

(Källa: SCB) 

Import (ton) Export (ton) 

1999 2000 1999 2000 

Blåbär Färska 518 1 402 1 6 

(Vaccinium 

myrtillus) 

Frysta 3 430 4 230 8 001 6 912 

Summa: 3 948 5 632 8 002 6 918 

Lingon* Färska 466 409 1 838 2 260 

(Vaccinium 

vitis-idaea) 

Summa: 466 409 1 838 2 260 

*Det finns ej statistik att tillgå där hjortron och frysta 

lingon särredovisas. 

Konkurrensen från öst har hårdnat de senaste åren. 

Bärkvaliteten från dessa länder har tidigare varit 

lägre på grund av bristande frysteknik, kundanpassning, 

mm. Denna skillnad minskar dock 

allt mer. Intresset bland befolkningen att plocka 

vilda bär för att dryga ut inkomsterna är stort. 

Orsaken är den höga arbetslösheten och det låga 

löneläget. Plockningen sker ofta utan plockningshjälpmedel. 

Detta ger mycket rena bär som inte 

behöver rensas innan de säljs till industrin. 

På en allt mer global marknad är det den totala 

bärtillgången som styr prissättningen. Goda skördar 

i Ryssland och Baltikum innebär låga bärpriser 

trots att tillgången kanske är låg i Sverige. Oftast 

är priset satt redan innan bärsäsongen i Sverige 

har börjat eftersom säsongen startar ca en månad 

tidigare i Östeuropa.Under åren 1999 och 2000 

drabbades stora delar av Ukraina och Baltikum 

av frost under blomningstiden för blåbär, vilket 

innebar att plockarpriserna i Sverige blev relativt 

höga, 14-15 kr/kg respektive 8-10 kr/kg (Engström, 

2001. Personligt meddelande.). 

15

16 

Insamling och transport 

Invägning av bären hos ombud sker i plastlådor 

som tillhandahålls plockarna. Varje låda rymmer 

10-13 kg bär, beroende på bärslag, mognadsgrad 

mm. Vid transport av de invägda bären sker detta 

på pallar om ca 600 kg. Infrysning av bären sker så 

snart som möjligt efter plockning. Efter invägning 

och viss lagring på inköpsstället transporteras 

bären till fryshus, där infrysning sker. Blåbär 

och hjortron är känsliga för lagring i färskt tillstånd. 

Fryshus för infrysning av skogsbär är lokaliserade 

i anslutning till rensningsanläggningar. Ett problem 

för branschen är att skapa tillräcklig infrysningskapacitet 

under bärsäsong. Bra bärkvalitet kräver 

snabb infrysning och speciell teknik för detta. 

Tabell 3. För bärbranschen viktiga fryshus i Sverige 

(Källa: UC) 

Ort med fryshus 

för skogsbär 

Ägare 

Haparanda Norrfrys AB 

Piteå Fjellfrys AB 

Arvidsjaur Fjellfrys AB 

Rusksele Rusksele Fryshus AB* 

Balsjö Balsjö Fryshus AB* 

Ånge Mittfrys AB* 

Sundsvall Norrlandsfrys AB 

Sundsvall Sundsvalls Fryseri AB 

Sveg Boletica AB 

Umeå Gösta Appelkvist Fryseri AB 

Simrishamn Gösta Appelkvist Fryseri AB 

Olofström Olle Svensson partihandel AB 

* Ingår i samma koncern som Olle Svensson 

partihandel AB. 

Rensning och handel med färska bär 

Färskrensning förekommer idag i liten utsträckning 

i vissa mindre bärföretag för försäljning av främst 

färska lingon i Stockholm, Göteborg och Malmö. 

Fram till sjuttiotalet var rensning av färska skogsbär 

vanligt förekommande. Detta utfördes med hjälp 

av speciella mekaniska blåsrensningsmaskiner, 

s k Järvsö-maskiner. Samma teknik utnyttjas 

fortfarande även om tillverkningen av dessa 

maskiner har upphört. Tekniken kräver hög insats 

av manuellt arbete. 

Effekter av insamling och förädling av 

skogsbär i Västerbottens län 

Uppskattningsvis finns det i Västerbottens län 

ett femtiotal ombud som köper bär (Björkman; 

Eklund; Fritzon; Niemi; Sjöstedt, 2001. Personligt 

meddelande). Dessa ombud köpte under bärsäsongen 

2000 in ca 5100 ton bär. Ersättningen per 

kg varierar men uppgår som regel till 1-2,50 kr 

per kg, se nedan kapitlet ”Inköpsorganisation”. 

Mellan fem och 10 miljoner genererade bären 

således i inkomst till länets ombud under den ca 

1, 5 månader långa bärsäsongen 2000. Inga stora 

summor per ombud, men för många är bärinköpen, 

trots hårt slit under en kort och intensiv period, 

ett viktigt komplement till övrig verksamhet som 

kan bestå av slakteri, camping, bensinmack, 

livsmedelsbutik och dylikt. 

Väl fungerande transporter till och från fryshusen är 

viktiga för att insamlingen av skogsbär ska fungera. 

Transporterna börjar i mitten av juli då tomma 

lådor körs ut inför säsongen till ombuden. Därefter 

tar bärtransporterna vid. Om varje lastbil med släp 

rymmer ca 20 ton (Björkman, 2001. Personligt 

meddelande.) så skulle bärskörden i Västerbotten 

år 2000 motsvarat ca 250 fulla lastbilar. Antalet 

lastbilar har dock i praktiken varit fler, eftersom 

flertalet av transporterna utförts av mindre lastbilsekipage. 

Någon uppgift på genomsnittlig transportsträcka 

per kg bär finns dock inte och således kan 

inget värde av bärtransporterna räknas fram. 

I Västerbotten finns tre fryshus, Balsjö, Umeå 

och Rusksele, samt två syltfabriker, Lapplands 

Sylt och Saft AB och Nya Lycksele Bär AB. År 

1998 omsatte dessa företag enligt UC 82 miljoner 

kr och hade 23 anställda. Därtill kommer några 

enmansföretag baserade på förädlingsverksamhet 

som sylter och marmelader av vilda bär. 

Plockarna är som regel bosatta utomlands och deras 

inkomst bidrar därför inte till att höja skattekraften 

i regionen. Däremot för det med sig ett antal 

indirekta effekter att mer än 2500-3000 utländska 

medborgare besöker länet under en dryg månads 

tid för bärplockning, se ovan kapitlet ”Plockning”. 

De utländska bärplockarna bidrar till turismen i 

länet. Campingföreträdare uppger att bärplockarna 

betyder ca en månads extra full beläggning för 

stugbyar och campingar i Västerbottens inland 

(Persson, 2001. Personligt meddelande.). Därtill 

köper också plockarna mat, bränsle, reservdelar 

och kapitalvaror i butiker och på bensinmackar, 

ofta belägna i glesbygd. Något totalt värde på

vad bärplockarnas vistelse och handel innebär för 

länet finns inte. Nedan har dock ett försök gjorts 

att åskådliggöra några av de turistekonomiska 

effekter som bärplockningen bidrar till. 

Officiell statistik visar att totalt antal gästnätter 

i Västerbottens län år 2000 var 1,27 miljoner, 

vilket inkluderar boende på hotell, vandrarhem, 

stugbyar såväl som campingar (SCB). Om 2500 

personer besöker länet för att plocka bär och 

stannar i 39 dagar så innebär det 97 500 gästnätter 

eller ca 8 % av totala antalet gästnätter. 

Hur många av bärplockarna som bor på länets 

turistanläggningar och inte fricampar alternativt 

bor hos privatpersoner är okänt. 

Genom att uppskatta hur mycket mat, boende och 

bränsle i genomsnitt kostar plockaren per dag 

kan vi få en bild av hur mycket pengar som de 

utländska bärplockarna spenderar i länet. Om vi 

antar att varje plockare köper mat för 50 kr/per 

dag och bor för lika mycket samt åker bil 10 mil 

bil per dag tillsammans med tre andra plockare så 

innebär det att de spenderar 125 kr per person 

och dygn (Persson, 2001. Personligt meddelande.). 

Detta kan jämföras med att en svensk under ett 

fricampingdygn d v s gratis boende i tält eller 

husvagn beräknas spendera 180 kr per dygn 

(Carlsson, 2001. Personligt meddelande.). Totalt 

spenderade plockarna i Västerbottens län beräknat 

enligt ovanstående antagande drygt 12 miljoner 

kronor under bärsäsongen 2000. 

Brott per månad/ totalt 

antal brott 

12% 

11% 

10% 

9% 

8% 

7% 

6% 

5% 

4% 

Anmälda brott mot förmögenhet 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 

Med ett ökat antal människor på besök i länet kan 

också oönskade effekter uppstå. Ökad kriminalitet 

såsom inbrott och dieselstölder på sensommaren 

och hösten har ofta hänförts till utländska bärplockare. 

I Brottsförebyggande Rådets (BRÅ) 

statistik kan en ökning av antalet ”brott mot 

förmögenhet” i Västerbotten under månaderna 

augusti och september skönjas. Motsvarande 

ökning finns dock också för Sverige i sin helhet 

och det går därför inte att statistiskt belägga att 

denna ökning skulle orsakas av eller ha något 

samband med att mer än 2500-3000 utländska 

bärplockare besöker länet under bärsäsongen. 

Ett ökat antal utomlands bosatta personer som rör 

sig i länet innebär mer arbete för Polismyndighetens 

utlänningsenhet, som har hela Västerbottens län 

som sitt arbetsområde (Hellberg & Lemchen, 

2001. Personligt meddelande.). Arbetsuppgifter 

för enheten är pass- och säkerhetskontroller vid 

Umeå flygplats, verkställigheter av av- och 

utvisningsärenden samt utredningar. 

Polismyndigheterna i de olika länen har organiserat 

arbetet med att kontrollera utländska medborgare 

på olika sätt. I Norrbotten, exempelvis, finns 

ingen utlänningsenhet utan där ansvarar respektive 

polisområde för kontrollerna (Pekkari, 2001. 

Personligt meddelande.). 

Sverige 1999 

Sverige 1998 

Västerbotten 1999 



januari-december 

Figur 5. Fördelningen av antal anmälda brott mot förmögenhet under ett kalenderår. Sverige (1998 och 1999) och 

Västerbotten (1997, 1998 och 1999) (Källa: BRÅ). 

17

18 

Under bärsäsongen 2000 arbetade i Västerbotten 

två poliser och en civilanställd med att besöka 

länets campingplatser och kontrollera att de 

utomlands bosatta plockarna hade rätt att, enligt 

utlänningslagen, vistas i Sverige. För att få göra 

det krävs bl a återresebiljett och tillräckligt 

med pengar för att klara sitt uppehälle i Sverige. I 

vissa fall krävs också arbetstillstånd. 

Utländska medborgare som ej följer utlänningslagen 

riskerar att avvisas. Polismyndigheten i Västerbotten 

uppskattar att arbetet, med att kontrollera 

utomlands bosatta personer som kommit hit i 

samband med bärplockning, under 2000 kostade 

samhället ca 450 000 kronor (Olovsson, 2001. 

Personligt meddelande.) Därtill kommer extra 

kostnader i samband med utvisningar mm. 

Inköpsorganisation för skogsbär 

Bärhandeln i Sverige domineras av fem större 

bärgrossister. Grossisterna är den sista länken i 

inköpskedjan innan bären går in till industrin 

eller exporteras. En viss vidareförädling i form av 

rensning, infrysning, sortering, paketering och 

lagring sker hos grossisterna. 

Ombud 

2 

Ombud 1 

Ombud 

2 

Grossist 

Ombud 

2 

Ombud 1 

Ombud 

2 

Ombud 

2 

Ombud 

2 

Figur 6. Principskiss över skogsbärens inköpskedja. 

Kännetecknande för de större grossisternas 

inköpsorganisation är att bären köps in via ett 

vitt förgrenat nätverk av ombud. Ombuden utgörs 

oftast av egna företagare som ser en möjlighet att 

komplettera redan befintlig verksamhet, som drift 

av exempelvis lanthandel, camping, kiosk, slakteri 

och dylikt med bärinköp. Det är inte ovanligt att 

ombuden har ombud i sin tur. Betalning sker som 

regel genom att ombuden får provision på varje 

kilo bär som köps in. Provisionen brukar uppgå 

till 1-2.50 kr per kg bär, beroende på om ombudet 

själv ombesörjer transport till fryshus eller ej. 

Antalet ombud har under de senaste tio åren 

minskat kraftigt. Idag finns bara ca 25 % av 

ombuden kvar (Björkman, 2001. Personligt 

meddelande.). Varje enskilt ombud måste köpa 

mer än tidigare för att få ekonomi på verksamheten, 

eftersom provisionen per kilo bär varit konstant 

under tioårsperioden, medan transportkostnaderna 

har ökat. Ombuden köper in mellan en och tolv 

pallar, som väger ca 600 kg/styck per dag, beroende 

på upptagningsområde och årets bärtillgång. 

För att säkerställa råvaruleveranserna och minska 

råvarukostnaderna har flera av de svenska bärgrossisterna 

verksamhet i Östeuropa, främst i 

Ryssland. 

Norrfrys AB 

Norrfrys köper in skogsbär via ombud i Dalarna, 

Västernorrland, Norrbotten och Västerbotten. 

Mycket bär köps också in via Finland och den 

egna inköpsorganisationen där. Norrfrys har 

också två egna anläggningar i Ryssland och en i 

nordvästra Polen. Ca 30% av bärkvantiteterna 

köps in via dessa anläggningar (Niemi, 2001. 


Olle Svensson AB 

Olle Svensson är den enskilda grossist som köper 

mest svenska skogsbär. Företaget köper även bär 

från Finland, Ryssland m fl länder, men har ej 

investerat i egna anläggningar där. Olle Svensson 

har ombud som köper bär i hela norra Sverige, 

Värmland till Norrbotten. Koncentrationen av 

ombud är dock högst runt fryshusen, se tabell 3, 

belägna i Västerbotten och Västernorrland. Totalt 

uppskattar inköpsansvarig att Olle Svensson har 

ett femtiotal ombud i Sverige (Björkman, 2001. 


Fjellfrys AB 

Den huvudsakliga delen av bären köps in från 

Ryssland. Inköp av svenska bär är för Fjellfrys 

del begränsade till Norrbotten och Västerbotten. 

I dessa län har företaget en fungerande inköpsorganisation 

med ombud (Sjöstedt, 2001. Personligt 

meddelande.).

Gösta Appelkvist fryseri AB 

Appelkvist köper in bär via ombud främst i norra 

Sverige. Koncentrationen av ombud är störst i 

anslutning till Appelkvists fryshus i Umeå och 

Boleticas fryshus i Sveg. En allt större del av 

företagets handel med skogsbär sker dock i östra 

Europa via intressebolag (Qvist, 2001. Personligt 

meddelande.). 

Skogsmat i Uddeholm AB 

Skogsmat köper in svenska bär via andra företag 

som exempelvis Fjellfrys AB. Skogsmat har inga 

egna ombud, ej heller egna infrysnings- och 

rensningsanläggningar. Dessa tjänster köps istället. 

Ca 20 % av de kvantiteter bär som Skogsmat 

handlar med utgörs av bär med svenskt ursprung. 

Resterande köps exempelvis från Vitryssland, 

Ukraina och Baltikum. Ofta går bären direkt till 

tredje land (Ohlsson, 2001. Personligt meddelande.). 

Råvarukvalitet 

Skogsbärsföretagen har vid flera tillfällen försökt 

att införa normer för kvalitetsklassning av skogsbär 

vid inköparen. De system som utarbetats har 

dock varit för komplicerade för att komma till 

praktisk användning. För närvarande finns därför 

inga generella kvalitetsnormer i inköpsledet för 

bärråvara avsedd för vidareförädling genom 

processning. Detta innebär att det i plockar- och 

Tabell 4. Större bärgrossister i Sverige och deras verksamhet ( Källa: UC) 

Företag Ort 

Antal 

Omsättning i anställda 

Sverige (Även annan 

år 1999, Mkr verksamhet 

än skogsbär) 

Norrfrys AB Haparanda 304 64 

Olle 

Svenssons 

Partiaffär AB 

Fjellfrys AB Piteå, 

Arvidsjaur 

Gösta 

Appelkvist 

fryseri AB 

Skogsmat i 

Uddeholm 

AB 

Olofström 137 610 

43 14 

Simrishamn 37 88 

Uddeholm 87 5 

uppköparledet finns endast en klass, som betingar 

ett och samma pris. Branschen anser det önskvärt 

att införa kvalitetsnormer för klassindelning av 

skogsbär. Kvalitetsnormer bör tillämpas för 

differentierad prissättning redan hos den enskilde 

bäruppköparen. Branschen har, i samarbete med 

SIK, inlett ett projekt för att utarbeta sådana 

kvalitetsnormer. Under våren och sommaren 

2001 utformades därför kvalitetsnormer, ombud 

utbildades och försök gjordes att köpa in bär 

prisdifferentierat beroende av bärkvalitet. En 

utvärdering av projektet kommer att göras under 

vintern 2002. 

För skogsbär kan undermåliga fraktioner sorteras 

bort från den säljbara varan genom rensning, men 

det är fördelaktigt att det sker så tidigt som möjligt 

i hanteringen. Bedömning av kvalitet i skogsbär 

handlar alltså om att kunna känna igen och mängdbestämma 

de undermåliga fraktionerna. 

Ett klassningssystem för kvalitet bör bygga på 

ett enkelt bedömningssystem. Då bedömningen 

skall utföras ute hos uppköparna bör den ske 

utan hjälp av några instrument utan endast med 

visuell besiktning. För 15 frukter med angivna 

normer i Jordbruksverkets lista för färskförsäljning 

bedöms samtliga visuellt och endast i ett fall, citrus, 

används en inre egenskap, saftinnehåll, mätt efter 

pressning med handpress, för kvalitetsbestämning 

(Anon, 1999). 

Verksamhet 

med 

anknytning 

till skogsbär 

Inköp, 

infrysning, 

rensning, 

paketering 

lagring 

Inköp, 

infrysning, 

rensning, 

paketering, 

lagring 

Inköp, 

infrysning, 

rensning, 

paketering, 

lagring 

Inköp, 

infrysning, 

rensning, 

paketering, 

lagring 

Handel med 

bär. 

Övrigt 

Har egna 

anläggningar i 

Finland, 

Ryssland och 

Polen 

Odlar 

jordgubbar och 

köper bär 

under 

varumärket 

Finnerödja bär 

Har även 

verksamhet 

utanför 

Sverige. 

Äger inga 

egna 

anläggningar 

19

20 

Ett ökat kvalitetstänkande i hela hanteringskedjan 

för skogsbär är önskvärt då den svenska skogsbärråvaran 

under senare år blivit allt sämre (Niemi, 

2001. Personligt meddelande.). Detta samtidigt som 

kvaliteten på bär från konkurrerande länder höjts 

p g a ökad kunskap om hantering samt investeringar 

i bättre frysteknik. 

Med införandet av ett enhetligt kvalitetsklassningssystem 

vinner man följande: 

• 

• 

• 

Förädlingsföretaget slipper betala för 

vikten av undermålig kvalitet. 

Mindre rensning krävs vilket skonar 

råvaran p g a att frysta bär tillbringar 

mindre tid i rumstemperatur. 

Mindre undermålig mängd råvara hanteras 

inne i förädlingsindustrin, vilket minskar 

t ex risken för spridning av mögelsporer. 

Kvalitet – definition 

Fruktkvalitet kan normalt indelas i utseende, 

ätkvalitet, lagringskvalitet och processkvalitet. 

Med utseende avses vanligen storlek och form, 

skalets färg, frånvaro av skador och sjukdomar. 

Ätkvalitet omfattar fruktköttets färg, smak och 

textur. Lagringskvalitet innefattar hållbarhet, 

transporttålighet samt resistens mot sjukdomsangrepp. 

Processkvalitet berör hur lätt råvaran är 

att bearbeta industriellt, d v skalning, pressning, 

kokning och konservering. Varje ändamål för 

råvaran har således sitt specifika krav på kvalitet. 

Nuvarande kvalitetsnormer för frukt och 

grönsaker - färskförsäljning 

Enligt information från Jordbruksverket skall från 

och med den 1 januari 1995 all frukt och grönsaker 

för färskförsäljning i Sverige följa EU:s regler om 

kvalitet och märkning (Anon 1994). Undantaget 

är endast s k ”gårdsförsäljning”. 

De normer som EU antagit är i stort sett identiska 

med FN:s normer för att undvika anklagelser 

om handelshinder gentemot icke EU-länder. 

Redan före 1995 fanns det regler för handel 

med frukt- och grönsaker i Sverige. Dessa regler 

harmonierade i princip med EU:s. Inträdet i EU 

medförde dock ett krav att myndigheter skall 

kontrollera att normerna efterföljs. Kontroll ska ske 

i alla led; d v s odlare, grossister, butiker, och utförs 

av Jordbruksverket. Själva arbetet genomförs av 

Växtinspektionens personal. EU:s kvalitetsnormer 

kan delas in i två delar: A) ”minimikrav” som 

alltid måste vara uppfyllda för att produkten skall 

få säljas; B) Klassificering, ofta i tre klasser: 

Klass II, Klass I och Klass ”Extra” i ordning efter 

stigande kvalitet. Dessa regler gäller alltså för frukt 

och grönsaker vid direktförsäljning och gäller ej 

för råvara avsedd för industriell bearbetning. 

Kvalitetsnormer finns för nuvarande för drygt ca 

30 frukter och grönsaker, dock finns varken blåbär 

eller lingon på denna lista. Kvalitetsnormer för 

färskförsäljning av blåbär finns dock framtagna 

av FN (Anon, 1964). 

Förädling av skogsbär 

Bärförädlingsindustrin i Sverige är volymmässigt 

koncentrerad till ett fåtal relativt stora aktörer. 

Vi kan även finna ett flertal små förädlingsföretag 

men den förädlade volymen är blygsam i denna 

grupp. Verksamheten kan delas upp i olika led 

beroende på aktivitet. De viktigaste momenten i 

skogsbärens tillvaratagande- och förädlingskedja 

är infrysning, rensning, paketering, lagring, 

livsmedelsförädling och slutligen färdiga produkter. 

Nedan beskrivs leden i skogsbärens tillvaratagande 

och förädling. 

Industriell rensning av frysta bär som 

industriråvara 

Rensning av skogsbär sker i huvudsak i ett mindre 

antal industriella anläggningar för frysrensning 

av bär. Tekniken har blivit mer och mer avancerad 

och en koncentration av rensningen har skett till 

färre anläggningar i Sverige. Rensningsprocessen 

inleds med urblåsning av skräp och storlekssortering. 

Elektronisk utrustning skiljer därefter 

bort främmande bär. Även deformerade bär kan 

skiljas ut. Utrustningen klarar dock inte att separera 

ut kråkbär eller odon från blåbär då färgskillnaden 

är för liten. Som ett sista steg i processen sker en 

manuell kontroll och frånskiljning av ruttna och 

bruna bär. Ett problem i rensningen, som är svårt 

att åtgärda, är blåbärsblad som frusit fast vid 

fuktiga eller saftiga bär. Eventuellt kan omrensning 

behöva ske för att ta tillvara så mycket av råvaran 

som möjligt. Efter rensningen paketeras bären 

efter kundernas önskemål. Bären paketeras olika 

beroende på om de ska säljas till restaurang och 

storkök eller förädlingsindustri. I vissa rensningsanläggningar 

finns även utrustning för konsumentpaketering 

av bär som ska säljas i handeln.

Tabell 5. 

Större rensningsanläggningar för skogsbär i Sverige. 

Ort Ägare 

Haparanda Norrfrys AB 

Piteå Fjellfrys AB 

Sundsvall Norrlandsfrys AB 

Simrishamn Gösta Appelkvist Fryseri AB 

Olofström Olle Svensson partihandel AB 

Förädlingsindustri och olika 

förädlingsprocesser 

Avnämare för de svenska skogsbären finns i 

huvudsak inom livsmedelsindustrin och inom 

hälsokostindustrin. En stor del av bären går på 

export till mellan- och sydeuropa. Nedan 

koncentrerar vi dock vår beskrivning på den 

svenska industrin. 

Saft och syltproduktion i Sverige 

En allt mindre del av de svenska skogsbären 

går till framställning av konsumtionssylt. 

Konsumtionssylten minskar till följd av ändrade 

konsumtionsvanor. Däremot ökar tillverkningen 

av specialsylter för användning inom mejeri- och 

bageriindustrin. Några av de större industriföretagen 

för framställning av sylt, saft och juice är: 

Björnekulla, Staffanstorp 

Blåtand AB, Stöde 

BOB Industrier, Kumla 

Brunneby Musteri, Linköping 

Ekströms, Örebro 

Hallands Fruktindustri AB, Getinge 

Hälsingeprodukter, Gnarp 

Kiviks Musteri, Kivik 

Lapplands sylt och saft AB, Lycksele 

Norrmejerier ekonomisk förening, Luleå 

Skånemejerier, Malmö 

Swedjam, Torsby 

Torfolk, Munkfors 

Trensums Musteri AB, Tingsryd 

Önos, Tollarp 

Industriell framställning av sylt sker i de mindre 

företagen i satsvisa processer. Ofta förekommer 

att man nyttjar undertryck för att sockret snabbt 

ska dra in i bären. Man får därigenom en förbättrad 

färg och arom. De större syltproducenterna 

använder seriekopplade skrapvärmeväxlare i 

kontinuerliga processer för sin produktion. 

Socker är det vanligaste sötningsmedlet i sylt 

men stärkelsesirap förekommer också i allt fler 

produkter. Vid framställning av sylt regleras 

syltens viskositet med tillsats av pektiner. 

Som bas för framställning av bärjuice eller saft 

används ofta bärkoncentrat, se nedan. I många 

safter är det vanligt att man tillsätter konstgjorda 

aromämnen som ersättning eller komplement för 

bärens naturliga aromer. Tillsatser för färgsättning 

av saften är även vanlig. 

Framställning av stabila halvfabrikat av bär 

Framställning av bärkoncentrat 

En mindre del av skogsbären går till framställning 

av bärkoncentrat. I Sverige hittar vi sådana 

anläggningar i Hedenäset och Tingsryd. Den 

industriella processen innebär att bären behandlas 

med enzymer och pressas för att avskilja kärnor 

och skal. Råsaften värmebehandlas därefter och 

indunstas. Processen ger ett koncentrat som sedan 

används i framställning av saft eller bärjuice. 

Fruktberedningar 

Inom bageri- och mejeriindustrin används en 

produkt som kallas fruktberedning. Detta är ett 

halvfabrikat med bestämd smak och viskositet och 

andra speciella egenskaper för det användningsområde 

som man vill ha. Bagerier vill t ex ha 

en värmetålig fruktberedning. Framställning av 

fruktberedningar baserade på bär och frukter sker 

i några industrier i Sverige, men import förekommer 

också. 

Torkning 

Lufttorkning är en vanlig förädlingsmetod för 

bär som ska gå till framställning av bl a soppor. 

Osmotisk torkning är en mindre vanlig teknik 

för att göra bär eller frukter lagringsdugliga utan 

värmebehandling. Fördelen jämfört med värmebehandlade 

produkter är att textur och aromämnen 

bevaras. Tekniken innebär att vatten avlägsnas från 

bären genom behandling i socker eller stärkelsesirap. 

För att ge bären tillräckligt låg vattenhalt 

efterbehandlas bären genom t ex lufttorkning. 

Osmotisk torkning av bär är en, för Sverige, 

ganska ny teknik och förekommer endast i någon 

enstaka svensk industri. Osmotiskt torkade bär 

används i t ex müsli eller som snacks. 

21

22 

Frystorkning 

Frystorkning har fördelen att textur och aromämnen 

bevaras väl, utan tillsatser av t ex socker. 

Frystorkade bär används i t ex pulversoppor eller 

som snacks. Frystorkning av bär sker i ringa 

omfattning i Sverige. Produkten blir dyr. 

Framställning av alkoholhaltiga drycker på 

skogsbär 

Framställning av alkoholhaltiga drycker sker i 

huvudsak på det statliga företaget Vin & Sprit AB. 

De har produktion av flera produkter med skogsbär, 

framförallt som krydda. Här kan nämnas produkter 

som Explorer Lingon och olika ciderprodukter. 

I Sverige finns ett begränsat antal mindre företag 

inom branschen frukt- och bärviner. Branschen är 

liten, men växande. De senaste åren har dessa 

företag tagit fram nya produkter såsom hjortronvin 

och lingonvin. Här kan nämnas företagen 

Grythyttan Vin, Småländska Frukt- och Bärviner 

och Kiviks Musteri. Även vissa mindre svenska 

bryggerier framställer cider med skogsbär som 

smaksättare. 

Hälsokostindustrin 

En ökande del av de svenska bären går till industrier 

i syd- och mellaneuropa samt Asien för framställning 

av hälsokostpreparat i form av extrakt eller 

tabletter. Intresset är helt fokuserat på blåbär. En 

uppskattning är att ca 4000 ton blåbär exporteras 

från Sverige för framställning av hälsokostpreparat 

(Engström, 2001. Personligt meddelande.). 

Industrin använder sig av blåbärens färgämnen, 

antocyaner. Färgämnena extraheras och kapsuleras 

för vidare export till slutkunder i främst USA och 

Asien. På världsmarknaden finns många alternativa 

råvaror för framställning av färgämnen såsom 

t ex vindruvsskal. Dock är blåbär de som är mest 

kända för slutkunderna. Blåbärspreparat påstås bl 

a förbättra synen. Många har hört talas om att 

stridspiloter, under andra världskriget, konsumerade 

blåbär för att förbättra mörkerseendet. Ofta 

finner vi mycket stora och globalt verkande företag 

som är aktiva inom hälsokostindustrin. 

Slutsatser 

Historiskt sett har lingon, p g a goda lagringsegenskaper, 

varit vårt mest ekonomiskt betydelsefulla 

bär och har så förblivit ända in på 1990-talet. 

Numera är det blåbär som det mest eftertraktade 

skogsbäret ur kommersiell synpunkt. År 2000 

samlades nästan 14 000 ton bär, varav ca 70 % 

blåbär, in för kommersiella ändamål. Den kommersiellt 

plockade bärkvantiteten i Sverige varierar 

mellan åren men torde ligga någonstans mellan 

10 000 och 20 000 ton vilda bär årligen, vilket 

skulle motsvara ca 2-4 % av den totala bärproduktionen 

på svensk skogsmark. Därtill kommer 

husbehovsplockning om ytterligare ca 10-20 000 

ton. Totalt plockas mindre än 8 % av den årliga 

bärskörden och det finns alltså en stor outnyttjad 

potential i de vilda bär som blir kvar i skogen. 

70-75 % av bären produceras i norra Sverige och 

i ett försök att kvantifiera effekterna av insamling 

och förädling av skogsbär i Västerbottens län kan 

det konstateras att bärverksamheten främst har 

betydelse som en kompletterande inkomstkälla för 

övrig näringsverksamhet.Effekten av de ca 3000 

utländska bärplockare som kom till länet under 

bärsäsongen 2000 är svårvärderad, men om 

antagandet att plockarna spenderade 12 miljoner 

kronor stämmer, innebär det att de står för en 

lika stor inkomst till länet som övrig bärinköpsverksamhet. 

Med ökad förädling av bärråvaran i 

länet skulle den ekonomiska effekten i länet öka 

ytterligare. 

Allt färre svenskar plockar bär för försäljning. 

Uppemot 80% av bärplockarna är i dagsläget 

utländska medborgare. Skogsbärbranschen är 

alltså i det närmast helt beroende av utländska 

plockare för att få in svenska bär till fryshusen. 

De beskattningsregler som idag tillämpas i Sverige 

på plockning av vilda bär är komplicerade eftersom 

plockare drabbas olika, beroende på om de anses 

utföra en tjänst åt en arbetsgivare eller ej. Enligt 

företrädare för skogsbärbranschen skapar detta 

problem och motsättningar både mellan plockare 

och bäruppköpare. 

Mellanårsvariationen i bärproduktionen är av 

central betydelse då den skapar infrastrukturella 

problem. Dåliga bärår kan antalet bärplockare 

exempelvis vara överdimensionerat, vilket kan 

medföra sociala problem då utländska plockare har 

svårt att bekosta resa, logi och uppehälle i Sverige. 

Bilden kompliceras ytterligare av att prissättningen 

på bär styrs av den totala bärtillgången i Europa,

vilket får till följd att plockarpriserna som regel 

är satta redan innan bärsäsongen i Sverige startat. 

För att säkerställa råvaruleveranserna och minska 

på råvarukostnaderna handlar därför flera av 

bärgrossisterna också med bär från exempelvis 

Polen och Ryssland. 

Skogsbärbranschen domineras av ett fåtal stora 

aktörer som till stor del lever på handla med 

bärråvara. Förädlingsgraden i branschen är låg. 

De volymmässigt största produkterna i svensk 

bärförädlingsindustri är saft- och syltprodukter. 

Referenser 

Anon. 1964. Bilberries and blueberries. UN/ECE 

standard FFV-07. Publicerad 1964. Senast reviderad 

1994. 

Anon. 1991. Vägplan 90 – Skogsvägnätets tillstånd 

och standard 1990 samt behov av utbyggnad och 

förbättring. Skogsstyrelsen. Meddelande 2:1991. 

Anon. 1994. Statens jordbruksverks föreskrifter om 

ikraftträdande av vissa föreskrifter med anledning av 

Sveriges anslutning till Europeiska unionen (EU). 

SJVFS 1994:262. 

Anon. 1997. En Livsmedelsstrategi för Sverige. 

Utredning om livsmedelssektorns omställning och 

expansion, SOU 1997:167. 

Anon. 1999. Kvalitetsnormer för frukt och grönsaker. 

Jordbruksverket. Jönköping. 

Bergqvist, J. 1998. Bete av rådjur och älg-mer gran 

och mindre blåbär i skogen. Fakta Skog nr 12. 

Bergsten, U. & Lundmark, T. 1998. Forskningsprogram 

för den boreala skogens nyttjande. SLU, 

Vindelns Försöksparker. Skog & Trä 1998:1. 

Carlsson, E. & Kardell, L. 1982. Hjortron, tranbär, 

lingon-förekomst och bärproduktion i Sverige 1978- 

1980. SLU, avdelningen för landskapsvård. Rapport 25. 

Eriksson, L. et al. 1979. Blåbär, lingon, hallonförekomst 

och bärproduktion i Sverige 1974-1977. 

Sveriges Lantbruksuniversitet, avdelningen för 

landskapsvård. Rapport 16. 

Eriksson, L. & Kardell, L. 1983. Skogsbär och 

skogsskötsel-skogsskötselmetodernas inverkan på 

bärproduktionen. SLU, avdelningen för landskapsvård. 

Rapport 30. 

Eriksson, L & Kardell, L. 1990. Skogsskötselmetodernas 

inverkan på blåbär och lingon-resultat av 

en tioårig försöksserie. SLU, Institutionen för skoglig 

landskapsvård. Rapport 47. 

Eriksson, L & Kardell, L. 1995. Bärproduktion och 

markvegetation-effekter av kvävegödsling och 

slutavverkning under en 15-årsperiod, 1976-1991. 

SLU, Institutionen för skoglig landskapsvård. Rapport 

60. 

Fischerström, J. 1779. Nya Swenska Economiska 

Dictionnairen eller Försök till et Allmänt och Fullständigt 

Lexicon i Swenska Hushållningen och Naturläran. 

Hellström, J. & Svennerstam, L-E. 1988. Handeln 

med vilda bär-Kartläggningspromemoria. Skatteförvaltningen, 

Riksskatteverket, Stockholm. 

Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European 

vascular plants: north of the Tropic of Cancer I-III. 

Koeltz Scientific Books, Königstein. 

Hultman, S-E. 1983. Hur mycket bär och svamp 

plockar vi -egentligen? Vår föda 35:284-297. 

Hörnsten, L. & Lindhagen, A. 2000. Forest recreation 

in 1977 and 1997 in Sweden: changes in public 

preferences and behaviour. Forestry 73:2, pp143-153. 

Johansson, O. 1945. Lingon. Förlag Seelig & Co. 

Stockholm. 

Kangas, K. 2001. Wild berry utilisation and markets in 

Finland. University of Joensuu, Faculty of Forestry. 

Thesis summary. 

Kardell, L. 1981.Allemansbär och allemanssvamp. 

Spår 1981:5:22-24. 

Kardell, L. 1984. Snabb kvalitetsförsämring hos 

lagrade och transporterade blåbär. Särtryck ur Vår 

Föda 36:355-367, 1984. 

Krok, Th.O.B.N. & Almquist, S. 1984. Svensk Flora- 

26:e upplagan, omarbetad av E. Almquist, L. Jonsell 

och B. Jonsell. Almqvist & Wiksell Läromedel AB, 

Stockholm. 

Lid, J. 1985. Norsk, svensk, finsk flora-5:e upplagan, 

bearbetad av O. Gjærvoll. Det Norske Samlaget. Oslo. 

Lind, G. 1913. Försök med torkning af skogsbär 

sommaren 1912. Kungliga Lantbruksakademiens 

handlingar och tidskrift 52:172-191. 

Linné, C. 1732. Iter lapponicum. Stockholm. 

23

24 

Odell, G. & Ståhl, G. 1998. Vegetationsförändringar i 

svensk skogsmark mellan 1980- och 90-talet-en studie 

grundad på Ståndortskarteringen. SLU, Institutionen 

för skoglig resurshushållning och geomatik. 

Arbetsrapport 37. 

Sjörs, H. 1989. Blåbär, Vaccinium myrtillus-ett 

växtporträtt. Svensk Botanisk Tidskrift 83: 412-428. 

Lund. 

Strengbom, J. 2002. Nitrogen, parasites and plants-key 

interactions in boreal forest ecosystems. Doctor‘s 

dissertation. Umeå University, Department of Ecology 

and Environmental Science. ISBN 91-7305-153-5. 

Sylvén, N. 1918. Jämförande försök med maskin och 

handplockning av skogsbär.-Kungliga Lantbruksakademins 

handlingar och tidskrift 57:62-76. 1918a. 

Ågren, J. 1987. Sexual dimorphism and reproduction 

in the dioecious perennial herb Rubus Chamaemorus. 

SLU, Department of Forest Site Research. Akademisk 

avhandling. 

Öhman, K. 1997. Effekt av högskärm och markberedning 

på blåbärsförekomst¨ och artdiversitet i 

södra Sverige. SLU, Institutionen för sydsvensk 

skogsvetenskap. Examensarbete nr 4. 

Personliga meddelanden 

Björkman, S. RSD Sylve Björkman. 2001. 

Engström, M. Finnerödja Bär. 2001. 

Eklund, F. Grundnäs Slakteri. 2001. 

Fritzon, C. Boletica AB. 2001. 

Fylking, P. Migrationsverket. Föredrag vid träff med 

skogsbärsföretag 2000-11-27. 

Hellberg, G. Polismyndigheten i Västerbotten. 2001. 

Lemchen, M. Polismyndigheten i Västerbotten. 2001. 

Niemi, T. Norrfrys AB. 2001. 

Ohlsson, H. Skogsmat i Uddeholm AB. 2001. 

Olovsson, P. Polismyndigheten i Västerbotten. 2001. 

Pekkari, I. Polismyndigheten i Norrbotten. 2001. 

Persson, R. STIRO Fritid AB. 2001. 

Qvist, B. Gösta Appelkvist Fryseri AB. 2001. 

Sjöstedt, A-C. Fjellfrys AB. 2001. 

Valfridsson, H. Värmlands Lingon AB. 2001. 

Bilaga 1 

Företag intervjuade angående 

kvantiteter inköpta bär i Sverige och 

Västerbotten. 

Olle Svensson AB 

Norrfrys AB 

Gösta Appelkvist Fryseri AB 

Fjellfrys AB 

Vermlands Lingon AB 

Skogsmat i Uddeholm AB 

Företag intervjuade angående antal 

bärplockare i Västerbottens län. 

Olle Svensson 

Balsjö frys 

Norrfrys 

Wes Kar 

Grundnäs Slakteri 

Åmsele Kiosken 

Affären i Rentjärn 

Rännuddens Camping 

Jörgen Lindström i Norsjö 

Resturangen i Kristineberg 

FjellFrys 

PeBe Bär 

BK Frys 

Nya Lycksele Bär 

Gösta Appelkvist Fryseri Umeå 

Gösta Appelkvist Fryseri Lillögda/Tallsjö

SLU-rapport om svenska bärbranschen (pdf) - Sveriges Radio

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?