pdf - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

SÖNDAGENS MORGONSESSION
sjukdom hade fyllt sina dagar med sådant som att städa hemmet
tills allt var perfekt och att inreda det med vackra ting. Hon gick
till frisörskan två gånger i veckan och använde tid och pengar
varje månad på att utöka sin klädgarderob. Hon bjöd inte ofta
sina barnbarn på besök, för hon var alltid orolig över att det hon
ansåg var hennes dyrbara ägodelar skulle gå sönder eller på
annat sätt förstöras av små och oförsiktiga händer.
Och så fick hon den chockartade nyheten att hennes jordiska
liv var i fara och att hon kanske inte hade så lång tid kvar att leva.
Hon sade att i det ögonblick som hon hörde läkarens diagnos,
kom hennes liv i skarpt fokus, och hon visste genast att hon
tänkte tillbringa den tid hon hade kvar med sin familj och sina
vänner och ha evangeliet i centrum, för detta representerade det
som var dyrbarast för henne.
Sådan klarhet får vi alla uppleva någon gång under livet,
men kanske inte alltid på ett så dramatiskt sätt. Vi ser då tydligt
vad som verkligen betyder något och hur vi bör leva vårt liv.
Frälsaren sade:
”Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där
tjuvar bryter sig in och stjäl.
Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör
och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl.
Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” 1
I våra djupaste tankar eller djupaste nöd sträcker sig
människosjälen mot himlen och söker gudomligt svar på livets
största frågor: Var kommer vi ifrån? Varför är vi här? Vart tar vi
vägen efter det här livet?
Svaren på de här frågorna finns inte inom pärmarna på
skolornas läroböcker eller på internet. De här frågorna sträcker
sig bortom dödligheten. De omfattar evigheten.
Var kommer vi ifrån? Varje människa ställer sig den frågan,
även om de bara tänker tanken.
Aposteln Paulus sade till athenarna på Areopagen att vi är
”av Guds släkt”. 2 Eftersom vi vet att våra fysiska kroppar är
avkomma till jordiska föräldrar måste vi tränga in i betydelsen av
Paulus uttalande. Herren har förkunnat att ”anden och kroppen
utgör människans själ”. 3 Sålunda är det anden som är Guds
avkomma. Hebreerbrevets författare kallar honom ”andarnas
146