pdf - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

RONALD A. RASBAND
obegränsad kärlek och evig medkänsla som Gud vår himmelske
Fader älskar era lidande anhöriga, och han älskar er!
En del kan undra när de står inför ett sådant lidande hur en
allsmäktig Gud kan låta detta ske. Och sedan kommer den
oundvikliga frågan: Varför händer detta mig? Varför måste vi
erfara sjukdomar och händelser som begränsar eller kallar hem
kära familjemedlemmar för tidigt eller låter deras år fortsätta i
smärtans tecken? Varför finns det sorger?
Det är då vi kan vända oss till den stora lycksalighetsplanen
som vår himmelske Fader tog fram. Den planen, när vi hörde
talas om den i vårt förjordiska liv, fick oss alla att ropa av glädje. 2
Det här livet är helt enkelt en utbildning inför evig upphöjelse
och under den processen måste vi prövas. Så har det alltid varit
och ingen är undantagen.
Vi måste låta vår tillit till Gud genomsyra vårt jordeliv. Med
tro på honom hämtar vi kraft från Kristi försoning när frågor
hopas och svar saknas.
Efter sin uppståndelse och under sitt besök till den
amerikanska världsdelen gav vår Frälsare Jesus Kristus alla
följande inbjudan:
”Har ni några som är sjuka bland er? För dem hit. Har ni
några som är lama eller blinda eller halta eller krymplingar eller
spetälska eller som är förtvinade eller som är döva eller som lider
på något sätt? För dem hit så skall jag bota dem, ty jag hyser
medlidande med er, mitt inre är fyllt av barmhärtighet …
Och det hände sig att när han hade talat sålunda, gick hela
mängden tillsammans fram med sina sjuka och sina lidande och
sina lama och med sina blinda och med sina stumma och med
alla dem som led på något sätt, och han helade dem var och en
allteftersom de fördes fram till honom.” 3
Stor styrka kan hämtas från orden ”hela mängden [gick]
tillsammans fram” — alla, bröder och systrar. Vi får alla
prövningar. Det står: ”Alla dem som led på något sätt.” Känner vi
inte alla igen oss?
Strax efter att vår käre Paxton föddes visste vi att vår
himmelske Fader skulle välsigna oss och ge oss särskilda
lärdomar. När hans far och jag lade våra fingrar på hans lilla
huvud under den första av många prästadömsvälsignelser kom
127