3. Karl Mannheims kunskapssociologi

* även ideologierna kan innehålla sådant, som sas går över gränserna för det rådande
samhällsskicket – t ex den kristna idén om att älska sin nästa. Det avgörande är, om de
förorsakar en revolutionär situation
* det är svårt att i varje enskilt fall i förhand veta, om idén är utopisk. De som försvarar de
rådande förhållandena tenderar avvisa alla nya tankar som utopiska.
* M. påstår också, att en utopisk tanke går att förverkligas genom en revolutionär utveckling.
Det finns andra idéer som är orealiserbara sas ”på riktigt”, och de är ideologiska: är
”förvrängda representationer av något tidigare eller möjligt samhällsskick”.
- Själv tycker jag Mannheims resonemang inte är helt tydligt just här – han tycks återvända
till den marxistiska tolkningen av ideologier som ”falsk medvetenhet”.
* det skulle kanske vara enklare att tänka om utopin som en särskild form av ideologi?
- Utopins egenskaper:
1) äger en riktning i tid eller rum. Kommer att förverkligas i annan tid eller plats;
2) representerar en hel social grupp, inte en individ. Det finns föregångare som är de första
som klär en tanke i ord, men idén blir en utmaning för det rådande samhällsskicket först när
en större grupp ställer sig bakom den
3) utopin blir en del av en särskild mentalitet, som organiserar människans hela erfarenhet,
handlande, världssyn.
* t ex historien tolkas som en process som leder till utopins förverkligande
- Mannheim presenterar en analys av fyra fall av utopiskt tänkande. De bör uppfattas som
idealtyper i webersk mening.
1) anabaptisternas orgastiska kiliasm;
2) det liberal-humanistiska tänkandet;
3) det konservativa tänkandet;
4) den socialistiska och kommunistiska utopin.
1) anabaptisternas orgastiska kiliasm
(”vederdöparna”; kiliasm = tron på det tusenåriga riket)
- man hänvisar till den sociala rörelse som uppstod i Tyskland på 1520-talet och som leddes
av prästen Thomas Münzer.
* den första rebelliska rörelsen om vilkens idéer man har andra än andrahandsuppgifter
* men för deltagarna var själva aktiviteten viktig, inte idéerna.
* man ville nå ”här och nu” det tusenåriga rike som Bibeln talar om
* det mest kännetecknande är att man helt och hållet koncentrerade sig på den stund som var
här och nu: man gjorde inga planer på hur revolutionen skulle förverkligas, man ville nå
extas; man ville ”hoppa in” i en annorlunda livsform
* rörelsens tänkesätt var irrationellt, sensuellt, emotionellt, och i den meningen nära förbundet
med det verkliga skeendet, inte abstrakt
* i nutiden har kiliasmen sin närmaste motsvarighet i anarkismen. En av anarkismens
förgrundsgestalter, Michail Alexandrovitj Bakunin (1814-1876):
”Jag har ingen tro på konstitutioner eller lagar. Inte den bästa konstitution i världen kan
tillfredsställa mig. Det är någonting annat vi behöver. Stormen, vitaliteten, och en ny
värld som är utan lagar och därmed fri.” (196)
2) det liberal-humanistiska tänkandet
- föddes också i opposition med den rådande samhällsordningen