3. Karl Mannheims kunskapssociologi

sig tänka på ett dynamiskt och relationellt sätt än på ett statiskt. När man ser på dagens
samhälle och kulturliv kan man förskräckt konstatera, att de som påstår sig ha hittat den
absoluta sanningen är precis desamma som menar sig vara bättre än alla andra” (I& U s.
77, här och senare i min översättning).
=> i sina egna skrifter är det typiskt att han (enligt några kritikers omdöme) lämnar sitt
resonemang sas ”på hälft”; att han avvisar de sk ”stora teorierna” (jf. C Wright Mills 1959-
Den sociologiska visionen: ”Grand Theory”) och vill inte författa någonting likadant själv.
* hans produktion består mest av artiklar i essäformat; det digraste arbetet (Ideology and
Utopia) består egentligen också av flera relativt fristående delar.
- när M. analyserar någon viss företeelse (såsom den utopiska mentaliteten eller
konservatismen), vill han inte göra dem till en del av en allomfattande samhällsteoretisk
konstruktion
=> den epistemologiska positionen skiljer sig åtskilligt från den som Marx företrädde
- Karl Mannheim föddes i Budapest 1893 som den enda sonen av en tysk-judisk far och en
ungersk-judisk mor. Familjen var ganska välbeställd.
- studerade först i Budapest, sedan i Tyskland (studerade t ex under åren 1912-13 för Georg
Simmel i Berlin). Återvände till Budapest före Första Världskriget.
- deltog redan som ung i det intellektuella livet i Budapest.
* inom det habsburgska kejsardömet var det främst två olika roller som intogs av de
intellektuella (Bryan S Turner: ”Ideology and Utopia. The Foundation of the English Cultural
Conduct”. Theory, Culture and Society, Vol. 9/1992):
1) rollen som deltagarna/ideologerna/ledarna av revolutionära rörelser. De
nationalistiska rörelserna (fr a den tjeckisk-n, den jugoslavska, den panslavistiska, den
sionistiska rörelsen); den socialistiska rörelsen
2) rollen som ”Bildungsbürgertum” = bildningsborgerligheten: en klass som
bistår det statliga ledarskapet i dess försök av samhällelig reform
* under sitt liv hann M. verka i båda rollerna
* de båda rollerna kännetecknas av en progressivitet, som bottnar sig i intelligentsians
isolation som samhällsklass
# ”progressiviteten” måste här förstås som ett motstånd till status quo/de
existerande villkoren. I sin undersökning om konservatismen påpekade M., att den
antikapitalistiska utopin inte nödvändigtvis behöver vara socialistisk. Det fanns även en av
romantiken inspirerad, konservativ kritik (som i viss mån återkommer i teorierna av t ex
Simmel, Tönnies, Durkheim och Heidegger).
# som vi snart kommer att se, tillskrev M. stor betydelse till intelligensens
tillstånd av social isolering
- i början av 1900-talet var den budapestska intelligentsian liten, stod i skarp kontrast till det
”förmoderna” styrelseskicket och till det feodala agrarsamhället. Flera var judar, många stod i
kontakt med frimurarna (OBS: i de katolska länderna och i Ryssland och (dels?) i Tyskland
blev frimurarrörelsen lierad med fritänkandet och med liberala, mot kejsar/kungaväldet
riktade idéer, medan den i Norden bildade allians med kyrkan och statsmakten).
* samhällsvetenskapen påverkades av Samfundet för Socialforskning och av dess tidskrift
”Det Tjugonde Seklet” (Huszádik Század) – innehade en positivistisk inriktning
- 1915 återvände Georg (György) Lukács (1885-1971) från sin studievistelse i Heidelberg
(studerade för Weber och Simmel (?)). Blev senare marxist, var emellertid då påverkad av den
tyska idealismen och mysticismen. Stod Mannheim personligen nära, de närmade sig
marxismen i gemensamma diskussioner.