Idoler på varsitt sätt

Bild: ingrid eliASSon
kyrk porten
Häverö-edebo-Singö församling • nr 3 • september 2011
Idoler på varsitt sätt
Jennifer Hast och Minnah Karlsson • sid 3-5
En sista viloplats • s 6-7
Kyrkogården välbesökt och viktig
Höststart • s 8
Verksamheter under temat ”Medmänniska – gör skillnad”
Värnar om människors berättelser • s 12
Möt Anders Burman, Singö

Vad vill du med ditt liv?
”Hej, det här är Minnah. Tack för att du röstar på mig.
Det värmer.”
Ni minns väl? Vi, som före hösten 2010 knappt visste att
det fanns ett TV-program, som hette Idol, satt nagelbitande
framför TV:n varje vecka och ringde och ringde. För Minnah
var ju bäst! Resultatet blev en finalist i Idol och en rätt stor
summa på telefonräkningen. Prisvärt.
Kyrkporten har mött Minnah och hennes tidigare skolkamrat
Jennifer i en intressant intervju. Jennifer, som beslutade
att ge konfirmandåret en chans och själv kände att hon fick en
chans att växa och och utvecklas. Hon stannade flera år som
konfirmandledare, och har just avtackats för det. Minnah och
Jennifer är medvetna om att de är förebilder för många unga,
och tar det på stort allvar. Läs hela intervjun med Minnah och
Jennifer i detta nummer av Kyrkporten.
Anders Burman på Singö, är också med sina 82 år en
förebild för många, genom bland annat sin okonventionella
undervisning och sina utmanande tankar. ”Det vi människor
kan och bör göra, är att göra gott där vi är”, säger han.
Möt honom på sista sidan. Och det kanske är fler än jag,
som tänker försöka komma med på nästa Berättardags?
”Släkten följa släktens gång …”. Aldrig blir väl det så
tydligt, som när man vandrar på en kyrkogård.
Många praktiska frågor kring församlingens kyrkogårdar,
skötseln av kyrkogård och gravar, får sina svar i det här
numret av Kyrkporten. Och under hösten firar vi Allhelgonahelg,
då gravarna ju står i centrum.
Höst innebär också start av Församlingens olika verksamheter.
Den här hösten med temat: Medmänniska – Gör
skillnad. Hitta någon grupp, som du vill vara med i. Möjligheterna
är många, och du finner dem på sidan 8.
Mycket välkommen till höstverksam heten i vår församling!
2
InlEDnIng • lena Andersson är medlem
i Kyrkportens redaktionsråd.
Ansvarig utgivare: Ulf engström,
ulf.engstrom@svenskakyrkan.se
kyrkporten är utgiven av Svenska
kyrkan, Häverö-edebo-Singö församling.
Kyrkporten utkommer med fyra nummer
per år. redaktionen för behåller sig rätten
att redigera i, samt refusera ej beställt
material.
textbearbetning och grafisk form:
ilil ForM, ingrid eliasson, www.ililform.se
redaktionsråd: Håkan Sandvik, lena Andersson, Maria
drewsen och rebecca lindgren.
tryck: Fyris tryck, Uppsala
HäVErö-EDEBO-SIngö FörSamlIng
Församlingsgården: roslagsvägen 6, 763 34 Hallstavik,
tel 250 60 (vx), fax 250 77
Församlingsexpeditionen är öppen mån – tors kl 9–12.
e-post: havero-edebo-singo.forsamling@svenskakyrkan.se
Hemsida: www.svenskakyrkan.se/havero-edebo-singo
kyrkans familjerådgivning: eva thorell, tel 0176-774 37.
telefontid mån kl 8–9 och torsdag kl 9–10.
e-post om inget annat anges:
förnamn.efternamn@svenskakyrkan.se
VErkSamHEt
Ulf engström, kyrkoherde • tel 250 69, 0708-822 802
Ulrika Baydoun, vik. komminister • tel 250 71
Britt eriksson, diakon • tel 250 68, 0706-71 50 55
britt.b.eriksson@svenskakyrkan.se
ingrid eskemyr, kyrkomusiker • tel 250 75, 0730-72 18 20
tomas Folkegård, församlingsped. • tel 250 67, 0705-10 02 56
Annica Forssell, musikpedagog • tel 250 70, 0702-832128
emelie Harning, barnledare • 250 70, 0722-11 80 58
Marie-louise nordström, husmor • tel 250 63
Håkan Sandvik, komminister • tel 250 72, 0702-07 96 84
Anna-Karin timan, vik. kyrkomusiker • tel 250 64, 0705-09 40 81
kanSlI OcH kyrkOgårD
Bertil Jansson, kanslichef • tel 250 65, 0702-36 34 83
Ulla Blom Kotkajuuri, kyrkvaktmästare• tel 141 31
linus Blom, kyrkogårdsarbetare, säsong • tel 141 31
Sven-Allan edehamn, kyrkvaktmästare • tel 141 31
Carina Franzén, informatör • tel 250 60
Monica Henne, ekonomiassistent • tel 250 62
peter Karlsson, kyrkvaktmästare • tel 141 31, 0735-78 87 25
tommy Karlsson, kyrkogårdsförman • tel 0707-95 66 17, 141 31
gunilla lindgren, assistent • tel 250 66
Kicki Magnusson, kyrkogårdsarbetare • tel 141 31
Ann-Sofi Halt Örefors, kyrkogårdsarbetare • tel 141 31
FörtrOEnDEValDa
Carl-gerhard Wennerberg, kyrkorådets ordf • tel 217 47
Åke Öhman, kyrkofullmäktiges ordf • tel 105 00, 0708-738628

Förebilder
Vi tar bilder utanför högstadiet i Hallstavik. Jennifer
Hast och Minnah Karlsson är överens om att deras
gemensamma skoltid känns avlägsen.
Jennifer växte upp på Timmervägen i Hallstavik och
Minnah i Sundsbacken, Häverödal. Deras vägar korsades
under några år i mellanstadiet, högstadiet och under några
kurser på gymnasiet.
Jennifer lade en stor del av sina tonår på idrott. Hon
tränade friidrott och var duktig, men sedan protesterade
kroppen.
Jennifer och Minnah. För några år sedan
var de klasskompisar på Centralskolan.
idag lever de liv som i många avseenden är
olika, men det finns gemensamma nämnare.
de har bland annat behövt lära sig vad det
innebär att vara en förebild för andra.
3

– Jag tappade motivationen när mitt knä pajade och jag
inte fick träna på ett tag. Nu tränar jag inte längre för att
tävla, utan satsar på att träna barn och unga i stället.
Minnah tränade handboll, men det som låg närmast
hjärtat var ändå musiken.
– Direkt efter skolan gick jag hem och satte på mina
favoritartister på högsta volym och sen sjöng jag!
Under högstadiet hittade Jennifer till kyrkan genom
konfirmationen.
– Jag gav konfirmandåret en chans och kände direkt
att det var givande. Jag har tydliga åsikter och vet vad jag
vill, men är samtidigt ganska blyg och tar inte så stor plats.
Men i kyrkan fick jag växa och utvecklas.
Jennifers konfirmandledare betydde mycket, och det
var självklart för henne att nappa på erbjudandet att själv
bli ledare. Under sju år gick hon från att påbörja ledarutbildningen
till att få mer ansvar, utbilda andra ledare och
till slut arbeta med konfirmandarbetet som timanställd.
Men nu är det dags att gå vidare, Jennifer slutade som
ledare i våras.
– Det har varit oerhört roligt att jobba med ungdomar
och se deras utveckling. Ingen konfirmand är densamma
vid konfirmandårets slut som den var från början.
VIktIga Val. För Minnah var det inte svårt att välja
gymnasieutbildning. Hon hade sedan mellanstadiet vetat
att det var musik hon ville hålla på med. Hon sökte och
kom in på musikgymnasiet Rytmus i Stockholm.
– Det första året var fantastiskt på många sätt, men jag
valde ändå att hoppa av. Det blev för mycket för mig att
som 16-åring flytta till Stockholm och bo i egen lägenhet
samtidigt som allt på skolan var helt nytt.
Så Minnah valde att gå de två sista gymnasieåren i
Norrtälje på Roden med estetisk inriktning. Där hittade
hon kompisar som hon startade en showgrupp tillsammans
med och de fick en del spelningar.
4
– Jag ångrar inte att jag hoppade av Rytmus. Det var
inte musiken jag valde bort, utan omständigheterna.
Jennifer tyckte att det var svårare att välja utbildning,
med det blev till sist Barn och Fritid med psykosocial
inriktning på Roden.
– Jag minns att jag tänkte att jag ”aldrig ville jobba med
barn”, men det har visat sig vara både kul och givande.
Under utbildningen lärde jag mig massor om hur människor
fungerar.
Idag har Jennifer fast anställning på Snödroppens förskola
och lägenhet tillsammans med pojkvännen i Hallstavik.
Fritiden lägger hon på sin egen häst och som tränare i
friidrott.
IDOl-rESan. Minnah bor i Stockholm, men åker gärna
till Häverö dal när hon kan. Hennes yrkeskarriär tog en
kraftfull vändning när hon hösten 2010 blev uttagen till
TV4:s musiktävling Idol.
– Jag hade inte tänkt söka, men när min brorsa
anmälde mig och det visade sig att jag fick provsjunga utan
att stå i kö, kunde jag inte låta bli.
Tiden i Idol var på många sätt omtumlande. Minnah
blev en av de tio finalisterna. Hon röstades ut, men fick sen
chansen att komma tillbaka och i december stod hon som
en av två finalister i Globen.
– Det känns som om jag var borta från verkligheten ett
helt år. Jag lärde mig oerhört mycket.
Idag har Minnah sitt eget företag och
arbetsdagarna består av att spela, repa,
skriva, möta media. Hon har en manager
som hjälper till med bokningar, men vill
gärna själv ha kontroll över sitt företag.
– Under Idol-tiden var precis allt styrt,
jag bestämde inte ens när jag skulle äta.
Men idag vill jag hålla i alla trådar, jag
vill bestämma själv.

VIll uppmuntra unga. Att komma tvåa i Idol får
konsekvenser. Minnah har idag unga fans över hela landet.
Men på sätt och vis sitter Jennifer Hast i samma båt. Efter
att i många år varit både konfirmandledare och tränare för
unga friidrottare är även hon många ungas förebild.
– Ju längre Idol pågick desto mer medveten blev jag
om att jag var en förebild för både tjejer och killar, säger
Minnah. Jag försöker verkligen att vara en så god förebild
jag kan. Har jag möjlighet stannar jag alltid och pratar
med människor jag möter och jag försöker att alltid vara
trevlig, även om jag är stressad. Det är sådan jag vill vara,
och det är på det sättet jag själv vill bli bemött.
– I våras blev jag avtackad som konfirmandledare, säger
Jennifer. Jag blev verkligen rörd av den uppskattning jag
fick. Både jag, konfirmanderna och ledarna grät. Jag vet
att jag är en förebild för många, och tar det på stort allvar.
Gör man inte det är man helt fel ute.
Alla förebilder har möjlighet att förmedla budskap
och sprida åsikter, något Minnah och Jennifer är medvetna
om.
– Jag vill peppa och uppmuntra ungdomarna, säger
Jennifer. Vara deras stöd och bollplank. Peka på det som
är bra, även när de själva tycker att de misslyckas. Jag vill
vara ett redskap som hjälper dem att komma fram till vad
de själva tycker. Ställa de dumma frågorna som gör att de
själva kommer fram till sina svar.
– Jag vill genom musiken dela med mig av mina erfarenheter
och åsikter, säger Minnah. Det blir extra tydligt när
jag skriver egna låtar. Jag vill uppmuntra unga människor
att vara sig själva och att vara ärliga mot sig själva. Det är
så många unga idag som gömmer sig bakom sina skal. Jag
tror att hela livet handlar om lära känna sig själv och hitta
sätt att må bra. Och det måste få ta tid.
”
Jag vill uppmuntra unga
människor att vara sig själva
och att vara ärliga mot sig själva.
det är så många unga idag som
gömmer sig bakom sina skal.
Minnah
– För att hitta sig själv tror jag att man behöver någon
att bolla sina tankar med, säger Jennifer. Man behöver
prova sig fram för att se vem man är. Ingen går en helt rak
väg genom livet.
ung I SVErIgE IDag. Men kraven då? Det är ingen
nyhet att det läggs stora krav på vår tids unga. Det gäller
att vara rätt, se rätt ut, göra rätt saker …
– Under en period kände jag krav på att sticka ut, att
visa upp den artist jag vill vara, säger Minnah. Men när
jag hamnade på sämst-klädda-listan i en skvallertidning
bestämde jag mig för att alltid försöka vara mig själv och
stå för det.
– Samtidigt är det svårt för mig att gå ut utan att tänka
på vad jag har på mig eller hur jag ser ut i håret. Jag bli
igenkänd och mitt utseende kopplas till mitt jobb. Jag är ju
själv mitt varumärke. Men mitt mål är att det inte ska vara
någon skillnad på artisten Minnah och vanliga Minnah
från Häverödal.
”
Jag vill vara ett stöd och
bollplank. peka på det som
är bra, även när ungdomarna själva
tycker att de misslyckas. Jag vill vara
ett redskap som hjälper dem att
komma fram till vad de själva tycker.
Jennifer
– Jag försöker också alltid att vara samma Jennifer,
oavsett om jag sitter hemma i soffan eller är ute på samhället.
Men det jag tycker är svårt är att inte döma mig
själv för hårt, till exempel när det gäller kroppen. Jag var
väldigt vältränad ett tag, och vill gärna vara det. När jag
inte är det är jag själv min största kritiker.
Minnah upplever att hon under hela idol-året blivit
bedömd och dömd, inte bara för sina prestationer, utan
också för – precis vad som helst.
– Jag har fått ta skit från människor som varit elaka
mot mig bara för att jag är jag. Det har lärt mitt att aldrig
döma andra. När jag möter någon som gör något annat än
jag, som gjort andra val, tänker jag ”vad roligt att du har
hittat det du vill göra”.
– Det är spännande att se vad folk väljer för väg, säger
Jennifer. Den man var på högstadiet behöver inte alls vara
den man blir som vuxen.
Det finns krav – och så finns det drömmar. Jennifer och
Minnah ser ljust på framtiden. Än finns det gott om tid.
– Jag har en massa drömmar kvar, det finns många vägar
att gå, säger Minnah. Jag sätter gärna upp delmål, men helst
inte slutmål. Jag vill se vad som händer, äventyra lite.
– Just nu funkar mitt liv, säger Jennifer. Jag kommer
förmodligen inte alltid att jobba och bo där jag gör nu,
men just nu är det bra. Jag känner ingen stress att planera
vad jag ska göra om 10 år. Blir min ekonomi lite bättre vill
jag nog resa lite mer, och någon gång kommer jag kanske
att plugga vidare, men just nu får det rulla på.
text och bild: ingrid eliasson
5

Den sista vilan
Kyrkogård - ordet väcker tankar, minnen och känslor kring
älskade som gått bort. Men det finns också mycket praktiskt
som är bra att känna till kring kyrkogården.
Kyrkogården är en vacker
plats, och viktig för många människor.
Vanligtvis är det flest besökande
under allhelgonahelgen, men också
på Mors dag och under sommaren.
Tommy Karlsson
och Gunilla
Lindgren har båda
kyrkogården som
arbetsplats, men på
olika sätt. Tommy
är kyrkogårdsförman
och Gunilla
arbetar administrativt
med gravar och
grav rätter.
– Det är faktiskt
ett ganska socialt
jobb, säger Gunilla.
Många som ringer mig i administrativa
ärenden berättar också om sina
anhöriga och hur det känns att sköta
om graven. Jag tar gärna tid för människor
som är ensamma och behöver
prata bort en stund.
trE kyrkOgårDar. I församlingen
finns tre kyrkogårdar. Störst
och äldst är Häverö, med ca 1 700
gravar runt 1300-talskyrkan. Edebo
6
kyrkogård är något yngre. Kyrkan i
Edebo dateras till 1400-talets senare
hälft och på kyrko gården finns ca 675
gravar. På Singö kyrkogård finns det
ca 255 gravar runt timmerkyrkan som
byggdes på mitten av 1700-talet.
Var människor vill bli begravda
beror oftast på var de bor, eller var de
har sina rötter.
– Vi försöker möta allas önskemål
så långt det är möjligt, säger Tommy.
Det finns plats på alla tre kyrkogårdarna.
De gamla delarna är i princip
fulla, men på de nya delarna finns det
plats.
graVtypEr. Det finns tre olika
gravtyper att välja mellan: kistgrav,
urngrav och minneslund.
I kistgravar begravs stoft som inte
har kremerats, och vid graven reser
man en gravsten. I en enkelgrav ryms
två kistor och i en dubbelgrav fyra.
– Många har familjegravar och
vill begravas i samma grav som sina
anhöriga, säger Gunilla.
I urngravar begravs stoft som har
kremerats och även vid en urngrav
reser man en gravsten.
– Kremering och begravning i urn-
grav är absolut vanligast i vår församling,
säger Gunilla. 2010 begravdes
84 människor, varav ca tio lades i
kistgrav.
I Minneslunden begravs kremerat
stoft på en anonym plats. Det finns
alltså ingen gravsten eller markering
över var i Minneslunden den anhörige
ligger. I Minneslunden finns platser
där anhöriga kan tända ljus eller lägga
blommor och den sköts av kyrkogårdens
personal, utan kostnader för dem
som har anhöriga gravsatta där.
– Många vill bli begravda i
Minnes lunden för att anhöriga ska
slippa ha bekymmer med skötsel av
graven, säger Gunilla.
– Minneslunden på Häverö kyrkogård
är populär. Anhöriga som inte
längre bor kvar på orten brukar tycka
att det är ett bra val, säger Tommy.
SkötSEl. För skötsel av kyrkogårdarna
och församlingens övriga
byggnader finns det ett arbetslag på
drygt fem personer. De handhar både
utomhus- och inomhusmiljöer samt
vaktmästeriet, i samband med gudstjänster
och kyrkliga handlingar.
På kyrkogårdarna ansvarar arbets-

laget för att utemiljön hålls vacker
under alla årstider.
– Gräset kring gravarna klipper
och ansar vi utan kostnad, men själva
gravarna är de anhörigas ansvar,
säger Tommy.
Det finns dock hjälp att få. För
600 kr per år kan kyrkogårdspersonalen
sköta vattning, ansning,
tvättning och riktning av gravstenar
samt utläggning av granris kring
allhelgona. För ytterligare 250 kr görs
även planteringar två gånger per år.
graVrätt. Till varje grav hör en
gravrätt. Det är gravrättsinnehavaren
som ansvarar för att graven sköts.
– Alla har rätt till sin gravplats
i 25 år efter den senast begravda,
säger Gunilla. Därefter kan rätten
förlängas i ytterligare 15 år och i vår
församling görs det utan kostnad.
Just nu ser församlingen över alla
register över gravar och gravrätter.
– Det är inte helt lätt, säger
Gunilla. Vi söker i de register vi har
och vid de gravar där vi saknar gravrättsinnehavare
sätter vi ut skyltar
och ber dem som sköter gravarna att
kontakta oss. I kyrkorna och på vår
hemsida finns listor på saknade gravrättsinnehavare
och vi kommer även
att annonsera i tidningen.
– Många ringer och är upprörda
över att det sitter en skylt på deras
grav, men vi vill bara veta om människor
vill fortsätta sköta graven,
säger Gunilla. Oftast handlar det
bara om administration. De flesta
anhöriga sköter sina gravar även om
de inte vet vems gravrätten är.
Kyrkoförvaltningen har skyldighet
att söka efter gravrättsinnehavare i
två år. Därefter avgörs om gravstenen
ska tas bort och graven läggas igen.
– Vissa gravar väljer man att
behålla, antingen för att de avlidna
betytt mycket för samhället eller för
att själva stenen har ett kulturhistoriskt
värde, säger Gunilla.
Det finns flera vinster med att ha
ordning på gravrättsregistren. Där ser
man när gravrätter går ut och eventuellt
behöver förlängas. Utifrån registret
kan man, när gravrättsinnehavare
dör, informera anhöriga om att de
”ärvt” en grav. Det underlättar också
för människor som släktforskar.
text och bild: ingrid eliasson
Bra att VEta. Alla som är folkbokförda
i Sverige delar solidariskt på kostnader för
vårt begravningsväsende genom begravningsavgiften
på skattsedeln. denna avgift
gäller alla utan undantag enligt lag. Här
ingår bland annat ett allmänt underhåll
av våra begravningsplatser, kulturvård av
historiskt viktiga sammanhang, transporter,
krematorium, lokal för cermoni samt en
iordningsställd gravplats under minst 25 år.
För medlemmar av Svenska kyrkan är
alla insatser före, under och efter begravningen
av församlingens personal helt
utan kostnad. de närmast anhöriga kan
kontakta församlingens präster för stöd
och samtal inför livets slutskede, vare sig
det gäller dem själv eller den som ligger
på sitt yttersta. prästen planerar begravningsgudstjänsten
tillsammans med de
närmast anhöriga vid ”sorgesamtalet”*
och i samklang med den dödes egna
anvisningar om sådana finns.
Kostnader för dekorationer, mat,
dryck och extra musik (soloartister) står
alltid dödsboet själva för, ofta genom en
begravningsbyrå.
*Sorgesamtal är ett hembesök som prästen
gör, där begravningsgudstjänsten gås igenom
tillsammans med de närmaste. givetvis kan fler
hembesök göras och tillgång till nattvarden på
sitt yttersta är vid önskemål en naturlig del i
prästens uppdrag.
7

FÖrSAMlingenS VerKSAMHet Under
HÖSten Med det geMenSAMMA teMAt
mEDmännISka – gör SkIllnaD
mOrgOnBön
Varje tisdag, onsdag och torsdag kl 09
samlas vi till en kort morgonbön i Församlingsgårdens
kapell.
DIakOnIcEntEr
tisdagar och torsdagar kl 10-13 finns en
träffpunkt i Församlingsgården för dig som
vill träffa andra människor i avspänd och
kravlös miljö. tisdagar kl 12 är det sopplunch
och torsdagar kl 12 är det andakt.
Ansvarig: Britt Eriksson
öppEt HuS
tisdag 13 september kl 13 startar Öppet
Hus i Församlingsgården. Vi samlas sedan
var annan vecka kring höstens tema:
”Medmänniska – gör skillnad”.
Ansvarig: Britt Eriksson
muSIk- OcH BOktOrnEt
en tisdag i månaden kl 14 samlas vi i edebogården
i musiken, litteraturens och konstens
tecken. Höstens program:
• 6 sept Klinten - en saga i färg och form
• 4 okt Skördetid
• 1 nov Stenarna berättar
• 6 dec Advent - halmtider
Ansvariga: Ingrid Eskemyr, Susanne Breitholtz
SuOmEnkIElInEn
SEurakuntaryHmä -
FInSka FörSamlIngSgruppEn
Kokoontuu Seurakuntatalossa joka
toinen tiistai klo 18.30
Kerran kuukaudessa vietämme
iltamessu ja kerran kuukaudessa
pidämme seurakuntailta.
tietysti juomme yhdessä kahvia.
Vastuussa: Håkan Sandvik
8
DESSutOm hålls olika tillfälliga samlingar i Församlingsgården i Hallstavik,
Församlingshuset på Singö, edebogården och i Folkets Hus i Herräng.
Följ med annonseringen i Norrtelje Tidning och Vi på Väddö
eller ring församlingens expedition, tel. 0175-25060.
SyFörEnIng
Kl 12 udda veckor samlas Singö kyrkliga
syförening i Församlingshuset och kl 13
udda veckor samlas Hallstaviks syförening
i Församlingsgården.
mEDItIatIOn
torsdagar kl 17.15 ges tillfälle till stilla
meditation i Församlingsgårdens kapell.
Ansvarig: Boris Wester
taIZÉmäSSa
Med meditativa sånger från kommuniteten
i taizé firar vi mässa i Församlingsgårdens
kapell varje torsdag kl 18.
BOkcIrkEln
torsdagar udda veckor kl 19 samlas bokcirkeln
i Församlingsgården. Under höstterminen
skall vi bekanta oss med olika
Mariatraditioner.
Ansvarig: Barbro Henriksson
tEmakVäll
temakvällarna är till för dig som vill veta
mera om den kristna tron, ställa alla de
frågor som du undrat över och vill samtala
om det som går djupare. torsdagar jämna
veckor kl 19 i Församlingsgården.
Ansvarig: Ulrika Baydoun
BIBlISka FIgurEr
Knep och knåp med olika material skapar
bibliska figurer och scener följande fredagar
kl 10-14.30 i Församlingsgården: 30 september,
28 oktober, 25 november.
Ansvarig: Kerstin Åsberg
anDaktEr på älDrEBOEnDE
tis udda veckor kl 10.30, AugustJansgården
tors jämna veckor kl 15, Kristinagården
NYTT!
Sång OcH muSIk
Babysång • tis kl 10-11, Missions huset, Hallstavik.
Start i oktober.
Ansvarig: Maria Åberg
Babyrytmik • tors kl 10-11, Missions huset, Hallstavik.
Start i oktober.
Ansvarig: Maria Åberg
Barnkören Sångfåglarna, 6-9 år •
tors kl 15.15-15.55, Missions huset, Hallstavik.
Ansvarig: Anna-Karin Timan
Sing-ö-sång, från 6 år • Fre kl 15-15.45,
Singö församlingshus
Ansvarig: Annica Forssell
ungdomskören tonfiskarna, 10-14 år •
ons kl 15-15.40, Missions huset, Hallstavik.
Ansvarig: Anna-Karin Timan
rockverksta´n från 13 år • tors kl 17-19.30,
Hallstaviks kyrka.
Ansvarig: Anders Lindkvist
Hallsta gospel • ons kl 18.15, Församlingsg. Start 31/8.
Ansvarig: Ingrid Eskemyr
Seniorkören • tors kl 12.30, Församlingsg. Start 8/9.
Ansvarig: Ingrid Eskemyr
Edebo kyrkokör, tors kl 18, edebogården. start 1/9
Ansvarig: Ingrid Eskemyr
Barn OcH ungDOm
öppen förskola • ons kl 9-12,
Missions huset, Hallstavik
Ansvarig: Emelie Harning
Barntimmar för barn 4-5 år •
Fre kl 9-10.30, Missionshuset, Hallstavik.
Ansvarig: Emelie Harning
minijuniorer, för barn från 6 år •
Fre kl 13.15-14.45, Singö församlingshus
Ansvarig: Emelie Harning
miniorer, för barn 6-9 år • tors kl 13.10-15,
Missionshuset, Hallstavik
Ansvarig: Emelie Harning
Juniorer, för barn 10-12 år •
tis kl 14.30-16.30 i Missionshuset, Hallstavik
Ansvarig: Emelie Harning
Svenska kyrkans unga • Varannan torsdag
kl 19-21 i Missionshuset, Hallstavik.
Ansvarig: Tomas Folkegård
NYTT!

Skrönan om kyrkklockan
Häverö kyrkas lillklocka har skotsk inskription och sägs var
ämnad för kyrkan i Carmyllie, en ort som ligger mellan Edinburgh
och Aberdeen i sydöstra Skottland. En skröna säger att
det ska ha skett en förväxling vid klockgjuteriet i Göteborg
och att Häverös klocka därför skulle finnas i Carmyllie.
Vid en resa i Skottland i somras sökte vi efter kyrkan i
Carmyllie. Det var inte det lättaste, då den är placerad i en
dalgång med stora lövträd omkring och en väg inte större än
en cykelväg. Kyrkan är vackert placerad och kring den susar
en enorm historievind. Den har gravstenar från 1500-talet och
en ovanligt välskött kyrkogård, efter skotska mått.
Men inte var det så att det fanns någon svensk inskription
och inte nämndes Häverö på klockan. Efter kontroll med
kikare såg vi att den har en liknande inskription som klockan
i vår klockstapel i Häverö. Några frågetecken
rätades ut men många frågor
kräver fortfarande sitt svar.
text och bild:
Sven-Allan edehamn
Familjenyheter
Döpta
4 juni • Fia love Helena Kreettasdotter Kotkajuuri
25 juni • Ville leif olov göransson Sevenius
29 juni • tim Morgan Widlund
2 juli • Hedda iris elsa Feiff
9 juli • Camilla Ann lyrén
9 juli • evy emma Bernarda lyrén Fernandez
16 juli • Freya Viola edit Andersson
17 juli • Maria Madeleine Hélène tornberg
23 juli • rebecca elisabeth lundholm
23 juli • Albin Jonas Sixten Sundberg
24 juli • eric Karl Stridsberg
30 juli • emil Joakim Hedin
31 juli • nemi Marie Vendela Hast
6 aug • penny Viola eriksson
6 aug • oskar Alfons erik eriksson
13 aug • Axel Andreas Velin
13 aug • linn Annie Wretman
14 aug • Jonatan Johan pettersson
Vigda
11 juni • lynn roth och Andreas Mässing
11 juni • Malin lindhe och Magnus Boman
18 juni • Marlene linderis och Jörgen pettersson
24 juni • Jenny Hedman och Magnus Berlin
9 juli • Beatrice lundin och Jonas granbo
9 juli • Sara Blomquist och Bo gustavsson
16 juli • Anna Karlsson och Jan Stangebye
23 juli • Helena Mattsson och Kim puttonen
30 juli • Malin träff och tom Vejhammar
6 aug • linnéa Askling och rui Salvaterra
6 aug • Ann-Charlotte eriksson o Sten-gunnar embretsen
13 aug • gunilla nilsson och per Ågren
avlidna
6 maj • leif laneskog
23 maj • Kristina lindvall
28 maj • Birgit Hansson
8 maj • Bert Fohlström
8 juni • ruth Söderqvist
14 juni • Uno Mattsson
15 juni • Karl-Artur Hafdell
16 juni • Björn edvinsson
19 juni • Bo ellis
3 juli • Vera Jansson
5 juli • Anna-lisa Jansson
13 juli • gun-Britt Skråmo
19 juli • Florence dahlberg
23 juli • dan olsson
25 juli • Britta Birgersson
27 juli • Bengt pettersson
28 juli • Birgit Karlsson
29 juli • Harry lindquist
30 juli • liisa Hipeli
30 juli • Sixten Hansson
6 aug • Asta Karlqvist
10 aug • Sven-olof Birgersson
10 aug • Maria ekstrand
9

medvetenheten om döden gör livet verkligt
tietoisuus kuolemasta tekee elämästä todellisen
För några decennier sedan var det tabu att tala om
hur en människa kommer till världen. Alla frågor kring
sexualitet omgavs med hysch-hysch. Däremot var det
naturligt att tala om att en människa skall lämna detta
jordeliv. Om vi går ännu några decennier bakåt dog de
flesta i sitt hem och låg kvar i sin säng hemma till kistläggningen.
Alla, både barn och vuxna, hade sett en död
människa.
I dag har det svängt så att frågor om hur en människa
kommer till världen diskuteras och exponeras öppet. Men
hur en människa lämnar denna värld har istället fått tabustämpel.
Man talar om döden endast när det är omöjligt
att undvika det – annars gör man vad man kan för att
undvika tankar och samtal om döden.
När en gammal människa tar upp frågor om vad som
skall ske när hon går bort är det vanligt att släktingarna
viftar bort diskussionen; ”inte skall vi prata om sådant
nu …”, ”du kommer att leva länge ännu …”
Det är förståeligt att en yngre människa försöker
tränga bort dödens verklighet. Samtidigt handlar det om
ett för trängande av livets realiteter. Någon har sagt att
vi kan inte leva ett fulländat liv förrän vi inser att livet
har ett slut. Många som drabbats av sjukdom berättar
hur livet fått en ny mening när de insett hur sårbart –
och samtidigt värdefullt livet är. När vi inser att vi inte
kommer att ha varandra för alltid inser vi också hur värdefulla
vi är för varandra. Det har varit rörande att se hur
den fruktansvärda terroristattacken i Norge har skapat
en enighet och en omsorg som inte fanns förut. Vi har
10
också upplevt detsamma i vårt land under Estonia- och
tsunamikatastroferna. Människor har kommit varandra
närmare och vi har vågat visa känslor som vi annars försöker
gömma.
Medvetenheten om livets sårbarhet blir en stark brygga
mellan människor och samtidigt en djup erfarenhet som
får oss att mogna som människor. Ingen människa orkar
bära sorg och saknad ensam. Men med stöd av andra kan
man bearbeta sorgen och leva vidare med saknaden.
Ju mera vi vågar inse att livet har en gräns, desto lättare
har vi att möta denna gräns – både när det gäller oss själva
och våra närmaste. Därför innebär det en viktig omsorg
om våra närmaste att berätta om hur vi vill ha det den dag
vi lämnar detta livet. Vi kan tycka att praktiska frågor blir
så banala när vi talar om döden. Men om de praktiska frågorna
är lösta underlättar man så mycket för de an höriga
– och själva samtalet är en mognadsprocess. Hur vill vi att
begravningen skall ske; kremering, jordbegravning, gravplats,
minnesstund, älsklingsmusik och psalmer?
Och naturligtvis hur arvsfrågorna skall lösas. Det är
alltför vanligt att anhöriga inför en begravning inte har en
aning om vad den avlidna hade för önskemål. Då blir det
mycket svårare att ordna det praktiska. I värsta fall skapar
de praktiska frågorna konflikter mellan de anhöriga.
Det är livets sårbarhet och begränsning som gör livet så
värdefullt. Det är för att vi inte kommer att ha varandra för
alltid, som varje dag vi får vara tillsammans blir så viktig.
Ja, vi kan säga att det är medvetenheten om dödens verklighet
som gör livet verkligt.
anDrum – HEngäHDyStaukO • Håkan Sandvik är komminister i Häverö-edebo-Singö församling.
Håkan Sandvik, pappi Häverö-edebo-Singön seurakunnassa. Käännös Jussi Böök.

Joitakin vuosikymmeniä sitten oli kiellettyä puhua miten
ihminen syntyy. Kaikki seksuaalisuutta koskevat kysymykset olivat
tabuja, niistä ei saanut puhua. Sensijaan oli luonnollista puhua
miten ihminen jättää tämän maallisen elämänsä. Jos menemme
vielä muutaman vuosikymmenen taaksepäin kuolivat useimmat
kotonaan ja makasivat sängyssään aina siihen saakka, kun hänet
siirrettiin arkkuun. Kaikki, sekä lapset että aikuiset, olivat nähneet
kuolleen ihmisen. Tänään kaikki on kääntynyt toisinpäin ja nyt
keskustellaan ja tuodaan esille miten ihminen syntyy täysin avoimesti.
Mutta miten ihminen jättää maallisen elämänsä on sensijaan
saanut tabuleiman. Kuolemasta puhutaan vain silloin, kun sitä on
mahdoton välttää, muuten vältetään sekä ajatuksia että keskustelua
kuolemasta.
Kun vanha ihminen alkaa puhua siitä mitä tapahtuu, kun hän
siirtyy pois täältä, on hyvin tavallista, että sukulaiset kääntävät
tällaisen keskustelun: ”eihän me tällaisesta puhuta nyt …”,
”sinähän elät vielä kauan …”
On ymmärrettävää, että nuorempi ihminen yrittää sulkea pois
kuoleman todellisuuden. Samalla se tarkoittaa sitä, että siirretään
syrjään elämän realiteetit. Joku on sanonut, ettemme voi elää
täydellistä elämää ennenkuin ymmärrämme, että elämällä
on loppunsa. Monet vakavasti sairastuneet kertovat kuinka
elämä on saanut uuden merkityksen, kun he ovat ymmrtäneet
kuinka haavoittuvainen – ja samalla arvokas elämä on. Kun
ymmärrämme, että me emme tule olemaan yhdessä ikuisesti,
ymmärrämme samalla miten avokkaita olemme toisillemme.
On ollut liikuttavaa nähdä miten Norjan kauhistuttava terroristihyökkäys
on luonut yhtenäisyyttä ja huolenpitoa, jota ei ollut
aikaisemmin. Me olemme myös kokeneet saman Estonia-laivan
uppoamisen ja tsunamikatastrofin yhteydessä. Ihmiset ovat tulleet
toisiaan lähemmäksi ja olemme näyttäneet sellaisia tunteita, joita
muuten yritämme peittää.
Tietoisuus elämän haavoittuvaisuudesta muodostaa vahvan
sillan ihmisten välille ja samalla voimakas kokemus kypsyttää
meitä ihmisinä. Kukaan ei jaksa kantaa surua ja kaipausta yksin,
mutta toisten tuella voidaan työskennellä surun parissa ja elää
edelleen kaipauksen myötä.
Mitä enemmän uskallamme ymmärtää, että elämällä on rajansa,
sitä helpommin kohtaamme tämän rajan – sekä omakohtaisesti että
läheisen poismenon yhyteydessä. Senvuoksi on tärkeää pitää huolta
lähimmäisistä, kun he kertovat miten he haluavat asioiden olevan
maallisen elämän päättyessä. Mielestämme käytännön kysymykset
tuntuvat latteilta kuoleman yhteydessä. Mutta jos käytännön asiat
on ratkaistu helpotetaan omaisten osuutta ja silloin itse keskustelu
muodostuu kypsyysprosessiksi. Miten haluamme hautauksen
tapahtuvan: polttohautaus, maahan hautaaminen, hautapaikka,
muistotilaisuus, mielimusiikki ja virret? Ja luonnollisesti miten
perintöasiat ratkaistaan. On hyvin tavallista, ettei omaisilla ole
tieoa siitä mitkä olivat kuolleen toivomukset. Silloin on vaikeaa
järjestää käytännön asiaoita. Pahimmassa tapauksessa käytännön
asiat aiheuttavat omaisten välille konflikteja.
Elämän haavoittuvaisuus ja rajoitukset tekevät elämästä
arvokkaan. Koska emme voi olla yhdessä ikuisesti, on jokainen
yhdessä vietetty päivä tärkeä. Niin, voimme sanoa, että tietoisuus
kuoleman todellisuudesta tekee elämästä konkreettisen.
noterat pErSOnalnytt.
Fr om 22 augusti
tillträder ulrika
Baydoun som vik.
komminister i församlingen.
Ulrika
kommer från Jämtland,
prästvigdes
för ett drygt år sedan och har varit adjunkt
i Vattholma församling ett år. Ulrika
kommer främst att arbete med verksamhet
för vuxna. Vi hälsar henne välkommen
och hoppas att hon skall trivas med oss.
carina Franzén har varit kanslist
och informatör i församlingen i nästan
tjugo år. Nu flyttar hon från orten (men
behåller fritids boendet) och slutar därför
sin tjänst hos oss. Carina har varit vårt
ansikte utåt och det mesta som skett i
församlingen har gått genom Carina.
Vi är tacksamma för allt Carina gjort och
kommer att sakna henne. Vi önskar henne
all välsignelse inför framtiden. Processen
med att finna ersättare för Carina pågår.
anders nilsson har arbetat som
kyrkogårdsvaktmästare men övergår
nu till att helt arbeta med sin egen och
andras hästar. Anders har förutom att
sköta kyrkogårdarna ställt upp med
många praktiska uppgifter; snickerier,
renoveringar etc. Vi tackar för insatsen
och önskar lycka till på travbanorna.
Komministern Håkan Sandvik kommer
att arbeta halvtid under hösten. Det
be tyder att han finns i tjänst torsdagar –
söndagar.
FöDElSEDagSFESt. Under hösten
kommer alla som fyllt jämna år, 70 och
uppåt, att inbjudas till födelsedagskalas
i Församlingsgården. Inbjudan kommer.
FamIlJEråDgIVnIng. Kyrkans familje -
rådgivning erbjuder genom det professionella
samtalet en plats för eftertanke,
reflektion, dialog och terapeutisk bearbetning
under tystnadsplikt och sekretess.
Församlingens familjerådgivare heter Eva
Thorell och är socionom och auktoriserad
familjerådgivare. Hon finns i Norrtälje
med samtalsrum i Mariagårdens lokaler.
Boka tid på tel. 0176-774 37. Telefontid
mån kl 8-9 och tors kl 9-12.
11

utmanande tankar
Stigande ålder är inget hinder för aktivt
engagemang i intressanta sammanhang.
Se på Anders Burman från Singö.
Jag söker efter Anders Burman via internet och
träffarna blir många. Jag förstår snart att denne 82-årige
singöbo är en aktiv person med varma känslor för sin ö.
När det var tal om att lägga ner Singö skola var han en
av de starka rösterna mot beslutet.
BrInnEr För SkOlan. Anders har arbetat inom skolan i
hela sitt liv. Han har varit lärare på högstadium och gymnasium
och har även arbetat med fortbildning och skolutveckling.
Men frågan är om det inte är hos de yngsta skolbarnen
han har sitt hjärta. Under sin sista yrkesverksamma tid
arbetade han med ett projekt, vars mål var att ge barn
undervisning i engelska redan från årskurs 1.
– Jag skapade ett eget undervisningsmaterial utifrån
huvudtanken att alla sinnen och hela kroppen ska engageras
i inlärningen. Materialet bestod bland annat av leksaker,
bilder, sånger och textkort. Lektionerna präglades
av humor, lek och agerande och alla lektioner hölls på
engelska kompletterat med mitt kroppsspråk.
Projektet gick bra. Ett förlag blev intresserat av Anders
metodik och gav senare ut hans undervisningsmaterial.
Efter sin pensionering och flytten till Singö vände sig
Anders till Singö skola och erbjöd engelskaundervisning för
de yngsta barnen. Gratis. Till stor del av egoistiska skäl.
– Det är roligt att undervisa och jag saknade det! Jag
slutade inte med undervisningen förrän jag fyllt 78 år.
Anders tror att det centrala i all undervisning är att bygga
upp barnens självförtroende, att uppmuntra och bekräfta.
– Vetande växer inifrån, det är inget som kan växa
utifrån. Jag har försökt lära barnen att det arbete de utför i
skolan är något värt, något att respektera och vara stolt över.
Genom sitt okonventionella undervisningsätt var Anders
i flera avseenden före sin tid när det gäller metodik.
– Jag använde sällan vanliga läromedel. I svenska gav
jag eleverna en tom skrivbok som vi fyllde genom att arbeta
Anders flyttade
från Skellefteå
till Singö efter sin
pensionering 1994
tillsammans med
sin fru Eddy,
och bosatte sig i
det sommarhus
familjen haft
sedan 80-talet.
tillsammans. Jag tror på att blanda ämnen. Det går fint att
öva sig att räkna på engelskalektionen. Jag är tveksam till
prov och tester – de är nog mer till för lärarna än för barnen.
SIBErak. Kanske var det lärarens glädje över att se människor
växa, som inspirerade Anders att 2004 starta Singö
Berättarakademi (Siberak).
– Vi har alla behov av att känna att det jag säger är någonting
värt. Att någon lyssnar.
Ramarna kring Siberak är lösa. Det finns ingen formell
styrelse och det kostar inget att vara med. Verksamheten
kallas Berättardags och drivs främst av Anders, författaren
Erik Eriksson och församlingsprästen Håkan Sandvik.
Berättardags har tre träffar per år. Varje träff har ett tema
och deltagarna välkomnas att lyssna och själva
berätta något kring temat. Ibland bjuds gäster in, Nästa
Berättardags
men inte för att hålla föredrag. Deltagarna tar
4 september
själva med sitt fika. Hittills har det oftast varit Välkommen!
runt 20 personer vid träffarna – både singöbor,
sommargäster och deltagare från orter i när heten.
– Berättardags syfte är att levandegöra det förflutna med
bygdens egna invånare som kunskapskällor, men också att
vitalisera vardagens berättare och berättelser, som en motvikt
till massmediernas dominerande berättarkultur.
BOrtOm DEt kOnkrEta. Anders delar gärna tankar om
livet och människan och är heller inte främmande för andlighet.
– Det finns absolut en andlig verklighet, något mer än det
konkreta. Se bara på konsten, hur till exempel en dikt eller
bild skapas inifrån en människa.
När det gäller kyrka, tro och Gud är han dock mer försiktig.
Han definierar sig själv som passiv församlingsbo och
klentrogen.
– Jag går stundom till kyrkan. Det är en god plats att
hinna ikapp sig själv. Jag uppskattar lokalen, musiken och
stämningen. Jag är också nyfiken på det som sägs.
– Jag förstår människors behov av tro, men har själv svårt
att förhålla mig till Gud på ett personligt plan. Jag är övertygad
om att godheten till slut vinner – annars skulle vi inte
finnas till. Det vi människor kan och bör göra är att göra gott
där vi är. Då sprids godheten som ringar på vattnet.
text och bild: ingrid eliasson