Vasst, vassare, Bollsta... - SCA

nar vi en natt till och säger att vi måste åka hem direkt på
morgonen.
Nu sitter vi på en liten höjd och har ett vackert myrlandskap
framför oss. Kvällen är lugn och inga djur visar sig.
Tystnaden bryts
Efter fyra timmar, runt halv tio på kvällen, bryts tystnaden av
ett kraftigt flåsande bakom gömslet. Vi formligen flyger mot
kameran och fotogluggarna och samtidigt rundar en björnhona
vår utsiktsplats med en stor mörk björnhanne i hälarna.
Adrenalinet flödar till och kameraslutarna börjar smattra.
Björnhonan rusar fram till åteln och börjar slita loss köttstycken
som hon äter med god aptit. Hanen fortsätter med
sitt flåsande och cirkulerar runt honan som ett ånglok. Hans
andedräkt syns i den svala vårkvällen när han grenslar en
ung tall som går av i hans försök att märka revir. Beteendet
fortgår men efter en dryg halvtimme springer honan in i
skogen med den flåsande björnhannen efter sig.
Vi sjunker ner i våra stolar och konstaterar lugnt att björnarna
gett sig av och att deras parningsbestyr fortsätter på
någon annan plats.
Ett vackert kvällsljus infinner sig över myren – då händer
det otroliga.
Vildmarksstämning
Björnhonan kliver fram längre bort på myren med hanen
i släptåg. De går lugnt runt varandra och plötsligt släpper
honan till och parningen är ett faktum. En flock med sångsvanar
flyger förbi med den rosa kvällshimlen som fond och
trumpetar – vildmarksstämningen förstärks ytterligare.
Under akten, som pågår i en halvtimme, uppenbarar sig
en tredje björn. Det är en liten hanne som nyfiket ställer sig
på bakbenen i bakgrunden och betraktar de två i älskogen.
Den större hannen blänger på sin åskådare som genast rusar
iväg för att inte hamna i slagsmål.
Dimmorna stiger över myren i skymningen och björnarna
avslutar parningen.
På morgonen styr vi kosan hem igen, glada och med
många nya bilder i bagaget. Trägen vinner alltid.
TexT OCH FOTO Peter Lilja/N
” Efter fyra timmar, runt halv tio på kvällen,
bryts tystnaden av ett kraftigt flåsande
bakom gömslet.”
17