PDF-fil

I bibeln talas det om bävan som en naturlig reaktion för skapelsen i mötet med Skaparen. ”Han ser på jorden
och den bävar”. (Ps 104:32) Kan du se hur det finns ett samband mellan denna skälvande bävan, fruktan och
friheten att gå in i det Gud har berett. Frihet att bli beklädd med kraft. Där Gud är där är alltså på samma
gång friheten och helig bävan. ”Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan.” (Ps 2:11)
Mose möter hos Gud både det personliga och intima tilltalet –”Mose, Mose” (2 Mos 3:4) som följs av en
tydlig och personlig kallelse men han möter också Guds vrede 4:14, när Mose ber att Gud ska ta vem om
helst förutom honom. Det är samma Gud, samma röst, samma heliga kärlek och vi kan inte förenkla Gud till
något Han inte är. Fast vi får kalla Gud för pappa så kan vi aldrig bli familjära med Honom. Aslan är inget
tamt lejon säger herr Bäver i C.S Lewis ”Häxan och lejonet”. Gud utväljer och han ämnar låta sin vilja ske.
Vad har vi att säga om det? Att frukta Gud är naturligtvis inte att leva i rädsla om straff, (det besjunger ju
Sakarias när Johannes fötts Luk 1:74 – mäktigt!) utan att veta vem man har att göra med.
”Där Guds Ande är där är frihet” (2 Kor 3:17), men vi ser hur den första församlingen som var uppfylld av
helig Ande bävade inför Gud när Ananias och Safira förgjordes. (Apg 5) Även Petrus bävade inför Jesus när
han såg hans kraft vid Genesarets sjö. (Luk 5, Matt 8:23ff)
Är det en förutsättning för att Petrus skall se att han inte har något egentligt val? Att hans liv är för alltid
bundet till Jesus, inte för vad han, Petrus har gjort, utan för Jesus kallelse och plan för honom. ”Herre till
vem skulle vi gå, du har det eviga livets ord och vi tror att du är Guds helige”, säger Petrus när många andra
lämnande Jesus. (Joh 6:69)
2. Gudsfruktan leder också till en inre frid som övervinner världen.
Det är en frid som denna världen inte kan erbjuda. Är det så att bara den som har slutit fred med Gud,
kapitulerat inför honom och gett upp sig själv, kan ta emot friden och få del av Guds makt och Guds kraft?
Bara då man är s.a.s. jordad, kan kraften tas emot utan att den förgör eller missbrukas. Gud som är
fruktansvärd kallas på samma gång för ”Herren vår frid”. (Dom 6:29) Jesaja ger messias namnen ”Mäktig
Gud… Fridsfursten”. (Jes 9:6) Det är genom att ha frid som Jesus tjänar i Guds kraft. Jesus är fylld av Guds
Ande och har frid mitt i stormen. I kaos så har han full auktoritet över det onda. Vi behöver kraft!!! Men är
det Gud som försöker skydda oss från sig själv genom att hålla tillbaka kraften? Här blir det paradoxala
tydlig. Vi behöver Guds kraft för Gudsrikes liv men samtidigt är den livsfarlig. Helt avgörande och
nödvändig, men kan bara nalkas och tas emot under Guds beskydd och instruktion.
”Mose tog staven i handen” och började vandringen tillbaka till Egypten. (2 Mos 4:20) Den såg inte mycket
ut för världen, men det fanns inget mäktigare än Mose stav. Mose håller i kraften. Han har den i handen eller
den är för handen. Guds rike är kraft och som engelsmännen uttrycker det, ” The Kingdom of God is at
hand”. Vi måste hålla i den livsfarliga ledningen och det är bara genom att låta kraften gå igenom oss som vi
kan bli använda i Guds rike.
På vägen tillbaka till Egypten så står det om en märklig händelse ”på ett viloställe kom Herren emot Mose
och ville döda honom”. (4 Mos 4:24) Är detta ett profetiskt ord som bekräftar att vi först måste dö för att
leva i Guds kraft? Är det så att Gud känns som en motståndare många gånger när vi söker hans väg och
kraft. Kan det vara så att Gud måste döda för att kunna göra levande. Bara den som är död för världen
kan leva i Guds fulla kraft. Vilken enorm kraft, frihet och frid finns det inte när en människa eller vi som
församling räknar oss som döda för världen men lever för Gud.
I helgen så påminde Gud oss om ett ord: ”Innan jag fick lida for jag vilse, men nu tar jag vara på ditt
ord”.(Ps 119:67) Ofta är det när jag skakas om och när ondskan blir påtaglig, som allvaret står klart för mig.
När jag skådar döden i vitögat som jag inser allvaret och upplever den respekt som är nödvändig.
Jag behöver Gud. Jag behöver hans kraft och jag behöver möta honom på hans villkor. Hebreerbrevets
författare skriver ”Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.” (Hebr 10:31)
Det är underbart och förfärligt på samma gång. Ljuvligt och outhärdligt men det är i den spänningen som vi
älskar och tjänar med bävan i Guds kraft.