2. Öppen intervju - man försöker förminska det inflytande som ...

2. Öppen intervju
- man försöker förminska det inflytande som intervjueraren och intervjuschemat har på svaren
* man strävar efter att komma respondentens „riktiga“ tankar närmare på spåret än när man gör en
strukturerad intervju. (Men man kan även sträva efter någonting helt annat – det nämnde jag i en
föreläsning)
* när man gör öppna intervjuer hoppas man, att respondenten säger någonting sådant som
forskaren inte hade väntat och därför försöker man undvika sas stoppa in ord i respondentens mun
* förhållandet mellan intervjuare och respondent blir mer jämbördig än fallet är med en
strukturerad intervju => ingen garanti för, men ändå möjliggör att respondenten inte bara blir ett
„objekt“, utan en „medarbetare“
- En beskrivning på hur man genomför en öppen intervju finns i Robert K. Mertons och Patricia L.
Kendalls (1945/46) artikel „The Focused Interview“:
* vid tiden för Andra Världskrigets slutskede forskade de i hur respondenterna uppfattade en
krigsfilm. Man genomförde en gruppintervju, men de råd som de ger om att intervjua kunde lika
bra gälla individuella intervjuer
- råd för genoförandet av en intervju:
1) Minimera intervjuarens inflytande. Man leder och riktar respondenterna så lite som möjligt
=> helst ostrukturerade frågor. Jf:
# Ostrukturerad: Vad tyckte ni mest om i filmen?
# Halvstrukturerad: A) Gav broschyren er någon sådan ny information, som ni inte
visste från förut? (Reaktion = strukturerad, stimulus = ostrukturerad)
B) Hur kändes det, när Joe blev frigiven från militärtjänst pga psykoneurologiska
problem? (tvärtom)
# Strukturerad: Gav filmen intryck av, att tyskarna var bättre, lika bra eller sämre
utrustade med vapen än amerikanarna? (här har intervjuaren kontroll över både frågan och
uppsättningen möjliga svar)
* att ha med ostrukturerade frågor är viktigt åtminstone i början. Senare kan intervjuaren pga andra
målsättningar mer behöva aktivt leda intervjun – även då är det bättre att använda
halvstrukturerade än helt strukturerade frågor
* då och då vill respondenten „byta om rollerna“, frågar om intervjuarens åsikt. Det kan vara ett
tecken på att respondenten förbereder sig för att snart komma med en viktig ståndpunkt och vill
först säkra sig om intervjuarens gillande
# då är det bättre att intervjuaren inte säger sin egen åsikt, utan svarar med en fråga
som omformulerar respondentens fråga till någonting från vilket hon/han kan fortsätta:
R: Trodde tyskarna, att flickan börjar samarbeta med dem?
I: Ni menar, att det var oklart om hon kommer att göra det eller inte?
R: Jovisst. Det gick ju till på ett sådant sätt, att /.../
* intervjun baserar sig inte på en bestämd uppsättning frågor, utan på några allmänna teman som
man tar upp. Man börjar på ett öppet sätt, man försöker vänta tills respondenten själv kommer in på
de teman som intresserar oss. Det sker inte varje gång in samma ordning. Om det är något tema
som inte blir behandlat annars, försöker man på ett finkänsligt sätt att leda respondenten på det
önskade spåret, gärna med hjälp av hennes egna ord och på ett sätt som har ett samband med det
som man redan talat om.

2) Konkretisera: man vill få respondenten att tala konkret, att anknyta till sina egna erfarenheter
och exempel, så att diskussionen inte förblir på ett allmänt plan
I: Kan ni säga exakt vilken scen det var i filmen som ni upplevde på ett sådant sätt?
* det händer ofta, att respondenten hålls på ett allmänt plan. Man ber då henne/honom att
konkretisera sitt svar, men intervjuaren definierar inte exakt, på vilket sätt respondenten skulle göra
det
3) Svaren ska vara tillräckligt omfattande. Man vill ha tillräckligt med material för att...
a) kunna säga om de reaktioner förekom som man väntade sig;
b) ge även oväntade reaktioner ett tillfälle att uppstå
c) intervjun blir hjälplig vid tolkandet av den information som man har tidigare
* för att alla önskade teman skulle kunna bli behandlade, behöver man då och då ändå leda
intervjun: ta upp nya teman eller tvärtom, återkomma till ett tema som respondenten redan bytt till
någonting annat
# om respondenten byter tema kan det betyda, att det förra temat redan förlorat sitt
intresse ELLER att han/hon vill undvika tala om det tex pga emotionella skäl (blir synligt i form av
pauser, självrättfärdigande repliker, tonfall osv) => man tar upp temat på\ nytt vid ett senare skede
# om intervjuaren behöver byta tema är det bäst att vänta på „nyckelord“ som ger
bytet ett smidigare förlopp (dvs. åsnebrygga):
R: När det här kriget är över, börjar det säkert snart ett nytt. Sedan Kain dödade Abel
har det ständigt krigats någonstans. Så länge som finns människor, finns krig.
I: På tal om Kain, kunde vi inte också kalla honom en förbrytare? Minns ni vad man sade
om förbrytare i filmen?
* speciellt i gruppintervjuer kan man ta upp ett tema som någon behandlade tidigare, men som då
lämnades åt sidan.
* speciellt mot intervjuns slut kan det hända, att man märker att tiden börjar ta slut och flera teman
ännu behöver behandlas. I så fall kan man vara tvungen att byta tema utan förberedelser. Bättre om
man inte skulle behöva göra det.
# „En intervjuare som ställer många frågor utan att ordentligt lyssna på svaren är som
ett litet barn, som har sått ett frö i marken och gräver ständigt opp det för att se om det har grott.“
(Merton & Kendall). „Man skall aldrig ta upp ett tema, om man inte har bestämt sig för att
behandla det ordentligt.“
4) Autenticitet: Intervjun borde visa samband som de olika teman har med respondentens
värdeomdömen och emotioner, så att det blir möjligt att få en uppfattning om hur viktiga de är för
henne/honom.
* dels rör sig intervjun på det ytliga planet. Syftet är att den „fördjupas“, att man får veta om de
symboler, rädslor, känslor och föreställningar som respondenten förknippar med de olika teman.
a) man frågar om känslor: „Hur kändes det, när...?“
b) man upprepar respondentens öppet eller implicit känslomässiga uttryck. Om
intevjuaren upprepar dem, signaliserar det att känslorna är tillåtna och uppmuntrar respondenten att
fortsätta i samma anda. Atmosfären blir förtrolig: intervjuaren „förstår“.
c) man tar upp situationer, som respondenten personligen känner till och som har ett
samband med intervjutemat => det blir lättare att formulera ens känslor

- Det som M & K beskriver kunde kallas en „djupintervju“ (speciellt när man tänker på punkt 4).
Men öppna intervjuer kan ha även andra syften än autenticiteten, varje gång är den inte alls viktig
(expertintervjuer; människor i en specifik roll)
* Harvey L. Sacks: „Om du vill veta vad som pågår i människors huvuden ska du inte bli sociolog
utan hjärnkirurg“!
- Transkribering:
beroende på vilka saker man fäster vikt vid i analysen kan man av intervjun göra...
a) bara fältanteckningar (anteckningsblock + penna);
b) en inbandning, som man transkriberar delvis ordagrant, delvis som koncept;
c) en inbandning som man transkriberar ordagrannt i sin helhet;
d) en inbandning som man transkriberar i sin helhet med specialtecken för
kommunikationens icke-verbala egenskaper
* att göra en transkription är ett tidskrävande arbete, speciellt om man använder specialtecken.
Fördelen är att man får en bättre helhetsbild på materialet och får det lättare att vid analysen beakta
exakta ordalydelser. Specialtecknen kan vara bra för analysen av kommunikationen vid intervju-
(diskussions-) tillfället: t ex en paus kan vara ett tecken på osäkerhet; man märker om någon
avbryter en annan, om någon höjer rösten osv.
}=> mitt förslag: hur typen av transkription beror på analysens syfte:
typ av
transkription \
analysobjektet
„objektiva“
fakta
diskurs,
argumentation
känslor
kommunikation
fältanteckningar delvis
transkription
X (X)
ordagrann
transkription
(X) X
transkription m
specialtecken
X (X)
- det finns ett antal olika sätt att amvända specialtecken. Hur invecklat system man använder beror
också på syftet med ens undersökning
- Exempel från David Silverman och Jokinen, Juhila & Suoninen + mina förslag (följande):
X

Ett urval specialtecken för transkribering av intervjuer
(.)
– kort, men märkbar paus
(2)
– längre paus, vars längd man anger i sekunder
=
– det finns ingen märkbar paus mellan olika personers repliker
A: Det är jag inte [säker på.
B: [Vad menar du egentligen?
– en ny replik börjar innan den föregående repliken avslutats
ord
– ord som uttalas sakta
(ord)
– transkriberarens antaganden om ord som hörs dåligt
((skakar sitt huvud))
– transkriberarens beskrivningar av icke-verbal aktivitet
[jämför med tidigare citat!]
– kommentarer, som tilläggs under analysens gång
>ord<
– ord, som talas snabbt
– ord, som talas långsamt
ord
– ord, som betonas
ORD
– ord, som talas med hög röst
.hhh
– hörbar inandning; hhh utan punkt betyder utandning
o:rd
– vokalen före kolonet är lång