Tjänstemannasvenska

Diagnostisering
8
Det finns olika undergrupper av tvångssyndrom men både tvångstankar och tvångshandlingar ingår alltid
i dem i någon form. Det är ytterst viktigt att syndrom diagnostiseras. Också måste man känna med sig att
ens tankar eller beteende är oresonliga. Dock även om patienten förstår den här absurditeten av sina
maner är han oförmögen att förändra dem utan behandling.
Symptom
Symptom är mycket individuella. Typiskt handlar tvångstankar om nedsmutsning, haverier och skador
eller ordning och symmetri. Ovanligare är tankar som gäller somatiska symptom eller samling av onödiga
saker. Med några patienter finns det också religiösa, sexuella eller våldsamma tvångstankar men sådant
är relativt sällsynt.
Tvångshandlingar är ofta rituella och görs för att någon imaginär katastrof eller olycka kunde på så sett
undvikas. Om patient avstår från sitt tvångsbeteende då upplever han stor ångest. De vanligaste
tvångshandlingarna är granskningar (till exempel att säkra om dörren blev låst), tvättning av sig själv och
andra putsningar eller upprepningar av någon sats i minnet. Att ställa i exakt ordning eller att räkna är
ovanligare beteende.
Behandling med psykoterapi
För det mesta används det behavioristiska och kognitiva metoder när det gäller tvångssyndrom och
deras behandling med psykoterapi. Till de behavioristiska terapierna hör så kallade exponering och
responsprevention som metoder. Patienter blir exponerade till situationer eller föreställningar som
producerar ångest och så förhindras deras rituella beteenderespons. Med den här processen blir det så
småningom onödigt för patienten att kontrollera sin ångest med tvångshandlingar.
Grundidén med de kognitiva terapierna är däremot att hjälpa patient formulera och också testa i
praktiken sådana uttydningar av tvångssymptom som är mindre hotande och därmed mindre
ångestfulla. Genom diskussioner med terapeuten försöker patienten förändra sin negativt utvidgade
uppfattning av ansvarighet och hitta nya tanke‐ och beteendemodeller.
Både behavioristiska och kognitiva metoder har bevisats att antingen bota tvångssyndrom helt och hållet
eller åtminstone mildra symptom mycket effektivt.
Källor
Foa, E. B., Kozak, M. J. (1995). DSM‐IV field trial: Obsessive‐compulsive disorder. American Journal of
Psychiatry, 152, 90‐96.
Marks, I. (1997). Behaviour therapy for obsessive‐compulsive disorder: A decade of progress. Canadian
Journal of Psychiatry, 42, 1021‐1027.