Tjänstemannasvenska

19
• För det tredje, trovärdigt upprätthållande av prisstabilitet minskar sannolikheten att
privatpersoner och företag uppskjuter resurser från produktiv användning för att gardera mot
inflation.
• För det fjärde, skatte‐ och välfärdssystemen kan skapa onaturliga sporrar som förvrider
ekonomiskt beteende. När prisstabilitet är rådande kan skatte‐ och socialförsäkringssystemens
snedvridande effekter elimineras.
• För det femte, inflation beskattar på kontantinnehav.
• För det sjätte, upprätthållande av prisstabilitet förebygger godtycklig återdelning av
förmögenheter och omsättningar. De svagaste grupperna i samhället lider oftast mest av inflation
därför att deras medel för att gardera mot inflation är begränsade. På så sätt befrämjar
prisstabilitet social sammanhållning och stabilitet.
Genom att upprätthålla prisstabilitet bidrar centralbanken till breda samhällsekonomiska mål, liksom
högre levnadsstandard, hög ekonomisk aktivitet och bättre sysselsättningsutsikter.
HIKP: index som närmast approximerar prisförändringar över tiden i en representativ korg av
konsumtionsutgifter (varor och service).
13. Utsläppshandel
Anne Koivisto
Växande bekymmer för en klimatförändring som förorsakas av ökande koldioxidutsläpp, har väckt
mänsklighet att tänka, hur vi kan stoppa förändringen utan att vi behöver förminska ekonomisk tillväxt
och vilka metoder som ska förorsaka minst kostnader för nationalekonomier.
FN:s uppgifter mot klimatförändringen
FN började förbereda ett klimatavtal år 1988. Det ledde en födelse av Kyoto protokoll år 1997 och den
trädde i kraft år 2005. Giltighetstiden för avtalet är 2008‐2012. FN ställde upp för att förminska
växthusgaser på samma nivå som de var år 1990.
Utsläppshandels mekanism
Utsläppshandeln i Kyotoprotokollet baserar sig på en cap‐and‐trade metod i enighet med amerikanska
exempel angående utsläppshandeln för svaveldioxid år 1995. Efter tio år hade svaveldioxidutsläpp
minskat mer än den ursprungliga målsättningen var. I cap‐and‐trade metoden ska man först bestämma
över vilka företag som ska delta i utsläppshandelssystemet och över totalmängden av
utsläppsrättigheter. Utsläppsrättigheterna är ett tak (cap) för växthusgasutsläppare.
Stater delar utsläppsrättigheter till företag som måste delta i utsläppshandeln. Utsläppshandeln har
delats i olika perioder som tar ett år. Alla deltagare måste rapportera om sina växthusgasutsläppare efter
perioderna och de måste ha samma antal rättigheter som de har utsläppare.