Tjänstemannasvenska
Tjänstemannasvenska
Tjänstemannasvenska
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
16<br />
samtidigt tänka på sådana saker. Argumentet kallades för mästarargument eftersom Berkeley litade<br />
mycket på det.<br />
Kritik<br />
Om vi tycker att ett objekt existerar bara när vi tänker på det, ser det ut att objektets existens slutar när<br />
vi slutar tänka på det. Berkeley påstod ändå att det inte är vad som händer när vi slutar tänka på något<br />
objekt. Han påstod att Gud förnimmer objekt fast ingen människa tänker på dem. Är de verkligen så att<br />
Gud tar hand om objektens varaktighet. Och det ser ut att Gud förnimmer objekten på samma sätt som<br />
människas common sense. Det är otroligt. Berkeleys teori ökar också antalet möjliga objekt. Om varje<br />
medveten människa har sina egna tankar i stället att det till exempel skulle vara ett träd så existerar det<br />
lika många träd som det finns tänkande subjekt.<br />
Källor<br />
Wedberg, Anders: A History of Philosophy; Volume 2 The Modern Age to Romanticism.<br />
http://plato.stanford.edu/entries/berkeley/<br />
http://fi.wikipedia.org/wiki/George_Berkeley<br />
http://sv.wikipedia.org/wiki/George_Berkeley<br />
11. Donald Davidsons teori om semantik av anföringstecken<br />
Jani Sinokki<br />
Semantik hör till språkfilosofi och forskar i betydelse. Den strävar efter att förklara den mekanismen som<br />
möjliggör att ord kan tyda på objekt. Semantiska teorier strävar efter att konstruera en omfattande<br />
totalbild om hur språk fungerar.<br />
Ett litet men besvärligt problem inom semantiken handlar om anföringstecken. Det är familjär för alla<br />
kompetenta språkbrukare hur anföringstecken fungerar, och det vållar inget problem för oss att hur<br />
citera någon annans ord. Därför är det mycket intressant att man inte kan förklara på den semantiska<br />
nivån hur så ett enkelt språkligt instrument fungerar.<br />
Problem med anföringstecken<br />
Det första problemet med semantik av anföringstecken är frågan om vad ett uttryck mellan<br />
anföringstecken denoterar. Utan anföringstecken denoterar ordet sin normala denotation. Till exempel i<br />
normalt bruk denoterar egennamnet ”Aristoteles” en filosof som levde på 300‐talet f.Kr. och som<br />
studerade vid Platons akademi. När man stället det här namnet inom anföringstecken denoterar det inte<br />
den här personen utan hans namn.<br />
Andra problem som gäller anföring är den mekanismen som anföring denoterar med. I vissa avseenden<br />
är det klart att ett uttryck mellan anföringstecken nämner samma uttryck som finns mellan<br />
anföringstecknen. Emellertid är det inte så klart att det som händer då är så kallad autonomisk