Tjänstemannasvenska
Tjänstemannasvenska
Tjänstemannasvenska
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Tjänstemannasvenska</strong><br />
ALLMÄN ÖVERSIKT<br />
Extra kurs för samhällsvetare<br />
Åbo universitet / Språkcentret<br />
Lektor Ilkka Norri (red.)<br />
05/2009
Förord<br />
2<br />
Sedan många år tillbaka har lektor Ilkka Norris tjänstemannakurs i svenska vid Åbo universitets<br />
språkcenter bestått av tre delar. Gruppen har 30 timmar kontaktundervisning, där man koncentrerar sig<br />
på muntliga färdigheter samt på att skriva uppsatser och referat, o.d.<br />
Studerandena läser och övar grundgrammatiken via webben med hjälp av Språknätet som planerades<br />
och konstruerades redan på senare delen av 1990‐talet i samarbete mellan språkcentren i fyra finländska<br />
högskolor, Åbo universitet, Tammerfors universitet, Helsingfors universitet samt institutionen för språk<br />
och kommunikation vid Helsingfors handelshögskola. Denna del innehåller även en grupp övningar under<br />
titeln ”Människan i arbetslivet”. Övningarna rapporteras med hjälp av en studiedagbok som sedan<br />
skickas till läraren.<br />
För det tredje skriver studerandena självständigt en fritt vald essä med anknytning till huvudämnet.<br />
Detta häfte är en samling av dessa essäer. Endast de grövsta språkfelen har rättats av läraren.<br />
Åbo 6.5.2009<br />
Ilkka Norri, FL, lektor i svenska
INNEHÅLL<br />
PSYKOLOGI<br />
1. Utveckling till expert i perceptuell‐motoriska färdigheter Henri Olkoniemi 4<br />
2. Personlighetsstörningar Anniina Vatanen 5<br />
3. Beteendestörningar hos barn och ungdomar Terhi Laakio 6<br />
4. Tvångssyndrom Lauri Östman 7<br />
5. Beroende Maija Mäki 9<br />
6. Sexuellt utnyttjande av barn Susanna Hokkanen 10<br />
7. Emotionellt instabil personlighetsstörning och schematerapi Linda Tavio 11<br />
8. Sociometrisk metod Essi Valo 12<br />
FILOSOFI<br />
9. Thomas Hobbes Pasi Nordlund 14<br />
10. George Berkeley Mikael Kylänpää 15<br />
11. Donald Davidsons teori om semantik av anföringstecken Jani Sinokki 16<br />
NATIONALEKONOMI<br />
12. Prisstabilitet och Europeiska Centralbanken (ECB) Tanja Mäkelä 18<br />
13. Utsläppshandel Anne Koivisto 19<br />
SOCIOLOGI<br />
14. Historisk sociologi och mikrohistorisk synpunkt Rebekka Tolonen 20<br />
15. Det kulturella kapitalets inverkan på utbildning Eero Lemola 21<br />
16. Familjeformer Sini Vesterinen 23<br />
17. Émile Durkheim Anne Salminen 24<br />
18. Michel Foucault och teori om makt och kunskap Anette Almgren 25<br />
19. Ferdinand Tönnies Ilona Jaakkola 26<br />
20. Ulrich Beck Hanna Mäkihonko 27<br />
21. Edward Westermarck Hannu Lehti 28<br />
EXTRA LÄSNING<br />
22. John Stuart Mills moralfilosofi Matias Karjalainen 30<br />
23. Michel Foucault Susanna Aho 31<br />
3
PSYKOLOGI<br />
1. Utveckling till expert i perceptuell‐motoriska färdigheter<br />
Henri Olkoniemi<br />
4<br />
Med perceptuell‐motoriska färdigheter menar man sådana färdigheter där motorik och perception<br />
tillsammans efterstävar något kollektivt mål. Experter på de här färdigheterna tar även hänsyn till miljö<br />
och de har alltså fokuserats på sensomotorisk positionskontroll. Till exempel att man lyfter upp ett glas<br />
vatten som stor på bordet. För att göra detta behövs det att man ser glaset. Med hjälp av den här<br />
visuella informationen kan man röra sin hand mot glaset, d v s att man måste kunna använda motorik.<br />
Utöver den visuella informationen behöver man sensorisk information angående handen. Med hjälp av<br />
den sensoriska informationen kan man reglera sitt grepp om glaset så att glaset inte faller eller går<br />
sönder. Därtill kan man kontrollera sin handsrörelse så att vatten inte skvalpar över och glaset rör sig på<br />
läpparna.<br />
Utveckling till expert i att dricka vatten är inte för all del intressant. Mer intressant är bland annat det<br />
hur man blir expert i till exempel olika idrottsgrenar eller på yrken som förutsätter perceptuell‐motorisk<br />
färdighet.<br />
Inlärning<br />
Utveckling till expert i fråga om perceptuell‐motoriska färdigheter kräver inlärning. Inlärningen utvecklar<br />
man steg för steg. Först brukar funktionen gå långsamt och tenderar att gå fel. Småningom utvecklas<br />
funktionen till att vara sömfri men man kan också gå fel senare.<br />
Bakgrunden till allt detta är centralnervsystemets utformning. När man tränar på kort tid, blir<br />
färdigheten starkare på centralnervsystemets plan. Rättare sagt betyder det att kommunikationen<br />
mellan hjärnceller blir känsligare. Den här stärkningen fortsätter på timmar. Långfristig träning leder till<br />
mer permanenta ändringar och det leder till bättre utförande. På cellnivån betyder det att hjärncellerna<br />
formar nya kommunikationsvägar mellan varandra. Träningen behöver inte alltid vara konkret.<br />
Föreställningsträning har inverkan också på centralnervsystemet.<br />
Inverkande faktorer<br />
Det finns flera faktorer som påverkar utvecklingen till expert i perceptuell‐motoriska färdigheter. De här<br />
faktorerna kan man dela i primära och sekundära faktorer och händelser. De primära faktorerna<br />
innehåller delfaktorer som är genetiska, träningsmässiga och psykologiska. Med gynnsamma gener är<br />
början av utvecklingen lättare.
5<br />
Utvecklingen till expert behöver alltså träning som är långvarig och som man binder sig vid. För en sådan<br />
träning måste man ha varierande psykologiska egenskaper, till exempel träningsmotivation och positiv<br />
inställning mot träning av sin egen färdighet.<br />
Sekundära faktorer innehåller i så fall miljön och kontexten. Kontext eller kultur beror på vilken färdighet<br />
man tränar. Kontexten bestämmer bland annat hur lätt det är att upphinna expertnivån.<br />
Källor<br />
Olkoniemi, H. (2009). Ekspertiksi kehittyminen havainnollis‐motorisissa taidoissa.<br />
2. Personlighetsstörningar<br />
Anniina Vatanen<br />
Begreppet personlighetsstörning beskriver en starkt avvikande personlig egenskap som skiljer sig från<br />
samhällets normer. Man kan beskriva det som individens konstanta vana att tänka och uppföra sig på ett<br />
sätt som ändå avviker från omgivningens förväntningar. Individens tänkesätt och beteende är<br />
annorlunda än andra människors tänkesätt och beteende, och man kan ha svårigheter med<br />
impulskontroll. Dessa skillnader visar sig i individens perception, tankar, känslor i situationer som kräver<br />
interaktion med andra människor. Personlighetsstörning är en stabil och kronisk störning och en individ<br />
blir ofta begränsad till många vardagliga saker. Behandlingen av olika personlighetsstörningar beror på<br />
vilken kategori de hör till.<br />
Det är viktigt att ha i åtanke att det inte finns några tydliga gränser mellan socialt accepterade och socialt<br />
avvikande skillnader. Beroende på kulturella värderingar kan samma beteende betraktas som normalt<br />
eller som en störning. Därför är det extra viktigt att göra en skillnad mellan personlighetsstil och<br />
personlighetsstörning.<br />
Tillkomsten av personlighetsstörning<br />
Personlighetsstörning är ofta konsekvensen av störningar i barnets utveckling. Barnets utveckling kan bli<br />
störd av många orsaker, t ex om barnen inte får tillräckligt med vård eller om det känner sig otryggt.<br />
Ostadighet, underkännande eller oskäliga krav i familjen ökar risken för utvecklingsförlopp som leder till<br />
personlighetsstörning. Med personlighetstörningar är det också ganska vanligt att man t ex inte har lärt<br />
sig sociala skickligheter eller att ens moraliska tankeförmåga inte utvecklats tillräckligt.<br />
Personlighetsstörningar är delvis ärftliga. Några ärftliga drag och temperament kan utsätta en individ för<br />
personlighetsstörning. Några personlighetsstörningar som narcissistisk och tvångsmässig<br />
personlighetsstörning är mera ofta ärftliga än de andra personlighetsstörningarna.
Diagnostiska grupper<br />
6<br />
Man kan ställa psykiatriska diagnoser med hjälp av DSM‐IV. DSM‐IV är en diagnostisk manual som<br />
definierar tio personlighetsstörningar som man kan fördela i tre grupper. Grupp A består av udda eller<br />
excentriska störningar. Där finns paranoid personlighetsstörning, schizoid personlighetsstörning och<br />
schizotyp personlighetsstörning. Dramatiska, emotionella eller oberäkneliga störningar utgör gruppen B.<br />
I grupp B finns det antisocial personlighetsstörning, borderline personlighetsstörning, histrionisk<br />
personlighetstörning och narcissistisk personlighetsstörning. I grupp C finns räddhågade störningar som<br />
fobisk personlighetsstörning, osjälvständig personlighetsstörning och tvångsmässig<br />
personlighetsstörning.<br />
Källor<br />
Lönnqvist, Heikkinen, Henriksson, Marttunen, Partonen (toim.) (2001): Psykiatria.<br />
http://sv.wikipedia.org/wiki/Personlighetsst%C3%B6rning<br />
3. Beteendestörningar hos barn och ungdomar<br />
Terhi Laakio<br />
Inledning<br />
Beteendestörningar är bland de vanligaste psykiska störningarna hos barn och ungdomar. Det kan visa<br />
sig hos barnet genom asocialt, våldsamt eller utmanande beteende, som inte är normalt för barnets<br />
åldersnivå. Beteendestörningarna är långsiktiga och upprepade. De är vanligare hos pojkar och ungefär<br />
3‐8 % av alla barn i skolålder har sådana här störningar. Störningen påverkar barnets relationer till<br />
omgivningen och hela livssituationen.<br />
Symptom och diagnos<br />
Utmärkande drag i beteendestörningar är slagsmål, mobbning, brutalitet mot människor eller djur,<br />
skadegörelse, eldanläggning, snatteri, upprepade lögner, skolk, raserianfall och rymning från hemmet.<br />
Den diagnostiska och statistiska manualen angående psykiska störningar (DSM‐IV) delar<br />
beteendestörning och trotsstörning i skilda klasser.<br />
Den internationella klassifikationen av sjukdomar (ICD) klassar däremot trotsstörning som en mildare<br />
form av beteendestörning. Enligt ICD delas även beteendestörningar i tre former: Man talar om<br />
beteendestörning inom familjen då barnets eller ungdomens asociala beteende endast sker hemma.<br />
Asocial beteendestörning betyder att barnets störande beteende sker i relationen med jämnåriga medan<br />
social beteendestörning talar man om då barnets störande beteende sker mot auktoriteter. Barn med<br />
social beteendestörning kan knyta vänskap med sina jämnåriga, men då oftast tyvärr med andra barn<br />
som också beter sig illa.
7<br />
Diagnosen på beteendestörningar baserar sig på barnets beteende i olika situationer. Genom att samla<br />
information av symptom och beteende från barnet i fråga samt föräldrarna och lärare, kan man få<br />
tillräckligt med information för att kunna göra en diagnos. Man kan också använda sig av frågeformulär<br />
och intervjuer som hjälpmedel för att kunna fastställa diagnos.<br />
Både DSM‐IV och ICD understryker att för att kunna sätta en diagnos måste störningarna i barnets<br />
beteende ha varit långsiktiga, skadliga för barnet självt och för dess omgivning.<br />
Bakgrund<br />
Det är svårt att med säkerhet säga vilka saker som leder till beteendestörningar. Bakgrundsfaktorerna är<br />
oftast mångtydiga. Längre brist på föräldravård kan leda till permanent illamående och vilt beteende.<br />
Barn och ungdomar kan också lära sig aggressiva och utmanande beteenden från sin omgivning. Den<br />
störda växelverkan mellan barnet och förälder, bristen på regelbundenheten och gränser hemma kan<br />
också vara orsaker till beteendestörningar. Dessutom kan även vissa gener, inlärningssvårigheter och<br />
uppmärksamhetstörningar vara bakom beteendestörningar. Ofta sker det samtidigt med andra<br />
störningar och symptom, t.ex. depression.<br />
Behandling och prognos<br />
Behandlingen av beteendestörningen är ofta individuell och kan innefatta många olika<br />
behandlingsformer. Instruktion till föräldrarna, familjeterapi och samarbete mellan hemmet och skolan<br />
kan inverka positivt på barnet med beteendestörningar. Dessutom kan individuell terapi för barnet vara<br />
hjälpfull och i grava fall kan man använda sig av läkemedel t.ex. litium.<br />
Prognosen för beteendestörningar är dålig, om man inte förmår att förändra barnets beteendemönster.<br />
Det finns ett klart samband mellan beteendestörningar, vuxen kriminalitet, asocialt beteende och<br />
missbruksproblem. Vid sättandet av prognos, är det mycket viktigt att barnet får hjälp tillräckligt tidigt.<br />
Det är även viktigt att stöda barnets omgivning.<br />
4. Tvångssyndrom<br />
Lauri Östman<br />
Tvångssyndrom (OCD) är en sinnesförvirring som kan medföra en bemärkt sänkning av patients<br />
livskvalitet. Det är inte speciellt sällsynt att lida av det här syndromet: dess livstidsprevalens är cirka två<br />
procent. Världshälsoorganisationen WHO tillräknar det under de tio sjukdomar som mest begränsar livet<br />
och förminskar ens inkomster. Därför är det viktigt att behandlingen av tvångssyndrom är tillräcklig i<br />
samhället och också att man väljer effektiva behandlingsmetoder. Det är ännu viktigare när man tänker<br />
att syndromet sällan förgår av sig själv d.v.s. utan behandling med antingen psykoterapi eller mediciner<br />
såsom fluoxetin, till exempel.
Diagnostisering<br />
8<br />
Det finns olika undergrupper av tvångssyndrom men både tvångstankar och tvångshandlingar ingår alltid<br />
i dem i någon form. Det är ytterst viktigt att syndrom diagnostiseras. Också måste man känna med sig att<br />
ens tankar eller beteende är oresonliga. Dock även om patienten förstår den här absurditeten av sina<br />
maner är han oförmögen att förändra dem utan behandling.<br />
Symptom<br />
Symptom är mycket individuella. Typiskt handlar tvångstankar om nedsmutsning, haverier och skador<br />
eller ordning och symmetri. Ovanligare är tankar som gäller somatiska symptom eller samling av onödiga<br />
saker. Med några patienter finns det också religiösa, sexuella eller våldsamma tvångstankar men sådant<br />
är relativt sällsynt.<br />
Tvångshandlingar är ofta rituella och görs för att någon imaginär katastrof eller olycka kunde på så sett<br />
undvikas. Om patient avstår från sitt tvångsbeteende då upplever han stor ångest. De vanligaste<br />
tvångshandlingarna är granskningar (till exempel att säkra om dörren blev låst), tvättning av sig själv och<br />
andra putsningar eller upprepningar av någon sats i minnet. Att ställa i exakt ordning eller att räkna är<br />
ovanligare beteende.<br />
Behandling med psykoterapi<br />
För det mesta används det behavioristiska och kognitiva metoder när det gäller tvångssyndrom och<br />
deras behandling med psykoterapi. Till de behavioristiska terapierna hör så kallade exponering och<br />
responsprevention som metoder. Patienter blir exponerade till situationer eller föreställningar som<br />
producerar ångest och så förhindras deras rituella beteenderespons. Med den här processen blir det så<br />
småningom onödigt för patienten att kontrollera sin ångest med tvångshandlingar.<br />
Grundidén med de kognitiva terapierna är däremot att hjälpa patient formulera och också testa i<br />
praktiken sådana uttydningar av tvångssymptom som är mindre hotande och därmed mindre<br />
ångestfulla. Genom diskussioner med terapeuten försöker patienten förändra sin negativt utvidgade<br />
uppfattning av ansvarighet och hitta nya tanke‐ och beteendemodeller.<br />
Både behavioristiska och kognitiva metoder har bevisats att antingen bota tvångssyndrom helt och hållet<br />
eller åtminstone mildra symptom mycket effektivt.<br />
Källor<br />
Foa, E. B., Kozak, M. J. (1995). DSM‐IV field trial: Obsessive‐compulsive disorder. American Journal of<br />
Psychiatry, 152, 90‐96.<br />
Marks, I. (1997). Behaviour therapy for obsessive‐compulsive disorder: A decade of progress. Canadian<br />
Journal of Psychiatry, 42, 1021‐1027.
9<br />
Salkovskis, P. M. (1999). Understanding and treating obsessive‐compulsive disorder. Behaviour Research<br />
and Therapy, 37, S29‐S52.<br />
Veale, D. (2007). Psychopathology of obsessive‐compulsive disorder. Psychiatry, 6, 225‐228.<br />
5. Beroende<br />
Maija Mäki<br />
Beroende är någonting som en person inte kan sluta. Det är ett krav att det är fråga om någon substans<br />
eller aktivitet. Beroende kan vara fysiskt eller psykiskt eller båda. Så hur kan man bli beroende av<br />
någonting?<br />
För många personer med beroende har missbrukaktiviteten blivit ett sätt att lösa problem. Aktiviteten<br />
och narkotikamissbruk möjliggör att personen mår bättre på kort tid, men efter en kort tid mår personen<br />
dåligt och känner sig skyldig. Ond cirkel är färdig.<br />
Det flesta personer med beroende tänker ofta på den narkotikasubstans eller den aktivitet som<br />
personen är beroende av. Det är den första tanken på morgonen och den sista på kvällen. Då har vanan<br />
blivit en tvångsföreställning. Det är också typiskt för beroende att man hela tiden behöver mer och mer<br />
av den substans eller den aktivitet man är beroende av.<br />
Man kan dela beroenden i två grupper: narkotikaberoende eller aktivitetsberoende.<br />
Narkotika är kemiska substanser och narkotikaberoende kan gälla t.ex.<br />
• alkohol<br />
• tobak<br />
• läkemedel<br />
• droger<br />
Aktivitetsberoende innehåller bl.a.<br />
• spelberoende<br />
• shoppingberoende<br />
• internetberoende<br />
• sexmissbruk<br />
• matmissbruk<br />
Många människor testar narkotika första gången när de är unga för att visa sig vara tuffa eller för att<br />
testa sina gränser. De flesta som är beroende av något försöker någon gång sluta. Det är vanligt, att man<br />
genast inte kan sluta och missbruket fortsätter. När man försöker sluta, kan man få fysiska eller psykiska<br />
symtom, eller båda. Det händer eftersom kroppen vänjer sig vid substansen eller beteendet. Psykiska<br />
symtom kan vara oro och ångest. Vissa narkotika, till exempel alkohol, kan också orsaka kroppsliga,<br />
fysiska symtom. Symtomen är mycket besvärliga vid beroende av till exempel läkemedel eller droger. Det
10<br />
är också vanligt att när man har slutat bruk eller aktivitet, kan beroendet ändras till något annat<br />
beroende.<br />
Beroende och beteendemissbruk kan orsaka många störningar för personens liv. Dessa vanor eller<br />
missbruksbeteenden kan påverka den kroppsliga hälsan negativt och försämra livssituationen. Psykiska<br />
problem är också vanliga bland personer med besvärliga beroenden. Personen med beroende måste<br />
söka professionell hjälp för att lära sig hantera sitt problem. Lika viktigt är att omgivningen främjar och<br />
uppmuntrar personen med beroende.<br />
Källor<br />
Helsingin Sanomat 27.4.2009<br />
Riippuvuuden psykologiaa:<br />
www.ahts.fi/index.php?option=com_docman&task=doc_download&gid=17<br />
6. Sexuellt utnyttjande av barn<br />
Susanna Hokkanen<br />
Sexuellt utnyttjande av barn är ett riktigt problem som finns, men samtidigt är det ännu en sorts tabu.<br />
Man vågar alltså inte tala om det, för att det väcker stora känslor i människor. Även om temat väcker<br />
negativa tankar i människor, måste man våga tala om det. Medvetenhet gör det möjligt för människor<br />
att förändra saker, och i det här fallet märka om de händer något konstigt i grannen.<br />
Allmänheten<br />
Allmänhetssiffrorna varierar i olika undersökningar. Forskarna har alltså inte kommit överens om på<br />
vilket sätt man borde fråga om sexuellt utnyttjande av barn. Om man ställer detaljerade frågor, så får<br />
man mycket exaktare siffror än om man ställer mera öppna frågor. Dessutom variera siffrorna om man<br />
ställer olika slags detaljerade frågor. Det är därför siffrorna inte kan jämföras helt pålitligt och det måste<br />
man komma ihåg när man gör det.<br />
I Finland har 8 % av flickor och 3 % av pojkar blivit sexuellt utnyttjade som barn. Internationellt varierar<br />
siffrorna från 7 – 36 % med flickor och 3 – 29 % med pojkar. Till exempel i USA har 27 % av flickor och 5 %<br />
av pojkar blivit sexuellt utnyttjade som barn. I Sverige är siffrorna för sin del 9 % med flickor och 5 % med<br />
pojkar.<br />
Konsekvenserna<br />
Konsekvenserna till barnen, som har blivit sexuellt utnyttjade, är allvarliga och kan vara livslånga.<br />
Forskarna är eniga om att sexuellt utnyttjande leder till psykiskt illamående. Dessutom har olika<br />
undersökningar visat att ätstörningar, depression, posttraumatiskt stressyndrom,
11<br />
personlighetsstörningar och ångest är konsekvenser av sexuellt utnyttjande som barn. En person som<br />
har blivit sexuellt utnyttjad som barn har oftast också dåligt självmedvetenhet och problem med<br />
äktenskapet.<br />
Ju flera gånger man blir sexuellt utnyttjad som barn desto värre blir konsekvenserna. Också ju äldre man<br />
är då sexuella övergrepp upphör, desto värre blir de depressiva symptomen.<br />
Risker<br />
Att vara en flicka ökar risken att bli sexuellt utnyttjad. Det märker man också när man tittar på<br />
allmänhetssiffror. Alltså mera flickor än pojkar blir sexuellt utnyttjade. Forskarna har också märkt att<br />
föräldrarnas konflikter, dålig tillgivenhet och alkoholmissbruk av föräldrar ökar risken att barn blir<br />
sexuellt utnyttjade. Också det att föräldrarna är överbeskyddande med sina barn ökar denna risk.<br />
Däremot ökar familjens socioekonomiska status och föräldrarnas psykiska problem inte risken.<br />
7. Emotionellt instabil personlighetsstörning och schematerapi<br />
Linda Tavio<br />
“Instabil person” är en av de svåraste personlighetstörningarna. Personer som har instabil personlighet<br />
får också en ökande andel av den psykiatriska vården. Vanligt hos dessa personer är kroniska<br />
tomhetskänslor, missbruk, svårigheter med separationer samt självskadande beteende. Kaos i känslolivet<br />
förorsakar inte bara för dem utan också för omgivningen stora svårigheter och bekymmer.<br />
Vårdpersonalen ser dem ofta som personer som är omöjliga att hjälpa. Instabila patienter motsätter sig<br />
ofta vården vilket gör det komplicerat och svårt att nå och hjälpa de här patienterna. Ofta avbryter de<br />
också vården.<br />
Man har emellertid utvecklat nya terapiformer för att hjälpa denna grupp av människor. En av de nya<br />
terapiformerna kallas schemafocuserad‐terapi, som kombinerar teori och metoder från olika teorier, till<br />
exempel från kognitiv beteendeterapi, psykodynamisk terapi och gestaltmetoder. Grundprincipen är att<br />
instabila personers emotionella utveckling inte är färdig därför att deras behov inte har tillgodosetts<br />
under barndomen. Schema‐terapin anser att dessa personers försvarsmekanismer är så starka och<br />
omedvetna att de inte klarar sig utan professionell hjälp.<br />
Schematerapin försöker påverka de instabila patienternas destruktiva scheman och på så sätt möta<br />
deras behov. Ett av de viktigaste begreppen i terapin är “schema mode”. Den undersöker många olika<br />
känslor som hos instabila personer varierar mellan fem “schema modes” som kallas: “utslaget barn”,<br />
“argt barn”, “bestraffande förälder“, “garderande” och “frisk vuxen”.<br />
”Utslaget barn” är den sidan av patientens själv som känner sig ensam, tror att hon inte kan lyckas och är<br />
mycket beroende av andra människor. ”Argt barn” är det som vet att hennes behov inte har mötts och<br />
är argt och krävande mot andra. Hennes “ilska” kommer inte med realistisk intensitet och det leder till<br />
att hennes behov inte behandlas ens nu. “Argt barn” har ansetts vara den svåraste sidan av patienten<br />
gentemot andra människor eller vårdande personal. ”Bestraffande förälder” då, påminner patienten om
12<br />
hennes egna föräldrar och ses som en sida av patienten som kräver för mycket av sig själv, som inte vill,<br />
kan, får eller vågar vara svag: “gråt inte du ynkliga människa”. ”Garderande” ses vara den sida av<br />
patienten som har dolt sina känslor och försöker vara sådan som samhälle, föräldrar, terapeuten,<br />
maken/makan vill/kräver hon borde vara: ”en snäll och lydig flicka/pojke”.<br />
8. Sociometrisk metod<br />
Essi Valo<br />
Alla av oss tillhör en eller flera olika grupper. Grupper består av ett antal individer som har sådana<br />
relationer att man måste tänka att de på något sätt hör ihop, till exempel skolklassen eller dagisgruppen.<br />
Varje medlem har en speciell statusplacering i gruppen. Sociometri är en metod för att studera den där<br />
statusplaceringen. Sociometri används bland annat i skolor och i dagis, för att man lätt kan iaktta barn<br />
som har svårigheten att ta kontakt med andra barn. I sociometri väljer varje medlem i en grupp vilka<br />
kamrater han eller hon föredrar (=positiv nominering) eller undviker (=negativ nominering). Vanligen<br />
barn blir ombedda att välja tre medlemmar i båda svarsgruppen. Syftet är att hitta populära,<br />
medelmåttiga, avvisade och ignorerade barn. Därutöver finns det barn med motstridig status också. Att<br />
få en viss status i en grupp betyder att man får mer eller mindre makt över den där gruppen.<br />
Sociometrisk metod har hög tillförlitlighet och giltighet. Metodens resultat är också stabila över tiden. En<br />
status som uppstår i en grupp är mycket stabil, men inte konstant. Ett nytt barn i gruppen, en ny<br />
situation eller ett nytt uppdrag kan förorsaka sociala ändringar i gruppen.<br />
Sociometri är en bra metod för att studera barns relationer med andra barn och det är ganska lätt att<br />
använda. Med sociometrisk metod kan man dela barnen i fem grupper. Barns sociometriska status visar<br />
vilka barnen har risk att möta sociala problem när de är äldre.<br />
Populära barn<br />
Populära barn är de, som har många positiva nomineringar och inte alls negativa. De har i flera studier<br />
visat sig vara de barn som är utåtriktade, vänliga och stöttande mot andra elever i klassen. Populära barn<br />
har ofta högtstående kognitiva förmögenheten och de är också mer sociala än deras klasskamrater.<br />
Positiva nomineringar är också mer stabila än negativa nomineringar och därför är populära barn ofta<br />
populära över tiden.<br />
Populära barn är inte helt oaggressiva. I själva verket är de lika aggressiva som medelmåttiga barn, men<br />
populära barn stör sina klasskamrater mindre än andra barn.<br />
Medelmåttiga barn<br />
Medelmåttiga barn är de, som har både några positiva och några negativa nomineringar. De klarar sig på<br />
något sätt i gruppen därför att de har några vänner i alla fall. Man måste vanligtvis inte oroa sig för<br />
medelmåttiga barn. Deras kognitiva förmögenhet och deras sociala kunskaper är helt vanliga eller ganska<br />
bra. Medelmåttiga barn kan ibland vara aggressiva, men de är sällan till skada för andra barn.
Barn med motstridig status<br />
13<br />
Barn med motstridig status får många nomineringar i sociometri men resultatet är motstridigt. Många<br />
klasskamrater tycker att barn med motstridig status är avhållen men å andra sidan är hälften av<br />
nomineringar negativa. Barn med motstridig status beter sig å ena sidan likadant som populära barn å<br />
andra sidan som avvisade barn.<br />
Barn med motstridig status är ofta både prosociala och aggressiva. Enligt vissa undersökningar är dessa<br />
barn till och med mest aggressiva. Det finns många forskningar av den här statusgruppen. Den här<br />
gruppen av barnen är ganska intressant därför att dessa barn har risk att råka ut för svårigheter senare i<br />
livet. Å andra sidan kan de klara sig bra i framtiden för deras prosociala beteende kan förstärkas.<br />
Avvisade barn<br />
Avvisade barn får många negativa nomineringar och inte alls positiva. De behåller sina positioner i en<br />
kamratgrupp över lång tid, därför att klasskamraterna börjar se avvisade barn i ett negativt ljus. Barns<br />
status övergår ofta till en ny grupp. Avvisade barn kan också vara benägna att övervärdera sin egen<br />
sociala status. De har ofta dåliga kognitiva förmögenheten.<br />
De avvisade barnen kan delas upp i två kategorier. En del av barnen drar sig undan och den andra delen<br />
är aggressiva. De aggressiva barnen brukar tolka andras beteende som avog, även när de är vänliga eller<br />
uppför sig neutralt. De beter sig också dåligt på många sätt och har risk att få allvarliga problem senare i<br />
livet.<br />
Avvisade barn som drar sig undan har ofta ett udda socialt beteende. De vet sällan vad andra väntar av<br />
dem. Om dessa barn har ömsesidiga vänner är vänner ofta också avvisade. Avvisade barn känner sig ofta<br />
ensammare än andra barn.<br />
Ignorerade barn<br />
Ignorerade barn försöker mindre än andra vara med och leka. Trots det är de tystlåtna, passiva och<br />
mindre sociala är ignorerade barn. Inte heller är de medvetna om sin status i gruppen. Därför är det<br />
mycket lättare för dem att få en ny social statusplacering i en ny grupp än avvisade barn.<br />
Ignorerade barn skiljer sig inte mycket från medelmåttiga barn. De är bara inte så sociala som andra och<br />
inte aggressiva. Denna status varar inte för evigt och när barn växer är det ganska lätt för dem att finna<br />
en vän eller vänner.
FILOSOFI<br />
9. Thomas Hobbes<br />
Pasi Nordlund<br />
14<br />
Thomas Hobbes var född i Malmesbury, England år 1588. Han var samhällsfilosof och man har skrivit, att<br />
hans (mest kända) bok Leviathan (1651) startade modern politisk filosofi. Det är kanske inte sant, men<br />
han var dock den första kontraktsteoretikern. Han skrev också ganska mycket om teoretisk filosofi och<br />
geometri, men framför allt var han en politisk filosof.<br />
Hans samhällsfilosofi<br />
Hobbes – likaså andra samhällsfilosofer – försökte legitimera statens makt. Han tänkte, att det bästa<br />
medlet att gestalta varför organiserat samhälle är en nödvändighet, är att föreställa sig en situation där<br />
det inte finns något organiserat samhälle. Den här situationen kallar han för naturtillstånd. Hobbes<br />
tyckte, att alla människor har en rätt att försvara sig själva och sträva efter att existera. Men det betyder,<br />
att om varje människa uppskattar riskerna sig själv, är resultatet allas krig mot alla. Hobbes tänkte också,<br />
att i naturtillståndet har alla människor “rätt” till allt, till exempel andra människors kroppar. I status av<br />
naturen är människans liv ”ensamt, fattigt, smutsigt, brutalt och kort”. För att bli av med det här kaoset<br />
samlas människor ihop och överenskommer ett samhällskontrakt.<br />
Hobbes skriver, att i ett samhällskontrakt avstår människor från några “rättigheter” och friheter de hade<br />
och de får sådana friheter, som de är villiga att ge till andra människor också. Makten att bedöma<br />
riskerna och straffa av olagligheter överlåter man till en suverän. Den här suveränen kan vara en kung<br />
och Hobbes skrev, att den här suveränen uttryckligen skulle vara en absolut despot som har all makt<br />
med sig själv. På det här viset kan man bäst säkra fred i samhället.<br />
I den här tiden var det mycket riskfullt att motsätta sig mot kungen och överhuvudtaget det här<br />
statsystemet ‐ antingen med vapen eller med tanke. Ganska många forskare tycker, att Hobbes verkligen<br />
hade den åsikten att kungen måste vara en despot. Men Hobbes teori kan man tolka också så, att den<br />
suveränen är något annorlunda – kanske ett parlament. Och om Hobbes verkligen tyckte, att kungen<br />
måste vara en despot, kan man ändå använda hans teori så att man placerar parlamentet på kungens<br />
plats och så här har man samma resultat som John Locke hade lite senare: Om man gör så här, kan man<br />
se att Hobbes teori har bildat grunden för den moderna västerländska parlamentarismen. Det var just<br />
Locke som fortsatte det här arbetet och gjorde parlamentarismen mera detaljerad och känd. En av de<br />
viktigaste uppmärksamheter Locke gjorde, var det att exekutiv och organ som stiftar lagrar måste vara<br />
separerade.
Avslutningsvis<br />
15<br />
Hobbes säger inte, att människor verkligen har levt i status av naturen eller naturtillståndet någonsin,<br />
men åt andra sidan säger han, att naturtillståndet inte har försvunnit helt och hållet. Han levde i tiden,<br />
då revolutioner och uppror uppskakade Storbritannien och Frankrike och de där händelserna inverkade<br />
kanske på hans åsikter och synpunkter. I alla fall är begreppet naturtillstånd användbart och gör oss<br />
tänka nuförtiden, vad som kan hända om storföretagnas makt växer för mycket och nationalstaternas<br />
makt försvinner.<br />
10. George Berkeley<br />
Mikael Kylänpää<br />
George Berkeley (1685‐1753) var en irländsk filosof och biskop. Han var en av de viktigaste filosofiska<br />
tänkarna i modern tid. Utöver filosofi och teologi, skrev han om och var intresserad av matematik,<br />
differentialkalkyl, integralräkning, optik och hälsolära. Han studerade vid Dublins Trinity college och<br />
avlade magisterexamen år 1707.<br />
Berkeley är kanske mest berömd för sitt uttryck ”esse est percipi” som betyder att vara är att förnimmas.<br />
Nuförtiden kallas hans filosofiska teori för subjektiv idealism. Han själv kallade sin teori för<br />
immaterialism. Det är en form av fenomenalism och radikal empirism. Man kan även säga att Berkeley<br />
var idealist och empiriker i in filosofi.<br />
Subjektiv idealism<br />
Subjektiv idealism är en filosofisk teori enligt vilken man påstår att det som man förnimmer är bara ens<br />
egna sensationer. Det är omöjligt att förnimma objekt i världen. Och det är omöjligt eftersom<br />
sensationer är enda saker som man förnimmer. Men varför kan man inte förnimma objekten i världen?<br />
Berkeley tyckte att naiv realism påstår att alla materiella objekt, till exempel borden, stolarna, träden<br />
och datorerna, är oberoende av medvetenheten. Och om någonting existerar oberoende av<br />
medvetenheten kan det existera också utan att någon förnimmer det. Sådana saker kan inte existera<br />
tyckte Berkeley. Han förkastade materiella världens existens och påstod att det enda som existerar är<br />
perceptioner och sensationer.<br />
Mästarargumentet<br />
När Berkeley försökte vederlägga naiv realism och realism i allmänhet presenterade han ett argument<br />
som kallades för mästarargument. Om man tänker till exempel på ett träd i skogen som ingen har<br />
någonsin sett eller annars förnummit kan man fråga om det kan existera. Om någon påstår att det<br />
existerar kan man fråga hur man kan veta det om man inte har sett det och om man inte ser det just nu.<br />
Visst ser vi alltid olika saker i verkligheten om vi håller våra ögon öppna. För Berkeley var det inte så<br />
klart. Berkeleys ide var att vi inte kan uppfatta sådana saker som existerar oberoende av uppfattning.<br />
Varför kan vi inte? Eftersom för att uppfatta saker som existerar oberoende av uppfattning måste vi
16<br />
samtidigt tänka på sådana saker. Argumentet kallades för mästarargument eftersom Berkeley litade<br />
mycket på det.<br />
Kritik<br />
Om vi tycker att ett objekt existerar bara när vi tänker på det, ser det ut att objektets existens slutar när<br />
vi slutar tänka på det. Berkeley påstod ändå att det inte är vad som händer när vi slutar tänka på något<br />
objekt. Han påstod att Gud förnimmer objekt fast ingen människa tänker på dem. Är de verkligen så att<br />
Gud tar hand om objektens varaktighet. Och det ser ut att Gud förnimmer objekten på samma sätt som<br />
människas common sense. Det är otroligt. Berkeleys teori ökar också antalet möjliga objekt. Om varje<br />
medveten människa har sina egna tankar i stället att det till exempel skulle vara ett träd så existerar det<br />
lika många träd som det finns tänkande subjekt.<br />
Källor<br />
Wedberg, Anders: A History of Philosophy; Volume 2 The Modern Age to Romanticism.<br />
http://plato.stanford.edu/entries/berkeley/<br />
http://fi.wikipedia.org/wiki/George_Berkeley<br />
http://sv.wikipedia.org/wiki/George_Berkeley<br />
11. Donald Davidsons teori om semantik av anföringstecken<br />
Jani Sinokki<br />
Semantik hör till språkfilosofi och forskar i betydelse. Den strävar efter att förklara den mekanismen som<br />
möjliggör att ord kan tyda på objekt. Semantiska teorier strävar efter att konstruera en omfattande<br />
totalbild om hur språk fungerar.<br />
Ett litet men besvärligt problem inom semantiken handlar om anföringstecken. Det är familjär för alla<br />
kompetenta språkbrukare hur anföringstecken fungerar, och det vållar inget problem för oss att hur<br />
citera någon annans ord. Därför är det mycket intressant att man inte kan förklara på den semantiska<br />
nivån hur så ett enkelt språkligt instrument fungerar.<br />
Problem med anföringstecken<br />
Det första problemet med semantik av anföringstecken är frågan om vad ett uttryck mellan<br />
anföringstecken denoterar. Utan anföringstecken denoterar ordet sin normala denotation. Till exempel i<br />
normalt bruk denoterar egennamnet ”Aristoteles” en filosof som levde på 300‐talet f.Kr. och som<br />
studerade vid Platons akademi. När man stället det här namnet inom anföringstecken denoterar det inte<br />
den här personen utan hans namn.<br />
Andra problem som gäller anföring är den mekanismen som anföring denoterar med. I vissa avseenden<br />
är det klart att ett uttryck mellan anföringstecken nämner samma uttryck som finns mellan<br />
anföringstecknen. Emellertid är det inte så klart att det som händer då är så kallad autonomisk
17<br />
denotering eller är det ett nytt egennamn för det original uttrycket. Autonomisk denotering betyder att<br />
ord denoterar sig själv, och många filosofer tycker att det inte är möjligt. De tycker så eftersom det är<br />
mycket hårt eller rentav omöjligt att behandla autonomisk denotering i formell logik.<br />
Från annat håll, om ett uttryck mellan anföringstecken är ett egennamn för ett normalt uttryck tappar<br />
man bort identiteten mellan det originala uttrycket och samma uttryck mellan anföringstecken som har<br />
samma uttryck inom sig. Ifall ett uttryck mellan anföringstecken är ett egennamn för ett normalt uttryck,<br />
är relationen mellan uttrycket ”’Aristoteles’” och filosofens namn ”Aristoteles” helt slumpmässig. Det blir<br />
en tillfällighet att båda har samma bokstäver i samma ordning. Det här alternativet ser ut högst otroligt,<br />
men många filosofer har kommit fram till att hålla med det eftersom autonomisk denotering har sett ut<br />
som ett värre alternativ. Om ett uttryck denoterar sig själv ser det ut liktydig som att när skulle vi tala om<br />
sand borde vi uppvisa en handfull sand för vår lyssnare i stället för ordet ”sand”.<br />
Donald Davidsons demonstrativteori om anföring<br />
Donald Davidson försöker förklara funktionen av anföringstecken på så sätt att han inte behöver<br />
postulera nya omotiverade språkliga mekanismer. Han försöker utveckla en så enkel förklaring som<br />
möjligt och försöker ta fasta på språket som helhet. Hans lösning till mekanismen av anföringstecken är<br />
originell – han proponerar att man kan reducera mekanismen av anföringstecken till funktionen av<br />
demonstrativpronomina.<br />
Davidson framkastar att ett uttryck mellan anföringstecken inte denoterar någonting. Han tycker att det<br />
är anföringstecken i sig själv som denoterar. Han säger att anföringstecken pekar på det ord som har den<br />
formen som figureras inom anföringstecken. Således kan man bevisa funktionen av anföringstecken på<br />
metaspråk med parafras som innehåller demonstrativpronomen. Alltså kan man parafrasera satsen<br />
”Aristoteles” består av elva bokstäver<br />
till satsen<br />
Aristoteles. Uttrycket med formen här presenterad består av elva bokstäver.<br />
Man måste uppfatta att demonstrativpronomen ”här” (bokstavligen) pekar på ordet före satsen.<br />
Davidsons teori förklarar hur man kan denotera ord i sig själv eller en annan persons ord. Han säger att vi<br />
inte begagnar samma ord utan vi denoterar det originala ordet med att vi uppvisar någonting som<br />
påminner fullständigt om originalet. Således behöver Davidsons teori inte att postulera autonomisk<br />
denotering eller nya språkliga mekanismer. Hans teori är följdriktig och entydig.<br />
Kritik mot Davidsons teori<br />
Davidsons teori är en av de mest diskuterade semantiska teorier nuförtiden, men bara få filosofer har<br />
knäsatt den. För det första, Davidson försöker undvika autonomisk denotering, men många tycker att<br />
han inte lyckas i det. För det andra, Davidsons teori ser ut som långsökt. Det strävar efter enkelhet men<br />
kommer fram till att beskriva funktionen av anföringstecken med ett otroligt vis. Det är mycket mer<br />
naturligt att tänka att i ett uttryck mellan anföringstecken finns det samma uttryck, inte endast samma
18<br />
form. I alla fall är det största problemet med Davidsons teori att han tycker att meningen spelar ingen<br />
roll i semantiken av anföringstecken – det är endast det abstrakta begreppet form som är avgörande.<br />
NATIONALEKONOMI<br />
12. Prisstabilitet och Europeiska Centralbanken (ECB)<br />
Tanja Mäkelä<br />
Prisstabilitet är Eurosystemets huvudsakliga mål. ECB‐rådet har definierat prisstabilitet som en årlig<br />
ökning i det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP) för euroområdet på mindre än två<br />
procent. På medellång sikt ska inflationen ändå vara närmare två procent. Prisstabilitet ska upprätthållas<br />
på medellång sikt.<br />
Genom att inrikta ECB:s penningpolitik för prisstabilitet kan det bäst hjälpa till att uppnå gynnsamma<br />
ekonomiska förhållanden och främja sysselsättningen.<br />
Definition av prisstabilitet gör det lättare att förstå det penningpolitiska styrsystemet som gör<br />
penningpolitiken genomsynligare. Dessutom är definitionen av prisstabilitet en mätare varför<br />
allmänheten kan hålla ECB ansvarig. Definitionen av prisstabilitet är slutligen avsedd att vägleda<br />
förväntningarna av den framtida prisutvecklingen.<br />
Eftersom prisstabiliteten bedöms utifrån prisutvecklingen i hela euroområdet, visar det att besluten om<br />
den gemensamma penningpolitiken syftar till prisstabiliteten i euroområdet som helhet.<br />
Prisstabilitet höjer den ekonomiska välfärden och potential för högre ekonomisk tillväxt. Målsättning av<br />
prisstabilitet antyder till allmänna prisnivån i ekonomi och att man undviker långfristig inflation och<br />
deflation.<br />
Fördelarna med prisstabilitet<br />
• För det första, när prisstabilitet är rådande blir det lättare att märka förändringar i de relativa<br />
priserna, därför att variationen av allmän prisnivå inte döljer dem. På grund av marknaden kan<br />
resurser fördelas på ett mer effektivt sätt. Det här förbättrar hushållens välfärd och<br />
produktionspotentialen i ekonomin.<br />
• För det andra, om fordringsägare kan förlita sig på att priserna kommer att vara stabila i<br />
framtiden begär de inte inflationsriskpremier för att kompensera sig för risker i längre tid.
19<br />
• För det tredje, trovärdigt upprätthållande av prisstabilitet minskar sannolikheten att<br />
privatpersoner och företag uppskjuter resurser från produktiv användning för att gardera mot<br />
inflation.<br />
• För det fjärde, skatte‐ och välfärdssystemen kan skapa onaturliga sporrar som förvrider<br />
ekonomiskt beteende. När prisstabilitet är rådande kan skatte‐ och socialförsäkringssystemens<br />
snedvridande effekter elimineras.<br />
• För det femte, inflation beskattar på kontantinnehav.<br />
• För det sjätte, upprätthållande av prisstabilitet förebygger godtycklig återdelning av<br />
förmögenheter och omsättningar. De svagaste grupperna i samhället lider oftast mest av inflation<br />
därför att deras medel för att gardera mot inflation är begränsade. På så sätt befrämjar<br />
prisstabilitet social sammanhållning och stabilitet.<br />
Genom att upprätthålla prisstabilitet bidrar centralbanken till breda samhällsekonomiska mål, liksom<br />
högre levnadsstandard, hög ekonomisk aktivitet och bättre sysselsättningsutsikter.<br />
HIKP: index som närmast approximerar prisförändringar över tiden i en representativ korg av<br />
konsumtionsutgifter (varor och service).<br />
13. Utsläppshandel<br />
Anne Koivisto<br />
Växande bekymmer för en klimatförändring som förorsakas av ökande koldioxidutsläpp, har väckt<br />
mänsklighet att tänka, hur vi kan stoppa förändringen utan att vi behöver förminska ekonomisk tillväxt<br />
och vilka metoder som ska förorsaka minst kostnader för nationalekonomier.<br />
FN:s uppgifter mot klimatförändringen<br />
FN började förbereda ett klimatavtal år 1988. Det ledde en födelse av Kyoto protokoll år 1997 och den<br />
trädde i kraft år 2005. Giltighetstiden för avtalet är 2008‐2012. FN ställde upp för att förminska<br />
växthusgaser på samma nivå som de var år 1990.<br />
Utsläppshandels mekanism<br />
Utsläppshandeln i Kyotoprotokollet baserar sig på en cap‐and‐trade metod i enighet med amerikanska<br />
exempel angående utsläppshandeln för svaveldioxid år 1995. Efter tio år hade svaveldioxidutsläpp<br />
minskat mer än den ursprungliga målsättningen var. I cap‐and‐trade metoden ska man först bestämma<br />
över vilka företag som ska delta i utsläppshandelssystemet och över totalmängden av<br />
utsläppsrättigheter. Utsläppsrättigheterna är ett tak (cap) för växthusgasutsläppare.<br />
Stater delar utsläppsrättigheter till företag som måste delta i utsläppshandeln. Utsläppshandeln har<br />
delats i olika perioder som tar ett år. Alla deltagare måste rapportera om sina växthusgasutsläppare efter<br />
perioderna och de måste ha samma antal rättigheter som de har utsläppare.
Utsläppshandels deltagare i EU<br />
20<br />
Kyotoprotokollet bestämmer antalet växthusgasutsläppare för alla industrialiserade länder som kallas<br />
Annex I‐länderna. EU delar sina utsläppsrättigheter mellan EU länder.<br />
I EU finns det sex industrisektorer vilka måste delta i utsläppshandeln. De är elkraftproduktion,<br />
oljeraffinaderier, koks‐ och järnmetallproduktion, mineralindustri och kemisk massa‐, papper ‐ och<br />
kartongindustri. De företagare som producerar mindre än 20 ton koldioxid per dag, behöver inte delta i<br />
handeln.<br />
Hur går handeln till?<br />
Så mycket som 60 procent av utsläppsrättigheterna handlas av mäklaren, som har specialiserat sig till<br />
utsläppshandel och drar företagarna ihop. Nästa populära handelssätt är direkt handel mellan företag.<br />
Ett tredje sätt är utsläppshandelsbörser. EU började sin egen utsläppshandel år 2005 på prov.<br />
Utsläppshandels värde under det året var ungefär 5‐ 8 miljarder. Perioden var frivillig för deltagare.<br />
SOCIOLOGI<br />
14. Historisk sociologi och mikrohistorisk synpunkt<br />
Rebekka Tolonen<br />
Uppfattningen om historiens karaktär har förändrats mycket under de senaste femtio åren. Historia är<br />
inte längre en självständig sanning om vad som hände, utan det är liksom en berättelse eller flera<br />
berättelser, som beror på den som är ögonvittne. Man kan inte finna en objektiv nivå, varifrån man<br />
kunde betrakta händelserna, tvärtom är historieskrivning och ‐forskning alltid subjektiva. Både forskare<br />
och forskningsföremål lever i en viss kontext, som påverkar förståelse och tolkning. En sådan synpunkt<br />
betonar mikrohistorias värde. En individs berättelse om det dagliga livet eller bevittnande av en händelse<br />
som har rört hela samfundet är inte mindre värt än den officiellt skrivna historien. En mikrohistorisk<br />
synpunkt fördjupar vår uppfattning om gamla tider.<br />
Vad har historia att göra med sociologi? Det är en fråga, som inte har något enkelt svar. Betydelsen av<br />
historisk sociologi är ett mycket omtvistat ämne. Historia och sociologi som vetenskaper har varit<br />
separata under en lång tid. Båda vetenskaperna har anklagat den andra för misstolkning, men sanningen<br />
är, att de är ganska nära varandra. På senare tid har vetenskaperna förnärmats och erkänt att de kan lära<br />
sig av varandra. Sociologi har betonat historiska processers värde i samhällsforskning och historia har<br />
ökat sitt interesse för att använda teori. (Andersson, Anttila & Rantanen 2005, 7‐8.)<br />
Ett sätt att förklara historisk sociologi är att se den som forskning, som använder historiskt material och<br />
framställer sociologiska frågor som innehåller någon historisk synpunkt. Kanske skiljer sig historisk<br />
sociologi från historia så, att den använder både teori och empirism. Historisk sociologi strävar också<br />
efter att vara explicit i sin teorianvändning. (Anttila 2005, 101.)
21<br />
Jutta Ahlbeck‐Rehn behandlar mikrohistorisk synpunkt i sociologi i sin artikel Pienuuden suuruus –<br />
mikrohistorian ja diskurssianalyysin välimaastossa. Esimerkkinä yksittäinen dokumentti. Hon anser att<br />
”mikroperspektiv” är mycket användbart i historisk sociologi. I mikroperspektiv betraktar man ett<br />
dokument eller ett fall från många olika synvinklar, vilket skapar ett mycket intressant upplägg. (Ahlbeck‐<br />
Rehn 2005, 256.)<br />
Alla ovannämnda teman, såsom historia som ett subjektivt narrativ, historiskt material i sociologisk<br />
forskning, användning av teori och mikrohistorisk synpunkt, är relevanta aspekter. Nästa fråga är, hur<br />
man ska tillämpa dem i praktiken. I min egen forskning (pro gradu avhandling) försöker jag kombinera<br />
alla inslag på Ahlbeck‐Rehns sätt med ett mångvetenskapligt grepp. Jag har historiskt material (min<br />
farfars gamla brev till min farmor under krigstiden 1942‐44) och jag framställer en sociologisk fråga till<br />
detta material (hur bildar en medlem av arbetarklassen sin självbild i förhållande till en högre klass).<br />
Samtidigt iakttar jag den kontext, där min farfar levde och förstår att han hade en subjektiv upplevelse av<br />
allt. I ett mikrohistoriskt perspektiv är hans berättelse en synvinkel på verkligheten, som också kan<br />
reflektera social och kulturisk atmosfär under denna tid. Därtill använder jag några klass‐ och<br />
identitetsteorier och försöker bilda min egen teoretiska och empiriska kontribution till det vetenskapliga<br />
samfundet. Jag anser att historisk sociologi är ett mycket intressant forskningsgrepp. Med ett<br />
mikrohistoriskt grepp kan man få flera olika fruktbara upplägg.<br />
Litteratur<br />
Ahlbeck‐Rehn, Jutta (2005): ”Pienuuden suuruus – mikrohistorian ja diskurssianalyysin välimaastossa.<br />
Esimerkkinä yksittäinen dokumentti” i verket: Andersson, Marja & Anttila, Anu‐Hanna & Rantanen Pekka<br />
(toim.) (2005): Kahden muusan palveluksessa. Historiallisen sosiologian lähtökohdat ja lähestymistavat.<br />
Turun historiallinen yhdistys ry, Turku. s. 255‐273.<br />
Andersson, Marja & Anttila, Anu‐Hanna & Rantanen Pekka (toim.) (2005): Kahden muusan palveluksessa.<br />
Historiallisen sosiologian lähtökohdat ja lähestymistavat. Turun historiallinen yhdistys ry, Turku.<br />
Anttila, Anu‐Hanna (2005): ”Miten sosiologisia teorioita käytetään historiallisen sosiologian<br />
tutkimuksissa?” i verket: Andersson, Marja & Anttila, Anu‐Hanna & Rantanen Pekka (toim.) (2005):<br />
Kahden muusan palveluksessa. Historiallisen sosiologian lähtökohdat ja lähestymistavat. Turun<br />
historiallinen yhdistys ry, Turku. s. 101‐134.<br />
15. Det kulturella kapitalets inverkan på utbildning<br />
Eero Lemola<br />
Människor brukar tänka att man först och främst måste vara synnerligen begåvad att uppnå till<br />
universitet. Tänkesättet verkar vara så att de som studerar vid universitet är på något sätt förståndigare<br />
än de som studerar vid yrkeshögskola eller samme sak på lägre nivå, de som studerar vid gymnasium är<br />
förståndigare än de som studerar vid yrkesskola.
22<br />
Det sociala och kulturella kapitalet, begreppet gestaltad av den franske sociologen Pierre Bourdieu,<br />
öppnar ändå en annorlunda synvinkel till denna sak. Särskilt, när man ser på saken ur det kulturella<br />
kapitalets synvinkel, är det inte bara ens skicklighet som har effekt till ens rekrytering på olika nivåer i<br />
tävlan till utbildning. Från den här synvinkeln är det så att ens familjebakgrund som också inverkar på<br />
rekrytering.<br />
I granskningen av utbildningen från sociologisk synvinkel har begreppet kulturellt kapital sålunda en<br />
viktig ställning. Bourdieu tänkte att det kulturella kapitalet splittras i tre delar och en av dessa delar<br />
innehåller till exempel olika smaker, beteenderegler och kunskap eller upplysning. Enligt Bourdieus åsikt<br />
är det inte bara det ekonomiska kapitalet utan även det kulturella kapitalet är ärftliga. Till följd av den<br />
här saken är det så att barn som kommer från familjer med hög social position ärver de rätta smakerna<br />
och attityderna.<br />
Pierre Bourdieu tänkte sålunda att det att man klarar sig i prov i skolan är beroende av ens socialklass.<br />
Det har påståtts att familjkultur i akademiska familjer motiverar och hjälper barn i studierna vilket inte<br />
händer i icke‐akademiska familjer. Ett annat skäl till utbildningens ojämlikhet är att utbildningen själv<br />
prefererar den medelklassiga kulturen, deras värdar, normer och beteendet. Med andra ord förhindrar<br />
skolan i sig själv barn från lägre samhällsklasser i tävlan mot bildning och detta beror på att deras normer<br />
och värden är annorlunda.<br />
Även om skolans principer känns vara objektiva och neutrala är det inte så i verkligheten. I stället<br />
reflekterar de klasstrukturen i samhället och olika uppskattningar som man sammankopplar till dem.<br />
Utbildningen för sin del stöder och legitimerar den existerande klasstrukturen. Det förekommer vara på<br />
så sätt att utbildningen ger sådan kännedom att en persons framgång i skolan endast beror på hans eller<br />
hennes egna anlag. Alldeles som om alla skulle ha en likadan början. Det faktum att några av barnen,<br />
som kommer från lägre samhällsklasser, trots allt lyckas i utbildningen, åstadkommer det att systemet<br />
känns rättvist och får till stånd en föreställning där de som inte har lyckats, har missat på grund av sina<br />
egna fel. Bourdieu förklarade att i utbildningen transformeras social ojämställdhet till skillnader i<br />
skicklighet.<br />
Utbildningen är tänkt att vara den viktigaste vägen när man önskar social höjning. Teorin om det<br />
kulturella kapitalet hävdar att det ändå finns skillnader mellan olika samhällsklasser i fråga om hurdana<br />
målsättningar som ställs för barnen angående framgången i skolan. En sak som också påverkar är att<br />
barn från högre samhällsklasser kanske har ”lägre tröskel” att leta sig fram till högskolor, än barn från<br />
lägre samhällsklasser.<br />
Begreppet kulturellt kapital förklarar alltså den realiteten att välgången i skolan är ärftlig fastän alla i<br />
princip har likadana möjligheter. Barn från högre samhällsklasser har försprång innan tävlingen ens har<br />
börjat. Färdighet gäller inte bara övningens innehåll utan också det hur barn tillägnar sig skolas<br />
förfaringssätt.<br />
Man kan även säga att det inte endast är klasskulturen som beslutar ens position i samhället. Om det<br />
skulle vara på så sätt, skulle det vara alldeles omöjligt att gå upp i samhället med hjälp av utbildningen.<br />
Allt som allt kan man säga att det kanske är en absurd strävan att eliminera ojämlikheten i utbildningen.<br />
Det viktigaste är att man är medveten om att det finns sådana här skillnader.
16. Familjeformer<br />
Sini Vesterinen<br />
23<br />
Familjesociologi är en sociologibransch som handlar om hur människor ordnar sina familjeliv. Den<br />
fokuserar speciellt på olika slags familjeformer. En av de mest kända finska sociologerna som har forskat<br />
i familjen är Riitta Jallinoja. Hon har skrivit till exempel om kärnfamiljens förändring.<br />
Begreppet familj kan definieras som en institution där föräldrar och barn lever tillsammans i ett hushåll.<br />
En annan aspekt är att se att familjen består av människor som känner att de hör till samma familj. Det<br />
baseras framför allt på en stark känsla. Familjeformer kan sorteras på många olika sätt. De centrala<br />
familjeformerna är ändå kärnfamilj, nyfamilj och regnbågsfamilj.<br />
Kärnfamilj<br />
Kärnfamilj är typiskt en familj som består av mamma, pappa och en eller flera barn som bor tillsammans.<br />
Den här familjeformen blev mycket vanlig i samma tid med industrialiseringen. Det hände på 1800‐talet.<br />
Kärnfamiljen baserar sig på romantisk kärlek. Därmed är den något olikt än den gamla storfamiljen som<br />
existerade i det agrariska samhället.<br />
Idag ändras samhället mycket snabbt, något som också har inverkat på äktenskapets värde. Människor<br />
idag inte bara gifter sig men också skiljer sig ofta. Det här beror på faktumen att man har blivit van vid<br />
idén om individualism och man kan sortera ut sina möjligheter på ett nytt sätt. Så här kan man ha många<br />
förbindelser och måste inte nödvändigt binda sig med bara en människa under ens liv.<br />
Nyfamilj<br />
Eftersom skilsmässan har blivit mycket vanlig, har man skapat ett namn för de familjer som består av<br />
föräldrar och barn med olika familjeband. Det kallas för nyfamilj. Den här familjeformen kan i princip<br />
konstrueras på många sätt. Nyfamiljen kan basera sig på äktenskap eller samboende. Åtminstone ett av<br />
familjens barn är inte biologiskt släkt med antingen familjens pappa eller mamma. Men de kan också ha<br />
barn tillsammans.<br />
Regnbågsfamilj<br />
På 1990‐talet började man prata om regnbågsfamiljer. Det betyder familjer där föräldrar är homo‐, bi‐<br />
eller transsexuella. Den här familjeformen bryter mot de gamla normativa föreställningarna om familjen<br />
med heterosexuella föräldrar. Typiskt för regnbågsfamiljer är att barn inte skaffas i misstag. I stället är<br />
föräldraskapet väl planerat, eftersom många behöver hjälp från specialister, till exempel i<br />
barnlöshetskliniker.<br />
Den här familjeformen är inte oproblematisk. En viktig fråga är: Vem får lagmässig rätt för barn i<br />
familjen? Det finns också strukturell diskriminering. Kvinnoparets eller mansparets barnfamiljer är
24<br />
statistiskt osynliga. Den som inte är laglig förälder till barn existerar inte i formell avseende. För barn kan<br />
det också vara svårt när samhället inte bjuder på förebilder vad barnkulturen i regnbågsfamiljer<br />
beträffar. Det kan leda till okunnighet när det gäller identitet och ursprung.<br />
Sociologiska tolkningar om familj<br />
I sociologin finns det fyra populära fasoner att analysera familj: funktionalistisk, kritisk, familjisk och<br />
individualistisk. Den funktionalistiska teorin är utvecklad av en amerikansk sociolog Talcott Parsons på<br />
1950‐talet. Huvudidén är att kärnfamiljen har två viktiga funktioner: socialisering av barn och<br />
stabilisering av föräldrarnas personlighet så att de kan verka väl i samhället.<br />
Den kritiska tolkningen av Laing och Cooper är mycket pessimistisk. Den här teorin från 1960‐talet ser<br />
familjen problematisk. Laing kallade familj en sjuk och schizofren enhet. Cooper för sin del talade om<br />
döden av familjen. Båda såg familjen som något som destruerar individualismen i familjens medlemmar.<br />
Familjisk tolkning (som också kallas för familjism) är däremot mycket moralisk och konservativ. Det<br />
understryker familj över individualism. Den baserar sig på 1500‐talets reformation och på tillståndet att<br />
gifta sig.<br />
Till slut favoriserar den individualistiska tolkningen människans frihet att bli förälskad och bilda familj på<br />
sitt eget sätt. Den här synpunkten ser äktenskapet en fjättrande institution. Den individualistiska teorin<br />
kämpar särskilt för människornas frihet att välja sin respektive familjform.<br />
17. Émile Durkheim<br />
Anne Salminen<br />
Émile Durkheim var en fransk sociolog, antropolog och filosof som föddes den 15 april 1858 och dog den<br />
15 november 1917. Nuförtiden anses han vara är en av klassikerna inom sociologin och grundaren till<br />
sociologin tillsammans med August Comté. Det är Durkheims förtjänst att sociologin blev ett akademiskt<br />
ämne och ett självständigt vetenskapsområde vid universitet. Han hade den första tjänsten som<br />
professor i sociologi i Paris. I dag nämns Durkheim ofta som funktionalist och fader av den sociologiska<br />
strukturalismen. I sin forskning betonade han socialisationsprocessen som innebär att individer tillägnar<br />
sig samhällets normer och regler. De mest kända skrifterna av Durkheim handlar om självmord, religion<br />
och social ordning.<br />
Durkheims metod<br />
Durkheim tänkte att sociologi måste ha ett eget forskningsföremål som enligt honom är sociala fakta.<br />
Han menade att man borde behandla livet i samhället som objekt och forska i det systematiskt.<br />
Durkheim tyckte att sociologi är ett område som forskar i och förklarar samhället och det sociala livet<br />
med hjälp av samhälleliga begrepp. Han betonade att de sociologiska begreppen är oberoende av<br />
naturvetenskapliga eller psykologiska förklaringar. Enligt Durkheim börjar sociologisk forskning från<br />
samhället och återkommer tillbaka till det.
Självmord<br />
25<br />
Durkheims bok Självmordet (Le Suicide) är ett bra exempel på hur man borde förklara sociala fenomen.<br />
Han visade att självmord beror på samhälleliga faktorer, inte bara på individuella drag, och därför borde<br />
man forska i dem som sociala fakta. I sin skrift betonade han att antalet självmord sammanhänger med<br />
konsensus och funktion i samhället. Enligt Durkheim kan orsaker till självmordet delas upp i fyra typer:<br />
egoistiska, anomistiska, altruistiska och fatalistiska. I det moderna samhället har de egoistiska och<br />
anomistiska självmorden blivit alltmer vanligare. Sociala förhållanden har brutit, social kontroll har<br />
minskat och normerna har blivit oklara, och sådana saker kan leda till sjukdom i samhället.<br />
Durkheim om religion<br />
Enligt Durkheim är religion ett socialt fenomen som har sin egen funktion i samhället. När folk dyrkar<br />
gudar, egentligen dyrkar de sig själva. Gudar är en representation av samhällets egen kraft och religiösa<br />
aktiviteter fungerar som en stärkande influens i sociala grupper. Guden motsvarar den kollektiva<br />
verkligheten som har existerat före individen och består också i framtiden. Durkheim underströk att<br />
individer är beroende av gruppen och behöver kollektiva upplevelser.<br />
De viktigaste begreppen är det sakrala och det profana, även kallad det heliga och det vardagliga. Det<br />
som skiljer religion från det övriga livet är sakrala saker, till exempel ritualer och ceremonier. De skapar<br />
ett emotionellt tillstånd som stärker gemenskapen i den sociala gruppen. I de moderna samhällena har<br />
en urbaniseringsprocess lett till nya religionsformer som avviker från de gamla formerna. Enligt<br />
Durkheims teori kan nationalism eller individualism betraktas som former av nya religioner.<br />
18. Michel Foucault och teori om makt och kunskap<br />
Anette Almgren<br />
Michel Foucault var en fransk filosof och idéhistoriker och han är nu en av de mest citerade tänkare i vår<br />
tid. Med Jean‐Paul Sartre är han en av de bäst kända 1900‐talets franska intellektueller. Michel Foucault<br />
är född i Poitiers den femtonde oktober 1926 och var den äldste sonen i familjen. Hans far Paul Foucault<br />
var kirurg och anatomilektor, och ville att hans son också skulle bli kirurg. Han ville att sonen skulle gå i<br />
hans fotspår, därför att hans farfader och morfader också hade varit kirurger.<br />
Michel Foucault började skolan år 1932 och tog examen i filosofi år 1948. Han tog examen i psykologi två<br />
år senare, 1950 och till sist examen i psykopatologi 1952. Hans lärare var Louis Althusser, en välkänd<br />
tänkare också. Foucault blev påverkat av Althussers politiska meningar, och blev medlem av det franska<br />
kommunistpartiet. År 1960 utnämndes han till professor i filosofi. Före det hade han varit lärare vid<br />
Uppsala universitet i fyra år. År 1970 blev han professor i idéhistoria vid College de France i Paris.<br />
Foucault dog år 1984. Han dog av AIDS‐relaterade komplikationer. Även om hans liv var kort, hade han<br />
en betydande inverkan på västerländsk civilisation. Forskare, studerande och den akademiska världen<br />
hänvisar till hans texter och böcker hela tiden i många olika vetenskapsbranscher från politiskt historia<br />
till kvinnoforskning. Av speciell betydelse är hans arbete i sociologi.
Genealogi om makt<br />
26<br />
Teorin om makten av Michel Foucault kallas genealogi om makt. Foucaults kärnidé är att makten formar<br />
sig i växelverkan. Det är människans egenskap, man kan nästan kalla det personligt kapital. Men det<br />
betyder inte är att en person skulle ha all makt. Det handlar om en maktapparat som alla människor har<br />
fastnat sig i. Makten är ett nätverk.<br />
Foucault gör en skillnad mellan två olika nivåer av samhällets påverkan. Olika nivåer är ”mikronivå” och<br />
”makronivå”, och mikronivån är den viktigaste och centralaste när man tänker på hur makten formar sig.<br />
Foucaults andra kärnidé är att det viktigaste draget av det moderna samhället är dess panoptiska<br />
karaktär. Det betyder att alla är övervakade, men att en enda människa inte kan övervaka alla.<br />
Foucault använder fängelse som ett exempel av den panoptiska makten. Idén är att i centret av ett<br />
fängelse finns det ett torn, varifrån en väktare övervakar fängelsekunderna. Fängelsekunderna kan inte<br />
veta om väktaren finns där, och det leder till att de börjar vakta sig själva. Jag tycker att Foucault aldrig<br />
har varit mer aktuell än nu.<br />
19. Ferdinand Tönnies<br />
Ilona Jaakkola<br />
Ferdinand Tönnies föddes 26 juli 1855 utanför Oldenswort i Tyskland. Han studerade vid universiteten i<br />
Strasbourg, Jena, Berlin, Leipzig, Heidelberg och Tübingen. Tönnies erhöll sin första doktorsgrad i<br />
hellenistisk filologi i Tübingen när han var bara tjugotvå år gammal. Han bodde och jobbade huvuddelen<br />
av sitt liv i Kiel i Tyskland, och han titulerades som sociolog, nationalekonom och filosof.<br />
I den politiska sfären blev Tönnies irriterad av den fortgående debatten över individualism vs kollektivism<br />
på 1880‐talet. Då började han skriva ett utkast till sitt huvudverk Gemeinschaft und Gesellschaft: i sitt<br />
utkast jämförde han två fundamentalt kontrasterande modeller av mänskliga sociala organisationer.<br />
Tönnies var säker på att den traditionella kulturen av hushåll, köping och små kommunala<br />
sammanslutningar höll på att dö ut på grund av en massa marknadsföring, begränsad förpliktelse och på<br />
grund av att de storskaliga affärsbolagen höll på att ta över.<br />
Den första upplagan av Gemeinschaft und Gesellschaft – eller Gemenskap och Samhälle – publicerades år<br />
1887 med en provokativ undertitel ”En studie om kommunism och socialism som historiska sociala<br />
system”. Det var, och är fortfarande, svårt att förklara vad det huvudsakliga innehållet av Gemeinschaft<br />
und Gesellschaft var eftersom boken är så mångtydig . I andra upplagan, som publicerades år 1912, var<br />
bokens undertitel omskriven till mera neutral ”Fundamentala koncept i äkta sociologi”. I Gemeinschaft<br />
und Gesellschaft försökte Tönnies anskaffa en systematisk och permanent struktur till analys av<br />
konstruktionen i samhällen: han skriver om individuell‐ och gruppsykologi, sociala och ekonomiska<br />
förhållanden, konst, religion och kultur, och om struktur och verksamhet med politik och regler. Tönnies<br />
formade också en teori om allmän historisk förvandling – en teori som strävade till att omfatta både de<br />
stora perioderna av europeisk historia från hellenistisk tid till nutiden och övergången från förgången
27<br />
kommunism till något slag av socialistisk modell av samhället. Gemeinschaft och Gesellschaft var också<br />
en studie om logiken av sociala och moraliska naturvetenskaper.<br />
Gemeinschaft und Gesellschaft består av tre böcker. Den första boken handlar om varierande<br />
socioekonomiska och administrativa arrangemang i små ’gemenskaper’ och i stora ’samhällen’. Den<br />
andra boken handlar om de två varierande typerna av mänskligt intellekt och rationalism ‐ eller mänsklig<br />
vilja – vad Tönnies såg som motsvarande med de två typerna av sociala organisationer medan den tredje<br />
boken handlar om deras varierande institutioner och underliggande principer i de politiska, statliga och<br />
lagliga sfärerna.<br />
Tönnies tyckte att den rationella och kalkylerande viljan var mera överlägsen i män än i kvinnor, i vuxna<br />
än i barn, i stadsbor än i lantbor, i affärsmän än i konstnärer och i intellektuella människor än i banala<br />
människor. Den perfekta ”blomman” av naturlig vilja, eller Wesenville, var en människa som var ett<br />
spontant och skapande geni medan det typiska exemplet av rationell och kalkylerande vilja, eller Kürville,<br />
var en listig och självmedveten rationell agent. En organisk gemenskap hålls ihop av små knyten av<br />
likhet, kamratförening, hävd historia och med gemensam äganderätt av primära varor. I ett mekaniskt<br />
samhälle interagerar självständiga individer med varandra på grund av egenintresse, ekonomiska<br />
kontraster och externa kontraster av formella regler.<br />
Ferdinand Tönnies var intresserad av människor som sociala djur i deras olika och dagliga tillhåll. Tönnies<br />
tyckte också att det fanns politiska strukturer i alla aspekter av människors liv. Hans huvudintresse var<br />
att upptäcka hur människor kunde skapa en funktionsduglig social ordning och även leva tillsammans<br />
med något slag av vänlighet och gemensam tillfredsställelse.<br />
Tönnies skrev fjorton böcker och publicerade över 900 publikationer under sitt liv, men hans första bok,<br />
Gemeinschaft und Gesellschaft, blev den mesta berömda av alla hans verk. Tönnies var den första riktiga<br />
tyska sociolog och han medverkade till bland annat, studie om social förvandling, särskilt om offentliga<br />
åsikter, traditioner, teknologi, självmord och brott. Ferdinand Tönnies dog den 9 april 1936 i Kiel.<br />
20. Ulrich Beck<br />
Hanna Mäkihonko<br />
Ulrich Beck är född år 1944 i Stolp. Först studerade han juridik i Hannover men efter några terminer<br />
bytte han studieplats och fakultet. Han började studera sociologi, filosofi och statsvetenskap vid<br />
Münchens universitet. Beck har gjort en doktorsavhandling år 1972. Senare har han bland annat varit<br />
professor i sociologi i München. Hittills har Beck studerat modernisation, ekologiska problem,<br />
individualisation och globalisering.<br />
Beck är välkänd i Finland, eftersom hans texter har blivit anfört och publicerat i Sosiologia‐ tidningen till<br />
exempel år 1989. Beck blev berömd år 1986 när han publicerade en bok som heter Risikogesellschaft.<br />
Auf dem Weg in eine andere Moderne. Beck är gift med Elisabeth Beck‐Gernsheim som är<br />
samhällsvetare. Beck har skrivit flera böcker med henne.
28<br />
Beck grundar sina idéer till exempel på den globala världen och på reflexiv individualitet. Beck skriver om<br />
globalitet och dess effekt på stater och nationalstater. Beck säger att man måste göra en skillnad mellan<br />
globaliseringen och globalitetet. Globalitetet betyder att, allt som händer är inte bara de lokala<br />
begränsade arrangemangen. Globaliseringen är en process till följd av vars resultat nationalstater och<br />
deras suveränitet resignerar på övernationella aktörer och deras maktmöjligheter. Enligt Beck bor vi<br />
redan nu i världens samhälle. Med det betyder han att social‐ och maktrelationernas politiska helhet inte<br />
ännu är nationalstat. Globalt maktsystem betyder framför allt auktoritet och makt.<br />
Med reflexiv individualitet anser Beck att människor har en möjlighet att bereda sina liv utan<br />
traditionella tvång och de har friheter att utveckla sina sociala identiteter. Enligt Beck har den här<br />
utvecklingen varit egenskapligt till det industriella moderna.<br />
21. Edward Westermarck<br />
Hannu Lehti<br />
Edward Westermarck (föddes den 20 november 1862 och dog den 3 september 1939) var en<br />
finlandssvensk filosof, sociolog och antropolog, som undersökte bland annat äktenskapets historia,<br />
moral, religioner och incests tabu från slutet av 1800‐talet till början av 1900‐talet. Han kallas ofta för<br />
fader till den finska sociologin, eftersom han startade den akademiska sociologin i Finland.<br />
Westermarck blev professor vid Åbo Akademi och Ekonomiska skolan i London. Hans berömda<br />
doktorsavhandling Det mänskliga äktenskapets historia, hans undersökningar i Marocko och hans bok<br />
Moralens uppkomst och utveckling gjorde honom internationellt känd.<br />
Edward Westermarck var en berömd forskare i sin tid och han tog del i många vetenskapliga diskussioner<br />
vilka handlade om samhällets utveckling, institutioner och seder av människor. Han debatterade med<br />
Emile Durkheim och Sigmund Freud och kritiserade båda vetenskapsmännen. Westermarck hävdade<br />
också minoriteters rättigheter, till exempel kvinnors jämlikhet i samhället. Det var ovanligt i hans tid.<br />
Härtill var han en agnostiker, som kritiserade religion och speciellt kristendomen för maktutövningen.<br />
Westermarck blev inte så berömd i hemlandet, eftersom hans intresse var att forska fjärran folkgrupper,<br />
till exempel tillbringade han många år studerande marockanska stammar. Westermarck var och är ändå<br />
den mest berömda finländska socialvetenskaparen i världen. Westermarck gifte aldrig sig därför att det<br />
har påståtts att han var homosexuell.<br />
Westermarcks vetenskap<br />
Hurdan var Westermarcks vetenskap och hans skola? Det kan sägas att Westermarck och hans lärlingar<br />
tillämpade i sin sociologi och antropologi Darwins evolutionsteori. Det betyder inte att han skulle ha varit<br />
rasistisk eller etnocentrisk. I motsatts till socialdarwinister, till exempel Herbert Spencer, var<br />
Westermarck en kulturrelativist men han var inte någon extrem kulturrelativist. Man kan säga att han<br />
valde den gyllene medelvägen, därför att han inte hemföll åt den direkta analogin mellan samhället och<br />
evolutionsteorin. Westermarck protesterade mot den här synen och framlade att man måste undersöka
29<br />
människor och olika samhällen genom olika anlag, vilka har utformats för människor under tusen års<br />
evolution. Därför har moralen och några seder har tagit en viss form i samhället.<br />
Den bekantaste boken av Westermarck är Det mänskliga äktenskapets historia, där han upprättar sin<br />
egen teori om äktenskapets ursprung. Han påstod, till skillnad från Freud, Durkheim och många andra<br />
berömda forskare, att människor har sådana emotioner, vilka tvingar människor att leva på tumanhand.<br />
Därför skulle det inte ha kunnat vara möjligt för människor att leva sexuellt fritt i samhället och<br />
monogami är vanligare än polygami, förklarade Westermarck. Han kritiserade också Freuds<br />
oidipuskomplexteori och Freuds uppfattning om promiskuitet i ett outvecklat samhälle. Hans<br />
motsvarighet för Freud var en effekt som kallas nuförtiden för Westermarckeffekten. Den här effekten är<br />
ännu en gällande vetenskaplig fakta, som har fått verifikation från olika undersökningar.<br />
Westermarcks teori har fått mera förståelse och tillmötesgående nuförtiden. Evolutionspsykologer,<br />
sociobiologer och evolutionssociologer utvecklar likadana teorier som Westermarck redan hade<br />
utvecklat i början av 1900‐talet. Man kan säga att Westermark var före sin tid och därför var han också<br />
missförstådd på många sätt.<br />
Westermarckeffekten<br />
Westermarckeffekten förklarar vackert varför incesttabun yppas i samhället. Den här teorin kan bli<br />
falsifierad, eftersom den Westermarckeffekten är en hypotes som man kan undersöka och testa<br />
empiriskt. Det är ganska ovanligt i sociologi. I allmänhet är teorin och empirisk undersökningen skilda<br />
från varandra i sociologi.<br />
Westermarckeffekten innehåller följande påståenden:<br />
Man har anlaget att undvika sexuell kontakt med dem som han eller hon har tillbringat sin barndom<br />
(första 3‐6 år i livet), eftersom de här människorna är ofta hans/hennes släktingar.<br />
Så har människor anlaget att dra sig för incest och därför att samhället också förbjuder incest. Han ansåg<br />
alltså att motviljan mot incest ytterst hade biologiska grunder. Att förklara den här saken, måste man<br />
minnas, att vi människor har en emotion, som inverkar så att vi känner avsky mot några saker. Vi känner,<br />
till exempel avskyn, om vi äter skämd mat. Westermarckeffekten säger, att vi har en likadan emotion<br />
mot personer, vilka har levat med oss i vår barndom. Därför att vi har den här emotionen av avsky, vill vi<br />
förbjuda den här seden (incesten) på social nivå också. Incest äcklar oss så vi förbjuder den, därför att vi<br />
uppför incest tabu i kollektiv. Westermack förklarar alltså samhällets vanor med människors anlag som<br />
utgångspunkt och även hur emotioner får människor att fungera i samhället. Det är ganska annorlunda<br />
än den vanliga sociologiska teorin om uppkomsten av seder, och därför har Westermarcks teori inte fått<br />
någon populär position i det sociologiska paradigmet, tycker jag.<br />
Den viktigaste produktionen av Edward Westermarck:<br />
• Det mänskliga äktenskapets historia (1899)<br />
• Moralens uppkomst och utveckling (1916)<br />
• Ritual and Belief in Morocco (1926)
EXTRA LÄSNING<br />
22. John Stuart Mills moralfilosofi<br />
Matias Karjalainen<br />
30<br />
John Stuart Mill (1806‐1873) växte upp bland radikala filosofer. Hans pappa James Mill hade bundit sig<br />
till Jeremy Benthams samhällsvetenskapliga idéer, och tillsammans ville de två utbilda John Stuart till ett<br />
perfekt viktorianskt geni. De lyckades tämligen bra; John Stuart Mill blev en ansenlig och arbetsam filosof<br />
som kanske blev den mest kända försvararen och bearbetaren av två idéer som var viktiga redan i<br />
Benthams filosofi: utilitarism och liberalism.<br />
Utilitarism<br />
I sin bok Utilitarism formulerar Mill sin version av utilitaristisk moralfilosofi. Liksom Bentham intar Mill<br />
principen av den största lyckan. Enligt den här principen måste man i alla situationer välja detta<br />
handlingsalternativ som avsätter den maximala lyckan för alla människor. Mill kritiserar till exempel Kant<br />
som påstår att insikten om vad som är rätt och orätt baserar sig inte på empirisk vetskap utan bara på<br />
reson och att konsekvenser av en gärning påverkar inte gärningens moraliska värde. Mill hävdar att<br />
Kants väsentligaste norm, det kategoriska imperativet, inte är vettigt om man inte bedömer det på basis<br />
av konsekvenserna. Och den enda konsekvensen som har en moralisk betydelse och måste bli<br />
maximerad är lycka.<br />
Den största skillnaden mellan Bentham och Mill är definition av njutning. De båda håller med att lyckan<br />
består av njutning men de är oeniga om relationer mellan olika njutningar. Benthams utilitarism vilar på<br />
kvantitativ hedonism; alla njutningar kan bli jämförda med varandra. Följaktligen ondgör Bentham sig<br />
över högklassiga njutningar som musik och konst eftersom man behöver mer resurser att få en<br />
musiknjutning än en primitivare njutning trots att de skulle vara likvärdiga. Men enligt Mills är utilitarism<br />
högklassiga njutningar och primitiva njutningar inkommensurabla. Hans grund för den här<br />
kvalitetsskillnaden kallas för den kompetenta recensentens preferenser. Inom Mills utilitarism är lyckan<br />
den enda konsekvensen som en välvillig person måste ta i beaktande eftersom lyckan är vad var och en<br />
eftersträvar i alla händelser. Senare kritiker har konstaterat att detta påstående är ett naturalistiskt<br />
misstag; ”åtråvärd” betyder inte ”god”. I alla fall vill Mill också underbygga kvalitetsskillnaderna mellan<br />
olika njutningar med människors åtrå och preferenser. Enligt Mill vill den kompetenta recensenten som<br />
känner både högklassiga och primitiva njutningar inte överge sina högklassiga njutningar fast han fick<br />
oändliga primitiva njutningar. Därför analyserar Mill att att ”vara lycklig” är inte samma sak som att ”vara<br />
nöjd”. En vulgär person som inte vet hur man kan njuta av musik, konst eller filosofi kan ofta vara mer<br />
nöjd än den kompetenta recensenten vars musikaliska, konstnärliga eller filosofiska förväntningar aldrig<br />
blir fullständigt uppfyllda. Men den kompetenta recensenten vill aldrig bli en vulgär person eftersom han<br />
anser att han själv är lyckligare i alla fall. Mills kändaste citat grundar på det här argumentet: ”Det är<br />
bättre att vara en missnöjd människa än ett nöjt svin, och det är bättre att vara en missnöjd Sokrates än<br />
en nöjd dumbom. Om svinet eller dumbommen inte håller med är det sålunda eftersom de känner bara<br />
deras hälft av den här saken när den andra parten känner de båda hälfterna.”
Liberalism<br />
31<br />
Samhällsvetenskapliga ståndpunkter är för Mill en fortsättning av etiken. Bara alla sådana allmänna<br />
regler som avsätter den största lyckan måste bifallas. I sin bok Om friheten påstår Mill att bara sådana<br />
regler som är förenliga med förfångsprincipen kan främja lyckan. Enligt denna princip är det berättigat<br />
att bestraffa någon eller att förhindra någon att göra någonting bara om han eller hon har bringat eller<br />
skulle bringa förfång för andra människors viktiga intressen. Enligt Mill kan allmän opinion och socialt<br />
tryck också vara en form av förhindring och bestraffning. Därför måste ingen lag eller social norm bli<br />
bifallen om den är paternalistisk eller moralistisk. Med denna princip rättfärdigar Mill till exempel fri<br />
marknadsekonomi, föreningsfrihet, religionsfrihet, samvetsfrihet, tankefrihet och framför allt<br />
yttrandefrihet.<br />
I början av Om friheten beskriver Mill en av de underliggande farorna inom demokrati: majoritetens<br />
tyranni. Mills omdöme om historien är att undersåtar tidigare fordrade konstitutionella rätter som<br />
skyddade dem mot envåldshärskarens godtyckliga beslut. När demokrati blev av trodde några att de<br />
konstitutionella rätterna inte längre är oumbärliga. När lagar stiftas enligt folkets vilja trodde man att<br />
folket inte behöver bli skyddat mot sin egen vilja. Men Mill anmärker att ”det folk som härskar är inte<br />
alltid det folk som är härskat”. Majoriteterna kan vara lika godtyckliga som en envåldshärskare och<br />
försöka att förtrycka minoriteter. Några obetingade rätter behövs för att skydda människor mot<br />
majoritetens tyranni.<br />
En av de rätter som behöver en skydd enligt Mills förmenande är yttrandefrihet. Framför allt förnekar<br />
han att det finns osanna dogmer som man inte får ifrågasätta eftersom de är så nyttiga. Mill påstår att<br />
det är omöjligt att det är nyttigare att förlita sig på osanna påståenden än att förlita sig på sanna. Enligt<br />
honom är sanningen ett element av nyttighet. Han anför vidare minst två anledningar att låta<br />
medborgare ifrågasätta allmänna åsikter och framföra alla möjliga opinioner. För det första kan en<br />
undertryckt opinion vara sant eller närmare sanningen än den allmänna opinionen. Mill påstår att<br />
yttrandefriheten säkrar att allmänna opinioner har bra grunder. Han skriver att trosföreställningar kan ha<br />
”inget bättre stöd som en ständig begäran till hela världen att betyga att de är osanna”. För det andra<br />
kan den allmänna opinionen vara den fulla sanningen men om det är förbjudet att ifrågasätta det blir det<br />
en död trosföreställning. Människor glömmer grunderna för denna sanna påstående. När någon trotsar<br />
förbudet och argumenterar mot den sanna dogmatiska föreställningen vet ingen hur man kan<br />
argumentera för sanningen.<br />
23. Michel Foucault<br />
Susanna Aho<br />
Michel Foucault (1926‐1984) var en fransk filosof med särskild inriktning på psykologi och sociologi. Han<br />
kritiserade samhälleliga institutioner och förändrade många vetenskaper på djupet med sin vision på<br />
maktutövning och lanserade flera teorier. Foucaults tidiga filosofi kan klassas som strukturalistisk, men<br />
han var också en viktig inspiratör för reflexionen kring postkolonialism och globalisering.
32<br />
Antagligen är diskurs Foucaults mest kända begrepp som också används mest. Diskurs avser sociala eller<br />
vetenskapliga tal, samtal och praxis i samband med människornas eget språk och resonemang. Det<br />
centrala temat i hans produktion är makt och dess olika former och metoder. Samhällets praxis<br />
förknippas med språkresurser. Språket bygger och avspeglar makten och kan därför också ses som ett<br />
instrument för makten.<br />
Foucault inspirerades inledningsvis inklusive av Karl Marx. Han tog med tiden avstånd från Marx, men<br />
utvecklade en egen gren inom samtidens franska diskursanalytiska filosofi. Han har utgivit böcker som<br />
berör flera ämnesdiscipliner. Foucault var inledningsvis marxist och med tiden nietzschean, men bröt<br />
många gånger med den franska intellektuella vänstern, som var mycket radikal vid den tiden. Han var<br />
också aktivist hela sitt liv. Speciellt agerade han för rättssäkerhet och mot invandrarfientlighet.<br />
Övervakning och straff<br />
Foucaults verk Övervakning och straff är en inblick till makt, fängelse, institution och samhälle. Boken är<br />
en berättelse om hur den aktuella typen av slutna anläggningar har anlänt och samtidigt en viktig social<br />
analys.<br />
Foucault tänkte först makt som ett förtryckande system. Till slut hamnade han att se över<br />
utgångspunkten i denna fälla och kom till slutsatsen att det är ett helt otillräckligt verktyg för befintliga<br />
mekanismer av makt och konsekvensanalys. Foucault drar den slutsatsen att makt i första hand är en<br />
strategi, som påverkas av både myndigheter och målet. Faktum är att verksamheten är så smidig att det<br />
är svårt att skilja parterna i denna mekanism: de är ömsesidigt beroende.