Tjänstemannasvenska

Tjänstemannasvenska 

ALLMÄN ÖVERSIKT 

Extra kurs för samhällsvetare 

Åbo universitet / Språkcentret 

Lektor Ilkka Norri (red.) 

05/2009

Förord 

2 

Sedan många år tillbaka har lektor Ilkka Norris tjänstemannakurs i svenska vid Åbo universitets 

språkcenter bestått av tre delar. Gruppen har 30 timmar kontaktundervisning, där man koncentrerar sig 

på muntliga färdigheter samt på att skriva uppsatser och referat, o.d. 

Studerandena läser och övar grundgrammatiken via webben med hjälp av Språknätet som planerades 

och konstruerades redan på senare delen av 1990‐talet i samarbete mellan språkcentren i fyra finländska 

högskolor, Åbo universitet, Tammerfors universitet, Helsingfors universitet samt institutionen för språk 

och kommunikation vid Helsingfors handelshögskola. Denna del innehåller även en grupp övningar under 

titeln ”Människan i arbetslivet”. Övningarna rapporteras med hjälp av en studiedagbok som sedan 

skickas till läraren. 

För det tredje skriver studerandena självständigt en fritt vald essä med anknytning till huvudämnet. 

Detta häfte är en samling av dessa essäer. Endast de grövsta språkfelen har rättats av läraren. 

Åbo 6.5.2009 

Ilkka Norri, FL, lektor i svenska

INNEHÅLL 

PSYKOLOGI 

1. Utveckling till expert i perceptuell‐motoriska färdigheter Henri Olkoniemi 4 

2. Personlighetsstörningar Anniina Vatanen 5 

3. Beteendestörningar hos barn och ungdomar Terhi Laakio 6 

4. Tvångssyndrom Lauri Östman 7 

5. Beroende Maija Mäki 9 

6. Sexuellt utnyttjande av barn Susanna Hokkanen 10 

7. Emotionellt instabil personlighetsstörning och schematerapi Linda Tavio 11 

8. Sociometrisk metod Essi Valo 12 

FILOSOFI 

9. Thomas Hobbes Pasi Nordlund 14 

10. George Berkeley Mikael Kylänpää 15 

11. Donald Davidsons teori om semantik av anföringstecken Jani Sinokki 16 

NATIONALEKONOMI 

12. Prisstabilitet och Europeiska Centralbanken (ECB) Tanja Mäkelä 18 

13. Utsläppshandel Anne Koivisto 19 

SOCIOLOGI 

14. Historisk sociologi och mikrohistorisk synpunkt Rebekka Tolonen 20 

15. Det kulturella kapitalets inverkan på utbildning Eero Lemola 21 

16. Familjeformer Sini Vesterinen 23 

17. Émile Durkheim Anne Salminen 24 

18. Michel Foucault och teori om makt och kunskap Anette Almgren 25 

19. Ferdinand Tönnies Ilona Jaakkola 26 

20. Ulrich Beck Hanna Mäkihonko 27 

21. Edward Westermarck Hannu Lehti 28 

EXTRA LÄSNING 

22. John Stuart Mills moralfilosofi Matias Karjalainen 30 

23. Michel Foucault Susanna Aho 31 

3

PSYKOLOGI 

1. Utveckling till expert i perceptuell‐motoriska färdigheter 

Henri Olkoniemi 

4 

Med perceptuell‐motoriska färdigheter menar man sådana färdigheter där motorik och perception 

tillsammans efterstävar något kollektivt mål. Experter på de här färdigheterna tar även hänsyn till miljö 

och de har alltså fokuserats på sensomotorisk positionskontroll. Till exempel att man lyfter upp ett glas 

vatten som stor på bordet. För att göra detta behövs det att man ser glaset. Med hjälp av den här 

visuella informationen kan man röra sin hand mot glaset, d v s att man måste kunna använda motorik. 

Utöver den visuella informationen behöver man sensorisk information angående handen. Med hjälp av 

den sensoriska informationen kan man reglera sitt grepp om glaset så att glaset inte faller eller går 

sönder. Därtill kan man kontrollera sin handsrörelse så att vatten inte skvalpar över och glaset rör sig på 

läpparna. 

Utveckling till expert i att dricka vatten är inte för all del intressant. Mer intressant är bland annat det 

hur man blir expert i till exempel olika idrottsgrenar eller på yrken som förutsätter perceptuell‐motorisk 

färdighet. 

Inlärning 

Utveckling till expert i fråga om perceptuell‐motoriska färdigheter kräver inlärning. Inlärningen utvecklar 

man steg för steg. Först brukar funktionen gå långsamt och tenderar att gå fel. Småningom utvecklas 

funktionen till att vara sömfri men man kan också gå fel senare. 

Bakgrunden till allt detta är centralnervsystemets utformning. När man tränar på kort tid, blir 

färdigheten starkare på centralnervsystemets plan. Rättare sagt betyder det att kommunikationen 

mellan hjärnceller blir känsligare. Den här stärkningen fortsätter på timmar. Långfristig träning leder till 

mer permanenta ändringar och det leder till bättre utförande. På cellnivån betyder det att hjärncellerna 

formar nya kommunikationsvägar mellan varandra. Träningen behöver inte alltid vara konkret. 

Föreställningsträning har inverkan också på centralnervsystemet. 

Inverkande faktorer 

Det finns flera faktorer som påverkar utvecklingen till expert i perceptuell‐motoriska färdigheter. De här 

faktorerna kan man dela i primära och sekundära faktorer och händelser. De primära faktorerna 

innehåller delfaktorer som är genetiska, träningsmässiga och psykologiska. Med gynnsamma gener är 

början av utvecklingen lättare.

5 

Utvecklingen till expert behöver alltså träning som är långvarig och som man binder sig vid. För en sådan 

träning måste man ha varierande psykologiska egenskaper, till exempel träningsmotivation och positiv 

inställning mot träning av sin egen färdighet. 

Sekundära faktorer innehåller i så fall miljön och kontexten. Kontext eller kultur beror på vilken färdighet 

man tränar. Kontexten bestämmer bland annat hur lätt det är att upphinna expertnivån. 

Källor 

Olkoniemi, H. (2009). Ekspertiksi kehittyminen havainnollis‐motorisissa taidoissa. 

2. Personlighetsstörningar 

Anniina Vatanen 

Begreppet personlighetsstörning beskriver en starkt avvikande personlig egenskap som skiljer sig från 

samhällets normer. Man kan beskriva det som individens konstanta vana att tänka och uppföra sig på ett 

sätt som ändå avviker från omgivningens förväntningar. Individens tänkesätt och beteende är 

annorlunda än andra människors tänkesätt och beteende, och man kan ha svårigheter med 

impulskontroll. Dessa skillnader visar sig i individens perception, tankar, känslor i situationer som kräver 

interaktion med andra människor. Personlighetsstörning är en stabil och kronisk störning och en individ 

blir ofta begränsad till många vardagliga saker. Behandlingen av olika personlighetsstörningar beror på 

vilken kategori de hör till. 

Det är viktigt att ha i åtanke att det inte finns några tydliga gränser mellan socialt accepterade och socialt 

avvikande skillnader. Beroende på kulturella värderingar kan samma beteende betraktas som normalt 

eller som en störning. Därför är det extra viktigt att göra en skillnad mellan personlighetsstil och 

personlighetsstörning. 

Tillkomsten av personlighetsstörning 

Personlighetsstörning är ofta konsekvensen av störningar i barnets utveckling. Barnets utveckling kan bli 

störd av många orsaker, t ex om barnen inte får tillräckligt med vård eller om det känner sig otryggt. 

Ostadighet, underkännande eller oskäliga krav i familjen ökar risken för utvecklingsförlopp som leder till 

personlighetsstörning. Med personlighetstörningar är det också ganska vanligt att man t ex inte har lärt 

sig sociala skickligheter eller att ens moraliska tankeförmåga inte utvecklats tillräckligt. 

Personlighetsstörningar är delvis ärftliga. Några ärftliga drag och temperament kan utsätta en individ för 

personlighetsstörning. Några personlighetsstörningar som narcissistisk och tvångsmässig 

personlighetsstörning är mera ofta ärftliga än de andra personlighetsstörningarna.

Diagnostiska grupper 

6 

Man kan ställa psykiatriska diagnoser med hjälp av DSM‐IV. DSM‐IV är en diagnostisk manual som 

definierar tio personlighetsstörningar som man kan fördela i tre grupper. Grupp A består av udda eller 

excentriska störningar. Där finns paranoid personlighetsstörning, schizoid personlighetsstörning och 

schizotyp personlighetsstörning. Dramatiska, emotionella eller oberäkneliga störningar utgör gruppen B. 

I grupp B finns det antisocial personlighetsstörning, borderline personlighetsstörning, histrionisk 

personlighetstörning och narcissistisk personlighetsstörning. I grupp C finns räddhågade störningar som 

fobisk personlighetsstörning, osjälvständig personlighetsstörning och tvångsmässig 

personlighetsstörning. 

Källor 

Lönnqvist, Heikkinen, Henriksson, Marttunen, Partonen (toim.) (2001): Psykiatria. 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Personlighetsst%C3%B6rning 

3. Beteendestörningar hos barn och ungdomar 

Terhi Laakio 

Inledning 

Beteendestörningar är bland de vanligaste psykiska störningarna hos barn och ungdomar. Det kan visa 

sig hos barnet genom asocialt, våldsamt eller utmanande beteende, som inte är normalt för barnets 

åldersnivå. Beteendestörningarna är långsiktiga och upprepade. De är vanligare hos pojkar och ungefär 

3‐8 % av alla barn i skolålder har sådana här störningar. Störningen påverkar barnets relationer till 

omgivningen och hela livssituationen. 

Symptom och diagnos 

Utmärkande drag i beteendestörningar är slagsmål, mobbning, brutalitet mot människor eller djur, 

skadegörelse, eldanläggning, snatteri, upprepade lögner, skolk, raserianfall och rymning från hemmet. 

Den diagnostiska och statistiska manualen angående psykiska störningar (DSM‐IV) delar 

beteendestörning och trotsstörning i skilda klasser. 

Den internationella klassifikationen av sjukdomar (ICD) klassar däremot trotsstörning som en mildare 

form av beteendestörning. Enligt ICD delas även beteendestörningar i tre former: Man talar om 

beteendestörning inom familjen då barnets eller ungdomens asociala beteende endast sker hemma. 

Asocial beteendestörning betyder att barnets störande beteende sker i relationen med jämnåriga medan 

social beteendestörning talar man om då barnets störande beteende sker mot auktoriteter. Barn med 

social beteendestörning kan knyta vänskap med sina jämnåriga, men då oftast tyvärr med andra barn 

som också beter sig illa.

7 

Diagnosen på beteendestörningar baserar sig på barnets beteende i olika situationer. Genom att samla 

information av symptom och beteende från barnet i fråga samt föräldrarna och lärare, kan man få 

tillräckligt med information för att kunna göra en diagnos. Man kan också använda sig av frågeformulär 

och intervjuer som hjälpmedel för att kunna fastställa diagnos. 

Både DSM‐IV och ICD understryker att för att kunna sätta en diagnos måste störningarna i barnets 

beteende ha varit långsiktiga, skadliga för barnet självt och för dess omgivning. 

Bakgrund 

Det är svårt att med säkerhet säga vilka saker som leder till beteendestörningar. Bakgrundsfaktorerna är 

oftast mångtydiga. Längre brist på föräldravård kan leda till permanent illamående och vilt beteende. 

Barn och ungdomar kan också lära sig aggressiva och utmanande beteenden från sin omgivning. Den 

störda växelverkan mellan barnet och förälder, bristen på regelbundenheten och gränser hemma kan 

också vara orsaker till beteendestörningar. Dessutom kan även vissa gener, inlärningssvårigheter och 

uppmärksamhetstörningar vara bakom beteendestörningar. Ofta sker det samtidigt med andra 

störningar och symptom, t.ex. depression. 

Behandling och prognos 

Behandlingen av beteendestörningen är ofta individuell och kan innefatta många olika 

behandlingsformer. Instruktion till föräldrarna, familjeterapi och samarbete mellan hemmet och skolan 

kan inverka positivt på barnet med beteendestörningar. Dessutom kan individuell terapi för barnet vara 

hjälpfull och i grava fall kan man använda sig av läkemedel t.ex. litium. 

Prognosen för beteendestörningar är dålig, om man inte förmår att förändra barnets beteendemönster. 

Det finns ett klart samband mellan beteendestörningar, vuxen kriminalitet, asocialt beteende och 

missbruksproblem. Vid sättandet av prognos, är det mycket viktigt att barnet får hjälp tillräckligt tidigt. 

Det är även viktigt att stöda barnets omgivning. 

4. Tvångssyndrom 

Lauri Östman 

Tvångssyndrom (OCD) är en sinnesförvirring som kan medföra en bemärkt sänkning av patients 

livskvalitet. Det är inte speciellt sällsynt att lida av det här syndromet: dess livstidsprevalens är cirka två 

procent. Världshälsoorganisationen WHO tillräknar det under de tio sjukdomar som mest begränsar livet 

och förminskar ens inkomster. Därför är det viktigt att behandlingen av tvångssyndrom är tillräcklig i 

samhället och också att man väljer effektiva behandlingsmetoder. Det är ännu viktigare när man tänker 

att syndromet sällan förgår av sig själv d.v.s. utan behandling med antingen psykoterapi eller mediciner 

såsom fluoxetin, till exempel.

Diagnostisering 

8 

Det finns olika undergrupper av tvångssyndrom men både tvångstankar och tvångshandlingar ingår alltid 

i dem i någon form. Det är ytterst viktigt att syndrom diagnostiseras. Också måste man känna med sig att 

ens tankar eller beteende är oresonliga. Dock även om patienten förstår den här absurditeten av sina 

maner är han oförmögen att förändra dem utan behandling. 

Symptom 

Symptom är mycket individuella. Typiskt handlar tvångstankar om nedsmutsning, haverier och skador 

eller ordning och symmetri. Ovanligare är tankar som gäller somatiska symptom eller samling av onödiga 

saker. Med några patienter finns det också religiösa, sexuella eller våldsamma tvångstankar men sådant 

är relativt sällsynt. 

Tvångshandlingar är ofta rituella och görs för att någon imaginär katastrof eller olycka kunde på så sett 

undvikas. Om patient avstår från sitt tvångsbeteende då upplever han stor ångest. De vanligaste 

tvångshandlingarna är granskningar (till exempel att säkra om dörren blev låst), tvättning av sig själv och 

andra putsningar eller upprepningar av någon sats i minnet. Att ställa i exakt ordning eller att räkna är 

ovanligare beteende. 

Behandling med psykoterapi 

För det mesta används det behavioristiska och kognitiva metoder när det gäller tvångssyndrom och 

deras behandling med psykoterapi. Till de behavioristiska terapierna hör så kallade exponering och 

responsprevention som metoder. Patienter blir exponerade till situationer eller föreställningar som 

producerar ångest och så förhindras deras rituella beteenderespons. Med den här processen blir det så 

småningom onödigt för patienten att kontrollera sin ångest med tvångshandlingar. 

Grundidén med de kognitiva terapierna är däremot att hjälpa patient formulera och också testa i 

praktiken sådana uttydningar av tvångssymptom som är mindre hotande och därmed mindre 

ångestfulla. Genom diskussioner med terapeuten försöker patienten förändra sin negativt utvidgade 

uppfattning av ansvarighet och hitta nya tanke‐ och beteendemodeller. 

Både behavioristiska och kognitiva metoder har bevisats att antingen bota tvångssyndrom helt och hållet 

eller åtminstone mildra symptom mycket effektivt. 

Källor 

Foa, E. B., Kozak, M. J. (1995). DSM‐IV field trial: Obsessive‐compulsive disorder. American Journal of 

Psychiatry, 152, 90‐96. 

Marks, I. (1997). Behaviour therapy for obsessive‐compulsive disorder: A decade of progress. Canadian 

Journal of Psychiatry, 42, 1021‐1027.

9 

Salkovskis, P. M. (1999). Understanding and treating obsessive‐compulsive disorder. Behaviour Research 

and Therapy, 37, S29‐S52. 

Veale, D. (2007). Psychopathology of obsessive‐compulsive disorder. Psychiatry, 6, 225‐228. 

5. Beroende 

Maija Mäki 

Beroende är någonting som en person inte kan sluta. Det är ett krav att det är fråga om någon substans 

eller aktivitet. Beroende kan vara fysiskt eller psykiskt eller båda. Så hur kan man bli beroende av 

någonting? 

För många personer med beroende har missbrukaktiviteten blivit ett sätt att lösa problem. Aktiviteten 

och narkotikamissbruk möjliggör att personen mår bättre på kort tid, men efter en kort tid mår personen 

dåligt och känner sig skyldig. Ond cirkel är färdig. 

Det flesta personer med beroende tänker ofta på den narkotikasubstans eller den aktivitet som 

personen är beroende av. Det är den första tanken på morgonen och den sista på kvällen. Då har vanan 

blivit en tvångsföreställning. Det är också typiskt för beroende att man hela tiden behöver mer och mer 

av den substans eller den aktivitet man är beroende av. 

Man kan dela beroenden i två grupper: narkotikaberoende eller aktivitetsberoende. 

Narkotika är kemiska substanser och narkotikaberoende kan gälla t.ex. 

• alkohol 

• tobak 

• läkemedel 

• droger 

Aktivitetsberoende innehåller bl.a. 

• spelberoende 

• shoppingberoende 

• internetberoende 

• sexmissbruk 

• matmissbruk 

Många människor testar narkotika första gången när de är unga för att visa sig vara tuffa eller för att 

testa sina gränser. De flesta som är beroende av något försöker någon gång sluta. Det är vanligt, att man 

genast inte kan sluta och missbruket fortsätter. När man försöker sluta, kan man få fysiska eller psykiska 

symtom, eller båda. Det händer eftersom kroppen vänjer sig vid substansen eller beteendet. Psykiska 

symtom kan vara oro och ångest. Vissa narkotika, till exempel alkohol, kan också orsaka kroppsliga, 

fysiska symtom. Symtomen är mycket besvärliga vid beroende av till exempel läkemedel eller droger. Det

10 

är också vanligt att när man har slutat bruk eller aktivitet, kan beroendet ändras till något annat 

beroende. 

Beroende och beteendemissbruk kan orsaka många störningar för personens liv. Dessa vanor eller 

missbruksbeteenden kan påverka den kroppsliga hälsan negativt och försämra livssituationen. Psykiska 

problem är också vanliga bland personer med besvärliga beroenden. Personen med beroende måste 

söka professionell hjälp för att lära sig hantera sitt problem. Lika viktigt är att omgivningen främjar och 

uppmuntrar personen med beroende. 

Källor 

Helsingin Sanomat 27.4.2009 

Riippuvuuden psykologiaa: 

www.ahts.fi/index.php?option=com_docman&task=doc_download&gid=17 

6. Sexuellt utnyttjande av barn 

Susanna Hokkanen 

Sexuellt utnyttjande av barn är ett riktigt problem som finns, men samtidigt är det ännu en sorts tabu. 

Man vågar alltså inte tala om det, för att det väcker stora känslor i människor. Även om temat väcker 

negativa tankar i människor, måste man våga tala om det. Medvetenhet gör det möjligt för människor 

att förändra saker, och i det här fallet märka om de händer något konstigt i grannen. 

Allmänheten 

Allmänhetssiffrorna varierar i olika undersökningar. Forskarna har alltså inte kommit överens om på 

vilket sätt man borde fråga om sexuellt utnyttjande av barn. Om man ställer detaljerade frågor, så får 

man mycket exaktare siffror än om man ställer mera öppna frågor. Dessutom variera siffrorna om man 

ställer olika slags detaljerade frågor. Det är därför siffrorna inte kan jämföras helt pålitligt och det måste 

man komma ihåg när man gör det. 

I Finland har 8 % av flickor och 3 % av pojkar blivit sexuellt utnyttjade som barn. Internationellt varierar 

siffrorna från 7 – 36 % med flickor och 3 – 29 % med pojkar. Till exempel i USA har 27 % av flickor och 5 % 

av pojkar blivit sexuellt utnyttjade som barn. I Sverige är siffrorna för sin del 9 % med flickor och 5 % med 

pojkar. 

Konsekvenserna 

Konsekvenserna till barnen, som har blivit sexuellt utnyttjade, är allvarliga och kan vara livslånga. 

Forskarna är eniga om att sexuellt utnyttjande leder till psykiskt illamående. Dessutom har olika 

undersökningar visat att ätstörningar, depression, posttraumatiskt stressyndrom,

11 

personlighetsstörningar och ångest är konsekvenser av sexuellt utnyttjande som barn. En person som 

har blivit sexuellt utnyttjad som barn har oftast också dåligt självmedvetenhet och problem med 

äktenskapet. 

Ju flera gånger man blir sexuellt utnyttjad som barn desto värre blir konsekvenserna. Också ju äldre man 

är då sexuella övergrepp upphör, desto värre blir de depressiva symptomen. 

Risker 

Att vara en flicka ökar risken att bli sexuellt utnyttjad. Det märker man också när man tittar på 

allmänhetssiffror. Alltså mera flickor än pojkar blir sexuellt utnyttjade. Forskarna har också märkt att 

föräldrarnas konflikter, dålig tillgivenhet och alkoholmissbruk av föräldrar ökar risken att barn blir 

sexuellt utnyttjade. Också det att föräldrarna är överbeskyddande med sina barn ökar denna risk. 

Däremot ökar familjens socioekonomiska status och föräldrarnas psykiska problem inte risken. 

7. Emotionellt instabil personlighetsstörning och schematerapi 

Linda Tavio 

“Instabil person” är en av de svåraste personlighetstörningarna. Personer som har instabil personlighet 

får också en ökande andel av den psykiatriska vården. Vanligt hos dessa personer är kroniska 

tomhetskänslor, missbruk, svårigheter med separationer samt självskadande beteende. Kaos i känslolivet 

förorsakar inte bara för dem utan också för omgivningen stora svårigheter och bekymmer. 

Vårdpersonalen ser dem ofta som personer som är omöjliga att hjälpa. Instabila patienter motsätter sig 

ofta vården vilket gör det komplicerat och svårt att nå och hjälpa de här patienterna. Ofta avbryter de 

också vården. 

Man har emellertid utvecklat nya terapiformer för att hjälpa denna grupp av människor. En av de nya 

terapiformerna kallas schemafocuserad‐terapi, som kombinerar teori och metoder från olika teorier, till 

exempel från kognitiv beteendeterapi, psykodynamisk terapi och gestaltmetoder. Grundprincipen är att 

instabila personers emotionella utveckling inte är färdig därför att deras behov inte har tillgodosetts 

under barndomen. Schema‐terapin anser att dessa personers försvarsmekanismer är så starka och 

omedvetna att de inte klarar sig utan professionell hjälp. 

Schematerapin försöker påverka de instabila patienternas destruktiva scheman och på så sätt möta 

deras behov. Ett av de viktigaste begreppen i terapin är “schema mode”. Den undersöker många olika 

känslor som hos instabila personer varierar mellan fem “schema modes” som kallas: “utslaget barn”, 

“argt barn”, “bestraffande förälder“, “garderande” och “frisk vuxen”. 

”Utslaget barn” är den sidan av patientens själv som känner sig ensam, tror att hon inte kan lyckas och är 

mycket beroende av andra människor. ”Argt barn” är det som vet att hennes behov inte har mötts och 

är argt och krävande mot andra. Hennes “ilska” kommer inte med realistisk intensitet och det leder till 

att hennes behov inte behandlas ens nu. “Argt barn” har ansetts vara den svåraste sidan av patienten 

gentemot andra människor eller vårdande personal. ”Bestraffande förälder” då, påminner patienten om

12 

hennes egna föräldrar och ses som en sida av patienten som kräver för mycket av sig själv, som inte vill, 

kan, får eller vågar vara svag: “gråt inte du ynkliga människa”. ”Garderande” ses vara den sida av 

patienten som har dolt sina känslor och försöker vara sådan som samhälle, föräldrar, terapeuten, 

maken/makan vill/kräver hon borde vara: ”en snäll och lydig flicka/pojke”. 

8. Sociometrisk metod 

Essi Valo 

Alla av oss tillhör en eller flera olika grupper. Grupper består av ett antal individer som har sådana 

relationer att man måste tänka att de på något sätt hör ihop, till exempel skolklassen eller dagisgruppen. 

Varje medlem har en speciell statusplacering i gruppen. Sociometri är en metod för att studera den där 

statusplaceringen. Sociometri används bland annat i skolor och i dagis, för att man lätt kan iaktta barn 

som har svårigheten att ta kontakt med andra barn. I sociometri väljer varje medlem i en grupp vilka 

kamrater han eller hon föredrar (=positiv nominering) eller undviker (=negativ nominering). Vanligen 

barn blir ombedda att välja tre medlemmar i båda svarsgruppen. Syftet är att hitta populära, 

medelmåttiga, avvisade och ignorerade barn. Därutöver finns det barn med motstridig status också. Att 

få en viss status i en grupp betyder att man får mer eller mindre makt över den där gruppen. 

Sociometrisk metod har hög tillförlitlighet och giltighet. Metodens resultat är också stabila över tiden. En 

status som uppstår i en grupp är mycket stabil, men inte konstant. Ett nytt barn i gruppen, en ny 

situation eller ett nytt uppdrag kan förorsaka sociala ändringar i gruppen. 

Sociometri är en bra metod för att studera barns relationer med andra barn och det är ganska lätt att 

använda. Med sociometrisk metod kan man dela barnen i fem grupper. Barns sociometriska status visar 

vilka barnen har risk att möta sociala problem när de är äldre. 

Populära barn 

Populära barn är de, som har många positiva nomineringar och inte alls negativa. De har i flera studier 

visat sig vara de barn som är utåtriktade, vänliga och stöttande mot andra elever i klassen. Populära barn 

har ofta högtstående kognitiva förmögenheten och de är också mer sociala än deras klasskamrater. 

Positiva nomineringar är också mer stabila än negativa nomineringar och därför är populära barn ofta 

populära över tiden. 

Populära barn är inte helt oaggressiva. I själva verket är de lika aggressiva som medelmåttiga barn, men 

populära barn stör sina klasskamrater mindre än andra barn. 

Medelmåttiga barn 

Medelmåttiga barn är de, som har både några positiva och några negativa nomineringar. De klarar sig på 

något sätt i gruppen därför att de har några vänner i alla fall. Man måste vanligtvis inte oroa sig för 

medelmåttiga barn. Deras kognitiva förmögenhet och deras sociala kunskaper är helt vanliga eller ganska 

bra. Medelmåttiga barn kan ibland vara aggressiva, men de är sällan till skada för andra barn.

Barn med motstridig status 

13 

Barn med motstridig status får många nomineringar i sociometri men resultatet är motstridigt. Många 

klasskamrater tycker att barn med motstridig status är avhållen men å andra sidan är hälften av 

nomineringar negativa. Barn med motstridig status beter sig å ena sidan likadant som populära barn å 

andra sidan som avvisade barn. 

Barn med motstridig status är ofta både prosociala och aggressiva. Enligt vissa undersökningar är dessa 

barn till och med mest aggressiva. Det finns många forskningar av den här statusgruppen. Den här 

gruppen av barnen är ganska intressant därför att dessa barn har risk att råka ut för svårigheter senare i 

livet. Å andra sidan kan de klara sig bra i framtiden för deras prosociala beteende kan förstärkas. 

Avvisade barn 

Avvisade barn får många negativa nomineringar och inte alls positiva. De behåller sina positioner i en 

kamratgrupp över lång tid, därför att klasskamraterna börjar se avvisade barn i ett negativt ljus. Barns 

status övergår ofta till en ny grupp. Avvisade barn kan också vara benägna att övervärdera sin egen 

sociala status. De har ofta dåliga kognitiva förmögenheten. 

De avvisade barnen kan delas upp i två kategorier. En del av barnen drar sig undan och den andra delen 

är aggressiva. De aggressiva barnen brukar tolka andras beteende som avog, även när de är vänliga eller 

uppför sig neutralt. De beter sig också dåligt på många sätt och har risk att få allvarliga problem senare i 

livet. 

Avvisade barn som drar sig undan har ofta ett udda socialt beteende. De vet sällan vad andra väntar av 

dem. Om dessa barn har ömsesidiga vänner är vänner ofta också avvisade. Avvisade barn känner sig ofta 

ensammare än andra barn. 

Ignorerade barn 

Ignorerade barn försöker mindre än andra vara med och leka. Trots det är de tystlåtna, passiva och 

mindre sociala är ignorerade barn. Inte heller är de medvetna om sin status i gruppen. Därför är det 

mycket lättare för dem att få en ny social statusplacering i en ny grupp än avvisade barn. 

Ignorerade barn skiljer sig inte mycket från medelmåttiga barn. De är bara inte så sociala som andra och 

inte aggressiva. Denna status varar inte för evigt och när barn växer är det ganska lätt för dem att finna 

en vän eller vänner.

FILOSOFI 

9. Thomas Hobbes 

Pasi Nordlund 

14 

Thomas Hobbes var född i Malmesbury, England år 1588. Han var samhällsfilosof och man har skrivit, att 

hans (mest kända) bok Leviathan (1651) startade modern politisk filosofi. Det är kanske inte sant, men 

han var dock den första kontraktsteoretikern. Han skrev också ganska mycket om teoretisk filosofi och 

geometri, men framför allt var han en politisk filosof. 

Hans samhällsfilosofi 

Hobbes – likaså andra samhällsfilosofer – försökte legitimera statens makt. Han tänkte, att det bästa 

medlet att gestalta varför organiserat samhälle är en nödvändighet, är att föreställa sig en situation där 

det inte finns något organiserat samhälle. Den här situationen kallar han för naturtillstånd. Hobbes 

tyckte, att alla människor har en rätt att försvara sig själva och sträva efter att existera. Men det betyder, 

att om varje människa uppskattar riskerna sig själv, är resultatet allas krig mot alla. Hobbes tänkte också, 

att i naturtillståndet har alla människor “rätt” till allt, till exempel andra människors kroppar. I status av 

naturen är människans liv ”ensamt, fattigt, smutsigt, brutalt och kort”. För att bli av med det här kaoset 

samlas människor ihop och överenskommer ett samhällskontrakt. 

Hobbes skriver, att i ett samhällskontrakt avstår människor från några “rättigheter” och friheter de hade 

och de får sådana friheter, som de är villiga att ge till andra människor också. Makten att bedöma 

riskerna och straffa av olagligheter överlåter man till en suverän. Den här suveränen kan vara en kung 

och Hobbes skrev, att den här suveränen uttryckligen skulle vara en absolut despot som har all makt 

med sig själv. På det här viset kan man bäst säkra fred i samhället. 

I den här tiden var det mycket riskfullt att motsätta sig mot kungen och överhuvudtaget det här 

statsystemet ‐ antingen med vapen eller med tanke. Ganska många forskare tycker, att Hobbes verkligen 

hade den åsikten att kungen måste vara en despot. Men Hobbes teori kan man tolka också så, att den 

suveränen är något annorlunda – kanske ett parlament. Och om Hobbes verkligen tyckte, att kungen 

måste vara en despot, kan man ändå använda hans teori så att man placerar parlamentet på kungens 

plats och så här har man samma resultat som John Locke hade lite senare: Om man gör så här, kan man 

se att Hobbes teori har bildat grunden för den moderna västerländska parlamentarismen. Det var just 

Locke som fortsatte det här arbetet och gjorde parlamentarismen mera detaljerad och känd. En av de 

viktigaste uppmärksamheter Locke gjorde, var det att exekutiv och organ som stiftar lagrar måste vara 

separerade.

Avslutningsvis 

15 

Hobbes säger inte, att människor verkligen har levt i status av naturen eller naturtillståndet någonsin, 

men åt andra sidan säger han, att naturtillståndet inte har försvunnit helt och hållet. Han levde i tiden, 

då revolutioner och uppror uppskakade Storbritannien och Frankrike och de där händelserna inverkade 

kanske på hans åsikter och synpunkter. I alla fall är begreppet naturtillstånd användbart och gör oss 

tänka nuförtiden, vad som kan hända om storföretagnas makt växer för mycket och nationalstaternas 

makt försvinner. 

10. George Berkeley 

Mikael Kylänpää 

George Berkeley (1685‐1753) var en irländsk filosof och biskop. Han var en av de viktigaste filosofiska 

tänkarna i modern tid. Utöver filosofi och teologi, skrev han om och var intresserad av matematik, 

differentialkalkyl, integralräkning, optik och hälsolära. Han studerade vid Dublins Trinity college och 

avlade magisterexamen år 1707. 

Berkeley är kanske mest berömd för sitt uttryck ”esse est percipi” som betyder att vara är att förnimmas. 

Nuförtiden kallas hans filosofiska teori för subjektiv idealism. Han själv kallade sin teori för 

immaterialism. Det är en form av fenomenalism och radikal empirism. Man kan även säga att Berkeley 

var idealist och empiriker i in filosofi. 

Subjektiv idealism 

Subjektiv idealism är en filosofisk teori enligt vilken man påstår att det som man förnimmer är bara ens 

egna sensationer. Det är omöjligt att förnimma objekt i världen. Och det är omöjligt eftersom 

sensationer är enda saker som man förnimmer. Men varför kan man inte förnimma objekten i världen? 

Berkeley tyckte att naiv realism påstår att alla materiella objekt, till exempel borden, stolarna, träden 

och datorerna, är oberoende av medvetenheten. Och om någonting existerar oberoende av 

medvetenheten kan det existera också utan att någon förnimmer det. Sådana saker kan inte existera 

tyckte Berkeley. Han förkastade materiella världens existens och påstod att det enda som existerar är 

perceptioner och sensationer. 

Mästarargumentet 

När Berkeley försökte vederlägga naiv realism och realism i allmänhet presenterade han ett argument 

som kallades för mästarargument. Om man tänker till exempel på ett träd i skogen som ingen har 

någonsin sett eller annars förnummit kan man fråga om det kan existera. Om någon påstår att det 

existerar kan man fråga hur man kan veta det om man inte har sett det och om man inte ser det just nu. 

Visst ser vi alltid olika saker i verkligheten om vi håller våra ögon öppna. För Berkeley var det inte så 

klart. Berkeleys ide var att vi inte kan uppfatta sådana saker som existerar oberoende av uppfattning. 

Varför kan vi inte? Eftersom för att uppfatta saker som existerar oberoende av uppfattning måste vi

16 

samtidigt tänka på sådana saker. Argumentet kallades för mästarargument eftersom Berkeley litade 

mycket på det. 

Kritik 

Om vi tycker att ett objekt existerar bara när vi tänker på det, ser det ut att objektets existens slutar när 

vi slutar tänka på det. Berkeley påstod ändå att det inte är vad som händer när vi slutar tänka på något 

objekt. Han påstod att Gud förnimmer objekt fast ingen människa tänker på dem. Är de verkligen så att 

Gud tar hand om objektens varaktighet. Och det ser ut att Gud förnimmer objekten på samma sätt som 

människas common sense. Det är otroligt. Berkeleys teori ökar också antalet möjliga objekt. Om varje 

medveten människa har sina egna tankar i stället att det till exempel skulle vara ett träd så existerar det 

lika många träd som det finns tänkande subjekt. 

Källor 

Wedberg, Anders: A History of Philosophy; Volume 2 The Modern Age to Romanticism. 

http://plato.stanford.edu/entries/berkeley/ 

http://fi.wikipedia.org/wiki/George_Berkeley 

http://sv.wikipedia.org/wiki/George_Berkeley 

11. Donald Davidsons teori om semantik av anföringstecken 

Jani Sinokki 

Semantik hör till språkfilosofi och forskar i betydelse. Den strävar efter att förklara den mekanismen som 

möjliggör att ord kan tyda på objekt. Semantiska teorier strävar efter att konstruera en omfattande 

totalbild om hur språk fungerar. 

Ett litet men besvärligt problem inom semantiken handlar om anföringstecken. Det är familjär för alla 

kompetenta språkbrukare hur anföringstecken fungerar, och det vållar inget problem för oss att hur 

citera någon annans ord. Därför är det mycket intressant att man inte kan förklara på den semantiska 

nivån hur så ett enkelt språkligt instrument fungerar. 

Problem med anföringstecken 

Det första problemet med semantik av anföringstecken är frågan om vad ett uttryck mellan 

anföringstecken denoterar. Utan anföringstecken denoterar ordet sin normala denotation. Till exempel i 

normalt bruk denoterar egennamnet ”Aristoteles” en filosof som levde på 300‐talet f.Kr. och som 

studerade vid Platons akademi. När man stället det här namnet inom anföringstecken denoterar det inte 

den här personen utan hans namn. 

Andra problem som gäller anföring är den mekanismen som anföring denoterar med. I vissa avseenden 

är det klart att ett uttryck mellan anföringstecken nämner samma uttryck som finns mellan 

anföringstecknen. Emellertid är det inte så klart att det som händer då är så kallad autonomisk

17 

denotering eller är det ett nytt egennamn för det original uttrycket. Autonomisk denotering betyder att 

ord denoterar sig själv, och många filosofer tycker att det inte är möjligt. De tycker så eftersom det är 

mycket hårt eller rentav omöjligt att behandla autonomisk denotering i formell logik. 

Från annat håll, om ett uttryck mellan anföringstecken är ett egennamn för ett normalt uttryck tappar 

man bort identiteten mellan det originala uttrycket och samma uttryck mellan anföringstecken som har 

samma uttryck inom sig. Ifall ett uttryck mellan anföringstecken är ett egennamn för ett normalt uttryck, 

är relationen mellan uttrycket ”’Aristoteles’” och filosofens namn ”Aristoteles” helt slumpmässig. Det blir 

en tillfällighet att båda har samma bokstäver i samma ordning. Det här alternativet ser ut högst otroligt, 

men många filosofer har kommit fram till att hålla med det eftersom autonomisk denotering har sett ut 

som ett värre alternativ. Om ett uttryck denoterar sig själv ser det ut liktydig som att när skulle vi tala om 

sand borde vi uppvisa en handfull sand för vår lyssnare i stället för ordet ”sand”. 

Donald Davidsons demonstrativteori om anföring 

Donald Davidson försöker förklara funktionen av anföringstecken på så sätt att han inte behöver 

postulera nya omotiverade språkliga mekanismer. Han försöker utveckla en så enkel förklaring som 

möjligt och försöker ta fasta på språket som helhet. Hans lösning till mekanismen av anföringstecken är 

originell – han proponerar att man kan reducera mekanismen av anföringstecken till funktionen av 

demonstrativpronomina. 

Davidson framkastar att ett uttryck mellan anföringstecken inte denoterar någonting. Han tycker att det 

är anföringstecken i sig själv som denoterar. Han säger att anföringstecken pekar på det ord som har den 

formen som figureras inom anföringstecken. Således kan man bevisa funktionen av anföringstecken på 

metaspråk med parafras som innehåller demonstrativpronomen. Alltså kan man parafrasera satsen 

”Aristoteles” består av elva bokstäver 

till satsen 

Aristoteles. Uttrycket med formen här presenterad består av elva bokstäver. 

Man måste uppfatta att demonstrativpronomen ”här” (bokstavligen) pekar på ordet före satsen. 

Davidsons teori förklarar hur man kan denotera ord i sig själv eller en annan persons ord. Han säger att vi 

inte begagnar samma ord utan vi denoterar det originala ordet med att vi uppvisar någonting som 

påminner fullständigt om originalet. Således behöver Davidsons teori inte att postulera autonomisk 

denotering eller nya språkliga mekanismer. Hans teori är följdriktig och entydig. 

Kritik mot Davidsons teori 

Davidsons teori är en av de mest diskuterade semantiska teorier nuförtiden, men bara få filosofer har 

knäsatt den. För det första, Davidson försöker undvika autonomisk denotering, men många tycker att 

han inte lyckas i det. För det andra, Davidsons teori ser ut som långsökt. Det strävar efter enkelhet men 

kommer fram till att beskriva funktionen av anföringstecken med ett otroligt vis. Det är mycket mer 

naturligt att tänka att i ett uttryck mellan anföringstecken finns det samma uttryck, inte endast samma

18 

form. I alla fall är det största problemet med Davidsons teori att han tycker att meningen spelar ingen 

roll i semantiken av anföringstecken – det är endast det abstrakta begreppet form som är avgörande. 

NATIONALEKONOMI 

12. Prisstabilitet och Europeiska Centralbanken (ECB) 

Tanja Mäkelä 

Prisstabilitet är Eurosystemets huvudsakliga mål. ECB‐rådet har definierat prisstabilitet som en årlig 

ökning i det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP) för euroområdet på mindre än två 

procent. På medellång sikt ska inflationen ändå vara närmare två procent. Prisstabilitet ska upprätthållas 

på medellång sikt. 

Genom att inrikta ECB:s penningpolitik för prisstabilitet kan det bäst hjälpa till att uppnå gynnsamma 

ekonomiska förhållanden och främja sysselsättningen. 

Definition av prisstabilitet gör det lättare att förstå det penningpolitiska styrsystemet som gör 

penningpolitiken genomsynligare. Dessutom är definitionen av prisstabilitet en mätare varför 

allmänheten kan hålla ECB ansvarig. Definitionen av prisstabilitet är slutligen avsedd att vägleda 

förväntningarna av den framtida prisutvecklingen. 

Eftersom prisstabiliteten bedöms utifrån prisutvecklingen i hela euroområdet, visar det att besluten om 

den gemensamma penningpolitiken syftar till prisstabiliteten i euroområdet som helhet. 

Prisstabilitet höjer den ekonomiska välfärden och potential för högre ekonomisk tillväxt. Målsättning av 

prisstabilitet antyder till allmänna prisnivån i ekonomi och att man undviker långfristig inflation och 

deflation. 

Fördelarna med prisstabilitet 

• För det första, när prisstabilitet är rådande blir det lättare att märka förändringar i de relativa 

priserna, därför att variationen av allmän prisnivå inte döljer dem. På grund av marknaden kan 

resurser fördelas på ett mer effektivt sätt. Det här förbättrar hushållens välfärd och 

produktionspotentialen i ekonomin. 

• För det andra, om fordringsägare kan förlita sig på att priserna kommer att vara stabila i 

framtiden begär de inte inflationsriskpremier för att kompensera sig för risker i längre tid.

19 

• För det tredje, trovärdigt upprätthållande av prisstabilitet minskar sannolikheten att 

privatpersoner och företag uppskjuter resurser från produktiv användning för att gardera mot 

inflation. 

• För det fjärde, skatte‐ och välfärdssystemen kan skapa onaturliga sporrar som förvrider 

ekonomiskt beteende. När prisstabilitet är rådande kan skatte‐ och socialförsäkringssystemens 

snedvridande effekter elimineras. 

• För det femte, inflation beskattar på kontantinnehav. 

• För det sjätte, upprätthållande av prisstabilitet förebygger godtycklig återdelning av 

förmögenheter och omsättningar. De svagaste grupperna i samhället lider oftast mest av inflation 

därför att deras medel för att gardera mot inflation är begränsade. På så sätt befrämjar 

prisstabilitet social sammanhållning och stabilitet. 

Genom att upprätthålla prisstabilitet bidrar centralbanken till breda samhällsekonomiska mål, liksom 

högre levnadsstandard, hög ekonomisk aktivitet och bättre sysselsättningsutsikter. 

HIKP: index som närmast approximerar prisförändringar över tiden i en representativ korg av 

konsumtionsutgifter (varor och service). 

13. Utsläppshandel 

Anne Koivisto 

Växande bekymmer för en klimatförändring som förorsakas av ökande koldioxidutsläpp, har väckt 

mänsklighet att tänka, hur vi kan stoppa förändringen utan att vi behöver förminska ekonomisk tillväxt 

och vilka metoder som ska förorsaka minst kostnader för nationalekonomier. 

FN:s uppgifter mot klimatförändringen 

FN började förbereda ett klimatavtal år 1988. Det ledde en födelse av Kyoto protokoll år 1997 och den 

trädde i kraft år 2005. Giltighetstiden för avtalet är 2008‐2012. FN ställde upp för att förminska 

växthusgaser på samma nivå som de var år 1990. 

Utsläppshandels mekanism 

Utsläppshandeln i Kyotoprotokollet baserar sig på en cap‐and‐trade metod i enighet med amerikanska 

exempel angående utsläppshandeln för svaveldioxid år 1995. Efter tio år hade svaveldioxidutsläpp 

minskat mer än den ursprungliga målsättningen var. I cap‐and‐trade metoden ska man först bestämma 

över vilka företag som ska delta i utsläppshandelssystemet och över totalmängden av 

utsläppsrättigheter. Utsläppsrättigheterna är ett tak (cap) för växthusgasutsläppare. 

Stater delar utsläppsrättigheter till företag som måste delta i utsläppshandeln. Utsläppshandeln har 

delats i olika perioder som tar ett år. Alla deltagare måste rapportera om sina växthusgasutsläppare efter 

perioderna och de måste ha samma antal rättigheter som de har utsläppare.

Utsläppshandels deltagare i EU 

20 

Kyotoprotokollet bestämmer antalet växthusgasutsläppare för alla industrialiserade länder som kallas 

Annex I‐länderna. EU delar sina utsläppsrättigheter mellan EU länder. 

I EU finns det sex industrisektorer vilka måste delta i utsläppshandeln. De är elkraftproduktion, 

oljeraffinaderier, koks‐ och järnmetallproduktion, mineralindustri och kemisk massa‐, papper ‐ och 

kartongindustri. De företagare som producerar mindre än 20 ton koldioxid per dag, behöver inte delta i 

handeln. 

Hur går handeln till? 

Så mycket som 60 procent av utsläppsrättigheterna handlas av mäklaren, som har specialiserat sig till 

utsläppshandel och drar företagarna ihop. Nästa populära handelssätt är direkt handel mellan företag. 

Ett tredje sätt är utsläppshandelsbörser. EU började sin egen utsläppshandel år 2005 på prov. 

Utsläppshandels värde under det året var ungefär 5‐ 8 miljarder. Perioden var frivillig för deltagare. 

SOCIOLOGI 

14. Historisk sociologi och mikrohistorisk synpunkt 

Rebekka Tolonen 

Uppfattningen om historiens karaktär har förändrats mycket under de senaste femtio åren. Historia är 

inte längre en självständig sanning om vad som hände, utan det är liksom en berättelse eller flera 

berättelser, som beror på den som är ögonvittne. Man kan inte finna en objektiv nivå, varifrån man 

kunde betrakta händelserna, tvärtom är historieskrivning och ‐forskning alltid subjektiva. Både forskare 

och forskningsföremål lever i en viss kontext, som påverkar förståelse och tolkning. En sådan synpunkt 

betonar mikrohistorias värde. En individs berättelse om det dagliga livet eller bevittnande av en händelse 

som har rört hela samfundet är inte mindre värt än den officiellt skrivna historien. En mikrohistorisk 

synpunkt fördjupar vår uppfattning om gamla tider. 

Vad har historia att göra med sociologi? Det är en fråga, som inte har något enkelt svar. Betydelsen av 

historisk sociologi är ett mycket omtvistat ämne. Historia och sociologi som vetenskaper har varit 

separata under en lång tid. Båda vetenskaperna har anklagat den andra för misstolkning, men sanningen 

är, att de är ganska nära varandra. På senare tid har vetenskaperna förnärmats och erkänt att de kan lära 

sig av varandra. Sociologi har betonat historiska processers värde i samhällsforskning och historia har 

ökat sitt interesse för att använda teori. (Andersson, Anttila & Rantanen 2005, 7‐8.) 

Ett sätt att förklara historisk sociologi är att se den som forskning, som använder historiskt material och 

framställer sociologiska frågor som innehåller någon historisk synpunkt. Kanske skiljer sig historisk 

sociologi från historia så, att den använder både teori och empirism. Historisk sociologi strävar också 

efter att vara explicit i sin teorianvändning. (Anttila 2005, 101.)

21 

Jutta Ahlbeck‐Rehn behandlar mikrohistorisk synpunkt i sociologi i sin artikel Pienuuden suuruus – 

mikrohistorian ja diskurssianalyysin välimaastossa. Esimerkkinä yksittäinen dokumentti. Hon anser att 

”mikroperspektiv” är mycket användbart i historisk sociologi. I mikroperspektiv betraktar man ett 

dokument eller ett fall från många olika synvinklar, vilket skapar ett mycket intressant upplägg. (Ahlbeck‐ 

Rehn 2005, 256.) 

Alla ovannämnda teman, såsom historia som ett subjektivt narrativ, historiskt material i sociologisk 

forskning, användning av teori och mikrohistorisk synpunkt, är relevanta aspekter. Nästa fråga är, hur 

man ska tillämpa dem i praktiken. I min egen forskning (pro gradu avhandling) försöker jag kombinera 

alla inslag på Ahlbeck‐Rehns sätt med ett mångvetenskapligt grepp. Jag har historiskt material (min 

farfars gamla brev till min farmor under krigstiden 1942‐44) och jag framställer en sociologisk fråga till 

detta material (hur bildar en medlem av arbetarklassen sin självbild i förhållande till en högre klass). 

Samtidigt iakttar jag den kontext, där min farfar levde och förstår att han hade en subjektiv upplevelse av 

allt. I ett mikrohistoriskt perspektiv är hans berättelse en synvinkel på verkligheten, som också kan 

reflektera social och kulturisk atmosfär under denna tid. Därtill använder jag några klass‐ och 

identitetsteorier och försöker bilda min egen teoretiska och empiriska kontribution till det vetenskapliga 

samfundet. Jag anser att historisk sociologi är ett mycket intressant forskningsgrepp. Med ett 

mikrohistoriskt grepp kan man få flera olika fruktbara upplägg. 

Litteratur 

Ahlbeck‐Rehn, Jutta (2005): ”Pienuuden suuruus – mikrohistorian ja diskurssianalyysin välimaastossa. 

Esimerkkinä yksittäinen dokumentti” i verket: Andersson, Marja & Anttila, Anu‐Hanna & Rantanen Pekka 

(toim.) (2005): Kahden muusan palveluksessa. Historiallisen sosiologian lähtökohdat ja lähestymistavat. 

Turun historiallinen yhdistys ry, Turku. s. 255‐273. 

Andersson, Marja & Anttila, Anu‐Hanna & Rantanen Pekka (toim.) (2005): Kahden muusan palveluksessa. 

Historiallisen sosiologian lähtökohdat ja lähestymistavat. Turun historiallinen yhdistys ry, Turku. 

Anttila, Anu‐Hanna (2005): ”Miten sosiologisia teorioita käytetään historiallisen sosiologian 

tutkimuksissa?” i verket: Andersson, Marja & Anttila, Anu‐Hanna & Rantanen Pekka (toim.) (2005): 

Kahden muusan palveluksessa. Historiallisen sosiologian lähtökohdat ja lähestymistavat. Turun 

historiallinen yhdistys ry, Turku. s. 101‐134. 

15. Det kulturella kapitalets inverkan på utbildning 

Eero Lemola 

Människor brukar tänka att man först och främst måste vara synnerligen begåvad att uppnå till 

universitet. Tänkesättet verkar vara så att de som studerar vid universitet är på något sätt förståndigare 

än de som studerar vid yrkeshögskola eller samme sak på lägre nivå, de som studerar vid gymnasium är 

förståndigare än de som studerar vid yrkesskola.

22 

Det sociala och kulturella kapitalet, begreppet gestaltad av den franske sociologen Pierre Bourdieu, 

öppnar ändå en annorlunda synvinkel till denna sak. Särskilt, när man ser på saken ur det kulturella 

kapitalets synvinkel, är det inte bara ens skicklighet som har effekt till ens rekrytering på olika nivåer i 

tävlan till utbildning. Från den här synvinkeln är det så att ens familjebakgrund som också inverkar på 

rekrytering. 

I granskningen av utbildningen från sociologisk synvinkel har begreppet kulturellt kapital sålunda en 

viktig ställning. Bourdieu tänkte att det kulturella kapitalet splittras i tre delar och en av dessa delar 

innehåller till exempel olika smaker, beteenderegler och kunskap eller upplysning. Enligt Bourdieus åsikt 

är det inte bara det ekonomiska kapitalet utan även det kulturella kapitalet är ärftliga. Till följd av den 

här saken är det så att barn som kommer från familjer med hög social position ärver de rätta smakerna 

och attityderna. 

Pierre Bourdieu tänkte sålunda att det att man klarar sig i prov i skolan är beroende av ens socialklass. 

Det har påståtts att familjkultur i akademiska familjer motiverar och hjälper barn i studierna vilket inte 

händer i icke‐akademiska familjer. Ett annat skäl till utbildningens ojämlikhet är att utbildningen själv 

prefererar den medelklassiga kulturen, deras värdar, normer och beteendet. Med andra ord förhindrar 

skolan i sig själv barn från lägre samhällsklasser i tävlan mot bildning och detta beror på att deras normer 

och värden är annorlunda. 

Även om skolans principer känns vara objektiva och neutrala är det inte så i verkligheten. I stället 

reflekterar de klasstrukturen i samhället och olika uppskattningar som man sammankopplar till dem. 

Utbildningen för sin del stöder och legitimerar den existerande klasstrukturen. Det förekommer vara på 

så sätt att utbildningen ger sådan kännedom att en persons framgång i skolan endast beror på hans eller 

hennes egna anlag. Alldeles som om alla skulle ha en likadan början. Det faktum att några av barnen, 

som kommer från lägre samhällsklasser, trots allt lyckas i utbildningen, åstadkommer det att systemet 

känns rättvist och får till stånd en föreställning där de som inte har lyckats, har missat på grund av sina 

egna fel. Bourdieu förklarade att i utbildningen transformeras social ojämställdhet till skillnader i 

skicklighet. 

Utbildningen är tänkt att vara den viktigaste vägen när man önskar social höjning. Teorin om det 

kulturella kapitalet hävdar att det ändå finns skillnader mellan olika samhällsklasser i fråga om hurdana 

målsättningar som ställs för barnen angående framgången i skolan. En sak som också påverkar är att 

barn från högre samhällsklasser kanske har ”lägre tröskel” att leta sig fram till högskolor, än barn från 

lägre samhällsklasser. 

Begreppet kulturellt kapital förklarar alltså den realiteten att välgången i skolan är ärftlig fastän alla i 

princip har likadana möjligheter. Barn från högre samhällsklasser har försprång innan tävlingen ens har 

börjat. Färdighet gäller inte bara övningens innehåll utan också det hur barn tillägnar sig skolas 

förfaringssätt. 

Man kan även säga att det inte endast är klasskulturen som beslutar ens position i samhället. Om det 

skulle vara på så sätt, skulle det vara alldeles omöjligt att gå upp i samhället med hjälp av utbildningen. 

Allt som allt kan man säga att det kanske är en absurd strävan att eliminera ojämlikheten i utbildningen. 

Det viktigaste är att man är medveten om att det finns sådana här skillnader.

16. Familjeformer 

Sini Vesterinen 

23 

Familjesociologi är en sociologibransch som handlar om hur människor ordnar sina familjeliv. Den 

fokuserar speciellt på olika slags familjeformer. En av de mest kända finska sociologerna som har forskat 

i familjen är Riitta Jallinoja. Hon har skrivit till exempel om kärnfamiljens förändring. 

Begreppet familj kan definieras som en institution där föräldrar och barn lever tillsammans i ett hushåll. 

En annan aspekt är att se att familjen består av människor som känner att de hör till samma familj. Det 

baseras framför allt på en stark känsla. Familjeformer kan sorteras på många olika sätt. De centrala 

familjeformerna är ändå kärnfamilj, nyfamilj och regnbågsfamilj. 

Kärnfamilj 

Kärnfamilj är typiskt en familj som består av mamma, pappa och en eller flera barn som bor tillsammans. 

Den här familjeformen blev mycket vanlig i samma tid med industrialiseringen. Det hände på 1800‐talet. 

Kärnfamiljen baserar sig på romantisk kärlek. Därmed är den något olikt än den gamla storfamiljen som 

existerade i det agrariska samhället. 

Idag ändras samhället mycket snabbt, något som också har inverkat på äktenskapets värde. Människor 

idag inte bara gifter sig men också skiljer sig ofta. Det här beror på faktumen att man har blivit van vid 

idén om individualism och man kan sortera ut sina möjligheter på ett nytt sätt. Så här kan man ha många 

förbindelser och måste inte nödvändigt binda sig med bara en människa under ens liv. 

Nyfamilj 

Eftersom skilsmässan har blivit mycket vanlig, har man skapat ett namn för de familjer som består av 

föräldrar och barn med olika familjeband. Det kallas för nyfamilj. Den här familjeformen kan i princip 

konstrueras på många sätt. Nyfamiljen kan basera sig på äktenskap eller samboende. Åtminstone ett av 

familjens barn är inte biologiskt släkt med antingen familjens pappa eller mamma. Men de kan också ha 

barn tillsammans. 

Regnbågsfamilj 

På 1990‐talet började man prata om regnbågsfamiljer. Det betyder familjer där föräldrar är homo‐, bi‐ 

eller transsexuella. Den här familjeformen bryter mot de gamla normativa föreställningarna om familjen 

med heterosexuella föräldrar. Typiskt för regnbågsfamiljer är att barn inte skaffas i misstag. I stället är 

föräldraskapet väl planerat, eftersom många behöver hjälp från specialister, till exempel i 

barnlöshetskliniker. 

Den här familjeformen är inte oproblematisk. En viktig fråga är: Vem får lagmässig rätt för barn i 

familjen? Det finns också strukturell diskriminering. Kvinnoparets eller mansparets barnfamiljer är

24 

statistiskt osynliga. Den som inte är laglig förälder till barn existerar inte i formell avseende. För barn kan 

det också vara svårt när samhället inte bjuder på förebilder vad barnkulturen i regnbågsfamiljer 

beträffar. Det kan leda till okunnighet när det gäller identitet och ursprung. 

Sociologiska tolkningar om familj 

I sociologin finns det fyra populära fasoner att analysera familj: funktionalistisk, kritisk, familjisk och 

individualistisk. Den funktionalistiska teorin är utvecklad av en amerikansk sociolog Talcott Parsons på 

1950‐talet. Huvudidén är att kärnfamiljen har två viktiga funktioner: socialisering av barn och 

stabilisering av föräldrarnas personlighet så att de kan verka väl i samhället. 

Den kritiska tolkningen av Laing och Cooper är mycket pessimistisk. Den här teorin från 1960‐talet ser 

familjen problematisk. Laing kallade familj en sjuk och schizofren enhet. Cooper för sin del talade om 

döden av familjen. Båda såg familjen som något som destruerar individualismen i familjens medlemmar. 

Familjisk tolkning (som också kallas för familjism) är däremot mycket moralisk och konservativ. Det 

understryker familj över individualism. Den baserar sig på 1500‐talets reformation och på tillståndet att 

gifta sig. 

Till slut favoriserar den individualistiska tolkningen människans frihet att bli förälskad och bilda familj på 

sitt eget sätt. Den här synpunkten ser äktenskapet en fjättrande institution. Den individualistiska teorin 

kämpar särskilt för människornas frihet att välja sin respektive familjform. 

17. Émile Durkheim 

Anne Salminen 

Émile Durkheim var en fransk sociolog, antropolog och filosof som föddes den 15 april 1858 och dog den 

15 november 1917. Nuförtiden anses han vara är en av klassikerna inom sociologin och grundaren till 

sociologin tillsammans med August Comté. Det är Durkheims förtjänst att sociologin blev ett akademiskt 

ämne och ett självständigt vetenskapsområde vid universitet. Han hade den första tjänsten som 

professor i sociologi i Paris. I dag nämns Durkheim ofta som funktionalist och fader av den sociologiska 

strukturalismen. I sin forskning betonade han socialisationsprocessen som innebär att individer tillägnar 

sig samhällets normer och regler. De mest kända skrifterna av Durkheim handlar om självmord, religion 

och social ordning. 

Durkheims metod 

Durkheim tänkte att sociologi måste ha ett eget forskningsföremål som enligt honom är sociala fakta. 

Han menade att man borde behandla livet i samhället som objekt och forska i det systematiskt. 

Durkheim tyckte att sociologi är ett område som forskar i och förklarar samhället och det sociala livet 

med hjälp av samhälleliga begrepp. Han betonade att de sociologiska begreppen är oberoende av 

naturvetenskapliga eller psykologiska förklaringar. Enligt Durkheim börjar sociologisk forskning från 

samhället och återkommer tillbaka till det.

Självmord 

25 

Durkheims bok Självmordet (Le Suicide) är ett bra exempel på hur man borde förklara sociala fenomen. 

Han visade att självmord beror på samhälleliga faktorer, inte bara på individuella drag, och därför borde 

man forska i dem som sociala fakta. I sin skrift betonade han att antalet självmord sammanhänger med 

konsensus och funktion i samhället. Enligt Durkheim kan orsaker till självmordet delas upp i fyra typer: 

egoistiska, anomistiska, altruistiska och fatalistiska. I det moderna samhället har de egoistiska och 

anomistiska självmorden blivit alltmer vanligare. Sociala förhållanden har brutit, social kontroll har 

minskat och normerna har blivit oklara, och sådana saker kan leda till sjukdom i samhället. 

Durkheim om religion 

Enligt Durkheim är religion ett socialt fenomen som har sin egen funktion i samhället. När folk dyrkar 

gudar, egentligen dyrkar de sig själva. Gudar är en representation av samhällets egen kraft och religiösa 

aktiviteter fungerar som en stärkande influens i sociala grupper. Guden motsvarar den kollektiva 

verkligheten som har existerat före individen och består också i framtiden. Durkheim underströk att 

individer är beroende av gruppen och behöver kollektiva upplevelser. 

De viktigaste begreppen är det sakrala och det profana, även kallad det heliga och det vardagliga. Det 

som skiljer religion från det övriga livet är sakrala saker, till exempel ritualer och ceremonier. De skapar 

ett emotionellt tillstånd som stärker gemenskapen i den sociala gruppen. I de moderna samhällena har 

en urbaniseringsprocess lett till nya religionsformer som avviker från de gamla formerna. Enligt 

Durkheims teori kan nationalism eller individualism betraktas som former av nya religioner. 

18. Michel Foucault och teori om makt och kunskap 

Anette Almgren 

Michel Foucault var en fransk filosof och idéhistoriker och han är nu en av de mest citerade tänkare i vår 

tid. Med Jean‐Paul Sartre är han en av de bäst kända 1900‐talets franska intellektueller. Michel Foucault 

är född i Poitiers den femtonde oktober 1926 och var den äldste sonen i familjen. Hans far Paul Foucault 

var kirurg och anatomilektor, och ville att hans son också skulle bli kirurg. Han ville att sonen skulle gå i 

hans fotspår, därför att hans farfader och morfader också hade varit kirurger. 

Michel Foucault började skolan år 1932 och tog examen i filosofi år 1948. Han tog examen i psykologi två 

år senare, 1950 och till sist examen i psykopatologi 1952. Hans lärare var Louis Althusser, en välkänd 

tänkare också. Foucault blev påverkat av Althussers politiska meningar, och blev medlem av det franska 

kommunistpartiet. År 1960 utnämndes han till professor i filosofi. Före det hade han varit lärare vid 

Uppsala universitet i fyra år. År 1970 blev han professor i idéhistoria vid College de France i Paris. 

Foucault dog år 1984. Han dog av AIDS‐relaterade komplikationer. Även om hans liv var kort, hade han 

en betydande inverkan på västerländsk civilisation. Forskare, studerande och den akademiska världen 

hänvisar till hans texter och böcker hela tiden i många olika vetenskapsbranscher från politiskt historia 

till kvinnoforskning. Av speciell betydelse är hans arbete i sociologi.

Genealogi om makt 

26 

Teorin om makten av Michel Foucault kallas genealogi om makt. Foucaults kärnidé är att makten formar 

sig i växelverkan. Det är människans egenskap, man kan nästan kalla det personligt kapital. Men det 

betyder inte är att en person skulle ha all makt. Det handlar om en maktapparat som alla människor har 

fastnat sig i. Makten är ett nätverk. 

Foucault gör en skillnad mellan två olika nivåer av samhällets påverkan. Olika nivåer är ”mikronivå” och 

”makronivå”, och mikronivån är den viktigaste och centralaste när man tänker på hur makten formar sig. 

Foucaults andra kärnidé är att det viktigaste draget av det moderna samhället är dess panoptiska 

karaktär. Det betyder att alla är övervakade, men att en enda människa inte kan övervaka alla. 

Foucault använder fängelse som ett exempel av den panoptiska makten. Idén är att i centret av ett 

fängelse finns det ett torn, varifrån en väktare övervakar fängelsekunderna. Fängelsekunderna kan inte 

veta om väktaren finns där, och det leder till att de börjar vakta sig själva. Jag tycker att Foucault aldrig 

har varit mer aktuell än nu. 

19. Ferdinand Tönnies 

Ilona Jaakkola 

Ferdinand Tönnies föddes 26 juli 1855 utanför Oldenswort i Tyskland. Han studerade vid universiteten i 

Strasbourg, Jena, Berlin, Leipzig, Heidelberg och Tübingen. Tönnies erhöll sin första doktorsgrad i 

hellenistisk filologi i Tübingen när han var bara tjugotvå år gammal. Han bodde och jobbade huvuddelen 

av sitt liv i Kiel i Tyskland, och han titulerades som sociolog, nationalekonom och filosof. 

I den politiska sfären blev Tönnies irriterad av den fortgående debatten över individualism vs kollektivism 

på 1880‐talet. Då började han skriva ett utkast till sitt huvudverk Gemeinschaft und Gesellschaft: i sitt 

utkast jämförde han två fundamentalt kontrasterande modeller av mänskliga sociala organisationer. 

Tönnies var säker på att den traditionella kulturen av hushåll, köping och små kommunala 

sammanslutningar höll på att dö ut på grund av en massa marknadsföring, begränsad förpliktelse och på 

grund av att de storskaliga affärsbolagen höll på att ta över. 

Den första upplagan av Gemeinschaft und Gesellschaft – eller Gemenskap och Samhälle – publicerades år 

1887 med en provokativ undertitel ”En studie om kommunism och socialism som historiska sociala 

system”. Det var, och är fortfarande, svårt att förklara vad det huvudsakliga innehållet av Gemeinschaft 

und Gesellschaft var eftersom boken är så mångtydig . I andra upplagan, som publicerades år 1912, var 

bokens undertitel omskriven till mera neutral ”Fundamentala koncept i äkta sociologi”. I Gemeinschaft 

und Gesellschaft försökte Tönnies anskaffa en systematisk och permanent struktur till analys av 

konstruktionen i samhällen: han skriver om individuell‐ och gruppsykologi, sociala och ekonomiska 

förhållanden, konst, religion och kultur, och om struktur och verksamhet med politik och regler. Tönnies 

formade också en teori om allmän historisk förvandling – en teori som strävade till att omfatta både de 

stora perioderna av europeisk historia från hellenistisk tid till nutiden och övergången från förgången

27 

kommunism till något slag av socialistisk modell av samhället. Gemeinschaft och Gesellschaft var också 

en studie om logiken av sociala och moraliska naturvetenskaper. 

Gemeinschaft und Gesellschaft består av tre böcker. Den första boken handlar om varierande 

socioekonomiska och administrativa arrangemang i små ’gemenskaper’ och i stora ’samhällen’. Den 

andra boken handlar om de två varierande typerna av mänskligt intellekt och rationalism ‐ eller mänsklig 

vilja – vad Tönnies såg som motsvarande med de två typerna av sociala organisationer medan den tredje 

boken handlar om deras varierande institutioner och underliggande principer i de politiska, statliga och 

lagliga sfärerna. 

Tönnies tyckte att den rationella och kalkylerande viljan var mera överlägsen i män än i kvinnor, i vuxna 

än i barn, i stadsbor än i lantbor, i affärsmän än i konstnärer och i intellektuella människor än i banala 

människor. Den perfekta ”blomman” av naturlig vilja, eller Wesenville, var en människa som var ett 

spontant och skapande geni medan det typiska exemplet av rationell och kalkylerande vilja, eller Kürville, 

var en listig och självmedveten rationell agent. En organisk gemenskap hålls ihop av små knyten av 

likhet, kamratförening, hävd historia och med gemensam äganderätt av primära varor. I ett mekaniskt 

samhälle interagerar självständiga individer med varandra på grund av egenintresse, ekonomiska 

kontraster och externa kontraster av formella regler. 

Ferdinand Tönnies var intresserad av människor som sociala djur i deras olika och dagliga tillhåll. Tönnies 

tyckte också att det fanns politiska strukturer i alla aspekter av människors liv. Hans huvudintresse var 

att upptäcka hur människor kunde skapa en funktionsduglig social ordning och även leva tillsammans 

med något slag av vänlighet och gemensam tillfredsställelse. 

Tönnies skrev fjorton böcker och publicerade över 900 publikationer under sitt liv, men hans första bok, 

Gemeinschaft und Gesellschaft, blev den mesta berömda av alla hans verk. Tönnies var den första riktiga 

tyska sociolog och han medverkade till bland annat, studie om social förvandling, särskilt om offentliga 

åsikter, traditioner, teknologi, självmord och brott. Ferdinand Tönnies dog den 9 april 1936 i Kiel. 

20. Ulrich Beck 

Hanna Mäkihonko 

Ulrich Beck är född år 1944 i Stolp. Först studerade han juridik i Hannover men efter några terminer 

bytte han studieplats och fakultet. Han började studera sociologi, filosofi och statsvetenskap vid 

Münchens universitet. Beck har gjort en doktorsavhandling år 1972. Senare har han bland annat varit 

professor i sociologi i München. Hittills har Beck studerat modernisation, ekologiska problem, 

individualisation och globalisering. 

Beck är välkänd i Finland, eftersom hans texter har blivit anfört och publicerat i Sosiologia‐ tidningen till 

exempel år 1989. Beck blev berömd år 1986 när han publicerade en bok som heter Risikogesellschaft. 

Auf dem Weg in eine andere Moderne. Beck är gift med Elisabeth Beck‐Gernsheim som är 

samhällsvetare. Beck har skrivit flera böcker med henne.

28 

Beck grundar sina idéer till exempel på den globala världen och på reflexiv individualitet. Beck skriver om 

globalitet och dess effekt på stater och nationalstater. Beck säger att man måste göra en skillnad mellan 

globaliseringen och globalitetet. Globalitetet betyder att, allt som händer är inte bara de lokala 

begränsade arrangemangen. Globaliseringen är en process till följd av vars resultat nationalstater och 

deras suveränitet resignerar på övernationella aktörer och deras maktmöjligheter. Enligt Beck bor vi 

redan nu i världens samhälle. Med det betyder han att social‐ och maktrelationernas politiska helhet inte 

ännu är nationalstat. Globalt maktsystem betyder framför allt auktoritet och makt. 

Med reflexiv individualitet anser Beck att människor har en möjlighet att bereda sina liv utan 

traditionella tvång och de har friheter att utveckla sina sociala identiteter. Enligt Beck har den här 

utvecklingen varit egenskapligt till det industriella moderna. 

21. Edward Westermarck 

Hannu Lehti 

Edward Westermarck (föddes den 20 november 1862 och dog den 3 september 1939) var en 

finlandssvensk filosof, sociolog och antropolog, som undersökte bland annat äktenskapets historia, 

moral, religioner och incests tabu från slutet av 1800‐talet till början av 1900‐talet. Han kallas ofta för 

fader till den finska sociologin, eftersom han startade den akademiska sociologin i Finland. 

Westermarck blev professor vid Åbo Akademi och Ekonomiska skolan i London. Hans berömda 

doktorsavhandling Det mänskliga äktenskapets historia, hans undersökningar i Marocko och hans bok 

Moralens uppkomst och utveckling gjorde honom internationellt känd. 

Edward Westermarck var en berömd forskare i sin tid och han tog del i många vetenskapliga diskussioner 

vilka handlade om samhällets utveckling, institutioner och seder av människor. Han debatterade med 

Emile Durkheim och Sigmund Freud och kritiserade båda vetenskapsmännen. Westermarck hävdade 

också minoriteters rättigheter, till exempel kvinnors jämlikhet i samhället. Det var ovanligt i hans tid. 

Härtill var han en agnostiker, som kritiserade religion och speciellt kristendomen för maktutövningen. 

Westermarck blev inte så berömd i hemlandet, eftersom hans intresse var att forska fjärran folkgrupper, 

till exempel tillbringade han många år studerande marockanska stammar. Westermarck var och är ändå 

den mest berömda finländska socialvetenskaparen i världen. Westermarck gifte aldrig sig därför att det 

har påståtts att han var homosexuell. 

Westermarcks vetenskap 

Hurdan var Westermarcks vetenskap och hans skola? Det kan sägas att Westermarck och hans lärlingar 

tillämpade i sin sociologi och antropologi Darwins evolutionsteori. Det betyder inte att han skulle ha varit 

rasistisk eller etnocentrisk. I motsatts till socialdarwinister, till exempel Herbert Spencer, var 

Westermarck en kulturrelativist men han var inte någon extrem kulturrelativist. Man kan säga att han 

valde den gyllene medelvägen, därför att han inte hemföll åt den direkta analogin mellan samhället och 

evolutionsteorin. Westermarck protesterade mot den här synen och framlade att man måste undersöka

29 

människor och olika samhällen genom olika anlag, vilka har utformats för människor under tusen års 

evolution. Därför har moralen och några seder har tagit en viss form i samhället. 

Den bekantaste boken av Westermarck är Det mänskliga äktenskapets historia, där han upprättar sin 

egen teori om äktenskapets ursprung. Han påstod, till skillnad från Freud, Durkheim och många andra 

berömda forskare, att människor har sådana emotioner, vilka tvingar människor att leva på tumanhand. 

Därför skulle det inte ha kunnat vara möjligt för människor att leva sexuellt fritt i samhället och 

monogami är vanligare än polygami, förklarade Westermarck. Han kritiserade också Freuds 

oidipuskomplexteori och Freuds uppfattning om promiskuitet i ett outvecklat samhälle. Hans 

motsvarighet för Freud var en effekt som kallas nuförtiden för Westermarckeffekten. Den här effekten är 

ännu en gällande vetenskaplig fakta, som har fått verifikation från olika undersökningar. 

Westermarcks teori har fått mera förståelse och tillmötesgående nuförtiden. Evolutionspsykologer, 

sociobiologer och evolutionssociologer utvecklar likadana teorier som Westermarck redan hade 

utvecklat i början av 1900‐talet. Man kan säga att Westermark var före sin tid och därför var han också 

missförstådd på många sätt. 

Westermarckeffekten 

Westermarckeffekten förklarar vackert varför incesttabun yppas i samhället. Den här teorin kan bli 

falsifierad, eftersom den Westermarckeffekten är en hypotes som man kan undersöka och testa 

empiriskt. Det är ganska ovanligt i sociologi. I allmänhet är teorin och empirisk undersökningen skilda 

från varandra i sociologi. 

Westermarckeffekten innehåller följande påståenden: 

Man har anlaget att undvika sexuell kontakt med dem som han eller hon har tillbringat sin barndom 

(första 3‐6 år i livet), eftersom de här människorna är ofta hans/hennes släktingar. 

Så har människor anlaget att dra sig för incest och därför att samhället också förbjuder incest. Han ansåg 

alltså att motviljan mot incest ytterst hade biologiska grunder. Att förklara den här saken, måste man 

minnas, att vi människor har en emotion, som inverkar så att vi känner avsky mot några saker. Vi känner, 

till exempel avskyn, om vi äter skämd mat. Westermarckeffekten säger, att vi har en likadan emotion 

mot personer, vilka har levat med oss i vår barndom. Därför att vi har den här emotionen av avsky, vill vi 

förbjuda den här seden (incesten) på social nivå också. Incest äcklar oss så vi förbjuder den, därför att vi 

uppför incest tabu i kollektiv. Westermack förklarar alltså samhällets vanor med människors anlag som 

utgångspunkt och även hur emotioner får människor att fungera i samhället. Det är ganska annorlunda 

än den vanliga sociologiska teorin om uppkomsten av seder, och därför har Westermarcks teori inte fått 

någon populär position i det sociologiska paradigmet, tycker jag. 

Den viktigaste produktionen av Edward Westermarck: 

• Det mänskliga äktenskapets historia (1899) 

• Moralens uppkomst och utveckling (1916) 

• Ritual and Belief in Morocco (1926)

EXTRA LÄSNING 

22. John Stuart Mills moralfilosofi 

Matias Karjalainen 

30 

John Stuart Mill (1806‐1873) växte upp bland radikala filosofer. Hans pappa James Mill hade bundit sig 

till Jeremy Benthams samhällsvetenskapliga idéer, och tillsammans ville de två utbilda John Stuart till ett 

perfekt viktorianskt geni. De lyckades tämligen bra; John Stuart Mill blev en ansenlig och arbetsam filosof 

som kanske blev den mest kända försvararen och bearbetaren av två idéer som var viktiga redan i 

Benthams filosofi: utilitarism och liberalism. 

Utilitarism 

I sin bok Utilitarism formulerar Mill sin version av utilitaristisk moralfilosofi. Liksom Bentham intar Mill 

principen av den största lyckan. Enligt den här principen måste man i alla situationer välja detta 

handlingsalternativ som avsätter den maximala lyckan för alla människor. Mill kritiserar till exempel Kant 

som påstår att insikten om vad som är rätt och orätt baserar sig inte på empirisk vetskap utan bara på 

reson och att konsekvenser av en gärning påverkar inte gärningens moraliska värde. Mill hävdar att 

Kants väsentligaste norm, det kategoriska imperativet, inte är vettigt om man inte bedömer det på basis 

av konsekvenserna. Och den enda konsekvensen som har en moralisk betydelse och måste bli 

maximerad är lycka. 

Den största skillnaden mellan Bentham och Mill är definition av njutning. De båda håller med att lyckan 

består av njutning men de är oeniga om relationer mellan olika njutningar. Benthams utilitarism vilar på 

kvantitativ hedonism; alla njutningar kan bli jämförda med varandra. Följaktligen ondgör Bentham sig 

över högklassiga njutningar som musik och konst eftersom man behöver mer resurser att få en 

musiknjutning än en primitivare njutning trots att de skulle vara likvärdiga. Men enligt Mills är utilitarism 

högklassiga njutningar och primitiva njutningar inkommensurabla. Hans grund för den här 

kvalitetsskillnaden kallas för den kompetenta recensentens preferenser. Inom Mills utilitarism är lyckan 

den enda konsekvensen som en välvillig person måste ta i beaktande eftersom lyckan är vad var och en 

eftersträvar i alla händelser. Senare kritiker har konstaterat att detta påstående är ett naturalistiskt 

misstag; ”åtråvärd” betyder inte ”god”. I alla fall vill Mill också underbygga kvalitetsskillnaderna mellan 

olika njutningar med människors åtrå och preferenser. Enligt Mill vill den kompetenta recensenten som 

känner både högklassiga och primitiva njutningar inte överge sina högklassiga njutningar fast han fick 

oändliga primitiva njutningar. Därför analyserar Mill att att ”vara lycklig” är inte samma sak som att ”vara 

nöjd”. En vulgär person som inte vet hur man kan njuta av musik, konst eller filosofi kan ofta vara mer 

nöjd än den kompetenta recensenten vars musikaliska, konstnärliga eller filosofiska förväntningar aldrig 

blir fullständigt uppfyllda. Men den kompetenta recensenten vill aldrig bli en vulgär person eftersom han 

anser att han själv är lyckligare i alla fall. Mills kändaste citat grundar på det här argumentet: ”Det är 

bättre att vara en missnöjd människa än ett nöjt svin, och det är bättre att vara en missnöjd Sokrates än 

en nöjd dumbom. Om svinet eller dumbommen inte håller med är det sålunda eftersom de känner bara 

deras hälft av den här saken när den andra parten känner de båda hälfterna.”

Liberalism 

31 

Samhällsvetenskapliga ståndpunkter är för Mill en fortsättning av etiken. Bara alla sådana allmänna 

regler som avsätter den största lyckan måste bifallas. I sin bok Om friheten påstår Mill att bara sådana 

regler som är förenliga med förfångsprincipen kan främja lyckan. Enligt denna princip är det berättigat 

att bestraffa någon eller att förhindra någon att göra någonting bara om han eller hon har bringat eller 

skulle bringa förfång för andra människors viktiga intressen. Enligt Mill kan allmän opinion och socialt 

tryck också vara en form av förhindring och bestraffning. Därför måste ingen lag eller social norm bli 

bifallen om den är paternalistisk eller moralistisk. Med denna princip rättfärdigar Mill till exempel fri 

marknadsekonomi, föreningsfrihet, religionsfrihet, samvetsfrihet, tankefrihet och framför allt 

yttrandefrihet. 

I början av Om friheten beskriver Mill en av de underliggande farorna inom demokrati: majoritetens 

tyranni. Mills omdöme om historien är att undersåtar tidigare fordrade konstitutionella rätter som 

skyddade dem mot envåldshärskarens godtyckliga beslut. När demokrati blev av trodde några att de 

konstitutionella rätterna inte längre är oumbärliga. När lagar stiftas enligt folkets vilja trodde man att 

folket inte behöver bli skyddat mot sin egen vilja. Men Mill anmärker att ”det folk som härskar är inte 

alltid det folk som är härskat”. Majoriteterna kan vara lika godtyckliga som en envåldshärskare och 

försöka att förtrycka minoriteter. Några obetingade rätter behövs för att skydda människor mot 

majoritetens tyranni. 

En av de rätter som behöver en skydd enligt Mills förmenande är yttrandefrihet. Framför allt förnekar 

han att det finns osanna dogmer som man inte får ifrågasätta eftersom de är så nyttiga. Mill påstår att 

det är omöjligt att det är nyttigare att förlita sig på osanna påståenden än att förlita sig på sanna. Enligt 

honom är sanningen ett element av nyttighet. Han anför vidare minst två anledningar att låta 

medborgare ifrågasätta allmänna åsikter och framföra alla möjliga opinioner. För det första kan en 

undertryckt opinion vara sant eller närmare sanningen än den allmänna opinionen. Mill påstår att 

yttrandefriheten säkrar att allmänna opinioner har bra grunder. Han skriver att trosföreställningar kan ha 

”inget bättre stöd som en ständig begäran till hela världen att betyga att de är osanna”. För det andra 

kan den allmänna opinionen vara den fulla sanningen men om det är förbjudet att ifrågasätta det blir det 

en död trosföreställning. Människor glömmer grunderna för denna sanna påstående. När någon trotsar 

förbudet och argumenterar mot den sanna dogmatiska föreställningen vet ingen hur man kan 

argumentera för sanningen. 

23. Michel Foucault 

Susanna Aho 

Michel Foucault (1926‐1984) var en fransk filosof med särskild inriktning på psykologi och sociologi. Han 

kritiserade samhälleliga institutioner och förändrade många vetenskaper på djupet med sin vision på 

maktutövning och lanserade flera teorier. Foucaults tidiga filosofi kan klassas som strukturalistisk, men 

han var också en viktig inspiratör för reflexionen kring postkolonialism och globalisering.

32 

Antagligen är diskurs Foucaults mest kända begrepp som också används mest. Diskurs avser sociala eller 

vetenskapliga tal, samtal och praxis i samband med människornas eget språk och resonemang. Det 

centrala temat i hans produktion är makt och dess olika former och metoder. Samhällets praxis 

förknippas med språkresurser. Språket bygger och avspeglar makten och kan därför också ses som ett 

instrument för makten. 

Foucault inspirerades inledningsvis inklusive av Karl Marx. Han tog med tiden avstånd från Marx, men 

utvecklade en egen gren inom samtidens franska diskursanalytiska filosofi. Han har utgivit böcker som 

berör flera ämnesdiscipliner. Foucault var inledningsvis marxist och med tiden nietzschean, men bröt 

många gånger med den franska intellektuella vänstern, som var mycket radikal vid den tiden. Han var 

också aktivist hela sitt liv. Speciellt agerade han för rättssäkerhet och mot invandrarfientlighet. 

Övervakning och straff 

Foucaults verk Övervakning och straff är en inblick till makt, fängelse, institution och samhälle. Boken är 

en berättelse om hur den aktuella typen av slutna anläggningar har anlänt och samtidigt en viktig social 

analys. 

Foucault tänkte först makt som ett förtryckande system. Till slut hamnade han att se över 

utgångspunkten i denna fälla och kom till slutsatsen att det är ett helt otillräckligt verktyg för befintliga 

mekanismer av makt och konsekvensanalys. Foucault drar den slutsatsen att makt i första hand är en 

strategi, som påverkas av både myndigheter och målet. Faktum är att verksamheten är så smidig att det 

är svårt att skilja parterna i denna mekanism: de är ömsesidigt beroende.

Tjänstemannasvenska

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?