Kirkkohallituksen esitys 1/2007 kirkolliskokoukselle - Sakasti
Kirkkohallituksen esitys 1/2007 kirkolliskokoukselle - Sakasti
Kirkkohallituksen esitys 1/2007 kirkolliskokoukselle - Sakasti
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Arbetsgruppen har granskat kyrkans<br />
centralförvaltning som helhet, de olika<br />
centralförvaltningsorganens uppgifter och deras<br />
behörighetsförhållanden. Arbetsgruppen<br />
har bland annat beaktat kyrkans förändrade<br />
ställning i samhället, minskningen i kyrkans<br />
medlemsantal, strukturomvandlingen i församlingarna,<br />
utvecklingen och uppluckringen<br />
av stats- och kommunförvaltningen samt ökningen<br />
och spridningen av kyrkans internationella<br />
kontakter. Centrala utgångspunkter för<br />
arbetet har varit betänkandet från Junttilas arbetsgrupp,<br />
de utlåtanden som getts om det<br />
samt de synpunkter som lagts fram på kyrkomötet<br />
vid behandlingen av Kyrkostyrelsens<br />
framställning (9/2008).<br />
Reformen av centralförvaltningen har tydliga<br />
beröringspunkter med stifts- och församlingsnivån.<br />
Inom ramen för uppdraget har det<br />
dock inte varit möjligt att lägga fram förslag<br />
som gäller dessa nivåer. Stifts- och församlingsförvaltningens<br />
förhållande till centralförvaltningen<br />
kan med fördel granskas efter<br />
att den förändringsprocess som berör församlingsstrukturen<br />
slutförts.<br />
Arbetsgruppen har granskat kyrkans<br />
centralförvaltning som en helhet. Målet för<br />
reformen har varit att klarlägga organens<br />
uppgifter och befogenhetsförhållanden, svara<br />
mot de utmaningar som förändringarna i omvärlden<br />
medfört, lätta upp förvaltningen samt<br />
öka flexibiliteten i beslutsfattandet.<br />
2 Nuläge<br />
2.1 Normer och praxis som reglerar<br />
centralförvaltningen<br />
2.1.1 Kyrkans förvaltningsprinciper<br />
Under de cirka hundra år som kyrkans nuvarande<br />
centrala förvaltningsorgan eller deras<br />
direkta föregångare har existerat har den genomgående<br />
mest spänningsladdade principiella<br />
frågan gällande utvecklingen av<br />
centralförvaltningen varit hur man kan skapa<br />
en balans mellan de s.k. episkopala, synodala<br />
och konsistoriala förvaltningsprinciperna<br />
inom kyrkans centralförvaltning. Inom Evangelisk-lutherska<br />
kyrkan i Finland har man ansett<br />
att de olika elementen i dessa förvalt-<br />
ningsprinciper är närvarande på kyrkans<br />
olika förvaltningsnivåer. Ingen av kyrkans<br />
förvaltningsnivåer uppvisar endast en av<br />
principerna i en renodlad form.<br />
Den episkopala förvaltningsprincipen<br />
Enligt den lutherska bekännelsen finns<br />
det ett särskilt andligt ämbete inom kyrkan<br />
(ministerium). En i detta avseende väsentlig<br />
punkt i bekännelseskrifterna är den femte<br />
artikeln i den Augsburgska bekännelsen<br />
(CA), som lyder så här: ”För att vi skola få<br />
denna tro, har evangelieförkunnelsens och<br />
sakramentsförvaltningens ämbete inrättats.”<br />
Det andliga ämbetet får inte förrättas utan<br />
en särskild kallelse (vocatio) (CA: XIV).<br />
Kallelsen ges av församlingen, dvs. de döptas<br />
gemenskap, vilket innebär att den andliga<br />
makten är en makt som kyrkans medlemmar<br />
delegerat till ämbetet. Å andra sidan<br />
är det bland annat enligt Augsburgska bekännelsens<br />
apologi (Ap. CA) fråga om<br />
Kristi egen makt, som det andliga ämbetet<br />
använder på Kristi vägnar (Ap. CA: VII &<br />
VIII). Den andliga maktens två huvudsakliga<br />
ändamål är (Ap. CA: XXVIII) makten<br />
att predika ordet och förvalta sakramenten<br />
samt makten att lösa och binda synder.<br />
En renodlad episkopal förvaltning skulle<br />
innebära att kyrkan leds av biskoparna och<br />
prästerna. I den finländska kyrkoförvaltningsdiskussionen<br />
avses med episkopal förvaltningsprincip<br />
ofta en allmän betoning av<br />
ämbetets perspektiv och närvaro på alla förvaltningsnivåer.<br />
Inom centralförvaltningen<br />
är biskopsmötet det förvaltningsorgan som<br />
tydligast representerar det andliga ämbetets<br />
särskilda perspektiv.<br />
Den synodala förvaltningsprincipen<br />
En förvaltningsprincip där ett gemensamt<br />
möte som representerar hela kyrkan har en<br />
central ställning kallas för synodal förvaltning.<br />
Även om lekmännen inte utövar det<br />
offentliga predikoämbetet, ansvarar de ändå<br />
också för innehållet i kyrkans bekännelse<br />
och undervisning. Detta realiseras bland annat<br />
då församlingen kallar till sig präster<br />
och bedömer deras lämplighet för pre-<br />
3