Kirkkohallituksen esitys 1/2007 kirkolliskokoukselle - Sakasti

More documents

Recommendations

Info

placeringsverksamheten. Centralfonden är en offentligrättslig juridisk person och den enda av centralförvaltningens aktörer som har ett FO-nummer. Centralförvaltningens samtliga tillgångar står i kyrkans centralfonds namn. Centralfonden är aktör även i förhållande till skattemyndigheten och andra officiella instanser. Inom kyrkans centralfond finns flera fonder, den största är kyrkans pensionsfond, som är en fond med egen täckning. Andra fonder med egen täckning är bland annat diakonifonden och kyrkans fond för internationella och ekumeniska kontakter. Centralfondens styrelse utgörs av Kyrkostyrelsens plenum (KL 22:2). Plenum godkänner och undertecknar centralfondens bokslut och godkänner centralfondens verksamhets- och ekonomiplan samt lägger fram dem för kyrkomötet som i egenskap av högsta beslutande organ fastställer bokslutet, beviljar ansvarsfrihet samt godkänner verksamhets- och ekonomiplanen. I ärenden som gäller placeringsverksamheten har beslutanderätten överförts till direktionen för pensionsfonden inom kyrkans centralfond (KL 22:3,2). Plenum utser medlemmarna i direktionen för sin mandatperiod. Direktionen rapporterar årligen till plenum om sin verksamhet (verksamhetsberättelse från pensionsfondens direktion) samt om sina placerings- och riskhanteringsplaner. Verksamhetsberättelsen från pensionsfondens direktion fogas till Kyrkostyrelsens verksamhetsberättelse. Administrativt hör kyrkans centralfond till Kyrkostyrelsens organisation så att ”kyrkans centralfond fungerar som ekonomiavdelning” (Kyrkostyrelsens reglemente 11 §). Det ecklesiastikråd som är chef för ekonomiavdelningen är också chef för kyrkans centralfond. Ekonomiavdelningen är liksom de övriga avdelningarna en del av Kyrkostyrelsens organisation. Avdelningschefen är underställd kanslichefen. Frågan om när avdelningschefen agerar i egenskap av chef för ekonomiavdelningen och när i egenskap av chef för centralfonden är relativt klar. I egenskap av chef för kyrkans centralfond agerar avdelningschefen när det är fråga om ärenden som kräver att aktören är en juridisk person med 11 FO-nummer. Detta är nödvändigt vid pensionsanstalts-, placerings- och uthyrningsverksamhet, i all handel, beskattning och så vidare. I övrigt agerar avdelningschefen i egenskap av chef för Kyrkostyrelsens ekonomiavdelning. Besluten om kyrkans centralfond fattas enligt reglementet. Till exempel fattas beslut om kyrkans placeringsavtal som gäller annat än pensionsfonden av ämbetskollegiet, och detsamma gäller riskhanteringsplanerna. Samma personer är namntecknare både för Kyrkostyrelsen och för kyrkans centralfond. 2.3 Övrig offentlig förvaltning 2.3.1 Statsförvaltningen Statsförvaltningen i Finland är indelad i en centralförvaltning som är ansvarig inför riksdagen, en regionalförvaltning och en lokalförvaltning. Statens centralförvaltning består av statsrådet och de 12 ministerier som det omfattar samt centralförvaltningens övriga enheter. Det finns sammanlagt cirka 100 centralförvaltningsenheter. Under de senaste drygt 15 åren har centralförvaltningens ämbetsverksstruktur reviderats genom att centrala ämbetsverk och andra organisationer har slagits samman och lagts ned och deras uppgifter har överförts till ministerierna och andra organisationer samt till statens regional- och lokalförvaltning. Allt fler av den offentliga sektorns uppgifter har också flyttats utanför det egentliga förvaltningsmaskineriet, vilket är möjligt på vissa i grundlagen fastställda villkor. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter (Grundlagen 124 §). Under åren 1989–2010 ombildades otaliga statliga ämbetsverk, inrättningar eller delar av sådana till affärsverk. Affärsverken har senare bolagiserats, dels som under inverkan av EU-normer eftersom statliga affärsverk på grund av sitt konkursskydd inte problemfritt kan agera på den öppna marknaden. Även affärsverkens skattefrihet har ansetts vara en stödform som snedvrider marknaden. Sedan 1990-talet har man inom förvaltningen utvecklat resultatstyrningen i
syfte att effektivera produktionen av offentlig service och ämbetsverkens verksamhet. Också andra betydande utvecklingsprojekt har genomförts i syfte att göra funktionerna klarare, förbättra lagberedningen och servicens kvalitet samt ta fram nya elektroniska tjänster. Inom flera förvaltningsområden har stödtjänsterna överförts till specialiserade servicecentraler. År 2003 inleddes ett produktivitetsprogram för statsförvaltningen i syfte att på bred front förbättra produktiviteten inom alla sektorer. Strukturella åtgärder vidtogs för att nå detta mål. Produktivitetsprogrammet har fått mycket kritik. Enligt statens revisionsverk har personalnedskärningar blivit ett självändamål i programmet. Under regeringsförhandlingarna i juni 2011 kom parterna överens om att lägga ned programmet, och i november 2011 meddelade finansminister Jutta Urpilainen att man i dess ställe börjar utarbeta ett nytt effektivitets- och resultatprogram. Statsminister Jyrki Katainens regering har startat ett omfattande utvecklingsprojekt med målet att förena ministerierna till en enda förvaltningsenhet. Finansministeriets personal- och förvaltningspolitiska avdelning, som fungerar som Statens arbetsmarknadsverk (SAMV), är centralenhet för statens arbetsgivar- och personalpolitik. SAMV representerar den statliga arbetsgivaren i inkomstpolitiska förhandlingar och beredningen av dessa, ingår statens tjänste- och arbetskollektivavtal på central nivå samt stöder och styr ämbetsverkens avtals- och övriga arbetsgivarverksamhet. Statens arbetsmarknadsverk drar också upp riktlinjerna för statens personalpolitik och svarar för förverkligandet av dessa. Statens arbetsgivarverksamhet innebär även beredning av lagstiftning om personalpolitik, utvärdering av personalutgifterna inom statsbudgeten och utvecklandet av personalförvaltningens statistiksystem. Arbetsgivarfältet inbegriper de ämbetsverk som omfattas av statens budget och som sysselsätter cirka 85 000 personer. De reformer som genomfördes i statens regionalförvaltning på 1980- och 1990-talen stärkte regionernas beslutsfattande och funktionsförmåga. Planeringsuppgifterna i anslutning till den regionala utvecklingen överfördes från länsstyrelserna till landskapsförbun- 12 den. År 1993 fogades bestämmelser om samkommuner till kommunallagen, vilket möjliggjorde en regional utveckling även på kommunal basis. Landskapsförbunden fick en starkare ställning 1994 i och med att de i lag ålades uppgiften att sköta den regionala utvecklingen tillsammans med statens regionala myndigheter. Från 1996 till <strong>2007</strong> var häraden grundenheten för statens lokalförvaltning. Sommaren <strong>2007</strong> inledde regeringen en omfattande revidering av regionalförvaltningen som trädde i kraft i början av 2010. De uppgifter som skötts av statens tidigare centrala regionförvaltningsmyndigheter – länsstyrelser, arbets- och näringscentraler, regionala miljöcentraler, miljötillståndsverk, vägdistrikt och arbetarskyddsdistriktens arbetarskyddsbyråer – samlades från och med den 1 januari 2010 inom två branschöverskridande myndigheter: regionförvaltningsverken (RFV) och närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM/ELY). Den allmänna administrativa styrningen av regionförvaltningsverken sköts av Finansministeriet och den allmänna administrativa styrningen av närings-, trafik- och miljöcentralerna sköts av Arbets- och näringsministeriet. 2.3.2 Kommunförvaltningen Kommunerna avskiljdes som världsliga förvaltningsenheter från församlingarna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland i och med kommunalförordningen år 1865. Kommunernas självstyre grundar sig på Finlands grundlag. Enligt 121 § i grundlagen är Finland indelat i kommuner, vilkas förvaltning ska grunda sig på självstyrelse för kommunens invånare. Till kommunernas självstyre hör också beskattningsrätt och kommunerna har ansvaret för att ordna största delen av tjänsterna för medborgarna. Kommunerna styrs av fullmäktige, som väljs genom direkta val. Kommunala självstyrelseaktörer på regional nivå är samkommunerna, på vilka har överförts i synnerhet sådan service som kostar mycket (t.ex. specialsjukvården), samt landskapsförbunden, som handhar regionutvecklings-
Page 1 and 2: UTVECKLING AV CENTRALFÖRVALTNINGEN
Page 3 and 4: 1 Inledning ALLMÄN MOTIVERING Den
Page 5 and 6: dikoämbetet. Eftersom hela samfund
Page 7 and 8: förenhetligandet av detta, att fat
Page 9 and 10: förts kan på det sätt som bestä
Page 11: sebevakningsinsatser överlåta del
Page 15 and 16: 2.4 Centralförvaltningen i övriga
Page 17 and 18: som uppstår i samband med tvister
Page 19 and 20: slutfört och dess slutledningar ha
Page 21 and 22: ningen, kyrkans vigningstjänst (pr
Page 23 and 24: vara ordförande utan att kyrkomöt
Page 25 and 26: Utlåtandeförfarandet är långsam
Page 27 and 28: melsen. Ändringen är dock motiver
Page 29 and 30: esluta om Kyrkostyrelsens avdelning
Page 31 and 32: precisera och klargöra det inbörd
Page 33 and 34: kopsmötets roll som det organ som
Page 35 and 36: låtande i vilket ärende som helst
Page 37 and 38: dena som leder en stor del av kyrko
Page 39 and 40: ete…” Biskopsmötet har behandl
Page 41 and 42: ning där de mest omfattande uppgif
Page 43 and 44: så att det i arbetsmarknadsärende
Page 45 and 46: kommanditbolagsform. Att man skaffa
Page 47 and 48: stämmelser än vad till exempel st
Page 49 and 50: 4 §. Val av prästerliga ombud. I
Page 51 and 52: majoritet. Dessutom föreslås att
Page 53 and 54: föreslås att bestämmelsen om sk
Page 55 and 56: Kyrkostyrelsens reglemente i den ak
Page 57 and 58: pensionsavgifter som ströks i den
Page 59 and 60: anordna konfirmandundervisning. Det
Page 61 and 62: ombudens mandatperiod och upphöran
Page 63 and 64:
ande ordförande. För närvarande
Page 65 and 66:
medlemmar till arbetsmarknadsverket
Page 67 and 68:
och det är således fråga om för
Page 69 and 70:
arbetsordning. Paragrafen motsvarar
Page 71 and 72:
1. Kyrkolagen 70 Författningsförs
Page 73 and 74:
6 § Val av sameombud Sametinget v
Page 75 and 76:
2 § Kyrkostyrelsens uppgifter På
Page 77 and 78:
har debiterats (tilläggsavgift) oc
Page 79 and 80:
något annat följer av bestämmels
Page 81 and 82:
3. Kyrkomötets beslut om ändring
Page 83 and 84:
kyrkomötet samt av de författning
Page 85 and 86:
7 § Endast de medlemmar vilkas vil
Page 87 and 88:
15 § Komplettering av skatteintäk
Page 89 and 90:
3 § Ärenden som ska avgöras av
Page 91:
Ärende nr 2010-00639 KYRKOSTYRELSE
show all

Kirkkohallituksen esitys 1/2007 kirkolliskokoukselle - Sakasti

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?