En studie om parprogrammering i praktiken - Lunds Tekniska ...

arna kan då ha bildat sig uppfattningen att det just i detta projekt var onödigt
med parprogrammering och slöseri med resurser.
Datorrummen som användes var dimensionerade för att rymma endast halva antalet
personer av de som vistades där, vilket ledde både till dålig luft och obekväma
arbetsställningar.
Studenterna är vana att arbeta i par med sina kompisar och var inte helt beredda
på att parprogrammera med folk de inte kände eller passade ihop med.
Siffrorna kanske hade blivit annorlunda om undersökningen gjorts ute i arbetslivet.
I arbetslivet är parprogrammering inte ett lika vanligt arbetssätt som under utbildningen
och attityden till det, speciellt bland äldre programmerare, är troligtvis inte lika positiv
som på högskolan. Den initiala inställningen hade därför troligtvis varit lägre.
En fråga i den andra enkäten behandlade frågeställningen om det fanns tillfällen
under projektet då det hade varit bättre att programmera ensam. Det stora flertalet av
gruppmedlemmarna tyckte att det fanns sådana tillfällen och att det främst skulle vara
bättre att vara ensam vid mycket enkel programmering. Resultatet från den frågan
stöder alltså teorin som läggs fram i punkt 2 ovan och det skulle kunna vara en möjlig
anledning till att attityden har sjunkit något.
3.2 Praktiskt utförande av parbyten
3.2.1 Vem ska välja partner?
Studenterna fick svara på frågor om hur det praktiskt bör gå till med parbyten under
iterationen och vad coachen bör ha för roll i det hela. Resultaten från frågan om vem
som bör välja programmeringspartner framgår av figur 2. Vid den första undersök-
Figur 2: Vem som bör välja programmeringspartner enligt studenterna.
ningen tyckte 78% av studenterna att programmerarna själva ska bestämma med vem
i gruppen man ska programmera. 20% tyckte att coachen skulle bestämma partner och
4