Medelhavsvegetation/hårdbladsvegetation
Medelhavsvegetation/hårdbladsvegetation
Medelhavsvegetation/hårdbladsvegetation
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Medelhavsvegetation</strong>/<strong>hårdbladsvegetation</strong><br />
• På västra sidan av<br />
kontinenterna en bit<br />
utanför vändkretsarna,<br />
30-45º latitud<br />
• Sammanfaller med<br />
medelhavsklimatet<br />
• Många lokala namn:<br />
macchia, maquis,<br />
garigue, chaparral,<br />
monte bajo etc.
• Vegetationen utgörs<br />
av väldoftande buskar<br />
och örter, t.ex. salvia,<br />
timjan, oregano m.m.<br />
• Bränder vanliga<br />
Korkek i Andalusien<br />
Phrygana-vegetation på<br />
Kreta
• Har av tradition kallats<br />
”terra rossa” = röd jord,<br />
vilket är intetsägande<br />
• Yaloon (1997) talar om<br />
xeriska jordar<br />
• Blandning av kalkrik<br />
berggrund och<br />
ökenstoft som mixas<br />
under den mediterrana<br />
klimatregimen<br />
Jordmånen<br />
Xerisk jord med högt aluminiuminnehåll,<br />
bauxit på Kreta
Tempererade gräsmarker (stäpper)<br />
• Semiarida<br />
kontinentalklimat (BS) i<br />
det inre av kontinenterna<br />
• 250-500 mm nederbörd/år,<br />
mycket i form av snö<br />
• Stora temperaturskillnader<br />
under året
• Vegetation: Perenna gräs och perenna örter [särskilt<br />
korgblommiga (Asteraceae) och ärtväxter (Papilionaceae)<br />
dominerar. Två eller flera grässkikt där det är fuktigare.<br />
• Gräs. Perenna gräs med tillväxtnoder vid eller strax under<br />
markytan, välanpassade till torka, eld och kyla.<br />
• Heltäckande med rhizom (underjordiska stammar) och<br />
vegetativ förökning inom fuktigare områden<br />
• Tuvade gräs utan rhizom, förökar sig med frön; på torrare<br />
områden.<br />
• Jordar: Kalcifiering viktigaste jordmånsbildande processen<br />
Måttlig urlakning, högt organiskt innehåll och anrikning av<br />
kalciumkarbonat i B-horisonten karakteriserar de<br />
mörkbruna mollisoler som utvecklas i gräsmarkerna. När<br />
denna process verkar på lössjord, som i sig är rik på<br />
kalcium, skapas världens bördigaste jordar, chernozem<br />
(Ryska, betyder svart jord). Löss och således chernozem<br />
underlagrar de östra prärieområdena i USA, Pampas i<br />
Sydamerika och stäpperna i Ukraina och Ryssland.
• Fauna: De tempererade gräsmarkerna har en mycket låg<br />
diversitet, särskilt i jämförelse med savannerna i Afrika. I<br />
Nordamerika utgörs de dominerande betarna av bison<br />
(Bison bison) och gaffelantilop (den enda i den nearktiska<br />
endemiska familjen Antilocapridae). Växtätande gnagare<br />
innefattar kindpåsråttor (ytterligare en nearktisk endem),<br />
jordekorrar, och präriehundar. Bland rovdjuren finns<br />
coyote (egentligen en allätare), grävling, och den hotade<br />
svartfotade illern, av vilka de två senare tillhör mårddjuren.<br />
• På de ryska stäpperna fanns tidigare bl.a. visenten (Bison<br />
bonasus), tarpanen (vildhästen) och saigaantilopen.<br />
Mullvadsråttor, endemiska grävande djur i Palearktis,<br />
märks genom sina många jordhögar. Stäppillrar och andra<br />
mårddjur är representanter för de kvarvarande köttätarna.
I dag är stäpperna till största delen uppodlade
• < 250 mm regn/år<br />
• Vändkretsarnas<br />
högtryck<br />
• Regnskugga<br />
• Innanför kalla<br />
havsströmmar<br />
Öknar
Vegetation<br />
• Freatofyter är växter med<br />
långa pålrötter, som kan gå<br />
5-10 m nedåt för att nå<br />
grundvattnet (t.ex.<br />
Welwitchia). I synnerhet<br />
längs intermittenta floder<br />
eller under dyner kan det<br />
finnas gott om grundvatten.<br />
Mesquite är ett bra exempel<br />
från Nordamerika.<br />
Uttorkade flodfåror<br />
(wadis/arroyos) i västra USA
• Succulenter kan lagra vatten i sina vävnader; stamsucculenter,<br />
bladsucculenter, rotsucculenter och<br />
fruktsucculenter. Förekommer inom många<br />
växtfamiljer; kaktusar i Amerika, törelväxter<br />
(euphorbior) i Afrika. Agave (Liliaceae) är exempel<br />
på bladsucculenter i Amerika, aloe i Afrika. Tål ej<br />
minusgrader, så de är begränsade till varma öknar.<br />
Euphorbia<br />
Saguarokaktus<br />
Agave
• Efemerer. Kortlivade med en livscykel på 2-<br />
3 veckor. Fröna tål avdunstning i flera år.<br />
Regn -> öknen blommar<br />
• Perenna lökväxter lagrar näring och vatten<br />
under jorden och vilar största delen av året.
• Teoretiskt i tropiska torra<br />
och våta klimat (Aw) men<br />
mest i störda områden<br />
• Sammanhängande grässkikt<br />
men många olika typer:<br />
grässavann, parksavann,<br />
trädsavann m.m.<br />
Savann<br />
• Näringsfattiga<br />
oxisoler/ferralsoler<br />
vanligaste jordmånen
Regionala savanner<br />
• Östafrikas savanner är typiska, eller kanske stereotypiska<br />
acaciasavanner. Många finns i de kända parkerna i Kenya och<br />
Tanzania och också i Zimbabwe, Botswana, South Africa och<br />
Namibia. Savannerna utgör egentligen en mosaik av samhällen<br />
som kontrolleras (och idag sköts) av eld och betestryck.<br />
• De berömda Serengeti-slätterna i Tanzania är en grässavann som<br />
har utvecklats på torra men näringsrika vulkaniska sandjordar.<br />
• Llanos i Orinoco-bäckenet i Venezuela och Colombia är<br />
grässavanner som upprätthålls av Orinocos och Araucas (med<br />
bifloder) årliga översvämningar. De långa perioderna med<br />
stillastående vatten förhindrar tillväxt av de flesta träd.<br />
• Brasiliens cerrado är ett öppet skogslandskap med lågvuxna,<br />
förvridna träd. Den är artrik och överträffas bara av de tropiska<br />
regnskogarna i fråga om växtbiodiversitet. Det finns många<br />
endemiska arter och flera växter uppvisar anpassningar för att<br />
tolerera de höga aluminium-halterna i jordarna som beror på<br />
lateritisering av Gondwanaskölden i Sydamerika.<br />
• Trädsavannerna i Belize och Honduras i Centralamerika,<br />
förekommer på sandiga jordar.
Savannerna som subklimaxstadier<br />
1. Edafiska subklimax.<br />
• Omväxlande torra och våta årstider och solstekning skapar ett<br />
tegelhårt rött lager, laterit (från latinets ord för tegel), som är<br />
ogenomträngligt för vatten. Under regnperioden täcks skorpan<br />
av stillastående vatten i flera månader och förhindrar flertalet<br />
träd från att etablera sig. Under torrperioden förhindrar lateriten<br />
rötter att tränga ner, vilket också förhindrar tillväxt av de flesta<br />
träd. Flera arter av palmer tolererar dessa förhållanden och<br />
förkommer tillsammans med gräs ovanpå lateriterna.<br />
• Torra substrat, såsom kvarts- eller vulkanisk sand, förhindrar<br />
också växt av de flesta träd. Tallsavannerna i Centralamerika är<br />
exempel på savannvegetation som har utvecklats på torr,<br />
näringsfattig kvartssand; grässavannen i Serengeti, med sina<br />
hjordar av stora däggdjur är praktiskt taget trädlös.<br />
• Näringsfattiga jordar. Cerrado i Brasilien upptar en stor yta av<br />
de brasilianska högländerna som skulle täckas av skog om inte<br />
de kraftigt urlakade jordarna inte var så näringsfattiga.
2. Eld-subklimaxstadier. Två grupper av växter som är<br />
anpassade till att överleva bränder blir dominerande i<br />
områden där bränder är ofta och periodiskt förekommande.<br />
Sådana bränder är både naturliga och beror på människan.<br />
Savannerna i Sydostasien anses i allmänhet bero på<br />
människan.<br />
• Palmer har en fördel av att de är monokotyledoner<br />
(enhjärtbladiga): deras ledningssträngar är strödda i hela<br />
stammen så att skador i det yttre skiktet inte kommer att ta<br />
livet av plantan. (Dikotyledoner, å andra sidan, har sina<br />
ledningssträngar arrangerade innanför den yttre, levande<br />
delen av sina stammar där de lätt förstörs av elden.)<br />
• Perenna gräs har underjordiska stammar, s.k. rhizom och<br />
därför skyddas tillväxtnoderna av jorden under en<br />
markbrand. Träd och buskar med förnyelseknoppar<br />
ovanför markytan skadas av elden och gräsen vinner.
3. Betningssubklimax. Stora däggdjur såsom elefanten öppnar<br />
skogen genom att barka träden och genom att välta dem.<br />
Resultatet blir en invasion av gräs som drar till sig betande<br />
djur som t.ex. zebror, gnuer, och olika antiloper. Betarna<br />
kommer både att äta och trampa ner trädplantor och förhindrar<br />
skogens återväxt. Endast välbeväpnade buskar och träd kan<br />
etablera sig i luckorna vilket leder till snår av taggiga acacior.<br />
Skyddade av snåren kommer an del acacior och andra träd att<br />
växa upp till vuxen ålder.<br />
• Överbetning: om en grässavann överbetas, kommer fläckar av<br />
bar jord att skapas. Gräslandskapet kommer inte längre att<br />
brinna och invandring av träd blir möjlig. Den bara marken<br />
utsätts för ökad avdunstning och ett torrt mikrohabitat<br />
utvecklas snabbt. Välbeväpnade, torkresistenta arter som<br />
acacior tolererar både betning och torka, så åter kommer en<br />
acaciasavann att etableras.
• Fauna. Högsta diversiteten i världen (över 40 olika arter)<br />
av hovdjur finns på Afrikas savanner. Antiloperna är<br />
särskilt artrika och innefattar bl.a. elandantilop, impalor,<br />
gazelles oryx, gerenuk, dik dik och kudu. Buffel, gnu,<br />
zebra, noshörningar, giraffer, elefanter och vårtsvin är<br />
andra växtätare på den afrikanska savannen. Upp till<br />
sexton olika betare kan samexistera inom samma område.<br />
De delar på resurserna i tid eller rum; var och en av dem<br />
har sina födopreferenser, höjden de betar på, tid på dygnet<br />
eller året när ett område utnyttjas, och olika refugier för<br />
den torra perioden.<br />
• Den artrika trofiska nivån gräsätare kan underhålla en<br />
mångformig hop av köttätare, bl.a. katter (lejon, leoparder,<br />
geparder, servaler), hundar (schakaler, vildhundar), och<br />
hyenor.<br />
• De flesta gräsätarna på de öppna savannerna är flockdjur,<br />
ofta organiserade i grupper av honor med sina ungar med<br />
en enda hanne och en grupp ”ungkarlar”.
• I Sydamerika finns ingen distinkt utvecklad savannfauna.<br />
Kapybaran, den stora halvakvatiska gnagaren, hör ihop<br />
med Llanos, men finns även på andra platser och i andra<br />
vegetationstyper. I själva verket är få, om ens några,<br />
neotropiska däggdjur bundna till savannerna. Den högsta<br />
diversiteten bland däggdjur påträffas i torra eller<br />
säsongsbundna skogar. På samma sätt är de flesta<br />
fågelarterna inte knutna till savannliknande habitat.<br />
• Termiter förekommer särskilt rikligt på de tropiska<br />
savannerna och deras höga stackar är iögonenfallande<br />
element i savannlandskapet. Dessa nedbrytare är viktiga i<br />
bildningen av jord; deras stackar ger skydd för andra djur<br />
och utgör föda för myrslokar (endemisk för den<br />
neotropiska zoogeografiska provinsen), jordsvin och<br />
myrkottar (etiopisk endem).
Tropisk regnskog
• Jordmån:<br />
Oxisoler/ferralsoler, näringsfattiga,<br />
djupt vittrade och<br />
urlakade på den gamla<br />
Gondwanaskölden. Snabb<br />
nedbrytning förhindrar<br />
uppkomsten av humus.<br />
Koncentrationen av järn- och<br />
aluminiumoxider ger jorden<br />
en klar röd färg och på vissa<br />
platser bildas brytvärda<br />
mineraler, t.ex. bauxit. På<br />
yngre substrat, speciellt<br />
vulkanaska, kan jordarna bli<br />
bördiga.
Vegetation: En vertikal skiktning med tre<br />
trädskikt kan ses. De kallas A, B, och C-skikt:<br />
• A-skiktet: överståndarna. 30-40 m höga träd med<br />
paraplyformade kronor som sträcker sig över det allmänna<br />
krontaket. Eftersom de måste stå ut med uttorkande vindar<br />
har de ofta små löv och vissa arter fäller t.o.m. Löven<br />
under den korta torrperioden.<br />
• B-skiktet: slutet kronskikt på ca 30 m. Rik ljustillgång i<br />
krontaket men kraftigt reducerad under.<br />
• C-skiktet: slutet kronskikt på ca 20 m. Liten rörelse i luften<br />
-> konstant hög luftfuktighet<br />
• Buskskikt: mindre än 3% av ljuset når hit. Hämmad<br />
tillväxt men tar fart om en lucka öppnas i krontaket.<br />
• Markskikt: Mager vegetation. Mindre än 1% av ljuset når<br />
marken så där växer få växter. Fuktigheten minskas av<br />
trädkronorna ovanför: 1/3 av nederbörden fångas upp av<br />
träden som interception.
Växtformer<br />
• Epifyter: s.k. luftplantor högt uppe i träden och får sitt vatten från<br />
luften och näring från fallande löv och stoft. Bromeliader (ananasfamiljen)<br />
finns speciellt i Neotropis; orkidéer överallt. Som exempel på<br />
relativ ariditet kan nämnas epifytiska kaktusar på öppna grenar i<br />
Amerika.<br />
• Lianer: träiga klängväxter tar sig snabbt uppåt när krontaket öppnas,<br />
blommar och sätter frukt i A- och B-skikten. Många är lövfällande.<br />
• Klättrare: grönstammiga växter som Philodendron som håller sig i<br />
undervegetationen. Många klättrare, inklusive förfäderna till den<br />
odlade jamsen (Afrika) och sötpotatisen (Sydamerika), lagrar näring i<br />
rötter och stamknölar.<br />
• Strypare: börjar sitt liv som epifyter i kronskiktet och skickar ned rötter<br />
mot marken. Fikonfamiljen är välrepresenterad bland stryparna.<br />
• Heterotrofer: växter utan fotosyntes kan leva på marken.<br />
• Parasiter får sin näring från fotosyntetiserande arter. Rafflesia arnoldi,<br />
en rotparasit på en lian, har världens största blomma, närmare en m i<br />
diameter. Den luktar ruttnande kött och attraherar pollinerande<br />
insekter.<br />
• Saprofyter får sin näring ur död organisk materia. Vissa orkidéer<br />
använder sig av denna strategi som annars är typisk för svampar och
Karakteristiskt för tropiska träd:<br />
• Plankrötter vid basen av trädstammen.<br />
Ursprungligen trodde man att de hjälpte till att stödja<br />
trädet, numera anses det att plankrötterna kanaliserar<br />
stamflödet och dess lösta näringsämnen till rötterna.<br />
• Stora löv vanliga bland träd i C-skiktet. Unga<br />
individer i B- och A-skikten kan också ha stora löv.<br />
När de når kronskiktet kommer de nya löven att bli<br />
mindre. Den stora bladytan fångar ljus effektivt i<br />
skogens lägre skikt.<br />
• Droppspetsar underlättar avrinningen från bladen<br />
och gynnar transpirationen. De förekommer i de<br />
lägre skikten och hos unga plantor som hör till<br />
överståndarna (A-skiktet).
• Exceptionellt tunn bark, ofta bara 1-2 mm<br />
tjock. Vanligtvis mycket slät, men ibland<br />
försedd med taggar eller tornar.<br />
• Tillväxt året om -> inga årsringar<br />
• Kauliflori, utveckling av blommor (och<br />
därmed frukter) direkt från stammen, i<br />
stället för från grenspetsarna.<br />
• Stora köttiga frukter drar till sig fåglar,<br />
däggdjur och t.o.m. fiskar som fröspridare.
• Subklimaxstadier:<br />
Distinkta samhällen<br />
(varzea) utvecklas på<br />
flodslätter. Djungel kan<br />
kanta floderna där solljus<br />
når skogens alla skikt. Där<br />
skogen har röjts under<br />
lång tid och lateriter har<br />
utvecklats så att de orsakar<br />
vattendränkning av<br />
substratet uppträder<br />
tropiska gräsmarker och<br />
savanner.
• Ett specialfall av tropisk<br />
regnskog är<br />
tidvattenregnskogen:<br />
mangrove med styltrötter<br />
och luftrötter<br />
• Viktig barnkammare för<br />
marina organismer<br />
• Håller på att ätas upp av<br />
kommersiell räkodling
• Fauna: Djurlivet är<br />
mycket mångsidigt.<br />
Vanliga karakteristika<br />
bland däggdjur och fåglar<br />
(liksom hos reptiler och<br />
amfibier) innefattar<br />
anpassningar till ett liv i<br />
träden (t.ex. gripsvansarna<br />
hos apor i Nya världen),<br />
granna färger och brokiga<br />
mönster, kraftiga läten och<br />
en diet i hög grad inriktad<br />
på frukt.