Hakarps Församlingsblad

Hakarps
Församlingsblad
Höst
Nr 3 — 2008

”Må Gud den
allsmäktige ge dig
hälsa och frid”
Gruppen av människor samlades
under tystnad. Nyfiket tittade man
sig omkring. Nog kunde man höra
en och annan fågel…? Det susade
sakta i träden. För övrigt andades
tillvaron stillhet. I det klara, kalla
vattnet speglade sig träden, vars
kronor sträckte upp sig högt
därovan på ömse sidor om den lilla
källan.
Vi hade samlats vid Hångers källa
utanför Lärbro på Gotland. Det sägs
att det var vid den här källan som
Israel Kolmodin fann inspirationen
till psalmen ”Den blomstertid nu
kommer”. Nu stod vi här och sjöng
hans pslam, pilgrimsvandrarna från
Hakarp, kände glädjen över att vara
tillsammans, kände tacksamheten
över en ny dag, över en psalm
som kändes igen sedan barnsben.
Här såg vi vattnet i källan, kände
stämningen, ”hörde” tystnaden och
upplevde friden. Efter att ha sjungit,
bett och bekänt vår tro, gick vi
sedan ner, en efter en till källan. Vi
sträckte våra händer över vattnet. En
skopa av det klara friska källvattnet
hälldes över händerna, medan orden
”Må Gud den allsmäktige ge dig
hälsa och frid”, uttalades.
Det var en stund av andakt, en
stund att minnas för livet. Ja, det var
en stund fylld av liv, ett ögonblick
då vi tänkte tillbaka på vårt dop
och de löften som Jesus gav oss då
en gång. Han lovade att vara med
oss alla dagar till tidens slut. Han
lovade aldrig att livet skulle vara
enkelt, inte ens roligt alla gånger.
Men han lovade just detta, att vara
med, vad som än händer i livets
alla skiften. I dopets källa och bad
lovade han oss hälsa och frid.
Hälsa och frid. Att alltid få vara
frisk och ha lugn och ro, är det
detta som det betyder? Nej, inte ens
det lovar Gud oss. Istället handlar
hälsa och frid om djupare ting, om
livets allra innersta djupaste skikt.
Det handlar om en frid som bär
genom oro och strid. Det handlar
om en friskhet i själen där vi lär oss
att se vad som är viktigast i livet
och håller oss till det. Det handlar
om klarsyn, mod, frimodighet,
fasthet i livet. Det handlar om ett
tillstånd där själen är frisk, även

om kroppen är sjuk. Det handlar
om en möjlighet och gåva att se
ljuset i mörkret, möjligheterna
i svårigheterna, framgångarna i
motgångarna, glädjen trots sorgen
och livet i döden.
Hälsa och frid. Är det då allt?
Räcker det med det? Kan jag få
ett helt, meningsfullt och gott liv
bara genom hälsa och frid? Måste
jag inte ha en massa annat också
för att må bra?! I alla fall för att
kunna njuta av livet?! Förvisso
förenklar tillgång till pengar en del
saker i livet (försvårar dock i andra
avseenden) och hus och bil och
kläder och datorer är ju bra att ha.
Men frågan är vad som är viktigast.
Om det världsliga försvinner (bil,
TV, pengar, hus, telefon…) så har
jag ändå oändligt mycket att vara
tacksam över om jag fortfarande
har livet och dess krafter, och om
jag i mitt inre bär på en frid som ger
lugn också i stress och oro. Men om
själva livets mening och den inre
friden försvinner, vad hjälper mig
då alla datorer, pengar och bilar i
världen?
Då det friska, klara och livgivande
vattnet från källan i Hånger rann
över mina händer, och visade på
renhet, kändes det som en Guds
förlåtelse och ett renande från allt
dumt från gångna dagar, då jag
handlat egoistiskt och kärlekslöst.
I vattnets kraft växte mitt inre, min
tro och tillit till Gud, på samma
sätt som vattnet får grönskan att
växa i naturen. I vattnet fick mitt
inre liv. Och friden… det var inte
bara det att allt var lugnt och stilla
och harmoniskt där vid källan. Nej,
vattnet i källan påminde mitt inre
om att ständigt söka den sanna
friden i livets källa, hos Gud. Det
är hos Honom jag får ”landa” när
mitt inre är fullt av stress, oro och
bekymmer. Det är hos Honom
jag får bli bekräftad för den jag
är, älskad, sedd, bejakad som
Guds skapelse, oavsett prestation,
duglighet och förtjänst. I Guds frid
får jag vila. Guds frid bär genom
allt.
Till stunden vid Hångers källa
kommer jag att vända tillbaka. Att
få sina händer sköljda av det klara,
friska och rena vattnet, är väl inte
nödvändigt i sig, men det påminner
om vad som är viktigast i livet, och
bekräftar Guds löften att han är med
och bär oss, och omsluter oss på alla
sidor.
Min önskan till dig denna höst blir
därför: ”Må Gud den allsmäktige
också ge dig hälsa och frid.”
Karin Grännö

September
8 kl 0 Högmässa. Engkvist.
Oktober
kl . 0 Dopgudstjänst. Grännö.
kl 5. 0Dopgudstjänst. Grännö.
5 kl 0 Högmässa. Gösta Nilsson.
7 kl 8 Veckomässa.
kl 7 Musikgudstjänst. Kyrkokö-
rens 50-årsjubileum.
kl 0 Högmässa i församlingshemmet.
Engkvist, Grännö.
Kören Ta Ton.
kl 8 Veckomässa.
8 kl Dopgudstjänst. Grännö.
8 kl 5 Dopgudstjänst. Grännö.
9 kl 0 Familjemässa. Grännö.
Barn- o juniorkören
Lena Nordling Jonzon
ritar.
9 kl . 0 Dopgudstjänst. Grännö.
6 kl 0 Högmässa. A-M Berggren
Jäghem.
8 kl 8 Veckomässa.
Öppet i kyrkan - 7.
Välkommen till
KYRKAN
Predikoturer
November
kl 8 Minnesgudstjänst. Grännö,
Atle Burman.Kyrkokören
sjunger.
Öppet i kyrkan. Se senare
annonsering.
kl 0 Högmässa. Grännö.
kl 8 Veckomässa.
9 kl 0 Högmässa. Engkvist.
Qvinntetterna sjunger.
kl 8 Veckomässa.
5 kl Dopgudstjänst. Grännö.
6 kl 0 Högmässa. Grännö.
kl 0 Högmässa. Engkvist.
5 kl 8 Veckomässa.
0 kl 9. 0 Familjegudstjänst. Grännö.
Barn- o juniorkören.
Lena Nordling Jonzon ritar.
0 kl Högmässa. Engkvist,
Grännö. Kyrkokören.
December
kl 8 Veckomässa. Engkvist.
6 kl Dopgudstjänst. Grännö.
7 kl 0 Högmässa. Grännö.
kl 0 Högmässa. Engkvist.
OBS Veckomässorna är i församlingshemmet!

Familjenytt
Foton på döpta och vigda i församlingen hittar
du på hemsidan: www.svenskakyrkan.se/hakarp
Döpta i församlingen
008-06- Elin Josefin Rydell, Eskilstorp 8.
008-06- 8 Emma Anna Elisabeth Thörner Gustafsson, Kikstorp 5.
008-06- 8 Ida Platina Christina Thörner Gustafsson, Kikstorp 5.
008-08-09 Max Robert Lars Åkerstedt, Hägnevägen 0.
008-08- 6 Tuva Wilma Matilda Gårdman, Smedstorpsgatan .
008-09-07 Hugo Oliver Andreas Kamph, Kyrkebäcksvägen 8.
008-09-07 Joel Karl Erik Jacobsson, Ljungstigen 6.
008-09- 0 Evelina Emilia Zofie Gomér, Benvedsvägen 7.
Vigda i församlingen
008-07-0 Hanna Vinborg och Pär Nyström, Värnhemsvägen . Vigda i
Svenska kyrkan i Skagen.
008-08-08 Kristin Andersson och Mikael Rosman, Violstigen 6.
008-08-08 Helena Sönsteröd och Stefan Sandahl, Kyrkebäcksvägen 8.
008-08- 0 Marie Johansson och Oskar Bergquist, Skolgatan 0 A.
008-08- 0 Therese Almqvist och Andreas Svensson, Smedstorpsgatan 8.
008-09-06 Emma Skjöldebrand och Martin Andersson, Videgatan 8.
Avlidna i församlingen
008-0 - 9 Lars Ove Mauritz Melin, Hakarpsvägen .
008-05- Stig Evald Ragnar Fäldt, Carlfors 5.
008-07- 5 Ingeborg Lucia Viola Gustafsson, Värnhemsvägen .
008-07- 8 Stig Holger Berglund, Västra Hasselbacken 0.
008-08-0 Elsie Harriet Maria Sigfridsson, Göransbergsvägen 8.
2008-08-10 Curt Torsten Vilhelm Syrén, Holländaregatan 16.
5

Sevärdhetskyrka 2008
För 5:e året i rad har Hakarps
församling arrangerat
”Sevärdhetskyrka”.
Första året uppmärksammades
kyrkan och dess historia. Sedan
valde vi att följa livets skiften och
började således med Dop, följt av
Konfirmation och Vigsel. Så var vi
nu framme vid ämnet Begravning.
Bild från utställningen i kapellet.
Begravning – kan det verkligen vara
ett ämne som gör att människor vill
komma till kyrkan för att se och
uppleva? Ju mer vi funderade över
ämnet, ju mer övertygade blev vi att
det här var något som skulle kunna
engagera alla.
Vi började med att besöka Begravningsmuseet
i Ljungby. Där kom vi
till insikt om hur mycket spännande
historia det finns kring ämnet. Vi
besökte sedan Fredahls kistfabrik i
Åstorp och fick där bl a veta att det
finns 3 kistfabriker i Sverige. Fre-
6
dahl är Skandinaviens största och
har en årlig tillverkning av 50.000
kistor. Kistsortimentet består av
dryga tiotalet basmodeller, som kan
varieras i färg och förses med olika
dekorer och handtag. Det totala
utbudet omfattar ett hundratal
varianter. En av de mera udda
kistorna tillverkades för en ung man
som förolyckats i trafiken. Hans
stora hobby var att ”meka” med
bilar och kistan fick symbolisera
den bil han arbetat med innan
olyckstillfället. Istället för blommor
användes hans verktyg som
dekoration.
Till vår utställning bidrog församlingsbor
med gamla minnessaker,
Begravningsmuseet i Ljungby och
Fredahls kistfabrik. Som tidigare år
ordnades lunchmusik och andakt,
minipilgrimsvandringar, kyrkogårdsvandringar
och guidning av
Kyrkogårdsvandring med Ragnar Karlsmo.

kyrkan. Allt mycket välbesökt. Det
serverades kaffe varje dag med, av
flitiga församlingsbors, hembakade
bröd.
Som avslutning berättade kyrkogårdschefen
och grundaren av
begravningsmuséet, Ronny Holm,
om gamla begravningsseder. Församlingsborna
bjöds sedan på
gravöl enligt gammal tradition med
knytkalas.
Om du inte hade möjlighet att se
våra utställningar och bildspel eller
lyssna till Ronny Holm ges här ett
referat gjort med hjälp av texter från
begravningsmuseet i Ljungby och
boken ”Begravningsseder i förändring”.
Boken finns att köpa på
Länsmuseet.
/ML
Så var det förr:
Begravningen skedde förr i tiden
ganska snart efter dödsfallet och den
döde bars från hemmet till graven.
Kring mitten av 800-talet blev det
allt vanligare att man körde den
7
döde till kyrkan med häst och vagn.
Den första likvagnen i Hakarp
Den första likvagnen i Hakarp
tillverkades av Granlunds
Vagnfabrik i Gränna. Fabriken var
berömd för leveranser till hovet,
Finland och Ryssland. Vagnarna
gjordes helt för hand. Kyrkoherden
Knut Anders Sandström (präst i
Hakarp 90 - 9 ) skänkte vagnen
till församlingen 907. Vagnen
användes i Hakarp mellan åren 907
och 9 8. Som ny kostade vagnen
ca 700 kronor. Men då vagnen så
småningom ansågs ”livsfarlig”
med dåliga bromsar överlämnades
den till länsmuseet. För krona
inköptes Huskvarnaförsamlingens
likvagn. I Huskvarna anskaffades
en likbil år 9 7. Den då inköpta
likvagnen finns nu i Garpa skans
(vid Huskvarna kyrkogård).
Begravningsbyråer
Begravningsbyråer fanns till en
början inte. Förberedelser inför
begravningen sköttes av de anhöriga
och alla i byn ställde upp och
stöttade på olika sätt.

På 880-talet fanns det bara tre begravningsfirmor
i Stockholm, men
redan kring sekelskiftet drygt tio.
De svenska begravningsentreprenörerna
organiserade sig 9 i ett
eget förbund.
Begravningstavlor - minnestavlor
Bruket med begravningstavlor fick
en allt större utbredning i början
av 800-talet och var vanligast i
sydvästra Sverige, Halland, västra
Småland och sydöstra Skåne. Seden
upphörde under 900-talets första
decennier. Minnestavlorna består
ofta av namn på den döde, födelsedatum,
dödsdatum och en hyllningstext
i form av en vers som omges av
kors, kistor, änglar, sorgträd, urnor
mm.
Pärlkransar
Kransar gjorda av glaspärlor
hängdes på gravkorset eller lades
på graven. Den tunna tråden med
glaspärlor formades till spiraler,
blad eller blommor. Bruket kom
ursprungligen från Italien och
Kors av
pärlor och
metalltråd.
8
Frankrike men började förekomma
i Sverige under senare delen av
800-talet. Man lade den på kistan
i hemmet och sedan följde kransen
kistan till gravsättningen, då man
lade kransen på graven. Blommor
var dyra och kunde vara svåra att
anskaffa.
Trots att metalltråden rostade och
glaspärlorna kunde gå sönder av
frosten varade kransarna längre
än de av naturligt material. Efter
en tid tog man hem kransen och
förvarade den på loge eller vind
för att användas vid nästa dödsfall.
Först på 0-talet försvann de från
kyrkogårdarna. På landsbygden
kunde de dock ses ända in på 50-
och 60-talen.
Gravöl
Att ställa till med stort kalas i
sorgehuset efter begravningen
var förr en självklarhet. Det är
först under 900-talets gång
som begravningar och gravöl
omformats till minnesstunder i
form av stillsamma och lågmälda
samkväm, ofta i litet format. Tidigt
på begravningsdagens morgon
samlades alla inbjudna gäster i
sorgehuset för att äta frukost. Efter
jordfästningen och gudstjänsten
var det åter dags att bege sig till
sorgehuset. Det var nu den stora
festen skulle börja. Festens form vid

ett gravöl skilde sig inte nämnvärt
från ett bröllop i äldre tid.
Gästerna skulle ha förning med
sig. Vanliga matvaror i förningen
var bröd, smör, ost, ägg, gröt,
kött, fläsk, pudding och ostkakor.
Gästerna skulle ha förning med
sig tillbaka när bjudningen var
över. Många gånger bestod den av
smakbitar av de övriga gästernas
förning men det förekom också
att värdinnan ställde till med
brödbak för att gästerna skulle få
något med sig hem. Det var vanligt
med stora begravningskringlor
– sockerkringlor – av vete eller
saffran. I regel var de så väl
tilltagna, att de kunde hängas på
armen. Ju större, desto bättre blev
anseendet för värdfolket och desto
mer hedrades den döde.
Dödsannonser förekom i
dagstidningarna först på 850talet.
Från början hade de formen
av ett kort och mycket formellt
tillkännagivande. Längre fram blev
det vanligt att tillfoga uppgifter om
tidpunkt och plats för begravningen.
I början av 900-talet uppstod
bruket att sätta ut de sörjandes
förnamn i annonsen. Det blev
också vanligt att referera till en
bibel- eller psalmvers. På 9 0-talet
bortföll uträkningen av den avlidnes
exakta ålder liksom uppgiften om
9
klockslaget då döden inträffade.
Vid tiden kring sekelskiftet kunde
man se de första korsen i annonserna,
men först
vid mitten på
900-talet hade
korssymbolen
slagit igenom
helt. Nyårsaftonen
977 förekom
den första
blomman i en
dödsannons
och idag har vi
Bild från begravningsmuseet
i Ljungby
många symboler att välja bland, mer
än 50 stycken. Valet av symbol
motiveras oftast av att det ska passa
in på den döda.
Det ansågs allmänt att de anhöriga
skulle sörja den döde ett år.
Under den tiden skulle festliga
tillställningar undvikas. Den
sörjande borde också bära en
särskild klädedräkt för att utåt visa
sin sorg. Svart är av traditionen
sorgens färg och den svarta
sorgdräkten blev vanlig i slutet
av 600-talet. Inom de borgerliga
samhällsklasserna var frack och
hög hatt långt fram i vår egen
tid det vanliga sorgplagget för
män. Det mest slående inslaget
i den kvinnliga sorgdräkten har
annars varit sorgslöjan, som de
närmast anhöriga bar under hela

sorgetiden. Slöjans längd skulle
stå i proportion till sorgens ”djup”.
Den svarta, kvinnliga sorgdräkten
kompletterades förr i tiden av vita
förkläden, en sed som först brukats
i samband med hovsorg. Men
många hade inte fler plagg än som
de bar. För dem blev sorgförklädet
en möjlighet att klä sig i sorg.
Högborgerliga kvinnor bar
”Smäck och gravor”, snibbmössor
med flor, vid begravningar och
kondoleansvisiter.
Mer om gamla traditioner finns att
läsa i boken ”Begravningsseder
i förändring” eller gör ett besök i
Begravningsmuseet i Ljungby.
Stensholms kyrkliga arbetsförening på
sommarutflykt till Landhs Konditori i
Mullsjö, där det bjöds på provsmakning
av olika sorters choklad och ett mycket
intressant föredrag.
0
Kyrkbussen
Kyrkbuss till söndagens
förmiddagsgudstjänst
kl 10.00.
Turlista
Huskvarna (Swedbank) 09. 0
Stampaplan 09. 5
Göransbergsvägen 09. 5
Hakarps församlingshem 09. 0
Hallebergsliden 09. 5
Rambergsliden 09. 5
Ebbesvägen 09. 7
Smedstorpsgatan 09. 0
Hägnevägen 09.
Skolgatan 09.
Fagerslättsvägen 09. 5
Hakarps kyrka 09. 0
Tel
till Lekeryds Taxi 80 7 .
OBS! Tiderna är ca-tider och bussen
kommer inte före utsatt tid. Kyrkbussen
går längs den angivna vägen.
Du kan stiga på utmed vägen.
När Du ser den - ge Dig
tillkänna.
Se också annons i JP.

Hakarps kyrkokör 50 år
Vi firar med
MUSIKGUDSTJÄNST
i Hakarps kyrka
lördagen den 11 oktober kl 17.00 (OBS tiden!)
Medverkande: Hakarps kyrkokör
Karin Roman, sopran
Junekvintetten
Jan Brolin, piano och orgel
Gunilla Wallenström, körledare
Välkommen!

Kalender med
diakoniprogram
Oktober
8. 0 Familj och relationer.
Föreläsning av Alf B
Svensson, leg psykolog,
författare.
9 Stensholms kyrkliga arbets-
förening träffas.
Sopplunch.
8 9 Diakonikretsen träffas.
9 . 0 Hakarpsträff. SKUT. Peter
Wickström berättar om sina
utomlandserfarenheter
8. 0 Samtalskväll.
5 9- Miniretreat.
6 Sopplunch. SKUT.
23 14.30 Hakarpsträff med filmvis-
ning.
8 8. 0 Samtalskväll.
0 Sopplunch. Estlandsgruppen.
- 7 Öppet i kyrkan med musik,
stillhet, andakt, bön. kaffe-
servering.
Önskar Du besök eller vill ha
någon att tala med kontakta gärna
församlingens diakoniassistent eller
någon av prästerna.
Diakoniass Anna Sjödin tel 398752
Kh Conny Engkvist tel 398753
Km Karin Grännö tel 398754
November
Öppet i kyrkan. Tid - se
senare annonsering.
5 9 Stensholms kyrkliga arbets-
förening träffas.
6 . 0 Hakarpsträff. Besök från
Ericssons blommor.
8. 0 Samtalskväll.
9 Diakonikretsen träffas.
Sopplunch.
5 9 Frukost med Ingela Öster-
ström från Stadsmissionen i
Göteborg.
9 9- Miniretreat.
0 . 0 Hakarpsträff med pyssel.
5 8. 0 Samtalskväll.
7 Sopplunch - Hela Världen.
December
9 Stensholms kyrkliga ar-
betsförening träffas.
. 0 Hakarpsträff. Ad-
ventssånger med Pelle,
Wille och Rolf.
0 9 Diakonikretsen träffas.
Jullunch.
Pensionärernas Adventsfest
med bl a Spelmanspojkar-
na och Qvinntetterna.

Kyrkvaktmästaren informerar:
Den lilla kyrkklockan, som
berättats om i tidigare nummer
av församlingsbladet,
är nu invigd i samband med sevärdhetskyrkans
musikgudstjänst ”Toner
för själen” .
I fortsättningen kommer själaringning
att ske enligt gammal sed,
vilket innebär att man ringer i kyrkklockorna
när någon församlingsmedlem
har avlidit.
Ringning kommer att ske onsdag
kl 12.00 för dem som har avlidit under
tiden onsdag föregående vecka
t o m tisdag i innevarande vecka.
När en kvinna har avlidit rings med
den nya, lilla klockan i 90 sek. När
en man avlidit rings med mellanklockan,
som har en något grövre
klang. Även då rings i 90 sek.
Besöksgruppen: Fr v Vega Karlsson, Ulla
Johansson, Kerstin Kylberg, Anna Sjödin.
På bilden saknas Margareta Nilsson.
Om både en kvinna och en man har
avlidit så ringer vi först med den
lilla klockan, 90 sek, sedan med
mellanklockan under 90 sek.
Tacksägelse kommer som tidigare
att ske efter predikan då namn och
ålder läses upp och ljuständning
sker. Då sker klockringning med
mellanklockan.
Bo Fischer

Pilgrimsvandring på Gotland
sommaren 2008
P ilgrimsvandringen
i år
gick till
Gotland.
0 personer
åkte tillsammans i buss och färja
från Nynäshamn till Visby. Vi firade
mässa i domkyrkan när vi kom
fram.
underbar natur vandrade vi i
I dagarna tre från S:t Olofsholm i
öster till Visby i väster. Totalt ca 5
mil.
Lärbro vandrarhem gav oss
härbärge de två första nätterna.
Lite ny färg på fasaden skulle väl
inte skada.
Grännö, allas vår Karin, har på
ett fantastiskt sätt lett oss både
andligt, praktiskt och lekamligt med
goda middagsrätter. TACK!
Raster
med
många fina
betraktelser
utifrån frälsarkransen
har vi också fått oss till del. Mycket
lätt att ta till sig. Andaktsstunderna
av oss alla, med väl valda texter
och psalmer för olika tidpunkter på
dagen var också berikande.
kvällens sena timma hade vi en
I fin andakt i Lärbro kyrka.
Mässor firade vi varje dag på
olika platser i naturen och i
kyrkor. Dopförnyelsen vid Hångers
källa var en fin upplevelse.
Sol, mycket vind och ytterst
lite regn har vi upplevt under
vandringsdagarna. Även fantastiska
växter och härliga skogsstigar. De
asfalterade delarna under vandringen
kändes mest som transportsträckor.

Väskinde och Björkome idrottsplats
gav oss ett enkelt men
bra logi de två följande nätterna.
Matlagen fungerade fint och avlöste
varandra i jämn takt.
Anna har hela tiden funnits och
sett vad som behöver göras på
ett mycket positivt och härligt sätt.
TACK!
Nästan en hel dag fick vi möjlighet
att se flera av sevärdheterna
på Gotland. Lummelundagrottorna,
Fårö i norr med sina
intressanta raukar, flera kyrkor, och
Hoburgsgubben i söder fick avsluta
denna dag.
Den fina akustiken med den
långa efterklangen i Lau kyrka
kom väl till pass i Harriets fina
sång.
Roligt har vi haft, rekreation och
meditation har vi upplevt.
Bl a har de tysta vandringstimmarna
varje dag gett nya krafter.
Inkvarteringen sista natten i mejeriet
på Hablingbo vandrarhem
var mycket positiv.
Natten gav skön sömn i en hemtrevlig
miljö.
Gudstjänsten med mässa i
Lojsta kyrka med en något
äldre agenda än vi är vana vid från
Hakarps kyrka. Allt gick i ett mycket
lugnt tempo. Kyrkkaffet efteråt
i gamla skolan smakade gott. Flera
hembakade kakor fanns på kaffebordet.
Engkvist, Conny, vår duktige
chaufför och herde har på ett
lugnt och tryggt sätt lett oss dag för
dag. TACK!
Nu vill vi alla tacka Karin,
Anna och Conny för fantastiska
dagar tillsammans. En mycket
välplanerad resa på alla sätt. Ni är
ett härligt ledargäng. Med många
härliga upplevelser återvänder vi nu
hem igen.
Jag tror att flera med mig har känt
att vi varit burna på olika sätt under
dessa dagar. Vi har fått lära känna
nya människor. Delat gemenskap
5
Här gäller det att hålla balansen!
forts sid 16

från morgon till kväll. Jag ser fram
emot flera vandringar.
Vi önskar oss alla Guds rika välsignelse.
Herre, visa mig din väg och gör mig
villig att vandra den.
Pilgrimsvandrarna
genom Kerstin Larsson
Vilopaus
6
Matlagningsbestyr.

KYRKANS ÖPPNA FÖRSKOLA
Svenska Kyrkans Öppna
Förskola
Hakarps församlingshem,
Stensholmsvägen 0.
För alla åldrar, med olika teman.
Drop-in mellan kl 9.00 och . 0.
Samling varje dag kl 0.00. Fika
med frallor, 0 kronor per familj.
Öppna Förskolans Program
Måndag: Sångsamling
Tisdag: Babyfiket
Onsdag: Sångsamling/
Förskolebio
Torsdag: Sagolek/
Skaparverkstad
Fredag: Miniröris
Konfirmander
sommaren
008
Vi kommer att arrangera en
shoppingresa till Ullared den 6
oktober om intresse finnes.
Malin kommer även under hösten
att praktisera hos oss på Öppna
förskolan.
Se hemsidan för mer information
och aktuellt program.
Välkomna!
Ritva och Malin
Tel: 0 6- 98750
Mobil: 07 - 97 9
E-post:
ritva.hoijer@svenskakyrkan.se
www.svenskakyrkan.se/hakarp
7

Erik Lindfelt
Bibliotekschef
och Hakarpsbo
Gav mig ut i svampskogen
i början av augusti. Ingen
storsuccé kanske, men
kantarellerna räckte väl till en
macka.
Skogen var sensommartyst. Mitt
svampletande ackompanjerades
endast av en ensam nötskrika.
Kanske knäppte någon rödhake i
snåren också. Småilsket, fjärran
vårens broderade sångkaskader.
Strövade runt nära gränsen mellan
Hakarp och Skärstad. Eller det som
var gränsen. Fick nämligen höra att
den flyttats. När broder Arvid köpte
granngården Ringsberg (i Skärstad)
följde gränsen med.
Så kan det väl ändå inte få gå till?
Månghundraåriga sockengränser
kan väl inte få flyttas hur som
helst? Givetvis ingen skugga
över broderns uppsåt, men man
undrar ju. Det får väl ändå vara
måtta på konsekvenserna av ett
markförvärv?
Som gammal Hakarpabo har
jag i och för sig inget emot att
territoriet utvidgas. Men de rika
Skärstadbönderna kan ju få för sig
att anlägga moteld – och då står vi
oss slätt.
Vände mig till Rolf Carlsson vid
kommunens lantmäteriavdelning.
Han kom med lugnande besked:
Församlingsgränsen mellan Hakarp
och Skärstad är förvisso flyttad, det
beslöt stiftsstyrelsen i april 00 .
Kyrkan får väl skicka en blomma till
brodern som tack.
Men den historiska sockengränsen
rår ingen stiftsstyrelse i världen
på. Den ligger där den ligger.
Kunde alltså pusta ut. Och
hembygdsföreningen får hålla
tassarna borta från Ringsberg.
Där (de få) kantarellerna växte
hade jag som barn en trädkoja. Av
8
”Men den historiska
sockengränsen rår
ingen stiftsstyrelse i
världen på. Den ligger
där den ligger.

den återstår idag inte den minsta
plankstump. Men marken bär äldre
spår av mänsklig hand: Antydan
till diken, stenrösen, utjämningar
– åkertegar ute i skogen.
Tankarna gick till farfarsfar, August
Månsson i Knutstorp. Lär ha varit en
underfundig gubbe. Skulle ha varit
roligt att träffa honom, men han dog
långt innan jag föddes.
Undrar hur många gånger han
svurit bakom plog och oxe på den
skogbeklädda åkerlapp där jag
idag letar kantarell? För att inte
tala om all den möda som lagts
ned när tegarna såväl i Knutstorp
som på andra håll i Hakarp bröts.
Svett, ilska, blod. Värkande ryggar,
krossade tår. Inte var det bättre förr
inte. Generationers slit stämmer
dock till ödmjukhet.
August hade säkert blivit förfärad av
att se all skog där man på hans tid
odlade. För att inte tala om vad han
tyckt om kantareller:
- Svamp!? Dä kanän dö å!
hade han nog sagt.
Och tillagt något om att det duger
som svinaföda på sin höjd – och som
mat till fesafint herrgårdsfolk.
Erik Lindfelt
9
Tisdagkvällar -
Fördjupningskvällar i
Hakarps församling
Våra samtals- och fördjupningskvällar
fortsätter även under
hösten 008! Det är en helt öppen
verksamhet. Ingen anmälan behövs
och du förbinder dig inte att
deltaga ett visst antal gånger. Kom
när du har möjlighet, tid och lust
att sitta ner och lyssna eller samtala
med andra om något som rör
livet. Temat för kvällen varierar och
samtalet blir vad vi tillsammans gör
det till!
Vi börjar våra samlingar kl 8.00
med en enkel nattvardsgudstjänst
(mässa) i kapellet i församlingshemmet
och fortsätter sedan med
vår samtalsgrupp. Vi slutar senast
kl 0.00.
Fördjupningskvällarna äger rum
varje ”jämn” vecka med början
v , vilket innebär följande datum:
oktober, 8 oktober,
november och 5 november.
Varmt välkommen med Du också!
Conny Engkvist Karin Grännö

När Anna Lena
sköt vargen
När detta kåseri skrives
(den augusti 008)
läser vi i tidningarna att
en varg härjar i Bohuslän; på tre
månader har vargen avlivat 0
får. Markägarna har tillskrivit
Länsstyrelsen i Västra Götaland
med en ansökan att få bedriva
skyddsjakt på det oönskade
rovdjuret. Denna tidningsnotis ger
oss anledning att se tillbaka på
gamla tider då vargen var ganska
allmän i våra bygder.
I första delen av 800-talet var
vargen ett stort problem för
landsbygdens befolkning, även
i vår del av landet. I Jönköpings
län avlivades år 8 inte mindre
än 0 vargar. I protokoll från
Hakarps sockenstämmor finns
flera noteringar om vargförekomst
och om utbetalning av ersättning
till markägare som förlorat djur
- exempelvis den 5 mars 8 8
då Jacob Håkansson i Ingelycke
anmälde att han mistat alla sina får
och fått en oxe riven av varg.
Ute i bygderna berättades
många skrämmande historier om
människor som fallit offer för
hungriga vargar. Historierna är
Här vid Norrängen, skjöt AnnaLena vargen
1847.
inte alltid sanna. Den som studerar
kyrkans dödböcker tittar förgäves
efter noteringar som bekräftar att
någon människa blivit ihjälbiten av
vargar – åtminstone inte i den södra
delen av vårt land. Säkerligen hade
”gråben” en medfödd respekt för
människor.
Att vargen var fruktad och avskydd
berodde säkerligen på dess
härjningar bland husdjuren. En
bandhund kunde bli ett lätt offer
för rovdjuret, likaså kor, kalvar,
får och getter, när de vistades ute
i betesmarkerna. Därför fanns
förordningar om hur rovdjuren
skulle bekämpas. Det var i lag
stadgat att det i varje socken
skulle finnas en skallfogde som
skulle ansvara för rovdjursjakten.
I jaktstadgan från 6 7 stadgades
att det var en medborgerlig plikt
att medverka vid vargskall;
endast ”präst, klockare och
enstaka gummor voro befriade”.
0

Skyldighet att deltaga meddelades
från predikstolen och bötesstraff
stadgades för den som uteblev eller
uppträdde berusad i samband med
skalljakten.
Vid ett välorganiserat vargskall
gick den manliga befolkningen
”man ur huse”; man bildade en
halvcirkelformad drevkedja,
hojtade, slog på trumma, blåste i
horn och förde oväsen. Vargarna
drog sig då åt det håll där inget
oljud hördes, och där hade
man spänt upp vargnät som
”gråben” fastnade i. Därefter
var det en ganska lätt uppgift att
förpassa vilddjuret till de sälla
jaktmarkerna. Flera småländska
hembygdsföreningar har vargnät i
sina samlingar. Varje helt hemman
skulle tillhandahålla ett nät, ”fyra
famnar långt och fem alnar högt”
Ett annat sätt att fånga in och avliva
det hatade rovdjuret var att gräva
en fångstgrop, där man hoppades
att ”gråben” skulle hamna. En
bräkande och ”väldoftande”
getabock, placerad i en bur ovanför
fångstgropen, kunde tjänstgöra
som lockbete. Fångstgropar är
sedan länge förbjudna i vårt land.
Men här och var ute i småländska
bygder kan man träffa på raserade
fångstgropar.
I mitten av 800-talet var
organisten Johan Hagström
skallfogde i Hakarp, han bodde
i Norrängen som ligger mellan
Ammarp och Kämparp. En dag år
1847 fick klockaren rapport om att
två vargar varit synliga i norra delen
av socknen.Helt enligt förordningen
kallade han till ett vargskall,
bestående av drevfolk och skyttar.
Under tiden var organisten
Hagströms -åriga dotter Anna
Lena ensam hemma i Norrängen.
När hon av en händelse råkade titta
ut genom fönstret fick hon se två
vargar som gick och nosade runt
svinhuset. Efter en stund gick en
av vargarna fram till boningshuset.
Anna Lena tog då den laddade
lodbössan som hängde på väggen
och sköt vargen i bröstet - rätt
genom fönsterrutan. När organisten
kom hem från vargskallet, utan
byte, fann han den skjutna vargen
liggande utmed stugväggen.
Anna Lena Hagström gifte
sig i november 856 med
stockmakaremästaren i Husqvarna,
Carl Johan Mörling. Hon brukade
på sin ålderdom berätta för sina
barnbarn om hur det var när hon

sköt vargen vid Norrängen i Hakarp.
Anna Lena blev 9 år gammal.
Anna Lenas föräldrar är begravda
på Hakarps kyrkogård. En liggande
gravsten, söder om kyrkan markerar
deras sista viloplats.
Ragnar Karlsmo
Den september var bussen fullpackad med kläder och mycket annat, som
skänkts av församlingsbor, och resan startade mot Estland. Förväntansfulla resenärer
såg fram mot att träffa sina vänner i Estland.

När du vill kontakta oss...
Pastorsexpeditionen,
Församlingshemmet,
Stensholmsvägen 0, 56 9
Huskvarna.
Mån-Fre 0- .
Tel 98750, fax 98758.
Kyrkoskrivare
Maria Jacobsson,
tel 9 87 50, 50(b)
Kyrkoherde
Conny Engkvist,
tel 9 87 5 , 070 -8700 8, 00 8(b)
Komminister
Karin Grännö,
tel 9 87 5 , 0706-9 6 68, 0 58(b)
Diakoniassistent
Anna Sjödin,
tel 9 87 5 , 5 57 (b)
Kantor
Gunilla Wallenström,
tel 9 87 56
Hakarps Tonetter
Harriet Ramsten,
tel 6 59 (b)
Kyrkans öppettider:
/ - /9 09.00- 8.00
/ 0- / 09.00- 6.00
lö-sö 09.00- 8.00
Församlingsassistent
Helena Knutsson,
tel 9 87 55
Fritidsledare, t f
Tomas Antonijev,
tel 9 87 55
Fritidsledare
Ritva Höijer,
tel 9 87 55, 9 87 57
Kyrkvaktmästare
Bo Fischer,
tel 070- 56 , 9 0 (b)
Kyrkvaktmästare
Tomas Åhman,
tel 070- 7 , 667 0 (b)
Församlingshemsvärdinna
Anna Ekelund, tel 9 87 5 ,
070-5 708 8.
Kyrkbackens förskola, Hakarp
tel 13 73 39.
Se också vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/hakarp
mailadress: skriv namnet på den du vill nå +@ svenskakyrkan.se
(ex maria.jacobsson@svenskakyrkan.se)
Hakarps församlingsblad utkommer med 4 nr per år.
Ansvarig utgivare: Conny Engkvist.
Redaktionskommitté:
Bo Fischer, Astrid Jonzon, Ragnar Karlsmo, Vega Karlsson, Irene Lilja,
Maggy Larsson, Lena Nordling Jonzon, Harriet Ramsten.
Har Du synpunkter på församlingsbladet,eller kanske något Du vill ska vara med där,
kontakta gärna Maggy Larsson, tel 14 02 82,e-mail: maggy.036140282@telia.com.

Kyrkoherde
Conny Engkvist
Kyrkoskrivare
Maria Jacobsson
Kyrkvaktmästare
Bo Fischer
Kantor
Gunilla Wallenström
Komminister
Karin Grännö
Församlingshemsvärdinna
Anna Ekelund
Kyrkvaktmästare
Tomas Åhman
Harriet Ramsten
Hakarps Tonetter
Diakoniassistent
Anna Sjödin
Församlingsassistent
Helena Knutsson
Fritidsledare
Ritva Höijer
T f Fritidsledare
Tomas Antonijev