Pervasive gaming – med verkligheten som spelplan - MIT Media Lab

spelandet. Målet är att därefter tillämpa kunskapen på mobila spel och utveckla en prototyp av
ett kontextmedvetet mobilt spel.(Interaktiva Institutet 2005)
Massively multiplayer Reaching Out (MMRO)
Massively multiplayer reaching out-spel är som namnet antyder massively multiplayer
online-spel som utökas med hjälp av mobil teknologi för att göra spelupplevelsen mer flexibel
och rörlig. Det främsta målet är här att kunna integrera relativt omfattande virtuella världar i
verkligheten oberoende av tid, plats och teknik. Inom genren tillämpar man därför till stora
delar den teknik som använda i crossmedia-spel (se ovan). Det handlar med andra ord om att
möjliggöra spelande mellan och över olika mediekanaler och utrustning. Forskare som
studerar och utvecklar MMRO-spel anser att den huvudsakliga målgruppen för denna typ av
spel är redan hängivna MMOG-spelare som vill utöka spelupplevelsen. Inom denna spelgenre
är spelsessionerna ofta långvariga, ibland till och med ständigt pågående.
Inom denna spelgenre finns i dagsläget ett antal kommersiella spel. De två mest kända är
det svenska BotFighters, utvecklat av spelföretaget It’s Alive! (It’s Alive! 2005), samt
Undercover, skapat av det portugisiska spelföretaget YDreams (YDreams 2005). De båda
spelen är snarlika och går i korthet ut på att skjuta ner andra spelare. Tack vare
positioneringsteknik kan man hitta andra spelare med relativt god precision.
I skrivande stund lanseras BotFighters 2. Denna nya version av spelet bygger på en
episodiskt uppdelad berättelse som uppdateras var tredje månad. Varje episod avslutas med en
så kallad cliffhanger för att hålla kvar spelarna. Spelaren löser olika uppdrag, till exempel att
förstöra fiendernas baser, och strider också mot andra botar (It’s Alive! 2005).
Enhanced Reality Live Role Playing (LARP)
Enhanced Reality Live Role Playing (LARP) är ett exempel på hur pervasive gaming kan
implementeras i redan existerande sociala aktiviteter och lekar för att utöka och förbättra
upplevelsen. Inom LARP handlar det i första hand om att bidra med nya gränssnitt, såsom
miljöer, kläder och andra föremål för att utvidga spelmiljön ytterligare. Ett konkret exempel är
konstgjorda alvöron med utökad hörsel. En intressant och central aspekt av LARP-spel är att
dessa, liksom datorspel, är dynamiska men samtidigt relativt väl strukturerade sociala
aktiviteter. De kan närmast jämföras med improvisationsteater utan publik. Det finns därför
goda möjligheter för ett ömsesidigt konstruktivt utbyte mellan dessa båda aktiviteter.
Online/onstreet
En spelform inom pervasive gaming som har fått mycket medial uppmärksamhet är så
kallade online/onstreet-spel. Hittills har projekten inom denna genre fokuserat på upplevelsen
snarare än tekniken och liknar i mångt och mycket teateruppsättningar där skådespelare
involveras för att utöka spelupplevelsen. Det mest kända och uppmärksammade projektet i
denna genre är Uncle Roy All Around You (2003). Bakom projektet ligger den
Londonbaserade konstnärsgruppen Blast Theory som också ligger bakom andra liknande
spelidéer såsom Can you see me now och I like Frank (Blast Theory 2005). Uncle Roy är en
slags ”skattjakt” där onstreet- och online-spelare som är okända för varandra interagerar för
att hitta personen Roy. Spelet styrs delvis av förinspelade meddelanden, ledtrådar samt av
skådespelare som befinner sig ute på gatorna. Spelidén grundar sig på frågeställningen
”Skulle du lita på en främling?”. Hur vet jag att en person verkligen är en skådespelare? Hur
vet jag att den online-spelare som jag samarbetar med är på min sida? Osäkerhetsmomenten
är många.
Det kännetecknande för online/onstreet-spel är att de är publika och spelas ute på gatorna
bland andra människor; både på gott och ont. Denna typ av spel har fördelen av att kunna