Sanna av-slöjanden eller ren dikt? - BADA

Orienten som, liksom i Tusen och en natt, förknippas med kryddor, mosaik och trädgårdar.
När Donya beskriver sin beundran för det enkla och förnöjsamma livet i de arabiska länder
som hon vistats i, kontrasteras detta mot bristerna i det västerländska samhället. Den Andre
får representera ”den naturliga människan”, ett ”genuint” vara, som ställs i kontrast mot den
alienerade västerländska människan. 192
Intressant är att samma egenskaper används omväxlande som positiv och negativ förstärkning.
Efterhand som Orienten i böckerna börjar förknippas med obehagliga händelser som
kidnappning av barn, förtryck och våld, beskrivs det i alltmer negativa ordalag. Även då är
Orienten ålderdomligt men inte i någon positiv bemärkelse utan i termer av stagnerat, ritualistiskt,
vidskepligt, primitivt, smutsigt och dessutom fullt av lögner och dubbelmoral. Orienten
får funktionen att vara det som Västerlandet inte är. I ljuset av de orientaliska alternativen blir
den västerländska kulturens svårigheter lättare att uthärda. 193
Mot detta ålderdomliga Orienten ställs USA, Schweiz, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien
som beskrivs i termer av framtid, effektivitet, rationalitet, hederlighet, disciplin, ordning,
förnuft, demokrati, moral, civilisation och frihet. Intressant är att Libanon och dess huvudstad
Beirut beskrivs i flera av böckerna i genomgående positiva termer, som ett exotiskt
Orienten, men även som västerländskt. I någon av böckerna mellanlandar man där och Beirut
får funktionen av ”nästan hemma”, som ett slags mellanting mellan Öst och Väst. Det beskrivs
både som Orientens vagga och som västerländskt med kontorsbyggnader och bra shopping.
Böckernas huvudpersoner ställer högre krav på moral i de orientaliska länderna än vad de gör
på de länder där de har växt upp. Exempel på detta är dekadensen bland den rika överklassen i
Saudiarabien och det som beskrivs som dess hysteriska lyxkonsumtion. Likaså kritiseras dubbelmoralen
i att det finns prostituerade i Syrien. Motsvarande förhållanden i Väst är inget som
det reflekteras över i böckerna. Ylva Brune menar att det inte är ovanligt att vi väljer ut och
överdriver skillnader på ett sådant sätt, att den Andra får härbärgera drag hos oss själva eller i
vår kultur, som vi inte riktigt vill kännas vid. 194
Ett annat sätt att se på böckernas negativa beskrivningar av Orienten är att huvudpersonerna
tycker att det de upplever i verkligheten inte stämmer med deras ”berättade” Orienten. Orienten
är oföränderligt, det får inte förändras, bli modernt. Carmen kritiserar bristen på äkta mattor
och dyrbarheter i svärmoderns hus som hon menar är som ett trist hus i en trist förort, och
för Malika har Orienten mist sin forna glans, det enda som återstår är hotell Baron. Detta leder
till en identitetskris hos kvinnorna. Eriksson et.al. menar att den diasporiska identiteten formas
av flera platser och flera historier. Den skapas både av ens ”imaginära hemländer” och av
de platser där man nu lever. 195 I en del passager verkar huvudpersonerna vara medvetna om
sina diasporiska identiteter och de konflikter och svårigheter som de innebär.
192 Eriksson et.al. 2005, s. 39.
193 Berg 2005, s. 59ff.
194 Brune 1998, s. 29.
195 Eriksson et.al. 2005, s. 45f.
42