Sanna av-slöjanden eller ren dikt? - BADA

Jag kände avsmak inför det här hemmet. Allt skedde på golvet, de hade inget bord. Brödet slängdes
framför näsan på en. De hade inte skor på sig i lägenheten men det betydde tyvärr inte att det
var rent på golvet. Jag hade aldrig sett Bashirs fru göra rent någonting, och golvet var bestrött med
brödsmulor och andra matrester. Jag hade inte sett en dammsugare i hela lägenheten. 152
Malika hyser en fast övertygelse om att barnen missköts av Hamids släktingar, i och med att
hon tycker att de har det smutsigt i sina hem, och detta tar sig i uttryck i rengöringsbestyr. När
barnen kommer till hotellet där Malika bor tar hon med sig döttrarna till sitt rum för att bada
dem. Hon njuter av att få sköta om döttrarna ”jag klippte naglarna på dem, tvättade dem i öronen
och borstade tänderna på dem. Jag såg att Dunja och Shirin njöt precis lika mycket som
jag.” 153
Hotell Baron, med dess tjänstvillige och sympatiske hotellchef Mustafa, är för övrigt det enda
ställe i Aleppo där Malika verkligen verkar trivas.
När vi kom fram dit kände jag mig genast som hemma Det är ett mycket gammalt hotell med en
rik historia. Lawrence av Arabien var stamgäst där och hela hotellet hade en atmosfär av forna tiders
glans. Man kunde se att det en gång i tiden varit ett mycket flott hotell. 154
Hotellet blir en fast punkt för Malika när hon är i Syrien. Här kan hon i lugn och ro ta igen sig
och planera inför fritagandet av barnen. Hon får hjälp av hotellchefen Mustafa både med goda
råd, men även med mer handgripliga saker som till exempel skjuts när hon letar efter Hamids
släktingars adresser. Han står helt på hennes sida i kampen om barnen.
Förutom Mustafa och hotellet är de flesta människor och företeelser i Syrien beskrivna i negativa
termer. Malika reagerar till exempel på den byråkratiska hanteringen av hennes ärende
och dubbelmoralen hon tycker finns hos människorna i Syrien. När hon skall besöka domstolen
i Aleppo måste hon bära huvudduk, eftersom det är en offentlig byggnad. Hon tycker att
det känns ”som förtryck, jag tvingades att bära ett plagg som jag inte ville bära.” 155 Samtidigt
möter hon något som hon menar är en helt annan sida av landet när hon besöker en nattklubb:
Det var en massa arabiska kvinnor på dansgolvet, men helt annorlunda än de jag såg på dagen. De
var allesammans otroligt uppklädda med urtjusiga klänningar, massor av glitter, kedjor, armband,
örhängen, lassvis med smink och utan undantag med utsläppt hår som nådde dem till baken. Jag
visste att hälften av de där kvinnorna var prostituerade. Intill dansgolvet satt en massa män och tittade
förtjust på de dansande kvinnorna. Jag blev allt mer illa till mods för varje minut som gick. 156
Malika verkar ställa högre krav på moral i Syrien än vad hon gör i Nederländerna, där det
också givetvis finns prostituerade. Hur Malika dessutom kan veta att hälften av kvinnorna är
prostituerade framgår inte. Hon reflekterar inte över att även i Väst skiljer sig sättet man klär
sig på till vardags mot sättet man klär sig på när man går på nattklubb. Även om Malika är illa
till mods är hon ändå glad över att hon har fått se ”den sidan av landet också. Hamid kunde
fortsätta påstå att Västerlandet är så fördärvat, att alla kvinnor här är horor. Han skulle ha sett
det där.” 157
I det Syrien som Malika beskriver som torftigt och smutsigt blir döttrarnas födelsedagar viktiga
för Malika, och hon lägger stor vikt vid firandet. Hon berättar i boken ingående om deras
152 Kaddour, s. 173.
153 Ibid., s. 123f.
154 Ibid., s. 108.
155 Ibid., s. 146.
156 Ibid., s. 137.
157 Ibid., s. 138.
33