Sanna av-slöjanden eller ren dikt? - BADA

Malikas bild av sig själv som den trygga modern krackelerar på sina ställen i boken. Mycket i
boken talar för att hon boken igenom inleder nya relationer med olika män. Malika befinner
sig dessutom i psykisk obalans vid ett flertal tillfällen och vissa tecken tyder på att hon lider
av både tablettmissbruk och ätstörningar. Det faktum att hon råkar ha ett par valiumtabletter i
väskan talar för det tidigare. Att hon dessutom anser att det bästa sättet att lugna sin hysteriska
dotter är att ge henne dessa tabletter talar inte heller för att hon är en balanserad och trygg
mor.
5.3.2 Miljö och samhälle
På väg till Syrien är Malika full av tillförsikt. Hon är fast besluten att hämta hem sina barn.
Landskapet de åker igenom beskrivs som vackert och som en blandning av modernt och ålderdomligt:
På vägen sög jag i mig landskapet och jag kunde inte se mig mätt. Utsikten skiftade ständigt. Ena
sekunden åkte vi på en modern väl underhållen motorväg, sen förbyttes vägen med ens till något
som knappt liknade ett spår i sanden. […] Syrien är ett vackert land och om jag inte varit där av så
tråkiga skäl hade jag velat se mig omkring ännu mer. 145
Efterhand framstår emellertid landskapet som hotfullt och olycksbådande. Malika får visioner
om ”bussar som störtade ner i raviner”. 146 Hon påstår också att Syrien är ”ett land där alla
bara har en önskan, den att åka härifrån” 147 Landet beskrivs även som ålderdomligt och stagnerat
och Malika menar att Hamid, genom att ta barnen dit, har ”satt stopp för deras ungdom
och deras framtid”. 148 Det negativa intrycket förstärks ytterligare när de kommer till Damaskus:
[…] allt kändes påträngande. Överallt människor i svarta eller bruna skjortor, bilar och mopeder
vrålade förbi […] Det blåste damm i ansiktet […] och överallt hörde jag tutande och arabiskt
skrän. [vår kursivering…] Jag såg människor med vanskapta ansikten, på marken satt en man utan
ben. 149
De olika hem Malika besöker när hon är i Syrien beskrivs också som smutsiga och röriga.
Detta gäller till exempel svägerskans hus i Aleppo där barnen har bott under en period: ”den
riktiga chocken fick jag när jag såg badrummet, ett stort hål i golvet som tjänstgjorde som
toalett […] Det fanns inte någon dusch” 150 . På golvet hemma hos Hamids mor, Teta, ”stod en
massa plastkassar med kläder, skor, barnens leksaker […] kort sagt allt som en normal person
skulle förvara i ett skåp.” 151 Malika bor dessutom tillfälligt hos sin advokat och hans fru och
beskriver deras hem:
145 Kaddour, s. 87.
146 Ibid., s. 133.
147 Ibid., s. 85.
148 Ibid., s. 83.
149 Ibid., s. 85.
150 Ibid., s. 90.
151 Ibid., s. 112.
32