Sanna av-slöjanden eller ren dikt? - BADA

Det verkade som om Gud hade en tanke med mitt liv, och om min uppgift var att överbrygga klyftan
mellan öst och väst i den här förtvivlade kampen om barnens kärlek så borde jag kanske helt
enkelt börja fundera på vilken nytta jag kunde göra. Min kunskap om islam och arabiska å ena sidan
och min västerländska uppfostran och känslan för lika rättighet åt män och kvinnor å den
andra gav mig en unik utgångspunkt. 90
Hennes fascination för ”den arabiska kulturen” 91 verkar inte vara så mycket mer än just en
fascination, eftersom hennes påstådda djupa kunskap om islam och i arabiska visar sig vara
ganska grund. Trots sin kunskap i arabiska behöver hon i sina uppdrag hjälp av tolk. När hon
kommer till Iran och tvingas bära slöja tycks hon ha glömt bort att hon själv är muslim när
hon beskriver bemötandet man får i slöja: ”alla människor blir väldigt hjälpsamma. De tror att
man är muslim, så man betraktas som en av dem [vår kursivering]” 92 .
5.1.2 Miljö/samhälle
Donyas tidigare nämnda fascination för den arabiska kulturen tar sig ofta uttryck i en romantiserande
bild av densamma, att ”komma till ett arabiskt land där allt är så annorlunda är något
jag alltid har älskat.” 93 Denna bild får stå som en fond för handlingen, för att beskriva något
exotiskt som är motsatsen till hemma. Detta fungerar som en förstärkning av handlingen och
inte som något som egentligen har med verkligheten att göra. På samma sätt fungerar det när
hon beskriver samhället och livsstilen på de platser hon besöker. När Donya kommer till Irak
under ett av sina uppdrag beskriver hon hur hon känner en stark fascination för landet och det
sätt på vilket människor lever där:
[…] jag kände mig starkt dragen till detta enkla, ålderdomliga sätt att leva som knappt hade förändrats
sedan den tid då Koranen skrevs. Trots allt som saknades verkade folk nöjda och grannsämjan
var god – till skillnad från hur det ofta kan vara i centrala Londons myllrande bostadsområden.
Dessutom älskade jag att man i arabiska kultursfärer lägger så stor vikt vid familjeenheten.
Allt rör sig runt familjen: familjemedlemmar kom ständigt och hälsade på och under tiden jag var
där bjöd man ofta in även avlägsna släktingar. 94
Här används beskrivningen av människornas enkla, ålderdomliga livsstil i Irak som en positiv
förstärkning, och bilden kontrasteras med det moderna, komplicerade livet i London, som
därmed framstår som negativt, och där grannsämjan tydligen inte är så god. Men när Donya
åker på en räddningsaktion till Bosnien beskrivs ”grannsämjan” istället som ett problem, eftersom
människorna i byn skyddar varandra och ogärna skvallrar på varandra. ”Problemet
[vår kursivering] med den lilla by vi bevakade var framför allt att [familjen hade] bott där i
många generationer, och att invånarna i trakten visade en oerhörd lojalitet mot varandra.”
Följaktligen framstår plötsligt bristen på grannsämja i Storbritannien som något positivt, när
Donya reflekterar över att en liknande kidnappningssituation, där grannarna skyddar varandra,
knappast kunde hända i England eftersom ”vi verkar faktiskt hålla oss till reglerna i mycket
större utsträckning än många andra länder.” 95
90 al-Nahi, s. 53f.
91 Ibid., s. 16.
92 Ibid., s. 120f.
93 Ibid., s. 46.
94 Ibid., s . 69.
95 Ibid., s. 113f.
22