Sanna av-slöjanden eller ren dikt? - BADA

Orientalismen är, enligt Said, i huvudsak ett franskt och brittiskt projekt som omfattar så skilda
områden som
själva fantasin, hela Indien och Levanten, de bibliska texterna och de bibliska länderna, kryddhandeln,
de koloniala arméerna och en lång tradition av koloniala myndighetspersoner, en väldig kår
av forskare, oräkneliga ”experter” på Orienten och ”medhjälpare”, en samling professorer med inriktning
på Orienten, en komplicerad men imponerande samling av ”orientaliska” idéer (orientalisk
despoti, orientalisk prakt, grymhet, sinnlighet), ett flertal österländska sekter, filosofier och
visdomsläror som tämjts för att användas i Europa. 61
Said menar att orientalismens förutsättning är utanförskapet, det vill säga det faktum att det är
orientalisten som ”får Orienten att tala”. Det är orientalisten, som poet eller forskare, som
beskriver Orienten och klargör dess mysterier för Västerlandet. Orientalisten intresserar sig
inte för Orienten som något annat än som utgångspunkten för det han har att säga. Enligt Said
är det som orientalisten säger avsett att ange att han befinner sig utanför Orienten både moraliskt
och existentiellt. Framställningens yttre styrs alltid, menar Said, av tanken att om Orienten
kunde företräda sig själv skulle den göra det, men eftersom den inte kan får Västerlandet
göra det i brist på annat ”för den stackars Orienten”. Följaktligen ställer sig orientalismen
framför och skymmer själva Orienten. Att orientalismen alls är begriplig beror alltså mer på
Västerlandet än på Orienten, och detta blir möjligt på grund av olika västerländska metoder att
göra Orienten synlig, klar, närvarande när man talar om den. ”Och dessa framställningar är för
att uppnå sin verkan beroende av institutioner, traditioner, konventioner och överenskomna
koder för förståelsen, inte av något avlägset och formlöst Orienten.” 62
Enligt Said hör orientalismen på intet sätt till det förflutna. Däremot menar han att centrum
för produktionen av orientalismens diskurs idag har förflyttats från Europa till USA, men,
som ett resultat av relationen mellan maktpolitik och massmedias inflytande, kan den ses som
starkare nu än tidigare. 63
Magnus Berg resonerar i essän Hudud. En essä om populärorientalismens bruksvärde och
världsbild omkring populärkulturens orientalism. Just ordet populärorientalism menar Magnus
Berg, indikerar att det här rör sig om ett något annat än forskningens och den kanoniserande
litteraturens orientalism. Här handlar det om den orientalism som speglas i populärkulturen.
Berg menar dock att det finns kontaktytor mellan denna orientalism och den som Said
tar upp i sina studier 64 från 1700-talets haremsberättelse Tusen och en natt till vår tids succébok
Inte utan min dotter. Oftast har en röd tråd löpt genom böckerna, en tråd som, å ena sidan
består av stereotypiska bilder av brutala patriarker, kuvade kvinnor och en dogmatisk islamsk
religion, å andra sidan är allt detta kryddat med exotisk sinnlighet och erotik. 65
Utopin med den goda Orienten som utgångspunkt, blir fylld av livets goda såsom mystik, erotik,
sinnlighet och den sexuella njutningen. Härifrån blir bristerna i den västerländska rationella
och teknifierade livsstilen märkbart synliga. På detta vis betraktas Västerlandet ur Orientens
spegel 66 . Den sistnämndas roll blir att spegla två motsatsförhållanden: dels som fasa och dels
som utopi. Uppgiften för Orienten blir således att vara det som Västerlandet inte är. Vanligast
är att visa på det fasansfulla, men paradoxalt nog görs detta ofta genom att ett Orienten som
61 Said 2004, s. 67.
62 Ibid., s. 88ff.
63 Eriksson et.al. 2005, s. 20f.
64 Berg 1998, s. 16.
65 Berg 2005, s. 56f.
66 Ibid., s. 106.
14