Sanna av-slöjanden eller ren dikt? - BADA
Sanna av-slöjanden eller ren dikt? - BADA
Sanna av-slöjanden eller ren dikt? - BADA
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
3.1.4. Orientalism<br />
Edward W. Said ville med sin diskursanalys i boken Orientalism visa vilka intressen som ligger<br />
bakom begreppet Orienten och hur den europeiska kultu<strong>ren</strong> har vunnit i styrka genom att<br />
ställa sig själv mot Orienten. Hans tes är att orientalismen har sitt ursprung i en slags närhet<br />
mellan å ena sidan Storbritannien och Frankrike och å andra sidan Orienten. Em<strong>eller</strong>tid har<br />
Amerika dominerat Orienten sedan andra världskriget och närmat sig det på samma sätt som<br />
de gamla kolonialmakterna. Ur denna närhet som visar på Västerlandets styrkemässiga överlägsenhet,<br />
härrör sig en stor mängd texter, som Said kallar för orientaliska. 52 Det västerländska,<br />
vetenskapliga studiet <strong>av</strong> Orienten, dess folk, historia och religion benämns vanligtvis ”orientalism”<br />
<strong>eller</strong> ”orientalistisk” 53 . Det är denna utgångspunkt som Said tar fasta på, men han<br />
tillför begreppen en vidgad och fördjupad innebörd genom att låta den innefatta även den<br />
konstnärliga framställningen <strong>av</strong> Orienten. Said för in den orientaliska diskursen i ett nätverk<br />
<strong>av</strong> västerländska intressen som organiserar vad som är möjligt att säga om Orienten. 54<br />
Enligt Said är den viktigaste komponenten i den europeiska kultu<strong>ren</strong> idén om en europeisk<br />
identitet som är överlägsen i förhållande till alla icke-europeiska folk och deras kulturer. Han<br />
menar att utifrån Västerlandets aldrig ifrågasatta ställning växte på så vis en orientalistisk<br />
värld fram. 55 Orientalism är enligt Said:<br />
[…] ett sätt att förhålla sig till Orienten som har sin grund i områdets speciella ställning i det europeiska<br />
Västerlandets historia. Det är inte bara det att Orienten ligger alldeles intill Europa; det är<br />
också där man finner Europas bästa, rikaste och äldsta kolonier, källan till dess civilisation och<br />
språk, dess medtävlare på det kulturella området och en <strong>av</strong> dess mest inpräntade och oftast återkommande<br />
bilder <strong>av</strong> Det Annorlunda. Därtill har Orienten bidragit till definitionen <strong>av</strong> Europa (<strong>eller</strong><br />
Västerlandet) genom att vara dess motbild, motidé, motsatta personlighet och en motsatt erfa<strong>ren</strong>het.<br />
Ändå är detta Orienten inte enbart en föreställning. Orienten är en integrerad del <strong>av</strong> Europas<br />
materiella civilisation och kultur. 56<br />
Orienten beskrivs i Nationalencyklopedin som en benämning på Asien (förutom det forna<br />
Sovjetunionen och den nordöstligaste delen <strong>av</strong> Afrika), som kan delas in i tre delar, benämnda<br />
utifrån sitt förhållande till Europa. Dessa områden är Främre Orienten, Mellanöstern och Fjärran<br />
Östern. Namnen påminner fortfarande om Orientens koloniala relation till Europa, i och<br />
med deras eurocentriska utgångspunkt. 57 Problemet med att <strong>av</strong>gränsa Orienten geografiskt är<br />
att Orienten inte är ett geografiskt begrepp, utan istället syftar på en språklig och symbolisk<br />
ordning som konstrueras och rekonstrueras i Västerlandets tal om det. 58 Denna ordning kallar<br />
Edward W. Said för ”den tänkta geografin” 59 . Han menar att ”orientalismen är – och inte bara<br />
representerar – en betydelsefull dimension i den moderna politiskt-intellektuella kultu<strong>ren</strong> och<br />
att den som sådan har mindre att göra med Orienten än med ’vår’ värld.” 60<br />
52<br />
Said 2004, s. 66f.<br />
53<br />
Kahle 1993, s. 8.<br />
54<br />
Berg 2004, s. 11.<br />
55<br />
Said 2004, s. 71f.<br />
56<br />
Ibid., s.63f.<br />
57<br />
Nationalencyklopedin 1994 band 14, s, 486.<br />
58<br />
Berg 1998, s. 19.<br />
59<br />
Said 2004, s. 125.<br />
60<br />
Ibid., s. 78.<br />
13