Sanna av-slöjanden eller ren dikt? - BADA

3.1.4. Orientalism
Edward W. Said ville med sin diskursanalys i boken Orientalism visa vilka intressen som ligger
bakom begreppet Orienten och hur den europeiska kulturen har vunnit i styrka genom att
ställa sig själv mot Orienten. Hans tes är att orientalismen har sitt ursprung i en slags närhet
mellan å ena sidan Storbritannien och Frankrike och å andra sidan Orienten. Emellertid har
Amerika dominerat Orienten sedan andra världskriget och närmat sig det på samma sätt som
de gamla kolonialmakterna. Ur denna närhet som visar på Västerlandets styrkemässiga överlägsenhet,
härrör sig en stor mängd texter, som Said kallar för orientaliska. 52 Det västerländska,
vetenskapliga studiet av Orienten, dess folk, historia och religion benämns vanligtvis ”orientalism”
eller ”orientalistisk” 53 . Det är denna utgångspunkt som Said tar fasta på, men han
tillför begreppen en vidgad och fördjupad innebörd genom att låta den innefatta även den
konstnärliga framställningen av Orienten. Said för in den orientaliska diskursen i ett nätverk
av västerländska intressen som organiserar vad som är möjligt att säga om Orienten. 54
Enligt Said är den viktigaste komponenten i den europeiska kulturen idén om en europeisk
identitet som är överlägsen i förhållande till alla icke-europeiska folk och deras kulturer. Han
menar att utifrån Västerlandets aldrig ifrågasatta ställning växte på så vis en orientalistisk
värld fram. 55 Orientalism är enligt Said:
[…] ett sätt att förhålla sig till Orienten som har sin grund i områdets speciella ställning i det europeiska
Västerlandets historia. Det är inte bara det att Orienten ligger alldeles intill Europa; det är
också där man finner Europas bästa, rikaste och äldsta kolonier, källan till dess civilisation och
språk, dess medtävlare på det kulturella området och en av dess mest inpräntade och oftast återkommande
bilder av Det Annorlunda. Därtill har Orienten bidragit till definitionen av Europa (eller
Västerlandet) genom att vara dess motbild, motidé, motsatta personlighet och en motsatt erfarenhet.
Ändå är detta Orienten inte enbart en föreställning. Orienten är en integrerad del av Europas
materiella civilisation och kultur. 56
Orienten beskrivs i Nationalencyklopedin som en benämning på Asien (förutom det forna
Sovjetunionen och den nordöstligaste delen av Afrika), som kan delas in i tre delar, benämnda
utifrån sitt förhållande till Europa. Dessa områden är Främre Orienten, Mellanöstern och Fjärran
Östern. Namnen påminner fortfarande om Orientens koloniala relation till Europa, i och
med deras eurocentriska utgångspunkt. 57 Problemet med att avgränsa Orienten geografiskt är
att Orienten inte är ett geografiskt begrepp, utan istället syftar på en språklig och symbolisk
ordning som konstrueras och rekonstrueras i Västerlandets tal om det. 58 Denna ordning kallar
Edward W. Said för ”den tänkta geografin” 59 . Han menar att ”orientalismen är – och inte bara
representerar – en betydelsefull dimension i den moderna politiskt-intellektuella kulturen och
att den som sådan har mindre att göra med Orienten än med ’vår’ värld.” 60
52
Said 2004, s. 66f.
53
Kahle 1993, s. 8.
54
Berg 2004, s. 11.
55
Said 2004, s. 71f.
56
Ibid., s.63f.
57
Nationalencyklopedin 1994 band 14, s, 486.
58
Berg 1998, s. 19.
59
Said 2004, s. 125.
60
Ibid., s. 78.
13