Sanna av-slöjanden eller ren dikt? - BADA

som präglade förutsättningarna för ett ekonomiskt framåtskridande och genombrottet för den
kapitalistiska moderniteten. Vidare skriver Hobson att Östs och Västs binära motsatspar är
samma kategorier som utgör maskuliniteten och femininitetens patriarkalt skapade identiteter.
41 Detta innebär alltså att Österlandet är behäftat med det konstruerade kvinnliga och Väst
med det konstruerade manliga. Detta var ingen tillfällighet, anser Hobson, eftersom den västerländska
identiteten beskrevs som kraftfull och patriarkal och den österländska som svag,
hjälplös och feminin. Detta inbjöd i sin tur en slags legitimerad rättighet för väst att penetrera
och kontrollera österlandet. 42
Även litteraturvetaren Ania Loomba i Colonialism/Postcolonialism menar att man kan se på
kolonialismen i termer av våldtäkt och plundrande av det koloniserade landet, då det senare
representeras av en naken kvinna och kolonisatören är våldtäktsmannen. Loomba menar att
det dessutom finns en ”omvänd” kolonial stereotyp som produceras i hotet om uppror mot
kolonialmakten. Den består av hur den koloniserade, ofta mörkhyade, våldtäktsmannen skändar
den vita kvinnan, som i sin tur symboliserar den europeiska kulturen. En tidig sådan figur
är Caliban i Stormen av William Shakespeare. Loomba menar att figuren ”den svarta våldtäktsmannen”
är tillräckligt vanlig för att betraktas som ofrånkomlig i det koloniala landskapet.
43
3.1.2 Den Andra
Förutom Hobson och Loomba har flera forskare, bland andra Gayatri Chakravorty Spivak,
pekat på den nära kopplingen mellan genus och rasism och menar att de koloniala diskurserna
måste förstås utifrån den, i Europa, då rådande genusordningen. De koloniserade ”feminiserades”
och representerades sålunda i termer av irrationalitet, känsla, kropp och natur, i motsats
till det manliga rationalitet, förnuft, intellekt och kultur. Feministiska forskare har även visat
att kolonisatörerna legitimerade kolonialismen som en mission för att frigöra den koloniserade
kvinnan från förtrycket av den koloniserade mannen, att ”rädda den bruna kvinnan från den
brune mannen”, som Spivak uttrycker det. Kvinnors status kom att representera ett mått på
utveckling. 44
Den postkoloniala feministiska teoretikern Chandra Talpade Mohanty, slår i ”Med västerländska
ögon. Feministisk forskning och kolonial diskurs”, fast att denna ”mission” lever vidare
idag. Hon har studerat hur västerländska feminister beskriver kvinnor i tredje världen.
Hon menar att det finns en bild av en genomsnittlig ”tredjevärldenkvinna” som lever under en
form av ”dubbelt förtryck”. Hon lever ett i grunden stympat liv på grund av sitt kön och på
grund av att hon tillhör tredje världen, vilket innebär att hon är okunnig, fattig, outbildad, traditionsbunden,
religiös, huslig, familjeorienterad, gjord till offer och så vidare. Detta i motsats
till självförståelsen hos Västerlandets kvinnor som välutbildade, moderna, med kontroll över
sina egna kroppar och sin sexualitet, samt med frihet att fatta sina egna beslut. 45 Det som händer
när västerländska feminister beskriver kvinnor i tredje världen, är att de kontrasterar ”tred-
41 Se också Otterbeck 2004, s. 246.
42 Hobson, s. 19ff.
43 Loomba 1998, s. 79.
44 Eriksson et.al. 2005, s. 23.
45 Mohanty 1993, s. 198f.
11