PDF (examensarbete) - SLU

att bevara. Med detta menar jag inte att dessa inte skulle
vara värdefulla utan mer att det kräver en komplettering
av en annan inventeringsmetod av värdena på området.
I vissa fall kan man i planprogrammet se att stadsbyggnadskontoret
valt att bevara någonting, som inte nämns
i den byggnadsantikvariska utredningen, med motivet
att det har stadsbyggnadsmässiga kvaliteter eller ekonomiska
värden. Det mesta som bevaras på området bevaras
med motiveringen att de har kulturhistoriska- eller miljöskapande
värden. Schlyter (2009) förklarar bevarandet av
de äldre byggnaderna framför de andra med att de nyare
byggnaderna ofta är enklare i sin utformning och därför
inte lika intressanta. De nyare byggnaderna som har bevarats
har bevarats med motiveringen att de besitter ekonomiska
värden.
Min hypotes om att landskapet nedprioriteras i jämförelse
med byggnaderna, i stadsplaneringen, styrks genom
denna undersökning.
För att utveckla en byggnad och undvika pastischer skapas
någonting helt nytt som integreras med det befintliga.
0
Historieförfalskning eller försköning?
Genom att bevara de äldsta byggnaderna på området får
man en bild av Norra Sorgenfri som det såg ut i början
av 1900-talet och inte en bild av området som det ser ut
idag. Detta strider mot de teorier som tidigare tagits upp
som behandlar kulturarvet och vad som där har visat sig
uppfattas som mer intressant.
Kan det vara så att de nyare byggnaderna inte har några
miljöskapande värden? Eller har vi bara inte lärt oss att
uppskatta den typen av arkitektur än? Är det så att det
fortfarande finns så många exempel på denna typ av arkitektur
att det inte är värt att bevara än?
Resultatet av bedömningen av vad som ska bevaras kan
säkert påverkas av vilken bakgrund planarkitekten har. I
det här fallet är det Gunilla Kronvall, tillsammans med
Olga Schlyter som gjort största delen av värderingen.
Kronvall är själv byggnadsarkitekt till professionen och
Schlyter byggnadsantikvarie (Kronvall, 2009). Som pla-