PDF (examensarbete) - SLU

5.4 Estetisk stadsanalys -
Thomas Thiis-Evensen
Metoden beskrivs i boken ”Byens uttrykksformer – en
metode för estetisk byformning” från 1992. Analysen går
ut på att visa platsens visuella särdrag så som den ser ut/
uppfattas.
Metoden utförs i tre steg enligt följande:
Steg1. Registrering – beskrivning av stadens placering,
historia och problem (syftet med analysen).
Steg 2. Karaktärisering – genomgång av landskap/topografi,
bebyggelse och möblering för att hitta likheter
och särdrag. I det som räknas till bebyggelse ingår även
underkategorierna området, gatan och platsen. I all kategorisering
organiseras delarna enligt de rumsliga principerna
linje, fält och punkter för att se vilka de viktigaste
rumsformerna är.
Steg 3. Analys – i analysen formuleras riktlinjer i tre nivåer:
huvudriktlinjer, generella riktlinjer och speciella riktlinjer.
Dessa anger vilka särdrag som prioriteras i förhållande
till varandra. De generella riktlinjerna anger även
konsekvenserna och i de speciella riktlinjerna anges hur
konkreta frågor ska hanteras. (Söderberg, 2001)
Denna metod ser till det visuella och behandlar därför
inte platsens historia lika tydligt som i Ellefsen och Tvildes
metod. Metoden har som syfte att få en bild av hur staden
ser ut visuellt och utifrån vissa gestaltningsprinciper
utforma riktlinjer i samband med ny bebyggelse. Eventuellt
kan man själv välja var tonvikten i inventeringen ska
ligga, t.ex. om man vill satsa på bevarande eller historia.
I metoden används ett flertal begrepp för inventeringen,
dessa kan göra resultatet tungt och svårtolkat. En fördel
med metoden är att den tar fram detaljerade riktlinjer som
kan underlätta vid nyprojektering i området då man vet hur
man ska förhålla sig till det befintliga. Med riktlinjerna är
44
det även tydligt hur man kan använda sig av resultatet av
metoden. En annan fördel är platsens karaktärisering som
sker i tre olika skalor och därför inkluderar detaljer som
kan vara svåra att se då det aktuella området analyseras
som en helhet.