Kriser - Åbo Akademi

More documents

Recommendations

Info

Allmänt om kriser och reaktioner på traumatiska händelser Vad är en traumatisk kris? Det finns en mängd definitioner av begreppet traumatisk kris, som ofta går in i eller influeras av varandra. Exempelvis Cullberg (2006) och Hammarlund (2001) ser en traumatisk kris som den psykiska reaktionen på en plötslig yttre händelse som hotar personens fysiska existens, sociala identitet, trygghet och individuella livsmål. Saari (2000) påpekar att det som kännetecknar en traumatisk händelse är att den för individen är oväntad, svår eller omöjlig att påverka, och prövar eller ändrar personens syn på livet. Poijula (2007) nämner också att krisen kan inträffa när som helst under individens livslopp, är en händelse som individen inte kan hantera med de kraftresurser och överlevnadsstrategier man har, och att den upplevs som outhärdligt svår för personen. Krisens förlopp Den traumatiska krisen kan enl. Cullberg (2006) indelas i fyra generella faser (se även exempelvis Hammarlund (2001) och Saari (2000)). Längd och intensitet i dessa faser kan variera från individ till individ. Faserna är följande: Chockfasen, som infaller direkt efter händelsen och kan pågå i från några timmar till några dygn. Reaktioner i denna fas kan ta sig olika uttryck, både fysiska och mentala, men beskrivande är att man är uppskärrad, förvirrad, har svårt att ta till sig vad som händer runt omkring och har en tidsuppfattning som inte stämmer med verkligheten. Ofta förtränger man sin egen psykiska eller fysiska smärta, och kroppen fokuserar på de funktioner som är viktigast för individens överlevnad. Personen har efteråt svårt att minnas information man fått under denna period. En del personer kan verka lugna och välordnade på ytan, men inuti är allt kaotiskt. Andra reagerar starkt utåt med gråt, skrik eller förvirrning. I motsats till vad många tror, är det dock få som råkar i direkt panik under chockfasen.
Reaktionsfasen kan sägas ta över när den direkta faran och traumatiska situationen är förbi och personen känner sig trygg, och fasen pågår vanligen i allt mellan ett flertal dagar till ett flertal veckor. Den drabbade börjar i denna fas förstå vad som skett vid krisen och vad det innebär för en själv. Typiskt är att i och med att personen inser vad krisen medför, kommer starka och varierande känslor till ytan, såväl psykiska som fysiska sådana. Exempelvis kan humöret växla och gråt, lättnad, ilska, tomhet, rädsla, ångest, skuld och försök att finna mening i det skedda förekommer, samt svårigheter med att minnas eller att koncentrera sig. Om någon närstående har dött förekommer också intensiva fantasier om denna person, som att man tycker sig ha hört rösten av personen ifråga. Kroppen kan bland annat reagera genom illamående, hjärtklappning, skakningar, muskelvärk, sömnsvårigheter eller trötthet. I reaktionsfasen upplever en del personer att de inte har kontroll över sina reaktioner, vilket ses som skrämmande – ”håller jag på att bli tokig?”. Reaktionerna är dock normalt beteende efter en skakande upplevelse och har sitt syfte - att processa de starka intryck som händelsen fört med sig och vägleda personen framåt mot ett välfungerande liv. Bearbetningsfasen, som kan pågå i flera månader, innebär att personen gradvis frångår de ovan nämnda motstridiga känslorna och mera aktivt börjar bearbeta det skedda. Individen börjar blicka framåt, och så småningom kan man gå igenom de känslor och det obehag krisen har fört med sig och ger sig själv möjlighet att sörja. Kontakter i samhället återupptas och de tidigare starka känsloyttringarna försvinner stegvis, trots att ”sämre dagar” förekommer. Bearbetandet sker i allt högre grad inom personen, och mycket psykisk energi riktas inåt i de tankeprocesser som i många fall gås igenom om och om igen. Själva bearbetningsprocessen går i allmänhet långsammare framåt än i de tidigare faserna. I samband med att så stor del av personens tankar fokuserar på den inre bearbetningen, kan en del personer ha svårt att minnas eller koncentrera sig, eller ha problem med sömnen. Nyorienteringsfasen innebär att personen har kommit över krisen, accepterar det som hänt och börjar tro på framtiden. Krisen blir en del av livet, personen kan tala om den, och krisen är en tråkig del av det förgångna som ändå ses som en del av personens upplevelser – och hindrar inte personens liv. Detta till trots kan ändå nya upplevelser, som årsdagar av krisen eller nya liknande kriser som personen hör talas om, väcka
Page 1: Åbo Akademi Guide för personal oc
Page 5 and 6: Vid sidan av akut stressyndrom och
Page 7 and 8: H. Störningen beror inte på direk
Page 9 and 10: Relevant litteratur/referenslista C

Kriser - Åbo Akademi

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?