Stp - Uppsala universitet
Stp - Uppsala universitet
Stp - Uppsala universitet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
SPRÅKTYPOLOGI<br />
Vad är (språk)typologi?<br />
UPPSALA UNIVERSITET<br />
Inst. för lingvistik<br />
Niklas Edenmyr<br />
Grammatik, 5p.<br />
VT2003<br />
o Inom typologin är man intresserad av att jämföra den språkliga<br />
(strukturella) variationen hos språk och att klassificera språk i<br />
olika strukturella typer, t.ex. beträffande grundordföljden, som<br />
vi redan sett. Här följer några exempel (från Song 2001):<br />
Koreanska (SOV)<br />
kiho-ka saca-ll cha-ass-ta<br />
Keeho-NOM lejon-ACK sparka-PRET-IND<br />
’Keeho sparkade lejonet/ett lejon.’<br />
Thailändska (SVO)<br />
khon níi kàt maa tua nán<br />
man den.här bita hund KL den.där<br />
’Den här mannen bet den där hunden.’<br />
Walesiska (VSO)<br />
lladdodd draig ddyn<br />
döda.PRET drake man<br />
’En drake dödade en man.’<br />
Malagasiska (VOS)<br />
manasa ny lamba ny vehivavy<br />
tvätta BEST kläder BEST kvinna<br />
’Kvinnan tvättade kläder.’<br />
Panare (OVS) [talas i Venezuela]<br />
pi kokampö unki<br />
barn tvätta kvinna<br />
’Kvinnan tvättar barnet.’<br />
Nadëb (OSV) [talas i Brasilien]<br />
samuuy yi qawùh<br />
skrikapa människor äta<br />
’Människor äter skrikapor.’
o Nästa steg är att ställa frågor som:<br />
Hur ser distributionen av detta fenomen ut bland språk?<br />
Är de någotsånär jämnt distribuerade? Om inte, hur ser<br />
frekvensen ut?<br />
Beträffande grundordföljden har vi redan sett (Tomlins<br />
(1986) undersökning) att två av de sex ordföljderna<br />
dominerar kraftigt. Repetition av Tomlins siffror:<br />
SOV 45% 180 språk (av 402)<br />
SVO 42% 168<br />
VSO 9% 37<br />
VOS 3% 12<br />
OVS 1% 5<br />
OSV 0% 0<br />
Vad innebär då detta? Tja, det antyder i alla fall att<br />
fördelningen inte är slumpmässig!<br />
Det måste finnas en orsak till att dessa två ordföljder<br />
föredras. Detta är ett exempel på ett viktigt bidrag som<br />
den lingvistiska typologin kan göra.<br />
o Vidare undersöker man ofta om det finns en (statistiskt<br />
signifikant) korrelation mellan två eller fler strukturer, och om<br />
så är fallet, hur stark den korrelationen är.<br />
T.ex. har man jämfört grundordföljd med förekomsten<br />
(eller frånvaron) av pre- och postpositioner och funnit<br />
att verbinitiala språk (dvs. med grundordföljderna VSO<br />
och VOS) alltid har prepositioner, aldrig<br />
postpositioner. Detta gäller således för t.ex. walesiska:<br />
gwelodd y bachgen ddyn ddoe<br />
såg BEST pojke man igår<br />
’Pojken såg en man igår.’<br />
trwy Gaerdydd<br />
genom Cardiff<br />
’genom Cardiff’
Universalier<br />
o Vi skulle kunna formulera en ”regel” som säger att ’om ett<br />
språk är verbinitalt så har den prepositioner’.<br />
Sådana ”regler” kallas för (språkliga) universalier.<br />
o Nu är det inte alltid så enkelt att hitta absoluta sanningar av<br />
typen ovan (inte ens denna är helt sann). Därför talar man ofta<br />
om olika typer av språkliga universalier. Här följer några av de<br />
vanliganste:<br />
Absoluta universalier är universalier som gäller för<br />
alla mänskliga språk utan undantag.<br />
Exempel skulle kunna vara att ’alla språk har vokaler’<br />
eller ’alla språk har sätt att göra en jakande sats<br />
nekande’.<br />
Relativa, eller icke-absoluta universalier gäller för<br />
nästan alla, eller i.a.f. de flesta, språk.<br />
T.ex. att ’alla språk har bilabiala konsonanter’. Endast<br />
ett fåtal språk saknar dessa.<br />
Statistiska universalier är statistiskt signifikanta.<br />
Ex. ’i alla språks grundordföljd kommer subjektet före<br />
objektet’.<br />
Implikationella universalier är av typen ’om x så y’.<br />
Ett sådant exempel kan vara exemplet ovan att ’om ett<br />
språk är verbinitialt så har det prepositioner’.<br />
(Obs! märk dock att detta inte betyder att ’om ett språk<br />
har prepositioner så är det verbinitialt’.)<br />
Men det är inte bara grundordföljden som är intressant,<br />
utan även t.ex. ordföljden i NP eller VP.
Vad, utöver ordföljd, är intressant att jämföra typologiskt? Ja, t.ex.<br />
kasusmarkering.<br />
Kasusmarkering<br />
o Ett intressant fenomen att studera typologiskt är markering av<br />
(framförallt) grundläggande syntaktiska funktioner, dvs.<br />
subjekt och objekt.<br />
o I svenska markeras ju subjekt och objekt huvudsakligen<br />
genom ordföljden, med subjektet före verbet och objektet<br />
efter.<br />
a) Flickan slog pojken. (’Flickan’ är subjekt.)<br />
b) Pojken slog flickan. (’Pojken’ är subjekt.)<br />
Men hos pronomen markeras subjekt och objekt även med<br />
kasus (och kasusmarkeringen är ”starkare” än<br />
ordföljdsmarkeringen).<br />
a) Hon slog mig. (’Hon’ är subjekt.)<br />
b) Mig slog hon. (’Hon’ är subjekt.)<br />
o I det s.k. nominativa-ackusativa systemet, som svenskan kan<br />
sägas tillämpa till viss del, markeras subjektet i både<br />
intransitiva (a) och transitiva (b) satser i nominativ, medan<br />
objektet i transitiva satser markeras i ackusativ, t.ex.<br />
a) Han/Killen dansade.<br />
b) Han/Killen slog henne/tjejen.<br />
o I Latin är kasusmarkeringarna tydligare (och det finns även en<br />
markering på verbet):<br />
a) puer-Ø labora-t<br />
pojke-NOM arbeta-3SG<br />
’Pojken arbetar.’<br />
b) puer-Ø magistr-um lauda-t<br />
pojke-NOM lärare-ACK prisa-3SG<br />
’Pojken prisar läraren.’
o Ofta använder man symbolerna S, A och P för att beskriva<br />
dessa syntaktiska funktionerna.<br />
S = subjektet i en intransitiv sats<br />
A = subjektet i en transitiv sats<br />
P = objektet i en transitiv sats<br />
o Man kan således beskriva nominativa-ackusativa språk enligt<br />
följande schema.<br />
S<br />
A P<br />
Dvs. S och A (alltså subjektet i intransitiva satser och subjektet<br />
i transitiva satser) markeras lika (i nominativ), medan P<br />
(objektet i transitiva satser) har en annan markering<br />
(ackusativ).<br />
o Men detta är inte det ända sättet att markera dessa funktioner.<br />
Här ett exempel från yalarnnga (Australien, nu utdött).<br />
a) kupi waya kunhuŋka<br />
fisk den.där vatten.LOK<br />
’Den där fisken är i vattnet.’<br />
b) kupi-ŋku milŋa tacamu<br />
fisk-ERG fluga bita.PRET<br />
’En fisk bet en fluga.’<br />
Detta är ett exempel på ett ergativt system (eller ergativtabsolutivt).<br />
Här markeras S och P likadant, medan A markeras<br />
i ergativ.<br />
Detta kan vi åskådliggöra på följande sätt:<br />
S<br />
A P
Det finns även andra system:<br />
o Tripartita system, där S, A och P alla får olika markeringar.<br />
(S markeras i nominativ, A i ergativ och P i ackusativ)<br />
S<br />
A P<br />
o AP/S-system, där A och P (!) får samma markering och S en<br />
egen.<br />
S<br />
A P<br />
o Neutralt system, som svenska delvis kan klassificeras som,<br />
där S, A och P alla har samma markering (dvs. noll).<br />
S<br />
A P<br />
Mer komplexa system finns också, de s.k. ’split-ergative’ och<br />
aktiva.<br />
o ’Split-ergative’-språk nyttjar både det noninativa-ackusativa<br />
och det ergativa systemet.<br />
Det mest kända ’split-ergative’-språket är nog dyirbal<br />
(Australien). Där använder första och andra persons pronomen<br />
nominativt-ackusativt medan tredje persons pronomen och<br />
substantiv använder ergativt system.<br />
o I aktiva språk styrs kasusmarkeringen i huvudsak av<br />
betydelsen hos det intransitiva verbet.<br />
Om verbet är en aktivitet och under S:s kontroll markeras S på<br />
samma sätt som A. I annat fall kommer S att markeras på<br />
samma sätt som P.