Doktorernas dag - Åbo Akademi

– Jag sökte en överassistentur vid Handelshögskolan
i Helsingfors och var den enda
kompetenta sökanden. Det tog tre år för
dem att besluta att de inte behövde tjänsten.
Och vid Stockholms universitet blev jag utfl
yttad från institutionens korridorer när jag
skrivit artiklar som professorerna inte tyckte
om.
Fri och uppskattad
Vid Åbo Akademi säger han att han har fått
vara fri och uppskattad, och säger att nationalekonomin
här är mera mångsidig än vid
något annat universitet i Sverige, Finland
och Norge. Eftersom han har getts plats här
behövde han inte, som många av sina vänner,
fl ytta till Danmark i jakt på en öppnare
diskussionsmiljö.
– På 70-talet var studenterna radikala och
det behövdes en guru. Det fanns en efterfrågan
på kurser i marxistisk ekonomi och då
var det mig man vände sig till. Och Finlands
Akademi gav mig möjlighet att skriva doktorsavhandling
i tre år så på det sättet har jag
behandlats väl. Det måste ha funnits någon
radikal som bestämde över stipendiepengarna
som tyckte att mitt ämne lät lovande.
Håller kvar kontakten
När Jan Otto Andersson går i pension i början
av augusti är det inte mycket som förändras.
– Jag har redan varit halvpensionär i tre
år och på det viset trappat ner då det passat
mig. Jag har inrett ett arbetsrum hemma
som jag inte har haft förut, men jag kommer
också att fortsätta på institutionen. Det passar
mig bäst, man blir inte så ensam då.
Utanför det akademiska livet är det körsång
som gäller.
– Jag har planerat det här och satsat hårt,
nästan överdrivet, på körsång hela det här
seklet. Under körfesten i juni är jag med i
fem olika sammansättningar.
text & foto nicklas hägen
POLITIK
Aktiv inom vänstern
Vid sidan av forskningen har Jan Otto Andersson varit politiskt aktiv.
Han har varit ordförande för Attac och de svenskspråkiga folkdemokraternas
landsstyrelse och var aktiv när Vänsterförbundet bildades 1990.
– Jag har påverkat tre partiprogram före jag slutade 1995. Vänsterförbundets
nya riksdagsgrupp verkar svara mot mina förhoppningar om en
"tredje vänster", säger Jan Otto Andersson.
– Sedan krisen började 2008 har det som Attac framförde börjat gå
hem.
En tanke som intresserar Jan Otto Andersson nu är "degrowth", nerväxt,
en idé som han säger att verkligen tvingar en att tänka igenom sin
syn på samhälle och arbete.
– Hur skulle ett samhälle som vårt fungera om vi gick av ekologiska
skäl gick in för minskad ekonomisk produktion? Vi kommer inte att kunna
upprätthålla den nivå vi har nu, men kommer förändringen att ske genom
kriser eller genom att vi går in för att trappa ner? Hur gör vi med skuldsättningar,
räntebördor och sysselsättning? Det är jätteviktiga och stora
frågor.
– Många vågar inte tänka tanken. Men satsningen på mera tillväxt är en
delorsak till att samhället kommit i kris.
Han säger att 1960- och 1970-talen var de häftigaste att vara involverad
i politiskt, och att man då fi ck till stånd en jämnare inkomstfördelning
och jämlikare universitet. En lite oväntad eff ekt av radikaliseringen var
dock att individualismen stärktes på bekostnad av organisationerna och
att 60-talisterna på det sättet beredde vägen för nyliberalismen.
– Samhällsordningen har gått från hierarkier till nätverk, men nätverk
kan också vara otrygga. Det låter trevligt och fritt men var sitter egentligen
makten? Dessutom har den som inte kommer in i nätverken det
svårt.
Jag har
uppfattats som
en av de få heterodoxa
nationalekonomerna
i Norden och har ofta
fått spela den rollen.
meddelanden från åbo akademi nr 10 2011
15