Psykologi & filosofi

Psykologi & filosofi 

ALLMÄN ÖVERSIKT 

Svenska för psykologer och filosofer 

Åbo universitet / Språkcentret 

Lektor Ilkka Norri (red.) 

23.4.2007 

Hannah Arendt 1906-1975

Förord 

2 

Sedan många år tillbaka har den s.k. tjänstemannakursen i svenska för filosofer och psykologer vid Åbo 

universitets språkcenter bestått av tre delar. Gruppen har 30 timmar kontaktundervisning, där man 

koncentrerar sig på muntliga färdigheter samt på att skriva uppsatser och referat, o.d. 

Studerandena läser och övar grundgrammatiken via webben med hjälp av Språknätet som planerades och 

konstruerades redan på senare delen av 1990-talet i samarbete mellan språkcentren i fyra finländska 

högskolor, Åbo universitet, Tammerfors universitet, Helsingfors universitet samt institutionen för språk 

och kommunikation vid Helsingfors handelshögskola. Denna del innehåller även en grupp övningar under 

titeln ”Människan i arbetslivet”. Övningarna rapporteras med hjälp av en studiedagbok som sedan skickas 

till läraren. 

För det tredje skriver studerandena självständigt en essä om ett fritt valt område inom området psykologi 

eller filosofi. Detta häfte är en samling av dessa essäer. Endast de grövsta språkfelen har rättats av läraren. 

Åbo 23.4.2007 

Ilkka Norri, FL, lektor i svenska

3 

INNEHÅLL 

FÖRORD ………………………………………………………………………… 2 

PSYKOLOGI 

1. Barn- och ungdomspsykologi Annika Jukuri 4 

2. Barnneuropsykologi Maria Hannula 5 

3. Anknytningsrelation Heidi Joutsiniemi 5 

4. Utvecklingspsykologi Olli Poutiainen 6 

5. Våld mot barn Laura Laine 7 

6. Arbetspsykologi Hanna Vene 9 

7. Arbetshälsopsykologi Miia Haka 10 

8. Organisationsutveckling Kristian Kurikka 11 

9. Psykologiska test Erika Mäkinen 12 

10. Sigmund Freud och psykoanalys Laura Hujanen 13 

11. Humanistisk psykologi Teemu Mäntylä 14 

12. Idrottspsykologi Sanna Leppänen 16 

13. Kriminalpsykologi Anna Jääskeläinen 17 

14. Kris- och traumapsykologi Johanna Mattila 18 

15. Neuropsykologi: Huntingtons sjukdom Henna Lehtismäki 20 

16. Personlighetspsykologi: självkänsla Paula Ahtiainen 21 

17. Mental hälsa Anna Kaipainen 22 

18. Dubbeldiagnos - komplex problematik av klienter 

med psykiska störningar och missbruket Taru Koskela 23 

19. Psykiska störningar - borderlinepersonligheten Vera Leo 25 

20. Schizofreni Tuomo Joutsiniemi 26 

21. Parapsykologi – poltergeist Kaisa Hallberg 27 

22. UFO - oidentifierat flygande föremål Tuomas Muhonen 28 

FILOSOFI 

23. Karl Marx Tiina Lepistö 28 

24. Friedrich Engels Petja Eklund 29 

25. Immanuel Kant Kimmo Lindroth 30 

26. Edmund Husserl och hans fenomenologiska 

filosofi Mikael Melan 31 

27. Hannah Arendt och tänkandets styrka Elina Kerkelä 32 

28. Hans-Georg Gadamer Johanna Ukkonen 34

1. Barn- och ungdomspsykologi 

Annika Jukuri 

4 

Barn- och ungdomspsykologi innehåller många intressanta motivkretsar: barns motoriska, emotionella och 

kognitiva utveckling, samt socialt beteende och funktion i samfund. En psykolog som arbetar tillsammans 

med barnen kan jobba till exempel i barnavårdsbyråer, skolor eller inom den privata sektorn. Man kan 

undersöka temat från olika perspektiv liksom vissa omtalade teoretiker inom psykologin har gjort. John 

Bolwby var speciellt intresserad av förhållandet mellan barnet och dess mamma medan Jean Piaget 

undersökte utvecklingen av barnets tänkevärld. Man kan dela upp barndomstidens vanligaste mentala 

störningar som följer: 

• störningar i sinnesstämning 

• anpassning 

• reglering 

• ätning 

• sömning 

• interaktion 

• traumatisk stress 

Eftersom barn- och ungdomspsykologi är ett omfattande område, kom jag fram till att presentera bara 

några fängslande och aktuella ämnen. Jag valde ett tema som länge har varit en omtvistad fråga, frågan 

om vilken som mest inverkar på människans personlighet, uppfostran eller ärftlighet. Som andra tema har 

jag de jämnårigas betydelse för barnets utveckling. 

Konflikten mellan uppfostran och ärftlighet 

Förr i världen tänkte man att människans personlighet formades endast av uppfostran till och med 

psykiska sjukdomar som schizofreni ansågs vara följden av torftiga, kalla och dåliga förhållanden. 

Nuförtiden har ämnet diskuteras och forskats mycket. Man grälar fortfarande om vilket är det bästa sättet 

att förklara människans individuella egenskaper. Somliga tror att individer som har levt i likadana 

omgivningar borde vara liknande personer medan andra tycker att uppförandet och personligheten styrs av 

gener. Man har funnit bevis som understöder båda påståendena och jag tycker att det nog är tillrådligt att 

beakta flera synpunkter. Svaret på frågan är verkligen att båda sakerna, uppfostran och gener, samverkar 

på den utvecklande karaktären. 

Sociala relationer 

Numera är den allmänna opinionen att både relationen till föräldrarna och jämnåriga är mycket viktiga för 

barn. Ett barn måste ha en förälder som tar hand om honom och älskar honom. På samma sätt borde man 

ha goda sociala förhållanden eftersom tillsammans med kamrater lär sig man en massa regler, seder och 

attityder. I daghemmet och i skolan lär man sig de sociala kunskaperna som man behöver i samhället. 

Inom psykologin har man ofta forskat i förträngda ungdomar och det verkar vara så att om man har blivit 

diskriminerad i barndomen så har man en stor risk att bli utslagen eller till och med bli en brottsling som 

vuxen.

2. Barnneuropsykologi 

Maria Hannula 

Den som skulle vilja evaluera läs- och skrivförmågor hos barn måste behärska kunskaper om 

barnneuropsykologi och om barnens kognitiva resurser. Neuropsykologen har en lång utbildning. Man 

måste ha teorisk förståelse för olika störningar i beteendet. Man måste först studera psykologi på 

universitet. Specialpedagogik eller neurologi som biämnen är nödvändiga för yrket. Efter att ha studerat 

ungefär fem och ett halvt år och blivit magister i psykologi måste man specialisera sig på sin utbildning 

till yrket om man vill vara kvalificerad. Att jobba med barn kräver erfarenhet, intuition och utbildning. 

5 

Vanligtvis jobbar barnneuropsykologer på ett sjukhus. En neuropsykolog jobbar huvudsakligen ensam 

men är också en viktig medlem i en grupp som jobbar i samma avdelning. Överläkaren leder gruppen där 

verksamhetsterapeut, fysioterapeut och språkterapeut också är verksamma. Neuropsykologen har en klar 

position på avdelningen. Han eller hon är den som har expertis på utvecklingspsykologi och kognitiv 

psykologi. Gruppen gör en rehabiliteringsplan kring barnet som har blivit evaluerad. Varje medlem tar del 

i diskussionen om barnets vård och på så sätt kan hela avdelningen utnyttja var och ens expertis. Gruppen 

planerar ett lämpligt program för barnet. Mötet organiseras en gång i veckan och ytterligare tar 

sjukskötare och vårdare del i mötet. 

Barnet kan komma ensam eller med föräldrar till neuropsykologens individuella testning. Att komma 

ensam beror på barnets ålder och personlighet. Det kan vara svårt för barnet att koncentrera sig på testning 

om barnet är blyg samt tillbakadragen eller längtar efter sina föräldrar. Då är det bättre att inte lita på 

testresultatet. Man kan fråga andra medlemmar på avdelningen hur de evaluerar samma barn eller man 

kan bestämma över ett nytt möte med föräldrarna. 

Neuropsykologen har olika tester som används då man evaluerar barnet. Till exempel WPRSI-R, WISC- 

III och Nepsy är tester som man använder mycket i Finland då man evaluerar barnets kognitiva kapacitet. 

Vanliga orsaker till neuropsykologisk evaluering hos barn är till exempel koncentrationsstörningar, 

svårigheter med språk, utvecklingsstörningar, idrottshandikapp, motoriska störningar, hemiplegi och 

autistiska drag. 

3. Anknytningsrelation 

Heidi Joutsiniemi 

John Bowlby (1969) var den som utvecklade anknytningsteorin redan på femtiotalet. I sin teori berättar 

Bowlby att anknytningsrelation är ett emotionellt band mellan barn och mamma. På grund av sina 

undersökningar drar Bowlby den slutsatsen att anknytningsrelation är resultatet av interaktion. Barnet 

försöker att ta kontakt med sin mamma – till exempel kan det gråta eller le. Den viktigaste saken är vad 

händer efter det. Det är mycket viktigt att mamma är sensitiv och konsekvent eftersom det ska influera på 

anknytningsrelationen. Barn söker kärlek och trygghet hos vuxna för att kunna överleva och må bra. 

Bowlbys medarbetare Mary Ainsworth (1978) var den första forskaren som presenterade “strange 

situation procedure” – det är en experimentell metod för små barn (ca 2 år). I “Strange situation 

procedure” lämnar mamma barnet ensamt med en främmande person i rummet. Undersökare observerar

hur barnet reagerar på den främmande personen. Efter det kommer mamma tillbaka in i rummet. 

Ainsworth har skiljt ut tre olika anknytningsstilar eller reaktionsmönster: 1) trygg/säker (secure) 

anknytning, (barnet visar sig vara relativt tryggt och hon leker när mamma kommer tillbaka) 2) 

undvikande (avoidant) anknytning (barnet visar uppenbara tecken och avvisande mot mamma) 3) 

ambivalent (ambivalent) anknytning (barnet är mycket upprört då mamma lämnar honom). 

6 

Tidiga relationer påverkar hur barnets senare relationer kommer att se ut. Barn internaliserar modeller: 

hurdan är relationen och hur mamma uppför mot pappa. Hazan och Shaver (1987) började undersöka de 

vuxnas anknytningsstilar. De märkte att människor har individuella och emotionella skillnader i 

uppförandet. Hazan och Shaver presenterade att de vuxnas anknytningsrelationer också kan delas i tre 

huvudgrupper (trygg, undvikande och ambivalent). På samma sätt utvecklade George, Kaplan och Main 

(1985) en motsvarande metodik (AAI – Adult Attachment Interview) för att mäta föräldrarnas anknytning 

till sina egna föräldrar. AAI är en intervju som brukar pågå en timme. Intervjun innehåller 18 frågor, till 

exempel: Kan du berätta hurdan relation du har med din mamma och pappa? Kan du beskriva din första 

separationssituation mellan dina föräldrar och dig? 

Nauha och Silven (2000) har gjort en mycket intressant undersökning om tidiga anknytningsrelationer och 

hur anknytningen påverkar senare romantiska relationer. De konstaterade att den som har trygg 

anknytning också har en trygg kamrat. Det kan man saga att likhet drar till sig. 

Källmaterial 

Ainsworth, M., Blehar, M., Waters, E., & Wall, S. (1978). Patterns of attachment: A psychological study 

of the strange situation. Hillsdale, NJ: Erlbaum. 

Bowlby, J. (1991). An ethological approach to personality development. American Psychologist, 46, 333- 

341. 

Nauha, S., & Silvén M., (2000). Puolisoiden varhaiset kiintymyssuhteet: Viehättääkö samanlaisuus? 

Psykologia, 01, 71-81. 

4. Utvecklingspsykologi 

Olli Poutiainen 

Utvecklingspsykologi är en av psykologis många sektorer och det behandlar utveckling genom individens 

liv samt eftersträvar att utmåla, förklara och förutsäga orsaker som påverkar utvecklingen. Inom 

utvecklingspsykologin finns det också olika sektorer. Dom kan divideras i tre huvudsektorer; motorisk-, 

kognitiv- och psykosocial utveckling. Tidigare har utvecklingspsykologin koncentrerat sig mer i 

utvecklingen under barndomen eftersom då utvecklas människan mest. Nuförtiden är psykologer ändå lika 

intresserade av barndom och ålderdom. 

Utvecklingen kan forskas på många olika sätt och utvecklingspsykologier använder ofta samma metoder 

som används också på andra sektorer i psykologin. Ett allmänt sätt är att iaktta individens beteende. Oftast 

måste man ha egna test för barn och för vuxna.

Således forskar utvecklingspsykologin den individuella utvecklingen och försöker erbjuda tillämpningar, 

till exempel för hälso- och sjukvård eller för socialt arbete. 

Det finns många olika sätt att nalkas den individuella utvecklingen men det finns också vissa stora frågor 

som utvecklingspsykologin försöker svara på. Sådana frågor kan till exempel lyda som följer. ”Vilken är 

viktigare utvecklingsmiljö eller gener?” eller ”Hur kan individen påverka sin utveckling?”. Olika 

”teorifamiljer” heter bland annat psykoanalytisk, kognitiv och biologisk teori. Många teorier har försökt 

besvara frågorna som gäller utvecklingen total men det finns också mindre teorier som beaktar bara en 

viss del av utvecklingen. Naturligtvis kan ingen teori ensam förklara allt möjligt. Därför har många 

utvecklingspsykologer koncentrerats bara på någon viss fas i livet (barndom, ungdomstid, vuxenhet eller 

ålderdom). 

7 

Sigmund Freud är kanske den mest bekanta utvecklingspsykologen. Han föddes den sjätte maj 1856 i 

Österrike-Ungern. I början av 1900 talen framkallade Freud behandlingen som bestod av patientens fria 

association om sitt inre. Senare tog det formen av psykoanalytisk behandling. Om barns utveckling har 

Freud en teori som kallas för den psykosexuella utvecklingen och det är en del av hans psykoanalytiska 

teori. Enligt den psykosexuella teorin kan barnets utveckling utdelas i faser som innehåller olika sexuella 

drifter som styr utvecklingen. Freuds psykoanalytiska teori har kritiserats hårt eftersom den saknar 

vetenskaplig förankring. 

Övriga välkända utvecklingspsykologer är bland annat Jean Piaget och Erik H. Erikson. De hade ett litet 

annorlunda perspektiv på barnets utveckling. Erikson företrädde också den psykoanalytiska skolan på 

samma sätt Freud. Han påstod att varje fas i utvecklingen innehåller en psykosocial konflikt som påverkar 

individens utveckling i framtiden. Om en individ inte kan lösa konflikten kan det försvåra eller avhålla 

utvecklingen. Härmed betonade Freud sexuella drifter och Erikson betonade sociala faktorer. Piaget 

företrädde den kognitiva skolan. Han ansåg att barnens motiv är de största faktorer som påverkar 

utvecklingen. 

I dag har det inte ännu funnits en utvecklingsteori som skulle förklara individs hela liv från födelse till 

död. Kanske behöver man inte en eftersom det inte är nödvändigt; om man betraktar individens utveckling 

koncentrerar man oftast sig i viss åldersfas. Utvecklingspsykologi är ett vetenskapsområde som erbjuder 

viktiga forskningsresultat som man kan använda att lösa problem särskilt hos barn. 

5. Våld mot barn 

Laura Laine 

Med ett våldsamt beteende mot en annan menar man själviskt beteende och att man struntar i andras 

känslor och smärtor som antingen är fysiska eller psykiska. Våld inom i familjen kan delas i olika grupper 

på några annorlunda sätt. Fyra olika former av barnmisshandel är definierade på grund av föräldrarnas 

beteende. 

● Fysisk misshandel 

● Fysisk och psykisk försummelse 

● Psykisk misshandel 

● Sexuell misshandel

Man talar om fysisk misshandel, när barnen har genomgått kroppslig aga. Kännetecken på fysisk 

misshandel kan vara blåmärke, brännskada, benbrott eller förgiftning. Om barnet har blivit försummat 

fysiskt eller psykiskt, kan det betyda att föräldrarna inte har tagit hand om barnet ordentligt. Sviter kan 

vara annorlunda, t.ex. fysiska (snuskighet, hämning av fysisk växt) eller psykiska (depression, 

efterblivenhet, problem med känsloliv). Psykisk misshandel är ett omfattande begrepp och det har sin 

andel i alla misshandelshändelser. Sexuell misshandel betyder att ett underårigt, omoget barn eller 

ungdom, är med i ett könsumgänge, vilket hon/han inte förstår och inte kan ge en betänkt tillåtelse till. 

8 

Man kan också tänka på misshandeln som aktiv eller passiv händelse. Aktiv misshandel är sådant 

beteende som är avsiktligt, till exempel att man slår barnet. Aktiv misshandel kan också vara psykiskt, då 

man hotar, skrämmer barnet med straff eller förkastande. Det är svårt att avgränsa och bevisa aktiv 

psykisk misshandel. Fysisk och passiv misshandel kan vara någon slags försummelse (att man inte sköter 

barnen ordentligt eller inte skyddar barnen mot faror). Psykisk och passiv misshandel orsakas ofta av 

föräldrarnas oförmåga att ta hand om barnen eller föräldrarnas egna psykiska problem. Föräldrarna kan ha 

goda uppfostringsmålsättningar, men de klarar inte av dem. 

Det finns fyra olika förklaringsteorier som handlar om barnmisshandel. Den psykopatologiska teorin anser 

att bakom våldet finns det problem med självkänslan, psykisk omogenhet, projicering av besvikelser eller 

frustrationen till en annan människa. Den familjedynamiska teorin anser att familjevåld förorsakas av 

familjens egna problem, vilka påverkar en familjemedlem. Man borde hjälpa hela familjen att 

kommunicera bättre men det behövs hela familjens hjälp att ändra interaktionen i familjen. Den 

konstruktionsteoretiska synpunkten är en ganska feministisk teori. Det anser att misshandeln i familjen är 

konsekvens av samhällets grundkonflikt mellan könen. Den här teorin är inte möjligt att anpassa sig i 

barnmisshandel. Den kulturteoretiska synpunkten ser att våld i familjen är konsekvens av inlärt beteende. 

Barn lär sig från sin familj och samhället att våld är ett lämpligt verktyg att nå ens målsättningar. Om 

våldet är tillåtet i samhället, är det också tillåtet i familjen. 

Efter det godkändes ett lagförslag år 1984, allt kroppsaga mot barnen blev olaglig i Finland. Utbredningen 

av familjevåldet mot barn har inte forskats så mycket. I en undersökning som gjordes för skolelever 

mellan 1980-1990 talen berättade nästan 20 procent av 15-åriga svarare att de har lidit av en lindrig 

misshandel från sina föräldrar. I samma undersökning berättade nästan 5 procent att de har drabbats av 

allvarligt våld (knytnävsslag eller motsvarande) under det gångna året. Lindrigt våld har drabbat 72 

procent och allvarligt våld av 8 procent av 15-åriga ungdomar. Undersökningen konstaterar att mammor 

och pappor är lika våldsamma. Det enda undantaget är barnamord. En undersökning, som har gjorts 

mellan 1979-1994 konstaterar att i 80 procent av alla barnamord är gärningsmannen mamma och bara i en 

femtedel pappa. 

Barnens kristerapi är fortfarande dåligt organiserat i Finland. Först och främst är det svårt eftersom bara 

10 procent av barnmisshandelshändelser kommer till myndigheternas kännedom. Barnens språk är 

aktivitet och den centrala inlärningsformen är lek. Prat är en sådan sak, som strukturerar de här elementen. 

De här tre olika former bildar arbetsmetoder för barnen som har blivit misshandlade. Ju mindre barnet är 

desto mer aktivitet finns i terapin och desto mer finns det element som påminner om lek. I terapi kan man 

leka hem eller olika slags låtsaslekar. Man kan också rita, knåpa eller bygga. Den viktigaste saken är, att 

barn har någon vuxen som lyssnar på henne/honom. 

Heinonen, M., Ohtamaa, K. (1999). Perheväkivalta lapsen näkökulmasta. Sampo-arkisto, 

http://wwwedu.oulu.fi/sampo/98-99/avoin/appro/perhevak/kokotyo.htm. Oulun yliopisto.

6. Arbetspsykologi 

Hanna Vene 

9 

Arbetspsykologi är ett snabbt växande vetenskapsområde inom psykologin. Det har också ökat sin 

popularitet på olika företag. Företagen bär mera ansvar för anställdas välstånd. Arbetspsykologen har 

specialiserat sig för att hjälpa människor i arbetslivet. Nuförtiden kräver arbetslivet mycket resurser från 

arbetsgivare och från anställda. Arbetstempot har så småningom accelererats och personalen minskat. Det 

inverkar på anställdas välbefinnande. Arbetspsykologin omfattar många teman angående arbetslivet; till 

exempel arbetsförmåga, hälsa, ergonomi, stress, företagshälsovård, psykiskt välbefinnande och mycket 

mera. 

Anställdas välbefinnande 

Psykiskt välbefinnande är inte något entydigt begrepp. Det innefattar människors förnöjsamhet med sitt liv 

och med sitt arbete och de bör vara i balans med varandra. Ett arbete som motsvarar anställdas mål och 

utbildning är en viktig grund för välstånd och för arbetsmotivation. En nöjd anställd är motiverad och 

intresserad av sitt arbete. Arbetet motsvarar inte alltid denna idealiska situation och kan medföra problem 

för välbefinnandet. Eventuellt kan det finnas för mycket arbete, möjligheter att påverka är dåliga eller 

arbetet motsvarar inte anställdas mål eller förväntningar. Atmosfären kan också vara dålig på arbetsplatsen 

vilket reflekteras i arbetstrivseln. Anställdas psykiska välbefinnande kan förbättras på många sätt: genom 

att stöda en anställds resurser samt med att utveckla arbetsgemenskapen, samarbetet och behandlingen på 

arbetsplatser. 

Stress och utbrändhet 

Hans Selye har lanserat det moderna stressbegreppet. Han började använda begreppet stress för kroppens 

odefinierbara varningar som svar på omgivningens krav på 1930-talet. De yttre förhållanden som 

åstadkommer stressreaktionen kallas i Seyles terminologi för stressorer. 

I bakgrunden till kontinuerlig stress finns i allmänhet svåra problem i arbetsarrangemangen, på vilka 

arbetsgemenskapen inte har hittat några fungerande lösningar. Arbetsstress som pågår en lång tid leder till 

utbrändhet, ett tillstånd som karaktäriseras av en alltomfattande långvarig trötthet, cynism och svagare 

yrkesmässig självkänsla. (Leiters och Maslachs 1988 processmodell) 

Cynismen tar sig uttryck i att arbetsglädjen och arbetets meningsfullhet försvinner. Arbetet som en 

betydelse kan ifrågasättas. I arbete som har med människorelationer att göra kommer cynismen till synes i 

att förhållningssättet till människor förändras och blir distanserat och kallt. Till typisk minskning av 

yrkesmässig självkänsla hör att man förlorar kompetensen i arbetsgemenskapen. En långt gången 

utbrändhet är en allvarlig störning som på ett övergripande sätt försvagar hälsan och påverkar 

arbetsgemenskapen på ett skadligt sätt. 

Källförteckning 

Kinnunen, Feldt & Mauno (2005). Työ leipälajina. 

Lämsä ja Hautala (2005). Organisaatio käyttäytymisen perusteet. 

www.arbetslivsinstitutet.se

7. Arbetshälsopsykologi 

Miia Haka 

Arbetshälsopsykologi är en relativt ny bransch av psykologin. Den baserar sig på lagen om 

företagshälsovården, som blev reformerad år 2001. En central bestämmelse i den här lagen är att 

förebygga olika problem i arbetslivet. De möjliga problemen handlar om hälsan, tryggheten och det 

allmänna välbefinnandet. Arbetshälsopsykologins ändamål är att förbättra arbetslivets kvalitet och att 

främja anställdas arbets- och funktionsförmåga genom olika psykologiska metoder. 

Arbetshälsa och psykologi 

10 

När man talar om arbetshälsan och psykologin, tyder man på att hälsan analyseras ur ett psykosocialt 

perspektiv. Till exempel, när en anställd har varit sjukledig, borde arbetshälsopsykologin studera faktorer 

som underlättar återgången till arbetet och faktorer som försvårar återgången. 

Arbetshälsopsykologin inriktar sig på följande områden: 

• stress och arbetsbelastning 

• arbetsutmattning och arbetslust 

• individuella egenskaper och hälsa 

• arbetsgemenskap 

• socialt stöd i arbetet 

• konflikter i arbetssamfund och psykiskt våld 

• verksamhet i organisationen 

Arbetshälsopsykologin innehåller många olika saker men varje område rör sig om välbefinnande. Därför 

har jag valt arbetstagarens och arbetsgemenskapens välbefinnande till bättre syn. 

Arbetstagarens välbefinnande 

I idealiska situationer motsvarar arbetet arbetstagarens mål och vad hon/han behöver. Om arbetet inte 

motsvarar den här situationen, kan det reducera välbefinnandet och motivationen. Ibland måste anställda 

ta hand om för många åligganden. Ibland kan anställda inte påverka tillräckligt på arbetsplatsen. 

Det är viktigt att ta arbetstagarens fysiska, psykiska och sociala resurser i beaktande. Ett av de viktigaste 

temana är självuppskattning, eftersom det hjälper anställda till att väl ta hand om sig själva. När en 

anställd vet om sina önskemål och starka sidor, kan han eller hon ordna sitt arbete bättre. Psykologerna 

kan hjälpa anställda att strukturera sina tankar, om det behövs. 

Chefen borde vara medveten om de här temana omkring arbetstagarens välbefinnande. Kännetecken på 

utbrändhet är övergripande trötthet, en cynisk inställning till arbetet och svagare yrkesmässig självkänsla. 

När arbetstagaren upplever kontinuerlig belastning, måste chefen och arbetstagaren diskutera situationen 

tillsammans och besluta om förändringar till det bättre.

Arbetsgemenskapens välbefinnande 

Kommunikationen spelar en fundamental roll i arbetsplatsen. Information och interaktion borde vara 

öppna för alla. Underordnade borde våga diskutera med cheferna, och cheferna borde lyssna på 

underordnade. De konstruktiva diskussionerna leder till fruktbart samarbetet och god 

problemlösningsförmåga. 

11 

De moderna organisationerna utvecklas hela tiden. Både arbetsgivaren och arbetstagaren måste engagera 

sig i utvecklingen. För att den här utvecklingen avlöper bra, måste samarbetet fungera. När relationerna 

mellan anställda är goda, är det också lättare att reagera i förändringssituationer som framkallar osäkerhet. 

8. Organisationsutveckling 

Kristian Kurikka 

Organisationsutvecklingsfilosofi 

En organisation formas i interaktion mellan människor. Varje organisation har sin specifika logik. 

Logigen formas till följd av interaktion, när man siktar på att ha lycka i den miljön där organisationen är. 

Den här logiken försöker man att förvandla till något olikt. 

Organisationsutveckling är en filosofi eller en uppfattning. Det måste finnas riktiga attityder på grund av 

organisationsutveckling. Det räcker inte att veta om utvecklingstekniker. Tekniken är sekundär och 

filosofin är den primära saken. 

Utformandet av organisationsutveckling 

I organisationsutveckling är det viktigare att förhålla sig rätt och att har riktiga värden. Tekniker som man 

använder är inte så viktiga. Traditionellt i organisationsutvecklingen försöker man respektera människor 

och ta dem med i beslutsfattandet. Besluten förverkligar olika tekniker med olika metoder. Det är mycket 

viktigare att respektera människor och kontrollera deras delaktighet än att använda någon viss teknik eller 

intervention. 

Den andra grundprincipen är det att människan har en tendens att själva lösa sina problem. Människor är 

tänkande organismer, och de kan alltså använda den egna logiken och de kan lösa problem med hjälp av 

sina perceptioner och scheman. Organisationsutvecklingen baserar sig på det. En konsult, som utvecklar 

organisationen, borde inte ger rätta lösningar utan hon måste hjälpa sektionen att utveckla sina 

handlingssätt. Konsulten och organisationens innerpersonal siktar på att hjälpa sektionen att utveckla sig 

själv. Konsulten kan inte ge rätta fungerande lösningar till problemen utan organisation måste finna 

lösningarna med konsulten. Man forskar först organisationen och sedan transformeras organisationen 

enligt det här resultatet. 

Om du vill utveckla organisationen måste du iaktta fyra nivåer i företagen: 

• organisationsnivå 

• relationer mellan grupper

• gruppnivå 

• individnivå 

I varje nivå du måste iaktta tre saker: 

• beteende 

• struktur 

• kontext 

Faktorer som influerar modifikation 

Det finns många faktorer som influerar modifikationen. Faktorerna har två huvudgrupper, 

situationsfaktorer och interpretationstraditioner. Situationsfaktorerna är t.ex. faktorerna som beror på 

modifikation och storlek av organisation. Interpretationstraditionerna konkretiserar opinionerna av 

modifikationen i organisationen. Det är viktigt att iaktta alla faktorer som kan inverka på resultatet av 

modifikationen. 

9. Psykologiska test 

Erika Mäkinen 

12 

Psykologiska test är mest effektiva arbetsmetoder för psykologer vid sidan av intervjuer. Man kan använda 

och analysera test endast om man är en auktoriserad psykolog. Dessutom är psykologiska test unika verktyg 

för psykologer. Psykologiska test kan användas i klinisk psykologi och i rekrytering. 

Test i klinisk psykologi 

I klinisk psykologi hjälper test för att uppskatta skillnaden mellan normal, svag eller onormal nivå. Man kan 

klarlägga om en patient har några speciella problem, till exempel neurologiska sjukdomar, problem i 

mentalhälsa eller problem med sin arbetsförmåga. En psykolog kan diagnostisera olika störningar och 

uppskatta om en patient behöver rehabilitering, till exempel psykoterapi. Beslutet är pålitligare när man 

använder också andra metoder; till exempel klinisk intervju eller åsikter av andra yrkesområden. 

Test i rekrytering 

Psykologiska test har en stor betydelse i rekryteringen. En organisation måste avgöra vilken kandidat som är 

den bästa för en viss uppgift. Att göra det riktiga urvalet är mycket viktigt för ett företag. Att välja fel 

kandidat innebär stora kostnader för företaget; arbetseffektiviteten blir svagare och dessutom stiger 

kostnaderna. En fel person mår inte heller bra i fel organisation. När valet är lyckat och den rätta personen 

blir anställd, blir arbetseffektiviteten i organisationen bättre. En anställd på medelnivå och en anställd på 

toppnivå kan t o m ha en skillnad på 48 % vad arbetseffektiviteten beträffar. 

Intelligenstest 

Intelligenstest mäter människors kognitiva kapacitet och deras förmågor. Charles Spearman delade 

intelligensen i två faktorer, i en generell intelligensfaktor (g-faktorn) och i specialfaktorer. Intelligenstest

13 

innehåller alltid den generella intelligensfaktorn. Test innehåller uppgifter som mäter till exempel 

matematiska, logiska eller verbala förmågor. Många vetenskapliga undersökningar har visat att 

intelligenstest har en hög validitet. Intelligenstest är effektiva metoder och de förutsäger arbetseffektiviteten 

av den anställda kandidaten. Intelligenstest i frågeformulär är också fördelaktiga och enkla att använda. Fast 

intelligenstest har en stark validitet, borde andra värderingsmetoder också användas. Till exempel 

strukturerade intervjuer och personlighetstest brukar användas med dem. 

Personlighetstest 

Personlighetstest kan delas i två delar; objektiva test och projektiva test. I projektiva test presenterar man 

mångtydiga stimuli (en bild) för en person som måste skapa mening i bilden. Den grundläggande idén i 

projektiva test är att varje mening som personen skapar avspeglar hennes personlighet. Psykologen som 

använder dessa test måste ha en stark yrkeskunnighet. Projektiva test är subjektiva och beroende av 

psykologens tolkning. Nuförtiden används projektiva test mesta i klinisk psykologi. Objektiva 

personlighetstest är populära i rekrytering. Dessa test mäter en anställds lämplighet. Lämpligheten till ett 

visst yrke och till en viss arbetsplats är viktig. Personlighetstest ensamma är inte så effektiva 

rekryteringsmetoder, men tillsamman med intelligenstest och strukturerad intervju ger de pålitliga 

rekryteringsresultat. 

Litteratur 

Eysenck, M. (red.). (2000). Psykologi – Ett integrerat perspektiv. Studentlitteratur, Lund. 

Schmidt, F. L. & Hunter, J. E. (1998). The valitidy and utility of selection methods in personnel psychology: 

Practical and theoretical implications of 85 years of research findings. Psychological Bulletin, 124, 262-274. 

10. Sigmund Freud och psykoanalys 

Laura Hujanen 

Psykoanalytiska teorier, som har utvecklats under mer än hundra år, är mycket omfattande och ibland 

motsägelsefulla. Den klassiska psykoanalysen har sin grund i Sigmund Freuds författarskap, och termen 

förekommer för första gången 1896. 

Österrikisk läkare, Sigmund Freud föddes 6 maj, 1856. Han arbetade ursprungligen som neurolog och var 

intresserad av neuropatolog, afasi, hysteri osv. Han blev inte intresserad av människans psyke förrän i 40årsåldern. 

Psykoanalys började formas när Josef Breuer som hade undersökt hysteriska kvinnor berättade Freud hur 

kvinnornas symptom hade underlättats när de talade om sina trauman. Freud hade försökt att sköta sina 

patienter med hypnos, men var inte nöjd med resultatet. Han förbrukade Breuers erfarenhet till sin egen 

personteori och gav upp hypnosen som behandlingsmetod. Han lät patienten ligga på en soffa och berätta 

fritt om sitt inre. Metoden kallas för fri association och det innebär att terapeuten själv skapade innehåll i 

det patienten uttrycker. Fri association och terapeutens empati är alltjämt kännetecken på psykoanalys.

14 

Freud forskade psyket mycket och utvecklade en teori om människans psykiska konstruktion. Enligt 

Freuds psykoanalys delas människans psykiska konstruktion i tre olika delar; det medvetna, det 

förmedvetna och det omedvetna. Det medvetna innehåller allt som individen är medveten om på avtalad 

stund; tankar, perceptioner och fantasier. Kännedom och minne, vilka man kan återföra till medvetenhet, 

uppläggs till det förmedvetna, och böjelser, passioner osv. ligger i det omedvetna. Det omedvetna är den 

viktigaste delen. Mellan de här delarna påverkar censor och psykologiskt motstånd som förhindrar 

omedvetna att komma medveten. Anledningen till att omedvetna element inte kan bli medvetna är att de 

orsakar psykiskt obehag. 

Freud tänkte att minnen och erfarenheter från tidig barndom påverkar människans psykiska utveckling. 

Han tyckte att det finns ett orsakssamband mellan tidiga traumatiska sexuella erfarenheter och hysteriska 

symptom. I sitt fortsatta teoretiserande utgick Freud från den primära betydelsen av omogna och 

omedvetna fantasier bakom senare symptomutveckling. Freud utvecklade teorin om den psykosexuella 

utvecklingen. 

Freud utvecklade också den dynamiska modellen av psyket, där psyket delades till tre delar: id, ego och 

superego. Böjelsernas grund, id ligger i den omedvetna delen, och det innehåller primitiva böjelser. Det är 

den enda psykiska del som ett nyfödd har och det fungerar enligt lustprinicipen. Där finns avvärjda 

minnen och tankar som skulle leda till problem. 

Superego fungerar i alla psykiska delar. Det börjar formas i oidipal period när barn måste lära sig sociala 

normer och begränsad miljö. Superego hämmar ids impulser och innehåller individens uppfattning om rätt 

och fel. Idealsjälv finns också i superego. Uppfostran och miljö har en stor effekt till superegos 

utveckling. 

När barn förstår att det är separat från mamman, och när första egna tankar börjar formas, tillkommer ego. 

Ego agerar som skiljeman mellan id och superego. Det försöker att hålla igen på ids största impulser och 

palla superegos för moralisering. Ego försöker att leta balans, kompromisser och realistiska lösningar. Om 

det bildas en för stark konflikt mellan olika psykiska nivåer, eftersträvar ego att lätta konflikten med 

defensiva mekanismer. 

Det är viktigt för psykisk välfärd att kraftförhållandet mellan de här tre psykiska delarna är i balans. Freud 

ville inte dra någon förfinad gräns mellan psykiska delar och han ansåg att de var dynamiska krafter på 

fortlöpande förändring. 

Freud fick berömmelse för sin teori som accepterades överallt i världen. Psykoanalys har dock förändrats 

mycket, fast Freud fortsatte att utveckla teorin ändra fram till han dog 23 september, 1939. Efter honom 

fortsatte hans dotter Anna Freud och många andra psykologer att utveckla teorin. Så tillkom bl. a. 

egopsykologi, som koncentrerar sig särskilt på ego, och objektrelationsteori. 

11. Humanistisk psykologi 

Teemu Mäntylä 

Den humanistiska psykologin är ett synsätt inom psykologi, som kom fram i Nordamerika på 1950-talet. 

Vid den tiden var psykoanalysen och behaviorismen populära. En av banbrytarna, Abraham Maslow, 

pekade på humanistiska synsättet som en ”tredje kraft”. Några psykologer var inte nöjda med

15 

psykoanalysens eftertryck om sjuka men inte heller med behaviorismens tanke om objektiva mätningar, 

vilket var härskande i den experimentella psykologin. Den viktigaste saken enligt humanistiska 

synpunkten är att man måste inse beteende genom individens subjektiva upplevelser. Om man vill förstå 

beteendet måste man förstå personen som alstrar beteendet och hur han eller hon ser på världen. Det andra 

antagandet är att beteendet inte bara är reaktion till stimulus (liksom behavioristerna tänker) eller fastställt 

av förra upplevelserna (liksom psykoanalytiker tänker). Humanistiska psykologin är inte en riktig riktning, 

utan det finns många teoretiker som har humanistiska värden såsom människans unikhet. Många av dem 

anser också att kreativitet är viktigt. Man ser individen som en enhet och hans/hennes mentala tillväxt är 

centralt. Människan har valfrihet och fri vilja. De mest berömda och de viktigaste bland de humanistiska 

psykologerna är Carl Rogers och Abraham Maslow. 

Carl Rogers 

Carl Rogers började som psykoanalytisk kliniker. I sitt jobb med patienter begrep han att den freudianska 

uppfattningen om terapeutens roll att vara den som definierar målen för terapi inte var rätt. Det borde vara 

kundens (som Rogers började kalla dem i stället för patient) roll att inrikta processen i terapi. Rogers 

ansåg det viktigt att människans värde skulle bli notiserad i psykologi. En grundläggande sak i att vara en 

människa är att vi är levande varelser men också att vi någon dag ska dö. Från de här fakta uppstår, enligt 

Rogers, ett mera omfattande motiv som han kallar actualizing tendency och det innebär att människan 

strävar efter helhet i tillvaron. Vi har ett behov att utveckla oss och ta emot nya utmaningar. Centralt i 

Rogers teori är det rätta jaget (true self) som innebär alla våra uppfattningar om vem och vad vi är. 

Abraham Maslow 

Abraham Maslow såg att psykoanalysen och behaviorismen negligerade positiva aspekter av livet till 

exempel kreativitet, kärleken och lyckan. Hans mål var att beskriva och förstå gränser i människans 

potential. Kraften, som driver oss framåt i vår personliga utveckling, kallade Maslow självförverkligande 

som påminner mycket om Rogers actualizing tendency. I mitten av Maslows teori finns behovshierarki 

som är en förklaringsmodell för hur människor prioriterar sina behov. Primära behov är de som är i 

samband med överlevnaden, alltså fysiologiska behov. Trygghetsbehoven är sekundära och de inkluderar 

både kroppslig och psykologisk trygghet. När de här behoven är tillfredsställda fokuserar man sig på 

sociala behov till exempel kontakt, gemenskap och kärlek – få och ge dem. Nästa kommer behoven av 

uppskattning och prestation: behoven av status, respekt och oberoende. På alla de här behoven står 

självförverkligande som är en process, inte ett mål. Maslow såg de här som en hierarki: om de lägre 

behoven inte är tillfredsställda, upplever vi inte högre behov. 

Humanistiska psykologin idag 

Under 1970- och 1980-talet utbredde idéer och värden i den humanistiska psykologin överallt till olika 

nivåer i samhället. Under dessa omständigheter blev det så att det inte längre finns ”humanistisk 

psykologi”. Men de gamla synsättet av människan och om balansen och harmonin i livet påverkar 

fortfarande idag. 

Bibliografi 

Glassman, W. E. (2000) Approaches to Psychology, 3 rd ed. Open University Press: London.

Johansson, E. (2006) Att inte synas. Uppsats för sociologi. Linköpings universitet. (www.divaportal.org/diva/getDocument?urn_nbn_se_liu_diva-6867-1__fulltext.pdf) 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Humanistisk_psykologi, Humanistisk psykologi, sista uppdatering den 10 

september 2006. 

16 

http://fi.wikipedia.org/wiki/Humanistinen_psykologia, Humanistinen psykologia, sista uppdatering den 30 

januari 2007. 

Salovaara, H., Humanistinen psykologia ja kokemuksellinen oppiminen, 

http://wwwedu.oulu.fi/okl/lo/kt2/whupsy.htm, Oulun yliopisto, sista uppdatering den 24 november 1997. 

http://utbildning.lhm.lu.se/student/exarbete/psy/psyket/Humanisktisk_psykologi_lit.html 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Behovshierarki, Behovshierarki, sista uppdatering den 5 mars 2007. 

http://www.ahpweb.org/aboutahp/whatis.html 

12. Idrottspsykologi 

Sanna Leppänen 

Idrottspsykologi kan innebära flera olika saker. Förenklat handlar idrottspsykologin om idrottare och 

motionär upplevelser, känslor, motivation, koncentration, beteenden och tankar i samband med idrott. "Du 

är vad du tänker", sade Buddha någon gång. Om du tycker, att du är förlorare, så är du säkert det, och 

tvärtom. Under de senaste 10 åren har ämnet växt i både intresse och förståelse i hela världen, men i 

Finland har idrottspsykologi bara ringa betydelse. Det respekterar man inte så mycket här. Men 

idrottspsykologer tycker, att den psykiska sidan betyder mycket både i toppidrott och i motionering. 

Psykisk träning måste man medta redan i början, eftersom en människa är en psykisk- fysisk- social 

helhet. Eftersom idrottspsykologi innehåller så mycket, behandlar jag bara några saker här i min esse. 

Utbildning i Finland 

I Finland kan man bli idrottspsykolog, om man studerar vid Jyväskylä universitet. Där finns 

magisterprogram i idrotts- och träningspsykologi. Utbildningen är multivetenskaplig och studiespråket är 

engelska där. Studenter får specialkunskaper i idrottspsykologi. Det tar två år och efter det kan man arbeta 

med idrottare och idrottsföreningar. Man kan arbeta bland annat som konsult eller forskare. Det kan 

inbegripa bland annat mental träning, målsättningsanalys, prestationspsykologi och frågor angående 

personlig utveckling. 

Mental träning 

Sinnesstämningen påverkar kroppens fysiologiska aktiviteter såsom tonus och andning. Om du tror, att du 

kommer att misslyckas, gör du också kroppen redo för att misslyckas. Genom mental träning kan man 

bryta cirkeln med negativa förväntningar. Under den mentala träningen lär man sig att känna optimal 

vakenhetskondition som är bäst när man tävlar. Träningen borde man göra, när man är avstressad. 

Idrottare koncentrerar sig på krävande insatser med att leva sig in i sina tidigare lyckade utföranden.

17 

Idrottspsykologen kan hjälpa idrottare att finna känslan av den bästa konditionen, eftersom det är 

individuellt och det kan vara svårt att veta och känna själv utan hjälp. Hurdan är den känslan av kondition 

där du bäst kan uppträda? Vilken känsla hjälper dig att kämpa mot vinning i matchen? Med 

föreställningsträningen kan man också utveckla en bra utförandeteknik. Det grundar sig på datt samma 

regioner aktiveras som man gör i egentlig rörelse. Mental träning är lika viktigt som fysisk träning. 

Motivation 

Alla behöver något att sträva mot, det är själva drivkraften bakom motivation. Därför är målsättningen och 

motivation ofta sammankopplade. Om du inte vet, att varför du tränar, så vet du inte heller vad du vill 

uppnå. Om man inte har något mål, vet man inte när man har lyckats eller misslyckats. Motivation är 

fysiologiskt sett en kemisk process från kroppens belöningssystem. Människor har både inre och yttre 

motivation. Inre motivation är oftast starkast och det kommer från den egna viljan att uppnå någonting. 

Yttre motivation skapas av utomstående förhållanden, till exempel att vinna mycket pengar, om du 

kommer först i en tävling. 

Idrottspsykologen kan konsultera idrottare och han eller hon kan hjälpa idrottare att använda olika 

motivationsmetoder. Det kan hjälpa en att lyfta fram motivationen. Man kan även förändra motivation 

genom att ändra träningsmetodik och så vidare. Ibland kan det vara jättesvårt att själv veta att vad man 

borde göra, om man har blivit förbenad och allting går dåligt. På den tiden kan utomstående expert kanske 

hjälpa att höja motivationen. 

Slutligen 

I alla fall innehåller idrottspsykologi många saker och idrotten är summan av flera saker. Det är svårt att 

säga, att om du gör så, så ska du vinna. Summa summarum använder man psykologer hela tiden mycket 

mera i idrotten även här i Finland, fast med OS-laget fanns det en präst med men ingen psykolog förra 

gången. Jag tycker att finländare kan lyckas i stora tävlingar när man förstår att i fysiskt är idrottare på 

samma nivå på toppen och att det är den psykiska sidan som ganska ofta avgör placeringen. 

13. Kriminalpsykologi 

Anna Jääskeläinen 

Kriminalpsykologi undersöker brottslingens beteende på brottsplatsen, när det handlar om våldsbrott. 

Kriminalpsykologi har börjat på 1940-talet, alltså är det en ganska ny inriktning i psykologin. Jag 

koncentrerar mig i den här artikeln på kriminell profilering som är ett viktigt delområde inom 

kriminalpsykologi. Profilering började i USA på 1970-talet och USA är fortfarande pionjär på området. 

Profilering 

Profilering är en metod som baserar sig på vetenskaplig undersökning och statistiska analyser. Profilerare 

utnyttjar globala rättsmedicinska och psykologiska databaser för att erfara betydande saker angående 

undersökningen. För att konstruera en omfattande profil om brottslingen examinerar psykologiska 

forskare till exempel hurdant vapen brottslingen använde, hurdan brottsplatsen var, detaljer om offret och 

vilken tid under dygnet brottet hände. En ex-profilerare har konstaterat som följer. Hurdan plus varför är

18 

lika med vem. Om vi kan svara på frågan hurdant brotten var och varför det hände kan vi komma på med 

en lösning. Den grundläggande idén är att komma på med ett allmänt mönster om brottslingen. Det 

betyder att psykologiska forskare undersöker brottslingens potentiella arbete, civilstånd, mentala tillstånd 

och karaktärsdrag. 

Att examinera och göra slutledningar om brottsplatsen, måste profilerare först och främst undersöka 

detaljer om offret. Det vill säga att profileraren måste lära sig synnerliga detaljer om offrets liv, särskilt 

om dagar och timmar som ledde till offrets mord. Därefter undersöker profilerare alla kontakter som offret 

och den misstänkte möjligtvis har haft. Det är också viktigt att veta om offrets mentala tillstånd, 

livshistoria och hans eller hennes risknivå. Risknivån betyder att om offret är en prostituerad är hans eller 

hennes risknivå mycket högre än någons som inte är det. 

När alla detaljer om offret är undersökta, är det dags att approximera brottsplatsen och brottslingens 

metoder för att kategorisera brottslingen. Psykologiska forskare uppskattar om en person är en organiserad 

brottsling som har planerat och arrangerat brottet eller om han däremot har utfört ett impulsivt brott bara 

för att han hade möjlighet att göra det. Det här uppskattande gör psykologiska forskare på grund av det 

faktumet att människor i allmänhet är slavar under sin psykologiska struktur och lämnar ofrånkomligt 

ledtrådar efter sig. 

Profilerare kan arbeta bäst, när brottslingen avslöjar någon psykopatologi, liksom sadistisk tortyr eller 

pedofili. Några mördare lämnar vissa kännetecken på brottsplatsen. Det kan vara någon besynnerlighet 

liksom likets förödmjukande placering. Det skulle underlätta profilerares arbete om alla brottslingar 

lämnade något kännetäcken på brottsplatsen eller i liket, men det är tyvärr inte så vanligt som TV-serierna 

och median antyder. Allt som allt är kriminell profilering inget allomfattande beslut. Det är bara ett 

verktyg för polisen, som kan hjälpa att lösa ett brott. 

Profilering i Finland 

Profilering är en ganska ny sak i Finland och man har utnyttjat det bara i 10 år i sammanhang med 

brottsundersökning. Brottslingens profilering används bara i några fall årligen. Eftersom profilering är ett 

särskilt bra verktyg när det är seriemördare i frågan, är det inte så praktiskt här. Vi har lyckligtvis inte så 

många seriemord i Finland. Om man vill studera profilering och kriminalpsykologi är det bättre att gå och 

studera utomlands. 

14. Kris- och traumapsykologi 

Johanna Mattila 

Nästan varje människa upplever en traumatisk händelse under sitt liv. Kännetecken för traumatiska 

händelser är att de händer oväntat och man kan inte påverka händelserna med sitt eget beteende. Därför är 

det inte möjligt att kontrollera traumatiska händelser. Sådana upplevelser hotar centrala livsvärden och 

förvandlar individens världsbild. Individen blir sårbar. Traumatiska händelser orsakar förändringar och 

reaktioner som är för stora för människan att kontrollera. Alla människor behöver inte lika mycket hjälp 

men alla måste ha likadana möjligheter att få hjälp vid behov. 

Om man inte får någon hjälp efter traumatiska händelser kan upplevelserna utveckla sig till ett trauma. 

Det här händer med 30-40% av människor med traumatiska upplevelser. Traumat kan förorsaka psykiska

19 

och somatiska sjukdomar eller brottsligt och asocialt beteende. Hela 95 % av människor som har upplevt 

traumatiska händelser har psykologiska reaktioner och symtom omedelbart efter händelserna. 

I akut krisarbete jobbar man med psykiskt normala människor eftersom en traumatisk händelse kommer 

oväntat och påverkar vem som helst i alla befolkningsgrupper. Arbetarna i krispsykologi är oftast 

psykologer och krisarbetet baserar sig speciellt på psykologi. Det antas att alla psykologer på varje 

arbetsplats måste behärska grunder i krispsykologi. Om någonting tragiskt händer t.ex. på sjukhus, är det 

psykologen som kallas till hjälp. 

Skeppsbrottet av M/S Estonia år 1994 ledde krispsykologin i Finland till uppsving. År 1996 fanns det 

redan ett omfattande nätverk av krisgrupper i Finland. Nyförtiden finns det också lokala krisgrupper vid 

hälsovårdscentraler. Krisgrupperna består av praktiker på olika yrkeskårer t.ex. psykologer, läkare, 

sjukskötare och präster. 

Medlemmarna i krisgrupper har en speciell utbildning. Krisgrupperna har jour 8-24 timmar beroende på 

platsen och staden. Ibland händer det större katastrofer som påverkar kanske hela staden, hela landet eller 

till och med hela världen. Finlands Röda Kors har en psykologisk beredskapsgrupp som arbetar i 

storolyckor och katastrofer. Den består av 25 erfarna krispsykologer som har undergått alla storolyckor i 

Finland sedan 1993. Salli Saari, krispsykolog och docent, är den mest berömda krisarbetaren och 

krisutbildaren här i Finland. Hon är en av psykologerna i Röda korset. Flera sjukhus har också ett 

beredskapsprogram och psykosocialt arbete i katastrofer är en del av programmet. 

Akut krisarbete börjar efter någon uppskakande händelse har hänt. Sådana händelser kallas för traumatiska 

händelser. De flesta tycker att bara katastrofer och storolyckor är traumatiska händelser. På samma sätt 

kan man drabbas av mindre och vanligare upplevelser som är lika uppskakande. Efter någonting tragiskt 

har hänt, måste krisarbetarna ta reda på alla möjliga människor som har påverkats av händelserna. Sådana 

människor kallas psykologiska offer. Det finns olika möjliga offer: människor som har varit där på plats, 

anhöriga som har förlorat sina familjemedlemmar, vänner till omkomna, räddare och andra hjälpare, 

ögonvittnen, utomstående och ibland människor som har förorsakat händelserna. Krisarbetarna måste 

också ta reda på hur offren reagerar. Krisprocessen borde gå framåt på ett särskilt sätt och krisarbetarna 

måste därför se på hur det går med offren. Man måste också välja en lämplig arbetsform och tidsplanera 

den rätt. För det mesta söker offren inte hjälp och därför måste hjälp och telefonsamtal erbjudas aktivt. 

Målet för krisarbete är att hjälpa människor att klara sig av traumatiska upplevelser. Man försöker 

samtidigt identifiera individer som är i behov av längre hjälp och vård. 

Den rätta timingen är viktig i krisarbetet. Efter traumatiska händelser borde offret få krishjälp under tre 

dagar. Krisarbetare får information av händelser t.ex. från brandmän och därefter börjar krisgruppen 

arbeta omedelbart. Krisarbetarna försöker kontakta offer aktivt. Man säkrar att offren fortvarande har 

möjlighet att få stöd om man behöver det. Krisarbetarna försöker också stöda ”naturliga” grupper på så 

sätt att t.ex. familjer, släktingar och vänner samlas och känner samhörighet. Det är också viktigt att 

uppmuntra och stöda individens egna styrkor. 

Det finns många olika arbetsformer och stödformer i krispsykologi. Första hjälpen med psykologiska 

metoder består av direkt stöd under chockperioden och psykologiskt defusing, dvs. avlastningssamtal. 

Debriefing, gruppformade interventioner, handledningen till eftervård och uppföljningen efter traumatiska 

händelser hör till tidiga interventioner. Ibland behöver människor längre kris- och traumaterapi eller 

professionellt ledda träffar med människor som har gått igenom samma traumatiska upplevelser. I dag är 

avlastningssamtal och debriefing de mest använda metoderna för att bearbeta traumatiska händelser.

20 

Målet för debriefing är att människor blir medvetna. Deltagarna måste möta verkligheten och acceptera 

vad som verkligen har hänt. Man bearbetar psykiska reaktioner med andra deltagare, t.ex. sina tankar, 

känslor och sinnesförnimmelser. Tillsammans går man igenom händelserna detaljerat. Allt detta gör det 

som hände lättare för människan att leva med och acceptera. 

15. Neuropsykologi: Huntingtons sjukdom 

Henna Lehtismäki 

Huntingtons sjukdom som också kallas för Huntingtons Corea, är en allvarlig neurologisk sjukdom, som 

uppträder cirka i 4-10/100 000 människor. Den här sjukdomen är starkt ärftlig; om den ena föräldern har 

sjukdomen, finns det en 50 % sannolikhet att barnen också ska ha den. Om den här sjukdomen nedärvs 

från pappa, börjar symtom tidigare än om den nedärvs från mamma. 

Genen för Huntingtons sjukdom är belägen på den korta armen av kromosom 4. En frisk människa har 

inom den här genens område 6-34 styck CAG (cytosine, adenosine, guanine) trinukleotidrepetitioner; en 

person med Huntigtons sjukdom har de där trinukleotidrepetitionerna 37 upp till 100 styck! Hur många 

sådana upprepningar en person har, förutspår hur gammal hon/han är vid sjukdomsutbrottet. 

De första symtomen är sådana som darrning och förändring i psyke och beteende; patienten kan vara 

deprimerad, aggressiv eller psykotisk. Patientens promenad blir ofta vacklande och därför kallas den här 

sjukdomen också “danssjuka” (chorea av grekiskans choreia, dans). Småningom leder sjukdomen till 

hallucinationer, villfarelse och dementi, och patienten kan också bli rigid eller ha svårigheter att svälja. 

Det är alltså vanligt att patienten går ner i vikt. Ibland börjar de psykologiska symtomen tidigare än de 

motoriska symtomen, alltså det är mojligt att missdiagnostisera Huntingtons och tro att det är till exempel 

schizofreni. Vanligen börjar symtomen vid 30-50 års ålder, men det finns också en juvenil form av den 

här sjukdomen, och då börjar symtomen i cirka 20 års ålder. Desto yngre en person är när symtomen 

börjar, desto snabbare ska sjukdomen framskrida. Symtomen blir sämre hela tiden, och när allt kommer 

omkring, leder sjukdomen till död. 

Huntingtons sjukdoms säkra diagnos kan göras med gentest, med ett blodprov som visar om man har 

genen för sjukdomen. Den här testen kan också göras för en människa som har möjlighet att bli sjuk, men 

som inte ännu har symtom. Huntingtons sjukdom kan tvivlas, om patientens släktingar har den och om 

alla symtom stämmer. Patienten kan dock ha den sjukdomen även om hans/hennes släktingar inte har den; 

nya mutationer kan alltid utvecklas, även om det är ovanligt. 

Ingen behandling är effektiv för att förbättra Huntingtons sjukdom; ingen behandling kan ens bromsa 

utvecklingen av symtomen. Antipsykosmediciner är de enda mediciner, som kan hjälpa lite: de har en 

dämpande effekt på de ofrivilliga rörelserna och de kan också kontrollera irritabilitet, aggressiva utbrott 

och andra psykotiska symtom. Haloperidol kan också kontrollera lite den här sjukdomen. Utöver detta har 

man insett att psykoterapeutisk, rådgivande och stödjande samtalsbehandling är till stor hjälp. 

Källor 

• Kalat, J. W.: Biological Psychology, 8ht edition, 254-256 

• Soinila, S., Kaste, M. & Somer, H.: Neurologia, 230-231

16. Personlighetspsykologi: självkänsla 

Paula Ahtiainen 

21 

Självkänslan kallas också för självmedvetande eller jagkänsla, som påpekar till vetskapen om sig själv. De 

är allbekanta ord, men vad betyder de egentligen? Självkänslan grundar sig på förmågan att värdera sig själv 

och samtidigt innehåller en idé om personlig emotivteori. Med hjälp av den här teorin vet man vilka känslor 

att ta med sig som en del av sig själv. Hur borde man nämna dem, kontrollera dem och vilka känslor är 

lämpliga till en. Självkänslan underhåller begreppet hurdan människan är, hur värdefull man är och vilka 

aktiviteter borde man vidta så att omvärlden accepterar individen. 

Hurdan är en bra eller dålig självkänsla? 

En bra självkänsla är känslan att man är kunnig och värderad. Hur många goda (realistiska) åsikter man 

finner hos sig själv? Det borde finnas mera goda än dåliga sidor med en strävan till att bli kvitt av de dåliga 

sidorna. Att erkänna sina svagare egenskaper, är en viktig del av en bra självkänsla. Självkänslan är också 

samma som självförtroende därmed att man står på sig och sina rättigheter framför motstånd. Man borde ha 

också mod att emot utmaningar och ha tillräckligt höga målsättningar. En del av en bra självkänsla är synen 

att ens liv är värdefullt och unikt. Man är viktig och betydelsefull utan att man behöver visa det med några 

speciella resultat. Det baserar sig på den inre känslan av självuppskattning. En jätte viktig del av en bra 

självkänsla är värdering av andra människor. Man kan beundra andra, anse att andra också är kunniga och 

värdera andras åsikter osv. Otillräckligheten av självkänslan medför den känslan att alla framgångsrika 

människor är farliga. Därmed yppar det sig så att man kritiserar och underskattar andra utan någon 

berättigad orsak. Det finns ett samband mellan självkänslan och självständigheten. En person med bra 

självkänsla är fri från de andras åsikter och har makt att bestämma över sitt eget liv. 

Självkänslan och kön 

Enligt en mycket populär, men en helt missvisande uppfattning tror man att männen har bättre självkänsla 

än kvinnor. Vetenskaplig forskning har bevisat ändå att på olika nivåer av självkänslan finns det inga 

skillnader. Kulturella förutsättningar har påverkat de här föreställningarna. Det är sant att män och kvinnor 

har skillnader med kvaliteten av självkänslan eftersom de har annorlunda behov och värdevärld. Männens 

självkänsla är bunden till yttre framgång eller utförande medan kvinnorna har mera att välja ut, t.ex. 

familjen, förhållande och socialt ansvar. Trycket från kulturen reflekteras till män så att de är sjukare, deras 

sannolika livslängd är lägre än kvinnornas och de är mera sannolika att begå självmord än kvinnor. 

Självkänslan bygger på som den tidiga växelverkan med primärskötaren som litet barn. Det är särskilt 

viktigt hurdan feedback man ger till barnet. Med bra självkänsla är det lätt att leva, men man kan också 

klara sig med en dålig självkänsla. 

Referencer : Guidano,V.&Liotti, G. (1983): Cognitive Processes and Emotional Disorders Liisa 

Keltikangas-Järvinen, Hyvä itsetunto (1994)

17. Mental hälsa 

Anna Kaipainen 

22 

WHO har definierat hälsan så att den är komplett fysiskt, psykiskt och socialt tillståndet av välbefinnande. 

Den är inte bara att vi saknar sjukdomar eller skador. Den är någonting mera. En definition för mental 

hälsa ses den som resurs som upprätthåller funktioner och hjälper oss styra livet. Vi använder och samlar 

resurser hela tiden. På så sätt är mental hälsa inte någon egenskap som vi antingen har eller inte har. 

Mental hälsa är en fortfarande process som börjar redan under fostertiden. 

Det finns olika synvinklar på mental hälsa. Man kan betona den biologiska grunden, sociala omgivningen 

eller den psykologiska utvecklingen. Hur som helst, dessa alla spelar viktiga roller i psykiskt 

välbefinnandet. 

Hurdant är ett friskt sinne? 

Vad förutsätter mental hälsa? Psykiskt välbefinnande grundar sig på fysisk hälsa. Till exempel gener, 

anskaffade sjukdomar, skador, kraftiga känslor, hormoner, svälten och stress är alla kroppsliga saker som 

har verkningar på sinnet. De kan störa eller förhindra fysiologiska funktioner och på så sätt också mental 

hälsa. Psyket kan också påverka kroppen. Ofta är det oklart vilkendera är orsaken, vilkendera 

konsekvensen. Till exempel, depression kan störa hjärnan och störningar i hjärnan kan förorsaka 

depression. 

Psykologisk synvinkel betonar människans inre värld och psykiska tillväxt som sker i interaktion med 

andra människor. Nära förhållanden och kommunikationen mellan familjmedlemmar, speciellt mellan 

mamma och barn, är betydande. Uppfostran, förhållandet mellan föräldrar och trygghet är viktiga saker 

när barn bygger sin självkänsla och lär sig att kontrollera beteende och känslor. För fri eller för sträng 

uppfostran kan störa utvecklingen, för att inte tala om våld eller förkastande. 

Sociala kontakter och kommunikation har blivit ännu viktigare faktorer när man tänker på vad som är god 

mental hälsa. Socialpsykiatri är branschen som forskar i hurdana samband det finns mellan samhälleliga 

faktorer och mental hälsa. Dålig socioekonomisk status, arbetslöshet, ensamhet, mobbning eller fattigdom 

ökar risken att få problem med mental hälsa. Många av dessa är saker som individen bara har liten eller 

ingen kontroll över. Därför är mental hälsa också en samhällelig fråga; inte för kostnaders skull men också 

för att man kunde förebygga problem. 

Mental hälsa är svårt att definiera men man kan försöka beskriva hurdana saker är viktiga och hjälper att 

klara sig i livet och av svårigheter. Här finns några: 

• förmåga och önskan att knyta relationer och känslobindningar med andra 

• produktiviteten, entusiasm och intresse för livet 

• realistiskt förhållande till verkligheten 

• förmåga att kontrollera sitt beteende frivilligt 

• godkänna sitt eget jag 

• bra självkänsla 

• förmåga att arbeta och delta i sociala aktiviteter

23 

• förmåga att ta hand om sig själv 

• psykisk elasticitet och förmåga att skydda sig 

En frisk person kan handla svårigheter, anpassa sig till förändringar och kontrollera sina kraftiga känslor 

på rätt vis. En sådan person försöker aktivt förändra besvärliga situationer eller sina egna känslor och 

attityder och på så sätt anpassa sig till nya situationer. Dessa metoder är aktiva och kräver utvecklad 

identitet, självständighet, kreativitet och flexibilitet. 

Hurdant är ett stört sinne? 

Ett stört sinne är någonting som viker av det normala eller det vanliga. Men vad är normalt? Man kan 

beskriva normal på många olika sätt. Normal är den vanligaste, statistiskt genomsnittlig eller majoritet. 

Abnormiteten är allt som står utanför dessa gränser. I stället av statistiskt normal kan man söka 

beskrivningen för normal på den samhälleliga nivån bland kulturella normer. Alla kulturer har sina egna 

normer och beskrivningar om acceptabelt beteendet, osv. Det finns ganska mycket sådana mentala 

problem som förekommer endast i en kultur och är okända annanstans i världen. Man kan vara onormal 

hemma men helt normal utomlands. Onormal är avvikelsen från kulturell norm. Också alla subkulturer, 

till exempel de unga eller någon intressegrupp, har sina egna normer. Man måste komma ihåg att olika 

politiska eller religiösa verksamheter eller samhälleliga konflikter inte är i främsta rummet individens 

mentala problem. Men begreppet för normal är inte bestående och det förändras. Olika typer är ”galna” 

idag än de var för femtio år sedan. 

Begreppen statistiskt eller kulturellt onormal berättar inte mycket om mentala störningar. Problem i 

mental hälsa kan se ut i beteendet så att det är skadligt för personen själv eller för andra. Men alla problem 

är inte synliga på beteendet. Därför är personens egna känslor mycket viktiga. Överdriven och störande 

ångest, depression, spänning eller rädslan är inte normala. 

Person som har problem med mental hälsa kan inte klara sig av svårigheter. Sådan person försöker lösa 

problem på dåligt sätt och använder omedvetna defensmekanismer. Sådana är till exempel regression, 

bortträning, projektion eller isolering. Dessa metoder löser inte problem men de kräver mycket energi. 

Det finns diagnoser son beskriver olika mentala störningar. De är kulturella avtal som reflekterar 

sjukföreställningar i samhället. De förenklar mångsidiga fenomen och berättar sällan något om orsaker. 

Diagnoser beskriver symptom, känslor och beteendet, men på grund av dem kan man förutsäga 

sjukdomens gång och planera vården. 

18. Dubbeldiagnos – komplex problematik av klienter med psykiska störningar och 

missbruket 

Taru Koskela 

Bland psykiatriska patienter finns en krävande klientgrupp som hela tiden expanderar i vårt samhälle. Den 

här gruppen består av klienter som har psykiska störningar samt ett pågående missbruk av narkotika. 

Människor med dubbel diagnos mår fruktansvärt illa utan hjälp och har ett skrikande behov av adekvat 

och effektiv rehabilitering. Ljung och Uhlander (2003) påpekar att de här människorna i alla fall är en av 

de mesta utsatta grupperna som kommer sist i prioriteringsordningen. De är stigmatiserade och

24 

nedvärderade av de flesta håll. Komplex problematik som innebär bland annat ett starkt beroende och 

svårigheter att binda sig vid vårdperioder har konsekvenser för personalens självkänsla och förorsakar 

negativa opinioner mot servicebrukarna. Klienter vars liv kompliceras av en kombination med svåra 

psykiska störningar och missbruk också faller ofta mellan socialtjänstens och psykiatrins ansvarsområde, 

när olika partier funderar vem som har behandlings- och betalningsansvar. I detta fall kan det hända att 

sjuka människor i värsta fall blir helt utan stöd. 

Dubbeldiagnosbegreppet kan också ge föreställningen om att bara två problem existerar men saken är ju 

mer komplicerad om man tänker alla potentiella svårigheter som kan associeras med psykiska sjukdomar 

för att inte tala om missbruket. Därför att de psykiskt sjuka missbrukarna har det svårt med att delta i 

kommunens normala vardag kan de drabbas av många olika slags sociala problem; arbetslöshet, 

bostadslöshet och fattigdom. De kan också hamna i svårigheter med brottslighet och 

kriminalvårdsystemet. Många har familje- och relationsproblem eller fysiska problem och olycksfall som 

inte är behandlade på rätt sätt. Alla de här orsakerna inverkar på varandra så att prognosen för dubbel 

diagnos patienterna blir svårare att göra. 

Sambandet mellan psykisk problematik och missbruk är invecklad men allmänt anser experterna att det 

finns fyra möjligheter för utvecklingen av dubbla diagnosen: den psykiska sjukdomen förorsakar eller 

åstadkommer missbruket, psykisk problematik bryter ut efter missbruket, där finns en gemensam 

bakgrundfaktor (t.ex. biologisk benägenhet) eller att båda integreras varandra på ett negativt sätt. 

Enligt Ljung och Uhlander (2003) är dubbel diagnos klienternas missbruksbeteende ofta kaotisk och 

består av narkotika, alkohol, benzodiazepiner och lösningsmedel. Blandmissbruk är farligt i sig men 

missbrukarna utgör också en högriskgrupp för självmord. Ljung och Uhlander (2003) påstår att 

självmordsförsök är vanligt förekommande bland psykiskt störda missbrukare. Denna synpunkt är 

alarmveckade speciellt därför att enligt forskningen lider cirka en tredjedel av alla psykiatriska patienter 

lidar av missbruket och hela 50 % av alla narkotikamissbrukarna har mentala problem. Det är dags att 

medge att i vår välfärdsstat har många människor inte livet riktigt bra. 

Orsakerna till missbruket är mångfaldiga; många dubbel diagnos patienter berättar att de överhuvudtaget 

vill uppleva och känna mera eller mindre, glömma problem eller vara delaktiga i någon social grupp. Men 

ännu mera klienter argumenterar för sitt narkotikabruk med att drogerna reducerar sjukdomens symptom 

eller biverkningar av medicinering som de flesta individer upplever synnerligen negativt. I England talar 

man mycket just nu om ‘self medicating’ vilket de psykiatriska patienterna anser som ett försök att 

balansera sitt liv. Vissa droger kan t.ex. ha ångestlindrande eller även antipsykotiska effekter. Från den här 

synvinkeln är det lättare för personalen att förstå anledningar bakom missbruket och vara mer empatiska 

när de jobbar med dubbel diagnos klienter. Det kan vara lätt att döma bruket av narkotiska medel men 

samtidigt uppmuntra klienter att ta ordentligt sådana psykiatriska mediciner som kan ha hemska 

biverkningar. Det är inget under att många anser den här situationen som dubbelmoralisk. 

Dubbel diagnos patienterna föreställer många svåra utmaningar för personalen som jobbar med den här 

målgruppen; impulsivitet, manipulering, aggressivitet, svårigheter att hålla även kortsiktiga livsmål och 

avbrutna behandlingskontakter. De upplevs som besvärliga, krävande och beklagligtvis ofta som förlorade 

fall. Men Ljung och Uhlander (2003) anser att orsaken till detta är att de flesta av dubbel diagnos klienter 

har djup social inkompetens och hemskt svårt med att klara sig i relationer med andra människor. De kan 

uppträda som om de förstod det sociala samspelet fast de inte alls gör det. Därför behöver de individuella 

behandlingskontakter under en lång tid, kontakter som är klientorienterade och omfattande. Psykiska 

störningar och missbruket måste också behandlas samtidigt vilket kräver helhetssyn och långsiktig 

behandligstänkande. Utbildningen av personalen är viktig därför att dubbel problematik kräver dubbel 

kompetens (Ljung och Uhlander, 2003). Problematiken med dubbel diagnos kan ha negativa konsekvenser

25 

för personalens attityder vilka utformas lätt som självförverkligande förebud eller profetior och destruerar 

effektiv behandling. Om vårdpersonalen tror att klienter är oförmögna att förändras eller bli bättre, 

påverkar pessimismen otvivelaktigt behandlingens chans att lyckas. Kanske borde behandlingen av dubbel 

diagnos klienter ses som en lång och tidskrävande spiralliknande process vilken kan innebära regression 

lika naturligt som progress. Ett sådant perspektiv kunde minska personalens stress och hjälpa dem att 

känna sig mera optimistiska. Det viktigaste är att komma ihåg att förbättring kan hända fast den kan ta 

många år. 


Ljung, M. & Uhlander, S. (2003). Dubbel psoblematik kräver dubbel kompetens. En studie om psykiskt 

sjuka missbrukare. Institutionen för socialt arbete. Umeå Universitet. 

Turning Point & Rethink (2004). Dual Diagnosis Toolkit. Mental Health and Substance Misuse. UK: 

London. 

19. Psykiska störningar – borderlinepersonligheten 

Vera Leo 

Borderlinetillstånd är en psykisk störning som inte har klara gränser med neuroser eller psykoser. 

Borderlinepersonligheten är stabil i sin instabilitet. Den har på grund av tendensen till projektiva 

identifikationer svårighet eller oförmåga att skilja mellan de goda eller onda impulserna hos det egna jaget 

och hos dem i omgivningen. Borderlinepersonligheten utvecklas i tidig barndom. Orsaker till utvecklingen 

kan vara emotionell försummelse med bristfälligt stöd, sexuella övergrepp, tidiga förlustupplevelser eller 

föräldrars psykiska störningar. 

Kriterier för diagnos 

Enligt DSM-III-R visar sig borderlinestörning i åtminstone fem av följande kriterier: 

• Ett mönster av instabila och intensiva interpersonella relationer som karakteriseras av ett 

pendlande mellan ytterligheten i form av överidealisering och nedvärdering. 

• Impulsivitet i åtminstone två avseenden som kan vara till skada för individen, inkluderar inte 

självdestruktivitet. 

• Påtagliga svängningar från individens normala grundstämning till nedstämdhet, irritabilitet eller 

ångest som oftast varar några timmar och bara sällan mer än några får dagar. 

• Inadekvat, intensiv vrede eller bristande kontroll över aggressiva impulser. 

• Upprepat hot med självmord eller upprepade incidenter med självförvållad kroppsskada. 

• Uttalad och bestående identitetstörning som visar sig i osäkerhet i minst två av följande avseenden: 

självbild, värderingar, sexuell inriktning, långsiktiga mål eller yrkesval, vilken sorts vänner 

individer föredrar. 

• Ständig känsla av tomhet och glädjelöshet. 

• Frenetiska ansträngningar att undvika separationer, verkliga såväl som subjektivt uppfattade. 

Inkluderar inte självdestruktivitet.

26 

Enligt nyare diagnoskriterium, DMS-IV, finns där inte mera borderlinestörning som självständig diagnos. 

Det beror på att borderlinestörning har så mycket komorbiditet med andra personalitetsstörningar. Den 

största skillnaden med personalitetsstörningar och borderlinestörning är att borderlinestörning utvecklas 

tidigare och är allvarligare än vanlig personalitetsstörning. 

Vård 

Psykoterapin med borderlinepatienter är mycket krävande, både för patienten och för terapeuten. Där finns 

vanligen mycket interaktionsproblem, speciellt om terapeuten inte har tillräcklig med erfarenhet. Därför 

har man utvecklat en egen form av psykoterapi för borderlinepatienter. I den terapin fokuserar man till 

interaktion, både till förståelse, vad interaktion är och praktisering av interaktionskunskaper. Man kan 

också vårda borderlinepersoligheten med antidepressiva läkemedel. Också psykosläkemedel kan hjälpa 

under tiden patienten har symtom. Människor med borderlinepersonlighet kan leva relativt symptomfritt i 

en pseudokonformitet, där bristen på känslomässigt liv dock så småningom medför ökad isolering. 

Källor 

Cullberg, J.(1988): Dynamisk psykiatri i teori och praktik. Natur och kultur: Stockholm 

Heikkinen, M., Henriksson, M., Lönnqvist, J., Marttunen, M., Partonen, T.(1999) Psykiatria. Duodecim: 

Helsinki 

20. Schizofreni 

Tuomo Joutsiniemi 

Cirka en procent av befolkningen är schizofrena. Man har länge undersökt schizofrenin och de faktorer 

som ådrar sjukdomen. Men det är fortfarande oklart vad som ådrar den. Det här problemet beror på olika 

yttringar, rikligheten av underarter och skillnaderna mellan förklaringsmodeller. Enligt ICD-10 (1999) kan 

man tala om negativa och positiva symptom på schizofreni. Negativa symptom betyder att schizofreniker 

saknar någonting jämfört med uppförandet av normala personer, till exempel okänsligheten eller 

passiviteten. Positiva symptom innebär att schizofreniker har någonting extra jämfört med uppförandet av 

normala personer, till exempel hallucinationer eller tvångstankar. För att man kan ge diagnosen 

schizofreni, måste patienten har symptom över sex månader och därtill måste patienten har öppen psykos. 

Psykos är ett tillstånd, där patienten inte har verklighetssinne. 

Enligt Bedwell och Donnell (2005) genomgår patienten en prodromalperiod före egentlig schizofreni. Den 

här perioden brukar pågå från ett till fem år. Vanliga symptom under prodromalperioden är svårigheter att 

sova, rubbning av sinnesstämning, våndan, oron för sociala situationer, paniksymptom och ökad 

användning av rusmedel. 

Enligt Carr (2001) kan man segmentera schizofrenin till fyra klassen enligt symptom: paranoid, katatoni, 

hebefreni och blandad schizofreni. I paranoid schizofreni har man paranoida tankar, när i katatoni 

domineras schizofrenin av psykomotoriska avvikelser. Också ett ganska ovanligt tillstånd där alla 

motoriska aktiviteter är mycket långsamma hör till kataton schizofreni. I hebefren schizofreni är den 

viktigaste kännemärken inkonsekvens av språk och uppförande, och också platt känsloliv. Om man inte 

kan klassificera schizofreni till ovannämnda klasser, måste det klassificera som blandad schizofreni.

27 

Man har undersökt schizofreni länge och extensivt. Ändå är det oklart vad det är, som ådrar schizofreni. 

Enligt Keltner (2001) är den viktigaste orsak, som inverkar på saken är synpunktsskillnader mellan olika 

skolor p g a miljö eller genotyp. Den här diskussionen började i början av 1900-talet och det grundade sig 

på det så kallade kraepenianska tänkesättet, som tycker att alla sjukdomar bero på organismen. På 1930talet 

började Freud med den psykosociala synen och på den tiden började debatten mellan forskare om 

psykiska sjukdomar beror på miljö eller på genotyp. Läkarna hade i allmänhet den uppfattningen att 

schizofreni beror på genotyp, men det kan inte förtälja hela sanningen. Också den s.k. socialvetenskapliga 

uppfattningen är vilseledande, eftersom den talar om genotyp utan referensramar, som vi lever i. 

21. Parapsykologi: poltergeist 

Kaisa Hallberg 

Poltergeist är ett parapsykologiskt mysterium med en lång historia. Poltergeist är ett fenomen som liknar 

spökeri. Enda fram till 1800- talet trodde man att poltergeist förorsakades av häxor och spöken. Det har 

också trotts att de döda är bakom poltergeist, men undersökningar har visat att poltergeist är förknippat 

med levande människor. När man jämför poltergeist med spöken, har man märkt att spöken är mera 

beroende av situationen och platsen än poltergeist. Poltergeist är inte heller beroende av en viss kultur 

eller religion. 

Det finns många förklaringar för poltergeist, men det är oklart vilka är riktiga orsakerna är. En förklaring 

är tanken att poltergeist förorsakas av psykokinetikenergi, som blir fri från flickor i pubertetsåldern. Det 

har också trotts att en enda psykisk kraft förorsakar fenomenet. Det finns fyra betydande och motstridiga 

synpunkter för poltergeist. Synpunkterna är religiös, mediumistik, parapsykologisk, naturisk och 

skeptispsykologisk. 

Den religiösa synpunkten tror att poltergeist är en smutsig demon, en biblisk demon eller djävul. Den 

religiösa synpunkten fogar poltergeist med västerländsk ockultism. Den mediumistiska synpunkten anser 

att poltergeist är en död persons själ som inte har förflyttats vidare. Den parapsykologiska synpunkten tror 

att poltergeist är förknippad med personens psyke eller övernaturliga krafter, såsom psykokinetik. 

Poltergeist föranleds av oförmögenheten att rutinmässigt avreagera stress och vånda. Den fjärde 

synpunkten, naturisk och skeptispsykologisk, anser att poltergeist är ett naturligt fenomen som är 

missuppfattat. Den här synpunkten för också fram hallucinationer och skojare. 

Underhållningsindustrin har också behandlat poltergeist. Poltergeist har uppträtt i många filmer. Till 

exempel Steven Spielberg gjorde den berömda filmen kallad Poltergeist. Filmerna har vanligen beskrivit 

poltergeist som den onde. Den onde är en del av de mediumistiska synpunkterna. Trots filmerna har de 

mediumistiska synpunkterna hållit undan för parapsykologiska synpunkter. 

En person som ådrar poltergeist och som är en centralgestalt, heter RSPK- agent. Poltergeist anknyter till 

kroppens neurokemiska och elektrisk-kemiska eller hormonala förändringar. Man har också varsnat att 

epilepsi eller epileptisk hjärnfunktion kan hänga ihop med poltergeist. Den här hypotesen kan inte 

generaliseras. Det är också möjligt att poltergeist ådrar epileptiska funktioner hos RSPK- agenter. 

Det har rapporterats många fall av poltergeist, men hur yppar sig poltergeist? Poltergeist kan vara till 

exempel ett kallt ställe i rummet, en flygande sak, avrinning av vatten, en spontan brand eller ett anfall 

mot centralgestalten. Centralt i poltergeist är fenomen som inverkar på rörelse och på temperatur. Man har

apporterat många berömda poltergeistfall, men det är synd att många fall har befunnits bedrägerier. 

Poltergeist är svårt att undersöka eftersom det är oregerlig och det far över tid och plats. Därför är det 

svårt att få reliabelt material. När allt kommer omkring, kan man säga att poltergeist är ett fascinerande 

fenomen som delar åsikter. 


http://www.paranet.fi/paradocs/tutkimuksia/kiviniemi2003.pdf (4.4.2007) 

http://www.mrkala.com/2006/NS2006-1-1_26-42.pdf (4.4.2007) 

http://fi.wikipedia.org/wiki/Poltergeist (4.4.2007) 

22. UFO - oidentifierat flygande föremål 

Tuomas Muhonen 

UFO är ett oidentifierat flygande föremål. Så fort händelsen förklarats, är det inte längre ett UFO utan 

IFO; identifierat flygande föremål. Det är ett faktum att till slutet endast en liten del av händelserna blir 

identifierade som paranormala. I över 90 % av fallen gäller det väderballonger, meteoriter, fåglar eller 

något annat som vi människor faktiskt anser helt normala. 

Begreppet UFO har två meningar. Enligt den första förklaringen är UFO en kraft av humanoider och 

enligt den andra förklaringen är UFO bara ett oidentifierat flygande föremål. 

I allmänhet talar man om flygande tallrikar men rundare eller smalare och längre former kan anses vara 

vanligare. Den första som berättade att han hade sett ett UFO var en flygare som hette Kenneth Arnold. 

Detta hände i USA och datum var den 24 juni år 1947. Därefter har över 200 000 människor varit 

övertygade att de har sett ett UFO. 

28 

En typisk varelse som ett vittne påstår att han eller hon har träffat är liksom en människa men mindre. Den 

typiska färgen är grön. 

Det berättas att humanoider kan kontrollera människan både fysiskt och psykiskt. Det finns också 

berättelser om experiment som humanoider har gjort med människor. 

Man kan tro vad som helst men t.o.m. de mest kritiska skeptikerna medger att det finns oidentifierade 

flygande föremål. 

http://paranormal.se 

ufo-wikipedia 

23. Karl Marx 

Tiina Lepistö 

Karl Marx var en tysk filosofi, nationalekonom, samhällskritiker, journalist och historiker. Han föddes den 

5 maj 1818 och avled 1888 i London. Marx hade planerat att han skulle åtfölja sin pappa och bli jurist.

29 

Han läste juridik vid Bonn universitet, men filosofin lurade honom och följaktligen flyttade han till Berlin 

och ägnade sig åt filosofi. Marx hade läst Friedrich Hegels filosofi och han hade absorberat några av 

Hegels idéer, t.ex. den dialektiska teoretiska metoden . Det var en utgångspunkt till grunden av Marx egen 

filosofi, materialistisk dialektik. 

Efter sina studier vid Berlin universitet jobbade Marx som journalist i Köln. Tidningen Rheinische 

Zeitung var ändå för radikal och revolutionär och den blev nedlagd. Sedan reste Marx till Paris. Där 

träffade han Friedrich Engels. Engels var son till en välbärgad fabrikör men som också var en vattentät 

socialist. Marx och Engels blev vänner för livet. Deras syner på samhällets orättvisor länkade dem 

samman och så tillkom verket Det kommunistiska manifestet. 

Marx materialism avvek från den traditionella materialismen. Det påminner oss om uppfattningen som 

nuförtiden kallas för instrumentalism. Marx sade att den vanliga materialismen hade den feltolkningen att 

sinnesförnimmelsen var passiv. Han ansåg att sinnesförnimmelse eller observation alltid är interaktion 

mellan subjekt och objekt. Utan subjekten som förnimmer dem är objekten bara råmaterial. Råmaterial 

transformeras när någon noterar det. För Marx var frågan ”Är där objektiv sanning i mänsklig tänkande?” 

rent pragmatisk, inte teoretisk. Sanningen av en idé eller en tanke, dvs. verklighet och kraft av en idé 

måste bli bevisat i praktiken. 

Marx ställde sin historiefilosofi i scheman av dialektik, dialektik som Hegel hade satt. Men för Marx fanns 

där ingenting annat än en triad: feodalism (jordägare), kapitalism (arbetsgivare i industrin) och socialism 

(lönearbetare). För Hegel det var nationer som ådrog dialektisk rörelse, men Marx ansåg att rörelsen var 

ådragit via samhällsklasser. Det var inte någon etisk eller humanitär sak att Marx tog socialismen i 

försvar. Han bara ansåg att det var kursen som dialektiken följde, och den kursen var determinerad. 

Emellertid trodde Marx att dialektisk rörelse var framåtskridande och han trodde att socialismen ska 

befrämja lycklighet av människor (åtminstone mera än feodalismen eller kapitalismen). 

Marx var inte så intresserad av filosofiska särfrågor. Han ville skapa en brukbar teori som erbjuder 

grunden till politisk strategi. Marx var en reell pragmatisk filosof och han kristalliserade sina tankar som 

följer: ”Filosofer har bara förklarat världen på ett eller annat sätt fastän de måste förändra det.” 

Om religionen sade Marx att det var opium till folket. Man har frambragt religion för att förklara saker 

och att avlasta sig. Man försvarar sin oförmögenhet med religionen. Marx ansåg också att den dominanta 

klassen håller den underordnade klassen i styr med hjälp av religion. 

Efter det kommunistiska manifestet slog Marx och hans familj sig ned i London. Där i biblioteket vid 

British museum skrev Marx sitt viktigaste verk, Kapitalet. Oaktat Engels kontributioner var deras liv i 

London verkligen knackigt. De bodde i slummen och nästan svalt. Marx och hans fru Jenny von 

Westphalen fick sex barn varav dock bara tre skulle klara sig till vuxen ålder. Sådana livsbetingelser 

säkerligen inspirerade Marx att skriva samhällskritik. 

24. Friedrich Engels 

Petja Eklund 

Friedrich Engels föddes 1820 i Preussen. Redan när Engels var ung kom han på kant med sin far. Efter 

det avslutade han sina studier och flyttade hemifrån. Engels jobbade som kontorist i Bremen men inte så

länge då han snart blev fascinerad av filosofi. Särskilt var han intresserad av Hegels filosofi. Engels 

började skriva artiklar om filosofi och samhället. Inspirerad av samhällets utveckling anslöt han sig till 

armén. Där fick han mycket formalistisk utbildning i filosofi. 

30 

År 1842 avspisade Engels far sin son till England för att jobba på en av sina fabriker. På väg till England 

träffade Engels första gången Karl Marx. Även om de inte gjorde ett starkt intryck på varandra, började de 

en regelbunden korrespondens. Snart efter det träffade Engels en kvinna som hette Mary Burns. De gifte 

sig aldrig trots att de levde ihop länge. Engels ansåg att äktenskap som institution var ojust och därför ville 

han inte gifta sig. 

Att arbeta i England var betydelsefullt för Engels. Där såg han hur dåligt de vanliga arbetstagare 

behandlades och vilka omständigheter de levde under. Engels deltog i olika politiska aktiviteter, skrev ett 

antal artiklar om arbetstagarnas omständigheter och pamfletter om kommunism. 

När han återvände till Preussen år1844 gjorde han en resa till Paris. Där mötte han Karl Marx igen. Denna 

gång blev de mycket intresserade av varandra och de blev kompisar till slut. Engels hjälpte Marx i sitt 

skrivarbete och tillsammans började de organisera arbetstagarna i Tyskland. År 1848 kom ut deras mest 

kända skrivelse med det svenska namnet ”Det kommunistiska partiets manifest”. Samtidigt började 

revolutionen i Frankrike vilket tvingade Engels och Marx att flytta tillbaka till Preussen. Året därpå nådde 

oroligheterna Preussen och Marx blev förvisad ut ur landet. Han flyttade till England och något senare 

följde Engels honom. 

I England tog Engels över ledningen av sin fars fabriker. Engels hatade sitt arbete men det var den enda 

rationella vägen att finansiera Marx forskning. År 1870 flyttade Engels från Manchester till London. Där 

levde han med Marx. Efter Marx dog organiserade Engels Marx papper och publicerade de flesta av dem. 

Engels dog år 1895. 

Marx filosofi har överskuggat Engels filosofiska bidrag som är många och inom ett extensivt område. 

25. Immanuel Kant 

Kimmo Lindroth 

En man som vaknade ur sin "dogmatiska slummer" för att ta sig i tupplur igen. På det här viset beskrev 

Bertrand Russell en filosof som skrev den berömda svårbegripliga boken vars namn är 'Kritik av det rena 

förnuftet'. Filosofen var givetvis Immanuel Kant. På sätt och vis försökte Kant kombinera den empiristiska 

traditionen och den rationalistiska traditionen. Hans prestationer på kunskapsteorins och metafysikens 

område kallas för den kopernikanska revolutionen. 

Kunskapsteori 

Kunskapen är beroende av sinnlighet, förnuft och förstånd. För sinnesförnimmelser behöver vi två 

åskådningsformer och de är tid och rum. Med förnuftets idéer och förståndets kategorier kan vi få kunskap 

om verkligheten i sig. Alltså använder vi både empiristiska metoder och rationalistiska metoder att nå 

kunskap om världen. Sinnlighet, förnuft och förstånd har interaktiva samverkningar och ingen av dessa 

förmågor kan ensam ge kunskap.

31 

Kant har tre distinktioner som är viktiga för hans kunskapsteori: a priori och a posteriori, nödvändiga och 

kontingenta propositioner, analytiska och syntetiska omdömen. A priori kunskap är oberoende av 

erfarenhet och a posteriori kunskap är empirisk. Nödvändiga propositioner är sanna i alla möjliga världar 

och de är a priori. Kontingenta propositioner kan vara sanna i den ena världen och osanna i den andra 

världen och de är naturligtvis a posteriori. Predikaten innehåller allt man kan säga i de analytiska 

omdömen och det betyder att de inte kan ge någon ny information om världen. Syntetiska omdömen ger 

ny information via en process som förenar begrepp. Ett exempel på det första fallet är “alla kroppar är 

utsträckta” och ett exempel på det andra fallet är “alla kroppar är tunga”. 

Syntetiska omdömen a priori 

Det finns analytiska omdömen a priori och det finns syntetiska omdömen a posteriori men inte omvänt. 

Den nya uppfinningen gjord av Kant var det syntetiska omdömet a priori. Kants exempel är 7 + 5 = 12. I 

naturvetenskaperna finns det också vissa syntetiska omdömen a priori: “varje verkan förutsätter en orsak”. 

Också några metafysiska omdömen kan vara syntetiska a priori. 

Transcendental estetik i Kants filosofiska system betyder vissa a prioriska principer som är viktiga för 

sinnlighet. Kant har ett avskiljande mellan form och materia. Materian ger ett intryck och former ger tid 

och rum. Materian påverkar sinnlighet och är någonting yttre. Formen redigerar intrycket med hjälp av 

förnuftets idéer och förståndets kategorier. Det är alltså en inre process. Verkligheten ger oss materian och 

vi präglar materian med begrepp via åskådningsformer. Det yttre sinnet behandlar med rum och det inre 

sinnet behandlar med tid. Rum och tid existerar inte i verkligheten utan bara i medvetenhet. 

Kant utvecklade också transcendental logik och transcendental dialektik, men tyvärr har jag inte en 

möjlighet att behandla dessa intressanta teman i den här skriften. 

26. Edmund Husserl och hans fenomenologiska filosofi 

Mikael Melan 

Filosofin var i en svår situation i Tyskland på 1800-talet. Psykologin hotade filosofins läge och svåra gamla 

begrepp irriterade unga filosofer. De nya svaren till det gamla sättet att utöva filosofi var två trender: 

fenomenologin och den logiska positivismen, som grundade sig på modern logik och undersökningsmetoder 

från naturvetenskaperna. Fenomenologin återvände de gamla tiderna. Dess grundläggare var Edmund Husserl 

(1859-1938). 

Fenomenologi 

Inget särskilt påstående förenar fenomenologer. Den väsentliga saken i fenomenologin är attityden till 

filosofin, de vill göra frisk och levande filosofi. Fenomenologerna var trötta på ideella begreppsanalyser och 

de motarbetade de styva akademiska systemen. Idén sattes sig i rörelse från Husserls verk Logische 

Untersuchungen (Logiska Studier), som hade över tusen sidor. Det uppkom 1900-1901. Husserl hade skrivit 

den här boken 14 år och efter publikationen startade hans karriär sin stigning. Men Husserl var inte en 

produktiv författare eller en bra föreläsare och därför blev hans bästa elev Martin Heidegger den största 

stjärnan i fenomenologi. Heidegger var en kunnig filosofi och en lysande framträdare. Likväl var de två

32 

filosoferna inte alltid av samma åsikt och i några saker var deras fenomenologier mycket olika. Det gjorde 

Husserl bitter. 

Husserls idé 

Husserl ville göra vetenskap av filosofin. Han tyckte att hans tids filosofi var särskilt invecklad. Begreppen 

var otydliga och därför fanns det lika många filosofier som filosofer. Begreppen mötte inte varandra. Husserl 

respekterade antikens filosofier och ville återvända till början i filosofin. Mest tyckte han om Platon. Husserl 

ville finna enhet och sluta oavbruten splittring i filosofin. 

Det fanns ännu gluggar i helheten av vetenskaperna och Husserl ville ta med subjektiva förhållanden såsom 

känslor, sensationer, etc. Han tyckte att psykologin hade misslyckats och att det inte var en riktig vetenskap. 

Det tar en objektivisk infallsvinkel (ställer någon som en varaktig identitet) och tillämpar det på annorlunda, 

det vill säga på subjektiv. Husserl tyckte att det var fel. Om vi tar bort psykologin, blir där en glugg i vilken 

han ville placera sin fenomenologi. I fenomenologin nöjer man med att utforska det som visar sig utan att 

man sätter det som något som finns. Till exempel, om vi betraktar en stol från skilda riktningar, antar vi att vi 

betraktar den samma saken hela tiden. Den transcendentala subjektivitets funktion är att framställa den som 

en sak som finns och det händer obemärkt. Den här händelsen är den som fenomenologi måste undersöka. 

I fenomenologin avlägsnar man en identitet som har byggts färdig och man koncentrerar sig på fenomenen 

och relationerna mellan dem. Fast stolen nu förs bort, kan vi ändå returnera det på vårt sinne. Man kan 

avlägsna det som finns, men fenomenen stannar. Fenomenen är verkliga och säkra. Husserl tänker att det är 

de som vi måste undersöka. 

Referensboken 

Edmund Husserl: Fenomenologian idea. Loki-kirjat, Helsinki 1995, s. 9 – 23. 

27. Hannah Arendt och tänkandets styrka 

Elina Kerkelä 

Arendts verk i allmänhet 

Hannah Arendt (1906–1975) är en diskuterad teoretiker inom 1900-talets politiska filosofi. Arendt fick sin 

filosofiska utbildning i Tyskland, men bodde största delen av sitt liv i USA. Hennes verk har påverkats av 

tysk filosofi, nämligen den fenomenologiska och existentiella skolan, men också av hennes politiska 

aktiviteter och upplevelser från andra världskriget. 

Arendt själv vägrade att bli kategoriserad som filosof, och ville hellre bli sedd som politisk teoretiker. 

Trots att hon aldrig konstruerade några systematiska teorier eller förklarningssystem, hade hon en tydlig 

politisk filosofi, som grundar sig i händelser och världen, i stället för i rent tänkande eller något 

transcendentalt. Arendt gillade inte distinktionen mellan politik och filosofi, och hon blandar gränser 

mellan de här två i sitt verk. Hon ville analysera politiska händelser från filosofiska synpunkter, men 

också studera och påpeka filosofins intryck i världen. Hon skriver sitt verk inte för att förklara allt på en 

gång, utan för att uppmana oss att tänka efter vad vi själva håller på med.

33 

Arendts syn på filosofin är väldigt praktisk, hon ser metafysiken nästan som en slags ideologi som 

minskar vår riktiga världs betydelse. Arendts världsuppfattning kan sägas vara fenomenologisk d v s, den 

värld vi lever i framträder för oss via den sinnliga perceptionen, och rollen som upplevare är central. Det 

är sinnena och erfarenhet som ger vårt tänkande och förnuft all dess innehåll. 

Hennes verk handlar alltså både om filosofi och politik, handlingar och tänkandet, som inte går att 

åtskiljas. Hennes omfattande produktion behandlar bland annat vad och vem människan är, vad friheten 

och sanningen betyder, och vad relationer mellan självet och andra är. Efter andra världskriget 

koncentrerade Arendt sig särskild på fenomenet totalitarism och dess ursprung. Hon skrev t ex en bok om 

Eichmanns rättegång i Jerusalem. I den här uppsatsen presenterar jag kort hennes syn på tänkandets 

styrka, och dess roll i moraliska handlingar. 

Tänkandets styrka 

Arendts undersökning av tänkandet är inspirerad av Eichmanns rättegång. Hon vill förklara hur normala 

människor kan utföra så förfärliga handlingar som judeutrotningen under andra världskriget. Traditionell 

filosofi har helt enkelt förnekat ondskans existens eller försökt att rättfärdiga den som en del av en större 

helhet eller harmoni. Arendt påstår att eftersom vi har saknat en uppfattning om en absolut ondska, så 

kunde vi inte förutse att något så meningslöst och absurt kunde vara möjligt, innan det faktiskt hände. 

Enligt Arendt måste ondskan, smärtan och eländet konfronteras genom att förstå och bedöma, inte genom 

att fly och förneka. 

Arendts kontroversiella påstående är att den ondska som Eichmann representerade, inte var så monstruös 

som man antog. Arendt upptäckte att Eichmann inte var en omoralisk sadist eller en total idiot. Han var 

faktiskt överraskande normal och hade till och med läst och försökt att leva efter Kants kategoriska 

imperativ. Den egenskap som var mest slående, förutom hans vanlighet, var hans trista tanklöshet. 

Eichmann hade bara lytt order och gjort sin plikt. Ett av historiens värsta brott utgick helt enkelt från 

oförmågan att tänka själv. Ondskan var i Arendts ord banal – vardaglig och fantasilös. 

Arendts invändning mot tanklösheten är ett slags politiskt förnuft som kombinerar tänkandet och 

handlandet. Det här förnuftet grundar sig i den erfarna verkligheten och utvecklas inte i någon form av 

a priori tänkande, utan via social interaktion. Förmågans, som enligt Arendt alltid är tillgänglig för alla, 

främsta kännetecken är snarare omdömesförmåga än intelligens. Hon hävdar att det är strävan efter 

förståelsen som borde ligga till grund för moraliska beslut och handlingar, inte regler, normer eller 

utilitaristiska kalkyler. Trots att Kants imperativ förutsätter och uppmanar till omdömesförmågan, är det 

som alla dogmatiserade regler, för lätt att omvända så att det kan bli till sin egen motsats. Tänkandets 

uppgift är alltså att ifrågasätta dogmer, inte att producera nya. 

Filosoferna har kritiserat Arendts jämförelse av ondska med tanklöshet. De menar att det här är en 

återvändning till den sokratiska moraluppfattningen som likställer tänkandet med moralisk godhet. Arendt 

problematiserar också förhållandet mellan tänkandet och moralen och ställer frågan om tänkandet kan 

skydda oss mot onda handlingar, när tanklösheten visar sig tillåta dem? Arendt påstår inte, att tänkande 

utgör en garanti mot ondskan, men hon är övertygad om att en förutsättning för förmågan att bedöma rätt 

och fel är att vi tänker efter och ifrågasätter. Ifrågasättande undergräver dock trygghet och stabilitet i 

samhällen, men totalitarismen har visat att tanklösheten kan vara långt farligare än den instabilitet som det 

sokratiska tänkandet kan åstadkomma. Arendt anmärker också att ifrågasättning inte implicerar blott 

förnekning: om man inte vet vad dygd är, betyder det inte att man blir odygdig.

34 

Målet med filosofiskt tänkande är, enligt Arendt, att finna meningen, inte sanningen. Hoppet att nå 

sanningen genom filosofiskt tänkande uppstår från förväxlingen av behovet att tänka med driften att veta. 

Den västerländska filosofins sökande efter eviga sanningar är nästan fientlig mot människans världsliga 

angelägenheter och är oförmögen att hjälpa oss att förstå mänskliga krissituationer och fenomenet ondska. 

Istället, sökandet efter mening kan leda oss, i bästa fall, till förståelsen, som förbereder oss för bedömning. 

28. Hans-Georg Gadamer 

Johanna Ukkonen 

Hans Georg Gadamer är en av de mest betydande filosofer på 1900-talet. Hans viktigaste insats ligger i 

utvecklandet av den moderna hermeneutiken. 

Gadamer var född i Marburg i Tyskland den 11 februari 1900. Han studerade filosofi och olika 

humanistiska ämnen vid Breslau, München, Marburg och Freiburg universiteten. År 1923 blev han elev 

till Martin Heidegger (1889–1976) vars filosofi påverkade honom starkt och fick honom att överge sin 

tidigare nykantism. Efter andra världskriget blev Gadamer professor i filosofi vid universitetet i 

Heidelberg och denna post hade han kvar som emeritus till sin död. Sitt huvudverk Wahrheit und Methode 

(Sanning och metod) gav han ut 1960. Han fortsatte som aktiv skribent och debattör ännu på 1990-talet. 

Gadamer avled i Heidelberg den 13 mars 2002. 

Hermeneutik 

Ordet hermeneutik är avlett från grekiskans έρμηνεύειν, hermeneuein, ’tolka, uttrycka, översätta’ och 

έρμηνεύς, hermeneus, ’tolkare’. De är efter guden Hermes som var i grekisk mytologi gudarnas budbärare. 

Ursprungligen betydde hermeneutiken konsten att tolka och förstå texter, särskilt heliga texter, fastän 

också profana texter, till exempel juridiska och historiska skrifter, tolkades. Den moderna hermeneutikens 

ursprung var på 1800-talet när man ville i tidens anda utveckla exakt metodologi och epistemologi till 

människovetenskaplig forskning. Då blev hermeneutiken en metod att förstå texter rätt utan fel. Det 

innebar att forskarna borde ha kunskaper om textens historiska kontext och skribentens psykologi. 

Gadamer kritiserade sina föregångare inom den hermeneutiska traditionen för underskattning av texten 

själv. Hans egen utgångspunkt var att sätta texten i centrum för uppmärksamhet. Det är den texten själv, 

inte skribentens själsliv, som bör undersökas. Vill man förstå en text måste man sätta sig in i dess mening. 

Vad betyder texten? Vad har författaren menat med den? Enligt Gadamer är det viktigt att ta texten på 

alvar och ha förtroende på den. 

Gadamer förhöll sig kritisk till strävan efter en heltäckande metod som skulle garantera den rätta 

tolkningen – i själva verket ansåg han att begreppen sanning och metod står i strid med varandra. I stället 

ville han koncentrera sig på att hitta de allmänna och universala villkoren till förståelse och tolkning. 

Gadamer frågade hur det är möjligt att förstå det främmande och vilka förståelsens villkor är. 

Tolkning och förståelse 

När vi närmar oss en text har vi alltid några förväntningar på den. Gadamer betonade att denna 

förförståelse är en förutsättning för tolkning. Tolkningen fortskrider genom en process som han kallade 

för förståelsens cirkel. Friedrich Schleiermacher (1768–1834) hade redan talat om den hermeneutiska

35 

cirkeln när han försökte beskriva relationen mellan helhet och del men Gadamer använde begreppet på ett 

litet annat sätt. Att läsa är att testa sin förförståelse. Det finns en dialog mellan texten och läsaren och 

dialogen kan få läsaren revidera sin uppfattning av texten. Den reviderade uppfattningen blir en ny 

förförståelse som ska bli testad. 

Både texten och tolkaren har sina egna meningshorisonter. Meningshorisonten innehåller allt som man ser 

och förstår. Målet för en lyckad tolkningsprocess är en sammansmältning av meningshorisonter. Dock 

framhöll Gadamer att en sådan fullständig sammansmältning aldrig är möjligt i verkligheten. Processen är 

alltid partiell och ingen tolkning är definitiv. Därför kan ingen tolkning kallas den rätta.

Psykologi & filosofi

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?