GEOTEKNISKA MEDDELANDEN - Arkisto.gsf.fi

GEOLOGISKA KOMISSIONEN
1
FINLAND
GEOTEKNISKA MEDDELANDEN
OTTO TR~~STEDT
HELSINGFORS
1909

0 RIJARVI
MALMFALT
OTTO TRUSTEDT
HELSINGFORS
TIDNINGS- & TRYCKERI-AKTIEBOLAGETS TRYCKERI
1909

ijarvi kopparfyndighet upptacktes redan i midten av 18:de
0 Arhundradet och har sedan dess varit föremål för en niistan
oavbruten gruvdrift under narmare 130 Ar. Litteraturen om detta
sAval i mineralogiskt som i gruvgeologiskt hanseende synnerligen
intressanta gruvfält ar emellertid ganska knapphandig. Detta beror
möjligen darpå, att malmfaltet är relativt svårtillgangligt, varför
det jamförelsevis sällan besökts av de mineraloger och geologer,
vilka undersökt och beskrivit så rnanga andra av landets lattare tillgangliga,
men betydligt mindre viktiga mineral- och malmfyndigheter.
NAgon sammanfattande historik ö~er Orijarvi malmfalt och
dess gruvor finnes darför icke, en brist som redan många gAnger givit
sig tillkanna, d% det för iitlandska forskare på gruvgeologins område
gallt att beskriva det till namnet vtilkanda aobekanta~ gruvfaltet
i facklitteraturen. Aven uti de allra nyaste laroböckerna finnes
shlunda om Orijärvi knappast mera an namnet angivet. För den
som närmare intresserar sig för Orijarvi anföras här nedan nhgra
litteraturuppgifter ').
S%som namnts leder gruvdriften vid Orijarvi aina anor till
mitten av 18:de seklet. Kopparmalmen har upptäcktes namligen
%r 1767 - som vanligt av en tillfiillighet. De första skarpningsarbetena
utfördes av bergsfogden Liljeqvist ; till denne slöto
') C. 0. Bremer. Anvisning p& malm och bergarter uti storfurstendömet
Finland. 1824. - Gornij journal. 1839. IV. - J. Durocher. Amales des
mines. 1866. XV. s6r. 4. - H. J. Holmberg. Materialier t. Rnlands geo-
gnosi. 1868. - A. F. Tigerstedt. Om Finland8 malmftirekometer. 1893.
Vetensk. meddel. av geogr. fören. i Finland. - Paul Fager. Minnesblad
ur Fiskars Bruks historia. 1899. - K. Ad. Moberg. Industrie m6tallurgique
et carrihres. 1899. aFennias 17. N:o 23. - T. Hultin. Historiska upplyeningar
om bergshandteringen i Finland under svenska tiden. Meddel. fr. Indu-
stristyrelsen. 1897. N:o 26. - J. J. Sederholm. Suomen malmit ja hytidylliaet
kivilajit. Oma maa. II.

sig senare bergsrhdet Kijk, kommersrhdet Forsell och assessor
Hising m. fl. Ar 1764 ägdes gruvan av Kijk, Forsell samt
brukspatron E'inlay, vilken sistnamnde omkring 1770 torde haft
största andelen i företaget. «Med Asamkad skuld, varuti den
tiden de fleste Bruk voro besviiraden övertog firman Hasselgren i
Amsterdam sedermera hans samtliga bruk och gruvor och &lde
dem %r 1783 till grosshandlaren, den sedermera s% kande bruks-
patronen B. M. Björkman, fr%n vilken egendomar och gruvor %r
1815 övergingo till L. Björkman. & 1822 blev assessor J. Julin
fr&n Abo geuom köp agare av den senares verk och gruvor och
efter hans död %r 1853 övertogs deras skötael av en förmyndar-
styrelse för hans minderåriga barn. Efter verkstallt arvskifte kom
verkets ledning i E. L. v. Julins hander, varefter %r 1884

Tabell över mängden nedsmäit hyttmalm (A: 1 mm = 100 t), producerad rakoppar (B: 1 mm = 1 t) samt netto utbragt koppar (C: 10 mm= 1 Olo)
frin Orijarvi malmfält.
. ,

erhöllos (enligt Thorelds tabell av år 1852) från %r 1818 tiil 1852
ur 367 806 t kopparhaltigt berg 113 299 t anvandbar malm mestaende
av 43 Olo stuff-, 47 O/, vask- och 10 O/, plockmalm), saiedes
31 O/,. Resten eller 69 Olo skulle d% utgöras av zinkblende, blyglans,
svavelkis och ofyndig bergart. Dessa siffror tillhta oss beräkna
hela den ur gruvan uppbrutna, mer eller mindre kopparhaltiga
bergmassan till 662 654 t, namligen 205 423 t (31 Olo) malm och
457 231 t (69 O/,) grhberg m. rn. Då nii av den vunna kopparhaltiga
malmen i allmanhet framställts 65 Olo smaltmalm (se bergs-
205 423 X 65 -
arkivet), skulle den senares totala kvantitet varit -
100
= 133 525 t, vilket rned 3,i O/, netto kopparhalt gör 4 139 t erhblllen
rnetalliek koppar. Hj. Furuhjelm antager att den vunna
malmen, 205 423 t, innehhllit 2,s Olo koppar och beraknar darav,
att gruvan Iamnat aammanlagt omkring 5 143 t koppar '). A. F.
Tigerstedt. (enligt manuskript i bergsarkivet) uppger daremot kopparavkastningen
från Orijarvi till c. 4 350 t garkoppar (t. e. d. också
rhkoppar) erhållna ur 214 669 t grovskradd malm ('1, stuff-, '1,
vaskmalm) St 2,02 O/, koppar. Vi se således att Tigerstedts och
vara, p% olika satt utförda berakningar i det narmaste överensstiamma,
medan Furuhjelms kopparproceiit för all den vunna
malmen sannolikt ar för högt tagen. Även om man tar hansyn
till att i de gamla urkunderna, i synnerhet fr%n slutet av 18:de
hrhundradet, ej sallan saknas produktionssiffror för vissa Ar, s% att
den totala metallproduktionen mkste antagas hava varit större,
torde dock Orijärvi gruva av allt att döma icke hava avkastat
mera an högst 4 500 t metallisk koppar.
Vi hava ovan beraknat hela den ur gnivan utbrutna bergmasltan
till 662 654 t. I en sammanstallning av år 1879 uppges daremot
776 600 t. Antaga vi att i rnnt ta1 ur 700 000 t berg erhållits
4 500 t koppar, 8% finna vi att ur det uppfordrade berget i medeltal
erhållits 0,sa % koppar. Detta ta1 betecknar ((gruvans netto
kopparhalf». =). Den fakiiska kopparhalten i berget har daremot
naturligtvis varit något högre. För jamförelsens skull anföras har
kopparhalterna i n%gra andra fyndigheter och mera allmant kanda
gnivdistrikt.
') A-r 1880 uppger Furuhjelm dgremot hela kopparproduktionen vid
Urkela, Koskis och Fiskars under perioden 1766-1880 till24 120 skeppund,
s&ledes 4 100 t.
') J. H. L. Vogt. Kobbereta historie.

Grnvans netto
kopparhalt:
Olo
U. S. A. Lake Superior Quincy . . 2,5
w Y, w Calumet . 3,0
Y, w » Atlantic . . 0,7
s w s Franklin . 1,s
w Montana ........... 3,5
Sverige, Falun ............ l,z
Norge, Sulitelma ........... 2,2
Finland, Pitkäranta ......... 0,1
Y, Orijärvi . .......... 0,6
w Kontiolahti ......... 0,5
w Paanajarvi ......... 0,7
Tyskland, Mansfeld ......... O,6
Hyttmalmens
kopparhalt:
Ola
90
90
90
90
9,5
3,4
7,o
2,7
3,i
5,s
13,o
3,o
Sammanstallningen visar, att alla vara finska kopparmalms-
fyndigheter höra till de mera fattiga; men ph samma g%ng fram-
går av densamma, att kopparmineralet i allmänhet upptrader i sA
paas gynnsam fördelning inom den malmförande bergarten, att
smaltmalmens kopparhalt t. o. m. med forna tiders enkla anrik-
ningsmetoder kunnat höjas till det 4 A 5 dubbla belopyet mot
vad den ur gruvorna uppfordrade bergtnassan hållit.
Värdet av den ur Orijärvi gruva erhåilna metalliska kopparn
kan anses varit 8 A 10 millioner mark, beroende på det medelpris,
fr&n vilket man vid beräkningen utgår. Mellan Ar 1780 och 1882 har
nämligen kopparpriset vaxlat mellan 1 600 och 3 000 mk per ton.
Vi skola nu se efter i vilken form metallen upptrader i Orijigrvi
pva. Kopparmineralet i Orijarvi ar uteslutande kopparkis, som i
kemiskt rent tillstånd innehhller 34,a O/, koppar. För att erhAlla
4 500 t koppar iuåste shledes 500 '?= 13 100 t ren koppar-
34,a
kis ha innehhllits uti de utbrutna 700 000 t berg, vilket utgör
något mindre än 2 Olo av det senare. Skulle ovannamnda kopparkiskvantitet
bildat en sammanhangande, kompakt ghng eller hder
av ren kopparkis uti den i medeltal 170 m lhnga och 80 m djupa
gnivan, hade den, emedan 13 100 t ren kopparkis (sp. v. 4,2)
l3 loo 3 119
motsvara -- 3 119 mq, ej kunnat vara bredaie än
42
170 X 80
= c. 0,s mm. 1 sjiilva verket är dock kopparmineralet varken
jämnt fördelat eller bildar det sammanhängande hdror uti den malm-

förande bergarten, utan det uppträder uti mer eller mindre stora
anhopningar, s. k. körtlar, linser eller stockar, uti den förra, vilka
tillsammans uppbygga malmkropparna, d. v. s. de partier uti en
gruva, vilka till form och dimensioner representeras av de utbrutna
gruvnimmen. Vi skola i det, följande med ledning av gruvkartorna
över Orijarvi malmfalt studera dessa kroppars lage och fördelning
inom de malmförande bergartsformationerna.
Till en ordnad gruvdrift hör, att gruvorna tid efter annan
uppmatas, så att en trogen bild av malmfyndigheten finnes kvar,
även ~edan delar av densamma utbrutits. 1 nuvarande gruvstadgar
bestämmes t. o. m. nar kompletteringskartor skola upprattas. Under
aldre tider rådde större frihat i detta avseende och det ar darför
ofta icke Iatt att i detalj rekonstruera en rnalmfyndighets form,
då gruvdriften varat -under en längre tidrymd. Detta galler emellertid
icke om Orijärvi gruvfalt. Over detta finnes namligen en
mangd gruvkartor. Den aldsta ar från %r 1794, en annan upprättades
år 1815, en tredje slutligen tir 1826. Den sistnämnda,
som upprattats av ageschworener~ F. Tengström, utmarker sig genom
sin fullstandighet, i det att avvagningar och takhöjder samt
markpunkter, så val uppe i dagen som nere i gruvan, aro utsatta.
Detta bevisar saledes att Orijarvi gruvfalt skötts med sakkunnighet
redan under tidigare skeden. Hari skiljer det sia från
månget annat gruvområde.
SA t. ex. fanns det för Pitkäranta malmfalt, vilket upptacktes
omkring år 1810, annu sa seilt som ar 1880 ingen enligt gruvtekniska
regler uppgjord karta över dess redan då ratt vidlyftiga
gruvkomplexer:
En gruvkarta bör klart och exakt framstalla icke allenast
arbetsrummens konfiguration och inbördes Iage, utan ock de i
gnivan upptradande malmernas förekorristsätt. Vidare inritas enligt
nutidens fordringar allt, som berör de geologiska förh%llandena i
gruvan, så att en sA fullständig bild som möjligt av malmförekomsten
erhålles. Med tillhjalp av de gamla gruvkartorna över
Orijarvi, vilka under den tid gnivdriften p%gAtt ytterligare kompletterats,
kunna vi göra oss en förestallning om malmkropparnas
storlek på faltet. Denna bild förfullständigas ytterligare genom den
detaljerade grumndersökning, som genom Industristyrelaens försorg
Ar 1890 utfördes av dåvarande bergsingeniören A. F. Tigerstedt.
På basen av det materia1 och de kartor, i vilka denna undersökning
resulterat, grundar sig nedan anförda sammanställning.
På fig. 1 framställes konfigurationen i gruvan i tre horisontal-

snitt a 30, 50 och 80 m djup under dagytan, samtliga orienterade
till konnexionskorset A B-C El vilket bör tankas som tvenne till
varandra vinkelrata vertikalplan tvärs genom gruvan. Starkt ub
dragna aro dagöppningamas konturer (I) samt de vid 30, 60 och
80 m djup avvagda gruvbottnarnas yttre konturer. Enligt dem
kunna vi planimetriskt beräkna ytorna
för 30 meters botten till 6 480 m2
60 m w m 6104 s
% 80 » w 2 160 3
Hela gruvans volym incl. gruvtak, mellanbottnar och ekydds-
pelare, vilka sistnamnda alla tillsammans liksom bilda gruvans
skelett, Rr saledes c. 419 200 m3. Antaga vi de utbrutna malmhaltiga
bergmassomas sp v vara 3, erhålla vi vikten till 1257 600 t,
och avdrttges härifrån de faktiskt uppfordrade massornas vikt,
som, enligt vad vi förut beriiknat, torde uppgått till i runt ta1
700 000 t, så ha vi över 550 000 t berg kvar, vilket då skulle
innehållas i gruvtak, bottnar och pelare. Att dessa sistnamnda
annu innehålla ratt ansenliga malmkvantiteter, i synnerhet på gru-
vans västra sida mellan 60 meters awägningen och dagytan, ar
tamligen sannolikt, ty genom bl. a. Tigerstedt8 utförliga magnetiska
matningar ovanom gruvans tak hava, som synes på fig. 1 1, N.
om uvästra schaktet3 tydliga magnetiska drag kunnat pAvisas, aom
harröra av magnetkishalten i gruvtaket och pelaren ~Elefantenm
Gfr. fig. 1, II). Även pelaren i vinkeln A, Dl C ger sig magnetiskt
tillkinna och i trakten av asmedjeortena och uGamla gruvan*
hava mer eller mindre starka ukompasspahallm obsemerats. Det
magnetiska draget SO. om Lustigkulla harrör daremot enl. Tiger-
stedt av magnetisk jarnmalm, som faktiskt ocksh blivit pavisad i
gruvans sydligaate vägg.
Om nu också de partier, som kvarlamnats som atöttor för
gruvan, annu innehalla mycket malm, kan dock bestämt sagas, att
de endast utgöra en ringa del av det ovan antagna för askelettet:,
aterstående kvantum berg (560 000 t), och malmkörtlarna äro, sasom
av figg. 1, 11, II1 och IV aven framgar, i allmanhet genom
så gott som fullstandigt ofyndigt berg akilda fr%n varandra. Det
ar omöjligt att ens narmelsevis bvräkna den kvarstående malmens
mangd. Endast så mycket framgar av uppgifterna från äldre tider,
att gråbergsmassorna tilltaga nedtill mot 80-meters nivan, 8% att
denna med undantag av de Östra partierna (Smedjeorten) praktiskt
taget ar fri från malm. Det ar aven dtrför gruvrummen nedat av-

smalna; så ar t. ex. ytan av gruvbottnen på 80 m djup endast
'/, av de narmast dagytan belagna rummens yta. Sammanstalles
detta rned de resiiltat, till vilka 1-i förut kommit om malmernas
fördelning, framghr, att Orijarvi malmfyndighet består av ett i
medeltal 170 m Iångt och c. 50 m brett system av mer eller
mindre brant stående, i W.-0. utsträckta malmstockar och -körtlar
Gfr. profilerna i fig. 2). Bergarten, uti vilken dessa malmkrop-
par aro fordelads, iir en skiktad kvarts-strålstensfels, strykande i
NW.-80. och således bildande rned malmfyndighetens huvudaxel en
spetsig vinkel. Detsamma gör också den dioritkontakt, som begransar
gruvan i N. Shom av tvarprofilerna framgår, stupar denna gräns
langat i 0. i gruvan (prof. L-M) lika brant som skiktbergarterna
(c. 800 åt N.), medan den mera åt väater får ett flackare lage.
Malmernas bildning står tydligen i ett bestämt förhallande
till dioritgr'ansen. Dar den senare stupar brant, hava ocks% malm-
kropparna en upprest ställning, varemot de antaga ett flackare
lage at N., dar aven dioritgräneen förandrar stallning. Sardeles
tydligt framstår detta för Mellan-gruvans norra vagg (prof. H-1).
Även utan djupare insikter i malmbildningsprocesserna inses latt,
att Orijarvi-malmerna ej kunna vara samtidiga rned skifferberg-
arternis, utan tydligen bildats senare an dioritbergarten, Rom i
smaltflytande form uppträngt från djupet, i allmanhet snett av-
ekarande kvartsfels-skikten.
PA dessa grunder antager också Tigerstedt, aatt malmen har
till stor del måste betraktas såsom p% satt och vis sekundar (d. v. s.
uppkommen senare an omgivande bergarter) och bildad under
anrikande inflytelser, vilka rned skal kunria stallas i ett visst
samband rned den norriit angränsande dioritens utbrott. Malmen
har har påtagligen uppkommit direkt ur djupet, törhanda i gasform,
shom en efterverkan och företradesvis avsatt sig langs rned den
h'i-ngande dioritens undre ytaw .
För den praktiska bergsmannen, huru likgiltig han an må
ställa sig gentemot teoretiska spekulationer, ar ovanstående för-
klaring för malmernas bildning av ej ringa varde, i det den tvingar
honom att inse dioritkontaktens stora betydelse för de fortsatta
malmletningsarbetenas rationella anordnande; kort sagt, under-
sökningarna böra både i horisontal och vertikal riktning huvud-
sakligen försiggå nara dioritgränsen.
inseende detta, har också Tigerstedt Ar 1889 anordnat en
serie diamantborrningar just i narheten av ovannamnda kontakt.
Dessa visa, att i gruvans östligaste delar ratt god koppar- och

ainkmalm frhn Srnedjeortens botten fortsatter anda till 100 m av-
vä.gning och nhgot darutöver (fig. 2, prof. L-M, borrhål n:o 7).
Det är denna Bka kopparkip-zinkblendemalm, som genom de
senaste tidernaa ortdrivningsarbeten vid 80 meters nivån ht öster
blottats undar Smedjeortens gamla pallstross (se linjen N-O.,
antydande nämnda orts ungefärliga strackning ; fig. 1, IV). En
annan ph samma djup i riktning &t NW. frhn Julins schakt under
Emelie-botten framdriven ort (P-R) har, shsom var att vänta, ej
träfEat annat än mycket fattig malm, d. v. s. kvarts-str&lstensfele
med sparsamma kopparkisgnistor har och dar inströdda i berg-
arten. Ofyndig är phtagligen ocksh trakten i norr om Emelie-
botten, ty borrhålen n:is 2 och 3 hava icke patrliffat nhgon malm
(se fig. 2, I och II).
Det är saledes efter allt att döma endtti-t frhn trakten öster
om uppfordringsschaktet, det ovannämnda Julins schakt l), som nh-
gon malmvinst i framtiden ar att emotse. Detta bör dock icke försths
sh, som om sprängningsarbetenas största framgång skulle kunna
väntas ph 80 m nivån, utan undersökningarna visa tydligt, att
malmernas huvudmassa befinner sig flera tiotal meter under namnda
gruvbotten. Borrhålen n:is 4, 5 och 7 bevisa bl. a., att sB är fallet,
och förhhllandet bekraftas yttermera genom resultatet i borrhhlet
n:o 6, som ådagdagger, att i ostligaste delen av gruvan ända till
50 m avstand från dioritgränsen ingen nämnviird mdm förekommer
mellan 60 och 80 m awagningarna. Ph fig. 3, aro alla år 1889
anlaggda diamantborrhål i stor skala framstallda enl. Tigerstedta
ytterst noggranna borrningsprotokoll. Som exempel -pb, vilken
nytta man kan ha av dylika borrningar, anföres har profilen av
det rika borrhhlet n:o 4:
25 tum kvarts.
12 B glimmer-klorit-skiffer med fattig malm.
15 B kvarts.
30 B stralsten med något litet kopparmalm och blyglans.
20 . kvarts med fattig malm.
88 B strhlstenshaltig granulitisk bergart, flacktals litet koppar-
malm.
11 * klorit-strålstens-sköl.
62 B strhlstensblandad kvarts med ett par tunna kloritskölar.
l) Piibörjat &r 1829, hade det &r 1843 uppniitt sitt nuvsrande djup
av c. 90 m under schaktkanten.

Tvarprofiler genom Östra delen af Orijarvi gruva.
Dioritgrans $p
1 "1
'1 II,
Utbrutet malmnim
l 1 Bergarternas stupning
111 II
Borrhål med malm

Profiler af diamantborrhål utförda år 1889 i
Orijarvi gruva.
Fig. 3.
Svart = rik malm.
Prickat = insprängd malm.

49 tum
31 r
13 »
9 s
17 »
reasrs kvtilfa.
str&tensblandad kvart~ med spridda gnistor av Avelkis.
storbladii glimmewköl rned spridds Wtor av evavelkis.
stsLIrt st&Istenahaltig kvsrte.
starbladig glimmersköl med knölar av kvarts och gnistor
aio Bie.
något st&lsten8haltig kvarts, mot slutet gnistor %V k opp
och svaveIkis.
grovbladig klo&-glimmer-sköl tnd Wtor rrv koppar- och
wavelkis.
dekomponerat stdlstenshaltigt @nt berg rned 6" Rkare
kopparmalm.
fattig kopparmalm i stWen.
st&Isten rned £LacW gnistor av kopparkis.
kvartPiblandad strillsten rned natan överallt insprängd
fattig kopparmalm.
stnllstensblandad kvarta rned stark glimmerhalt.
blött berg av glimmer, st&hten m. m. med fl2cktah ie-
~pdingd, deIvis vacker kopparmalm.
bliita skölar av glimmer, talk och klorit rned libt inspr24ngd
malm, samt inlagringar av stralsten, vilka ställvis föra
&tt nätt kopparmalm; det hela blir hkdtue mot slutet,
m en malmen bittre.
blöt sköl som föregående, i början r&tt ngtt k~ppmalm.
strålstenshaltig kvarts rned insprängd, kopparkis.
strålstenshaltig kvarts rned glimmer och insprängd fattig
kopparmslm.
sönderkrossade borrkirnor.
glimmerskifferlik granulit.
glimmerxkifferlik granulit, mot slutet st&lstenshaltig.
glimmerskifferartad, str%lstensblandad grtinulit med kop-
parkis, bildande &v%l stuff- som vaskmah,
strålstenshaltig kvarts rned litet klorit och glimmer samt
riitt nltt kopparmalm.
kvarts, mot slutet s~lEltensblandad rned &t nätt kop
parmalm. ..
sönderkrossade kärnor ; antagligen samma som föregåenda
kvarts rned dlsten och klorit eamt föwnde en pamabel
kopparmalm.
nagot str%lstenshaltig kvarta förande en passabd koppar-
malm .

9 tum strhlsten och klorit rned vacker kopparmalm.
72 blött berg rned glimmer- och talk-skölar och natt kopparmalm,
zinkblende och nhgot blyglans.
72
36
» sköl av talk, klorit.
, kvarts, stralsten och talk.
36 s kvarta i början strhlstenshaltig, sederrnera överghende i
granulit, traktens allmanna bergart.
36 » granulit rned mot slutet allt mera tilltagande halt av
talk, strhlsten m. m.
264 B en egendomlig tät och hhrd grönstensskiffer, liknande den
i aLustigkulla* och ~Hoppets ort~, emellan%t kloritiserad,
stallvis mycket iätt och fint, nastan mikroskopiskt
uppblandad rned kopparkis, stallvifi aven sasom t. ex.
vid 149:de och 157:de foten förande vacker koppar- och
240
zinkmalm samt blyglans.
, strhlstens- och glimmerblandad kvarts, ïörande såväl vasksom
stuffkopparmalm sarnt aven något zinkblende.
24 B hhrt strAlstenshaltigt berg rned magnetki, zinkblende,
blyglans och kopparkis (fattigt).
54 strhlsten, kvarts och faltspat, aven n%got glimmer rned
ratt natt kopparmalm.
18 B strhlsten, kvarts och faltspat, aven något glimmer rned
riitt natt kopparmalm, litet blende, stallvis stuff.
66 2 mer strhlstenshaltigt berg rned vaskzink och aven litet
kopparmalm.
42 » mer strålstenshaltigt berg rned vaskzink och aven stuffzink.
108 2 strhlstenshaltig graniilit rned kopparvaskmalm, stälivis
rätt natt.
48 » strAlstenahaltig granulit.
Summa 207 fot.
Av protokollet frapghr, att hela den malmförande zonen Er
ungefiir 22 m maktig Cjfr. fig. 3, n:o 4) varav c. 12 m ganska
rik, delvis rned zinkblende blandad kopparmalm. Ett generalprov av
de rikaste partierna i borrhålet utgörande c. 20 av malmzonens
hela bredd, befanns enl. Tigerstedt halla 2,9 koppar; harav be-
räknas det malmhaltiga bergets i borrhålet kopparhalt till ($58 Olo,
riom synes i ganska nara överenastämmelse rned den netto koppar-
halt i berget vi förut kommit till, naml. O,6r l).
') Overrnasm~taren E. Hj. Furuhjelm uppger Ar 1876 procenthalten
av koppar i berget cenligt mAngArig erfarenhet~ till 431 "1, (jfr. bergsark.).

~rotokhllet över en borrning inom ett ofyndigt gebit av gru-
van har daremot följande utmende (-0 6):
5 fot strl%lsts?nn, klorit och emer, har och var kvarta med stdl-
sten.
32 2 kvarts med glimmer, mot slatet litet strfdsten med gnistor
av koppirkb.
panulitisk gneis med par smh fläckar av kopparkis.
kvah med strhlsten.
glimmer-glorit-sköl.
kvarts med glimmer, en glimmersköl vid 78:de foten.
ganulitisk gneis.
kvarta med glimmer och litet stralsten.
skol av glimmer, atrAlsten, serpentin och malakolit.
ojämn bergart av kvarts,- fältspat, strhlsten och glimrner.
granulitisk gneis med vit och svae glimmer.
Summa 140 fot. 4
Bwimar man att alle de %r 1889 ittförda undersökningsborrningarna
av sammanlagt c. 300 m langd, vilka framsUas i
fig. 3, utförts ph endast c. 200 arbetsdagar, d inses lztt det företriide
diamantprovborrning äga fiamför de iämföreleevis sakta
fmmskridende schakt- och ortdrivningsarbetena, dfi det gäller att
hastigt f% klarhet över de ph djupet och i faltriktningarna till
buds stående malmförrAden. '
PA gmnd av Tigerstedtrj måhedvetna undersökningar i Orijärvi
gruva kunna vi sillunda nhgarlunda sakert beräkna de rnangder
koppar- och zinkmalm sorn för den närmaste framtiden sta til
metallurgena förfogande uti gruvans ö~tra partier,
Dh det gäller att berakna en fyndighets malmfördd skiijer
maa - enligt internationell överenskomtnelse - mellan wnlPg malm,
sannolikt ,förefinflig malm och möjligm förefintlig malm. Det iir naturligtvis
Iattast att berakna de disponibla malmmassorna, d$ dessa
genom schakt, orter och siinkningar äm blottade p& olika nivåer.
Det hela ghr då ut på en enkel multiplikation av de tre dimensionerna
hos den malmkropp, som genom ovannamnda tillredningsarbeten
blivit qplZ.ig. . Måste man daremot basera berakningen pA
iakttagelserna från nsigra f& provborrhhl, varvid mrtn ofta blir tvmgen
att godtyckligt antaga en fortshttning av malmin At alla hU omknng
det genomborrade paftiet av den malmförande formationen,
kan rnan endaat tala om sannolikt f6reJintlig malrii och kakylen
f%r blott ett sannolikhetsvarde.

Sidana massberakningar slutligen, vilka i brist på tillrednings-
arbeten icke s6da sig på direkta observationer, äro beroende av
expertens subjektiva uppfattning. Dessa, vid vilka höga ta1 vanligen
anvandas, kunna endast giva osannolika varden. Nar kan pi sin
höjd sägas, att malm till den uppgivna mängden möjligen &r för-
hmden.
Man frigar då, vilket av ovannämnda berakningssatt kan
användm för rnalmerna i Orijarvi gruvaa Östra partier? Såaom
framhaliitéi har den faltort, som under senaste tid indrivits nagra
meter under Smedjeortens pall, (jfr. N-0. fig. 1, IV), övertvarat
en ganska bred och rik kopparzinkmalm. Denna ar tydligen en
fortsättning av malmen i Smedjeortens

malmen hiir Mr vara r&tt aosenlig. 1 dlmänhet herva ngmiigen
malmkroppama, ~Bsom redan Tigerstedt i sin berattelse tydligt pBpelrst,
ett utpriiglat a. k. fallrtnde i fält, d. v. e. mdmkBrtlama
pA de olh nivaerna, iigga icke evrrdsr, utan mer eUer mmdre på
d a om ~ var-rrndra. EWunda sträckte sig de rikaste malmklumparna
pii fyndighetens W.-sida S n clagytan tili endaat ungefär 40 mebm
djup, tili följd varav malmerna pSI 50 meters u~ulau~ (Biekops-,
Norra- och Forseiles- m. m. malmema) togo fullstandii slut. Till
80 meters nidn fortsatte aedan endast, Emeli~ och Nya Ludvigs-
malmerna, vilka, shom av kartan synee, intaga fyndighetens mel-
lersia partier; till ännii större djup, närnligen dnst 120 n~ uiider
dagen, sacka sig endaat oakidsrna malmkroppar. Det är darför
ocW alh icke utedutet, att p& grund av .malmeas ufdlande i
filt* t. ex. borrhhlets n:o 4- malmer fortsitta inunder det Ml-
komligt ofyndiga borrulet n:o 6.
Utgiiende friin denna uppfattning, kunna vi utaa fara för
större fel antaga, att Nya- och Nya Ludvigs-malmens foPtsattning
pii djupet ager i horisontal utsträckning en Iangd av minst 80 m,
rnotsvarande det ungefarliga avatandet mellan borrhal n:o 6 och
Julins schakt, pA mrs botten under senaste tiden vid c. 100 metere
djup, enligt uppgift, phträffats ganska goda malmpartier. Dessa
äro antagligen redan delar av de med borrhgl n:o 4 övertviirade
malmkörtlarna (jfr. fig. 2, 111). Dessa senares volyrn är d&
60 X 22 >( 80 = 105 600 m3, motsvarande 316 800 t malmhal-
tigt berg. Tillsammans med Smedjeortsrnalmen (86 400 t) utgör
shledes hela det kvantum malmhaltigt berg, som mnnolikt före-
kommer under Smedjeortens niv& Bnda till 120 B 130 rnetem av-
vägning, minst 400 000 t. Om vi nu antaga, att det med nutidena
förbättrade malmaflrikningsmetoder skall bliva möjli@ att tillgodo-
göra 30°/, av denna bergmassa mm hyttmalm med i meddtai
4 '/, metall (jfr. kurvan C för Bren 1782-1797 p.& grafiskat ta-
bellen), sa erhalla vi i mnt ta1 4 000 t metdiak koppar. Netto
kopparhalten blir cl& 1 O/* SmiSltf'arlusternrm äro härdd berak-
nade tiil endast 15 Olo.
Likaaom kopparkismalmer i allmgnhet, hAlier även Orijärvi-
malmen litet silver. Den höpta siiverhalten i garkopparn (II. k.
garknngen) angive~ utill 0,2a *Jo, men vaniigen torde den icke över-
stiga 0,17 O/,s. Hiirav beräknas silvermängden i ovanantagna koppar-
kvaiitum till minst 6 800 kg.
Vi hava hittills uteslutande talat om Bopparmalmen i Ori-
jami gruva. Tlllsrammana med kopparkia förekomrna emoliertjd i

denna fyndighet nästan överallt i arbetsrurnmen aven zinkblende
och blyglans, aands till olagenhet~, såsom det heter i gamla redo-
görelser. Såsom t. ex. av det anförda borrprotokollet synep, fattas
zink- och blyrnalm icke heller på djupet i de Östra partierna av
fyndigheten. Ända till början av 1870-talet agnrtdes dock dessa,
vanligen aven något silverförhnde, malmniineral föga uppmarksam-
het, emedan det ej lyckats att ur dem på ekonomiskt satt extrahera
silver-, bly- och zinkhalten. Sålunda omnamnes i bergmastare-
berattelberna år 1870-72, att försök att uttaga silverhalten i zink-
blendet icke utfallit gynnsamt samt att tillverkningen av silver
ur 8 t blyglans från varphögarna, som år 1870 försöksvis bedrivits
vid Karkeia kopparhytta, ej iamnat Inera an 7 kg silver.
De rikare zinkmalmerna rned en medelhalt av 35 */, zink,
10 "1, blp och 0,oz silver, samt blyglann-stufftnalm rned c. 40
bly och 0,i O/,, silver, vilka erhöllos som biprodukt vid koppar-
malniskradningen, hava allt sedan år 1869 exporterats till utlandska
smalthyttor, sfi att intill år 1875 inalles 765 t dylika malmer till
ett varde av 40 543 mk, d. v. s. 53 mk p. t, blivit avyttrade. Även
senare (anda till %r 1881) uppgivas både stuff- och vaskblende tid
efter annan hava utskeppats till utlandet.
Den å varphögarna kvarliggande zinkmalrnen uppskattades br
1879 enligt bergmastarens vardering till 235 000 mk. Utgå vi från
denna varderingusumma, sorn sannolikt beraknats under förutsatt-
ning att ur varpen ytterligare kunnat erhållas c. 4 500 t exportinalm
för ett pris av 52-53 mk p. t och rned en medelhalt av 35
zink (samt bly och silver, 8. o.), finna vi, att den totala metall-
halten i varphögarna &r 1879 taxerats till minst 1 575 t zink,
450 t bly och 900 kg silver ').
l) ar 1906 företog den amerikanska bergaingeniören J. Daniel1 en
skrildning och uppskattning av Orijarvi zinkblendeförande varp och erhöll
dilrvid följande, rned 1879 %rs värdering ganska väl överensstammande
resultat :
1Iela kvantiteten c. 140 000 t (Short ton b, 907,~ kg).
Hilrav anvllndbart materia1 :
760 t rned 8.3,~~ O;, zink, 6,os Olo bly, 0,3i Olo koppar och 0,oa v0 silver
samt litet guld,
6 700 t rned 21,~ "1, zink, 6,o6 Ola bly, O,az '1, koppar och 0,007 silver
sanit litet guld,
oanvilndbart 1000 t rned 8,89 Olo zink, 4 4a "1, bly och O,66 % koppar,
resten eller 181 660 t llr grhberg. Hilrav kunna vi berilkna den totala metall-
halten i zinkvarpen i metriska ton till:

Föwök att extrahera zink och bly ur de vid kopparnialmskriidningen
avsöndrade bergmassorna företogas under åren 1870
till 1880 upp~epade @nger. S%lunda firvaskades under tiden
1870-1878 riitt ansenliga miingder fattigare, blyhaltig blendemalm
vid Antskogs gamla koppannalmsanrikningsverk. P% botten av
Wnsjon, vid vilken Antskog ligger, torde f. ö. under de 172 &r
vaskverket varit i giiag ett ansenligt ltyer av fin avfallsslig, rik
på zink och shorn uppgives me8 i medeltal 0,4 koppar hava
avlagrats.
kr ,1878 byggdes vid Aminne i Pojo socken ett zinkverk bestaende
av ett vaskverk, rostugnar, en belgisk zinkugn och en blysmältningsugn.
Verket var berahat för en årlig produktion av
ungefar 400 t råzink, och enligt anställda genemlprov skulle medelhalterna
i de £örarbeta.de malmerna kunna antagm till 35 zink,
10 O/, bly och 0,oa silver i zinkstufEmalmen, samt 36 O/, zink,
4 U/o bly och O,OI O], silver i zinkmalmsligen. Endaiit c. 6 t zink
i tackor tillverkadee år 1879, varefter driften vid srualtverket 1880
installdes. Aret darp% försökte annu ett i Abo bildat bolag, som
var delagare uti den p% zinkblende sardeles rika Skansgruvan vid
Orijärvi, att i hinne förvaska dylik malm, men på grund ar
tekniska skal misslyckades aven detta företag fullstandigt.
Sedan vi nu tagit reda p% de kopparmalmerna åtföljande bimalmernas
rnetallhalter, sådana de framgh p& grund av generalprov,
tagna fr&n varpen, uppställes frågan: i vilket förhallande st%
zinkblymalmerna ivtow~ fpdigheten till kopparmalmerna, och huru
skaii den metallmangd, som Bnnes i de förra, beraknaa? Emedan
från gamla tider inga sakra uppgifter harom st% tiii buds, borde
frågan egentligen lamnm obesvarad. Vi kunna dock, för att fh
helst någon föresta1Ining orn malmprocenterna, utgå Mn de resultat,
som i början av 1880talet erhållits vid skriidtling av c. 1050 t
zinkhaltigt berg, brutna namnda år ur Lind~ay- och Qamla-gruvorna.
Har avsöndrades sammanlagt 164 t till zinkmalmsanrikning dugligt
materia1 (16 O/,). Denna sifha betecknar dock ett maximum,
1610 t zink (1,a %)
443 t bly (O,sr Ole)
689 kg silver (samt litet guld m. m.)
34 t koppar (0,026 "1,).
Den sista dffran Iamnrtr i förbi&ende sagt ett gott beviei fur, huru
fullstzindigt kopparhaltan under de gamla brytningsperioderna blivit till*
godogjord. Allt ta1 om Stora kvarlamnade kopparm%ngder & varpen tlr sb
ledes fullstandigt omotiverat.

då den anförda provbrytningen just avsåg en undersökning av
zinkblymalmerna och således företagita på de gå sadaua malmer
rikaste ställena i gruvan.
Vi hava förut beriiknat hela den ur gruvan ;ppbrutna berg-
massan till c. 700 000 t, varav 69 Olo gråberg med en del zink-
blende, blyglam, svavelkis m. rn. och 31 O/, användbart materia1
(205 423 t), i vilket senare ingiir dels s. k. stuff-, dels vask- och
plockmalm, som naturligtvis inneh8lla de relativt atörsta mängderna
av zink och bly '). Den ur dessa erhållna smaltmalmen upp-
skattades vidare till 133 525 t. Resten, 205 423-133 525 = 71 898 t
(antagligen det mest zinkhaltiga), stannade på varpen och harifrhn
utskraddes på 1870-talet export-zinkmalm. Det ar den resterande
delen av dessa varp bergmastaren år 1879 varderat till 235 000 mk.
Då etiligt tidigare antagande zinkmangden i varpen beraknats till
1675 t, och då vidare tagee i betraktande, att mellan Ar 1869 och
1879 bortförts från varpen högst 2 000 t exportmalm, skulle så-
ledes varpen hava innehlillit -E = c. 2,a Olo zink ') (samt
70 000
deesutom något bly, silver m. m.). Härav beraknas zinkhalten i
allt det uppfordrade berget till O,2 It 0,3 0/0 och vi finna således,
att zinkhalten i gruvan ar 3 B 4 gånger mindre än kopparhalten.
Detta ar ocks% latt förklarligt, då enligt Tigerstedt. zinkblymalmerna
huvudsakligen åtfölja nblöttnalmerna~, vilka merendels hålla sig
till dioritkontakten, då daremot nhårdmalmerna~~, (d. v. s. kvartsstrålstensbergarten
med fint insprangd kopparkis) vilka utgjort
huvudmassan av det uppfordrade, vanligen innehålla betydligt
mindre zinkblende och blyglans.
Huru osakra an alla de sifEror aro, som i det föregående
lagts till gmnd för berakningarna, ar det dock tamligen sakert, att
kopparmangden skall bliva minst 3 ganger större an producerad
zink. Med andra ord: ifall det under Smedjeortens niv% anda till
120-130 m avvagning uppbrutna malmhaltiga berget lamnar
4 000 t metallisk koppar, kan zinkhalten i detsamma ansl%s till
iingefar 1 300 t. Blyhalten har, såsom analyserna utviaa, i medeltal
') Det är jnst dessa metallers rikliga namero i hyttmalmen, som
stadse vallat stora olagenheter vid smaltprocessen genorn avsattning p&
ugnsvaggarna av s. k. agalmeja~.
') Dh vi enligt J. Daniells rnalyser (se noten sid. 21) kunnat bedkna
endaat 1,a Olo ~ink m. m. uti varpberget, beror detta tydligen darpa, att varp-
mmgden av honom uppsksttats betydligt Liögre (c. 140 000 Short ton
A 907,2 kg) an vi har gjort.

vafit l/, av zinkhdten, s& att pa den kalkylede zinkproduktionm
300-850 t metaiiiskt bly Etan berilknaa, smt darjämte c. 1 000 kg
silver och litet guld. P& grund av analyser, som ntfiirts p& dver-
haltig zinkblpalm, kan niimligen silverhalten i iedeltal sfittas
ta1 C. O,3 O/o.
Slutre8dtat6n av v&ra kalkyler bliva saledes ungefir följande :
1) lhlIsEndi$t Akra tai över disponibla rnalmm8ngder hnna
f8r nihwanae icb ar&ras, emedan de hittills utfurda tillrednings-
arbetena varit f6ga amfattairde och mängden av wlig mdm (uvisible
ore» eiler uore in dghts) sQedes är j&mförelsevis liten.
2) Den sm91ol&tfsre$ntliga (uprobable ores) kvantiteten brytvärt
malmhaltigt berg kan uppskattas till c. 400 000 t, ur vilka, ifall
de mest förfullkomnade utvinningemetclder fömtsät%as, torde kunna
erhUaa: o. 4 000 t metailisk koppar
c. 1 3U0 t metailisk zink
c. 350 t metalliakt bly
c. 8 t metalliskt silver
(samt litet guld) ined ett sammanlagt bnittovrirde av 8,~ B 9 rniMoner
mark.
3) En 8iEerkalkyl över den neöjligen före$ntliga malmens
(upossible ores) mängd har hir ej utförts, emedan den måste basera
sig på fnlldändigt godtyckliga antaganden.
4) Vad slutligen zinkvarpenas tofala metal1Mt beträffar, &
stiger densamma visserligm, sasom vi sett enligt J. Daniells kalkyler,
ganska högt (1 610 t zink, 443 t bly, 34 t koppar, 689 kg
silver samt litet guld), men då i betrahnde tages, att metaUprocentema
i varpberget, som beräknats pa grund av nämnda
experta analyser, endast bliva 1,z O/, zink, 0,36 bly, 0,026 O/, koppar
samt sp8r av silver och guld, sii torde med skd kunna
ifnlgmattab;, huruvida det n%gonein skall Iöna sig att pulveriaera
och anrika s% fattiga bergmmsor. En enkel utsk&dning av de
malmrikaste styckena kan dkremot tänka ekonomiskt lönande. l)
5) Det sammanlagda bruttovärdet för de metaller, aom under
de närmaste &en skuile ur Orijärvi griiva och varp kunna
utvinnas, kan således silttaa till i mnt ta1 10 rniliioner mark.
För uppfardringen av de ntbrutna bergmassorna ur djupet
tili dagytrtn 8th tillsvidare &t enda med enkel hiss försect schakt
l) 1 sitt f6rdag till arbetsplan för 0rijan-i gruvss exploahrhg w er
tydligen ocksb J. Daniell, att ur 140000 t varpbrg kunde genom s W -
ning utvinnas c. 16 000 t (10 Oi0) amaltmalm till ett v&de av nngefflr
600 000 mk.

till förfogande, och den %rligen npphamtade kvantitetei~ malmhaltigt
berg torde dlrför knappast kunna bli högre an 55 000 t, eller i medel-
ta1 180 t per arbetsdygn. Ett modernt ekonomiskt anrikningsverk
förarbetar emellertid 600 9, 1000 t råmalm per dygn och det ar
shledes tydligt, att vidlyftiga tillredningsarbeten i sjalva gruvan
annu maste utföras, innan plats eller arbetsyta erbjudes åt den
betydande arbetsdyrka, som erfordras, för att insmot 60 m3 fast
berg ph 24 timmar skall kunna uttagas och en produktion i stort
kan begynna. Vid en årlig brytning av 55 000 t kunna de av
oss beraknade malmförrhden i gruvan icke racka langre än c. 7 år
framåt, men . det ar vä1 att antaga, att deii synliga och sannolikt
JWejntliga malmens niangd redan i den niirmaste framtiden ge-
nom systematiska undersökningar, borrningar och tillredningsarbe-
ten skall bliva sti fullstandigt utredd, att de under tiden inrättade
anriknings- och smaltverken aro sakerstallda för många tiotal år
framåt.
Det finnes sålunda utan trivel stora utvecklingsinöjligheter
för gruvhandteringen i Orijarvi-trakten. Ville man efter malm-
tillghngarna har bedöma frarntidsutsikterna för gruvhandteringen i
landet i sin helhet, skulle denna sannolikt te sig ratt lovande.
Att generalisera ar emellertid en allman svaghet. Så aven
inom gru~industrin också hos oss. Ar 1824 skriver C. 0. Bremer l).
c8t.t uti Finland finnas m%nga nyttiga metaller och andra mineralier
ar mycket sakert, ehuru få hartills aro upptackte; också har man
hitintills icke sardeles ben~ödat sig om att eftersöka, mindre till-
rackeligen undersöka de anledningar hvilka aro kinden.
Det förefaller nastan som om den förebraelse, som ligger i dessa
ord, skulle hava haft åsyftad verkan och uppmuntrat till intensivare
malmletnings- och sprangningsarbeten i v%ra berg. Efter denna tid
hava namligen såval av finska staten som av enskilda personer och
bolag på talrika stallen i landet letningar och undersökningar utförts,
vilka viea att intresset för gruvhandteringen icke dött ut.
Erfarenheter från nastan ett ~ekel finnas sålunda samlade.
Uppgifter om, var dessa letningar utförts och vilka resultat de
givit, finnas samlade i manuskriptform i bergsstyrelsens arkiv hos
Industristyrelsen, samt i tryck publicerade 2).
l) Rr litteraturfarteckningen i noten pii sid. 3.
*) Bergsintendentens underdan. beratt. om bergshandteringen i Fin.
land 1872-1883.
Industrisbtistik (bergshandtering och maskinindustri) 1884-1906.
Meddelanden fr. Industristyrelsen N:o 4, 8, 10, 14, 17, 26, 26, 32, 33,
43 och 46.

Taga vi emellertid reda på, vad alla dessa talrika malmfynd,
gruvföretag och sbarpningar inbringat landet i forrn av metalliska
varden, blir svaret nedsl%ende. Endast ungefar Ii/, million ton
tillsammans av jam-, koppar-, zink- och tennmalmer hava hittills
blivit sprangda och uppfordrade ur den finska berggninden.
1 hög grad Iarorikt vore det att harvid aven veta, vilka
penningesummor, som endast sedan år 1858 till år 1906 blivit
nedlaggda uti de talrika inmutade koppar-, bly-, Silver-, zink- och
jarnmalmsanledningar, aom finnas upprakncde uti Industristyrelsens
mutsedelsdiarium för ovannamnda 48 års period. Enligt denna
förteckning hava namligen 496 st. mutsedlar å s. k. bergmalmer
av ovan uppraknade metaller blivit utgivna. Malm- resp. metallproducenter
hava emellertid varit endast Eyra : Orijarvi, Pitkaranta,
Valimaki och Kiilonsuomaki.
Om från de under årena1858-1906 för bergmalmer beviljade
496 mutsedlarna avdragas för Pitkaranta och Valimaki utgivna
(33 resp. 25) 58 st. mutsedlar, så återstå i alla fall mera an 400.
inmutade områden a 3,16 hektar varje, vilka på 48 år ej givit någon
namnvard malm- eller metallproduktion. Ingen torde darför viija
pasta, att dessa föga uppmuntrande resultat berott på brist av
företagsamhet. Allt detta bevisar, att malmtillgångama hos osa
aro kvantitativt av anspråkslöst slag. Granskas åter de gruvföretag,
som uppkommit p% en del av fyndigheterna, finner man, att arbetet
i guvorna efter Iangre eller kortare tid upphört; och det
visar sig då, att detta i regeln skett, emedan malmbrytningen
givit ett oekonomiskt resultat, att således en brytning i stö~e skala
icke kunnat ske. Dessa lardomar hava vi silledes fr%n samlade
erfarenheter.
Det invandes ofta vid ta1 om malmtillg%ngama i v%rt land,
att aven om malmernas kvalitet ar låg, bevisar detta icke, att
en gruvhandtering vore omöjlig på en del fyndigheter. Förut
anvanda malmletnings- och gruvbrytningsmetoder aro ju numera föråldrade
och de metallurgiska föradlingsmetoderna hava s& omgestaltats,
att malmfalt, aom förr icke kunnat komma i fråga, nu
kunna hava en alldeles annan betydelee. Som sats framhaves
stiindom: blott mangden av till buds stående malm ar tillracklig,
spelar kvaliteten ej någon vidare roll.
Till en del hava sådana phtåenden sitt berattigande, men
då man, såsom i vissa fall skett, åberopar vårt lands rikedom på
óerg sorn bevis för att det aven mtste vara rikt på malmer och
menar, att blott vi aga lust och rnod att med vara arbeten gå

mot djupet, så skola de metailiska skatterna träda fram, då skrider
man från de exakta kalkylernas gebit, diir man söker faststalla
kvantiteterna av avisible ore, probable ore~, in på fantasins vida
prospekteringsfalt, dar främst ar fråga om oandliga kvantiteter
av upossible ore*.
En dylik syn pB bergshandteringen borde icke mera tillhöra
vår tid. Såval entusiaster som intressenter i gruvföretag böra
skaffa sig insikt om, var gränserna för det som kallas malm och
gråberg ligga. 1 annat fall komma vi åter till förhållandena
för 40 A 50 år tillbaka, då gruvor ratt ofta anlades har och var apå
Guds försyn~. Nöjes man harmed, kunde den expertis en cornwallisk
gruvkapten en gång gav, då han tilifrågades on1 tillgångarna
i en tenngruva, betraktas som tillfredsställande.
UtlBtandet lydde: aIf ye sink deep enue and dreef far eniiff,
if ite there e'll find it, if not ye wont~. ')
Detta originella utlåtande kontrasterar skarpt mot det satt,
pA vilket vara dagara gruvingeniörer mhte gå t,illväga, för att
komma till en de faktiska förhållandena möjligast motsvarande
geologisk och kommersiell uppfattniag af en malmfyndighet.
Tack vare en mängd epecialforskares mödosamma och detaljerade
undersökningar vid otaliga gruvfalt inom de mest skilda delar på
jordklotet, har natureii blivit avtvingad hemligheter, som förut
varit dolda. Även gruvingeniören utför aina kalkyler på vetenskaplig
grund. Bland de faktorer, han tager i betraktande vid
bedömandet av en fyndighet, spelar bl. a. bergarternas olikartade
genesis eh viktig roll. Kanner han några af de betingelser, som
sannolikt rått vid en malmfyndighets bildning, kan han nämligen
i många fall göra slutsatser, som leda till en riktig uppskattning
av malmtillgångarna.
För Orijarvi malmfalt, som vi har närmare behandlat, gäller
detta aven, ty just ph grund a.v de detaljerade underaökningar, som
tidigare utförts, kunna vi nu draga slutsatser om malmtillgångarna,
anghende vilka vi i motsatt fall endsst kunde hava fantastiska
föreställningar.
Dessa objektiva undersökningar hava iiven visat, att Orijarvi
malmfalt måste räknas till de få i vårt land, som kunna sägas
innehålla betydande mangder malm, på vilka en ekonomisk kalkyl
kan baseras, ifall en rationell gruvdrift dar utvecklas.
l) aOm ni sänker tillräckligt djupt och driver tillräckligt IAugt och
om dar är malm f&r ni tag i den, om inte RB finner ni den icken.

Dagblad (1) över Orijarvi gruvfalt samt horisontalsnitt Igenorn
-
gruvan (II, II1 och IV) på resp. 30,50 och 80 meters djup.
Fig. 1,
Dioritgrans
Schakt resp. siinkning
Magnetiska kurvor
Skyddspelare
Provborrhhl
Bergarternas strykning
Malm

GEOLOGISKA KOMMISSIONEN i FINLAND
GEOTEKNISKA MEDDELANDEN
N:o 1. Bidrag tili kännedomen om vara lerors tckniska egenekaper. Av
Benj. Frosterus. Pris: Mk. 0.50.
N:o 2. Bidrag tili Pitkäranta malmfälta historik. Av Otto Triistedt. Pris:
Mk. 0.50.
N:o 3. Sydvastra Finland8 kalkstenar och kalkindustri. Av Benj. Frosterus.
Pris: Mk. 0.50.
N:o 4.- Om grundvattnet i Finland, dess förekomst, mängd och rörelser.
Av J. J. Sederholm. Pris: Mk. 0.50.
N:o 5. Orijarvi malmfält. Av Otto Triistedt. Pris: Mk. 0.50.