Radiomagasinet nr 2, 2011 (pdf) - Sveriges Radio

42
2011
sverigesradio.se
VI SKA HITTA DE
BÄSTA HISTORIERNA
FRÅN ALLA SORTERS
MÄNNISKOR
Text Cecilia Djurberg Foto Mattias Ahlm
1 MAJ TILLTRÄDDE STINA OSCARSON SOM
KONSTNÄRLIG LEDARE FÖR RADIOTEATERN. MED
SIN BAKGRUND HOS DEN FRIA TEATERGRUPPEN
ORIONTEATERN OCH SOM PROFILERAT AKTIV I
DEN KULTURPOLITISKA DEBATTEN, BLAND ANNAT
SOM INITIATIVTAGARE TILL DEN ALTERNATIVA
KULTURUTREDNINGEN SKUGGUTREDNINGEN,
KOMMER HON NU MED STARKA VISIONER I
BAGAGET TILL RADIOTEATERN.
– Visionen handlar om att skapa ett innehåll
som känns relevant och om att berätta att
Radioteatern över huvud taget finns, säger
Stina Oscarson. Det är i princip det jag
arbetar med.
Utmaningen för Stina Oscarson består
i att bryta gamla mönster utan att för
den skull slänga bort värdefull kunskap.
Radioteaterns uppdrag har i stort handlat
om att spela klassiker och om att skildra
samtiden.
– Jag har upplevt att samtid har kommit
att handla väldigt mycket om Sverige,
väldigt mycket om Stockholm, väldigt
mycket om relationer och väldigt mycket
om medelklassen.
– Man hamnar lätt i det när man
ska skildra samtiden, det blir hög
igenkänningsfaktor i triviala saker, om man
ska uttrycka det krasst.
När den stora tragedin i Norge
inträffade 22 juli befann sig Stina
Oscarson på Vildrosfestivalen i Dalarna
för att föreläsa. Med anledning av kriget
i Libyen och dödandet av bin Ladin ville
hon tala om ickevåld och om konsten som
motståndskraft under rubriken: ”Skapa
innebär att göra motstånd!” När hon klev
av scenen nåddes hon av nyheterna om
vad som hänt i Norge.
– Under ett par dagar förlorade jag
verkligen hoppet. Det är ett fåtal tillfällen i
livet jag verkligen har tvivlat på vad jag gör
och varför och den här sommaren blev ett
sådant tillfälle. Jag har alltid drivits av en
stark tro på samtalet mellan människor –
det är därför jag valt att arbeta med teater.
Jag sa under min föreläsning att “när två
människor står öga mot öga med varandra
har man ett val; man kan skjuta eller
påbörja ett samtal”. Efteråt kändes det
bara patetiskt.
Hemma i datorn låg en påbörjad
manustext för Radioteatern, den första i
en satsning på dialoger mellan människor
som borde tala med varandra. Här skulle
soldaten som sköt ihjäl Usama bin Ladin
få möta bin Ladins dotter.
– Jag trodde aldrig att jag skulle kunna
skriva klart den.
Men nu är den i alla fall klar och det
blev nog en delvis annan text än tänkt från
början. Mer kompromisslös.
– Jag tror trots allt att det bästa vi
kan göra är att fortsätta samtala. Även
om inte samtal är möjligt i alla situationer,
så tror jag att i alla situationer där våld blir
utgången har det tidigare funnits tillfällen
där samtal hade varit möjligt och kanske
kunnat ändra historien.
Om samtiden är svårdefinierad
på teatern, och präglad av klichébilder,
så är klassikerbegreppet om än mer
omtvistat. Inom teatervärlden har det
på senare år debatterats flitigt vad som
är en klassiker. Vem bestämmer vilka verk
som blir klassiker och varför är så många
av de pjäser vi kallar klassiker skrivna av
vita män?
Stina Oscarson är inte säker på att hon
kommer att ha kvar uppdelningen samtid
och klassiker.
– Radioteatern kommer att spela
både nya och gamla pjäser. Det finns
material som står sig över tid, men
klassikerbegreppet måste vidgas för det
har länge varit väldigt exkluderande.
– Vi måste komma ihåg att de
berättelser vi matas med dagligen är
väldigt likriktade, att hela vår kultur
är likriktad. Att vara människa kan se
mycket olika ut men ändå har vi så mycket
gemensamt.
För att undvika likriktning behövs det
fler upphovsmän med olika erfarenheter,
menar Stina Oscarson. Fler pjäser skrivna
av kvinnliga och icke-västerländska
dramatiker också. Forts sid 43
sverigesradio.se 2011
– Vår ambition måste vara att försöka
hitta de bästa historierna från alla sorters
människor i hela världen, för att vi behöver
fler perspektiv.
Stina Oscarsons idé är att koppla ihop
de så kallade klassikerna med uppdraget
att skildra samtiden. Detta vill hon göra
genom att sätta klassikerna i aktuella
sammanhang. En av hennes första
satsningar som Radioteaterchef har byggt
på befintligt material ur arkiven: Aktuella
klassiker är en serie pjäser som plötsligt
blivit obehagligt aktuella och som sänts
under sommaren med ny inramning.
– När omvärlden pratade om vad man
skulle göra åt kriget i Libyen sa man: ”Det
finns bara passivitet eller bomber.” Då
tänkte jag: Vi måste spela Lysistrate, för har
vi helt förlorat vår fantasi! Vad hände med
tron på ickevåldslösningar?
Den inspelning som Radioteatern
sände i juli av Aristofanes antika drama om
kvinnorna som sexstrejkar för att få slut
på kriget mellan Aten och Sparta gjordes
1959.
– Visst är det en komedi, och den är
ganska naiv på ett sätt, men jag tycker att
det är vår skyldighet att få vara det, för det
vänder på perspektiven.
– Det är så här jag vill jobba med
klassiker, att använda de här riktigt gamla
texterna för att spegla vår samtid genom
konsten.
43
Stina Oscarson, ny
konstnärlig ledare för
Radioteatern vill spegla
samtiden.