Radiomagasinet nr 2, 2011 (pdf) - Sveriges Radio

36
2011
sverigesradio.se
Nils Horner i Abottabad, Pakistan, utanför huset där Usama Bin ladin, ledaren för terrornätverket al-Qaida, gömde sig.
sverigesradio.se 2011
“JAG HAR ALLTID
VÄSKAN PACKAD
BÅDE PRAKTISKT
OCH MENTALT”
Text Gunilla Kinn Foto Muhammad Bilal, Nils Horner, Staffan Sonning
– En månad efter jordbävningen i
Fukushima kom vi in i en by norr om
Tokyo, som låg i en zon där alla skulle ha
evakuerats. Där mötte vi en kvinna som
inte hade velat lämna sina hundar och sina
sjukliga föräldrar, och en bonde som valt
att stanna kvar med sina hästar. Det var
gripande möten!
Det fem minuter långa reportaget om
japanska Tomoko, hennes hundar och
de andra som vägrat låta sig evakueras
i Tohuku-regionen sändes i P1 Morgon
i april – ett exempel på de ljudliga bilder
från Asien som radiolyssnarna får av Nils
Horner.
Andra gånger låter han oss möta
pakistanska familjer som drabbats av
översvämningar, demonstrerande munkar
i Burma eller australiensiska brandmän
som tampas med skogsbränder.
– Jag tycker det är roligt att berätta och
förmedla saker som händer, säger han.
– Jag gör inte så ofta intervjuer med
makthavare, utan helst med vanliga
människor. Det är roligare, och det blir
bättre radiojournalistik. Men att enbart
intervjua ”mannen på gatan” blir fel. Jag
letar efter såväl folk i slumområden som
professorer, båda kan ha intressanta
historier.
Det har varit ett intensivt nyhetsår för
Sveriges Radios Asien-korrespondent
Nils Horner, som förutom jordbävningskatastrofen
var med och bevakade ”den
arabiska våren” på plats.
På papperet är han stationerad
i Bangkok. Men i praktiken är han
ständigt på resande fot, och far från
HAN HAR SVERIGES RADIOS STÖRSTA
BEVAKNINGSOMRÅDE OCH PENDLAR TILL
NYHETSINTENSIVA LÄNDER SOM BURMA,
JAPAN, AFGHANISTAN OCH PAKISTAN. NILS
HORNER ÄLSKAR ATT VARA JOURNALIST OCH
FÅ BERÄTTA OM DE MÄNNISKOR HAN MÖTER I
VÄRLDEN – OCH MEST AV ALLT GILLAR HAN ATT
RAPPORTERA FRÅN REGIMFÖRÄNDRINGAR.
det ena uppdraget till det andra – med
bandspelare, mikrofon, dator och
sändningsutrustning i högsta hugg.
Under resan till Fukushima fick han
komplettera bagaget med en geigermätare,
för att se till att han inte rörde sig
i områden med för hög strålning. Resorna
innebär ofta strapatser – som att sova
på golvet till en offentlig toalett, som Nils
Horner fick göra i Japan – och att röra sig
i extremt osäkra områden, som i Bagdad,
Kabul och Rangoon där varje steg kräver
noggranna säkerhetsöverväganden
Till Tokyo hade han krånglat sig med
flyg från Bahrain på Arabiska halvön,
där han hade vistats en tid för att bevaka
upproren mot regimen. Dessförinnan var
han och ett par Sveriges Radio-kolleger
flera veckor i Egypten, för att rapportera
om de medborgardemonstrationer som
ledde till president Mubaraks fall.
– För en journalist är regimförändringar
givande att vara med om och bevaka, när
hela samhällsutvecklingen står och väger.
37
Det är oerhört roligt!
Nils Horner ser nöjd ut vid minnet av myllret
av människor i Kairo, tacksamt för en
reporter.
– Det är ju bara att sticka ut
mikrofonen, så är det folk som skrattar och
gråter! säger han belåtet.
– Radio är ett bra medium för att bidra
till en djupare förståelse och samtidigt
förmedla känslor.
Nils Horner gillar inte att bli
intervjuad och stå i centrum som person.
Hans ödmjuka framtoning och sakliga
rapportering har dock gjort honom till en av
Sveriges mest respekterade, beundrade
journalister. När det hänt något viktigt i
Afghanistan, Pakistan, Indonesien eller
Burma dröjer det inte länge innan Horners
röst hörs i etern.
– När jag var liten ville jag bli journalist
eller diplomat. Det var de enda logiska
yrkesvalen, berättar han när vi ses i
Stockholm, i Radiohusets park.
– Nu har jag svårt att se mig själv i