Radiomagasinet nr 2, 2011 (pdf) - Sveriges Radio

FAKTA
RANDI MOSSIGE-NORHEIM
Ålder 47 år
Familj Man och två barn
Bor Stockholm, Södermalm
Utbildning Journalisthögskolan, Stockholm
Bakgrund Var med från starten av Konflikt 2004
Har tidigare arbetat som reporter hos Efter Tre,
Studio Ett och P1-morgon
På fritiden – Då går jag i en lerig overall på
landet och röjer sly, sågar och gräver
Medievanor – Jag lyssnar på
radiodokumentärer, läser nyhetstidningar
Sedan är det där med litteratur och poesi, jag
hämtar mycket intryck från den världen
24
2011
sverigesradio.se
sverigesradio.se 2011
– Jag behöver inte åka särskilt långt för att
kunna berätta om storpolitiska skeenden,
säger Randi Mossige-Norheim, reporter på
Konflikt i P1.
Konflikt befinner sig i gränslandet
mellan kultur och politik och försöker knyta
ihop internationell debatt med den svenska
vardagen.
Människor som påverkats, direkt
eller indirekt, av dramatiska händelser
i omvärlden finns överallt, menar Randi
Mossige-Norheim. Det handlar om
utmarkerna och sprickorna i samhället. De
skuggiga platser dit medias strålkastarljus
vanligtvis inte når.
– Det är en drivkraft för mig att berätta
historier från de områden där människor
inte har någon egen röst. Jag ser det som
en plikt. Det kan låta pretentiöst, men om
jag inte är där, då vet jag inte hur jag ska
kunna skildra vad för slags samhälle vi
lever i.
Hon hamnade på radion efter ett
sommarvikariat på Radio Skaraborg i
slutet av 1980-talet och har gjort sig känd
för sina dokumentära reportage. För sitt
arbete har Randi Mossige-Norheim bland
annat belönats med Stora journalistpriset
2001 och Ikarospriset 2005. Hon frågar
retoriskt: ”Om vi bara intresserar oss
för dem som redan har inflytande, den
politiska, kulturella och finansiella makten,
hur mycket får vi då reda på om vår samtid?
Mycket journalistik är dessutom byggt på
konstruktioner och förutfattade meningar
om hur saker och ting ligger till.”
– I värsta fall har reportern redan tänkt
ut en vinkel i förväg. Men det som finns där
ute är ett oberättat och ospeglat land. Att i
större utsträckning få förmedla berättelser
från det andra Sverige, det skulle ge
människor en helt annan bild av det land vi
lever i.
Hon ser det som sin uppgift att hålla
fram och visa upp de orättvisor hon stöter
på och fråga, ska det vara så här? Det
är en journalistik som ska särskiljas från
indignationsjournalistik, som när den är
som sämst inte leder någonstans, menar
PÅ JAKT
EFTER VERK-
LIGHETEN
Text Johan Abrahamsson Foto Mattias Ahlm
I SKUGGLANDET. DÄR INGA STRÅLKASTARE NÅR
FRAM. DIT SÖKER SIG KONFLIKTS PRISBELÖNTA
REPORTER RANDI MOSSIGE-NORHEIM FÖR ATT
LYSSNA PÅ DEM SOM INTE HAR NÅGON SOM
FÖR DERAS TALAN.
hon. Men när berättandet är autentiskt och
utan pekpinnar kan det vara storartat.
– Det är det vackraste jag vet. Det finns
inget som går upp mot när det är riktigt,
riktigt verkligt, det får jag kickar av. Med
autentiskt menar jag att ingen har varit
där och twistat åt något håll utan att det är
avskalat. Det dokumentära berättandet är
mitt stora ideal.
Som journalistiskt verktyg är radio
svårt att slå, menar hon. Med bara en liten
och lätt bandspelare kan man på egen
hand, utan ett medföljande team, ta sig
nästan vart som helst. Det finns dessutom
ytterligare en dimension.
– Jag älskar det skrivna ordet, men
med ljud kan du suggerera lyssnaren.
Med små medel kan du förflytta dig till
vilka platser och sammanhang som helst.
Genom ett ljud, en suck eller hur någon
låter på rösten förstår du saker som
inte alltid går att få fram med en skriven
text. Det finns också en tjusning med
etervågorna som försvinner ut i galaxerna
och inte hörs mer, säger Randi Mossige-
Norheim.
Hon beskriver sin motivation som något
närmast biologiskt, en nyfikenhet som alltid
har funnits där. Det handlar om en vilja att
försöka förstå.
25
– Att få åka in i mänskliga psyken
nästan varje dag är svindlande, det tröttnar
jag aldrig på. Det är en lyx att få göra det.
På frågan vad som är svårast med
hennes jobb beskriver Randi Mossige-
Norheim vanmakten med att vara på plats,
men inte kunna hjälpa. När hon följde de
vietnamesiska bärplockarna, som efter
vistelsen i Sverige kom tillbaka till Vietnam
utblottade och skuldsatta, slogs hon av sin
maktlöshet.
– Jag är där som reporter för att kunna
berätta om det här. Men för dem är jag en
representant för ett demokratiskt och rikt
land. Och visst, mina reportage kanske kan
bidra till att regler ändras så att inte andra
luras på samma sätt. Men jag kan inte göra
något för att hjälpa dem. Jag tycker att det
är fasansfullt och svårt att det här blir lagt
på mig, men det är oundvikligt, säger Randi
Mossige-Norheim.