Radiomagasinet nr 2, 2011 (pdf) - Sveriges Radio

MED VÄRLDEN 

SOM ARBETSFÄLT 

CECILIA UDDÉN, 

ROBIN OLIN, 

NILS HORNER, 

GINNA LINDBERG 

EKOTS HJÄRTA 

– KÄNN PULSEN 

DE FICK DRÖMJOBB I 

SYMFONIORKESTERN 

KÄNDA RADIORÖSTER 

– PORTRÄTT LISA SYRÉN, 

EHSAN NOOROZI M FL 

BAKOM KULISSERNA 

– SÅ VÄLJER VI LÅTAR 

2011:2

12-18 DEC 

2011 

musikhjälpen.se 

sverigesradio.se 2011 

Sveriges Radio är det medieföretag 

som har störst förtroende hos 

svenska folket. Vi sänder året runt, 

ca 220 000 timmar radio i 45 kanaler 

med 400 program. 

SVERIGES RADIO 

INTE BARA PÅ SVENSKA 

Vi sänder program på engelska, 

arabiska, kurdiska, persiska 

och somaliska. Vardagar i 

P2 i hela Sverige, samt över 

Stockholmsområdet på FMfrekvensen 

89,6. Samtliga språk har 

också en nyhetstjänst på webben. 

MINORITETSSPRÅK 

MED EGNA KANALER 

Finska, tornedalsfinska och samiska 

har en särställning med egna 

webbkanaler: SR Sisuradio och SR 

Sápmi. Sveriges Radio sänder även 

på minoritetsspråket romani i P2 samt 

på 89,6 över Stockholmsområdet. 

ANSVARIG UTGIVARE 

Jan Petersson, direktör för enheten 

Analys och kommunikation 

REDAKTÖR/PROJEKTLEDARE 

Ulrica Bengtsdotter/Sveriges Radio 

ART DIRECTOR 

Stefan Viterstedt/ Sveriges Radio 

Grafisk formgivning: Rinman Design 

FOTO 

Mattias Ahlm/Sveriges Radio, Stina 

Gullander/Sveriges Radio, Johan 

Ljungström/Sveriges Radio m fl 

SKRIBENTER 

Johan Abrahamsson, Cecilia 

Djurberg, Augustin Erba, Charlotte 

Frykman, Tomas Jordan, Gunilla Kinn, 

Maria Lekteus, Jenny Lindeborg, 

Mia Sahl, Robert Stjernberg, Alfred 

Skogberg, Helena Strömblad, Cecilia 

Uddén, Isabella Winberg, Anna-Lena 

Walmsley m fl 

TRYCK Ineko AB 


– LYSSNA OCH LÄS! 

Det här är vår egen tidning som förstås handlar om radio och om dem som gör 

programmen. Följ med bakom kulisserna! 

Nästan hälften av det ni hör i Sveriges Radio är musik. Läs om hur det går till 

när musikredaktörerna på P3 väljer låtar. Tre musiker berättar också hur de fick 

drömjobbet i Sveriges Radios Symfoniorkester – en av Europas bästa i sitt slag. 

Nyheter är förstås också en bärande del i tablåerna. Vi gläntar på 

dörren till Ekots innersta, den så kallade jouren. Marianne Hasslow som 

du ofta hör i sändningarna, tar med oss på ett arbetspass. Möt också 

utrikeskorrespondenterna som rapporterar från världens alla hörn: Cecilia 

Uddén, Ginna Lindberg, Nils Horner och Robin Olin. 

Lisa Syrén, som sänder klassikern Ring så spelar vi i P4, är nog den 

programledare i Sveriges Radio som har flest lyssnare. Läs porträttet av henne 

och av Malmöprofilen Ehsan Noorozi m fl. 

Allt i vårt utbud hittar du på sverigesradio.se 

Ulrica Bengtsdotter, redaktör 

ulrica.bengtsdotter@sverigesradio.se 

Välkommen! 

3

INNEHÅLL 

08 

MUSIKREDAKTÖRERNA 

älskar musik och väljer låtar 

11 

JENNY LINDEBORG 

skriver dagbok från P4 Blekinge 

12 

EKOREDAKTIONEN 

bjuder in dig bakom kulisserna 

15 

ALLTID NYHETER 

är Sveriges Radios nya 

kanal för webb och mobil 

16 

P3 NYHETER 

skapar programmen 

tillsammans med lyssnarna 

18 

EHSAN NOOROZI 

blev headhuntad till radio från teaffär 

20 

LISA SYRÉN 

regerar i P4 med klassikern 

Ring så spelar vi 

22 

LISA WALL 

undrar hur hon ska presentera 

Beethovens femma 

24 

RANDI MOSSIGE-NORHEIM 

berättar om den osminkade 

verkligheten 

26 

LIGGA MED P3 

pratar rakt på sak om sex 

28 

UTRIKESKORRESPONDENTERNA 

finns på plats där det händer 

30 

CECILIA UDDÉN 

gör revolutionsradio 

32 

ROBIN OLIN 

träffar unga i hela världen 

OMSLAGSBILD 

Utrikeskorrespondenterna 

Cecilia Uddén, Robin Olin, 

Nils Horner, Ginna Lindberg. 

Foto Mattias Ahlm 

RADIO FÖR DE SMÅ 

Barnradio sänds i P4. Här finns sagor, 

serier, musikprogram och reportage 

för de yngsta lyssnarna. För de äldre 

barnen finns till exempel P4 Junior 

som sänder nyheter och nöje. 

MAGISKA SKRINET 

Förstår du lite finska, kan du prata 

lite romani, eller vill du lära dig mer 

samiska? I det magiska skrinet på 

sverigesradio.se/barn/magiskaskrinet 

hittar du berättelser för barn på 

Sveriges fem minoritetsspråk. 

Och så kan du lära dig 10 ord på varje 

språk och lyssna på Radioapan som 

testar språken! 

UNG TEATER 

Unga Radioteatern är till för alla som 

gillar både radio och teater på en 

gång. Spännande serier och mycket 

att lyssna på, speciellt för barn mellan 

9 och 12 år. Unga Radioteatern sänds 

förutom i P4 också i P1 på sommar- 

och jullov. 

SAGOSKATT PÅ BARNWEBBEN 

På Sveriges Radios barnwebb finns 

all barnradio samlad. Här kan man 

lyssna på program man missat, gå i 

Radioapans radioskola, spela spel 

och mycket mer. 

Alltid på väg: Robin 

Olin, Sveriges Radios 

ungdomskorrespondent. 

Foto Stina Gullander 

INNEHÅLL 

34 


gillar Washington D.C. 

36 

NILS HORNER 

reser nästan jämt 

40 

TOMAS JORDAN 

skriver om sitt möte 

med sorgen på norska Utøya 

42 

STINA OSCARSON 

vill berätta om samtiden i Radioteatern 

44 


finns på alla plattformar 

46 

AUGUSTIN ERBA 

funderar kring medier och publiken 

47 

SVERIGES RADIOS 

SYMFONIORKESTER 

fyller 75 år 

48 

KARL THORSSON 

lever för flyg och klassisk musik 

50 

KATARINA AGNAS 

har fått drömjobbet i orkestern 

52 

MALIN WILLIAM OLSSON 

är violinisten som gillar utlandsturnéer 

54 

JULKALENDERN 

spelas in mitt i sommaren 

56 

SOCIALA MEDIER 

ger nya möten med publiken 

58 

RADIOSPORTEN 

satsar på kvinnliga sportkommentatorer

För fjärde året i rad presenterar Sveriges Radio åtta exklusiva Vintervärdar 

som kommer att förgylla etern från juldagen till nyårsdagen. 

Som Sommar - fast på vintern 

sverigesradio.se/p1 


Vi sände över 200 000 timmar radio 

förra året. Som vi berättar i detta radiomagasin 

rymmer vår verksamhet allt 

från Lisa Syrén med Ring så spelar vi till 

Radiosymfonikerna, en av världens främsta 

symfoniorkestrar. 

Till synes är det en omöjlig uppgift 

att berätta om allt vi gör. Men möjligen 

berättar en ögonblicksbild mer än den allra 

bästa sammanfattning 

Fredagen den 11 februari 2011 

meddelade Egyptens vice president Omar 

Sukiman att presidenten Hosni Mubarak 

avgick. Det inträffade i direktsändning i 

Sveriges Radio. Under flera veckor hade 

Cecilia Uddén, Agneta Ramberg och Nils 

Horner direktrapporterat från Tahrirtorget i 

Kairo. När Mubarak avgick var de på plats. 

Lyssnarna kunde följa skeendet minut för 

minut. 

Vi har medvetet prioriterat 

utbyggnaden av korrespondentnätet. Vi 

har medarbetare på plats, vilket inte bara 

innebär att de rapporterar från den ort där 

de är stationerade, de reser kors och tvärs 

i den delen av världen som de är satta att 

bevaka. Nils Horner, korrespondent i Asien, 

har hittills i år rest 156 dagar. Han har rest 

ett halvt år på ett halvår! 

Mot den yttre rörligheten svarar 

en inre rörlighet. P3-programmet 

”Korrerapporten” bygger till största 

delen på vår ungkorre Robin Olins 

Journalistik 3.0 medieormen ömsar skinn 

är ett interaktivt webbokprojekt om medieutvecklingen, 

startat av Sveriges Radios 

vd Mats Svegfors och vice vd Cilla Benkö. 

Syftet är att väcka debatten om medieutvecklingen 

snarare än att berätta hur 

det står till. Utgångspunkten är inte bara 

Sveriges Radios, utan medievärlden i stort. 

Det handlar om journalistik, demokrati, 

teknik och medievanor. Det handlar om att 

tidens orm ömsar skinn. 

TVÅ HUNDRA 

TUSEN TIMMAR 

RADIO FÖR ALLA 

material. Robin Olin är också ofta med i 

programmen P3 populär, Morgonpasset 

och Brunchrapporten. Alice Petrén, 

korrespondent i Sydeuropa men också 

ämneskorrespondent för migration, hörs 

ofta i P4. 

Vi tror att den kvalificerade 

utrikesjournalistiken är ett av våra 

viktigaste uppdrag i framtiden. Andra 

prioriterar bort utrikeskorrespondenterna. 

Vi höjer i stället ambitionsnivån. 

Mats Svegfors, vd 

Cilla Benkö, vice vd 

7

Måndagsmöte för P3:s musikredaktörer. 

Då sammanställer Karin Gunnarsson, 

Germund Stenhag och Linda Nordeman 

spellistan för kommande vecka. 


RADIONS 

DOLDISAR 

MED KOLL 

PÅ MUSIK 

TEXT ROBERT STJERNBERG FOTO MATTIAS AHLM 

Vem bestämmer vilken musik som ska 

spelas i radio – chefer eller radiopratare 

kanske? Sanningen ligger en bit därifrån. 

I själva verket är det några doldisar 

som kallas musikredaktörer. En grupp 

professionella musikälskare med 

lyssnarna i fokus. 

För 15 år sedan arbetade 13 

musikredaktörer med att lägga musiken 

i P3 – idag är de tre. Det är mycket som 

har förändras för Sveriges Radios musikredaktörer 

under det senaste årtiondet, 

framför allt har den digitala utvecklingen 

satt sina spår. 

De sitter högt upp i Radiohuset i 

Stockholm och med en utsikt över det 

gröna Gärdet som kan sägas vara galant. 

Men P3:s musikredaktörer har knappast 

tid att sitta och titta ut genom fönstret. 

Varje måndagsmorgon är det möte på 

redaktionen. Då samlas Karin Gunnarsson, 

Linda Nordeman och Germund Stenhag för 

att sammanställa nästa veckas spellista. 

Listan består av omkring 150 låtar och är 

uppdelad i fem segment – A, B, C, D, E. 

Låtar som ligger på A-listan spelas cirka 

två gånger om dagen och låtar som ligger 

på E-listan spelas två – tre gånger i veckan. 

Under måndagsmötet lyssnar de igenom 

veckans förslag och enas om vilka nya 

låtar, så kallade ”add-ons”, som ska läggas 

till spellistan. De pratar om vilka låtar som 

ska flyttas upp eller ner och vilka som det 

är dags att ta bort. 

Under endast en dag kan det komma 

80 nya låtar som alla är relevanta för 

”VAD SOM BLIR 

NÄSTA STORA 

TREND ÄR SVÅRT ATT 

FÖRUTSE. SÅ SOM 

DET SER UT JUST NU 

FINNS INGA REGLER, 

INGA GENRER – VAD 

SOM HELST KAN 

HÄNDA”. 

P3. Av veckans samlade låtskörd väljer 

redaktörerna ut omkring tio var, varav 

omkring 15 slutligen hamnar på listan. 

Hyllorna på kontoret är fyllda från golv 

till tak med cd-skivor. I framtiden kommer 

det säkert att vara glesare i hyllorna 

eftersom merparten av alla singlar redan 

idag skickas i digitalt format. Det är bara 

albumen som fortfarande kommer via 

posten. 

Karin, Linda och Germund är eniga 

om att den digitala utvecklingen har 

underlättat deras arbete och att den är 

gynnsam för musikklimatet i stort. Det 

är inte länge sedan de fick plocka ihop 

skivor till veckans spellista manuellt för 

att skicka dem vidare per post till de olika 

redaktionerna runtom i Sverige. 

Samtidigt har hela ”do-it-yourselfrörelsen” 

ökat trycket på redaktörerna. 

Det ges ut mer musik än någonsin och 

9

”EN MUSIKREDAKTÖR 

MÅSTE ÄLSKA MUSIK. 

ÄR MAN DESSUTOM 

FÖRÄLSKAD I 

HITMUSIK ÄR MAN I 

HIMLEN.” 

pressen från skivbolag och artister är stor. 

Många vill bli spelade i P3 och de pockar 

på redaktörernas uppmärksamhet. Ett 

exempel är när en känd svensk artist kom 

ut med en ny skiva som levererades i kuvert 

fyllda med sand – för att ge en känsla av 

sommarsol och strandmys. Tyvärr var 

skivorna repade och ospelbara. 

Men Karin, Linda och Germund har P3:s 

FAKTA 

KARIN GUNNARSSON 

Ålder 34 

Familj Gift med David, sonen Holger 4,5 år 

och en bebis på gång 

Bor Sköndal, Stockholm 

Musikfavorit just nu Foster the People, Frank 

Ocean, The Drums, Veronica Maggio 

Bästa konsertupplevelse ”Såg Beyoncé 

i Globen 2009, hon var så himla mäktig, 

bra, snygg och vilken röst! Hon inledde 

i guldkonfettiregn med Crazy in love 

och rundade av hela kalaset med en 

ståpälsversion av Halo. Puh!” 

musikpolicy att följa. Spellistan ska rikta 

sig till P3:s målgrupp och den ska spegla 

nuet. De ska bland annat ta hänsyn till kön, 

genre och språk. Det får inte bli för mycket 

engelska, vilket inte är ett problem idag när 

så många artister sjunger på svenska. På 

A-listan ligger ofta låtar som tilltalar den 

breda publiken medan det längre ner på 

listan kan finnas mer ”nischad” musik som 

till exempel mörk spindelrocksmusik. 

Germund började arbeta på P3 

redan i mitten av 1990-talet. Några år 

senare började Linda och sedan Karin 

i början av 2000-talet. Alla tre säger att 

de aldrig tröttnar på att hålla koll på 

musikbranschen. Visst, kanske tillfälligt på 

en genre eller en enstaka artist, men det 

finns alltid något man inte har hört, alltid 

något nytt och spännande att upptäcka. 

FAKTA 

LINDA NORDEMAN 

Ålder 35 

Familj Sambon Peter, barnen Ted och Anton 

Bor Nacka, Stockholm 

Musikfavorit just nu Calvin Harris, 

The Vaccines 

Bästa konsertupplevelse D’Angelo eller 

Kraftverk på cirkus 

10 


sverigesradio.se 

Samtidigt betonar de att mycket tid går till 

att lyssna på dålig musik. 

En musikredaktör måste älska musik. 

Är man dessutom förälskad i hitmusik är 

man i himlen. Vad som blir nästa stora trend 

är svårt att förutse, förklarar redaktörerna. 

Så som det ser ut just nu finns inga regler, 

inga genrer – vad som helst kan hända. 

Många vill bli spelade i P3, men 

redaktörerna har en musikpolicy att ta 

hänsyn till. Här Karin Gunnarsson och 

Germund Stenhag. 

Visste du att 

Grammofonarkivet är ett av de största i 

Europa med: 

209 000 cd-skivor 

80 000 singlar/ep 

145 000 lp-skivor 

85 000 78-varvare 

Mest spelade svenska låtar i P3 2010: 

Oskar Linnros – Från och med nu. 

Läs mer om P3:s musikpolicy på 


Två av musikredaktörerna medverkar varje 

vecka i ”Musikguiden i P3 med Christel 

Valsinger” som sänds lördagar kl. 12.03. Då 

presenteras veckans nya ”add-ons”. 

FAKTA 

GERMUND STENHAG 

Ålder 43 år 

Familj Sambo och två barn 

Bor Kungsholmen, Stockholm 

Musikfavorit just nu ”Är helt omöjligt att 

svara på. Försöker lyssna på det mesta och 

de flesta timmar jag är vaken. Ibland kan det 

vara irriterande för familjen.” 

Bästa konsertupplevelse Prince på Way Out 

West i somras 

TVÄRA KAST 

I JENNYS 

PROGRAM 

Dagbok från Jenny Lindeborg, P4 Blekinge 

Jag brukar alltid känna mig glad när jag 

går till jobbet som programledare på P4 

Blekinge. Vi är en liten, men pigg redaktion 

i ett litet län som löser det mesta, hjälper 

varandra och har roligt tillsammans. 

Men idag snurrade ändå ett gäng 

fjärilar runt i min mage. 

Oftast vet man inte hur programmets 

fyra timmar kommer att se ut när man går 

hem dagen innan – men idag visste jag det. 

Först en barnfamilj från Hasslö som 

hade haft den smittsamma sjukdomen 

ehec. Och sedan, ett ungt par vars 

månadsgamle son, Hugo, har en obotlig 

och dödlig hudsjukdom som bara skulle ge 

honom en kort tid kvar att leva 

Producenten Stina Held såg rynkorna i 

min panna över kaffekoppen. 

– Ja, det är tunga ämnen, men väldigt 

intressant. Och sedan har du ju intervjun 

med Jay Smith att lätta upp med … 

Just det, intervjun med Idolvinnaren 

Jay Smith som skulle spela i Karlshamn 

den här kvällen. 

Fast det var bara det att under natten 

hade kvällstidningarna hunnit rulla upp 

ytterligare en historia om stjärnans 

drogproblem och sådant brukar få artister 

att plötsligt glömma bort att svara i telefon 

när den överenskomna intervjun ska göras. 

Men först gällde det att möta lille 

Hugos föräldrar på ett bra sätt, ställa rätt 

frågor och INTE tappa fattningen och börja 

gråta. För om programledaren gråter, 

vem ska då ställa frågorna och ta hand om 

lyssnarna? 

Först att göra mig sällskap i studion var 

familjen från Hasslö som haft ehec men 

11 

blivit friska. Ehec-utbrottet i Tyskland gav 

dem hemska minnen om en tre månaders 

magsjuka som tvingade familjen att 

isolera sig fullständigt från omvärlden. 

Som småbarnsmamma vet man hur det är 

att härda ut en vecka – men tre månader 

är nästan obegripligt … En otroligt stark 

berättelse. 

Sedan kom då lille Hugo och hans 

mamma och pappa. En gosig bebis, 

tillsynes nöjd i sin fårskinnsfodrade 

babyinsats, men inlindad i bandage om 

alla sina små fingrar, på benen och på 

armarna eftersom hans hud som får blåsor 

vid minsta tryck mot kroppen, en mycket 

ovanlig sjukdom leder till döden. 

– Vi försöker vara glada och uppskatta 

den tid vi har med honom istället, sa 

den tappra mamman och jag kände hur 

klumpen i min hals växte. 

Föräldrarnas vänner hade ordnat en 

biluppvisning till lille Hugos ära och för 

att samla in pengar till forskning om hans 

sjukdom. Det blev ett samtal om hur man 

gör det bästa av det omöjliga. Och jag 

lyckades hålla kvar fokus och inte börja 

gråta. 

Så var det dags att spela en låt, lite 

ekonyheter, låt igen och så redo för nästa 

utmaning, av ett helt annat slag – Jay 

Smith. 

På vår Facebooksida hade jag frågat 

lyssnarna vad de skulle vilja fråga 

honom och fans i hela Blekinge svarade 

och skickade hälsningar till artisten 

som faktiskt svarade i telefon på första 

signalen. 

Jag började med att berätta om 

fansens gensvar på Facebook, men sedan 

ställde jag frågan om drogerna. 

– Ja, jag vill helst inte prata om det, 

började Jay Smith, men vi tar väl det nu här 

då ... 

Sedan följde en lång och stundtals 

lite märklig intervju om anklagelserna och 

inställningen till droger, fans och musik, 

som citerades i flera kvällstidningar dagen 

efter. Och både jag och lyssnarna var nog 

förvånade över hur öppen han faktiskt var. 

Ja, vad kan man säga? Allt blir inte som 

man tänkt sig och inte en dag är sig lik på 

jobbet på P4 Blekinge.

12 



MARIANNE 

HASSLOW SÄNDER 

FRÅN EKOTS HJÄRTA 

TEXT JOHAN ABRAHAMSSON FOTO MATTIAS AHLM 

”Storstrejk i Storbritannien och 

anmälningar om hatbrott minskar, 

det är rubrikerna i Ekot klockan 12.” 

Studioreporter Marianne Hasslow inleder 

ännu en nyhetsutsändning. 

Klockan 8.35. Några timmar tidigare 

har arbetsdagen precis börjat. Marianne 

Hasslow har cyklat till jobbet på Ekoredaktionen, 

precis som varje arbetsdag, 

oavsett årstid, väder och vind. Just den här 

morgonen har bjudit på en klarblå himmel. 

Morgonmötet klockan 8.35 är försenat. 

Fem minuter efter utsatt tid är alla på plats 

i Sardinen, som konferensrummet kallas 

på grund av sin avlånga form. Någon 

muttrar om respekt för mötestider. Dagens 

ansvariga producent, Katarina Boive, går 

igenom den preliminära planeringen. 

Marianne Hasslow jobbar 

på Jouren, avdelningen som sköter 

nyhetssändningarna och som ser till att 

dagens alla nyheter fogas samman till 

program och når ut till lyssnarna. De 

värderar nyheterna och bestämmer hur 

mycket utrymme de ska få. Det är ett 

ständigt pågående arbete att sortera och 

sålla i det enorma flödet av händelser. 

Jouren sänder 35 program varje 

vardag, 28 på helgerna. Den är bemannad 

dygnet runt, året runt och finns i hjärtat 

av Radiohuset i Stockholm i ett luftigt 

kontorslandskap. På en vägg sitter 

svarta digitala urtavlor för olika tidszoner: 

Washington DC, Santiago, GMT, London, 

Helsingfors, Moskva, Amman, Bangkok, 

Peking och Johannesburg. En stor tvskärm 

växlar mellan de stora svenska 

nyhetssidorna på nätet. Det är högt i 

tak, öar av bord bildar grupper där varje 

enhet har ett ansvar och varje stol en 

DYGNET RUNT, ÅRET OM. STÄNDIGT 

BEMANNAD ÄR JOUREN LÄNKEN MELLAN 

DET SOM HÄNDER RUNT OM I VÄRLDEN 

OCH LYSSNARNA. HÄR SÄTTS DET ALDRIG 

SINANDE FLÖDET AV HÄNDELSER SAMMAN 

TILL NYHETSSÄNDNINGAR. FÖLJ MED 

EKOTS STUDIOREPORTER MARIANNE 

HASSLOW UNDER ARBETET EN HELT VANLIG 

FÖRMIDDAG. 

särskild uppgift. Där finns utrikesdesken 

– i ständig kontakt med Sveriges Radios 

korrespondenter runt om i världen. Där 

finns riksdesken som sköter kontakterna 

med lokalredaktionerna. Där finns också 

webben samt gruppen som sköter de 

allra tidigaste morgonsändningarna. 

Studioreportrarna sitter i en egen 

ö tillsammans med producenterna. 

Efter Journalisthögskolan, via tidningsredaktioner 

i Gällivare och Katrineholm, 

hamnade Marianne Hasslow på Gotland. 

– Jag började på Radio Gotland 1980. 

Jag hade jobbat på tidningar i några år och 

hade inget intresse för radio, jag ville vara 

skrivande journalist. Det var tillfälligheter 

som ledde till att jag började på lokalradion. 

Men då var det klippt, i positiv bemärkelse. 

Sedan dess har det bara varit radio. 

1993 började hon på Ekot. 

– Jag är väldigt intresserad av 

samhällsfrågor och det här är världens 

bästa jobb. Jag gillar det direkta, att 

sitta och sända och göra komplicerade 

händelser begripliga. 

Hon ser det som sitt uppdrag att fånga 

lyssnarna, att få dem intresserade. 

– Det handlar om språk, att välja orden 

med omsorg. Jag talar till ett öra, inte ett 

öga. Lyssnaren har bara en chans och då 

får det inte finnas några hinder. Sedan 

jag kom hit har jag aldrig haft en tanke på 

att byta arbetsplats, jag saknar inte att 

vara ute på fältet. Efter alla år tycker jag 

fortfarande om att sitta i studion med den 

gröna lampan, säger Marianne Hasslow. 

Efter morgonmötet sätter sig hon 

ner för att påbörja förberedelserna 

inför sin första sändning för dagen, 

lunchsändningen klockan tolv i P4. Kring 

bordet pågår diskussioner kring olika 

nyheter och inslag. Ovanför dörren som 

leder in till kontrollrummet lyser en lampa 

rött med texten ”On air”. 

Klockan 10.30 är det dags för den 

dagliga förmiddagsavstämningen och 

producenten Katarina Boive går igenom 

dagslistan: 

– Vi är i London, vår reporter är ute 


13 

Mellan sändningarna: 

Fr v Maria Gustafsson, 

Margareta Svensson 

(stående), Helena Sjöholm, 

Marianne Hasslow och 

Göran Dahlqvist diskuterar 

innehåll.

land strejkande demonstranter, hon står i 

Westminster och berättar hur många och 

så vidare. Vi är också i Aten, Rasmussen 

är där, vi riktar in oss på de hårdföra 

demonstranterna. 

Inslagen diskuteras och värderas. Det 

är konkreta frågor om nyheterna, om och 

när inslagen ska in i dagens sändningar, 

vilken prioritet och utrymme de ska få. 

Klockan 10.53. – Tänker du att vi 

öppnar med London? Marianne Hasslow 

kastar en frågande blick mot producenten. 

– Det är väl en jättebra grej att öppna 

med, säger Katarina Boive. 

I London förbereds en stor 

protestdemonstration mot nya 

pensionsvillkor och mer än en halv miljon 

personer väntas gå ut i strejk. 

Framför datorn lyssnar Marianne 

Hasslow igenom alla ljudfiler och 

läser telegrammen som är aktuella för 

sändningen. Hon läser reporterns ”påa”, 

påannonseringen som introducerar 

lyssnaren för inslaget. Materialet ändras 

och anpassas till hennes sätt att prata och 

formulera sig. 

– Det är viktigt att det passar min mun. 

I den bästa av världar hinner jag lyssna på 

inslaget och läsa manuset. Ibland hittar 

jag något jag kan förbättra, hinner kanske 

14 


diskutera med reportern och komma med 

förslag på hur det kan bli lättare att förstå, 

förklarar Marianne Hasslow. 

Hon skriver även övergångarna 

mellan nyheterna så att inslag kan länkas 

ihop ämnesmässigt. Varje program ska 

vara en helhet och det är studioreporterns 

uppgift att se till att övergångarna flyter 

smidigt, så att inslagen inte bara staplas 

på varandra. Studioreportern samarbetar 

med producenten, som är den som har 

sista ordet. Det yttersta ansvaret för 

sändningen har chefen för Ekot som även 

är ansvarig utgivare. 

Klockan 10.55. – Sedan har vi Janne, 

säger Katarina Boive med hänvisning till 

en av inrikesreportrarna. 

– Jaja, Saab, säger Marianne 

Hasslow. 

– Frågan är om Janne ska leverera 

något till lunchsändningen? Vi har 

Storbritannien, vi har Grekland, vi 

har USA:s krigskostnader och EU:s 

långtidsbudget. 

– Det är kanske lite ont om inrikes? 

– Vi har hatbrott, socialförsäkringen 

och Kd:s riksting. 

På Jouren finns inga fasta arbets- 

platser. Personalen jobbar i skift efter 

ett rullande schema, det är en ständig 


Marianne 

Hasslow på väg 

in i sändning. Här 

också en av Ekots 

producenter Jon 

Sigtryggsson. 

Klockorna på 

väggen visar tiden 

i olika länder. 

förflyttning då varje plats är knuten 

till en funktion och en uppgift. För 

studioreportrarna är de olika stolarna 

kopplade till olika sändningar. För 

Mariannes Hasslow betyder dagens 

placering att det är hon som kör 

12-nyheterna i P4, 13-pipet och Dagens 

Eko kvart i fem i P1 och P4. ”Pipen” kallar 

man internt de allra kortaste nyhetssändningarna. 

Klockan 11.38. Med drygt tjugo 

minuter kvar till sändning ringer Marianne 

Hasslow upp reportern i Storbritannien, 

som befinner sig i utanför parlamentet 

i centrala London. De diskuterar vilka 

frågor som ska ställas. 

För gänget på Jouren är det vardagsmat 

med plötsliga scenförändringar. 

Då och då händer det saker som är svåra 

att värja sig mot. 

– Jag har varit med sedan Estonia, 

men det som berört mig mest är mordet på 

Anna Lindh. Jag var inkallad på kvällen, 

då var hon ännu inte död. Jag jobbade på 

natten med extrasändningar, åkte hem och 

sov några timmar. Sedan vaknade jag till 

beskedet att hon hade avlidit och då blev 

jag inkallad igen. Men i sändning måste jag 

vara professionell, vad jag eventuellt har 

för känslor behåller jag för mig själv. Det 


är just i de svåra sammanhangen som ens 

professionalitet sätts på prov, då det gäller 

att hitta exakt rätt ton, säger Marianne 

Hasslow. 

Senare under sommaren sker de 

fruktansvärda terrorattentaten i Oslo och 

på Utøya i Norge och flera medier i Sverige 

kritiseras, däribland Ekoredaktionen, 

för att man inte omedelbart lade om 

programtablån för löpande uppdateringar. 

Klockan 11.57. Tre minuter kvar. 

Marianne Hasslow sätter sig i studion och 

gör ett röstprov. Producenten Katarina 

Boive slår sig ner i kontrollrummet bredvid 

programassistenten och ljudteknikern. 

Klockan 11.58. Två minuter kvar, 

telefonkontakt med reportern i London. 

Ljudkvaliteten är knackig. Det är precis på 

gränsen att den håller för direktsändning. 

Klockan 12.00.”Storstrejk i 

Storbritannien och anmälningar om 

ALLTID 

NYHETER 

Text Johan Abrahamsson 

Sveriges Radio genomför nu ett stort utvecklingsprojekt 

och startar Alltid nyheter 

– en renodlad nyhetskanal på webben och 

i mobilen. En helt ny redaktion med drygt 

tjugo medarbetare ska producera löpande 

uppdateringar från morgon till kväll. 

Den nya kanalen är helt digital och 

distribueras via internet. 

– Det är på webben och i mobilen som Alltid 

nyheter kommer att kunna nå publiken. 

Vi tror framförallt att mobilen är en bra mottagare 

för den här kanalen, säger Markus 

Boger, ansvarig för den nya kanalen. 

Kanalen kan man klicka på för att snabbt 

få reda på vad som händer i Sverige och i 

världen. Sändningarna startar 3 oktober 

och är ett test som ska utvärderas efter 

fyra månader. Alltid nyheter är en talkanal 

utan musik med nyhetsuppdateringar varje 

hatbrott minskar, det är rubrikerna 

i Ekot klockan 12. Lotta Myhrén är 

med oss i London, berätta vad som 

händer?” Sändningen startar. Marianne 

Hasslows välbekanta röst sätter igång 

att förmedla det senaste från världen 

runt omkring oss. En röst som på samma 

gång är saklig och inkännande. Under ett 

av inslagen noterar producenten att det 

kommer att finnas utrymme kvar i slutet 

av programmet eftersom intervjun från 

London blev lite kortare än planerat. Ett 

telegram med nyheter om Saab läggs till. 

– Det finns fortfarande luft. Elva luft, 

säger programassistenten och syftar på 

antalet sekunder som behöver fyllas ut. 

Katarina Boive går ut med snabba steg 

och kommer tillbaka med ett telegram om 

utsläppet hos Volvo i Göteborg som hon 

lämnar direkt till Marianne inne i studion. 

”I Göteborg har det varit ett utsläpp 

kvart. Det stora sändningsutrymmet ger 

även plats för nyheter som inte ryms i FMsändningarna. 

-- Mer sändningstid gör att vi kan ge mer 

utrymme åt t ex sport, kultur- och nöjesnyheter, 

säger Markus Boger. 

Ambitionen är också att finnas ute på fältet 

och sända direkt där det händer. 

– Vi ska experimentera med både formen 

och innehållet – men också pröva olika 

tekniska lösningar för att ännu snabbare 

och enklare kunna rapportera från olika 

platser. 

– Det bli material lokalt från hela landet, 

men även våra korrespondenter runt om 

i världen kommer att vara med, säger 

Markus Boger. 

Kanalen kommer att vara flexibel och 

anpassa sändningarna efter nyhetsläget. 

15 

på Volvofabriken i Torslanda …”. Hon 

kortar ner telegrammet i farten och rundar 

av programmet exakt på sekunden när 

klockan slår 12.10. 

– Det var en ganska vanlig sändning, 

det är alltid roligt att ha med någon live, det 

är det bästa med radio, att kunna vara här 

och nu, säger Marianne Hasslow. 

FAKTA 

MARIANNE HASSLOW 

Namn Marianne Hasslow 

Jobb Studioreporter, SR Ekot/nyheter 

Ålder 58 

Utbildning Journalisthögskolan 

Radiovanor – Förutom nyheter och 

aktualitetsprogrammen lyssnar jag på Stil i 

P1 och P3:s dokumentärer. Och så lyssnar 

jag på Kulturradion, är väldigt förtjust i Nya 

vågen och Kino 

– Vi kan sända viktiga presskonferenser i 

sin helhet och rensa i tablån när något stort 

händer. Vi vet att många vill ha ständiga 

uppdateringar vid händelser som terrordåden 

i Norge och revolterna i Egypten och 

Libyen. 

FAKTA 

OM ALLTID NYHETER 

Alltid nyheter startar sina sändningar 

3 oktober. Du kan lyssna via hemsidan 

www.sverigesradio.se 

och via Sveriges Radios applikation 

Sveriges Radio Play för smarta mobiler.

P3 Nyheter träffar lyssnare på Peace 

& Love-festivalen i Borlänge i somras. 

16 




P3 NYHETER VILL 

ATT LYSSNARNA SKA 

VARA MED 

Text Johan Abrahamsson Foto Björn Dahlin 

P3 NYHETER TAR LYSSNARNA TILL HJÄLP FÖR ATT KUNNA 

LEVERERA BRA NYHETER. REDAKTIONENS PUBLIKREDAKTÖR, 

ELLEN ANDERSSON, HÅLLER FULL KOLL PÅ FACEBOOK OCH 

TWITTER FÖR ATT FÅNGA UPP REAKTIONER PÅ DET SOM HÄNDER. 

Ellen Andersson, publikredaktör för P3 

Nyheter, vad gör du? 

– Jag har koll på de sociala medierna 

och ser till att redaktionen får reda på vad 

som är på gång, vad lyssnarna skriver för 

kommentarer, vad som händer i bloggar 

och på olika forum. 

I somras var ni bland annat på festivalen 

Peace & Love i Borlänge, vad gjorde ni 

där? 

– Vi hade ett stort P3-tält på 

campingen. Vi samlade in information och 

berättelser direkt från våra lyssnare. Det 

blev många samtal om det vi gör och vad 

en nyhet egentligen är. Besökarna fick 

också chansen att ställa frågor. Frågor som 

vi sedan tog med oss till politikerveckan i 

Almedalen i Visby. 

P3 Nyheter har ett annorlunda sätt att se 

på nyheter, kan du förklara? 

– Det finns en ambition att bygga 

nyheter utifrån berättelser vi får från 

lyssnarna. Vi tror att 730 000 lyssnare vet 

mer än 16 journalister. Det kan börja med 

ett tips som vi sedan följer upp. Det handlar 

också om att nyheterna ska vara relevanta. 

Vi lyssnar efter vad målgruppen tycker är 

viktigt och går efter det när vi bestämmer 

vad som är en nyhet eller inte. 

Vad har du mer på gång? 

– Jag håller på att knyta unga bloggare 

Publikredaktören Ellen Andersson, t h intervjuas av Ehsan Noorozi, som ledde P3 debatt när 

redaktionen var på festival. 

till P3 Debatt. Det finns många som har 

starka röster och själva har stora nätverk. 

P3 Debatt finns för att visa att du kan bli 

lyssnad på även om du inte är journalist. 

Vad har du själv för bakgrund? 

– Jag är utbildad journalist och 

informationsdesigner. Jag älskar 

lokalnyheter och att vara ute bland folk. 

När jag jobbade på en tidning i Arvika 

kunde jag få nyhetstips i kön till kassan på 

Ica. Att jobba med Twitter och Facebook är 

lite samma sak. 

17 

FAKTA 

OM P3 NYHETER 

P3 Nyheter är programmet som berättar 

vad som händer i Sverige och världen. Om 

du saknar något bland nyheterna har du 

möjlighet att själv bidra. Hör av dig och 

berätta vad du har varit med om. Ditt mejl 

eller din kommentar kan vara det som leder 

till en nyhet. Du kan också vara med och bidra 

med dina åsikter på P3 Debatt. 

P3 Nyheter sänder i P3 alla vardagar mellan 

kl 6 och kl 18. 

Hemsida www.sverigesradio.se/p3nyheter 

Nyhetstips tipsap3nyheter@sr.se 

Facebook www.facebook.com/P3Nyheter 

Twitter @P3Nyheter

“JAG KÄNNER 

MIG HELT 

LUGN MED ATT 

SÄNDA LIVE” 

NÄR DEN MALMÖBASERADE 

STORSTADS-KANALEN DIN 

GATA DROG IGÅNG STARTADE 

OCKSÅ EHSAN NOOROZI SIN 

RADIOKARRIÄR. HAN HAR 

LÄMNAT DIN GATA NU, MEN 

HÖRDES I MORGONPASSET I 

SOMRAS. NATURBEGÅVNINGEN 

SOM BLEV HEADHUNTAD I SIN 

PAPPAS TEBUTIK, HOPPAS PÅ EN 

FORTSATT RADIOKARRIÄR. 

Att han har radioröst och kan snacka råder 

det inget tvivel om. Ehsan Noorozi pratar 

fort, mycket och gärna om flera saker 

samtidigt. Jobbet som programledare på 

Sveriges Radio fick han utan att ha sökt 

det. Han blev headhuntad rakt över disk när 

han jobbade i sin pappas teaffär i Malmö. 

Även i butiken pratade han med alla om 

det mesta, på sitt eget både säregna och 

malmöitiska sätt. 

– Ehsan har en naturlig berättarförmåga, 

en rytm och en unik verbalitet 

och så är han snabb, han har perfekta 

direktsändaregenskaper helt enkelt, 

Text Mia Sahl Foto Julia Lindemalm 

18 


berättar Sveriges Radios Ulla 

Svensson. Jag åkte till Malmö 

och scoutade nya talanger 

inför starten av Din gata. Jag 

frågade folk jag mötte vem 

de skulle vilja höra i radio 

och oberoende av varandra 

svarade flera människor: 

Ehsan! 

Ehsan debuterade 

i radion 2006. Då var han en 

av rösterna i och eldsjälarna 

bakom den nystartade 

storstadskanalen Din gata 

100,6 i Malmö. Han tilldelades 

samma år Ollénpriset för att 

han, som juryn beskrev det: 

”givit Sveriges radio och public 

service ett nytt tilltal, nytt 

språkbruk och ny publik.” 

– Jag känner mig helt lugn med att 

sända live, det kommer helt naturligt för 

mig, har alltid gjort. Jag trivs som fisken 

i vattnet i radiostudion, säger han för att 

förtydliga sin fallenhet för radioprat. 

– I Malmö trivs han också, här har 

han bott sedan han som fyraåring kom 

till Sverige från Iran tillsammans med sin 

familj. Trots att han lämnat sitt hjärteprojekt 

Din gata i Malmö har han svårt att se vad 

som skulle kunna få honom att bryta upp 

och flytta från regionen. 

– Rätt upplevt är Malmö som en buffé 

av folk och upplevelser som man kan äta 

av, jag gillar det. Men om Malmö istället 

börjar äta på mig, då sticker jag härifrån. 

Kärlek skulle också, vid närmare 


eftertanke, kunna få honom att lämna 

hemstaden. 

– Kärleken står ju liksom över allt 

annat, blir man kär så blir man dum i sitt 

huvud och kan flytta var som helst. 

I sommar har han vikarierat som 

fältreporter på Morgonpasset i tio veckor. 

Han har rest runt i Sverige, gjort ”jävligt bra 

radio” och fått se delar av sitt hemland som 

han inte visste fanns. Dalarna gjorde störst 

intryck. Och vid ännu närmare eftertanke, 

så skulle nog en liten by i Dalarna kunna 

funka som Ehsans nya hemort redan nu. 

– Hade jag haft råd hade jag flyttat till 

Dalarna imorgon, så jäkla vackert är det 

där. 

Ehsan har ägnat en del av tiden under 

sommarens sändningar åt att byta till sig 

grejer. Prylar som ska auktioneras ut i 

Musikhjälpen i december. Rättvisepatos 

bär han i hjärtat, det som av vänner och 

kollegor beskrivs som stort. Han tycker 

att han, precis som alla andra som hörs i 

media, har ett ansvar att uppmuntra folk att 

hjälpa andra. 

– Förra året dubblade vi omsättningen i 

Musikhjälpen från året före och fick in 12,5 

miljoner, men det måste gå att få in mycket 

mer. Vi vill komma åt julklappspengarna! 

Kanske kommer Ehsans röst också 

att liva upp P4 i höst, han har något på 

gång säger han, men inget är klart ännu, 

förhandlingar pågår. 

– Jag sneglar mot P4, vi får se om vi 

kommer överens, säger han. 

Att lämna ungdomsradio och gå vidare 

till andra program ser han hur som helt som 

ett naturligt steg i karriären. 

– Det är okej. Det hade ju till 

exempel blivit skevt om jag skulle göra 

ungdomsradio i tio år till, jag är ju redan för 

gammal för det. 

Efter en slitsam jobbsommar 

konstaterar Ehsan att han har ork och kraft 

kvar. Han har aldrig varit särskilt bra på att 

ta det lugnt, vill gärna fortsätta jobba hårt, 

mycket och med flera olika projekt även i 

höst. 

– Jag mår bra, nästan oförtjänt bra, 

just nu. Sommaren har varit en kaotisk tid i 

mitt liv. Jag har sovit lite, slitit mycket, men 

träffat underbara människor och varit på 

fina platser. Jag är tacksam. 


FAKTA 

EHSAN NOOROZI 

Namn Ehsanolla ”Ehsan” Ghafourian 

Noorozi 

Född I Iran 1981 

Bor I Malmö sedan 1985 då han och 

hans familj flyttade till Sverige 

19

20 


FAKTA 

LISA SYRÉN 


Namn Lisa Syrén 

Ålder 56 år 

Bor På Söder i Växjö 

Bakgrund 25 år på Sveriges Radio 2011 

Började som nyhetsjournalist 

Gör på fritiden Läser mycket, drejar, 

målar, fixar i trädgården och spelar 

wordfeud! 


HON LYFTER 

FRAM DET 

GODA SAMTALET 

Text Helena Strömblad Foto Mattias Ahlm 

HON HAR EN SÄREGEN FÖRMÅGA 

ATT LYSSNA, HON VÅGAR STÄLLA DE 

KÄNSLIGASTE FRÅGORNA OCH FÅR DEN 

MEST TILLKNÄPPTA ATT ÖPPNA SIG. 

LISA SYRÉN, PROGRAMLEDARE I RING SÅ 

SPELAR VI, UTSTRÅLAR ENERGI OCH VÄRME, 

MEN OCKSÅ PONDUS OCH INTEGRITET. 

Det är skillnad på Lisa privat och 

programledaren Lisa, förklarar hon, lägger 

de långa benen i kors och kisar mot mig. 

– Lyssnarna ser programledaren 

Lisa som en kompis, de känner mig. Jag 

får allt från dvd-filmer om eftersöket vid 

björnjakten till slitna svart-vita fotografier 

på barndomshemmet i skogen. Det här ska 

Lisa Syrén få se, tänker de och det är jag 

tacksam över. Men det går inte att vara 

programledare jämt. 

Vi träffas över en kopp kaffe i 

radiohuset i Lisas hemstad Växjö. På 

nyhetsredaktionen råder febril aktivitet. 

Knappt en vecka har gått sedan fredagen 

den 22 juli och terrordåden i Norge. 

– Min son bor i Oslo och när jag 

hörde den extra nyhetssändningen om 

bombdådet, kastade jag mig på telefonen, 

berättar Lisa Syrén. 

Sin oro för sonen valde hon att dela 

med sig av till lyssnarna i lördagens Ring 

så spelar vi, som Lisa Syrén i samråd med 

SR:s ledning gjorde om. Frågepärmen 

lades åt sidan och telefonerna öppnades 

för lyssnare som ville prata om det som 

hänt. 

– Jag ser det som Sveriges Radios 

plikt att öppna samtalsrummet och erbjuda 

stöd, tröst och medmänsklighet när något 

så oerhört inträffar. 

Medmänsklighet är ett ord som Lisa Syrén 

ofta återkommer till och hon berättar att 

hon sände Karlavagnen i P4 efter såväl 

Estonias förlisning som mordet på Anna 

Lindh. 

– De 16 åren med Karlavagnen är jag 

tacksam över, de har gett erfarenhet. Jag 

är ingen kurator, men jag är intresserad av 

psykologi och vi har skapat ett samhälle 

där det finns behov av att lyfta fram det 

goda samtalet och det värdiga bemötandet. 

Det är inte okej att säga vad som helst till 

varandra. SR erbjuder en sober vänskap 

som inte snaskar runt. 

I och med starten av Karlavagnen 1993 

blev Lisa Syréns stämma, med det glada 

skrattet och lätt östgötsk dialekt, snart 

riksbekant och älskad. 

– Då var skjutjärnsjournalistik inne, 

21 

programledarna skulle vara arroganta 

och utmanande. Jag och Bengt Grafström 

erbjöd en motpol och vågade ta upp de 

svåraste ämnena, som självmord. Det går 

inte att lägga locket på, jag är övertygad 

om att trollen spricker när de kommer upp i 

ljuset. 

Omkring 20 000 människor uppskattar 

Lisa Syrén att hon talat med i Karlavagnen 

och Ring så spelar vi. Hon fångas av den 

hon talar med och vågar stöta på den mest 

tillknäppte så att han öppnar sig. 

– Jag är ganska bra på att knäppa upp 

dem, säger hon med ett finurligt leende. 

Det gäller att ha fingertoppskänsla och jag 

hör på rösten om ett skratt ligger och lurar 

någonstans. 

Ring så spelar vi, Sveriges mest 

avlyssnade radioprogram med runt två 

miljoner trogna lyssnare varje lördag, tog 

Lisa Syrén över år 1996. Då tänkte hon att 

det kunde vara roligt ett par år. Nu säger 

hon att hon tänker fortsätta så länge hon 

har något att ge och lyssnarna vill ha 

henne. 

– På senare år ringer många 

småbarnsföräldrar, man hör barnskrik i 

bakgrunden. Det gläder mig, de har växt 

upp med Ring så spelar vi och nu ringer de 

själva till programmet. 

Lisa Syrén bjuder gärna på sig själv, 

men bara till en viss gräns. 

– Alla har behov av en fredad zon, 

sätter du inte gränser blir du lätt uppäten. 

Vad gör då Lisa privat när hon är ledig 

från programledaruppdraget? 

Jag åker till min fjällby, mer än så avslöjar 

jag inte.

“DET ÄR GÖTT 

ATT VARA I P2 - 

HIMLEN” 

Enligt Lisa finns det idag ingen plattform 

för musikjournalistik som är i klass med P2. 

– P2 tar musiken på allvar och lyfter 

det som ett ämne med egenvärde. Jag vill 

att musiken ska vara på samma nivå som 

Kvart i fem-ekot. Att lyssna på konsert 

kan vara lika viktigt som att lyssna på en 

nyhetssändning. 

Det är tyst en kort stund sedan 

tillägger hon bestämt: ”Ja, det tycker 

jag!”. 

I P2 är Lisa bland annat reporter 

på Mitt i musiken, producent av 

Miriams Jazz och värd för Folk- och 

Världsmusikgalan. Dessutom är hon sedan 

flera år programledare för Monitor, P2:s 

anrika elektronikaprogram. I höst ligger 

fokus på kvinnliga tonsättare och artister 

Text Charlotte Frykman Foto Johan Ljungström 

MUSIKJOURNALISTEN LISA WALL BESKRIVER SIG 

SJÄLV SOM EN RÖDHÅRIG, HÖGLJUDD, LÅNG, STARK 

OCH RASTLÖS KREATÖR. OCH HON GÖR VERKLIGEN 

INTRYCK. HENNES TAGLINE SOM FÖLJER VARJE 

E-POSTMEDDELANDE LYDER ”P2 – VAR ANNARS?” 

DET ÄR DÄR HON FÅR UTLOPP FÖR SITT BRINNANDE 

OCH BREDA INTRESSE FÖR MUSIK. 

inom genren. Efter nyår är det dags för 

den åttonde upplagan av elektroniska 

festivalen Art’s Birthday på Södra Teatern 

i Stockholm. Variationen mellan program, 

genrer och roller är precis vad Lisa vill ha. 

– Jag har radions absolut bästa jobb, 

jag är i extas. 

Förutom ett par år på kommersiell tv 

och Kanal 5 i London, har Lisa ägnat 

praktiskt taget hela sitt yrkesliv åt 

Sveriges Radio. Första radiojobbet var 

på lokalradion i hemstaden i Västerås. 

När hon fick erbjudandet om att leda 

musikprogrammet Casino i P4 lämnade 

hon London för Skåne. Under åren har 

det blivit många olika musikprogram och 

dokumentärer för kanalen. 

Intresset för musik har följt Lisa 

så länge hon kan minnas, och när hon 

var yngre sjöng hon mycket i olika 

körer, garageband, spelade piano och 

saxofon. Ett tag arbetade hon till och 

med som pianolärare. Hennes man är 

kompositör och på deras tomt i utkanten 

av Skurup finns en liten studio med vad 

Lisa beskriver som en ”oerhörd mängd 

22 



instrument”. Ibland smyger hon ut dit och 

spelar piano i timmar. 

Favoritartisten är Prince men i övrigt 

lyssnar Lisa på allt. Det finns dock, som 

hon uttrycker det, ”ett professionellt 

lyssnande och ett Lisa-lyssnande”. 

– Jag är nog en av de få som 

fortfarande är aktiv inom nästan alla olika 

genrer. Jag gör jazz lika gärna som jag 

gör klassiskt, eller mina små elektroniska 

galningar. 

Den röda tråden i hennes jobb 

och den ständiga utmaningen är 

paketeringen av det innehåll hon 

ska presentera – allt från smal 

elektronika till kända klassiska 

mästerstycken: 

– Hur fasiken ska man 

presentera Beethovens femma, 

Ödessymfonin, på ett sätt som ger 

stycket en ny dimension? Jag tror 

Beethoven hade blivit deppig om 

han visste hur sliten hans musik 

blivit, att vi knappt hör den längre 

för att den är så bekant. 

I en tillvaro som genomsyras så 

mycket av musik, finns det också ett 

behov av tystnad. Hemma får ett annat 

intresse näring, nämligen att odla 

och påta i trädgården. På fritiden är 

Lisa också volontär hos United Sisters, ett 

fryshusprojekt i Malmö. Där coachar och 

stöttar hon unga tjejer i olika frågor under 

ett års tid. 

– Ibland är det helt enkelt dags att ge 

någonting tillbaka. Det är gött att vara i 

P2-himlen. Men jag kan inte bara vara där, 

för världen är inte sådan. Den är inte så 

vacker.” 


23 

FAKTA 

LISA WALL 

Bor Skurup, Skåne 

Ålder 39 år 

Familj Maken Anders Wall 

Bakgrund TV4, Kanal 5 och 

Sveriges Radio 

Gör på fritiden Coach för unga tjejer, 

påtar i trädgården, tränar 

Kuriosa Gifte sig i Las Vegas

FAKTA 

RANDI MOSSIGE-NORHEIM 

Ålder 47 år 

Familj Man och två barn 

Bor Stockholm, Södermalm 

Utbildning Journalisthögskolan, Stockholm 

Bakgrund Var med från starten av Konflikt 2004 

Har tidigare arbetat som reporter hos Efter Tre, 

Studio Ett och P1-morgon 

På fritiden – Då går jag i en lerig overall på 

landet och röjer sly, sågar och gräver 

Medievanor – Jag lyssnar på 

radiodokumentärer, läser nyhetstidningar 

Sedan är det där med litteratur och poesi, jag 

hämtar mycket intryck från den världen 

24 




– Jag behöver inte åka särskilt långt för att 

kunna berätta om storpolitiska skeenden, 

säger Randi Mossige-Norheim, reporter på 

Konflikt i P1. 

Konflikt befinner sig i gränslandet 

mellan kultur och politik och försöker knyta 

ihop internationell debatt med den svenska 

vardagen. 

Människor som påverkats, direkt 

eller indirekt, av dramatiska händelser 

i omvärlden finns överallt, menar Randi 

Mossige-Norheim. Det handlar om 

utmarkerna och sprickorna i samhället. De 

skuggiga platser dit medias strålkastarljus 

vanligtvis inte når. 

– Det är en drivkraft för mig att berätta 

historier från de områden där människor 

inte har någon egen röst. Jag ser det som 

en plikt. Det kan låta pretentiöst, men om 

jag inte är där, då vet jag inte hur jag ska 

kunna skildra vad för slags samhälle vi 

lever i. 

Hon hamnade på radion efter ett 

sommarvikariat på Radio Skaraborg i 

slutet av 1980-talet och har gjort sig känd 

för sina dokumentära reportage. För sitt 

arbete har Randi Mossige-Norheim bland 

annat belönats med Stora journalistpriset 

2001 och Ikarospriset 2005. Hon frågar 

retoriskt: ”Om vi bara intresserar oss 

för dem som redan har inflytande, den 

politiska, kulturella och finansiella makten, 

hur mycket får vi då reda på om vår samtid? 

Mycket journalistik är dessutom byggt på 

konstruktioner och förutfattade meningar 

om hur saker och ting ligger till.” 

– I värsta fall har reportern redan tänkt 

ut en vinkel i förväg. Men det som finns där 

ute är ett oberättat och ospeglat land. Att i 

större utsträckning få förmedla berättelser 

från det andra Sverige, det skulle ge 

människor en helt annan bild av det land vi 

lever i. 

Hon ser det som sin uppgift att hålla 

fram och visa upp de orättvisor hon stöter 

på och fråga, ska det vara så här? Det 

är en journalistik som ska särskiljas från 

indignationsjournalistik, som när den är 

som sämst inte leder någonstans, menar 

PÅ JAKT 

EFTER VERK- 

LIGHETEN 

Text Johan Abrahamsson Foto Mattias Ahlm 

I SKUGGLANDET. DÄR INGA STRÅLKASTARE NÅR 

FRAM. DIT SÖKER SIG KONFLIKTS PRISBELÖNTA 

REPORTER RANDI MOSSIGE-NORHEIM FÖR ATT 

LYSSNA PÅ DEM SOM INTE HAR NÅGON SOM 

FÖR DERAS TALAN. 

hon. Men när berättandet är autentiskt och 

utan pekpinnar kan det vara storartat. 

– Det är det vackraste jag vet. Det finns 

inget som går upp mot när det är riktigt, 

riktigt verkligt, det får jag kickar av. Med 

autentiskt menar jag att ingen har varit 

där och twistat åt något håll utan att det är 

avskalat. Det dokumentära berättandet är 

mitt stora ideal. 

Som journalistiskt verktyg är radio 

svårt att slå, menar hon. Med bara en liten 

och lätt bandspelare kan man på egen 

hand, utan ett medföljande team, ta sig 

nästan vart som helst. Det finns dessutom 

ytterligare en dimension. 

– Jag älskar det skrivna ordet, men 

med ljud kan du suggerera lyssnaren. 

Med små medel kan du förflytta dig till 

vilka platser och sammanhang som helst. 

Genom ett ljud, en suck eller hur någon 

låter på rösten förstår du saker som 

inte alltid går att få fram med en skriven 

text. Det finns också en tjusning med 

etervågorna som försvinner ut i galaxerna 

och inte hörs mer, säger Randi Mossige- 

Norheim. 

Hon beskriver sin motivation som något 

närmast biologiskt, en nyfikenhet som alltid 

har funnits där. Det handlar om en vilja att 

försöka förstå. 

25 

– Att få åka in i mänskliga psyken 

nästan varje dag är svindlande, det tröttnar 

jag aldrig på. Det är en lyx att få göra det. 

På frågan vad som är svårast med 

hennes jobb beskriver Randi Mossige- 

Norheim vanmakten med att vara på plats, 

men inte kunna hjälpa. När hon följde de 

vietnamesiska bärplockarna, som efter 

vistelsen i Sverige kom tillbaka till Vietnam 

utblottade och skuldsatta, slogs hon av sin 

maktlöshet. 

– Jag är där som reporter för att kunna 

berätta om det här. Men för dem är jag en 

representant för ett demokratiskt och rikt 

land. Och visst, mina reportage kanske kan 

bidra till att regler ändras så att inte andra 

luras på samma sätt. Men jag kan inte göra 

något för att hjälpa dem. Jag tycker att det 

är fasansfullt och svårt att det här blir lagt 

på mig, men det är oundvikligt, säger Randi 

Mossige-Norheim.

LIGGA MED P3 

– RAKT PÅ SAK 

OM SEX 

Text Isabella Winberg Foto Stina Gullander 

MEDAN ALLA VILLE #PRATAOMDET PÅ 

TWITTER OCH SATTE SEX PÅ KARTAN HADE 

LIGGA MED P3 FUNNITS PÅ WEBBEN 

I ETT PAR MÅNADER. 

– Det var som en explosion av sexprogram 

som kom samtidigt som Ligga med P3. Det 

är tydligt att locket har legat på länge och 

det finns ett stort behov hos folk att prata 

om sin sexualitet, säger Julia Blomberg, 

producent för Ligga med P3. 

Det skulle bli en sexsajt för unga vuxna 

som kommit över ”var sitter kuken-nivån” 

och som antingen hade eller ville ha ett 

aktivt sexliv. Tillsammans startade Julia 

Blomberg, Matilda Berggren och Robert 

Jacobsson Ligga med P3-sajten under 

hösten 2010 som till en början var tänkt 

som en webbsatsning. Vid årsskiftet 2011 

började programmet även sändas i etern. 

– Vi har utvecklats jäkligt mycket 

sedan vi startade, i början var vi nästan 

som trevande nunnor som höll på att 

utforska lite kring sex och relationer. Nu är 

vi lite mer vulgära och rakt på sak, säger 

programmets sex- och relationsrådgivare 

Robert Jacobsson. 

Inte PK 

Utgångspunkten för programmet var 

att det inte skulle vara politiskt korrekt, 

moraliserande eller exkluderande och det 

var så redaktionen kom fram till den raka 

tonen i programmet. 

– Sex är ett känsligt ämne men vi vill 

att det vi pratar om ska vara igenkännbart; 

samtidigt vill vi öppna nya dörrar för folk att 

upptäcka någonting nytt, säger Ligga med 

P3:s programledare och bloggare Matilda 

Berggren. Robert Jacobsson berättar 

hur redaktionen i sin arbetsprocess 

blandar anekdoter och personliga 

erfarenheter med forskning för att nå en 

kunskapsbaserad sexualupplysning. 

– Vi har ett stort ansvar för att vi 

jobbar med public service och sex och 

relationer. Men också på grund av att 

sexualupplysningen i många fall är så 

undermålig i skolan. Vi får en katastrofal 

biologilektion i högstadiet där man går 

igenom var ollonet sitter, men man går inte 

igenom funktioner och inte heller känslor 

och normer kring sex, säger Robert. 

Bort från fördomar 

Och vad vill lyssnarna helst att programmet 

ska handla om? Populärast på webben är 

de erotiska novellerna, med omkring 74 500 

klick, där lyssnarna själva kan skicka in 

sina fantasiberättelser. 

– Det som folk vill höra är egentligen 

allt utom ”vaniljsex” – t ex BDSM 

(bondage, dominans, sadism, masochism). 

Men det finns en risk att folk känner sig 

exkluderade när man pratar om olika 

sexuella praktiker som folk inte utövar 

själva, menar Robert. 

För att komma ifrån fördomarna 

är det just därför viktigt för Ligga med 

P3-redaktionen att det är grannen eller 

busschauffören som hörs i inslag om att 

26 



vara till exempel swinger eller masochist. 

– Fördomarna finns där och det är 

väldigt frustrerande när besökare på 

sajten skriver: ”Varför pratar ni så mycket 

om bögar?” Men vi vill att programmet 

ska verka normbrytande och ge en ökad 

förståelse för alternativa livsstilar genom 

att visa att det är ”helt vanliga” människor i 

inslagen, säger Julia. 

– Vi får ibland skit för vårt språkbruk 

men vi gör det inte för att provocera utan vi 

använder ord som ”kuk och fitta” för att vi 

tycker att det är bra ord. Mycket av kritiken 

vi får är just för att det är Sveriges Radio 

som förväntas vara så duktigt men vi väljer 

istället att prata rakt och ärligt om sex, 

säger Julia. 

Julia känner att de har vunnit läsarnas 

och lyssnarnas förtroende och hon hoppas 

att de kan fortsätta göra programmet i tio år 

till för det finns alltid mer att prata om. 

– Programmet är väldigt eggande och 

har erotiska inslag. Vissa sitter nog och 

onanerar när de lyssnar på programmet 

medan andra är tokförbannade över att 

programmet sänds i public service. Men 

sex är ett ämne som aldrig tar slut. Det har 

nog att göra med att vi i livet alltid är på jakt 

efter någon eller att vi är ute att förbättra 

den relationen vi har eller vill ha någon ny, 

säger Robert. 

FAKTA 

LIGGA MED P3-REDAKTIONEN 

Julia Blomberg, producent 

Matilda Berggren, programledare och bloggare 

Robert Jacobsson, sex- och relationsrådgivare 

Nisse Edwall, programledare 

Idji Maciel, producent 

Cissy Avrin, producent 

27 

FAKTA 

SR International är Sveriges Radios flerspråkiga 

kanal med uppdraget att informera om 

Sverige. SR International har program och en 

webbaserad nyhetstjänst. 

Var hör jag sändningarna? Varje vardag över 

P2 i hela Sverige, samt över Stockholmsområdets 

FM-frekvens 89,6. 

Språk som SR International sänder på: 

engelska, arabiska, kurdiska, persiska och 

somaliska, samt minoritetsspråket romani som 

ska stödja den romska gruppens kultur och 

språk i Sverige. Se mer på sverigesradio.se

Ginna Lindberg på The 

Mall i Washington inför 

installationen av president 

Barack Obama i januari 2009. 

I Bakgrunden Capitolium. 

Foto: Mattias Ahlm. 

28 



UTRIKESKORRESPON- 

DENTERNA TAR MED 

DIG JORDEN RUNT 

Text Johan Abrahamsson Foto Stina Gullander, Sveriges Radio 

MED 17 REPORTRAR UTSPRIDDA ÖVER HELA VÄRLDEN HAR 

SVERIGES RADIO DET STÖRSTA KORRESPONDENTNÄTET I NORDEN. 

DAGLIGEN FÖRMEDLAR DE ÖGONBLICKSBILDER, KOMMENTARER 

OCH FÖRDJUPNINGAR TILL LYSSNARNA I RADIO, MOBILEN OCH PÅ 

WEBBEN. MÖT KORRESPONDENTERNA CECILIA UDDÉN, ROBIN OLIN, 

GINNA LINDBERG OCH NILS HORNER. 


Denna bild: Robin Olin är Sveriges Radios 

ungdomskorrespondent. Här i ett flyktingläger i Aten. 

Nedan till vänster: Cecilia Uddén följer revolten i 

Arabvärlden. Egypten,Tunisien och Libyen är några av 

de länder hon besökt senaste halvåret. 

Nedan till höger: Asien-korrespondenten Nils Horner 

och ekonomikorrespondenten Staffan Sonning i 

Japan i samband med jordbävningskatastrofen och 

kärnkraftsolyckan i Fukushima våren 2011. 


29 

29

FAKTA 

CECILIA UDDÉN 

Namn Cecilia Uddén 

Geografisk bas Kairo, Egypten 

Uppdrag Utrikeskorrespondent, bevakar 

Mellanöstern, Nordafrika (med undantag 

för de forna franska kolonierna), från 

Marocko till Iran, inklusive gulfstaterna, 

Israel, Västbanken och Gaza 


JAG TYCKER BÄST 

OM ATT INTERVJUA 

ICKEKÄNDISAR 

Text Johan Abrahamsson Krönika Cecilia Uddén Foto Mia Gröndahl 

25 JANUARI 2011 BLEV EN HISTORISK DAG I KAIRO. DET VAR DAGEN 

DÅ DET EGYPTISKA FOLKET INLEDDE REVOLTEN MOT HOSNI 

MUBARAK. CECILIA UDDÉN, SVERIGES RADIOS KORRESPONDENT I 

MELLANÖSTERN, VAR DÄR OCH SÅG HUR DEMONSTRATIONSTÅGEN 

VÄXTE PÅ GATORNA LÄNGS MED NILENS STRAND. 

Vad är aktuellt just nu? 

– Regimförändringarna i området. 

Länder som har störtat sina ledare och 

länder som håller på att störta sina ledare. 

Den tidigare ständiga topp-nyheten från 

Mellanöstern – Israel- och Palestinakonflikten 

– har hamnat i skuggan av den 

Arabiska våren och dess följdverkningar. 

Vilka stora händelser och frågor ska vi 

vara uppmärksamma på framöver? 

– Sökandet efter Ghaddafi. Valen 

i Egypten och i Tunisien. Den syriska 

regimens fall. 

Bäst och sämst med ditt jobb? 

– Bäst är privilegiet att få beskriva 

historiska skeenden och hitta människor 

som gestaltar dessa. Det sämsta 

är att jag aldrig är ledig, förutom på 

sommarsemestern då jag har en vikarie 

Finns det någon vanlig missuppfattning om 

ditt bevakningsområde? 

– Att man måste täcka håret i alla 

länder inom mitt bevakningsområde. 

Men det är fel, det är bara i Iran och 

Saudiarabien som det är ett krav. Det finns 

många vanföreställningar om islam. 

Vad minns du och tar med dig från det 

senaste halvårets bevakning? 

– 25 januari i Kairo, när den egyptiska 

revolten blev verklighet. 

Drömintervju? 

– Jag tycker bäst om att intervjua ickekändisar, 

som inte levererar slitna klyschor 

Vad reser du aldrig utan? 

– Datorn. 

KRÖNIKA AV CECILIA UDDÉN 

Oh Farao, hur blev du så mäktig? 

Farao svarar: Jag mötte aldrig någon 

som försökte stoppa mig. 

Så lyder ett arabiskt ordspråk. Men 

för första gången på 7 000 år har Farao 

stoppats. Hosni Mubarak ligger vitklädd på 

en bår, i en bur i rättsalen. Han är omgiven 

av sina lejonungar, sönerna Gamal och 

Alaa. Alla tre förnekar brott. 

Denna omtumlande syn, tillsammans 

med de episka scener som utspelade 

sig i Kairo under kraftmätningen mellan 

folket och säkerhetsstyrkorna – striderna 

på broarna över Nilen, där folkmassor 

böljade fram och tillbaka i rök och 

dimma, där polisen tvingades backa, där 

tårgasampuller singlade ner i floden med 

en röksvans efter sig – dessa scener 

överträffar fantasin och överskuggar för 

tillfället alla konstnärliga uttryck. Ingen 

skruvad ironi kan beskriva detta stora, 

sarkasmer förkrymper och egyptiska 

konstnärer beskriver hur de irrar omkring 

som dekapiterade kycklingar. Konsten mår 

31 

bäst av svärta och sorg och har svårt att 

hantera triumfatoriska ögonblick. Så den 

egyptiska revolutionen väntar ännu på sin 

raconteur, sin berättare. 

Det är inte ofta man är med om något 

som man genast inser kommer att gå 

till historien. Men den 25 januari i år var 

en sådan dag. Jag följde ett av flera 

demonstrationståg genom Kairo. Den 

första protestdagen. Ingen trodde att 

det skulle bli särskilt stort. Egypten är 

inte Tunisien, löd besserwissermantrat 

och jag hörde mig själv förnumstigt 

säga i radio att den som inbillar sig att 

det tunisiska upproret är början på den 

arabiska berlinmurens fall, ägnar sig nog åt 

önsketänkande. 

Men när tåget drog fram genom Bulaq 

på östra Nilstranden, där folk stod längs 

gatan och tittade på och demonstranterna 

började ropa: Ett två, var är det egyptiska 

folket? – Wahed etneen ash shaab al masri 

feen? – så ser jag plötsligt hur två kvinnor 

i svarta sjalar med tunga grönsakskorgar 

tittar på demonstrationen, pekar och 

viskar till varandra – för att sedan ansluta 

de sig till aktivisterna. Sedan bromsar en 

ljusgrön buss in och passagerarna tvingar 

chauffören att öppna dörrarna – och så 

väller passagerarna ut för att gå med i 

tåget. 

Instinktivt kände jag då att det här är 

början på något mycket större än någon av 

oss anat.


“JAG SER EN 

ARG OCH 

BESVIKEN 

GENERATION 

VÄXA UPP, 

SÄRSKILT I 

SYDEUROPA” 

Text Johan Abrahamsson Foto Stina Gullander 


– Jag hoppas att revolutionerna 

i Arabvärlden, som till stor del drivits 

på av unga, ska leda till något bra. Den 

ekonomiska krisen slår extra hårt mot unga 

och jag ser en arg och besviken generation 

växa upp, särskilt i Sydeuropa. Så håller jag 

ett öga på nya idéer och populärkultur på 

platser där det händer just nu, som Bombay 

och Mexico City. 



– Jag bryr mig inte så mycket om 

val, katastrofer och stora händelser. Jag 

försöker gå runt det, träffa människor och 

se tendenser. Det tycker jag att man ska 

lyssna extra efter. 


– Det sämsta är att det blir rätt ensamt 

att resa själv. Det bästa är att bli polare 

med någon på vägen, sätta sig och ta en öl 

och snacka skit. 

Vanligaste missuppfattning om ditt 

bevakningsområde? 

– Inget specifikt, men jag tycker 

generellt att vi i Sverige vet för lite om hur 

32 


livet är för unga i andra delar av världen. 

Svenska medier har alldeles för lite 

fördjupande utrikesbevakning och ofta när 

man porträtterar unga utomlands så är det i 

förenklade offerroller. 



– När jag var på gränsen mellan Turkiet 

och Grekland, där flyktingar försöker ta 

sig in i EU. Många drunknar i floden när 

de försöker ta sig över och på stranden 

hittade jag en ryggsäck. Inuti låg en cd med 

en franskakurs. Den personen kom nog 

aldrig fram. 


– Just nu funderar jag på vad som får 

unga människor att begå handlingar som 

är så uppenbart onda. Fick jag chansen att 

vid upprepade tillfällen få intervjua Anders 

Behring Breivik så skulle jag ta den. 


– Ingenting. Jag borde svara laddaren 

till mobilen, men den glömmer jag alltid, så 

jag får köpa ny. Jag har en hel hög hemma. 

FAKTA 

ROBIN OLIN 

Namn Robin Olin 

Geografisk bas Lägenhet i Stockholm, 

reser över hela världen 

Uppdrag Ungdomskorre, bevakar frågor 

som är identitetskapande för unga 

människor

34 



“JAG STORTRIVS I 

POLITIKNÖRDARNAS 

WASHINGTON” 

Text Johan Abrahamsson Foto Mattias Ahlm 

DET ÄR ETT SÅ VANSINNIGT SPÄNNANDE 

UPPDRAG ATT BEVAKA VÄRLDENS FRÄMSTA 

SUPERMAKT, SOM PÅVERKAR OSS PÅ SÅ 

MÅNGA SÄTT – POLITISKT, KULTURELLT, 

EKONOMISKT. 


– Ekonomikrisen, den smärtsamt höga 

arbetslösheten, kriget i Afghanistan och 

förstås det kommande valet, som har alla 

förutsättningar att bli enormt rafflande. 

Kan Obama hålla sig kvar? Vem blir den 

republikanska utmanaren? Och vilket parti 

får makten i kongressen? 



– Valrörelsen inför 2012 är redan i 

full gång. Själva röstandet börjar strax 

efter årsskiftet, då varje delstat ska hålla 

prov- eller primärval för att välja partiernas 

presidentkandidater. Först ut är Iowa, som 

preliminärt går till val den 6:e februari. 


– Det är ett så vansinnigt spännande 

uppdrag att bevaka världens främsta 

supermakt, som påverkar oss på så många 

sätt – politiskt, kulturellt, ekonomiskt. 

Jag älskar också variationen, att få göra 

allt från snabba nyheter till direktsamtal 

och analyser. Att ena dagen få intervjua 

östkustliberaler och nästa dag en 

pistolbärande pastor i Arizona. Jag 

tycker dessutom att det är löjligt roligt 

med amerikansk politik och stortrivs i 

politiknördarnas Washington. Det sämsta? 

Det skulle väl vara att det blir lite för lite 

sömn i perioder. 

Finns det någon vanlig missuppfattning om 

ditt bevakningsområde? 

– Nej, ingen direkt missuppfattning, 

men däremot tycker jag det finns en 

tendens att dra alla amerikaner över en 

kam. Att det generaliseras för mycket. USA 

är ett gigantiskt land, med en fantastisk 

bredd. Det hoppas jag att jag lyckas spegla 

i min rapportering. 



– Scenerna i nattmörkret när jag stod 

utanför Vita huset, minuterna efter att 

Obama meddelat att Bin Laden dödats 

och tusentals människor strömmade ut på 

gatorna i centrala Washington. 


– De namnlösa elitsoldaterna som 

utförde attacken mot Usama Bin Laden. 

Jag vill veta hur deras uppdrag såg ut och 

vad som egentligen hände den där natten i 

Abbottabad. 


– Min bandspelare, Blackberry och 

laptop. Och skavsårsplåster. Journalistik 

kräver mycket fotarbete. 

FAKTA 


Namn Ginna Lindberg 

Geografisk bas Washington DC 

Uppdrag Utrikeskorrespondent med USA 

som bevakningsområde

36 



Nils Horner i Abottabad, Pakistan, utanför huset där Usama Bin ladin, ledaren för terrornätverket al-Qaida, gömde sig. 


“JAG HAR ALLTID 

VÄSKAN PACKAD 

BÅDE PRAKTISKT 

OCH MENTALT” 

Text Gunilla Kinn Foto Muhammad Bilal, Nils Horner, Staffan Sonning 

– En månad efter jordbävningen i 

Fukushima kom vi in i en by norr om 

Tokyo, som låg i en zon där alla skulle ha 

evakuerats. Där mötte vi en kvinna som 

inte hade velat lämna sina hundar och sina 

sjukliga föräldrar, och en bonde som valt 

att stanna kvar med sina hästar. Det var 

gripande möten! 

Det fem minuter långa reportaget om 

japanska Tomoko, hennes hundar och 

de andra som vägrat låta sig evakueras 

i Tohuku-regionen sändes i P1 Morgon 

i april – ett exempel på de ljudliga bilder 

från Asien som radiolyssnarna får av Nils 

Horner. 

Andra gånger låter han oss möta 

pakistanska familjer som drabbats av 

översvämningar, demonstrerande munkar 

i Burma eller australiensiska brandmän 

som tampas med skogsbränder. 

– Jag tycker det är roligt att berätta och 

förmedla saker som händer, säger han. 

– Jag gör inte så ofta intervjuer med 

makthavare, utan helst med vanliga 

människor. Det är roligare, och det blir 

bättre radiojournalistik. Men att enbart 

intervjua ”mannen på gatan” blir fel. Jag 

letar efter såväl folk i slumområden som 

professorer, båda kan ha intressanta 

historier. 

Det har varit ett intensivt nyhetsår för 

Sveriges Radios Asien-korrespondent 

Nils Horner, som förutom jordbävningskatastrofen 

var med och bevakade ”den 

arabiska våren” på plats. 

På papperet är han stationerad 

i Bangkok. Men i praktiken är han 

ständigt på resande fot, och far från 

HAN HAR SVERIGES RADIOS STÖRSTA 

BEVAKNINGSOMRÅDE OCH PENDLAR TILL 

NYHETSINTENSIVA LÄNDER SOM BURMA, 

JAPAN, AFGHANISTAN OCH PAKISTAN. NILS 

HORNER ÄLSKAR ATT VARA JOURNALIST OCH 

FÅ BERÄTTA OM DE MÄNNISKOR HAN MÖTER I 

VÄRLDEN – OCH MEST AV ALLT GILLAR HAN ATT 

RAPPORTERA FRÅN REGIMFÖRÄNDRINGAR. 

det ena uppdraget till det andra – med 

bandspelare, mikrofon, dator och 

sändningsutrustning i högsta hugg. 

Under resan till Fukushima fick han 

komplettera bagaget med en geigermätare, 

för att se till att han inte rörde sig 

i områden med för hög strålning. Resorna 

innebär ofta strapatser – som att sova 

på golvet till en offentlig toalett, som Nils 

Horner fick göra i Japan – och att röra sig 

i extremt osäkra områden, som i Bagdad, 

Kabul och Rangoon där varje steg kräver 

noggranna säkerhetsöverväganden 

Till Tokyo hade han krånglat sig med 

flyg från Bahrain på Arabiska halvön, 

där han hade vistats en tid för att bevaka 

upproren mot regimen. Dessförinnan var 

han och ett par Sveriges Radio-kolleger 

flera veckor i Egypten, för att rapportera 

om de medborgardemonstrationer som 

ledde till president Mubaraks fall. 

– För en journalist är regimförändringar 

givande att vara med om och bevaka, när 

hela samhällsutvecklingen står och väger. 

37 

Det är oerhört roligt! 

Nils Horner ser nöjd ut vid minnet av myllret 

av människor i Kairo, tacksamt för en 

reporter. 

– Det är ju bara att sticka ut 

mikrofonen, så är det folk som skrattar och 

gråter! säger han belåtet. 

– Radio är ett bra medium för att bidra 

till en djupare förståelse och samtidigt 

förmedla känslor. 

Nils Horner gillar inte att bli 

intervjuad och stå i centrum som person. 

Hans ödmjuka framtoning och sakliga 

rapportering har dock gjort honom till en av 

Sveriges mest respekterade, beundrade 

journalister. När det hänt något viktigt i 

Afghanistan, Pakistan, Indonesien eller 

Burma dröjer det inte länge innan Horners 

röst hörs i etern. 

– När jag var liten ville jag bli journalist 

eller diplomat. Det var de enda logiska 

yrkesvalen, berättar han när vi ses i 

Stockholm, i Radiohusets park. 

– Nu har jag svårt att se mig själv i

någon annan roll än som journalist. 

Vägen till yrket började på 

Västgötademokraten och Borås Tidning, 

där Nils Horner fick in en fot som tonåring. 

Efter gymnasiet gjorde han lumpen på 

Värnpliktsnytt. (Tidningen lades ner av 

försvarsmakten häromåret, men var länge 

plantskola för reportrar och fotografer.) 

Därefter studerade han nationalekonomi 

och statsvetenskap och blev så 

riksdagsreporter för nyhetsbyrån FLT, 

Förenade Landsortstidningar. 

Världen lockade, och Nils Horner 

drog till först London och sedan New York. 

Där blev han USA-stringer – frilansande 

korrespondent – för FLT, men gjorde också 

reportageresor till Haiti, Kuba, Indien, 

Burma och Kambodja. 

Så började han resa till Balkan, där 

han fick något av ett genombrott som 

utrikesreporter. Våren 2000 fick lyssnarna 

följa med när Nils Horner under sex 

minuter – extremt lång tid i radio – i Kvart 

i sex-ekot fick rapportera om Slobodan 

Milosevics fall, direkt från Belgrad. 

Sedan dess har Nils Horner rykte 

om sig att alltid lyckas vara på plats vid 

dramatiska nyhetsskeenden. Handlar det 

om tur eller god tajmning? Nja, mer om 

envist tålamod, tycker han själv. 

– Det var inte så att jag bara ramlade 

in i Belgrad. Snarare var det målmedvetet 

arbete, till exempel med att skaffa visum. 

Jag var ju frilansjournalist då och hade 

friheten att vistas länge i området, berättar 

han. 

– En gång fick jag vända vid den 

serbiska gränsen och åka tillbaka till New 

York, eftersom en tullgubbe stämplade mitt 

visum med ”ogiltigt”. Det var med ett stort 

mått envishet som jag tog mig tillbaka till 

Serbien igen – det var ju den stora storyn i 

världen då. 

Fast visst gäller det för en 

utrikeskorrespondent att lyckas vara på 

plats i skarpa nyhetslägen. 

– Det ingår i mitt jobb att komma 

iväg snabbt, att ha väskan packad både 

praktiskt och mentalt, säger Nils Horner. 

– Det är klart att jag gillar att vara 

först – när allt är fräscht och det finns stor 

dramatik och efterfrågan på material. Men 

det är också kul att komma tillbaka och 

följa upp nyhetsrapporteringen, när det är 

lugnare. 

Pakistan är ett av de länder han ofta 

får åka till med kort varsel. Redan dagen 

efter att det blev känt att Usama bin Laden 

dödats av en USA-styrka i maj kom han 

till staden Abbottabad där det skedde. Då 

gäller det att ha psykisk beredskap för att 

börja jobba direkt – och att ha upparbetade 

kontakter med tolkar och chaufförer. 

Planeringen för Nils Horner och hans 

korrekolleger sker i samråd med redaktörerna 

hemma, främst utrikesredaktionen 

på Ekot. 

Nyhetssändningarna har 

högsta prioritet, därefter inslag till 

aktualitetsprogram som Studio Ett, 

Godmorgon världen och P4 Extra. I mån av 

tid gör korrespondenterna även inslag till 

radions övriga program – korta reportage 

och lite längre dokumentärer. 

Med 17 anställda och frilansande 

korrespondenter – baserade runtom 

i världen eller i Stockholm – har 

Sveriges Radio den mest ambitiösa 

utrikesbevakningen av de svenska 

mediebolagen. 

– Ja, men med det följer också ett 

ansvar, påpekar Nils Horner som gillar 

att arbeta just med radio ”i allmänhetens 

tjänst”. 

– I Sveriges Radio är det viktigt med 

saklighet och folkbildning. Vi ska berätta 

om det som inte alla andra gör, som när 

vi åker till Filippinerna eller Nepal även 

när det som sker där inte är dagens 

huvudnyhet. 

På somrarna passar Nils Horner på 

att arbeta några veckor i Stockholm, ofta 

som producent på Studio Ett – därav mötet 

utanför Radiohuset. 

– Jag tycker det är kul att vara i Sverige 

på sommaren. Det blir som en intensivkurs 

i det svenska samhället, för mig är ju 

redaktionsmötena exotiska. 

Nils Horner är också känd för sin 

nyfikenhet på ny teknik och används som 

Sveriges Radios försökskanin. Med hjälp 

av en satellitterminal kan han sända med 

god ljudkvalitet från nästan vilken plats 

som helst på jorden. Som Studio Ett direkt 

från Kabul (vilket han gjorde redan 2001). 

– Då får jag vara programledare, 

producent, ljudtekniker och 

programassistent i ett. Det är 

ansträngande, men väldigt roligt! säger 

han. 

38 



– Tekniken har gjort jobbet enklare 

på många sätt. Stressen har minskat, 

eftersom man inte är beroende av täckning 

med mobiltelefonen när man kan sända via 

satellit. Men utvecklingen går så fort att det 

är svårt att hänga med allt som händer. Det 

är spännande, lite förvirrande och kul. 

Vad har du för förhoppningar inför det 

kommande nyhetsåret? 

– Att få rapportera från fler regimförändringar! 

(Här lyser det verkligen ur 

Nils Horners ögon). Det vore också kul 

att få rapportera om demokratisering och 

ökad tolerans i Afghanistan och Pakistan, 

säger han. 

– Att jobba för radion är som att ha en 

stor, vit duk som man kan måla vad man 

vill på. Det kvittar hur mycket man jobbar – 

berättelserna tar ju aldrig slut. 

Nils Horner om... 

... att ganska få lyssnare tror att 

korrespondentyrket är särskilt glamouröst 

”Nej, de hör ju man klafsar omkring i 

flyktingläger och besöker bestrålade 

zoner. Snarare är folk som hör inslagen 

bekymrade!” 

... myten om ”Asiens århundrade” 

”Jag börjar nästan tro på den myten 

själv. Det är lätt att bli imponerad över de 

ekonomiska framsteg som gjorts i länder 

som Kina och Indien. Men det är viktigt 

att även påminna om de problem som 

finns med vanstyre, korruption och ojämn 

inkomstfördelning i de flesta asiatiska 

länder.” 

... en särskild utmaning med jobbet 

”Jag tycker att det är spännande att 

punktera myter. Som att Indien marscherar 

snabbt mot att bli en ekonomisk supermakt, 

medan landet i själva verket har enorma 

problem med fattigdom och analfabetism.” 

... länder han inte varit i, men gärna skulle 

vilja rapportera från 

”Nya Zeeland och Nordkorea! Jag är orolig 

för att vi missar en viktig story i Nordkorea. 

Vi vet inte alls omfattningen av övergrepp 

på oskyldiga människor, till exempel 

dissidenternas familjer, i lägren där.” 


Nils Horner rapporterade från Japan när den stora jordbävningen och den efterföljande tsunamin drabbade landet. 

39 

... hur han kopplar av efter arbetet 

”Jag försöker att göra något roligt när jag 

reser, så att det inte bara blir jobb. Som att 

gå på museum när jag ändå är i Singapore, 

att titta på buddhistiska skulpturer – jo, det 

finns faktiskt sådana – när jag är i Pakistan, 

eller att gå på konsert i Operahuset när jag 

är i Sydney.” 

Nils Horner om sina favoritresmål 

Japan ”Det är alltid jättekul att komma dit! 

Japanernas agerande efter jordbävningen 

var imponerande.” 

Indien ”Mångfald, färgsprakande; 

demokrati – trots alla problem.” 

Afghanistan ”Intressant kultur med 

mycket musik vilket är tacksamt för en 

radiojournalist eftersom människorna är 

villiga att berätta om sina liv.” 

Pakistan ”Rent journalistiskt en favorit, för 

här finns alltid stories.”

TOMAS JORDAN, 

REPORTER PÅ UTØYA 

Text Tomas Jordan Foto Sindre Thoresen Lønnes 

VAD HÄNDER, NORGE? ÄR DET HÄR PÅ RIKTIGT? 

DEN 22 JULI SATT REPORTERN TOMAS JORDAN PÅ 

EKOREDAKTIONEN OCH SÅG FLASH EFTER FLASH DYKA 

UPP PÅ DATORSKÄRMEN. OMFATTNINGEN AV DET SOM 

JUST HÄNDE I NORGE BÖRJADE LÅNGSAMT TONA 

FRAM ... DAGEN EFTER VAR HAN FRAMME VID UTØYA. 

HÄR ÄR HANS BERÄTTELSE. 

Nästa morgon rullar jag och reportern 

Jenny Sanner Roosqvist mot Utøya. Då 

vet vi, och resten av världen, att det som 

hänt är den värsta attacken i Norge sen 

andra världskriget. Förmodligen det värsta 

massmord utfört av en och samma man 

någonsin. Det känns i luften. Allt går i slow 

motion. Människor, tankar, ja allt känns 

som pausat i chock. Polisbilar, ambulanser, 

begravningsbilar och regeringshelikoptrar 

är det enda som susar förbi medan allt 

annat verkar stå stilla. 

Vägen mellan Oslo och Sundvollen är 

avspärrad. Trafiken släpps bara igenom 

stötvis, en gång i timmen – med poliseskort. 

– Men vi ska ju lyssna när 

statsministern ska tala i Sundvollen om en 

timme? 

Det spelar ingen roll. Norge är pausat i 

chock. Och jag förstår. Medan vi väntar på 

poliseskorten från Nordre Buskerud pratar 

jag med en ung kille, hans pappa och vad 

som förmodligen är hans tjejkompis. De har 

fortfarande röda armband av festivaltyp 

40 


med texten ”Utøya 2011” på. Killen 

simmade i skräck från ön kvällen innan. Det 

märks att han har gråtit sedan dess och gör 

det fortfarande. Hans flickvän klarade sig 

förmodligen inte. Pappan tröstar med tom 

blick. 

Jag kan inte förmå mig att ta fram 

mikrofonen. 

I Sundvollen känns det som att komma 

till hela världens nyhetsstudio. Kamerorna 

och de stå-uppande TV-reportrarna står 

som en allé vid stenmuren mot hotellet 

där rödgråtna barn, ungdomar och vuxna 

gör sitt bästa för att begripa - utan att 

lyckas. BBC, CNN, ADR, CCTV, SVT, NRK, 

SKY. Varje rörelse kablas direkt ut till 

världen. Varje person som kommer ut är en 

potentiell gripande synk. 

Av misstag blir jag insläppt i hotellet 

där det finns mat, rum, varma kläder och 

medmänniskor till stöd. Jag har aldrig sett 

så mycket sorg på ett och samma ställe i 

hela mitt liv. 



41 

En medelålders kvinna i väst kommer 

fram till mig och frågar: 

– Har du allt du behöver? 

Jag mumlar något till svar. 

– Det är bra att du är här i alla 

fall, säger hon till mig med lugn röst, 

förmodligen i tron att jag varit på ön. Jag 

skäms och går ut från hotellet, men det som 

slår mig är: De här inne är precis som jag. 

Ute i ”nyhetsstudion” är det djungelns 

lag som gäller. De fem eluttag som ordnats 

fram vid den lilla mackens glassdisk är 

ockuperade av reportrar. En som försöker 

verka särskilt världsvan värmer sin 

fryspizza med hjälp av sin laptop. 

Jag skickar våra intervjuer oklippta till 

Stockholm med hjälp datorns 3G-kort och 

vi turas om att liverapportera på telefon. 

Det är svårt att hitta rätt ord. För vad finns 

det egentligen för ord som kan göra all den 

här sorgen rättvisa? 

Det är få av dem jag möter under mina 

tre långa dagar i Norge som inte har en 

personlig koppling till något av offren. Men 

alla står raka i ryggen, de har en värdighet 

som är beundransvärd. Det spelar ingen 

roll om det är en ung Frp-politiker, Jens 

Stoltenberg eller morgonsändaren på den 

lokala NRK-stationen i Drammen. 

Norge sluter sig samman i tider av 

kris, brukar det heta. Och den empati, 

osjälviskhet och stolthet som vi möter i 

Norge är så stor att den ger också en ung 

ekoreporter styrka. 

”JAG HAR 

ALDRIG SETT SÅ 

MYCKET SORG 

PÅ ETT OCH 

SAMMA STÄLLE 

I HELA MITT LIV.” 

Tomas Jordan, 

reporter på Ekot

42 



VI SKA HITTA DE 

BÄSTA HISTORIERNA 

FRÅN ALLA SORTERS 

MÄNNISKOR 

Text Cecilia Djurberg Foto Mattias Ahlm 

1 MAJ TILLTRÄDDE STINA OSCARSON SOM 

KONSTNÄRLIG LEDARE FÖR RADIOTEATERN. MED 

SIN BAKGRUND HOS DEN FRIA TEATERGRUPPEN 

ORIONTEATERN OCH SOM PROFILERAT AKTIV I 

DEN KULTURPOLITISKA DEBATTEN, BLAND ANNAT 

SOM INITIATIVTAGARE TILL DEN ALTERNATIVA 

KULTURUTREDNINGEN SKUGGUTREDNINGEN, 

KOMMER HON NU MED STARKA VISIONER I 

BAGAGET TILL RADIOTEATERN. 

– Visionen handlar om att skapa ett innehåll 

som känns relevant och om att berätta att 

Radioteatern över huvud taget finns, säger 

Stina Oscarson. Det är i princip det jag 

arbetar med. 

Utmaningen för Stina Oscarson består 

i att bryta gamla mönster utan att för 

den skull slänga bort värdefull kunskap. 

Radioteaterns uppdrag har i stort handlat 

om att spela klassiker och om att skildra 

samtiden. 

– Jag har upplevt att samtid har kommit 

att handla väldigt mycket om Sverige, 

väldigt mycket om Stockholm, väldigt 

mycket om relationer och väldigt mycket 

om medelklassen. 

– Man hamnar lätt i det när man 

ska skildra samtiden, det blir hög 

igenkänningsfaktor i triviala saker, om man 

ska uttrycka det krasst. 

När den stora tragedin i Norge 

inträffade 22 juli befann sig Stina 

Oscarson på Vildrosfestivalen i Dalarna 

för att föreläsa. Med anledning av kriget 

i Libyen och dödandet av bin Ladin ville 

hon tala om ickevåld och om konsten som 

motståndskraft under rubriken: ”Skapa 

innebär att göra motstånd!” När hon klev 

av scenen nåddes hon av nyheterna om 

vad som hänt i Norge. 

– Under ett par dagar förlorade jag 

verkligen hoppet. Det är ett fåtal tillfällen i 

livet jag verkligen har tvivlat på vad jag gör 

och varför och den här sommaren blev ett 

sådant tillfälle. Jag har alltid drivits av en 

stark tro på samtalet mellan människor – 

det är därför jag valt att arbeta med teater. 

Jag sa under min föreläsning att “när två 

människor står öga mot öga med varandra 

har man ett val; man kan skjuta eller 

påbörja ett samtal”. Efteråt kändes det 

bara patetiskt. 

Hemma i datorn låg en påbörjad 

manustext för Radioteatern, den första i 

en satsning på dialoger mellan människor 

som borde tala med varandra. Här skulle 

soldaten som sköt ihjäl Usama bin Ladin 

få möta bin Ladins dotter. 

– Jag trodde aldrig att jag skulle kunna 

skriva klart den. 

Men nu är den i alla fall klar och det 

blev nog en delvis annan text än tänkt från 

början. Mer kompromisslös. 

– Jag tror trots allt att det bästa vi 

kan göra är att fortsätta samtala. Även 

om inte samtal är möjligt i alla situationer, 

så tror jag att i alla situationer där våld blir 

utgången har det tidigare funnits tillfällen 

där samtal hade varit möjligt och kanske 

kunnat ändra historien. 

Om samtiden är svårdefinierad 

på teatern, och präglad av klichébilder, 

så är klassikerbegreppet om än mer 

omtvistat. Inom teatervärlden har det 

på senare år debatterats flitigt vad som 

är en klassiker. Vem bestämmer vilka verk 

som blir klassiker och varför är så många 

av de pjäser vi kallar klassiker skrivna av 

vita män? 

Stina Oscarson är inte säker på att hon 

kommer att ha kvar uppdelningen samtid 

och klassiker. 

– Radioteatern kommer att spela 

både nya och gamla pjäser. Det finns 

material som står sig över tid, men 

klassikerbegreppet måste vidgas för det 

har länge varit väldigt exkluderande. 

– Vi måste komma ihåg att de 

berättelser vi matas med dagligen är 

väldigt likriktade, att hela vår kultur 

är likriktad. Att vara människa kan se 

mycket olika ut men ändå har vi så mycket 

gemensamt. 

För att undvika likriktning behövs det 

fler upphovsmän med olika erfarenheter, 

menar Stina Oscarson. Fler pjäser skrivna 

av kvinnliga och icke-västerländska 

dramatiker också. Forts sid 43 


– Vår ambition måste vara att försöka 

hitta de bästa historierna från alla sorters 

människor i hela världen, för att vi behöver 

fler perspektiv. 

Stina Oscarsons idé är att koppla ihop 

de så kallade klassikerna med uppdraget 

att skildra samtiden. Detta vill hon göra 

genom att sätta klassikerna i aktuella 

sammanhang. En av hennes första 

satsningar som Radioteaterchef har byggt 

på befintligt material ur arkiven: Aktuella 

klassiker är en serie pjäser som plötsligt 

blivit obehagligt aktuella och som sänts 

under sommaren med ny inramning. 

– När omvärlden pratade om vad man 

skulle göra åt kriget i Libyen sa man: ”Det 

finns bara passivitet eller bomber.” Då 

tänkte jag: Vi måste spela Lysistrate, för har 

vi helt förlorat vår fantasi! Vad hände med 

tron på ickevåldslösningar? 

Den inspelning som Radioteatern 

sände i juli av Aristofanes antika drama om 

kvinnorna som sexstrejkar för att få slut 

på kriget mellan Aten och Sparta gjordes 

1959. 

– Visst är det en komedi, och den är 

ganska naiv på ett sätt, men jag tycker att 

det är vår skyldighet att få vara det, för det 

vänder på perspektiven. 

– Det är så här jag vill jobba med 

klassiker, att använda de här riktigt gamla 

texterna för att spegla vår samtid genom 

konsten. 

43 

Stina Oscarson, ny 

konstnärlig ledare för 

Radioteatern vill spegla 

samtiden.

MÅNGA OLIKA 

SÄTT ATT LYSSNA 

PÅ RADIO 

Text Alfred Skogberg Illustration Kjell Thorsson 

ALLT FRÅN DET GAMLA FM-BANDET TILL 

NÄTET OCH APPEN FÖR SMARTA MOBILER: 

SVERIGES RADIO PLAY. VÄLJ DET SOM 

PASSAR DIG BÄST. 

Fakta om Sveriges Radio 

Ungefär fyra miljoner lyssnar på Sveriges 

Radio varje dag. Drygt 2,5 miljoner 

personer har landets största kanal, P4, 

som dagligt sällskap. Största program 

är de lokala morgonprogrammen, som 

varje vardagsmorgon lockar cirka 1,85 

miljoner personer. Näst största program 

är Ring så spelar vi, som under 2010 hade 

en genomsnittlig publik på 1,5 miljoner 

personer. I siffrorna ingår allt lyssnande 

på direktsänd radio oavsett om det sker 

via fm, dator, internet eller fm-mottagare i 

mobiltelefonen. 

Fm-sändningarna 

Sveriges Radio sänder fyra rikstäckande 

och 25 lokala radiokanaler i fm-nätet. 

Samtliga är fria från reklam. Den första 

sändningen ägde rum den 1 januari 1925 

och påannonserades av Sven Jerring. 

Då fanns ungefär 40 000 radiomottagare. 

I april 1937 hade en miljon radiolicenser 

tecknats. År 1938 läste för första gången 

en kvinna nyhetssändningarna. Det blev 

folkstorm och växeln blockerades av alla 

som protesterar mot nymodigheten att 

höra en kvinnlig röst i radion. 

Sveriges Radio på webben 

Ungefär en miljon människor besöker 

sverigesradio.se en genomsnittlig vecka. 

Minisajten, som är Sveriges Radios sajt 

i äldre mobiler, har cirka 7 000 unika 

besökare i veckan, och m.sverigesradio. 

se, som används i nya smarta mobiler, ca 

100 000. Sveriges Radios mest populära 

program på webben är P3 dokumentär, P1 

Sommar och Mammas nya kille. 

Podd 

Poddradio är program som du laddar 

ner från webben eller med hjälp av 

Sveriges Radio Play för Iphone eller 

Androidtelefoner. Du kan därefter lyssna 

på programmet i datorn eller i en smart 

mobiltelefon, exempelvis på flyget. 

Drygt två procent av befolkningen, cirka 

140 000, säger att de prenumererar på 

programserier, podd, och sju procent, cirka 

500 000, säger att de laddar ner enskilda 

program då och då. 

44 



SR Play 

Ungefär 280 000 använder Sveriges Radios 

applikation Sveriges Radio Play varje 

vecka eller oftare. I Sveriges Radio Play 

kan du lyssna på 50 direktsända kanaler. 

Här finns inte bara alla fm-kanalerna, 

utan även sådana som man enbart kan 

lyssna på via internet eller i en digitalradio, 

inklusive P1, P2, P3 och alla P4-kanaler. 

Du kan också höra extrasändningar med 

sport och stora nyhetshändelser samt 

hundratals olika poddradioprogram med 

tusentals avsnitt att lyssna i efterhand på. 

DAB 

DAB-radio, eller digitalradio, går att lyssna 

på i Stockholm, Göteborg, Malmö och i 

Luleå. Ungefär 35 procent av befolkningen 

nås av DAB-sändningarna. DAB är en 

förkortning för Digital Audio Broadcasting 

och är den tekniska benämningen för ett 

digitalt sändarnät för radio. Digitalradio 

ger lyssnarna möjlighet att höra fler 

kanaler med högre ljudkvalitet. Via DAB 

sänder Sveriges Radio sju kanaler: SR 

Klassiskt – Klassisk musik, SR Minnen , 

Radiopärlor, P3 Star, Hitmusik, P7 Sisuradio 

– Radio på finska, SR Sverige – Jorden runt, 

SR X – Pop och rock, SR c – Ett ljudmagasin. 


45

46 



JOURNALISTIK INGET 

FÄRDIGT – NI ÄR MED 

OCH SKAPAR DEN! 

Text Augustin Erba 

För tio år sedan var den skrivna journalistiken 

ett färdigt paket som serverades 

läsarna. Du läste vad journalisten skrivit 

och ibland höll du med och ibland (särskilt 

om det var ett ämne du kunde väl) tyckte du 

att journalisten var en inkompetent nolla. 

Om du tyckte att journalisten hade fel 

kunde du skriva en insändare. Jag tror inte 

det var många svenska tidningar som hade 

en regelbunden spalt för rättelser på den 

tiden. Allt var till för att behålla illusionen 

om journalisten som ofelbar. 

När bloggarna dök upp och vem 

som helst kunde skriva vad de tyckte 

om journalistiken började det bli 

pinsamt för dem som varit vana att 

alltid låtsas som om de hade rätt. Och 

när artikelkommentarerna fylldes av 

invändningar har många mediehus fått 

panik över diskussionen. 

Det är ungefär hundra år sedan 

rökning lanserades som nyttigt. För hundra 

år sedan var det rimligt att kvinnor inte 

skulle rösta. Sverige låg i framkant i den 

blomstrande frenologin, ”vetenskapen” 

om hur skallens form avslöjar vilken 

personlighet du har. När det kom 

invändningar mot dessa dåtida sanningar 

lät invändningarna konstiga och krångliga i 

mångas öron. 

Det vi bör ha lärt oss av mänsklighetens 

långa historia är att allting vi just nu tror 

på antingen är helt fel, önsketänkande 

eller, i bästa fall, en grov missuppfattning. 

Det räcker att gå hundra år tillbaka i 

tiden och titta på det som då kallades för 

vetenskapliga fakta, understödda av den 

tidens skarpaste hjärnor. 

Gå tillbaka tio år i tiden till 2001. Tänk 

på vad som blivit självklart sedan dess: 

bredband, trådlöst bredband, Facebook, 

YouTube, platt-tv, twitter, gps, ekologiskt 

odlad mat, surdegsbröd, smarta telefoner, 

surfplattor…Tänk på vad som inte längre 

”DET ÄR DAGS ATT 

SLUTA PRESENTERA 

JOURNALISTIK SOM 

FÄRDIGINSLAGNA 

PORTIONER FÖR 

PUBLIKEN ATT 

SVÄLJA.” 

är självklart: cd-skivor, skivaffärer, 

bokhandlar, postkontor, söndagsstängt, 

kolhydrater… 

Ett av de områden som utvecklats 

i rasande fart är mediebranschen. Den 

som förr läste sina nyheter i en gigantisk 

papperstidning får nu sina färskaste 

nyheter på Facebook, Twitter och Google+. 

Något som inte har förändrats lika mycket 

är radion. Du lyssnar fortfarande på radio, 

för radio är ett trevligt sällskap, vare sig 

du befinner dig i hängmattan, kör bil, äter 

frukost, läser en bok, åker tåg eller pluggar. 

Det visar sig att radion passar bra i vår 

nutid. För tidningarna är det en revolution 

att läsarna kan komma med åsikter om 

vad de skriver. I radion däremot har du 

hörts under lång tid. Du har kunnat ringa in 

och önska låtar i Ring så spelar vi och du 

har kunnat ringa in och säga ditt hjärtas 

mening i Ring P1. 

Det är dags att sluta presentera 

journalistik som färdiginslagna portioner 

för publiken att svälja. Vi journalister måste 

acceptera att i publiken (om man ens 

kan kalla den så) finns ett otal människor 

som vet mer än vi. De måste ingå när vår 

journalistik växer fram. Vi måste byta 

namn på kommentarfälten till dialogfält. 

Journalistik blir inte längre en produkt utan 

en transparent process. 

En gång i tiden var Sveriges Radio det 

främsta mediet för att följa och diskutera 

ett händelseförlopp. Sedan blev det 

kvällstidningarnas webbsidor och numera 

är Twitter bäst. Det här är en position som 

Sveriges Radio kan och måste ta tillbaka 

om du ska fortsätta att slå på radion så fort 

du får höra att det har hänt något. 


47 

HELA 

SVERIGES 

SYMFONI- 

ORKESTER 

Text Maria Lekteus Foto Mattias Ahlm 

Sveriges Radios Symfoniorkester har sin hemvist i Berwaldhallen i Stockholm, 

men når ut i hela landet med sina konserter genom P2:s sändningar. Den 

75-årsjubilerande symfoniorkestern tillhör Europas främsta och de drygt 

hundra musikerna har alla gått en lång väg för att nå dit de är idag. 

Tillsammans med chefsdirigenten Daniel Harding (bilden) strävar orkestern 

konstant mot nya höjder. Bakom de vackra tonerna ligger mycket hårt arbete. 

Hur är livet som klassisk musiker i en symfoniorkester? 

Möt violinisten Malin William Olsson, slagverkaren 

Karl Thorsson och fagottisten Katarina Agnas.

FAKTA 

KARL THORSSON 

Yrke Slagverkare i Sveriges Radios 

Symfoniorkester och pilot 

Ålder 36 

Kommer från Norrtälje 

Bor Stockholm 

Musiksmak Allt som svänger och låter vackert 

48 



TRIVS LIKA BRA 

I LUFTEN SOM I 

ORKESTERN 

TRUMMOR, BONGOS, CONGAS, KLOCKSPEL, 

XYLOFON, VIBRAFON, MARIMBA, TAMBURIN, 

TRIANGEL, KASTANJETTER… SOM 

SLAGVERKARE I EN SYMFONIORKESTER 

MÅSTE MAN BEHÄRSKA MÅNGA 

INSTRUMENT. ENLIGT KARL THORSSON 

HANDLAR DET OM HUNDRATALS, JA KANSKE 

TUSENTALS. 

− Det gäller att ha bra kunskap om de 

viktigaste, men i mitt jobb stöter man alltid 

på nya instrument som man måste lära sig. 

Man blir aldrig färdiglärd. 

Karl har varit slagverkare i Sveriges 

Radios Symfoniorkester sedan 2007. När 

han efter en tuff gallring fick jobbet kändes 

det som att vinna på lotteri, berättar han. 

Fasta jobb för musiker växer inte på träd 

och konkurrensen är stenhård. 

För Karl har musiken alltid varit en 

passion. 

− När jag gick på kommunala 

musikskolan i Norrtälje som liten hade jag 

en musiklärare som verkligen inspirerade 

mig. Jag var runt 15 år när det stod det 

klart för mig att jag ville hålla på med musik 

på allvar – det var så himla kul att jag inte 

kunde låta bli! 

Då klasskompisarna började 

gymnasiet flyttade Karl istället 92 mil norrut 

till Piteå, för att gå musiklinjen på Framnäs 

folkhögskola. Han beskriver åren där som 

de mest utvecklande; inte sällan övade han 

från tidig morgon till sen kväll. 

Karl ger ett mycket avslappnat 

intryck men låter ändå förstå att det krävs 

målmedvetenhet och fokusering för att 

lyckas inom musiken. Det är kvaliteter 

han haft nytta av även på fritiden, då han 

ägnar sig åt att flyga en- och tvåmotoriga 

flygplan. 

– Jag flyger med samma glädje och lust 

som jag spelar slagverk. Det handlar om att 

öva och öva för någonting men samtidigt 

vara ständigt beredd på att omvärdera sina 

beslut. Dirigenten kan ändra tempot, ett 

åskväder kan göra att min inplanerade rutt 

måste läggas om. 

De senaste fem åren har Karl hunnit 

med att ta flera flygcertifikat, både för 

privat och kommersiellt bruk. I framtiden 

hoppas han hitta ett sätt att kombinera 

musikerjobbet med att flyga professionellt. 

– Det är helt oslagbart att spela i en 

orkester på den här nivån, samtidigt är det 

en otrolig känsla att genomföra en flygning 

från punkt a till b. För mig är det samma 

glädje!

DRÖMJOBB 

FÖR EN 

MUSIKER 

PÅ SPRÅNG 

FÖSTA GÅNGEN KATARINA AGNAS FÖRSÖKTE 

SPELA PÅ EN FAGOTT VAR HON TIO ÅR. DÅ 

NÅDDE DET AVLÅNGA, SEX KILO TUNGA 

BLÅSINSTRUMENTET HENNE ÖVER HUVUDET 

OCH FINGRARNA RÄCKTE KNAPPT RUNT. 

Hon hade hört tonerna från en fagott på men Katarina trivs med att vardagen inte 

en barnskiva och ville prova, men hon är så inrutad. Däremot är stillasittandet 

ångrade sig snabbt. Att instrumentet skulle påfrestande; det blir många övningstimmar 

ta henne till en av Sveriges förnämsta i obekväma ställningar varje dag. 

orkestrar tjugo år senare kunde hon inte – För att må bra springer jag några 

föreställa sig. 

gånger i veckan. Favoritrundan går 

Idag är Katarina en av fyra fagottister längs Djurgårdskanalen, precis intill 

i Sveriges Radios Symfoniorkester. Ett Berwaldhallen där orkestern håller till. 

drömjobb, enligt henne själv. 

För några år sedan sprang Katarina 

− Det är både styrt och fritt på samma Stockholm maraton. Hon gillar 

gång. Varje musiker i orkestern är en tävlingselementet som finns både i 

viktig länk i en kedja och utmaningen för löpningen och i musiken, men nuförtiden 

mig är att vara så perfekt som möjligt på :قئاقح nöjer hon sig med att tävla mot sig själv. 

min plats, utifrån mina kunskaper och mitt – Under en period var jag helt fixerad 

känsloregister. ثّبت يتلا ةيديوسلا ةعاذلأا ةانق يه SR International vid att slå mina egna rekord på milen. Flera 

Katarina ىدلو började .ديوسلا satsa نع تامولعلما på musiken شرن اهتهمو ةديدع تاغلب orkesterkollegor är likadana, ett riktigt 

först efter gymnasiet. .تنترنلإا برع Egentligen ثب ةمدخو جمارب ville SR International hurtigt gäng. 

hon spela piano men orkesterkapellet 

Helst har hon Linkin Park i hörlurarna 

i hemstaden مومع Härnösand في )نياثلا جمانبرلا( saknade P2 نم موي en لك ؟ثبلا عمسأ under نيأ löparpassen. Det ska vara hård 

fagottist och .89,6 hon مأ lät فلأا sig ةجوم övertalas. برع لموهكوتس في كلذكو ،ديوسلا musik som får adrenalinet att pumpa. 

− Visst har det alltid varit en nackdel Katarina säger att hon gillar många olika 

för mig att jag 

:ةيلاتلا 

inte 

تاغللاب 

nötte 

هجمارب 

in alla 

ثبي 

skalor 

SR International typer مسق av musik, klassisk som rock. 

i barndomen, 

كلذكو 

men 

ةيلاموصلاو 

i gengäld 

ةيسرافلا 

har 

،ةيدركلا 

jag 

،ةيبرعلا ،ةيزيلجنلإا– 

På jobbet händer det att håret på 

kompenserat 

ةعومجلما 

med en 

ةغلو 

otrolig 

ةفاقث 

vilja. 

معدت يتلا 

Jag 

نيامورلا ةيلقلأا armarna ةغل reser sig för att det är så vackert. 

bestämde mig helt enkelt för att komma 

.ديوسلا 

så 

في ةينامورلا Det känns väldigt lyxigt att ha det så! 

långt som bara var möjligt. 

sverigesradio.seبيولا عقوم في ديزلما دهاش 

Livet som musiker innebär en hel del 

sena kvällar och pusslande med barnvakt 

50 



FAKTA 

KATARINA AGNAS 

Yrke Fagottist i Sveriges Radios Symfoniorkester 

Ålder 42 

Kommer från Härnösand 

Bor Stockholm 

Läser helst Bodil Malmsten och 

vetenskapsböcker

”UTMANINGEN ÄR ATT 

HITTA RÄTT BALANS” 

FAKTA 

MALIN WILLIAM OLSSON 

Yrke Violinist i Sveriges Radios Symfoniorkester 

Ålder 33 

Kommer från Göteborg 

Bor Stockholm 

Spelar även i Ensemblen Spira Mirabilis, Mahler 

Chamber Orchestra, popbandet SeLest 

52 




VIOLINIST 

MED 

RESLUST 

VIOLINISTEN MALIN WILLIAM OLSSON 

PACKAR UPP SINA VÄSKOR I 

ANDRAHANDSLÄGENHETEN PÅ SÖDERMALM. 

SEMESTERN TILLBRINGADE HON PÅ TURNÉ I 

EUROPA MED NÅGRA AV SINA SIDOPROJEKT. 

NU ÄR HON TILLBAKA I STOCKHOLM, REDO 

FÖR EN NY SÄSONG MED SVERIGES RADIOS 

SYMFONIORKESTER. 

− Det är spännande att jobba utomlands, 

prata olika språk och träffa nya människor. 

För mig berikar det verkligen, säger Malin 

och tar en klunk kaffe. 

I packningen har hon alltid med 

sig sin violin, en anteckningsbok för 

minnen och recept, några bra böcker och 

joggingskor. I somras tog hon även med 

sig en vattenkokare och en duk som hon 

fått i födelsedagspresent, allt för att göra 

hotellrummen lite mer som hemma. 

Malin gillar utmaningar och som 

violinist vill hon vara i ständig utveckling, 

både i vardagen med symfoniorkestern 

och i de egna musikprojekten som sträcker 

sig från kammarmusik till pop. Nu har 

hon jobbat snart ett år i Sveriges Radios 

Symfoniorkester och hon stormtrivs. 

− Orkestern är hela tiden på väg framåt. 

Vår chefdirigent Daniel Harding kräver 

mycket av oss och det är underbart. Det är 

precis så jag vill jobba! 

Det är inte bara på jobbet som Malin 

utmanar sig själv. Hon avslöjar att hon är 

något av en äventyrare och har hållit på 

med bergsklättring en hel del. Varje tillfälle 

som ges vill hon ut i naturen. Att vara 

musiker är lite som att vara elitidrottare, 

förklarar hon. Det är slitigt och man måste 

vara i form hela tiden. Utmaningen är att 

hitta rätt balans i tillvaron. 

Ändå föll sig yrkesvalet helt naturligt. 

− I släkten finns både kompositörer 

och musiker flera generationer tillbaka. 

Musiken var alltid närvarande under min 

:قئاقح 

uppväxt. Pappa var amatörcellist och båda 

mina äldre syskon är musiker. 

Malin berättar att hon läser en del 

musikhistoria och lär sig italienska, 

den klassiska musikens främsta språk, 

eftersom det ger en extra dimension till 

spelandet. 

− Periodvis har mitt liv bara handlat 

om musiken. Kanske måste jag lära mig 

att säga nej för att få tid över till annat … 

Men jag ser till att hålla kontakten med 

andra världar också, till exempel genom att 

umgås med gamla klasskompisar som gör 

helt andra saker i livet. 

53

UTE PÅ STOCKHOLMS GATOR ÄR DET FULLT 

AV SEMESTERLEDIGA TURISTER, MEN I EN 

LITEN TRÅNG RADIOSTUDIO TRE TRAPPOR 

UPP I ETT HUS I GAMLA STAN STÅR MATHILDA 

LINDSTRÖM OCH SAMUEL RAM OCH JOBBAR 

FÖR FULLT. DE ÄGNAR SOMMARLOVETS SISTA 

VECKOR ÅT ATT SPELA IN JULKALENDERN! 

54 



JULKALENDERN 

– ETT SOMMARJOBB 

Text Anna-Lena Walmsley Foto Johan Ljungström 

Inne i studion är det varmt, de sista 

replikerna före lunch är precis avslutade. 

Inspelningen av årets julkalender, Allt du 

önskar av Sara Kadefors, pågår som bäst. 

Mathilda Lindström, Samuel Ram och Sara 

Kadefors ser rosiga ut när de kommer ut ur 

studion för en paus. Dagarna är intensiva. 

− Det är så enormt mycket material 

som ska spelas in, det är hur många 

scener som helst på en dag, berättar Sara 

Kadefors som både skrivit manus och 

regisserar julkalendern. 

Hon är väldigt imponerad av de unga 

skådespelarna. 

− Mathilda och Samuel är helt 

fantastiska! Det går jättebra, men det är 

inte lätt att stå upp i flera timmar i sträck 

och spela in repliker. Det är jobbigt även för 

en vuxen, tillägger Sara och sjunker ner i 

FAKTA 

SAMUEL RAM 

Ålder: 12 år 

Bor: Stockholm 

Familj: Mamma Helén, pappa Daniel, lillasyster 

Hannah 

Intresse: Teater, simning, teknik 

Gör just nu: Spelar in radiojulkalendern 

Jag önskar mig: En dator eller en resa till ett 

spännande ställe 

den djupa soffan utanför studion. 

Bredvid henne sitter Samuel Ram klädd 

i shorts och kortärmad tröja och Mathilda 

Lindström i sommarklänning – en skarp 

kontrast till vinterkylan och mörkret som 

råder när julkalendern sänds i december. 

− Om man kollar på vädret utanför 

fönstret så känns det lite konstigt när det 

står i manuset ”nu är det tre dagar kvar till 

jul”, säger Mathilda Lindström. 

Någon julstämning är det inte, menar 

Samuel Ram. I den lilla studion är det 

jättevarmt. 

− Men när karaktärerna i berättelsen går ut 

så måste de känna att de fryser, säger Sara 

Kadefors. Man får föreställa sig att man har 

ytterkläder på sig. Jackljud är viktigt att få 

med! 

FAKTA 

MATHILDA LINDSTRÖM 


Bor: Vimmerby 

Familj: Storebror Edwin, mamma Jenny och 

pappa Robert och kaninen Bambi 

Intresse: Musikaler, sång, dans, teater, simning, 

innebandy 

Gör just nu: Spelar in julkalendern, jobbar som 

Lisabet i Junibacken på Astrid Lindgrens värld 

Jag önskar mig: Studsmatta och en hundvalp 

”Allt du önskar” handlar om 11-åriga 

Elvira som flyttar hem till familjen Lancelot 

veckorna före jul. Där får hon allt hon 

önskar sig, men samtidigt börjar hon 

misstänka att saker inte står rätt till. Där 

bor Sebastian som trots alla prylar inte 

verkar riktigt lycklig. 

− Det kan ju vara lyxigt i början, att 

få allt man vill, säger Samuel Ram om 

handlingen. Man kan bara säga ”nu vill jag 

ha en platt-tv” – och så får man det, men 

med tiden så tröttnar man nog när man har 

fått allt. Om man har allt finns det ju inget 

att önska sig! 

”Allt du önskar” är en surrealistisk, 

actionfylld thriller om den klassiska 

hjältinnan Elvira som slåss mot den mäktiga 

familjen Lancelot. Det är spännande och 

lite galet. 

− Jag vill på ett tillspetsat sätt skildra ett 

konsumtionssamhälle där allt fullkomligt 

går överstyr, säger Sara Kadefors. 

− Och det ska låta maffigt, stort och 

spännande. Det är roligt med radio på det 

sättet, man kan få det att låta väldigt bra 

med små medel. Det ska låta som att det är 

en jättepåkostad långfilm från Hollywood! 

FAKTA 

SARA KADEFORS 

Namn: Sara Kadefors 


Bor: Stockholm 

Familj: Man och två barn, 11 och 15 år 

Intresse: Böcker och tennis 

Gör just nu: Julkalendern och skriver en ny bok 

Jag önskar mig: Mer tid att göra roliga saker 

Fr v: 

Mathilda Lindström, 

Katrin Sundberg, 

Samuel Ram och 

Lennart Jäkel 

Historik 

1957 sändes den första adventskalendern 

i Sveriges Radio. Julkalendern är därmed 

ett av de äldsta radioprogrammen som 

fortfarande sänds och har ofta varit utsatt 

för synpunkter från publiken och kritiker. 

Sändningstider och webben 

Allt du önskar sänds i radions P4 den 

1–24 december: vardagar klockan 6.50 

och 17.45. Helger klockan 7.50 och 13.03 

och på julafton klockan 7.50 och 13.03. 

På webben, sverigesradio.se/ 

julkalendern, kan man förutom att lyssna 

och ladda ner programmen, även spela 

spel, tävla, pyssla och få veta mer om det 

som händer i julkalendern.

”SORRY, MEN RADIO ÄR INTE 

BARA RADIO LÄNGRE”, SKREV 

P4:S CAROLINA NORÉN I ETT 

KÅSERI (PÅ SVERIGESRADIO. 

SE/MEDIEORMEN) EFTER EN 

KAOSARTAD BEVAKNING AV 

EUROVISION SONG CONTEST I 

DÜSSELDORF I ÅR. 

56 



RADIO INTE BARA 

RADIO LÄNGRE – 

FÖLJ MED PÅ FACE- 

BOOK OCH TWITTER 

Text Ronnie Ritterland Foto Johan Ljungström 


Men vad menas egentligen med att Sveriges 

Radio inte längre bara gör radio? Tar 

våra profiler och program vägen någon 

annanstans när utrymmet i etern tar slut? 

Enligt en granskning av några av de största 

programmen och profilerna i P4 gör de 

som snart fyra miljoner andra svenskar: de 

rymmer till Facebook och Twitter. 

Carolina Norén har varit Sveriges Radios 

kommentator för Melodifestivalen och 

Eurovision Song Contest i tio år. När 

sändningstillståndet för årets delfinaler 

inte tillföll Sveriges Radio bestämde 

sig Carolina för att testa en ny taktik. 

En hängiven schlagerpublik följde 

uppdateringarna om melodifestivalturnén 

hela vägen från första genrepet i Luleå till 

finalen i Düsseldorf – på Twitter! 

Såhär kunde det se ut: 

@CarolinaNoren #esc2011se 

”Jag undrar om jag skulle vara lika snygg 

som Dana International om jag bytte kön? 

Fast tvärtom! Ni fattar va? Bra!” 

När tekniken sedan tvärdog under 

den första seminfinalen i Eurovision Song 

Contest övergick Carolina till att sända helt 

via sin mobiltelefon. ”VI HÖRS” twittrade 

hon ut. Ett meddelande som spred sig 

som ringar på vattnet i den sociala 

medievärlden. Snart kom svaret från 

publiken med motsvarande glada tillrop: 

”Nu har vi slagit av tv:n och övergått helt till 

att lyssna på dig” twittrades det tillbaka. 

@Carolina Norén 

Nu är vi fan nervösa... 


YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE 

EEEEEEEEEEES! 


Intervju ute med Eric Saade ”Ikväll 

är jag extra stolt över att vara svensk” 

#esc2011se 

Twittrande programledaren 

Carolina Norén i Göteborg med 

Manuel Fervenza, vinnaren av 

Svensktoppen Nästa. 

De nya plattformarna används inte 

bara av radioprofiler och program. 

Nyhetsutredningen landar strax en rapport 

om utvecklingen inom Sveriges Radio 

när det gäller sociala medier, skriver 

projektledare Per Hylén på Twitter. 

@PerHylen: 

”Sveriges Radios nyheter finns till 90 

procent på Facebook och en fjärdedel 

av redaktionerna har sociala medierredaktörer”. 

En av dessa är Ekots egen publikredaktör 

Malin Crona, som tar emot 

nyhetstips och kommunicerar Ekots och 

Sveriges radios egna grävreportage på 

Twitter, Facebook och bloggar. 

Lotta Bromé och P4 Extra samsas om 

en Facebooksida och ett Twitterkonto 

med snart 10 000 respektive 3 000 fans 

och följare. Här varvas Lottas tips på 

sommarsallad med chili ur den egna 

trädgården med nyhetsklipp om den 

arabiska våren. När Lotta går på semester 

kan det dyka upp en en bild på Kikki 

Danielsson bakom kulisserna i Pride park, 

eller ett tips på hur man håller koll på 

blodsockret genom att ta med sig ett ägg 

från hotellbuffén. En söndagkväll inför 

morgondagens sändning kan det se ut så 

här – och på några minuter ramlar det in ett 

femtiotal svar. 

”Är ni med imorgon? Om han levt 

vidare skulle han fyllt 65...pensionär. 

Queens Freddie Mercury... Några tankar 

om det? Om honom?” 

Melodikrysset har en egen Facebooksida. 

Men den sköts inte av programledaren 

Anders Eldeman himself. Det behövs inte. 

Över 7000 fans diskuterar om krysset var 

för lätt eller för svårt och ber varandra om 

hjälp med kryssfrågor ändå. 

Rickard Pettersson skriver: 

”Lider igenom min kanske sämsta insats i 

Melodikrysset genom tiderna. Kämpa”. 

Vaken med P3 och P4 hälsar i skrivande 

stund 3 866 fans välkomna till nattens 

program på sin Facebooksida varje dag. 

De sätter igång publiken genom att kasta 

57 

ut frågeställningar som sedan blir till 

programinnehåll i nattens sändningar. 

Tacksamt, om man ska fylla sex timmar 

livesänd nattradio, sju dagar i vecka. 

Under P4:as musiktävling Svensktoppen 

nästa och finalen i Göteborg fick publiken 

på plats, publiken i radion och publiken 

på Twitter sällskap av Glenn Hysén och 

sex twittrande livereportrar. De bjöds in 

för att sitta på första bänk och analysera 

låtar, klädval och programledarna Annika 

Jankell och Nanne Grönvalls punchlines. 

Klotet i P1 är ett av programmen som varit 

med längst och jobbat aktivt med gräv 

inom sociala medier. De har en lite mindre 

skara på 922 fans på Facebook, men enligt 

producenten Marie Louise Kristola är de 

desto mer aktiva. 

Metropolprofilen Ametist Azordegan 

livekör sitt program En kärleksattack 

till svensk hip hop, varje fredag från 

hangaren i Radiohuset och det är inte 

sällan knökfullt i studion av artister och 

fans. Det märks på Twitter där det både 

inför och i efterhand retweetas vad som 

sagts eller komma skall i programmet. 

Ofta med direktlänkar till tablå eller 

efterhandslyssning. 

ANDRA PÅ SVERIGES 

RADIO SOM TWITTRAR 

Lokala P4-kanaler, både nyhetsredaktioner 

och programredaktioner. 

Annika Lantz, P4, har över 25 000 följare på 

Twitter 

Lyssnarservice 

P3 Nyheter 

Leta efter ditt favoritprogram på Facebook 

och Twitter!

FLER KVINNOR 

SKA KOMMENTERA 

SPORT I RADIO 

Text Mia Sahl Foto Alf Lindberg 

RADIOSPORTENS 

LYSSNARE SKA FÅ 

HÖRA FLER KVINNOR 

SOM KOMMENTERAR 

SPORT FRAMÖVER. 


LÄGGER NU STOR 

KRAFT PÅ ETT 

PROJEKT DÄR 

NYA TALANGER FÅR 

CHANSEN. 

– PUBLIC SERVICE HAR 

ETT STORT ANSVAR. 

SKA FLER KVINNOR 

KOMMENTERA 

SPORT I RADIO SÅ 

MÅSTE DET BÖRJA 

HOS OSS, SÄGER 

JAKOB SILLÉN, CHEF 

FÖR RADIOSPORTEN. 

– Vi behöver säkra återväxten bland 

sportkommentatorer. Och när vi rekryterar 

måste vi få in fler kvinnliga röster, säger 

Jakob Sillén. 

Visst har sportjournalistik tidigare varit 

en mansdominerad arena där kvinnliga 

kollegor inte alltid känt sig välkomna 

bland kollegorna. Men utvecklingen går åt 

rätt håll, bedömer Jakob Sillén. Däremot 

händer det då och då att radiolyssnare hör 

av sig och är negativa. Och då gäller det 

Lena Sundqvist från Arvidsjaur ingår i 

satsningen på kvinnliga kommentatorer. 

Hon sommarjobbade på Radiosporten och 

fortsätter där i höst. 

främst när kvinnor är kommentatorer på 

arenorna, inte när de är programledare 

eller reportrar. Ett faktum som dessvärre 

har fått flera kvinnliga sportjournalister att 

vända i dörren till just kommentatorsbåsen. 

– Även om vi lever på 2000-talet är 

det många kvinnliga sportkommentatorer 

som känner att de får kämpa mer för att 

accepteras, konstaterar Jacob Sillén. 

Rent praktiskt har Sveriges Radios 

satsning gått ut på att låta fler tjejer öva på 

att kommentera sport. Redan verksamma 

kommentatorer och andra utvalda 

handledare med stor erfarenhet har 

deltagit i projektet. De har kommit med tips 

och stöttat, både i övningssammanhang 

och i det dagliga arbetet på redaktionerna. 

Lena Sundqvist från Arvidsjaur har 

sommarjobbat på radiosporten och är 

58 



en av dem som har ingått i sommarens 

satsning. 

– Vi har haft gruppträffar, ”torrövat” 

och refererat från tv – sändningar, fått 

feedback och handledning. Det har varit 

fantastiskt roligt och grymt lärorikt, säger 

hon. 

Hon hade själv frilansat en del som 

sportjournalist innan hon fick vikariatet 

på radiosporten. Under sommaren har 

hon refererat flera fotbollsmatcher och 

speedwaytävlingar live i radio. 

– Jag är på gång med att referera lite 

hockey också framöver, jag kommer jobba 

kvar på Radiosporten åtminstone i höst och 

trivs verkligen. 

Några starkt negativa 

lyssnarreaktioner har hon än så länge inte 

stött på under sin tid på radion. 

– Nej, peppar peppar, jag har klarat 

mig från det. Efter varje jobb jag gör får jag 

feedback från en handledare istället, det är 

utvecklande och gör mig trygg. Jag känner 

verkligen att jag utvecklats och att jag gör 

ett bra jobb, säger Lena Sundqvist. 

Hon hoppas på fler kvinnliga 

sportreferenter framöver. 

– Bara det kommer in fler tjejer 

vänjer sig folk vid det så småningom och 

problemet kommer att försvinna, säger 

hon. 

Visste du att 

du kan lyssna på alla elitseriematcher i 

hockey i webbradion, mobil.sverigesradio. 

se eller i applikationen Sveriges Radio 

Play? 

sverigesradio.se 2010 

Ser du din storhet? 

har du tänkt på hur viktig du är? För de oberoende kanalerna i radio och tv till exempel? 

De vore långt ifrån en självklarhet utan dig och alla andra som betalar radio- och tv-avgiften. 

så visst förtjänar du att hyllas. Du är ju en frihetshjälte! 

9 av 10 betalar. har du glömt? sMs:a ditt personnummer till 710 04! 

59 

radiotjänst.se 

DRAFTFCB Målning: AnDReAs Bennwik/RiThuseT

EN HYLLNING TILL SVENSK MUSIK 

sverigesradio.se/p3guld

Radiomagasinet nr 2, 2011 (pdf) - Sveriges Radio

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?