SOCIOLOGI – ÖVERSIKT - Käyttäjien kotisivut - Users' home pages

(Gesser 1985, iii). Men huvudämnet var inte sociologi. Tack vare sina kritiska tankar och skarpa ord
var han tvungen att byta huvudämnet till filosofi. Stället för forskarstudierna var Wisconsin, där han
blev doktor år 1942. I Wisconsin fick han bekanta sig med Howard Becker, arbetarklassens historiker
Selig Perlman och tysken Hans Gerth, med vilken han också samarbetade. (Sulkunen 1995, 121­122.)
Vid Marylandsuniversitetet i Washington, där han innehade sin första akademiska tjänst, stannade han
mellan åren 1942­1946. Efter Maryland kom han slutligen till Columbiauniversitetet i New York, som
var en av de bästa bland USA:s universitet på 50­ och 60­talen vad sociologin beträffar. (Gesser 1985,
iii.) Att få en något etablerad plats vid Columbia vid en så pass tidig ålder visade enligt Sulkunen
(1995, 122) vilken respekt tidens ledande sociologer, som till exempel Paul Lazarsfeld, Robert Merton
och Daniel Bell, hade för Mills. Men man kan gott och väl fråga sig hur bra Mills sist och slutligen
motsvarade förmäns och den tidens amerikanska sociologins förväntningar.
Enligt Pekka Sulkunen (1995, 122) var Mills av annan åsikt än kolleger i nästan alla tänkbara relevanta
frågor ­ det amerikanska samhällets tillstånd, vetenskapsfilosofi, sociologiska metoder och själva det
vetenskapliga arbetets natur. Grundläggande ideal var ändå de samma: upplysning, progress och
demokrati. Det hände ganska ofta att han mitt i allt slutade sina projekt, vilket var och fortfarande är
väldigt pinsamt och till och med skadligt vid ett privat universitet, eftersom deras verksamhet till stor
del finansieras genom projektmedel. Han vägrade inte heller uttala sitt missnöje om sociologins
problem och om sina kolleger. Han bland annat valde att undervisa enbart på grundnivån och
meddelade till institutionsföreståndaren vid Columbias sociologiska institution Robert Merton att
”ingenting av vikt hände vid de sammanträden som lärarna på forskarutbildningsnivån hade” (Gesser
1985, iii). Mills nådde ingen större popularitet i akademiska kretsar. Däremot nådde han till vanliga
läsare i massor och var känd också i Europa, även i Sovjetunionen. I New York kallade man honom
”Trotskij från Texas”. I USA blev Mills en viktig figur för 60­talets studentrörelse,
studentradikalismen. (Sulkunen 1995, 122 och 126.) Den sociologiska visionen var en direkt
inspirationskälla för till exempel Students for a Democratic Society ­organisationens politiska filosofi
(Lemert 1993, 17 och 304).
Mills produktion
Den sociologiska visionen (1960)
Mills presenterar sina grundläggande funderingar om sociologins väsen i den Sociologiska visionen.
Den kan uppfattas som ett slags programförklaring om hurdan sociologi enligt Mills borde vara. Han
utgår från att enskilda människor har hamnat i en stor fälla. Det ända de ser och är riktigt medvetna om
är deras vardagliga omgivningar ­ arbete, familj och bostadsområdet. I andra miljöer är de
utomstående. Och enligt Mills ökar känslan av att vara fast i en fälla ju mera medvetna de blir om att
saker utom deras räckhåll påverkar deras liv, men vars natur och orsaker de inte förstår. Det personliga
hör ihop med det allmänna och de långsiktiga förändringarna i samhället inverkar på medborgarnas
vardag. Å andra sidan är samhället byggd av enskilda människor och deras biografier. Problemet är att
folk inte förstår den här växelverkan. Därför behövs den sociologiska visionen. I slutet av den
Sociologiska visionen finns en bilaga vid namnet On Intellectual Craftmanship. Den fungerar dels som
en guide till en blivande sociolog, dels som en pamflettartad konkretisering, en operationalisering kan
man säga, av de principer han presenterar redan i bokens numrerade kapitel. Det allra viktigast för en
ung sociolog är att inse att man inte ska skilja mellan arbete och det egna livets erfarenheter.
19