01.08.2013 Views

Programtidning, Östersjöfestivalen 2008 (pdf) - Sveriges Radio

Programtidning, Östersjöfestivalen 2008 (pdf) - Sveriges Radio

Programtidning, Östersjöfestivalen 2008 (pdf) - Sveriges Radio

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

BerWaLdHaLLen<br />

Lördag 23 augusti kl 18.00<br />

Finska radions symfoniorkester<br />

Helsingfors Filharmoniska Kör<br />

esa-Pekka salonen dirigent<br />

Petrovitj<br />

Esa Ruuttunen bas<br />

Luka<br />

Robert Künzli tenor<br />

alej, en röst<br />

Tuomas Katajala tenor<br />

sjiskov, den lille fången<br />

Gabriel Suovanen baryton<br />

sjapkin, den långe fången,<br />

Tjerevin<br />

Dan Karlström tenor<br />

skuratov, Kedril, en vakt<br />

Jussi Myllys tenor<br />

den gamle fången<br />

den berusade fången<br />

den unge fången<br />

Petri Bäckström tenor<br />

Kvinnan<br />

Anna Danik sopran<br />

Kommendant, Tjekunov,<br />

Präst, smed, Vakt<br />

Hannu Niemelä bas<br />

leoš janácek (1854-1928)<br />

döda huset<br />

Opera i tre akter<br />

libretto: Tonsättaren<br />

efter Fjodor Dostojevskij<br />

Framförs halvsceniskt med film<br />

textad på svenska.<br />

Regi: Kristiina Helin<br />

Teknisk gestaltning: Petri Ruikka<br />

Översättning: Iwar Bergkwist<br />

Presentatör: Katarina Lindblad<br />

Konserten direktsänds i SR P2 och EBU<br />

Ungefärlig konserttid: 2 tim inkl en paus<br />

TJuvAR,<br />

MÖRDARE<br />

Och bANDITER<br />

– Min nya, svarta opera ger mig mycket arbete. Det<br />

känns som att jag gradvis sjunker lägre och lägre, rakt ner<br />

till mänsklighetens allra mest eländiga individer. Och det<br />

är en tung vandring.<br />

Leoš Janácek var fascinerad av Fjodor<br />

Dostojevskij och särskilt hans roman<br />

Döda huset, skriven efter fyra år i sibiriskt<br />

fångläger. Boken lämnade Janácek ingen ro.<br />

Han komponerade som besatt, som om han<br />

också visste att hans tid snart skulle vara<br />

ute – operan blev hans sista, komponerad<br />

under hans två sista år i livet.<br />

Dostojevskij blev närmast förälskad i sitt<br />

folk under tiden i fånglägret: ”Hur många<br />

historier om vagabonder, banditer och hela<br />

den mörka, eländiga tillvaron har jag inte<br />

hört”, skrev han. ”Det räcker för volymer.<br />

Och vilket härligt folk! Tiden har inte varit<br />

bortkastad.”<br />

Handlingen utspelar sig i ett ryskt fångläger<br />

i Sibirien.<br />

Första akten börjar tidigt en kall<br />

vintermorgon. Fångarna kommer ur sina<br />

baracker, tvättar sig, någon tar vigvatten<br />

och gör korstecken. En ny fånge tas in,<br />

Petrovitj, en gentleman, som genast får stryk<br />

på order av kommendanten. Ingen reagerar<br />

på hans skrik. Några går iväg för att arbeta.<br />

Några andra plågar en vingskadad örn.<br />

Skuratov minns sin tid i frihet och börjar<br />

dansa tills han faller ihop. Luka berättar om<br />

hur han slog ihjäl en officer i armén. Petrovitj<br />

förs tillbaks till sin cell, halvdöd efter<br />

misshandeln.<br />

När andra akten börjar har ett halvår<br />

gått. Fångarna arbetar vid flodstranden.<br />

Petrovitj lovar lära unge Alej att läsa och<br />

skriva. Efter arbetsdagens slut samlas man<br />

till festmåltid och en präst välsignar brödet<br />

och floden. Skuratov berättar hur han sköt<br />

den man som gifte sig med hans älskade,<br />

men ingen lyssnar. Det som lockar är i<br />

stället den lilla, improviserade teatern där<br />

två pantomimföreställningar spelas upp.<br />

En fånge går iväg med en prostituerad.<br />

Efter föreställningen går alla tillbaks till<br />

barackerna, utom Petrovitj, Alej och en<br />

annan fånge, som börjar gräla med Petrovitj<br />

och kastar en hink efter honom. Den träffar<br />

Alej som skadas svårt.<br />

Tredje akten inleds på fängelsesjukhuset.<br />

Luka ligger för döden och<br />

Petrovitj läser högt för Alej, som ligger i<br />

sängen bredvid med feberhallucinationer<br />

efter bråket. Sjapkin berättar om när han<br />

blev förhörd av polisöverintendenten som<br />

nästan drog av honom öronen. Det blir natt<br />

och tystnaden bryts endast av den gamle<br />

fångens suckar. Därefter berättar Sjiskov<br />

att han gifte sig med Akulka efter att hon<br />

blivit övergiven av Filka, men mördade<br />

henne när han fick veta att hon fortfarande<br />

älskade Filka. Under tiden dör Luka. Sjiskov<br />

känner plötsligt igen honom som Filka, och<br />

förbannar den dödes kropp. Nästa dag<br />

blir Gorjantjikov benådad och frisläppt.<br />

Fångarna befriar den skadade örnen. Och<br />

allt fortsätter som tidigare.<br />

foto: ©svt bild<br />

BerWaLdHaLLen<br />

söndag 24 augusti kl 18.00<br />

sveriges radios symfoniorkester<br />

radiokören<br />

Malena ernman mezzosopran<br />

esa-Pekka salonen dirigent<br />

HoLoCene<br />

(uruppf.)<br />

- ett existentiellt världsligt<br />

oratorium och ett visuellt<br />

spekulerande videoverk<br />

om människans plats i tiden<br />

Beställt av Berwaldhallen för<br />

<strong>Östersjöfestivalen</strong><br />

Text: Majgull Axelsson<br />

Musik: Jonas Bohlin<br />

Film: Lars Siltberg<br />

Presentatör: Katarina Lindblad<br />

Konserten direktsänds i SR P2 och EBU<br />

Ungefärlig konserttid: 1 tim 10 min<br />

MåsTe Vi gå under?<br />

studio 2, radiohuset kl 16.00<br />

Ett filosofiskt och inspirerande samtal om<br />

klimatförändringar och dystopier med:<br />

Majgull axelsson författare,<br />

göran rydén psykiatriker, psykoanalytiker,<br />

erland Källén professor i meteorologi och<br />

klimatforskare, anders Karlqvist chef för<br />

polarforskningssekretariatet, Jonas Bohlin<br />

kompositör, Moderator: Marie-Louise<br />

Kristola programledare i P1<br />

ORATORIuM,<br />

vIDEOKONST Och<br />

EvOluTIONEN<br />

De snabba klimatförändringarna har gjort att intresset för<br />

det arktiska området ökat dramatiskt under senare år.<br />

Det snabbt smältande istäcket diskuteras överallt och<br />

väcker oro och funderingar.<br />

Sommaren 2005 reste Majgull Axelsson,<br />

Jonas Bohlin och Lars Siltberg med<br />

isbrytaren Oden i Arktis under fyra veckor,<br />

som en del i Polarforskningssekretariatets<br />

expedition norrut. Deras gemensamma<br />

intryck och erfarenhet från miljön i den<br />

arktiska regionen blev utgångspunkt för<br />

detta samarbetsprojekt. Resultatet blev<br />

en suggestiv framtidsvision som speglar<br />

mänsklighetens villkor och människans syn<br />

på sin roll och plats i tiden och evolutionen.<br />

Majgull Axelsson är journalist och författare<br />

med ett stort samhällsengagemang.<br />

Hon har skrivit om vår tids barnarbete,<br />

barnprostitution i Filippinerna, gatubarnen<br />

i Latinamerika, och mycket mer. Aprilhäxan<br />

kom ut 1997 och belönades med Augustpriset<br />

samma år. Om Holocene berättar<br />

Majgull att hennes text är framvuxen ur<br />

insikten att livet och evolutionen pågår<br />

oavsett människans medverkan, vilket<br />

skapar ett tomrum där drömmar, fantasier<br />

och meditation får plats. Texten tar upp<br />

historia, nutid och framtid. Det som för bara<br />

100 år sedan betraktades som ett fruset<br />

helvete på jorden, en plats man inte kunde<br />

besöka utan att räkna med döden, har nu<br />

förvandlats till ett paradis på väg att utplånas.<br />

Jonas Bohlin har studerat på Kungliga<br />

Musikhögskolan för Sven-David Sandström,<br />

Pär Lindgren och Magnus Lindberg.<br />

Majgull Axelsson Tvenning ur Holocene<br />

Jonas fick sitt genombrott som tonsättare<br />

1992 med Trakt till text av Katarina<br />

Frostensson. Hans mest spelade verk är<br />

två stråkkvartetter och en saxofonkvartett.<br />

I sitt konstnärskap söker sig Jonas ofta<br />

till tvärdisciplinära samarbeten och<br />

dokumentärt material i sin strävan att<br />

beskriva och spegla mänskliga erfarenheter.<br />

Holocene beskriver han som ”spektakulär<br />

vision, Wagner, Stravinsky och rock’n<br />

roll – heterogen musik som växlar mellan<br />

hopp och förtvivlan. Kören är länken mellan<br />

dessa olika musikaliska stämningar och<br />

representerar mänskligheten både i skräck<br />

och lugn insikt”.<br />

Lars Siltberg gör sedan debuten på<br />

Venedigbiennalen 2001 ”Plateau of<br />

Humankind” utställningar med sin videokonst<br />

på konsthallar m.m. världen över.<br />

Hans mest bekanta verk är Man on ice från<br />

serien Man with balls on hands and feet. I<br />

filmen i Holocene spekulerar Siltberg över<br />

hur en utveckling ur omvänt tidsperspektiv<br />

skulle kunna te sig; halvmänniskor som<br />

utvecklas baklänges till allt enklare livsformer.<br />

Vad kommer framtidens mänskliga<br />

varelser att ha för tankar? Och kropparna?<br />

Kommer de att använda kroppar i framtiden?<br />

Kommer människor fortfarande vara<br />

människor? Holocene slutar med en bild<br />

av mänsklighetens början – ett biologiskt<br />

embryo.<br />

14 – östersjöfestivalen <strong>2008</strong> For english summary see page 28-32<br />

For english summary see page 28-32<br />

östersjöfestivalen <strong>2008</strong> – 15<br />

foto: ulla montan<br />

bild: mats karsbrink

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!