01.08.2013 Views

Programtidning, Östersjöfestivalen 2008 (pdf) - Sveriges Radio

Programtidning, Östersjöfestivalen 2008 (pdf) - Sveriges Radio

Programtidning, Östersjöfestivalen 2008 (pdf) - Sveriges Radio

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

foto: bersa<br />

Samtidigt erbjuder Judiska Teatern en möjlighet för dem som<br />

vill att slå sig ned på en grässlänt på Djurgården och ta del av<br />

musiken via storbildsskärm, att lyssna och samtala. Allt sedan<br />

jag första gången kom i kontakt med West-Eastern Divan<br />

Orchestra, har jag velat ge en bredare svensk publik möjlighet<br />

att få lära känna denna märkliga orkester, denna kombination<br />

av symfoniorkester och humanistiskt projekt. Nu blir det<br />

verklighet.<br />

<strong>Östersjöfestivalen</strong> är ett försök att med musikens hjälp<br />

uppmärksamma och få oss att bättre förstå vår regions viktigaste<br />

utmaningar, både när det gäller miljöfrågor och när det gäller<br />

demokrati. På samma sätt personifierar – bokstavligen – West-<br />

Eastern Divan Orchestra tron att musiken bygger broar och<br />

att ett gott ledarskap kan inspirera människor att riva barriärer<br />

som länge känts oöverstigliga.<br />

Det unika med demokratin är att den gör det möjligt<br />

för oss att enas utan att förlora vår särart. Det skiljer den<br />

från de totalitära regimerna som länge dikterade villkoren för<br />

människorna kring Östersjön. De slog ner det som var olikt<br />

eller byggde murar för att utestänga det. Det var inte länge<br />

sedan Östersjömetropolerna låg i skilda världar med mycket<br />

liten kontakt. I dag förenar demokratin oss, på samma sätt<br />

som musikerna i orkestern förenas av musiken.<br />

Musikerna i West-Eastern Divan Orchestra under ledning<br />

av Daniel Barenboim är starka individer från skilda politiska<br />

och kulturella miljöer, vilka tillsammans gör en konstnärlig<br />

insats. Individerna förenas av musiken, den gör deras<br />

samverkan mot ett gemensamt mål möjlig. Alla musiker har<br />

sin egen historia och erfarenhet. Deras individuella begåvning<br />

och temperament måste få komma till sin rätt. Men alla dessa<br />

viljor behöver samordnas till en konstnärlig vision. Detta ställer<br />

stora krav på musikaliskt ledarskap, som i sin tur förutsätter<br />

När dirigenten Daniel Barenboim höjer taktpinnen<br />

i Berwaldhallen den 21 augusti, är det unga<br />

musiker med egyptiskt, iranskt, israeliskt, jordanskt,<br />

libanesiskt, palestinskt och syriskt ursprung som tar<br />

sig ton. Sida vid sida.<br />

OM MuSIKEN,<br />

DEMOKRATIN<br />

Och lEDARSKAp<br />

ett regelverk som grund, annars blir det kakofoni eller despoti.<br />

Rätt ofta blir det bådadera – det är en illusion att auktoritärt<br />

styre kan skapa ordning, än mindre harmoni.<br />

Också demokratin kräver ledarskap som påminner om<br />

orkesterledarens. Det gäller att jämka samman aktörer, att<br />

förstå det unika i varje situation och dess möjligheter. Man kan<br />

knappast tänka sig en bättre förebild än Daniel Barenboim och<br />

West-Eastern Divan Orchestra, som ger stöd och kunskap<br />

till musiker som lever i en värld där utomstående ickedemokratiska<br />

krafter försöker skapa kaos, men där den enda<br />

långsiktiga möjligheten för utveckling är ekonomisk, kulturell<br />

och politisk samverkan. Detta kräver ett starkt ledarskap,<br />

men ledarskap är inte tillräckligt för att etablera och befästa<br />

en demokrati. Det krävs också här ett regelverk, rule of law.<br />

Utan ett sådant löper man risken att demokratins friheter<br />

missbrukas av särintressen.<br />

Sist men inte minst kräver demokratin ett demokratiskt<br />

sinnelag. Vi vet i dag att social och politisk tolerans hos ett<br />

samhälles medborgare är helt avgörande för om samhället<br />

kommer att utvecklas till en demokrati – och förbli en<br />

sådan. När det gäller att skapa tolerans har musik och<br />

kultur en avgörande betydelse. Tolerans ska inte förväxlas<br />

med likgiltighet. Det handlar om att våga möta det som är<br />

annorlunda och respektera det såsom annorlunda, men<br />

utan att sluta sig för det. Detta är också en beskrivning av<br />

<strong>Östersjöfestivalen</strong>.<br />

Robert Weil<br />

Ordförande i Proventus, Magasin 3 Stockholm Konsthall<br />

och Judiska Teatern<br />

BerWaLdHaLLen<br />

Torsdag 21 augusti kl 19.30<br />

Väst-Östliga divanorkestern<br />

daniel Barenboim dirigent<br />

joseph haydn (f 1732–1809)<br />

sinfonia concertante<br />

-Allegro<br />

-Andante<br />

-Allegro con spirito<br />

arnold schönberg (1874–1951)<br />

orkestervariationer op 31<br />

-Introduktion<br />

-Tema<br />

-Nio variationer<br />

-Final<br />

paus<br />

johannes brahms (1833–1897)<br />

symfoni nr 4 e-moll op 98<br />

-Allegro non troppo<br />

-Andante moderato<br />

-Allegro giocoso. Poco meno presto<br />

-Allegro energico e passionato, piu allegro<br />

Presentatör: Niklas Lindblad<br />

Konserten direktsänds i SR P2 och EBU<br />

Ungefärlig konserttid: 2 tim<br />

Om respekt, möten Och<br />

kOnstnärliga visiOner<br />

Berwaldhallen kl 10.00<br />

Samtal mellan daniel Barenboim,<br />

Mariam said, vice ordf i Barenboim-Said<br />

Foundation och Michael Kimmelman,<br />

författare, pianist och kritiker på<br />

The New York Times. Visning av<br />

Knowledge is the beginning,<br />

en film av Paul Smaczny om<br />

Väst-Östliga Divanorkestern<br />

Konserten direktsänds på storbildsskärm<br />

utanför Judiska Teatern och på webb-TV<br />

i SR P2<br />

10 – östersjöfestivalen <strong>2008</strong> For english summary see page 28-32<br />

For english summary see page 28-32<br />

östersjöfestivalen <strong>2008</strong> – 11<br />

I samarbete med<br />

TRADITION &<br />

vARIATION<br />

Ingen musik föds i ett vakuum. Epoker avlöser varandra<br />

och varje tonsättare måste förhålla sig till det som varit.<br />

Kvällens tonsättare tog alla tydligt avstamp i traditionen.<br />

Haydn var en av Brahms förebilder, liksom Brahms var en<br />

av Schönbergs.<br />

Precis i rätt tid, när Joseph Haydn efter 30<br />

år kom loss från tjänsten som hovmusiker åt<br />

furst Esterhazy, kom en inbjudan till London<br />

som resulterade i flera framgångsrika<br />

konsertsäsonger. Haydn behandlades<br />

som en kung och hyllades vart han gick.<br />

Engelsmännen älskade hans musik och han<br />

skrev flera av sina främsta symfonier under<br />

den här perioden.<br />

Sinfonia concertante (1792) är skriven<br />

under Londonperioden, för violin, oboe,<br />

cello och fagott solo och orkester. Vid<br />

uruppförandet var publiken överförtjust och<br />

tidningarna hyllade Haydns nya verk, som<br />

man tyckte var djupt, luftigt, drabbande och<br />

originellt.<br />

Arnold Schönbergs motto var ”begriplighet”.<br />

Det skapade han bl.a. genom att använda<br />

lätt igenkännliga dansrytmer som valsen,<br />

och en tydlig form ofta hämtad från barocken.<br />

Harmoniskt lämnade han dur och moll till<br />

förmån för sitt nya tolvtonssystem, där alla<br />

toner har samma värde.<br />

Frånvaron av tonalt centrum kan ge<br />

upphov till en skönt, svävande känsla, men<br />

kan också skapa otrygghet hos lyssnaren.<br />

Därför betraktas tolvtonsmusiken ofta som<br />

svår. Forskning har visat att människan har<br />

en djupt nedärvd förkärlek för tonal musik.<br />

Även spädbarn – ja, till och med råttor!<br />

– föredrar tonal musik. Men eftersom<br />

Väst-Östliga Divanorkestern<br />

med Daniel Barenboim<br />

människan, till skillnad från råttor, har<br />

förmåga att uppfatta musik både känslo-<br />

mässigt och intellektuellt, blir just spänningen<br />

mellan det bekanta och det nya så spännande.<br />

Variationer op 31 (1928) är Schönbergs<br />

första tolvtonsverk för orkester. Ett tema<br />

bygger på tonerna B-A-C-H som en hyllning<br />

till den gamle barockmästaren.<br />

Också Johannes Brahms bygger, i Symfoni<br />

nr 4 (1884–85), på Bachs musik. Vid ett<br />

tillfälle diskuterade han med några goda<br />

vänner om inte temat i slutet av Kantat nr<br />

150, Nach dir Herr verlanget mich, skulle<br />

kunna passa som tema för en symfoni.<br />

Brahms antog utmaningen att försöka. När<br />

symfonin var klar några år senare var han<br />

osäker på resultatet. Höll den ihop som<br />

helhet? Var den bra? Skulle man tycka om<br />

den? Var den för kärv? ”Jag är rädd att den<br />

har smak av klimatet här – där körsbären<br />

aldrig blir söta nog att äta”, skrev han bl.a.<br />

från sitt sommarviste i norra Steiermark.<br />

I dag har vi svårt att uppfatta det kärva i<br />

symfonin, men Brahms samtid reagerade<br />

framför allt på finalen, som man uppfattade<br />

som sträng och svår. Den är uppbyggd som<br />

en passacaglia, en form som Bach ofta<br />

använde, där baslinjen består av ett tema<br />

som upprepas gång på gång i ständigt nya<br />

variationer.<br />

foto: mvh - art design / barum 2005 ; fuer arte g.e.i.e.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!