Programtidning, Östersjöfestivalen 2008 (pdf) - Sveriges Radio

Pris 20 kr 

Programtidning 

Östersjöfestivalen 2008 

östersjöfestivalen 2008 – 04

foto: arne hyckenberg 

välKOMMEN TIll 

ÖSTERSJÖFESTIvAlEN 

2008 

Östersjöfestivalens tre grundare: Valery Gergiev, Michael Tydén och Esa-Pekka Salonen 

Vi vill varmt tacka alla ensembler, dirigenter och solister samt övrig 

personal som gjort Östersjöfestivalen möjlig. 

Vi riktar också ett särskilt tack till…. 

Barenboim-Said Foundation 

Best Western Hotels 

BMW 

Choice Hotels 

Deltaco 

Finska regeringen 

Judiska Teatern 

Konstnärsnämnden 

Kulturdepartementet 

Polska institutet 

Scandic Hotels 

Stockholms Hamnar 

Stockholms Stad 

Sveriges Radio 

Tallink Silja Line 

The Autonomous Regional 

Government of Andalusia 

Utrikesdepartementet 

Warszawa Stad 

Världsnaturfonden WWF 

Projektledare: Katarina Lindblad 

Texter där ej annat anges: 

Katarina Lindblad 

Form: Lupo Design 

foto: krisofer samuelsson 

Festivalen växer 

Inbjudan av Väst-Östliga Divanorkestern var mycket angelägen för mig, eftersom den 

är en god förebild för ett konstnärligt samarbete över politiska och etniska gränser 

under starkt demokratiskt ledarskap. Där politiska diskussioner fastnar kan musiken 

ta vid och låta människor mötas och knyta vänskapsband i den gemensamma 

kärleken till tonernas magi. 

I år har vi för första gången två systerfestivaler, en i Tallinn och en i Riga. Operan 

i Tallinn var överförtjust att få medverka och lyckades ordna en extraföreställning av 

deras mycket framgångsrika uppsättning, Erkki-Sven Tüürs opera Raoul Walllenberg. 

Det finns få människor som kan symbolisera samverkan och gjort skillnad på liv och 

död genom sin egen kraft som denne person. 

Musikens kraft 

Mänskligheten står under 2000-talet inför större utmaningar än någonsin tidigare och 

tanken på vår utmätta tid på jorden kan verka förlamande. I dagens västerländska 

civilisation glömmer vi lätt bort att döden är en naturlig del av en människas livscykel. 

Energin från en ny generation är nödvändig för att utvecklingen skall fortgå. Det är 

därför oerhört viktigt med samverkan inte bara över nationer och intressesfärer utan 

också över generationsgränser. Grundbudskapet från oss musiker är att vi vill och 

kan skapa en bättre värld och det går om vi gör det tillsammans. 

I festivalen har jag glädjen att samarbeta med fantastiska personer som alla på 

sitt sätt tror på musiken och framtiden. Ett stort tack till Valery Gergiev, Esa-Pekka 

Salonen, alla musiker, personalen i Berwaldhallen, samarbetspartners och vänner 

runt Östersjön för era bidrag och ert engagemang. 

Men mitt största tack riktar sig till er, publiken. Utan er blir det ingen festival. 

Hjärtligt välkomna! 

Michael Tydén 

Konserthuschef Berwaldhallen 

Östersjöfestivalen, en symbol för musiken som enande kraft 

och framtidstro. 

Redan när vi för tio år sedan diskuterade Östersjöfestivalen stod 

det klart att vi ville bjuda på musik men också göra något mer. 

Östersjöfestivalen bygger på de tre grundpelarna: klassisk musik 

(för det inre välbefinnandet), miljön (för det yttre välbefinnandet) 

och ledarskapet (för den demokratiska riktningen). 

Jag är otroligt stolt och glad över att vi i år har så starka 

representanter för de olika ämnesområdena. Dessa krafter 

är garanter för att festivalen och dess frågeställningar kommer 

att fortleva. 

ÖSTERSJÖN FÖR 

KOMMANDE 

GENERATIONER 

For english summary see page 28-32

STADSMuSIKANTEN 

Och MuSIKEN 

KRING ÖSTERSJÖN 

Länge var musiken en viktig del i samhällsstrukturen kring Östersjön. 

Den ansågs bidra till fred och harmoni och stadsmusikanten hade hög 

status och fina förmåner. 

”Till Reval* önskas en musiker som spelar violin, klaver 

och blåsinstrument och även besitter färdigheter i sång, 

och därutöver kan undervisa i nämnda instrument. Han 

erhåller ett årligt arvode på 100 rubel och kan avresa 

med första båtlägenhet till Riga.” 

En annons i tidningen Lübeckische Anzeigen från 1783 

visar hur självklart Östersjön fungerade som förbindelse 

inte bara för varor och tjänster, utan även kultur, männi- 

skor och idéer. Konstnärer och musiker rörde sig fritt utan 

särskild hänsyn till nationella gränser eller nationaliteter. 

Det gemensamma språket i regionen var tyska. 

Under 1600- och 1700-talen utvecklades musikkulturen 

efter ett mönster som speglade städernas 

struktur såsom den utvecklades med början på Hansans 

tid, med rådhuset och kyrkan centralt placerade. Det 

var kring dessa båda viktiga institutioner som musiklivet 

blomstrade. 

En betydelsefull gemensam nämnare för alla städer 

var stadsmusikanten, stadens musikledare, musiker 

som rörde sig inom hela regionen och ställdes inför 

samma repertoar och snarlika miljöer var de än fick 

anställning. Att musikerna cirkulerade bidrog i sin tur till 

att homogeniteten i regionen förstärktes. 

Stadsmusikanten var ingen simpel tjänare som 

saknade förmåner och rättigheter. Han fick ensamrätt 

att uppträda i olika miljöer, både i städerna och i 

deras omgivningar, och hans förmåner garanterades 

på samma sätt som skråhantverkare i allmänhet. Han 

titulerades ofta ”mästare” och hade ofta mindre erfarna 

yrkesmusiker och elever som medhjälpare. Eleverna 

kunde betraktas som lärlingar. Liksom i de traditionella 

hantverken sträckte sig lärlingstiden mellan tre och 

fem år och därefter fick eleverna ett intyg om att de 

var kvalificerade ambulerande musiker. Mästaren 

intygade också att de var hedervärda personer till 

karaktär och vandel. Intyget var utfärdat på tyska och 

tjänstgjorde också som ett slags resedokument och 

rekommendationsbrev som man använde för att skaffa 

sig arbete eller studera vidare. 

Stadsmusikanten hade dubbla arbetsuppgifter. Han var 

skyldig att spela vid alla tillfällen då stadens styresmän 

ansåg det nödvändigt och även i kyrkan. Han skulle 

också spela på privata sammankomster och undervisa 

i instrumentalspel i skolan. Därför måste han behärska 

mer än ett instrument och han förväntades kunna spela 

både blås- och stråkinstrument. Han var i första hand 

utövande musiker och ägnade sig mer sällan åt att 

komponera. 

*Tallinn 

Musiken hade ett starkt symboliskt värde inom 

Östersjöområdets stadskultur. Det ansågs allmänt att 

den bidrog till den fred och harmoni som förmodades 

råda i en välmående stad. Med musikens hjälp kunde 

man förmedla ett intryck av att en viss stad var en trygg 

tillflyktsort som garanterade sina egna invånares och 

främlingars säkerhet. Musik betraktades inte som en 

estetisk prydnad – en sådan uppfattning framträdde 

först mot 1700-talets slut – utan var en självklar och 

integrerad beståndsdel i den offentliga miljön. En 

musikalisk inramning av ett bröllop eller barndop var 

nästan obligatorisk. Ju högre upp på samhällsstegen 

man kom, desto fler musiker förväntades man 

engagera. Stadsmusikanterna var mångsidiga och 

spelade – och väntades kunna spela – flera instrument. 

De försåg även sina gesäller och lärlingar med 

instrument. Denna mångkunnighet ägde f.ö. även hov- 

och militärmusiker. Mer specialiserade, virtuosa musiker 

med särskild teknik på ett visst instrument och en egen 

stil började framträda först under 1700-talets andra hälft 

och blev dominerande på 1800-talet. 

Stadsmusikantinstitutionen försvann steg för steg under 

1800-talets första hälft i takt med att det allmänna 

skråsystemet uppluckrades. Det påverkade starkt 

musikvärlden. Ett musikaliskt framträdande var inte 

längre en uppvisning med en klar social och politisk 

funktion i ett samhälles liv utan blev nu en estetisk 

företeelse som härrörde ur tidens konstnärliga ideal. 

En konstform som det bildade borgerskapet höll i hög 

aktning. 

Östersjöområdets musikvärld genomgick betydande 

förändringar decennierna kring 1800. Inte alla kom 

genast. Förändringarna nådde heller inte alla regionens 

delar samtidigt. 

Den allmänna tendensen var dock klar. Musikkulturen 

sådan den växt fram under senmedeltiden gav 

långsamt vika för en ny. Nya former av musik infördes 

och musiken fick nya samhällsformer och innebörder. 

Stadsmusikantens musikkultur hade inte bara skapat 

utan också upprätthållit ett omfattande nätverk i 

regionen. I och med att stadsmusikantens tjänstgöring 

förvandlades och efter hand försvann blev regionens 

enhetliga musikkultur mer stratifierad. 

Greger Andersson 

Professor i musikvetenskap vid Lunds universitet 

Ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien 

04 – östersjöfestivalen 2008 For english summary see page 28-32 

östersjöfestivalen 2008 – 05 

bild: kb, kob, 1 ab carta marina 1572

Särskilt känsligt 

Östersjön är världens största bräckta hav och ett helt unikt 

ekosystem. Det faktum att vattnet i Östersjön till stor del 

kommer från de cirka 200 floderna som rinner ut i havet 

innebär att de flesta av arterna i Östersjön lever på gränsen av 

sin biologiska kapacitet och därför är särskilt utsatta för stress 

från bland annat föroreningar. Föroreningar är det tyvärr gott 

om – Östersjön är nämligen ett av världens mest förorenade 

hav. 

Övergödning 

Näringsläckage från jordbruk och reningsverk samt 

industriutsläpp leder till giftig algblomning och döda 

havsbottnar. De senaste decennierna har näringsflödet 

till Östersjön mer än fördubblats. Områdena med döda 

havsbottnar i Östersjön är i dag större än all odlad åkermark 

i Sverige. WWF arbetar för att minska näringstillförseln 

till Östersjön genom förbättrade metoder i jordbruket, 

användandet av bästa tillgängliga teknik i reningsverken och 

återskapande av våtmarker som förutom att vara en viktig 

livsmiljö för många spännande arter även fungerar som 

näringsfällor och naturliga reningsverk. Allra viktigast är att vi 

får stopp på skattesubventioner utan tillräckliga miljökrav som 

idag driver jordbruksutvecklingen fel i framför allt EU:s nya 

medlemsländer. 

Det storskaliga industrifisket har skadat Östersjön 

Med hänsynslösa fiskemetoder, stora bifångster och illegalt 

fiske har det storskaliga industrifisket bidragit till att bland 

annat den vilda laxen och torsken – och med den fiskenäringen 

Semestern är slut och många av oss har upplevt Östersjön på 

nära håll i år igen. Vi har badat, seglat, fiskat eller bara njutit 

av soluppgången en tidig morgon när havet låg blankt som en 

nystruken skjorta. En del av oss har använt Östersjön som resväg 

för att komma till något av de åtta grannländer vi delar Östersjön 

med. Vi kanske har haft lyckan att avnjuta något av allt det goda 

som havet ger oss; abborre, gädda, strömming, flundra eller något 

annat gott som fått grönt ljus i WWF:s populära konsumentguide 

Fisk till middag. Östersjön är ett mycket älskat hav, men också ett 

av världens mest hotade marina ekosystem. 

ÖSTERSJÖN – ETT 

uNIKT, älSKAT Och 

KäNSlIGT hAv! 

– är allvarligt hotad. WWF arbetar med regeringar, 

konsumenter och fiskeindustrin för att skapa regelverk och 

ekonomiska incitament för hållbart fiske. Att få stopp på det 

omfattande illegala fisket är ett viktigt första steg. 

90 miljoner människor lever i Östersjöregionen och 

Östersjön är ett av de mest nyttjade haven i världen. Det är 

därför särskilt angeläget att vi har ett helhetsperspektiv när 

vi planerar hur vi vill nyttja havets många ekosystemtjänster. 

Tyvärr saknas det helhetsperspektivet idag. Miljöministrarna 

är ansvariga för miljöfrågorna, men dessa påverkas mest 

av jordbruk, fiske och transportaktiviteter. Ministrarna som 

ansvarar för dessa områden är inte ansvariga för miljön. 

Resultatet blir ett hav i obalans. WWF arbetar för att 

åstadkomma en integrerad havsförvaltning, en havspolitik med 

helhetsperspektiv. Våra erfarenheter från Stora Barriärrevet 

i Australien gör oss hoppfulla eftersom vi vet att det går att 

åstadkomma lösningar som möjliggör både ett långsiktigt 

nyttjande av havets resurser och skydd för de mest känsliga 

miljöerna i havet. 

Östersjöregionen är den internationella naturvårdens 

vagga. Vi lever i en rik del av världen, här finns enorma 

kunskaper, starkt engagemang hos medborgarna, politiker 

som i internationell jämförelse framstår som miljöextremister 

och ett näringsliv som sällan är öppna motståndare till 

naturvårdsinsatser utan som ofta står på samma sida som 

miljörörelsen. Kan vi inte rädda Östersjön, vilket hav ska vi då 

kunna rädda? 

Lasse Gustavsson 

Generalsekreterare Världsnaturfonden WWF 



foto: håkan flank

pROGRAM 

ÖSTERSJÖFESTIvAlEN 08 

21 – 30 AuGuSTI 

Torsdag 21 augusTi 

Berwaldhallen kl 10.00 

om respekt, möten och 

konstnärliga visioner 

Samtal mellan daniel Barenboim, 

Mariam said och Michael Kimmelman. 

Visning av Knowledge is the beginning, 

en film av Paul Smaczny om 

Väst-Östliga Divanorkestern 

Biljetter: 100 kr 



Väst-Östliga divanorkestern 

daniel Barenboim dirigent 

haydn: Sinfonia concertante 

schönberg: Orkestervariationer op 31 

brahms: Symfoni nr 4 

Biljetter: 150 – 695 kr 

Fredag 22 augusTi 


Baltic sea Festival Choir 

radiokören 

Karolina Blixt mezzosopran 

Henrik Måwe piano 

gustaf sjökvist dirigent 

Musik av bl a brahms, 

j sandström och tormis 


LÖrdag 23 augusTi 


Finska radions symfoniorkester 

Helsingfors Filharmoniska Kör 

esa-Pekka salonen dirigent 

Solister: Esa Ruuttunen, Robert Künzli, 

Tuomas Katajala, Gabriel Suovanen m.fl 

leoš janácek: Döda huset 


sÖndag 24 augusTi 

studio 2, radiohuset kl 16.00 

Måste vi gå under? 

Ett filosofiskt och inspirerande samtal om 

klimatförändringar och dystopier med: 

Majgull axelsson, göran rydén, erland 

Källén, anders Karlqvist, Jonas Bohlin, 

Moderator: Marie-Louise Kristola 




sveriges radios symfoniorkester 

radiokören 

Malena ernman mezzosopran 


Holocene (uruppförande) 

majgull axelsson: text 

jonas bohlin: musik 

lars siltberg: film 


Måndag 25 augusTi 


sinfonia Varsovia 

Jakub Haufa violin 

Krzysztof Penderecki dirigent 

penderecki: Agnus Dei 

penderecki : Violinkonsert nr 2, 

Metamorfoser 

sjostakovitj: Symfoni nr 6 


Tisdag 26 augusTi 



agata szymczewka violin 


penderecki: Sinfonietta per archi 

szymanowski: Violinkonsert nr 1 

dvorak: Symfoni nr 8 


onsdag 27 augusTi 

Medborgarhuset Trappan, 

Vällingby kl 19.00 

Tjajkovskij-ensemblen 

Kammarmusikkonsert 


onsdag 27 augusTi 



daniel Harding dirigent 

schumann: Uvertyr till Genoveva 

klas torstensson: Polarhavet 

(uruppförande) 

schumann: Symfoni nr 3 



sofia kyrka kl 20.00 






Lettlands nationella symfoniorkester 

Mischa Maisky cello 

olari elts dirigent 

p vasks: Cantabile per archi 

tjajkovskij: Symfoni nr 4 

dvorák: Cellokonsert 



årsta Folkets Hus, 

Mälaren kl 19.00 






Mariinskijteaterns 

solister, kör och orkester 

Valery gergiev dirigent 

richard strauss: Elektra 



oscarskyrkan kl 21.00 

radiokören 

Berit opheim sopran 

Björn gäfvert orgel 

grete Pedersen dirigent 

Musik av bl a macmillan, 

hillborg och grieg 




Mariinskijteaterns orkester 


sjtjedrin: Skälmvisor 

tjajkovskij: Utdrag ur Nötknäpparsviten 

rimskij-korsakov: Schéhérazade 


Med reservation för eventuella ändringar 

KONSERTER I 

lETTlAND Och ESTlAND 

I år är vi extra glada över att få presentera konserter även i Tallinn 

och Riga. I Tallinn består programmet av två operafyllda dagar, 

och bland annat framförs Tüürs verk om Raoul Wallenberg. En 

annan av konserterna i staden framförs på zoo och kan sägas 

representera den andra av festivalens tre hörnstenar: musik, miljö och ledarskap. 

riga, LeTTLand 


great guild Hall 



Tisdag 26 augusTi 

great guild Hall 



Mischa Maisky cello 

p vasks: Cantabile per archi 

tjajkovskij: Symfoni nr 4 

dvorák: Cellokonsert 

Biljettinformation: 

Tel. +371 7227105 

http://www.lnso.lv/eng/koncerti 

MuSIK TIll hAvS 

TaLLinn, esTLand 


operan 

estlands nationella opera 

a Volmer dirigent 

solister 

tüür: Raoul Wallenberg 


http://www.opera.ee 

+372 683 1201 


Zoo 

estlands nationella symfoniorkester 

annely Peebo mezzosopran 

Priit Volmer bas 

Tõnu Kaljuste dirigent 

einem: Animal requiem 

haydn: Symphony Nr 82 ”Björnen” 

timo steiner: Cocks and hens 


http://www.piletilevi.ee 

Följ med på en kryssning i Östersjön till tonerna av skön musik. 

Tallink Silja presenterar under Östersjöfestivalen tre kryssningar 

med musiker i världsklass. Nytt för i år är musikkryssningarna till 

Tallinn och Riga. Kliv ombord och njut av himmel och hav, musik 

och mat! 

Biljetter till konserterna ombord bokas i samband med resebokningen på 

Tallink Silja, 08-666 33 33. Mer info se www.tallinksilja.se 

OBS! Berwaldhallens biljettkontor säljer inte biljetter till kryssningskonserter eller konserter i Tallinn och Riga. 

TaLLinn. ForTs 

Måndag 1 sePTeMBer 

Konserthuset 


sjtjedrin: Skälmvisor 

tjajkovskij: ur Nötknäpparen 

rimskij-korsakov: Shéhérazade 


+372 614 7760 

+372 614 7761 

www.concert.ee 

sÖndag 24 aug 

avgång: 17.00 

stockholm – Helsingfors 

Fartyg: silja serenade 

Manskör och vokalensemble ur 


Från opera till pop, från Puccini till ZZ Top. 

Fredag 29 aug 


stockholm – riga 

Fartyg: Festival 

orkesterkonsert med 


sÖndag 31 aug 


stockholm – Tallinn 

Fartyg: Ms Victoria 

orkesterkonsert med Mariinskijteaterns orkester 

08 – östersjöfestivalen 2008 östersjöfestivalen 2008 – 09

foto: bersa 

Samtidigt erbjuder Judiska Teatern en möjlighet för dem som 

vill att slå sig ned på en grässlänt på Djurgården och ta del av 

musiken via storbildsskärm, att lyssna och samtala. Allt sedan 

jag första gången kom i kontakt med West-Eastern Divan 

Orchestra, har jag velat ge en bredare svensk publik möjlighet 

att få lära känna denna märkliga orkester, denna kombination 

av symfoniorkester och humanistiskt projekt. Nu blir det 

verklighet. 

Östersjöfestivalen är ett försök att med musikens hjälp 

uppmärksamma och få oss att bättre förstå vår regions viktigaste 

utmaningar, både när det gäller miljöfrågor och när det gäller 

demokrati. På samma sätt personifierar – bokstavligen – West- 

Eastern Divan Orchestra tron att musiken bygger broar och 

att ett gott ledarskap kan inspirera människor att riva barriärer 

som länge känts oöverstigliga. 

Det unika med demokratin är att den gör det möjligt 

för oss att enas utan att förlora vår särart. Det skiljer den 

från de totalitära regimerna som länge dikterade villkoren för 

människorna kring Östersjön. De slog ner det som var olikt 

eller byggde murar för att utestänga det. Det var inte länge 

sedan Östersjömetropolerna låg i skilda världar med mycket 

liten kontakt. I dag förenar demokratin oss, på samma sätt 

som musikerna i orkestern förenas av musiken. 

Musikerna i West-Eastern Divan Orchestra under ledning 

av Daniel Barenboim är starka individer från skilda politiska 

och kulturella miljöer, vilka tillsammans gör en konstnärlig 

insats. Individerna förenas av musiken, den gör deras 

samverkan mot ett gemensamt mål möjlig. Alla musiker har 

sin egen historia och erfarenhet. Deras individuella begåvning 

och temperament måste få komma till sin rätt. Men alla dessa 

viljor behöver samordnas till en konstnärlig vision. Detta ställer 

stora krav på musikaliskt ledarskap, som i sin tur förutsätter 

När dirigenten Daniel Barenboim höjer taktpinnen 

i Berwaldhallen den 21 augusti, är det unga 

musiker med egyptiskt, iranskt, israeliskt, jordanskt, 

libanesiskt, palestinskt och syriskt ursprung som tar 

sig ton. Sida vid sida. 

OM MuSIKEN, 

DEMOKRATIN 

Och lEDARSKAp 

ett regelverk som grund, annars blir det kakofoni eller despoti. 

Rätt ofta blir det bådadera – det är en illusion att auktoritärt 

styre kan skapa ordning, än mindre harmoni. 

Också demokratin kräver ledarskap som påminner om 

orkesterledarens. Det gäller att jämka samman aktörer, att 

förstå det unika i varje situation och dess möjligheter. Man kan 

knappast tänka sig en bättre förebild än Daniel Barenboim och 

West-Eastern Divan Orchestra, som ger stöd och kunskap 

till musiker som lever i en värld där utomstående ickedemokratiska 

krafter försöker skapa kaos, men där den enda 

långsiktiga möjligheten för utveckling är ekonomisk, kulturell 

och politisk samverkan. Detta kräver ett starkt ledarskap, 

men ledarskap är inte tillräckligt för att etablera och befästa 

en demokrati. Det krävs också här ett regelverk, rule of law. 

Utan ett sådant löper man risken att demokratins friheter 

missbrukas av särintressen. 

Sist men inte minst kräver demokratin ett demokratiskt 

sinnelag. Vi vet i dag att social och politisk tolerans hos ett 

samhälles medborgare är helt avgörande för om samhället 

kommer att utvecklas till en demokrati – och förbli en 

sådan. När det gäller att skapa tolerans har musik och 

kultur en avgörande betydelse. Tolerans ska inte förväxlas 

med likgiltighet. Det handlar om att våga möta det som är 

annorlunda och respektera det såsom annorlunda, men 

utan att sluta sig för det. Detta är också en beskrivning av 

Östersjöfestivalen. 

Robert Weil 

Ordförande i Proventus, Magasin 3 Stockholm Konsthall 

och Judiska Teatern 

BerWaLdHaLLen 

Torsdag 21 augusti kl 19.30 

Väst-Östliga divanorkestern 

daniel Barenboim dirigent 

joseph haydn (f 1732–1809) 

sinfonia concertante 

-Allegro 

-Andante 

-Allegro con spirito 

arnold schönberg (1874–1951) 

orkestervariationer op 31 

-Introduktion 

-Tema 

-Nio variationer 

-Final 

paus 

johannes brahms (1833–1897) 

symfoni nr 4 e-moll op 98 

-Allegro non troppo 

-Andante moderato 

-Allegro giocoso. Poco meno presto 

-Allegro energico e passionato, piu allegro 

Presentatör: Niklas Lindblad 

Konserten direktsänds i SR P2 och EBU 

Ungefärlig konserttid: 2 tim 

Om respekt, möten Och 

kOnstnärliga visiOner 


Samtal mellan daniel Barenboim, 

Mariam said, vice ordf i Barenboim-Said 

Foundation och Michael Kimmelman, 

författare, pianist och kritiker på 

The New York Times. Visning av 

Knowledge is the beginning, 

en film av Paul Smaczny om 


Konserten direktsänds på storbildsskärm 

utanför Judiska Teatern och på webb-TV 

i SR P2 


For english summary see page 28-32 


I samarbete med 

TRADITION & 

vARIATION 

Ingen musik föds i ett vakuum. Epoker avlöser varandra 

och varje tonsättare måste förhålla sig till det som varit. 

Kvällens tonsättare tog alla tydligt avstamp i traditionen. 

Haydn var en av Brahms förebilder, liksom Brahms var en 

av Schönbergs. 

Precis i rätt tid, när Joseph Haydn efter 30 

år kom loss från tjänsten som hovmusiker åt 

furst Esterhazy, kom en inbjudan till London 

som resulterade i flera framgångsrika 

konsertsäsonger. Haydn behandlades 

som en kung och hyllades vart han gick. 

Engelsmännen älskade hans musik och han 

skrev flera av sina främsta symfonier under 

den här perioden. 

Sinfonia concertante (1792) är skriven 

under Londonperioden, för violin, oboe, 

cello och fagott solo och orkester. Vid 

uruppförandet var publiken överförtjust och 

tidningarna hyllade Haydns nya verk, som 

man tyckte var djupt, luftigt, drabbande och 

originellt. 

Arnold Schönbergs motto var ”begriplighet”. 

Det skapade han bl.a. genom att använda 

lätt igenkännliga dansrytmer som valsen, 

och en tydlig form ofta hämtad från barocken. 

Harmoniskt lämnade han dur och moll till 

förmån för sitt nya tolvtonssystem, där alla 

toner har samma värde. 

Frånvaron av tonalt centrum kan ge 

upphov till en skönt, svävande känsla, men 

kan också skapa otrygghet hos lyssnaren. 

Därför betraktas tolvtonsmusiken ofta som 

svår. Forskning har visat att människan har 

en djupt nedärvd förkärlek för tonal musik. 

Även spädbarn – ja, till och med råttor! 

– föredrar tonal musik. Men eftersom 


med Daniel Barenboim 

människan, till skillnad från råttor, har 

förmåga att uppfatta musik både känslo- 

mässigt och intellektuellt, blir just spänningen 

mellan det bekanta och det nya så spännande. 

Variationer op 31 (1928) är Schönbergs 

första tolvtonsverk för orkester. Ett tema 

bygger på tonerna B-A-C-H som en hyllning 

till den gamle barockmästaren. 

Också Johannes Brahms bygger, i Symfoni 

nr 4 (1884–85), på Bachs musik. Vid ett 

tillfälle diskuterade han med några goda 

vänner om inte temat i slutet av Kantat nr 

150, Nach dir Herr verlanget mich, skulle 

kunna passa som tema för en symfoni. 

Brahms antog utmaningen att försöka. När 

symfonin var klar några år senare var han 

osäker på resultatet. Höll den ihop som 

helhet? Var den bra? Skulle man tycka om 

den? Var den för kärv? ”Jag är rädd att den 

har smak av klimatet här – där körsbären 

aldrig blir söta nog att äta”, skrev han bl.a. 

från sitt sommarviste i norra Steiermark. 

I dag har vi svårt att uppfatta det kärva i 

symfonin, men Brahms samtid reagerade 

framför allt på finalen, som man uppfattade 

som sträng och svår. Den är uppbyggd som 

en passacaglia, en form som Bach ofta 

använde, där baslinjen består av ett tema 

som upprepas gång på gång i ständigt nya 

variationer. 

foto: mvh - art design / barum 2005 ; fuer arte g.e.i.e.

BerWaLdHaLLen 

Fredag 22 augusti kl 19.30 


radiokören 

Karolina Blixt mezzosopran 

Henrik Måwe piano 


jan sandström (f 1954) 

Bieggá Luohte, jojk till fjällvinden 

(Trad och J. Sandström) 

Mathias Brorson baryton 

nikolaj sidelnikov (1930–1992) 

Tre sånger ur Hjärtliga samtal 

- Eskadern seglade 

- Rövarsång 

- Dragspelets sista klagan 

veljo tormis (f 1930) 

Järnets förbannelse (ur Kalevala) 

Niklas Engquist tenor 

Staffan Alveteg bas 

franz schubert (1797–1828) 

ständchen 

(F Grillparzer) 

einojuhani rautavaara (f 1928) 

ikävyys (svårmod) 

sven-david sandström (f 1942) 

ur Höga Visan 1:2 / 15, 4:16 

nils lindberg (f 1933) 

ur o, mistress mine 

-The passionate shepherd to his love 

(Ch Marlowe) 

-Shall I compare thee to a summers day 

(W Shakespeare) 

-To Anthea who may command him 

anything (R Herrick) 

-To Lucasta on going to the wars 

(R Lovelace) 

johannes brahms (1822–1897) 

Zigeunerlieder 

(H Conrat efter ungerska folkdikter) 

-He, Zigeuner 

-Hochgetürmte Rimaflut 

-Wisst ihr, wann mein Kindchen 

-Lieber Gott, du weisst 

-Brauner Bursche führt zum Tanze 

-Röslein dreie in der Reihe 

-Kommt dir manchmal in den Sinn 

-Rote Abendwolken 



Ungefärlig konserttid: 1 tim 15 min 

JäRNETS 

FÖRbANNElSE, 

MAGI Och FOlKTRO 

Musik med rötter i folkmusik, tradition och mystik, 

från vår egen tid, från hela Östersjöområdet – och 

med sångare från nio Östersjöländer. 

I Jan Sandströms jojk Bieggá luothe (1998) 

är trumman central, shamanens redskap för 

att frammana kontakten med andevärlden. 

Här frammanas en bön om fred i form av en 

jojk, den samiska folksångtradition där man 

sjunger sina tankar och känslor, ofta med 

andligt innehåll. 

Folkmusiken var central även för Nikolaj 

Sidelnikov, uppskattad lärare i komposition 

och kompositör av främst vokal musik. I 

verklistan finns operor, oratorier, sångcykler 

och körmusik, men han har också skrivit 

symfoniska verk och musik till film, teater, 

radio och TV. Musiken i Hjärtliga samtal 

(1975) bygger på omtyckta folkmelodier. 

Veljo Tormis Järnets förbannelse (1972) 

är en rungande protest mot ett samhälle 

som befinner sig i djup moralisk kris, där 

järnet blivit kanoner, pansarvagnar och 

maskingevär. Tormis säger: ”Ursprunget 

till kompositionen kan härledas från 

shamanism; Den magiska riten genomförs 

för att förhindra det onda som finns gömt i 

järnet. Allt som skapas av människan kan 

vända sig mot människan själv, när det 

används utan respekt för det levande”. 

Einojuhani Rautavaaras musik är en 

högst personlig blandning av romantik, 

tradition och mer modernistiska inslag, ofta 

färgade av mystik och andlighet. Ikävyys 

(1998) är första sången av tre med material 

hämtat ur operan Aleksis Kivi, Finlands 

nationalförfattare. 

Sven-David Sandström säger: ”Jag har 

länge tänkt att kyrkomusiken är något som 

kan rädda kyrkan, folk kommer ju när det 

är mycket musik. Att skapa ny musik är en 

nödvändighet, annars dör musiken i kyrkan. 

Man kan inte klippa av framtiden, då förlorar 

man också traditionen”, apropå att han 

fått uppdrag att skriva ny musik till hela 

kyrkoåret. 

Gustaf Sjökvist 

Nils Lindberg började som jazzpianist och 

är som tonsättare inspirerad av den svenska 

folkmusiken. Förutom musik till sina egna 

grupper har han även komponerat för kör, 

kammarensembler och symfoniorkester. 

O Mistress Mine är en samling sånger till 

engelsk poesi från ”madrigalens guldålder” 

i Elisabeth I:s England. 

Franz Schubert och Johannes 

Brahms levde båda i Wien, där privat 

salongsmusicerande var en självklar del i 

mångas liv och där ”zigenarkapell” underhöll 

på caféerna. Brahms var en av många som 

inspirerades av den heta ungerska musiken. 

Schuberts Ständchen D. 920 berättar om 

älskaren som låter den älskade sova vidare, 

som den finaste gåvan, och tyst och stilla 

drar sig tillbaks igen. 

SAMTAl MED 

ESA-pEKKA 

– Det är verkligen roligt att se att Östersjöfestivalen får allt högre profil när det 

gäller själva samhällsengagemanget. Miljödebatter och pressreaktioner av olika 

slag visar att det går att påverka och att klassisk musik verkligen kan vara en 

kraft att räkna med i det sammanhanget. 

Östersjöfestivalens konstnärlige ledare Esa-Pekka Salonen är 

glad och förväntansfull inför den sjätte Östersjöfestivalen. Att 

skapa bra musik tillsammans och samtidigt påverka samhället 

har hela tiden varit en av festivalens grundtankar. För tre år 

sedan sa Esa-Pekka så här: 

– Vi klassiska musiker har ibland en känsla av att den delen av 

kulturen som vi representerar inte riktigt räknas som en kraft 

i samhället. Det känns ofta som att vi anses vara en del av 

en superstruktur, som ligger ovanpå själva samhället. Det är 

tråkigt, i och med att vi också vill vara med i samhällsdebatten. 

En sådan här festival är ett sätt att återskapa den position 

som klassisk musik hade en gång i tiden... Om man tänker på 

den italienska situationen i slutet av 1800-talet t.ex. då Italien 

höll på att förenas, var Verdis musik det viktigaste verktyget, 

kulturellt sett. Det gällde även i Finland med Sibelius. Kanske 

är det så att den klassiska musiken inte någonsin har haft den 

positionen i Sverige. Andra konstformer har varit viktigare. 

Sverige är en litterär kultur, från Strindberg och framåt är det 

författarna som har skapat nationens identitet. Så kanske att 

det verkligen är något nytt för just Sverige att den klassiska 

musiken är med på det samhälleliga planet också. 

I år speglar en stor del av programmet Östersjöns 

situation, antingen ekologiskt eller politiskt. 

– Daniel Barenboim och hans Väst-Östliga Divanorkester är ett 

bra exempel på kultursamarbete i en komplicerad situation. 

När det gäller oss som bor här kring Östersjön så har mycket 

blivit bättre, men det finns fortfarande politiska spänningar. 

Då kan man se Väst-Östliga Divanorkestern som en modell 

för hur man kan arbeta tillsammans, även om situationen är 

komplicerad. 

Den nyskrivna multimediaföreställningen Holocene 

berör exakt det som Östersjöfestivalen handlar om: 

klimatsituationen och människans samverkan med 

naturen. 

– Och när det gäller Döda huset, så är ju budskapet i operan 

att det finns en gudomlig gnista i varje människa, oavsett 

omständigheterna. Det är ju en väldigt existentiell tanke, att 

det finns en inre eld som omständigheterna inte kan släcka. 

Ett universellt budskap: att hitta skönhet bland det fula, kärlek 

bland aggressioner och hopp bland hopplöshet. 

Esa-Pekka Salonen menar att det finns mycket i musiken i 

år som har direkt koppling till festivalens grundidé. 

– När det gäller Baltic Sea Festival Choir så är den symboliskt 

viktig men också musikaliskt spännande. Till 2009 drömmer 

vi om en motsvarande orkester. Det är ett stort företag så 

det gick inte att få till stånd i år, men eftersom hela festivalen 

började som en utopi så kan vi lika gärna fortsätta att ”utopiera”. 

Och inför 2009 drömmer vi alltså om att ha både en Festivalkör 

och en Festivalorkester med medlemmar från alla länderna 

runt Östersjön. 




foto: nicho södling

BerWaLdHaLLen 

Lördag 23 augusti kl 18.00 

Finska radions symfoniorkester 



Petrovitj 

Esa Ruuttunen bas 

Luka 

Robert Künzli tenor 

alej, en röst 

Tuomas Katajala tenor 

sjiskov, den lille fången 

Gabriel Suovanen baryton 

sjapkin, den långe fången, 

Tjerevin 

Dan Karlström tenor 

skuratov, Kedril, en vakt 

Jussi Myllys tenor 

den gamle fången 

den berusade fången 

den unge fången 

Petri Bäckström tenor 

Kvinnan 

Anna Danik sopran 

Kommendant, Tjekunov, 

Präst, smed, Vakt 

Hannu Niemelä bas 

leoš janácek (1854-1928) 

döda huset 

Opera i tre akter 

libretto: Tonsättaren 

efter Fjodor Dostojevskij 

Framförs halvsceniskt med film 

textad på svenska. 

Regi: Kristiina Helin 

Teknisk gestaltning: Petri Ruikka 

Översättning: Iwar Bergkwist 

Presentatör: Katarina Lindblad 


Ungefärlig konserttid: 2 tim inkl en paus 

TJuvAR, 

MÖRDARE 

Och bANDITER 

– Min nya, svarta opera ger mig mycket arbete. Det 

känns som att jag gradvis sjunker lägre och lägre, rakt ner 

till mänsklighetens allra mest eländiga individer. Och det 

är en tung vandring. 

Leoš Janácek var fascinerad av Fjodor 

Dostojevskij och särskilt hans roman 

Döda huset, skriven efter fyra år i sibiriskt 

fångläger. Boken lämnade Janácek ingen ro. 

Han komponerade som besatt, som om han 

också visste att hans tid snart skulle vara 

ute – operan blev hans sista, komponerad 

under hans två sista år i livet. 

Dostojevskij blev närmast förälskad i sitt 

folk under tiden i fånglägret: ”Hur många 

historier om vagabonder, banditer och hela 

den mörka, eländiga tillvaron har jag inte 

hört”, skrev han. ”Det räcker för volymer. 

Och vilket härligt folk! Tiden har inte varit 

bortkastad.” 

Handlingen utspelar sig i ett ryskt fångläger 

i Sibirien. 

Första akten börjar tidigt en kall 

vintermorgon. Fångarna kommer ur sina 

baracker, tvättar sig, någon tar vigvatten 

och gör korstecken. En ny fånge tas in, 

Petrovitj, en gentleman, som genast får stryk 

på order av kommendanten. Ingen reagerar 

på hans skrik. Några går iväg för att arbeta. 

Några andra plågar en vingskadad örn. 

Skuratov minns sin tid i frihet och börjar 

dansa tills han faller ihop. Luka berättar om 

hur han slog ihjäl en officer i armén. Petrovitj 

förs tillbaks till sin cell, halvdöd efter 

misshandeln. 

När andra akten börjar har ett halvår 

gått. Fångarna arbetar vid flodstranden. 

Petrovitj lovar lära unge Alej att läsa och 

skriva. Efter arbetsdagens slut samlas man 

till festmåltid och en präst välsignar brödet 

och floden. Skuratov berättar hur han sköt 

den man som gifte sig med hans älskade, 

men ingen lyssnar. Det som lockar är i 

stället den lilla, improviserade teatern där 

två pantomimföreställningar spelas upp. 

En fånge går iväg med en prostituerad. 

Efter föreställningen går alla tillbaks till 

barackerna, utom Petrovitj, Alej och en 

annan fånge, som börjar gräla med Petrovitj 

och kastar en hink efter honom. Den träffar 

Alej som skadas svårt. 

Tredje akten inleds på fängelsesjukhuset. 

Luka ligger för döden och 

Petrovitj läser högt för Alej, som ligger i 

sängen bredvid med feberhallucinationer 

efter bråket. Sjapkin berättar om när han 

blev förhörd av polisöverintendenten som 

nästan drog av honom öronen. Det blir natt 

och tystnaden bryts endast av den gamle 

fångens suckar. Därefter berättar Sjiskov 

att han gifte sig med Akulka efter att hon 

blivit övergiven av Filka, men mördade 

henne när han fick veta att hon fortfarande 

älskade Filka. Under tiden dör Luka. Sjiskov 

känner plötsligt igen honom som Filka, och 

förbannar den dödes kropp. Nästa dag 

blir Gorjantjikov benådad och frisläppt. 

Fångarna befriar den skadade örnen. Och 

allt fortsätter som tidigare. 

foto: ©svt bild 

BerWaLdHaLLen 

söndag 24 augusti kl 18.00 


radiokören 

Malena ernman mezzosopran 


HoLoCene 

(uruppf.) 

- ett existentiellt världsligt 

oratorium och ett visuellt 

spekulerande videoverk 

om människans plats i tiden 

Beställt av Berwaldhallen för 

Östersjöfestivalen 

Text: Majgull Axelsson 

Musik: Jonas Bohlin 

Film: Lars Siltberg 




MåsTe Vi gå under? 

studio 2, radiohuset kl 16.00 

Ett filosofiskt och inspirerande samtal om 

klimatförändringar och dystopier med: 

Majgull axelsson författare, 

göran rydén psykiatriker, psykoanalytiker, 

erland Källén professor i meteorologi och 

klimatforskare, anders Karlqvist chef för 

polarforskningssekretariatet, Jonas Bohlin 

kompositör, Moderator: Marie-Louise 

Kristola programledare i P1 

ORATORIuM, 

vIDEOKONST Och 

EvOluTIONEN 

De snabba klimatförändringarna har gjort att intresset för 

det arktiska området ökat dramatiskt under senare år. 

Det snabbt smältande istäcket diskuteras överallt och 

väcker oro och funderingar. 

Sommaren 2005 reste Majgull Axelsson, 

Jonas Bohlin och Lars Siltberg med 

isbrytaren Oden i Arktis under fyra veckor, 

som en del i Polarforskningssekretariatets 

expedition norrut. Deras gemensamma 

intryck och erfarenhet från miljön i den 

arktiska regionen blev utgångspunkt för 

detta samarbetsprojekt. Resultatet blev 

en suggestiv framtidsvision som speglar 

mänsklighetens villkor och människans syn 

på sin roll och plats i tiden och evolutionen. 

Majgull Axelsson är journalist och författare 

med ett stort samhällsengagemang. 

Hon har skrivit om vår tids barnarbete, 

barnprostitution i Filippinerna, gatubarnen 

i Latinamerika, och mycket mer. Aprilhäxan 

kom ut 1997 och belönades med Augustpriset 

samma år. Om Holocene berättar 

Majgull att hennes text är framvuxen ur 

insikten att livet och evolutionen pågår 

oavsett människans medverkan, vilket 

skapar ett tomrum där drömmar, fantasier 

och meditation får plats. Texten tar upp 

historia, nutid och framtid. Det som för bara 

100 år sedan betraktades som ett fruset 

helvete på jorden, en plats man inte kunde 

besöka utan att räkna med döden, har nu 

förvandlats till ett paradis på väg att utplånas. 

Jonas Bohlin har studerat på Kungliga 

Musikhögskolan för Sven-David Sandström, 

Pär Lindgren och Magnus Lindberg. 

Majgull Axelsson Tvenning ur Holocene 

Jonas fick sitt genombrott som tonsättare 

1992 med Trakt till text av Katarina 

Frostensson. Hans mest spelade verk är 

två stråkkvartetter och en saxofonkvartett. 

I sitt konstnärskap söker sig Jonas ofta 

till tvärdisciplinära samarbeten och 

dokumentärt material i sin strävan att 

beskriva och spegla mänskliga erfarenheter. 

Holocene beskriver han som ”spektakulär 

vision, Wagner, Stravinsky och rock’n 

roll – heterogen musik som växlar mellan 

hopp och förtvivlan. Kören är länken mellan 

dessa olika musikaliska stämningar och 

representerar mänskligheten både i skräck 

och lugn insikt”. 

Lars Siltberg gör sedan debuten på 

Venedigbiennalen 2001 ”Plateau of 

Humankind” utställningar med sin videokonst 

på konsthallar m.m. världen över. 

Hans mest bekanta verk är Man on ice från 

serien Man with balls on hands and feet. I 

filmen i Holocene spekulerar Siltberg över 

hur en utveckling ur omvänt tidsperspektiv 

skulle kunna te sig; halvmänniskor som 

utvecklas baklänges till allt enklare livsformer. 

Vad kommer framtidens mänskliga 

varelser att ha för tankar? Och kropparna? 

Kommer de att använda kroppar i framtiden? 

Kommer människor fortfarande vara 

människor? Holocene slutar med en bild 

av mänsklighetens början – ett biologiskt 

embryo. 




foto: ulla montan 

bild: mats karsbrink

BerWaLdHaLLen 

Måndag 25 augusti kl 19.30 


Jakub Haufa violin 


krzysztof penderecki (f 1933) 

agnus dei 

(version för orkester, 

arr Boris Pergamensjikov) 

Violinkonsert nr 2 i en sats, 

Metamorfoser 

paus 

dmitrij sjostakovitj (1906–1975) 

symfoni nr 6 h-moll op 54 

-Largo 

-Allegro 

-Presto 





Warszawa stad 

FRåN ANDRA 

SIDAN JäRNRIDåN 

Musik från Sovjetepokens förtryck, där kompositörer 

fick låta tonerna formulera det som inte kunde sägas 

i ord – om lidandet och sorgen, men också kampen, 

hoppet, framtidstron. 

Penderecki var barn under andra 

världskriget. Det innebar att han på nära 

håll fick bevittna tyskarnas ockupation av 

Polen, och den skräck och förödelse det 

förde med sig. Uppvuxen i ett varmt katolskt 

hem, utvecklade han ett engagemang för 

den lidande människan: ”Jag är mycket 

engagerad i dessa ämnen… ur en moralisk 

och social synvinkel snarare än politisk 

eller sekteristiskt religiös.” Hans verk är 

tillägnade forna förintelselägren Auschwitz/ 

Birkenau, offren i Hiroshima, Lech Walesa och 

Solidaritet till minne av offren i gruvarbetarrevolten 

i Gdansk och liknande, människor 

och situationer som väckt Pendereckis 

humanitära engagemang, vilket givit honom 

en kvasipolitisk, patriotisk roll i polskt 

musikliv. 

I maktkampen mellan kyrkan och den 

forna kommuniststaten stod Penderecki 

öppet på kyrkans sida. En av hans nära 

vänner var kardinal Stefan Wyszynski. 

Natten efter beskedet om Wyszynskis död 

1981 komponerade Penderecki Agnus 

Dei, som med sin suggestiva uppbyggnad 

blivit ett mycket populärt fristående körstycke. 

Stycket infogades senare som 

en del i Ett polskt rekviem. Här framförs 

orkesterversionen. 

Violinkonsert nr 2, Metamorfoser 

(1992-1995) inleds med en apokalyptisk 

känsla och en ton som är omisskännligt 

”polsk”. Det är som svepte hela Polens 

historia förbi med alla sina sorger och 

svårigheter; bombningarna under andra 

världskriget, återuppbyggnaden där musiken 

Sinfornia Varsovia 

kom att spela en så stor roll, tiden under 

sovjetiskt styre, arbetarkampen, Solidaritet 

– och nu, kanske, sedan ett antal år, på väg 

mot ett öppnare, friare samhälle. Musiken tar 

lyssnaren igenom allt detta och slutar i ett 

långt, meditativt solo som svävar högt och 

skönt över orkesterns mystiska klangväv. 

Konserten är skriven för Anne-Sophie 

Mutter som uruppförde den 1995 med 

Mariss Jansons och Tyska Radions 

Symfoniorkester. Hennes inspelning med 

Penderecki själv har belönats med en 

dubbel Grammy. 

Dmitrij Sjostakovitj gick en ständig 

balansgång mellan att uttrycka det han 

ville i sin musik och att vara accepterad 

av den sovjetiska maktapparaten. Operan 

Lady Macbeth från Mtsensk bannlystes 

och ledde till att Sjostakovitj gjorde avbön 

med Symfoni nr 5, ”en sovjetisk konstnärs 

svar på berättigad kritik”. Efter succén med 

5:an deklarerade Sjostakovitj att han tänkte 

skriva ett hyllningsverk till Lenin – med soli, 

kör och orkester, och text av Majakovskij. 

Så blev det inte. Symfoni nr 6 blev 

klar krigsutbrottsåret 1939. Den har ingen 

kör, inga solister, en lång och tungsint 

första sats, följd av två korta. Vad hade 

hänt? Var talet om Leninhyllningen bara 

spel för gallerierna? Ingen vet, men vi har 

Sjostakovitjs egna ord: ”Det är en speciell 

form av självförsvar, man påstår att man 

planerar en komposition av ena eller andra 

slaget, nånting med en kraftfull och slående 

titel – det är så man undgår att bli stenad.” 

BerWaLdHaLLen 

Tisdag 26 augusti kl 19.30 


agata szymczewska violin 


krzysztof penderecki (f 1933) 

sinfonietta per archi 

-Allegro molto – 

-Vivace 

karol szymanowski (1882–1937) 

Violinkonsert nr 1 

- Vivace assai 

-Vivace scherzando 

- Cadenza 




paus 

antonín dvorák (1841–1904) 

symfoni nr 8 g-dur op 88 

-Allegro con brio 

-Adagio 

-Allegretto grazioso 

-Allegro ma non troppo 

Presentatör: Per Lindqvist 




Warszawa stad 

MuSIK FRåN 

ÖST Och väST 

Genom musiken i filmer som Excorcisten, The Shining 

och Wild at Heart har Penderecki blivit något av en 

kultfigur och nått ut till lyssnargrupper långt utöver dem 

som vanligen hittar till den klassiska musiken. 

Krzysztof Penderecki 

Krzysztof Penderecki har som kompositör 

lyckats med konststycket att vara både 

verkligt nyskapande och samtidigt 

omedelbar och lättillgänglig med sin 

tydliga, dramatiska musik. Han har skrivit 

kammarmusik, solokonserter, körverk, 

orkesterstycken, operor, oratorier m.m. 

Stilistiskt har Penderecki genomgått 

flera olika faser. Han började som avantgardist 

och fick sitt genombrott 1959 när 

han vann samtliga tre priser i en polsk 

kompositionstävling. Därefter utvecklade 

han successivt ett alldeles eget tonspråk 

byggt på klang. Klangfärger blev Pendereckis 

signum. Steglöst skulle musiken förvandlas 

från en klang till nästa, från harmoniska 

treklanger till täta klungor av toner, s.k 

cluster, och tillbaks igen. Efter en återgång 

till mer romantiska tongångar har Penderecki 

sedan 1980-talet hittat en balans där han 

tar in alla sina tidigare upptäckter och även 

riktigt gammal musik som t.ex. gregoriansk 

sång. 

Sinfonietta per archi (1990-91) är en 

orkesterversion av en stråktrio, skriven till 

och uruppförd av Sinfonia Varsovia 1992 i 

Warszawa, och spelad igen samma sommar 

på världsutställningen i Sevilla. 

Karol Szymanowski är Polens viktigaste 

tonsättare under början av 1900-talet. Han 

växte upp i en välbärgad familj och fick 

rikligt med musikaliska intryck hemifrån. 

Tidigt blev han uppmärksammad för sina 

kompositioner men stötte med tiden även på 

motstånd. Han drack och rökte för mycket, 

var tidvis deprimerad, kände sig genom sin 

homosexualitet ofta utanför och udda, och 

gjorde sig omöjlig på många arbetsplatser. 

Violinkonsert nr 1 komponerade 

Szymanowski 1916, när han levde relativt 

isolerat i Polen och Ryssland, medan 

kriget härjade runtomkring. Det blev en 

intensiv skaparperiod. Violinkonserten är 

en impressionistisk tondikt som bygger på 

dikten Majnatt av Tadeusz Micinski, som 

delade Szymanowskis intresse för ockultism 

och mysticism. ”Åsnor med kronor slår sig 

ner i gräset – eldflugor kysser vildrosen 

– medan döden flämtar över tjärnen och 

spelar en liderlig sång”. 

Antonín Dvorák var den fattige slaktarsonen 

med talang, som fick utbildning 

och blev något av en symbol för tjeckisk/ 

böhmisk musik. Efter att ha etablerat sig 

som skicklig traditionalist i Brahms fotspår, 

kom Dvorák till ett vägskäl. Han kände att 

han ville komponera musik som talade till 

hans egna landsmän och berättade om 

deras liv utifrån deras egna folksagor och 

folkmusikskatter. 

Symfoni nr 8 (1890) är som ett 

kalejdoskop av intryck, från den idylliska 

landsbygden till mer dramatiska passager. 

Året därpå reste Dvorák till USA för 

att tjänstgöra som rektor vid en musikskola 

och undervisa i komposition. I USA såg 

fortfarande många den ”gamla världen” som 

rättesnöre för god konst, musik och kultur. 

För Dvorák var det i stället självklart att i 

första hand inspirera amerikanerna till ett 

”gräv-där-du-står”-arbete motsvarande det 

han själv gjort. Han uppmanade dem därför 

att bygga sin musik på indianmelodier och 

negro spirituals. 

foto: marek beblot

ild: teo krijgsman amsterdam 

Klas Torstensson 

BerWaLdHaLLen 

onsdag 27 augusti kl 19.30 


daniel Harding dirigent 

robert schumann (1810–1856) 

uvertyr till genoveva 

klas torstensson (f 1951) 

Polarhavet 

(uruppförande) 

Beställt av Berwaldhallen för 

Östersjöfestivalen tillsammans med 

Stavanger Symfoniorkester för Stavanger 

Europeisk Kulturhuvudstad 2008 

paus 

robert schumann 

symfoni nr 3 ess-dur, op 97, 

den rhenska 

-Lebhaft 

-Scherzo: Sehr mässig 

-Nicht schnell 

-Feierlich 

-Lebhaft 


Konserten direktsänds i SR P2 och EBU, 

repris sön 31/8 kl 22.00 


ROMANTIK Och 

ANTI-ROMANTIK 

Ett nytt verk inspirerat av is och hav – festivalens 

beställningsverk av Klas Torstensson, inramat av 

Schumanns skönt romantiska och vackert uttrycksfulla 

melodier. 

Klas Torstensson är en av Sveriges främsta 

tonsättare, bosatt i Nederländerna sedan 

1973. Hans hittills mest omtalade verk är 

operan Expeditionen, men han har även 

skrivit kammarmusik, orkesterverk, sånger 

och elektroakustisk musik. Ungefär ett 

verk om året blir det och beställningarna 

står på kö från orkestrar, ensembler och 

solister världen över. Bland de priser och 

utmärkelser Torstensson fått kan nämnas 

Matthijs Vermeulen Prize och Stora Christ 

Johnson-priset. 

Musiken kan beskrivas som djärv, 

expressiv, obönhörlig, men också 

humoristisk och vital. Själv säger han: 

”… det har kommit till mycket fler färger 

på min palett på senare år, mera lyrik och 

värme bland ismassorna”. 

Polarhavet är andra delen i en tänkt 

serie orkesterverk med titeln A cycle of 

the North, där första delen Fastlandet 

uruppfördes 2007 i Concertgebouw, 

Amsterdam och fick lovord i pressen som 

bl.a. beskrev det som ett: ”stort anlagt och 

underbart vackert symfoniskt verk”. 

Genoveva är Robert Schumanns enda 

fullbordade opera. När han skrev den var det 

tyska operalivet helt dominerat av Meyerbeer 

och Wagner, vars storskaliga verk låg långt 

ifrån Schumanns personlighet. Han ville i 

stället skapa en ”högst originell, ärlig och 

djup tysk opera”. Musiken bär Schumanns 

vackert romantiska kännetecken och handlingen 

väcker, utan pekpinnar, angelägna frågor om 

moral och rätt och fel. 

Handlingen bygger på en populär medeltida 

legend, om greve Siegfried av Brabant och 

hans unga hustru Genoveva, som blir falskt 

anklagad för att ha varit otrogen medan 

maken var ute på korståg. Siegfried dömer 

henne till döden men tjänaren som ska döda 

henne veknar och lämnar henne i stället i 

skogen. I sju år lever hon där tillsammans 

med det barn hon föder. Siegfried, som fått 

veta sanningen, hittar henne en dag när han 

är ute på jakt. De återförenas och han för 

henne tillbaka till slottet. 

1850 flyttade Schumann med sin familj 

till Düsseldorf, där han fått tjänst som 

stadsmusikdirektör. Han var 40 år och 

hade varit sjuk en tid, så miljöombytet och 

det vänliga mottagandet gjorde honom 

gott. Samtidigt var han orolig för hur han 

skulle klara de olika delarna av tjänsten. 

Dirigering var inte hans starka sida och nu 

skulle han leda stadens kör och orkester. 

Ganska snart uppstod också konflikter med 

körmedlemmarna som tyckte att han var 

för otydlig och drömmande. För att komma 

ur sin depression reste Schumann med sin 

hustru Clara till Köln. Den vackra synen av 

Kölnerdomen i solnedgången gjorde starkt 

intryck på Schumann och blev utgångspunkt 

för Symfoni nr 3, Den rhenska. Musiken 

skrevs fort, i ett flöde av inspiration och 

gestaltar livet längs floden Rhen, både det 

faktiska folklivet och historien, sagorna och 

legenderna. 

BerWaLdHaLLen 

Torsdag 28 augusti kl 19.30 

Lettlands nationella 

symfoniorkester 

Mischa Maisky violoncell 


peteris vasks (f 1946) 

Cantabile per archi 

peter tjajkovskij (1840–1893) 

symfoni nr 4 f-moll op 36 

-Andante sostenuto. Moderato com anima 

-Andantino in modo di canzona 

-Scherzo: Pizzicato ostinato. Allegro 

-Final: Allegro con fuoco 

paus 

antonín dvorák (1841–1904) 

Cellokonsert nr 2 h-moll op 104 

-Allegro 

-Adagio ma non troppo 

-Allegro moderato 

Presentatör: Per Lindqvist 



läNGTAN bORT 

Och hEM 

Musik som förmedlar ett samhällsengagemang och 

humanistiskt budskap, självbiografisk musik om kärlek, 

längtan och smärta, och en cellos varma sång om 

längtan bort och hem. 

Mischa Maisky Olari Elts 

Peteris Vasks är född i Lettland, son till 

en baptistpastor vilket i Sovjetregimens 

dagar i hög grad präglade vardagen. 

Vasks sökte sig därför till Litauen för att 

studera på musikhögskolan i Vilnius. 1970 

tog han examen som kontrabasist och 

började i Rigaoperans orkester. Sedan 

dess har han spelat i en rad kammar- 

och symfoniorkestrar. Efter examen i 

komposition 1978 började han undervisa. 

I dag är han frilanskompositör och bosatt i 

Riga. Vasks musik är starkt kommunikativ 

och har alltid ett tydligt budskap. Han är 

djupt engagerad i miljöfrågor och en känsla 

av naturen, både ofördärvad och förstörd, 

finns ofta med i hans musik. Cantabile per 

archi är komponerad 1979. 

Peter Tjajkovskij komponerade sitt eget 

liv. Det sa han själv. Men att i detalj koppla 

händelser till musik är inte helt självklart. ”De 

som tror att en skapande konstnär – genom 

sin konst – kan uttrycka sina känslor i den 

stund då han är rörd gör det största misstag. 

Känslor, sorgsna eller glada, kan endast 

uttryckas i efterhand”. 

Vid tiden för Symfoni nr 4 hade han 

just inlett sin brevväxling med välgörarinnan 

Nadezjda von Meck, och beskriver stolt 

sin nya symfoni som ”det bästa jag gjort”. 

Vid samma tid fattade han det förbryllande 

beslutet att gifta sig med en elev, ett äktenskap 

som blev mycket kort och mycket 

olyckligt. Tjajkovskij flydde till sin bror i 

Schweiz och begravde sig i arbete. I efterhand 

beskrev han ”innehållet” i symfonin, som 

bl.a. rörde sig kring Ödet, det oundvikliga, 

men även tredje satsens vinrus och finalens 

jublande livsglädje. 

Antonín Dvorák funderade mycket över 

musikaliska rötter. Mitt i karriären bytte 

han spår och började bygga sin musik 

på traditionella tongångar, folksagor och 

myter. Och under sina tre år som rektor vid 

Musikkonservatoriet i New York upptäckte 

han den inhemska amerikanska musiken, 

negro spirituals och indianernas musik. 

Det fick honom att börja uppmuntra sina 

amerikanska tonsättarelever att ta den som 

utgångspunkt, snarare än den europeiska 

klassiska musiken. 

Under sin tid i USA komponerade 

Dvorák sju större verk, varav Cellokonserten 

(1894–95) är det sista. I mellansatsen har 

han citerat sin egen sång Kéduch muj sam 

op 82:1, Låt mig ensam… Han hade fått 

veta att ungdomskärleken, svägerskan 

Josefina Kaunitzová, låg för döden. Det här 

var hennes favoritsång. När han återvände 

hem med den färdiga cellokonserten fick 

han veta att hon dött, och ändrade då slutet 

så att han infogade hela sången. 



östersjöfestivalen 2008 – 19

BerWaLdHaLLen 



kör och orkester 


elektra 

Larisa Gogolevskaja sopran 

Klytaimnestra 

Jelena Vitman mezzosopran 

Chrysotemis 

Jelena Nebera sopran 

aigisthos 

Vasilij Gorsjkov tenor 

orestes 

Eduard Tsanga baryton 

orestes följeslagare 

Pavel Sjumelvitj bas 

den förtrogna 

Ludmila Kanunnikova sopran 

släpbärerskan 

Ludmila Kasianenko sopran 

ung tjänare 

Andrej Popov tenor 

gammal tjänare 

Andrej Spechov bas 

Vakterskan 

Irina Loskutova sopran 

Tjänarinnor 

Olga Legkova 

Kristina Kapustinskaja 

Maria Uvarova 

Tatiana Kravtsova 

Lia Sjevtsova 

richard strauss (1864–1949) 

elektra 

tragedi i en akt 

Libretto: Hugo von Hofmannsthal 

Konserten innehåller en paus 

Presentatör: Boel Adler 



KuNGAMORD, 

blODShäMND 

Och FÖRSONING 

Richard Strauss’ mest expressionistiska opera om 

oförsonlighet och hatiskt hämndbegär, om maktspel, 

intriger och ond bråd död. 

Hugo von Hofmannsthal kunde sin Freud, 

så när han läste Sofokles Elektra 1901, 

såg han genast de tre kvinnogestalterna 

som ”schatteringar av en och samma 

hemlighetsfulla färgton”, att det onda finns 

inom var och en av oss, som en ”färgton” 

bland andra. 

När Richard Strauss såg Hofmannsthals 

pjäs Elektra blev han lika fängslad och snart 

var de i full gång med sin första gemensamma 

opera. 

I sin strävan efter att fånga alla de 

psykologiska konflikter och aspekter dramat 

rymmer, valde Strauss ett unikt tonspråk, 

atonalt och expressionistiskt. Musiken är 

vild, kantig, lidelsefull och genomsyrad av 

destruktivitet och erotiska undertoner. Mer 

avancerad än så här blev aldrig Strauss, i 

senare operor återgick han till mer romantiska 

klanger. 

Handlingen 

Kung Agamemnon har mördats av sin hustru 

Klytaimnestra och hennes älskare Aigisthos. 

Döttrarna Elektra och Chrysotemis lever 

kvar i borgen med faderns mördare, medan 

sonen Orestes sändes bort efter mordet. 

Chrysotemis försöker anpassa sig till 

förhållandena i Mykenes kungaborg, men 

Elektra lever i bitterhet och hat och har 

bara en tanke: att hämnas sin fars död. 

När operan börjar har många år gått sedan 

mordet. 

Några tjänarinnor sitter och samtalar 

vid brunnen, fulla av förakt för Elektra som 

smyger förbi. Bara en av flickorna visar 

förståelse. Hon blir genast bestraffad av 

vakterskan. 

Elektra längtar efter sin far och 

hetsar upp sig vid tanken på hur hon och 

hennes syskon ska dansa segerdans på 

hans grav efter fullbordad blodshämnd. 

Chrysotemis kommer för att varna Elektra, 

att Klytaimnestra och Aigisthos tänker spärra 

in henne i tornet. Elektra skrattar hånfullt åt 

detta och åt Chrysotemis längtan efter ett 

vanligt liv. 

Klytaimnestra är plågad av sitt samvete 

och vill ha Elektras förlåtelse, men hon 

svarar att enda sättet modern kan bli fri från 

sina samvetskval är att Orestes kommer 

tillbaks och mördar henne. Klytaimnestra 

bryter samman, men en tjänare viskar något 

i hennes öra som får henne att hånskratta. 

Budet är att Orestes är död. 

Elektra kan först inte tro att nyheten 

är sann, men inser snabbt att om den är 

det, måste hon få sin syster med på 

hämndplanerna. Förföriskt försöker hon 

få systern med sig men Chrysothemis flyr 

förskräckt. 

Orestes återvänder. Han har skickat 

falskt bud om sin död för att kunna komma 

in i borgen och utföra hämnden. Elektra 

eggar hans beslutsamhet och snart hörs 

Klytaimnestras dödsskrik. Chrysothemis 

och tjänsteflickorna rusar dit. Aigisthos blir 

mördad han också. Chrysothemis jublar 

över befrielsen, och Elektra dansar en 

triumfdans: ”Jag bär glädjens börda och 

för er i dansen. Endast ett höves den som 

är lika lycklig som i – tystnad och dans”. 

Hon faller död ner. 

Hofmannsthal förklarar slutet: ”När de 

dödande huggen fallit rasar hennes liv, 

hennes organ samman såsom hos drönaren, 

när han fyllt sin uppgift att befrukta 

bidrottningen.” 

Orestes och Elektra (med yxan) 

dödar Aigisthos medan den 

förfärade Klytaimnestra, deras 

trolösa mor, försöker hålla dem 

tillbaka. 

osCarsKyrKan 


radiokören 

Berit opheim sopran 

Björn gäfvert orgel 

grete Pedersen dirigent 

trad 

Jesus, gjør meg stille 

(S Sundelius-Lagerström) 

Arr Grete Pedersen och Sondre Bratland 

james macmillan (f 1959) 

seinte Mari moder milde 

(Okänd 1200-tal) 

lasse thoresen (f 1949) 

Helligkvad 

Mon dieu, mon adoré 

trad 

om alla berg och dalar 

anders hillborg (f. 1954) 

en midsommarnattsdröm 

I NORSK FOLKTON 

edvard grieg (1843–1907) 

ur Fire psalmer op 74 

-Hvad est du dog skjøn (HA Brorson) 

-Jesus, Kristus er opfaren (H Thomissön) 

-I himmelen, Mathias Brorson baryton 

Presentatör: Maria Eby von Zweigbergk 

Konserten sänds lör 30/8 kl 15.00 

i SR P2 och EBU, repris sön 7/9 kl 22.00 


I FOlKMuSIKAlISKT 

lANDSKAp – ARvET 

FRåN FÖRR 

I folkhymnerna finns de djupt existentiella erfarenheter vi 

alla delar – sorg, glädje, kärlek, maktkamp, besvikelse 

och hopp – och musiken bär dem vidare från generation 

till generation, i idel nya tonsättningar. 

Radiokören Grete Pedersen 

James MacMillan lever i Skottland där han 

undervisar på halvtid, samtidigt som han 

komponerar och dirigerar. Hans musik är 

direkt och känslostark, ofta byggd på den 

skotska folkmusiken och med ett andligt 

och politiskt budskap, färgat av hans egen 

katolska tro. ”Jag tror inte någon tonsättare 

kan komponera i ett ideologiskt vakuum. 

Man måste kunna svara mot något som 

finns inneboende i din egen psykologi, 

annars saknar det personlig integritet.” 

Texten till Seinte Mari moder milde är hämtad 

från ett 1200-talsmanuskript från Trinity 

College, Cambridge, och följer formen att 

varva folkspråket med latin: 

Seinte Mari moder milde, 

Mater salutaris; 

Feirest flour of eni felde 

Vere nuncuparis. 

Lasse Thoresen är professor i komposition 

vid Norska Musikaliska Akademien, och 

en av Norges ledande kompositörer. 

Många av hans verk har fått priser och 

utmärkelser och han spelas både i Norge 

och internationellt. Hans musik bygger 

på den norska folkmusiken blandat med 

spektralmusik och andra modernistiska 

stilmedel. Ofta när folkmusik används som 

grund för konstmusik blir det som en bärare 

av nationell särart. Thoresen använder 

snarare folkton för att söka det universella, 

det som förenar oss alla, enligt tanken att 

det är genom våra olikheter som vi alla ändå 

är ett. Thoresen tillhör den religiösa rörelsen 

Bahai och deras ideologi präglar mycket av 

hans komponerande. 

Anders Hillborg spelade i rockband och 

sjöng i kör innan han upptäckte den klassiska 

musiken. Efter studier på Kungliga Musikhögskolan 

i början av 1980-talet, har han 

vunnit priser som Christ Johnson-priset 

1991 och en Grammis för Årets kompositör 

för skivan Jag vill se min älskade komma 

från det vilda, producerad i samarbete med 

Eva Dahlgren. Hans kompositioner spelas 

av orkestrar över hela världen. Körstycket 

En midsommarnattsdröm (2001) är skrivet 

på beställning av tidningen Expressen 

och bygger på Håkan Norléns och Rune 

Lindströms Visa vid Midsommartid. 

Edvard Grieg hittade sin personliga ton i 

blandningen mellan den centraleuropeiska 

musiktradition han insöp under studieåren 

i Leipzig, och den norska folkmusiken. 

Norge sökte, som så många andra länder 

i Europa under slutet av 1800-talet, sin 

nationella identitet, sina rötter och en ny 

väg som enad nation. Ett sätt att stärka 

samhörighetskänslan och identiteten var 

genom körsång. Körer bildades överallt och 

bidrog starkt till den rörelse som ledde fram 

till unionsupplösningen med Sverige 1905. 

Fire psalmer (1906) blev Griegs sista verk. 

Musiken bygger på gamla norska kyrkomelodier, 

valda mer för sin musikaliska 

skönhet än sitt religiösa innehåll. 




bild: johan ljungström/sr 

bild: cf-wesenberg@kolonihaven.no

ild: johan ljungström/sr 

BerWaLdHaLLen 

Lördag 30 augusti kl 18.00 



rodion sjtjedrin (f 1932) 

skälmvisor 

Konsert nr 1 för orkester 

peter tjajkovskij (1840–1893) 

ur nötknäpparen 

paus 

nikolaj rimskij-korsakov 

(1844–1908) 

scheherazade, op 35 

- Havet och Sinbad sjöfararens skepp 

- Sagan om Prins Kalender 

- Den unge prinsen och den unga prinsessan 

- Festen i Bagdad och skeppsbrottet 

Presentatör: Maria Eby von Zweigbergk 



NÖTKNäppARE, 

SKälMAR Och 

SINbAD SJÖFARAREN 

Med magi, fantasi och spänning ingjuter den ryska 

folksagan goda värderingar i barnen och ger tröst och 

hopp om en rättvisare värld. Musiken ger sagan liv, doft 

och färg med sina rika klanger. 

Rodion Sjtjedrin var en av Sovjetepokens 

mest framgångsrika och accepterade 

tonsättare. Liksom Sjostakovitj gick Sjtjedrin 

en ständig balansgång för att vara accepterad 

Zoch kunna utöva sitt yrke, och samtidigt 

ärlig. ”Vi lever i en tid när det inte bara 

finns en sanning”, sa han en gång. Han har 

komponerat allt från kammarmusik till opera, 

med särskild tonvikt på dans. Skälmvisor 

(1963) är hans första konsert för orkester 

och bygger på kända ryska folkmelodier 

och s.k. ”tjastusjkor”, rysk folkdiktning med 

”humor, ironi och en skarp satir över status 

quo, dess försvarare och ’folkets ledare’. 

Även så mäktiga och fruktade namn som 

Marx, Lenin och Stalin har blivit förlöjligade i 

en ’tjastusjka’”, säger Sjtjedrin. 

Peter Tjajkovskij tyckte ofta att det verk 

han arbetade med just i stunden var hans 

”bästa någonsin”. Om publiken sen var av 

annan uppfattning, sjönk han i djupa tvivel. 

Hans andra balett, Törnrosa, blev svalt 

mottagen av publiken på Mariinskijteatern, 

liksom Svansjön några år tidigare. Men 

chefen för teatern beställde ännu en 

balett, och föreslog E.T.A. Hoffmanns nya 

Nötknäpparen och Råttkungen. Till en början 

var Tjajkovskij inte alls entusiastisk över 

temat och även långt efter uruppförandet 

kunde han tycka att historien saknade 

dramatik och känslomässig nerv. Men även 

Valery Gergiev Mariinskijteaterns orkester 

om Tjajkovskij den gången var kritisk själv, 

har eftervärlden utnämnt Nötknäpparen 

till den kanske mest älskade baletten över 

huvud taget. 

Berättelsen är den fantasifulla sagan 

om Clara som får en nötknäppare i julklapp, 

och som tack för att hon hjälper honom 

i slaget mot Råttkungen, blir förd till 

Sötsakernas land. 

Nikolaj Rimskij-Korsakov läste Tusen 

och en natt och såg genast för sig 

en orkestersvit i fyra satser, som ”ett 

kalejdoskop av sagobilder och figurer av 

orientalisk karaktär”. Bakgrunden till de 

många fantastiska sagorna är berättelsen 

om sultanen, som tror att alla kvinnor 

är trolösa. Därför svär han att han ska 

döda var och en av sina hustrur på själva 

bröllopsnatten, så de inte ska hinna få en 

chans att svika honom. Men Scheherazade 

överlistar honom genom att berätta sagor 

för honom varje natt. Och varje gång 

gryningen närmade sig, slutade hon just där 

det var som mest spännande. På så sätt 

blev sultanen tvungen att låta henne leva, 

för att få höra fortsättningen. Efter 1000 och 

en natt tar han tillbaks sitt grymma löfte och 

Scheherazade får leva. 

Scheherazade hade premiär i S:t 

Petersburg i november 1888. 

bild: sr bild 

uNGA TAlANGER FRåN 

TJAJKOvSKIJKONSERvATORIET 

Sedan två år tillbaka ger Östersjöfestivalen unga talanger 

från Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva möjligheten att få 

möta andra mer erfarna musiker och ny publik i ett 

större sammanhang. 

onsdag 27 aug 

Medborgarhuset Trappan, 

Vällingby kl 19.00 

frédéric chopin (1810–1849) 

Polonäs Ass-dur 

pablo de sarasate (1844–1908) 

Introduktion och Tarantella 

takashi yoshimatsu (f 1953) 

Fuzzy bird sonat 

béla bartók (1881–1945) 

Rumänska danser 

sergej rachmaninov (1873–1943) 

Elegi 

franz liszt (1811–1886) 

Rapsodi nr 2 

francis poulenc (1899–1963) 

Sonat för klarinett och piano 

a sjalov 

Fantasi över den ryska folksången 

”Folket klandrar mig” 

manuel de falla (1876–1946) 

Spansk dans 

mario castelnuovo-tedesco (1895–1968) 

Fantasi över teman ur operan 

”Barberaren i Sevilla” 

alexander tsygankov (f 1942) 

Variationer över den zigenska sången 

“Mar djandja” 

igor frolov (f 1937) 

Skämt 

rysk folkvisa 

Gårdfarihandlaren 

Ksenija Berjozina Aleksej Michajlenko 

Torsdag 28 aug 

sofia kyrka kl 20.00 

maurice ravel (1875–1937) 

Undine 


Rapsodi över ryska teman 

robert muczynski (f 1929) 

Time Pieces 

johann sebastian bach (1685–1750) 

Adagio och fuga 

rodion sjtjedrin (f 1932) 

Imitation av Albeniz 

maurice ravel (1875–1937) 

Scarbo 

serban nikifor 

Sarnuch för klarinett solo 


Vokalis 

fritz kreisler (1875–1962) 

Liebesleid, Wienermarsch 


Fantasi över den ryska folksången 

”Belolitsa – kruglolitsa” 

(Flickan med runt, ljust ansikte) 

pablo de sarasate (1844–1908) 

Navarra 


Skämt 

rysk folkvisa 


TJaJKoVsKiJenseMBLen 

Ksenija Berjozina violin 

aleksej Michajlenko klarinett 

Jevgenij Voltjkov domra 

darja Karpljuk domra 

Vladimir rumjantsev piano 

Fredag 29 aug 

årsta Folkets Hus, 

årsta torg kl 19.00 

frédéric chopin (1810–1849) 

Ballad nr 4, f-moll 


Romans från öster 

a rosenblad 

Fantasi över teman av Rimskij-Korsakov 

francis poulenc (1899–1963) 

Sonat for violin och piano 

antonio bazzini (1818–1897) 

Gnomernas ringdans 

vladimir blok 

Toccata 

sergej tanejev (1856–1915) 

Canzona för klarinett och orkester 




a. byzov 

”Sja, sjtil” 


Melodi 


Introduktion och Csardas 

Jevgenij Voltjkov 

Darja Karpljuk 

niccoló paganini (1782–1840) 

Karneval i Venedig 

ryska folkvisor 

Månsken 


Vladimir 

Rumjantsev

BiograFier 

dirigenTer 

Daniel Barenboim gav sin första 

offentliga konsert sju år gammal och 

deltog i dirigentkurser i Salzburg för Igor 

Markevich när han var 11. Han gjorde 

sin internationella pianistdebut 1952, 

första dirigentframträdandet skedde i 

London 1967 och operadebuten 1973 

vid Edinburghfestivalen. Barenboim 

har gästat en mängd namnkunniga 

ensembler och operahus. Åren 1991–2006 

var han chefsdirigent för Chicago 

Symfoniorkester, 2000 fick han samma 

post hos Staatskapelle Berlin och 

fr.o.m. säsongen 2007/2008 är Daniel 

Barenboim förste gästdirigent för 

La Scalaoperan i Milano. Med tiden har 

Barenboim alltmer börjat engagera sig 

i fredsfrågor och projekt som bidrar till 

fred och förståelse mellan människor. 

Olari Elts vann Sibeliustävlingen 

för dirigenter år 2000 vilket satte 

fart på karriären. Åren 2001–2006 

var han chefsdirigent för Lettlands 

Nationella Symfoniorkester, lovordad 

för sitt sinnrika repertoarval och 

sitt musikskapande. 2006 tillträdde 

han som konstnärlig rådgivare för 

Orchestre de Bretagne och 2007 blev 

han förste gästdirigent för Skotska 

kammarorkestern och Estlands 

Nationella Symfoniorkester. Han 

samarbetar även med Finska Radions 

Symfoniorkester, SWR Stuttgart, 

Orchestre national du Capitole de 

Toulouse, Birminghams Symfoniorkester, 

m.fl. orkestrar i Europa, USA och Australien. 

Valery Gergiev är konstnärlig ledare 

för Mariinskijteatern sedan 1996. Efter 

studier vid Leningradkonservatoriet 

vann Gergiev första pris i Herbert von 

Karajan-tävlingen 1977 och debuterade 

som dirigent vid Kirovteatern (numera 

Mariinskijteatern) 1978. 10 år senare, 

i samband med perestrojkan i Sovjet, 

gjorde Gergiev sitt första framträdande 

i väst tillsammans med Kirovteaterns 

orkester. Därefter har det blivit många 

foto: peter andersen 

bejublade turnéer över hela världen. 

Gergiev samarbetar även med orkestrar 

som Berlins och Wiens Filharmoniker, 

Londonorkestrarna, Sveriges Radios 

Symfoniorkester och symfoniorkestrarna 

i San Francisco, Boston, Chicago, m.fl. 

Han leder många festivaler och har fått 

en mängd priser och utmärkelser. 

Daniel Harding började sin karriär 

som assistent åt Simon Rattle för 

Birminghams Symfoniorkester där han 

gjorde sin debut 1994. Därefter blev 

han assistent åt Claudio Abbado hos 

Berlinfilharmonikerna och debuterade 

med dem vid 1996 års Berlinfestival. 

Harding är förste gästdirigent för Londons 

symfoniorkester, och chefsdirigent 

för Sveriges Radios Symfoniorkester 

och Mahler Kammarorkester. Harding 

är regelbundet gäst hos Dresdens 

Statskapell, Wiens Filharmoniker, 

Berlins Filharmoniker, Concertgebouw-, 

Gewandhaus- och La Scala-orkestrarna 

m.fl. Som operadirigent har han gjort 

uppsättningar på La Scala, Covent Garden, 

festivalen i Aix, Münchenoperan m.m. 

Grete Pedersen är lika bekväm 

i barockmusik, klassiskt, samtida 

och folkmusik som i samarbete med 

jazzmusiker och skådespelare. Sedan 

1990 leder Grete Pedersen Det Norske 

Solistkor, vars cd med Griegs körmusik 

har fått översvallande recensioner. 

Pedersen har även samarbetat med 

Nederländska Radiokören, Pro Coro 

Canada och Världsungdomskören. 

Radiokören ledde hon första gången 

2007. 

Pedersen arbetar även med 

orkestrar som Norsk Barokkorkester, 

Baroque Fever och Kringkastningsorkestret. 

Krzysztof Penderecki började tidigt 

med violin och piano och studerade 

därefter komposition men även filosofi, 

konsthistoria och litteratur. 1959 vann 

han de tre första priserna i en polsk 

tonsättartävling och därefter har han 

vunnit en lång rad priser, medaljer och 

utmärkelser för sina operor, symfonier, 

körverk m.m. Han har varit rektor för 

Krakóws musikakademi och undervisat 

i Essen och vid Yale-universitetet i USA 

1973–1978. Under de åren turnerade 

Penderecki över hela världen och fick 

ett internationellt anseende även som 

dirigent både av egna och andras verk. 

Esa-Pekka Salonen intar en särställning 

bland dagens musiker både som dirigent 

och tonsättare. Sedan 1992 är han 

chefsdirigent för Los Angeles Philharmonic 

och fr.o.m. nästa säsong kommer han 

att tillträda som chefsdirigent och 

konstnärlig rådgivare för Philharmonia 

Orchestra London, som han samarbetat 

tätt med under hela sin karriär. 1985–95 

var han chefsdirigent för Sveriges 

Radios Symfoniorkester, som han 

fortfarande håller tät kontakt med bl.a. 

i sin egenskap av initiativtagare till och 

konstnärlig ledare för Östersjö-festivalen. 

Salonen är berömd för sina tolkningar 

av samtida musik och har lett en lång 

rad uruppföranden och mängder av 

inspelningar av samtida musik. 

Gustaf Sjökvist var domkyrkokantor 

i Storkyrkan i Stockholm 1967–1981, 

därefter domkyrkoorganist och ansvarig för 

Storkyrkans kör- och konsertverksamhet. 

Gustaf Sjökvist leder Storkyrkans Kör 

som han bildade 1967, och Gustaf 

Sjökvists Kammarkör, bildad 1994. 

Åren 1986–1994 var Gustaf Sjökvist 

chefsdirigent för Radiokören och 

sedan 1994 är han förste gästdirigent 

för Bayerska Radions Kör. 

Gustaf Sjökvist ägnar sedan mitten 

av 1970-talet ungefär halva sin tid åt 

orkesterdirigering, med de skandinaviska 

orkestrarna, tyska orkestrar, BBC London 

och orkestrar i USA och Australien. 

soLisTer 

Karolina Blixt mezzosopran, satsade 

från början på teater och bildkonst, 

samtidigt som hon sjöng i kör och 

spelade altsaxofon. Sedan 2002 har 

hon ägnat sig helt åt sång och våren 

2008 avslutade hon sin utbildning på 

Operahögskolan i Stockholm. Hon fick 

sitt genombrott i huvudrollen i Händels 

Xerxes på Drottningholms Slottsteater 

våren 2007 och har även sjungit i Verdis 

Nabucco på Göteborgs Konserthus och 

foto: nicho södling 

romans- och kyrkokonserter över hela 

Norden. 

Petri Bäckström tenor, har studerat 

på Sibeliusakademin och debuterade 

på Finlands Nationalopera 2001 där han 

sjungit många viktiga karaktärsroller. 

Han har även sjungit huvudroller som 

Rodolfe i Bohème på operahusen i 

Uleåborg, Kuopio och Åbo. Sedan 2003 

framträder Bäckström varje sommar på 

Operafestivalen i Savonlinna. Han har 

även framträtt i konsertsammanhang 

med en rad finska orkestrar och körer 

och medverkar i inspelningen av 

Rautavaaras opera Solens hus på cd. 

Malena Ernman mezzosopran, fick 

sitt genombrott 1998, då hon genast 

visade sin bredd med både den spektakulära 

rollen som Kaja i Sven-David 

Sandströms Staden och klassisk bel 

cantosång som Rosina i Barberaren i 

Sevilla på Kungliga Operan. På Kungliga 

Operan har hon även sjungit Carmen 

och gjorde under våren 2008 succé som 

Rossinis Askungen. Internationellt har 

Ernman sjungit mycket barock med bl.a. 

Nikolaus Harnoncourt, René Jacobs och 

William Christie. Mångsidighet och bredd 

är betecknande för Ernman, som även 

sjungit cabaret, musikal och mycket 

samtida musik. 

Larissa Gogolevskaja sopran, har 

fått Golden Sofit 2007, S:t Petersburgs 

finaste teaterpris för sin rolltolkning 

av Elektra. Andra medaljer och 

utmärkelser är Den gyllene masken, 

Hedrad rysk artist m.m. Gogolevskaja 

är född i Archangelsk och har studerat 

på Leningradkonservatoriet. Med 

Mariinskijteatern har hon turnerat till 

Japan, USA, Frankrike, Slovenien, Italien, 

Finland m.m. i dramatiska huvudroller 

som Turandot, Ortrud, Senta, Brünnhilde, 

Katerina Ismajlova m.fl. 

Vasilij Gorsjkov tenor, är född i 

Novosibirsk och utbildad vid Novosibirsks 

Glinkakonservatorium 1992. Var solist 

vid operan i Novosibirsk 1989 och 

1996–2000, och debuterade på 

Mariinskijteatern 1991. Gorsjkov blev 

solist vid Mariinskijteatern 1995 och 

har fast engagemang sedan 2002. Han 

sjunger roller som Otello, Loge, Mime, 

Rodolfo och ryska roller. Gorsjkov har 

turnerat med Mariinskij till USA. Han 

har även sjungit i Japan, Egypten, 

Portugal, Spanien, Sverige m.m., och 

fått utmärkelsen ”hedrad rysk artist”. 

Jakub Haufa violin, född 1980 i Poznan, 

har studerat på Henryk Wieniawskiskolan 

och Ignaz Paderewskiskolan i Poznan 

och tog examen 2003. Han har framträtt 

både i Polen och utomlands som solist, 

kammarmusiker och med orkestrar. 

Sedan 2003 är han konsertmästare i 

Sinfonia Varsovia, med vilka han ofta 

framträder som solist. 

Dan Karlström tenor, är född på 

Åland och tog examen vid Åbo 

Handelshögskola innan han började 

studera sång vid Sibeliusakademin. 

Karlström har varit anställd på 

Schillertheater i Gelsenkirchen och 

Staatstheater Darmstadt, och är sedan 

2002 fast medlem av Leipzigoperans 

ensemble. Han har även medverkat flera 

gånger på Operafestivalen i Savonlinna 

och Finska Nationaloperan. Som 

konsertsångare har Karlström sjungit 

Juloratoriet, Messias, Carmina Burana 

m.m. 

Tuomas Katajala tenor, har studerat 

på Sibeliusakademin och i Rom och 

Amsterdam. 2007 framträdde han i 

Resan till Reims på Rossinifestivalen. 

Katajala har givit konserter över hela 

Europa, i Japan och USA, bl.a. i Royal 

Albert Hall och Avery Fisher Hall. 2006 

sjöng han Tamino på Operafestivalen 

i Savonlinna och året därpå Resan 

till Reims och Barberaren i Sevilla på 

Finska Nationaloperan. Katajala har 

sjungit med London Festival Orchestra, 

Eremitageorkestern, Helsingfors 

Stadsorkester m.fl. med dirigenter som 

Goodman, Franck, Kamu, Mälkki, Oramo 

och Storgårds. 

Robert Künzli tenor, började som 

baryton men bytte fack efter andra 

året på Münchenoperans operastudio 

på 1970-talet. Han har varit medlem 

av Stuttgartoperans ensemble och har 

sjungit vid operahusen i München, 

Hamburg, Dresden, Helsingfors, 

Toronto, Operafestivalen i Savonlinna, 

Parisoperan, Carnegie Hall m.m. 

Mischa Maisky violoncell, är född i Riga 

där han studerade innan han kom till 

S:t Petersburg och därefter fortsatte till 

Moskva och Mstislav Rostropovitj för 

fortsatta studier. Vann pris i Tjajkovskijtävlingen 

1966. Efter debut i London 

1976 öppnades dörrarna till de stora 

orkestrarna och konserthusen i London, 

Paris, Berlin, Wien, New York och Tokyo. 

Maisky är mycket efterfrågad som 

kammarmusiker och har spelat med 

Ashkenazy, Kremer, Argerich m.fl. 

Som solist är Maisky både kraft- 

full och elegant, och den ende som 

fått erbjudande att spela in Bachs 

kompletta verk för violoncell av Deutsche 

Grammophon. 

Maisky spelar på en violoncell 

av 1700-talsmästaren Domenico 

Montagnana. 

Jussi Myllys tenor, har studerat på 

Sibeliusakademin och framträtt både 

som sångare och dansare. 2005 

inledde han sin internationella karriär 

med Don Ottavio både i Åbo och på 

Komische Oper Berlin. Samma år 

gav han konserter i Prag och Riga 

med Peter Schreier som dirigent 

och i Japan tillsammans med RIAS 

Kammarkör. 2006 blev Myllys fast 

medlem i Frankfurtoperans ensemble 

och han har gästat operahusen i Berlin, 

Dresden, Genève och Operafestivalen i 

Savonlinna. Myllys är även mycket aktiv 

som konsertsångare. 

Henrik Måwe piano, är född 1981 

och har studerat vid Sibeliusakademin 

i Helsingfors och Kungliga Musikhögskolan, 

Stockholm, där han tog 

sitt diplom våren 2008 i bl.a. konsert 

med Kungliga Filharmonikerna. 

Andra orkestrar Måwe spelat med är 

Helsingborgs Symfoniorkester, Västerås 

Sinfonietta m.fl. Måwe har framträtt i 

Norden och stora delar av Europa och 

medverkat i festivaler som Savigny le 

Temple och Moulin d’andé i Frankrike 

och Gotland Chamber Music Festival. 

Daniel Barenboim Krzysztof Penderecki Karolina Blixt Esa-Pekka Salonen Larissa Gogolevskaja 

Tuomas Katajala 

Mischa Maisky 

Malena Ernman 




foto: micke grönberg

foto: seppo jj sirkka/eastpress 

Måwe spelar även gärna kammarmusik 

och är hängiven klassisk improvisatör. 

Jelena Nebera, sopran, är född i 

Krasnodar Krai och har studerat vid 

S:t Petersburgs Konservatorium. Därefter 

fortsatte hon till Graz Operaskola 

samtidigt som hon studerade för 

Elisabeth Schwarzkopf, Mirella Freni och 

Diego Crovetti. 2000 debuterade hon 

vid Festivalen i Salzburg, där hon sjöng 

med bl.a.Thomas Hampson och Susan 

Graham. Hon har sjungit på teatrarna i 

Dortmund, Nürnberg, Bonn, Freiburg, 

Kassel m.m. Nu är hon engagerad vid 

Theater Dortmund och gästsolist på 

Mariinskijteatern sedan 2006. 

Hannu Niemelä bas, har varit 

engagerad vid bl.a. Badens statsteater 

i Karlsruhe, statsteatern i Mainz och 

Dortmundoperan och har gästspelat 

regelbundet vid Finlands Nationalopera 

och operafestivalen i Savonlinna. Hans 

repertoar omfattar ca 100 barytonroller, 

bland dem ett antal uruppföranden. 

Berit Opheim sopran, har studerat 

vid Bergens Musikkonservatorium 

och Norges Musikhögskola med 

examen 1992. Denna mångsidiga 

sopran har sjungit folkmusik, bl.a. i 

folkmusikteateruppsättningen Skal–skal 

ikkje i regi av Leif Stinnerbom, jazz, 

opera och romanser, som solist 

tillsammans med Oslo Kammarkör 

(turné till USA), Oslo Kammarorkester, 

Kringkastningsorkestret, Det Norske 

Kammerorkester m.fl, vid Oslo 

Kirkemusikkfestival och Vossa Jazz 

bland mycket annat. 

Esa Ruuttunen baryton, tog examen 

i teologi och slutförde därefter sina 

sångstudier på Sibeliusakademin, 

samtidigt som han arbetade som 

präst fram till 1984. Sedan mitten av 

1970-talet har Ruuttunen varit aktiv 

konsertsångare och även lärare i sång 

på Sibeliusakademin. 1985 debuterade 

Ruuttunen på Finska Nationaloperan där 

han ingår i den fasta ensemblen sedan 

1987. Han har även gästat operahusen 

i Stuttgart, München, Lissabon, Covent 

Garden, Deutsche Oper Berlin m.m. 

Esa Ruuttunen 

Ruuttunen sjunger sakral musik, opera, 

konsert och inte minst nyskrivna verk. 

Gabriel Suovanen baryton, är född 

1974 i Stockholm och studerade 

violin och sång som barn. Redan som 

gossopran sjöng han bl.a. på Kungliga 

Operan. Efter studier i Helsingfors och 

Stockholm fick Suovanen engagemang 

på Kungliga Operan där han är en av 

de ledande barytonsångarna. Han har 

även sjungit på Finska Nationaloperan, 

Operafestspelen i Savonlinna, 

Liceuoperan i Bercelona, La Monnaie 

i Bryssel, Oslooperan, Komische Oper 

Berlin m.m. i roller som Papageno, 

Don Giovanni, Marcello, Guglielmo och 

Gunther i Wagners Ring. Souvanen är 

även ofta anlitad som konsertsångare. 

Agata Szymczewska violin, född 

1985 i Gdansk, examinerades 2004 

på musikhögskolan i Koszalin, med 

fortsatta studier i Poznan och Hanover. 

Hon har vunnit flera tävlingar och priser, 

bl.a. guldmedalj i Henryk Wieniawskitävlingen 

i Poznan 2006, och har 

framträtt i bl.a. Europa, Kina, Japan, och 

Kanada med ensembler som Sinfonia 

Varsovia, Lahtis Symfoniorkester, Polska 

Radions Kammarorkester och Baltic 

Philharmonic. 2005 bjöds hon in att 

vara konsertmästare åt Seiji Osawa, ett 

samarbete som fortsatt sedan dess. 

Eduard Tsanga bas, har vunnit en lång 

rad priser och utmärkelser. 1998 inledde 

han sina studier på Glinkakonservatoriet 

i Novgorod och sedan 2000 är han solist 

vid Mariinskijteaterns Akademi för unga 

sångare. 

Jelena Vitman mezzosopran, har 

studerat vid S:t Petersburgs Rimskij- 

Korsakovkonservatorium och 

debuterade vid Mariinskijteatern 1996. 

Har sjungit bl.a. Olga, Erda, Suzuki och 

stora mezzosopranroller ur den ryska 

repertoaren. 

Vitman turnerat med Mariinskijteatern 

till England, Tyskland, Spanien, 

Israel, USA och Japan. Hon sjunger även 

kammarprogram i S:t Petersburg och 

Tyskland. 

enseMBLer 

Baltic Sea Festival Choir består 

av unga, semiprofessionella sångare 

från den Baltiska regionen. Kören är 

ett naturligt resultat av diskussioner 

som pågått länge mellan Radiokören 

och kollegor och sångare runt det 

baltiska området om vad man kan 

göra för att inspirera den kommande 

generationen sångare för professionell 

körsång. I februari/mars 2008 skickades 

inbjudningar ut till kollegor i Finland, 

Estland, Lettland, Litauen, Polen, 

Danmark, Ryssland och Tyskland, 

som i sin tur valde ut sångare. Gustaf 

Sjökvist utsågs till körledare. Kören 

kommer att träffas för första gången 

inför Östersjöfestivalen och framträder i 

Stockholm med Radiokören och därefter 

i Riga med Lettlands Radiokör. 

Finska Radions Symfoniorkester 

bildades 1927 och bestod då av 10 

musiker. Två år senare var de 21 och 

gav sin första konsert. Serien med 

radiosända Europakonserter blev ett 

viktigt steg för orkesterns internationella 

erkännande, där Armas Järnefelt ledde 

Finlands första konsert 1933 och Jean 

Sibelius höjde taktpinnen för sista 

gången i sitt liv 1939. Än i dag har 

samtida musik en framträdande plats i 

orkesterns repertoar och man har hittills 

gjort över 500 uruppföranden av finska 

verk. 2003 utnämndes Sakari Oramo 

till chefsdirigent för orkestern, som har 

framträtt flera gånger vid BBC Proms, på 

musikfestivalerna i Bergen, Edinburgh, 

Schleswig-Holstein och Kanarieöarna, 

Wien, Spanien, Japan, USA m.fl. 

utlandsturnéer. 

Helsingfors Filharmoniska Kör är 

en symfonisk kör, bildad 2007 som 

svar på det stora behov av en stor 

symfonisk kör som funnits länge i 

Finlands huvudstadsregion. Kören siktar 

på högklassigt samarbete med olika 

orkestrar och musikinstitutioner, men 

även på att ge egna konserter. I dag 

består kören av 60 sångare och kommer 

att utökas till 100 sångare, alla musik- 

och sångstuderande, professionella 

musiker eller erfarna amatörkorister. 

Konstnärlig ledare är Hannu Norjanen 

och vicedirigent Jukka Jokitalo. 

Lettlands Nationella 

Symfoniorkester är en internationellt 

uppskattad ensemble med hemvist 

i Riga. Orkestern bildades 1926 då 

Lettlands radio började direktsända 

konserter från radiostudion med radions 

orkester, från början bara 14 musiker. 

I dag består orkestern av 100 musiker 

och man ger ca 60 konserter per år, plus 

inspelningar. En viktig del i orkesterns 

arbete är beställning och framförande 

av nya verk av lettiska tonsättare. Man 

arbetar också med projekt för att främja 

musikutbildning och ger regelbundet 

konserter för barn. Bland orkesterns 

dirigenter kan nämnas Vasilij Sinajskij 

1975–1987, Paul Mägi 1990–1994, Terje 

Mikkelsen 1997–2001 och Olari Elts 

2001–2005. Nu är Gints Glinka orkestern 

chefsdirigent. 

Mariinskijteaterns orkester är en 

av Rysslands äldsta musikinstitutioner. 

Grundad på 1700-talet under Peter den 

Stores tid, var den från början känd 

som Ryska Imperiets Operaorkester. I 

slutet av 1800-talet startade den första 

guldåldern då Mariinskijteatern blev en 

av Europas finaste teatrar. Tjajkovskij var 

nära knuten till teatern och dirigerade 

bl.a. uruppförandet av sin femte 

symfoni med orkestern. Rachmaninov, 

Hector Berlioz och Gustav Mahler är 

några av alla andra stora namn som 

stått framför orkestern. Under Valery 

Gergievs ledning har orkestern knutit 

viktiga band med operahus runt om i 

världen med både operaföreställningar 

och orkesterkonserter, som gjort att 

orkestern kallats ”världens första globala 

orkester”. 

Radiokören är sedan 1950-talet en av 

världens främsta a cappella-körer, unik 

i sin behärskning av hela repertoaren 

från barock till samtida musik. Kören 

bildades 1925, och blev under Eric 

Ericsons ledning, från 1952, det 

flexibla instrument den är i dag. Många 

tonsättare har komponerat direkt för 

kören och dirigenter som Riccardo 

Muti och Claudio Abbado har valt 

Finska Radions 

Lettlands Nationella 

Berit Opheim Symfoniorkester 

Gabriel Suovanen 

Symfoniorkester 

Radiokören 

Radiokören för sina olika prestigefyllda 

projekt. Kören turnerar flitigt, senast till 

Japan, Nederländerna och Italien, och 

möts världen över av ovationer. Efter 

Eric Ericson har Anders Öhrwall, Gustaf 

Sjökvist, Tõnu Kaljuste och Stefan 

Parkman hållit i chefsdirigentskapet. 

Sedan 2007 är unge nederländaren 

Peter Dijkstra körens chefsdirigent. 

Sinfonia Varsovia föddes ur Polska 

Kammarorkestern 1984 när Yehudi 

Menuhin var gäst och orkestern behövde 

utökas till 40 musiker för att klara 

repertoaren. Resultatet blev så gott att 

ensemblen permanentades med Yehudi 

Menuhin som förste gästdirigent. Sedan 

dess har orkestern gjort konsertturnéer 

i USA, Kanada, stora delar av Europa, 

Latinamerika och Asien. Alla positioner 

i orkestern besätts efter öppen tävlan 

och till orkestern är även knuten en 

övningsorkester. Det har lett till att 

orkestern uppfattas som en ”ung 

orkester”. Orkestern har samarbetat med 

världens främsta dirigenter och solister 

och gjort framgångsrika inspelningar. 

Sveriges Radios Symfoniorkester 

bildades 1965 och utvecklades under 

Sergiu Celibidaches ledning till en 

orkester av internationell standard 

med framgångsrika utlandsturnéer 

som följd. Turnéer är fortfarande en 

viktig del i orkesterns verksamhet, 

de senaste åren till Proms i London, 

Musikverein i Wien, festivalen Vita Nätter 

i S:t Petersburg. Abu Dhabi i Förenade 

Arabemiraten, musikfestivalen på 

Kanarieöarna m.m. Världens främsta 

dirigenter gästar regelbundet orkestern 

och för chefsdirigentskapet har bl.a. 

Herbert Blomstedt, Esa-Pekka Salonen, 

Evgenij Svetlanov och Manfred Honeck 

svarat. Sedan 2007 har Daniel Harding 

tagit över med ett friskt förhållande till 

traditionen där han gärna kombinerar 

nytt och klassiskt. 


grundades 1999 av Daniel Barenboim 

tillsammans med författaren och 

litteraturprofessorn Edward W. Said 

som en workshop för unga musiker med 

egyptiskt, iranskt, israeliskt, jordanskt, 

Sveriges Radios 

Symfoniorkester 

libanesiskt, palestinskt och syriskt 

ursprung. Syftet med orkestern är att 

uppmuntra till dialog mellan de olika 

kulturerna i Mellanöstern genom att 

musicera tillsammans. Orden ”västöstlig 

divan” syftar på en diktsamling 

av Goethe ”eftersom Goethe var en 

av de första tyskarna som uppriktigt 

intresserade sig för andra länder”. 

Väst-Östliga Divanorkestern har redan 

gjort flera mycket framgångsrika 

cd-inspelningar och lovordade 

framträdanden i bl.a. Istanbul, Bryssel, 

Théâtre du Châtelet i Paris, Filharmonin i 

Berlin, La Scala i Milano och turné i USA. 


orkester 




foto: gustav karlsson frost 

foto: gustav karlsson frost

THe BaLTiC 

sea FesTiVaL 

2008 

english summary 

THe BaLTiC sea – For 

FuTure generaTions 

The Baltic Sea Festival – a musical symbol 

as a uniting force and belief in the future. 

Already ten years ago, when we discussed 

the Baltic Sea Festival, it was clear that we 

wanted to offer the audience great music, but 

also that we wanted to do something more. 

The foundation of the Baltic Sea Festival 

consists of three things: Classical Music (for 

the inner well-being), the environmental issues 

(for the outer well-being), and the leadership 

(for societal direction). I am proud that we 

have strong representatives for each of these 

foundations this year. These representatives 

guarantee the survival of the festival and its 

main concerns. 

The festival is growing 

Inviting the West-Eastern Divan Orchestra 

was important to me since they are proof 

that it is possible to overcome difficult issues 

and cooperate. Where political discussions 

fail, music can take over and allow people 

to meet and forge friendships through their 

common love for music. This year we have 

sister festivals for the first time: One in Riga 

and one in Tallinn, and we are excited for their 

participation. 

The strength of music 

In the 2000s we are facing bigger challenges 

than ever before, and the thought of our 

limited time on earth may seem crippling. In 

today’s western civilization we easily forget 

that death is a natural part of the human life 

cycle. Continued development requires the 

energy of a new generation, and cooperation 

between nations and across generational 

boundaries is important. The message from 

us musicians is positive: We want to, and we 

can create a better world if we make changes 

together. 

I have had the pleasure of collaborating with 

fantastic people who all believe in music and 

the future. I am very grateful, and I would like 

to thank Valery Gergiev, Esa-Pekka Salonen, 

the participating musicians, the staff at 

Berwaldhallen, and collaborating partners 

around the Baltic Sea for their contributions. 

But my biggest thanks go to you – the 

audience. Without you there would be no 

festival. 

A warm welcome! 

Michael Tydén 

General Manager Berwaldhallen 

The Town Musician and music 

around the Baltic sea 

In the 17th and 18th centuries musical culture 

developed in accordance with a pattern that 

reflected a town’s structure, with a focus 

on the town hall and the church. It was 

around these two important institutions that 

musical life flourished. An important common 

denominator for all towns was the Town 

Musician – the town’s director of music. 

Music had a strong symbolic value in 

the civic culture of the Baltic area. It was 

generally deemed that it contributed to the 

peace and harmony that was assumed to 

prevail in a prosperous town. A musical 

framework for a wedding or christening was 

well-nigh obligatory. The higher up you were 

on the social ladder the more musicians you 

were expected to hire. 

The institution of Town Musician 

gradually disappeared in the first half of the 

19th century, as the general guild system 

broke up. It greatly affected the world of 

music. A musical appearance now became an 

aesthetic event deriving from the artistic ideal 

of the period. An art form that the educated 

middle classes held in high esteem. 

Greger Andersson 

Professor of Musicology at Lund University, 

Member of the Royal Swedish Academy of Music 

The Baltic sea – a unique, 

much-loved and sensitive sea! 

The Baltic Sea is the world’s largest 

brackish sea and a unique ecosystem that is 

particularly sensitive to pollution. The Baltic 

Sea is one of the world’s most polluted seas. 

Nutrient leakage from agriculture, 

sewage treatment works and industrial 

effluent lead to toxic algal bloom and dead 

sea beds, currently representing a bigger area 

than all the cultivated arable land in Sweden. 

WWF is working to reduce the release of 

nutrients into the Baltic Sea. The top priority 

is to stop tax subsidies not backed up by 

adequate environmental requirements. 

With its ruthless fishing methods, large 

bi-catches and illegal fishing, large-scale 

industrial fishing has contributed to a serious 

threat to wild salmon and cod – and with them 

the fishing industry. WWF is working to create 

sustainable fishing. Stopping the extensive 

illegal fishing is an important initial step. 

90 million people live in the Baltic region, 

and the Baltic Sea is one of the most-used 

seas in the world. It is therefore particularly 

important that we create an overall perspective 

– something that at present is unfortunately 

lacking. WWF is working to achieve integrated 

marine management and an overall marine 

policy. 

The Baltic region is the cradle of 

international nature conservation. We live in 

a rich part of the world. We have a huge store 

of knowledge, great commitment amongst 

our citizens and politicians and an industry 

that seldom openly opposes conservation 

measures. If we cannot save the Baltic Sea, 

which sea would we then be able to save? 

Lasse Gustavsson 

General Secretary Worldwide Fund for Nature WWF 

about the music, democracy 

and leadership 

As Daniel Barenboim raises his baton on 

the 21st of August – it is young musicians 

of Egyptian, Iranian, Israeli, Jordanian, 

Lebanese, Palestinian and Syrian origins - who 

will produce wonderful music. Side by side. 

The Baltic Sea Festival is an attempt to 

use music to draw attention to our region’s 

challenges regarding environmental issues 

and democracy. The West-Eastern Divan 

Orchestra personifies the belief that music 

builds bridges and that individuals, under 

good leadership, can break down barriers that 

have long been perceived as insurmountable. 

The musicians of this unique symphonic 

orchestra are strong individuals from different 

political and cultural environments. They 

make a truly artistic contribution under 

the leadership of the conductor Daniel 

Barenboim. This is a perfect example of 

strong musical leadership. 

Democracy also requires leadership. 

One has to unite diverse groups – and the 

importance of recognizing and understanding 

unique situations and opportunities can not 

be emphasized enough. 

In setting the stage for tolerance – 

music and culture are of the highest priority. 

Tolerance must never be confused with 

indifference. The challenge is to be able to 

accept and respect differences. 

This is in short what The Baltic Sea 

Festival is all about. 

Robert Weil 

Chairman of Proventus, Magasin 3 Stockholm 

Konsthall and the Jewish Theatre 

Conversation with esa-Pekka 

”It’s great to see the Baltic Sea Festival 

gaining an increasingly high profile regarding 

its actual social commitment. The debate 

shows that it is possible to influence things 

and that classical music really can be a force 

to be reckoned with in this context.” 

The Baltic Sea Festival’s artistic director 

Esa-Pekka Salonen is happy, and full of 

expectation about the sixth Baltic Sea Festival. 

Creating good music together and simultaneously 

influencing society has always been 

one of the festival’s fundamental concepts. 

This year much of the programme 

reflects the situation of the Baltic Sea – either 

ecologically or politically. 

”Daniel Barenboim and his West- 

Eastern Divan Orchestra are a good example 

of cultural collaboration in a complicated 

situation. Much has improved for those of 

us who live around the Baltic, but there are 

still political tensions. So you can see the 

Divan Orchestra as a model for how to work 

together. 

The Baltic Sea Festival Choir is not only 

symbolically important but also musically 

exciting. For 2009 we’re dreaming of having 

both a festival choir and an orchestra 

involving members from all the countries 

around the Baltic Sea.” 

ConCerT PrograMMe 

Thursdag august 21 10am–1pm 

Discussion with Daniel Barenboim 

Screening of ”Knowledge is the beginning” 

a film by Paul Smacney about the West- 

Eastern Divan Orchestra, followed by a 

discussion with Daniel Barenboim, Mariam 

Said and Michael Kimmelman. 

Thursdag august 21 7.30pm 

Tradition and variation 

No music is born in a vacuum. One era 

follows another, and each composer must 

relate to what came before. This evening’s 

composers clearly took tradition as their 

starting point. Haydn was one of Brahms’s 

models, just as Brahms was one of 

Schönberg’s. 

Joseph Haydn’s Sinfonia Concertante (1792) 

is sometimes counted as Symphony No. 105, 

and is scored for solo violin, oboe, cello and 

bassoon. At the premiere the London public 

was in raptures, and the papers lauded 

Haydn’s new work, which they found deep, 

airy, affecting and original. 

Arnold Schönberg’s motto was 

“comprehensibility”, which he in part created 

by using easily recognisable dance rhythms 

such as the waltz, and a clear form usually 

taken from the Baroque. Harmonically 

speaking he relinquished major and minor, 

favouring his new twelve-tone system, 

in which all the notes are of equal worth. 

Variations Op. 21 (1928) is his first twelve-tone 

work for orchestra. The theme is based on the 

notes B-A-C-H, by way of a tribute to the old 

baroque master. 

In his Symphony No. 4 (1884-85) 

Johannes Brahms also uses Bach’s music 

as a basis. Some years after the symphony 

had been completed, he felt uncertain about 

the result: ”I’m afraid it bears the taste of 

the climate here, where the cherries never 

become sweet enough to eat,” he wrote from 

his summer residence in northern Styria. 

Friday august 22 7.30pm 

Curse upon iron, magic and 

popular belief 

Music of our own time with its roots in folk 

music, tradition and mysticism – from the 

countries around the Baltic. Choir and soloists 

– a lone voice and a collective voice. 

The Swede Jan Sandström and the Estonian 

Veljo Tormis use Sami (Lapp) music in their 

pieces, the drum being crucial, as the 

shamanic tool for conjuring up contact with 

the spirit world. 

Sandström’s piece is a prayer about 

peace, and Tormis’s work is a resounding 

protest against a society in a state of deep 

moral crisis, in which the iron has been turned 

into canons, tanks and machine guns. 

Popular Russian folk melodies are the starting 

point for the Russian teacher and composer 

Nikolai Sidelnikov in his Cordial Talks (1975). 

Einojuhani Rautavaara’s Ikävyys (1998) 

is the first song of three that use material taken 

from the opera Aleksis Kivi, Finland’s national 

author. 

Sven-David Sandström is Sweden’s 

most productive and most-played composer, 

and he is currently under commission to write 

new church music for the entire church year. 

Nils Lindberg started as a jazz pianist, 

and as a composer he is inspired by Swedish 

folk music. O Mistress Mine is based on 

English poetry from Elizabethan England. 

Franz Schubert and Johannes Brahms 

both lived in Vienna, where private music for 

the salon formed an essential part of their 

lives and gypsy bands provided entertainment 

in the cafés. Brahms was one of many people 

who were inspired by the hot Hungarian 

music. Schubert’s Ständchen D. 920 is an 

unusual serenade, in which the beloved gets 

to sleep on in peace. 

saturday august 23 6pm 

Thieves, murderers and bandits 

”My new, black opera is creating a lot of work 

for me. It feels as if I’m gradually sinking 

lower and lower, right down to humanity’s most 

wretched individuals. And it’s an hard journey”. 

Leoš Janácek’s final opera From the House of 

the Dead is based on Fjodor Dostoyevsky’s 

novel, written after four years in a Siberian 

prison camp. 

The action is set in a Russian prison 

camp in Siberia. 

Act I starts early one cold winter 

morning – a normal day in the life of the 

prisoners. A new prisoner is admitted, and 

is beaten on the orders of the commandant. 

Nobody reacts. Some of the prisoners talk 

about their time in freedom and their crimes. 

In Act II it is spring. After the working 

day they gather for a feast. More stories 

from the prisoners’ lives. Two pantomime 

performances are presented. A prisoner goes 

off with a prostitute. Quarrelling starts, and 

the young Ajej is seriously injured. 

Act II is set in the prison hospital. Luka 

is at death’s door, and Petrovitj is reading 

aloud to the injured Alej. Shapkin talks about 

an interrogation, and the Old Prisoner sighs 

heavily in the night. Shishkov relates that 

he murdered his prospective wife when he 

found out she loved someone else. Luka dies 

in the meantime. Shishkov then recognises 

his fiancé’s lover in him, and curses him. 

The following day Petrovitj is pardoned. And 

everything continues as before. 

sunday august 24 6pm 

oratorio, video art and evolution 

The rapid climate change has meant that 

interest in the Arctic area has dramatically 

increased in recent years. The rapidly melting 

ice sheet is being discussed everywhere, and 

is arousing concern and speculation. 

In the summer of 2005 Majgull Axelsson, 

Jonas Bohlin and Lars Siltberg travelled to 

the Arctic for four weeks in the icebreaker 

Oden. Their joint impression and experience 

of the environment in the Arctic region was 

the starting point for this collaborative project. 

The result was a suggestive vision of the 

future that reflects mankind’s conditions and 

man’s view of his role and place in time and 

evolution. 

Majgull Axelsson is a journalist and author 

with great commitment to the environment. 

Majgull says about Holocene that her text 

grew from the insight that life and evolution go 

on regardless of man’s involvement. The text 

deals with history, the present and the future. 

Jonas Bohlin trained at the Royal 

College of Music in Stockholm and made 

his breakthrough as a composer in 1992. He 

often seeks interdisciplinary collaboration and 

documentary material. He describes Holocene 

as “spectacular vision, Wagner, Stravinsky 

and rock ‘n’ roll – heterogeneous music that 

alternates between hope and despair.” 

Lars Siltberg made his début at the 2001 

Venice Biennale and is now exhibiting his 

video art in galleries all over the world. In the 

film in Holocene Siltberg speculates on the 

nature of a development from the reverse time 

perspective: What thoughts will future human 

beings have? Will people still be people? 

Monday august 25 7.30pm 

From the other side of the 

iron Curtain 

The Soviet era’s machinery of power was 

merciless to artists of all kinds – the music 

born out of this often had an important 

symbolic value for people as a messenger of 

compassion and hope. 

Krzysztof Penderecki was a child during 

World War Two. This meant he witnessed at 

close hand the German occupation of Poland 

and the terror and devastation it brought 

with it. Having grown up in a warm-hearted 

Catholic home, he developed a commitment 

to humans in suffering. 

In the power struggle between the 

church and the former communist state 

Penderecki was openly on the side of the 

church. One of his close friends was Cardinal 

Stefan Wyszynski. The night after hearing 

of Wyszynski’s death in 1981 Penderecki 

composed Agnus Dei – originally a piece for choir. 

Violin Concerto No. 2 Metamorphoses 

(1992-1995) sound as if the whole of Poland’s 

history is sweeping past, with all its sorrows 

and difficulties. The music ends in a beautiful 

meditative solo that floats high up over a web 

of mysterious orchestral sound. The concerto 

was written for Anne-Sophie Mutter. 

Dmitri Shostakovich was constantly 

performing a balancing trick between 

expressing what he wanted in his music and 

being accepted by the Soviet machinery of 

power. He offered his Symphony No. 6 as a 

tribute to Stalin. But it didn’t turn out like that. 

The symphony is not a tribute by nature. What 

happened? Nobody knows, but we have 

Shostakovich’s own words: ”It’s a special 

form of self defence; you assert that you’re 

planning a composition of one kind or another 

– something with a powerful and striking title 

– that’s how you avoid the punishment of 

stoning.” 

Tuesday august 26 7.30pm 

Music from east and West 

Through the scores to films such as The 

Exorcist, The Shining and Wild at Heart 

Penderecki has become something of a 

cult figure, and has reached new groups 

of listeners. 

Krzysztof Penderecki developed a completely 

individual musical language based on sound 

28 – östersjöfestivalen 2008 östersjöfestivalen 2008 – 29

and timbre. Sinfonietta per archi (1990-91) is 

an orchestral version of a string trio, written 

for and premiered by Sinfonia Varsovia in 1992. 

Karol Szymanowski is Poland’s most 

important composer from the beginning of 

the 1900s. His Violin Concerto No. 1 (1916) is 

an impressionistic tone poem based on the 

poem May Night by Tadeusz Micinski, who 

shared Szymanowski’s interest in occultism 

and mysticism. 

Antonín Dvorák wanted to compose 

music that spoke to his own countrymen 

and described their life on the basis of their 

own folk tales and wealth of folk music. 

Symphony No. 8 (1890) is like a kaleidoscope 

of impressions, ranging from the idyllic 

countryside to more dramatic passages. 

Wednesday august 27 7.30pm 

romantic and anti-romantic 

A new work inspired by ice and sea – the 

festival’s commission by Klas Torstensson, 

framed by Schumann’s beautifully romantic 

and attractively expressive melodies. 

Klas Torstensson is one of Sweden’s foremost 

composers, resident in Holland since 1973. 

His most famous work hitherto is the opera 

The Expedition, but he has also written 

chamber music, orchestral works, songs and 

electroacoustic music. The Polar Ocean is the 

Baltic Sea Festival’s commission. 

Genoveva is Robert Schumann’s only 

completed opera. The plot is based on 

a popular medieval legend about Count 

Siegfried of Brabant and his young wife 

Genoveva, who was accused of having 

been unfaithful, but was ultimately forgiven. 

In 1850 Schumann and his family moved 

to Düsseldorf, where he had secured a post 

as Civic Director of Music. During a holiday 

trip to Cologne the sight of the beautiful 

cathedral in the light of the setting sun made 

a strong impression on Schumann, and 

became the starting point for his Symphony 

No. 3, The Rhenish. 

Thursday august 28 7.30pm 

Longing for far-off places 

and for home 

Music that communicates a social 

commitment and humanist message, 

autobiographical music of love, longing and 

pain, and a cello’s warm song about longing 

for far-off places and for home. 

Peteris Vasks is a free-lance composer 

resident in Riga, and is deeply involved in 

environmental issues. His music is extremely 

communicative, and is often about the 

relationship between man and nature. 

Peter Tchaikovsky composed his own 

life. At the time of his Symphony No. 4 he 

had just fled his ultra-short and extremely 

unhappy attempt at marriage. The ’content’ 

of the symphony revolves around Fate, the 

inevitable, wine-induced inebriation and 

exultant joie de vivre. 

Antonín Dvorák thought a lot about 

musical roots. In mid-career he changed 

course and started basing his music on 

traditional strains, folk tales and myths. During 

his time in the USA Dvorák composed seven 

major works, of which the Cello Concerto 

(1894-95) is the final piece. 

Friday august 29 7.30pm 

Vendetta and reconciliation 

Richard Strauss’s most expressionist 

opera, about irreconcilability and rancorous 

vindictiveness, about power games, intrigues 

and evil sudden death. 

The Austrian poet Hugo von 

Hofmannsthal’s play Electra caught the 

interest of Richard Strauss, becoming the 

start of a long collaboration between the 

two of them, resulting in several successful 

operas. 

The plot 

King Agamemnon has been murdered 

by his wife Clytemnestra and her lover 

Aigisthos, who now lives with the daughters 

Chrysotemis and Electra. Chrysotemis tries to 

adapt, and wants the sister to cease her bitter 

vindictiveness. The mother Clytemnestra 

is plagued by nightmares and pangs of 

conscience, and seeks Electra’s forgiveness. 

Her brother Orestes was sent away after the 

murder. Electra hopes he can return and take 

revenge on their father’s murderer. The others 

think he’s dead. He eventually returns and 

murders Clytemnestra and Aigisthos. Electra 

triumphs in ecstasy, and drops down dead. 

Friday august 29 9pm 

in a folk music landscape – the 

heritage from the past 

The folk hymns contain the deeply existential 

experiences we all share – sorrow, joy, 

love, power struggles, disappointment and 

hope – and the music passes them on from 

generation to generation, in ever new settings. 

James MacMillan lives in Scotland, where he 

teaches half of the time, whilst simultaneously 

composing and conducting. His music is 

direct and full of feeling, often based on 

Scottish folk music and with a spiritual and 

political message, and coloured by his own 

Catholic faith. 

Lasse Thoresen is Professor of 

Composition at the Norwegian Academy 

of Music, and one of Norway’s leading 

composers. His music is based on Norwegian 

folk music mixed with spectral music and 

other modernist stylistic aids. 

Edvard Grieg’s compositional style is 

a mixture of the Central European musical 

tradition and Norwegian folk music. Choral 

singing was an important part of the 

Norwegian independence movement in the 

19th century. 

Four Psalms (1906) was Grieg’s last work. 

saturday august 30 7.30pm 

nutcrackers, rogues and sinbad 

the sailor 

Using magic, fantasy and excitement the 

Russian folk tale instils children with positive 

values, providing solace and hope for a more 

just world. The rich sounds of the music give 

the tale life, fragrance and colour. 

Peter Tchaikovsky was commissioned by the 

Director of the Imperial Theatres to write a 

new ballet after Sleeping Beauty and Swan 

Lake. The theme was to be taken from E. T. 

A. Hoffmann’s tale The Nutcracker and The 

Mouse King. The story is the imaginative 

tale of Clara, who is given a nutcracker for 

Christmas. By way of thanks for helping him 

in the battle against the Rat King he takes her 

to the Kingdom of Sweets. 

Rodion Shchedrin was one of the 

Soviet era’s most successful and accepted 

composers. Naughty Limericks (1963) is his 

first concerto for orchestra and is based on 

well-known Russian folk melodies and socalled 

chastushkas, Russian folk poetry with 

“humour, irony and sharp satire… Even such 

powerful and feared names as Marx, Lenin 

and Stalin were ridiculed in chastushkas,” 

says Shchedrin. 

Nikolai Rimsky-Korsakov read the 

Thousand and One Nights and immediately 

envisaged an orchestral suite in four 

movements, like “a kaleidoscope of fairy-tale 

images and figures of an oriental nature”. 

The background is the sly Sheherazade, who 

saves her life by telling such exciting stories 

that the Sultan has to let her live in order to 

hear what comes next. 

BiograPHies 

Conductors 

Daniel Barenboim has collaborated with the 

world’s foremost orchestras and musicians 

since the 1950s – both as a pianist and as a 

conductor. In the course of time Barenboim 

has become increasingly involved in peace 

issues and projects that contribute to peace 

and understanding between people. 

Olari Elts won the 2000 Sibelius Competition, 

and has since then been Principal Conductor 

of the Latvian National Symphony Orchestra, 

Artistic Advisor to the Orchestre de Bretagne 

and Principal Guest Conductor of the Scottish 

Chamber Orchestra and the Estonian National 

Symphony Orchestra. 

Valery Gergiev is Artistic Director of the 

Mariinsky Theatre since 1996, and has done 

many highly acclaimed tours with them 

throughout the world. Since 2007 Principal 

Conductor of the London Symphony 

Orchestra, he also guest-conducts some of 

the world’s top orchestras, directs festivals 

and has received many prizes. 

Daniel Harding is Principal Guest Conductor 

of the London Symphony Orchestra and 

Principal Conductor of the Swedish Radio 

Symphony Orchestra and the Mahler 

Chamber Orchestra. He is also one of the 

most sought-after guest conductors of 

symphony orchestras and opera houses 

throughout the world. 

Grete Pedersen is equally at home in 

baroque, classical, contemporary and folk 

music, and often collaborates with jazz 

musicians and actors. Since 1990 she has 

directed the Norwegian Soloists Choir. She 

has worked with prominent a cappella choirs, 

and also conducts orchestras. 

Krzysztof Penderecki has been one of 

Poland’s foremost composers since 1959, 

when he won all three prizes in a composition 

competition. As a conductor he has enjoyed 

international esteem since the 1970s, when he 

toured throughout the world and conducted 

his own works and those of other composers. 

Esa-Pekka Salonen holds a unique position 

amongst musicians of today, both as a 

conductor and as a composer. Principal 

Conductor of the Swedish Radio Symphony 

Orchestra 1985–95 and the Los Angeles 

Philharmonic since 1992, and as from next 

season also London’s Philharmonia Orchestra. 

Gustaf Sjökvist is cathedral organist at 

Storkyrkan in Stockholm, where he conducts 

Storkyrkan’s choir and his own chamber 

choir. Principal conductor of the Radio Choir 

1986–1994, and since 1994 Principal Guest 

Conductor of the Bavarian Radio Choir. 

Sjökvist devotes half his time to orchestral 

conducting. 

30 – östersjöfestivalen 2008 östersjöfestivalen 2008 – 31 

soloists 

Karolina Blixt mezzo‑soprano, completed 

her training at University College of Opera 

in Stockholm in 2008, but made her 

breakthrough in the leading role in Handel’s 

Xerxes at Drottningholm Court Theatre back 

in 2007. She has also sung in Verdi’s Nabucco 

and in lieder and church concerts. 

Petri Bäckström tenor, made his debut at 

Finland National Opera in 2001, where he has 

since sung many important character roles. 

Since 2003 Bäckström has appeared every 

summer at the Opera Festival in Savonlinna. 

He has sung with a number of Finnish 

orchestras and choirs. 

Malena Ernman mezzo‑soprano, is a versatile 

artist with a wide musical range. During this 

spring, she has been singing the title role in 

Rossini’s Cinderella at the Royal Swedish 

Opera. Internationally active above all in the 

field of baroque opera, with conductors such 

as Nikolaus Harnoncourt, René Jacobs and 

William Christie. 

Larisa Gogolevskaja soprano, was awarded 

the 2007 Golden Sofit, St Petersburg’s top 

theatre prize, for her interpretation of the role 

of Electra. With the Mariinsky Theatre she has 

toured to Japan, the USA, France, Slovenia, 

Italy and Finland. 

Vasily Gorshkov tenor, trained at Novosibirsk’s 

Glinka Conservatory in 1992. He 

was soloist at the opera in Novosibirsk 1989 

and 1996–2000, and made his debut at the 

Mariinsky Theatre 1991. Gorshkov became 

soloist at the Mariinsky Theatre 1995, as a 

permanent member since 2002. 

Jakub Haufa violin, born 1980 and graduated 

2003 in Poznan, has performed in Poland 

and abroad in recitals, chamber concerts and 

solo concertos with orchestras. Since 2003 

he is the first concertmaster of the Sinfonia 

Varsovia. 

Dan Karlström tenor, has been employed at 

the Schiller Theatre in Gelsenkirchen and the 

State Theatre Darmstadt, and since 2002 has 

been a permanent member of Leipzig Opera’s 

ensemble. He has also performed several 

times at the Opera Festival in Savonlinna and 

at the Finnish National Opera. 

Tuomas Katajala tenor, appeared in The 

Journey to Reims at the 2007 Rossini Festival. 

Katajala has given concerts throughout 

Europe, in Japan and the USA, and with 

conductors such as Goodman, Franck, Kamu 

and Oramo. He has sung in Savonlinna and 

at the Finnish National Opera. 

Robert Künzli tenor, started as a baritone 

but switched to tenor after his second year 

at Munich Opera’s opera studio in the 1970s. 

He has been a member of Stuttgart Opera’s 

ensemble and has sung in the foremost opera 

houses in Europe and in Carnegie Hall. 

Mischa Maisky cello, has been one of the 

world’s most sought-after cellists since his 

debut in London in 1976. He has performed in 

concert halls in London, Paris, Berlin, Vienna, 

New York and Tokyo. Maisky plays a cello 

made by the 18th-century master Domenico 

Montagnana. 

Jussi Myllys tenor, started his international 

career in 2005 with the Turku Opera and 

the Comic Opera Berlin, and with concerts 

in Prague, Riga and Japan. In 2006 Myllys 

became a permanent member of the Frankfurt 

Opera, and he has performed in opera houses 

such as Berlin, Dresden and Geneva. 

Henrik Måwe piano, gave his diploma 

concert in spring 2008 with the Royal 

Stockholm Philharmonic Orchestra. Other 

orchestras Måwe has played with include 

Helsingborg Symphony Orchestra and 

Västerås Sinfonietta. Måwe has participated 

in festivals in France and at the Gotland 

Chamber Music Festival. 

Elena Nebera soprano, studied at the 

St Petersburg Conservatory. She then went 

on to Graz Opera School. In 2000 she made 

her debut at the Salzburg Festival, and she 

currently has a contract with Dortmund 

Theatre and has been a guest soloist at the 

Mariinsky Theatre since 2006. 

Hannu Niemelä bass, has been a member 

of the opera houses in Karlsruhe, Mainz and 

Dortmund, and made guest performances in 

Savonlinna, the USA, Japan, Israel etc. 

Berit Opheim soprano, has sung folk music, 

jazz, opera and lieder recitals, and has 

performed as a soloist with the Oslo Chamber 

Choir (tour to the USA), Oslo Chamber 

Orchestra, Norwegian Radio Orchestra etc. 

Esa Ruuttunen baritone, graduated in 

theology, then continued his singing studies 

whilst simultaneously working as a priest. In 

1985 he made his debut at Finnish National 

Opera. He has also performed at Covent 

Garden, German Opera Berlin etc. 

Gabriel Suovanen baritone, is one of the 

leading baritones at the Royal Swedish Opera. 

He has also sung at the Finnish National 

Opera, the Opera Festival in Savonlinna, Liceu 

Opera in Barcelona, La Monnaie in Brussels, 

Oslo Opera and the Comic Opera Berlin. 

Agata Szymczewska violin, born 1985 and 

graduated 2004 in Poznan, has won gold 

medal at the XIII Henryk Wieniawski Contest 

2006 and performed with Sinfonia Varsovia, 

Lahti Symphony Orchestra and Seiji Osawa etc. 

Eduard Tsanga bass, started his studies at 

the Glinka Conservatory in Novgorod in 1998, 

and since 2000 he is a soloist at the Mariinsky 

Theatre’s Academy for Young Singers. 

Elena Vitman mezzo‑soprano, studied 

at the St Petersburg Rimsky-Korsakov 

Conservatory, and made her debut at the 

Mariinsky Theatre in 1996. 

ensembles 

The Baltic Sea Festival Choir consists of 

young, semiprofessional singers from all the 

Baltic countries and it endeavours to inspire 

interest in professional choral singing in the 

next generation of singers. 

The Finnish Radio Symphony Orchestra 

was formed in 1927. In 2003 Sakari Oramo 

became its Principal Conductor. The orchestra 

has appeared at the BBC Proms, the music 

festivals in Bergen, Edinburgh, Schleswig- 

Holstein, Vienna, Spain etc. 

Helsinki Philharmonic Choir is a symphonic 

choir formed in 2007 that seeks high-class 

collaboration with various orchestras and 

musical institutions, as well as giving its 

own concerts. The Artistic Director is Hannu 

Norjanen. 

The Latvian National Symphony Orchestra 

is based in Riga, formed in 1926 and gives 

around 60 concerts a year, as well as making 

recordings. Performance of new Latvian 

music is an important assignment for the 

orchestra, which is conducted by the young 

Gints Glinka. 

The Mariinsky Theatre Orchestra is one 

of Russia’s oldest musical institutions, 

having been founded in the 18th century. 

It was conducted by Tchaikovsky in the first 

performance of his Fifth Symphony. Under 

Valery Gergiev’s direction the ensemble has 

toured abroad and gained great recognition. 

Since the 1950s The Swedish Radio Choir 

has been one of the world’s foremost a 

cappella choirs, with a repertoire ranging from 

Bach to new music. The choir was formed 

in 1925 and achieved world renown under 

Eric Ericson. The choir is now directed by 

the young Dutchman Peter Dijkstra. 

In 1984 the Polish Chamber Orchestra 

became Sinfonia Varsovia, and Yehudi 

Menuhin was its first guest conductor. The 

orchestra has made concert tours in the 

USA, Canada and large parts of Europe. 

The Swedish Radio Symphony Orchestra 

was formed in 1965, and under Sergiu 

Celibidache’s direction it developed into an 

orchestra of international standing, resulting 

in successful foreign tours. Since 2007 Daniel 

Harding is Principal Conductor. 

The West-Eastern Divan Orchestra was 

founded in 1999 by Daniel Barenboim 

together with the writer Edward W Said, as 

a workshop for young musicians from Israel, 

Palestine and other countries in the Middle 

East, with the aim of encouraging dialogue 

between the different cultures.

Biljetter och information 

Berwaldhallens biljettkontor 

Dag Hammarskjölds väg 3 

Öppet mån – fre kl 12 – 18 samt 

två timmar före resp konsert 

Tel 08 – 784 18 00 

Telefontid mån – fre kl 9 – 19, samt 

två timmar före resp konsert 

Extraöppet söndag 17/8 kl 12 – 17 

www.berwaldhallen.se 

Ticnet: 077 – 170 70 70 

Sverigehuset, Tourist Centre 

Hamngatan 27 

(ingång från Kungsträdgården9 

Mån – fre 9 – 19, lör 10 – 17, sön 10 – 16 

Tel 08 – 508 28 508 

Samtliga ATG-ombud 

Tickets and information 

Box Office Berwaldhallen 

Dag Hammarskjölds väg 3 

Open 12 – 18 Mon – Fri and 

two hours before each concert 

Phone +46 (0)8 – 784 18 00 

Mon – Fri 9 – 19 and two hours 

before each concert 

Extra opening hours Sunday Aug 17 12 – 5 pm 

www.berwaldhallen.se 

Ticnet: +46 (0)77 – 170 70 70 

Tourist Centre, Sverigehuset 

Hamngatan 27 

(entrance from Kungsträdgården) 

Mon – Fri 9 – 19, Sat 10 – 17, Sun 10 – 16 

Phone +46 (0)8 – 508 28 508 

All ATG outlets 

Hör alla konserter från Östersjöfestivalen igen! 

Sveriges Radio P2 erbjuder alla konserter för efterhandslyssning på 

webben i 30 dagar. 

P2 Live - Sveriges största Live-scen 

sr.se/p2

Programtidning, Östersjöfestivalen 2008 (pdf) - Sveriges Radio

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?