Datorstödd inlärning av grammatik och språkteori - Stp

definitionen, som representeras av den första strukturen, med särdragvärdeparet
particle = false, dels att lägga till en ny struktur som
tillåter prepositionen med partikelfunktion att vara utan komplement. Vi
får följande regler:
structure(me, complement)
{
particle = false;
syntactic_argument(complement, noun)
{
case = acc;
}
complement = deep_complement;
deep_complement = arg1;
}
structure(me)
{
particle = true;
}
Om prepositionen är en partikel har verbet, som tar partikeln, satt
prepositionens particle särdrag till true vilket gör att endast den andra
strukturen kan matchas.
Om prepositionen inte är en partikel kommer prepositionens particle
särdrag att vara obunden och kan därför bindas till false i den första
strukturen medan den andra strukturen inte är tillämpbar eftersom raden
‘particle = true;’ är sann omm particle är bunden till ‘true’.
Anledningen till att man överhuvudtaget måste skilja mellan
prepositioner/adverb och partiklar är att verbet redan har matchat
partikelns kontext. Därför skall partikeln inte ha någon ‘structure’ till
skillnad mot prepositioner som själva styr sin kontext. Jämför frasen ‘på
torget’ där på är huvud till torget och därigenom bestämmer substantivets
kontext varför torget inte behöver ha någon structure.
4.1.4 Adverb
Adverb, som är en underklass till word, kan delas in i många
underklasser. Hos de underklasser, vars objekt inte kan ha
partikelfunktion måste man sätta particle till false (particle =
false) av liknande skäl som angavs i den första strukturen i föregående
avsnitt.
Exempel på det är den andra raden i satsadverbialets definition:
sent_adverb : adverb
{
particle = false;
.
.
.
}.
36